Skolan växer och byggs ut
Christer Randau, rektor 1986 - 2004
När vi idag ser på Ekbackeskolans utveckling med tanke på elevantal, program och nybyggnationen har vi mycket att tacka Christer Randau för. När Love Skog slutade och språkläraren Christer Randau tog över som rektor och därmed ledarskapet för gymnasiet var det en liten gymnasieskola. När studenterna sprang ut var det ingen större trängsel på stentrappan framför den gamla skolan. Det fanns dock en glädje och stolthet över att kommunen hade en egen gymnasieskola vilket inte minst märktes på examensdagen då skolgården trots det lilla antalet studenter var full av folk. Det var en viktig dag i samhället. Skulle skolan dock fortsätta så behövdes det ett större elevunderlag. Det var viktigt då liksom idag. Förr kom konkurrensen mestadels från Älmhult men idag är det flera skolor i Skåne nordost som lockar våra grundskoleelever i kommunen. Ekbackeskolan hade på den tiden koncentrationsläsning, något som andra skolor inte hade. För att använda sig av en marknadsföringsterm så hade skolan en ”unique selling point”. Betygen sattes inte av den undervisande läraren utan av en examinator från Liber Hermods. Fördelen med det systemet var att lärarna och eleverna var på samma sida och kämpade mot kursmålen. Den speciella relation som byggdes upp mellan lärare och elever 22
och som präglade arbetsklimatet på skolan är något som än idag finns kvar trots att skolan idag studiemässigt fungerar annorlunda. Det fanns helt klart något att bygga vidare på och för Randau var strategin klar, fortlevnad genom tillväxt! Eftersom gymnasieskolan var liten behövde den en samarbetspartner och det blev Komvux. De flesta lärarna hade i sin tjänst timmar både på gymnasiet och Komvux. Christer Randau och Gert Möllborn, rektor för Komvux, blev ett bra ledarpar där var och en kämpade för sin verksamhet men samtidigt för skolans bästa. Ibland kunde även viss samläsning ske mellan gymnasieelever och vuxenstuderande då klasserna var för små. Än idag är det en styrka att de båda skolformerna finns under samma tak och kan komplettera och stötta varandra. Komvux har varit och är en viktig del av Ekbackeskolan. 1988 tecknades ett avtal mellan Osby och Älmhults kommuner att Ekbackeskolan skulle bli en filialskola till Haganässkolan. Ekbackeskolan kunde nu indirekt komma åt statsbidrag för verksamheten vilket var viktigt. Att vi skulle ha en gymnasieskola på orten var inte givet. I samband med detta försvann skolans speciella undervisningsmodell och blev studiemässigt en ”vanlig” gymnasieskola. Allt under samma tak För gymnasieskolan var det viktigt att få fler program till skolan för att kunna rekrytera fler elever och då gärna ett praktiskt program. Läsåret 1989/90 började de första eleverna på Industriprogrammet i Osbypannans lokaler som tyvärr låg lite avskilt från den gamla skolan. Ekbackeskolan saknade vid den tiden också laborationssalar för kemi, biologi och fysik. Undervisningen i dessa ämnen var förlagda till Hasslarödsskolan. Det var nu tanken föddes på en nybyggnation som kunde samla allt under samma tak, men hur? Denna fråga diskuterades ofta under personalkonferenserna som ägde rum i sal 117. All personal på skolan vid den tiden rymdes i en lektionssal. Lösningen kom att bli en kompromiss. Dåvarande skolchef Rolf Wittström
OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007
besökte kollegiet och berättade att det fanns inga pengar i investeringsbudgeten men däremot i driftsbudgeten, med andra ord så kunde man inte betala räntor men däremot gick det bra med lokalhyror. Denna tillfälliga kompromiss placerades på andra sidan gatan mitt emot den gamla skolans framsida och kom att stå där ända fram till år 2003. I Gula paviljongen kom man att bygga upp en naturvetenskaplig och teknisk institution och därmed kunde skolan erbjuda bättre studiemiljö och rekrytera ännu fler elever till skolan. Londonresor uppskattad tradition För eleverna som började på Ekbackeskolan blev det ofta någon form av studieresa t ex Malmö i årskurs 1 och i årskurs 2 genomfördes den s k Stockholmsresan. Resorna till Stockholm började under Love Skogs sista år som rektor och genomfördes då med tåg. Under Randaus tid kom resan att bli ett viktigt inslag i elevernas gymnasietid. Bussresorna till Stockholm genomfördes för att kompensera att skolan var liten och låg på en liten ort. Samhällskunskapsläraren Per Eliasson var initiativtagare till en tradition som fortfarande finns kvar. Varje år sedan 1985 har alla elever i årskurs 2 erbjudits att åka till Stockholm för att där göra studiebesök på Riksdagen, TVhuset, dagstidningar och andra museer. Denna studieresa knyts samman med undervisningen i många ämnen på hemmaplan. Skolans tradition att resa till Stockholm är troligen helt unik i Sverige. Skolan bekostar resan. I årskurs 3 låg höjdpunkten för eleverna när det gällde resor, Londonresan. Av samma anledning som för Stockholmsresan ansåg Randau att det var viktigt att koppla samman skola och omvärld. Tillsammans med språkläraren Carl-Gustaf Olsson genomförde Randau de första Londonresorna. Resorna blev till en uppskattad tradition som fanns kvar i ca 15 år. Skolan betalade en del av kostnaden och eleverna fick betala en del. I början var den svenska kronan stark och det kostade inte så mycket för svenskar att åka utomlands vid mitten av 80-talet. Efter hand, efter alla devalveringar, blev den