Ur Osby Samskolas HISTORIA Osby Samskolas historia är i mångt och mycket dess rektorers. Den historik som här följer är i stor utsträckning grundad på respektive rektorers översikter efter 10 år (H = Håkansson), 20 och 40 år (E = Ernestam), 50 år (L = Lundin) och 60 år (J =Johannesson). Ett enskilt initiativ på pedagogikens område är Osby Samskola (L).
(E:) ”Det hörde inte till vanligheten för 40 år sedan, att landsbygdssamhällena ägde högre läroanstalter. Dessa voro förbehållna städerna. När Osby Samkola startades hösten 1906, fanns det inga allmänna läroverk närmare än i Kristianstad och Växjö. Det är verkligen ett vackert bevis för vakenhet, initiativkraft och framåtanda att över huvud vilja påtaga sig de risker, som måste vara förknippade med startandet av ett dyligt skolföretag i Osby. Osby hade vid denna tidpunkt några framsynta män, som voro villiga ta dessa risker. Som initiativtagare till Osby Samskola – eller Osby Realskola, som den kallades ända fram på 1920-talet – stå grosshandlandena Adolf Kristensson och Gustaf Eliasson. ”Kristensson och Eliasson var svågrar och hade, Kristensson sju söner och Eliasson tre
döttrar och fyra söner”. Två intressen lågo bakom initiativet: dels ortsintresset, d v s en önskan att få en högre läroanstalt för ortens barn -och då även för de många egna barnen- samt dels en önskan att få till stånd ett läroverk, där garantier så långt möjligt skapades, för att undervisningen och lärarnas föredöme byggde upp förutsättningar för kristen tro och livsåskådning hos de unga. Det var nämligen under denna tid ganska mycket diskussion om bl a ”den nedrivande kristendomsundervisningen” i skolorna.” (H:) ”Vi önska en skola, som bibringar lärjungarna en god kristlig uppfostran, och där hela undervisningen går i en sådan anda, att den kristna världsåskådningen som en helgjuten enhet skänkes lärjungarna i sin renast möjliga form. Skolan har allt från grundandet varit byggd på positivt kristlig grund och söker ej blott bibringa sina lärjungar det för examen nödvändiga kunskapsmåttet utan tager också så långt möjligt sikte på deras karaktärsfostran. Man får å ena sidan ej pruta av på vetenskaplig objektivitet men ej heller å andra sidan underlåta att giva Gud vad Gud tillhörer. Enligt vår mening har en sådan skola en stor uppgift att fylla. Och en sådan skola bör
först och främst ligga på landet. Det är numera en allmänt erkänd sak, att man härigenom undviker en hel del för lärjungarnas karaktär skadliga inflytanden, som tyvärr i en alltmer oroväckande grad och form erbjudas våra storstäders ungdom. Skolan bör alltså ligga på landet, i en vacker trakt med omväxlande natur. En sådan trakt är också Osby, uppe i den vackraste delen av Göingebygden. Här har vi tillfälle till skogspromenader, till uppfriskande bad, rodd, fotboll mm. Den kamratliga sammanhållningen lärjungarna emellan synes också vid en skola som denna bli mera utvecklad, liksom också lärarnas personliga bekantskap med och kännedom om lärjungarna blir större, varigenom det personliga utbytet blir så mycket starkare. Ur ren uppfostringssynpunkt är detta en fördel, som kommer att i hög grad ökas, då vi från och med hösten 1917 lägga om skolan till helpension.”
Adolf Kristensson - initiativtagare till Osby Samskola.
Skolan placerades i den vackraste delen av Göingebygden. Här syns gamla kallbadhuset - sedermera Strandpaviljongen - vid Osbysjön. 2
OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007
Gustaf Eliasson - initiativtagare till Osby Samskola.