Louvren och Göinges stengärden inspirerade nya skolans arkitekt – Tanken var att de borde hänga ihop – inte två skolor utan en! Trots avståndet och ”Ekbacken” emellan. De var släkt med varandra, det ”nya” och det ”gamla”. Carl Folke Jacobson, själv en gång i tiden realskoleelev i Osby, är arkitekten bakom nya Ekbackeskolans kunskapscentrum; en uppmärksammad skapelse med många spännande och fantasieggande dimensioner. – Ett kul jobb. Skojigt och inspirerande att få hjälpa till mot något nytt. Man kan inte leva på gamla lagrar och meriter. Är det något som ska vara öppet mot samhället så är det en ny skola i byn med alla småföretagare och med en speciell stämning. Det säger Carl Folke som betonar att det nya huset knyter an till det gamla på andra sidan backen – vars södra del 1906-1907 även det hade en elev som arkitekt, den då blott 16-årige Ernst Newman som även var skolans teckningslärare! Den gamla skolan med sin allvarliga gavel mot öster med namn och årtal och med sina spröjsade fönster, med fasaden i ett klassiskt murverk, med murade bårder och fönsteromfattningar, inspirerade till nya skolans långbyggnad i två våningar från öst till väst. – Med nya, flexibla delar som tillfälliga påbyggnader och paviljonger i norr och söder. I ett plan, lätta att ändra och bygga till. – Med hörsalen och industridelens verkstad med helt andra krav och ny teknik och med avvikande delar, ”high-tech” i borstad, rostfri plåt – precis som Louvren. Det förnäma slottet med sin nya fräckt glänsande pyramid som speglar himlen. Stengärde – koppling bakåt Stenen är ett signum för oss i Göinge, understryker Carl Folke när han berättar om tankarna bakom nya skolan. – Ni vet ”ojn”, ”bojn”, ”stojn”, ”ojnegrojn”…Jag gillar stenen. För mig är stenen något av en respekt bakåt, Jag tycker om sten överhuvudtaget, säger Carl Folke, vars stengärde slår an gö-
ingetonen vid den nya skolans huvudentré med stort böjt skärmtak på ekstolpar i väster mot Idrottsgatan. – Redan tidigt när vi gick in med vårt anbud gjorde vi en skiss där vi hade med vårt stengärde. Jag tycker stengärdet är vackert och ett mäktigt signum/tecken för vår kommun. Sedan är stengärdet också en fin koppling – och ingen gräns – mellan Ekebacken och nya skolan. Utanför entrén finns också några stenhällar där du kan sitta eller göra vad du vill. Allt går ihop och stengärdet fungerar fint med naturen. För att inte göra det för fint finns där även lite bonnkaprifol och växter som knyter an till ”gäret” och hänger ihop med backen. Carl Folke har låtit entréhallen, eller ”Ströget”, går tvärs igenom huset från entrén till backen med ekarna; ett svagt rött gångstråk i klinker, med grå plattor vid sidan och med höga och låga murar i handslagen, djupröd tegel, samma som i fasaden – De öppna kapprummen vid sidan har blonda furupaneler med blå laserade himlar ovanför. Taket är ljust, tätt och med infällda ljus. Ett högt kyrkfönster möter vid trappan mot norr och med grova pelare klädda med massiv ek. Spännande ”tittskåp” När skolans arkitekt beskriver sitt verk understryker han – med glädje och nöje även här – konstnären Peter Arnessons medverkan. Dennes objekt och bilder är infällda i murarna som små glasade, spännande ”tittskåp”. Det stora rummet i fonden, ektrappan, rymden och backens alla stora ekar som
Infällt i murarna finns små glasade, spännande ”tittskåp” skapade av konstnären Peter Arnesson
syns genom de stora fönstren – allt bidrager till att skolan verkligen gör skäl för sitt namn. Det handlar också om en skola där de strikta salarna och korridorerna är nästan helt borta. I dagens Ekbackeskola är det egna arbetsplatser, grupprum, utrymmen för praktisk til�lämpning och gemensamma utrymmen som kafé, läsrum och bibliotek som gäller. Liksom arbetsrum för lärarna ute i verksamheten. Öppet, ljust, genomsynligt och lät�tare demokratiskt, är vad det handlar om – och mer likt arbetsplatserna efter skolan, med projektarbete, elevaktivt och ämnesblandat, förklarar Carl Folk och tillägger: – Vad som var roligt var faktiskt att då man vid invigningen stod och väntade på dåvarande skolministern Ingegärd Wärnersson så kom hon inte. Då gick jag in på skolan och då kom hon från ”fel” håll via bakvägen. Hej, det här är skolan du ska inviga, sa jag till ministern som reagerat på att den nya skolan var så öppen och glasad. – Jag kom visst in från fel håll, sade hon . Det finns inget ”fel” håll. Det ska vara öppet, svarade jag. Den här öppenheten är ju ytterst en form av demokrati. Och kan man göra en byggnad som hjälper till med de demokratiska bitarna, så är det verkligen något eftersträvansvärt, slutar Ekbackeskolans arkitekt som aldrig glömmer sin forne lärare ”Lukas”, d v s Gösta Lundin, ”som trollband hela gänget i svenska och historia”.
Carl Folke Jacobson
OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007
25