Page 1


Osby Samskola - Ekbackeskolan

1907–2007

Jubileumsprogram 2 juni 2007 Förmiddagen: Tid: 09.30–14.00. Plats: Teatersalongen, Borgen 09.30

Blåslaget Osby Blåslaget är Osbys egen orkester som samarbetar med Musikskolan i Osby. Flera av musikerna har varit eller är elever vid Ekbackeskolan. Dirigent Lars Ward.

10.00

Välkomna Dag Ivarsson, ordförande kommunalfullmäktige. Ingvar Persson, rektor Ekbackeskolan.

10.15

Kort underhållning Jessica Olsson, showartist/tidigare elev. Jesper Sjöberg, musikartist/tidigare elev.

10.30

En mer effektiv gymnasieutbildning Ulf Nilsson, folkpartiet, ledarmot i utbildningsutskottet.

11.00

Kort underhållning Jessica Olsson och Jesper Sjöberg.

11.15

Utbildningstendenser på gymnasienivå i Europa Valerie Bragg, Oxford, England Utbildningsdirektör vid Faber Mansuell.

11.45

Kort underhållning Jessica Olsson och Jesper Sjöberg.

12.00

Minnen och möten efter ett liv i mediavärlden Sixten Svensson, redaktör och tidigare elev.

12.30 13.00

Tillfälle till uppvaktning Jubileumslunch för inbjudna gäster

Dag Ivarsson

Ingvar Persson

Jesper Sjöberg

Jessica Olsson

Valerie Bragg

Ulf Nilsson

100 platser reserveras i teatersalongen. Totalt har salongen 290 sittplatser. Du är välkommen även om du inte tillhör gruppen inbjudna gäster. Jubileumslunchen är dock reserverad för speciellt inbjudna. Kvällen:

Tid: 18.00–02.00. Plats: Restaurang Borgen Deltagarna är föranmälda.

18.00

Registrering och mingel – Borgens Terrass

19.15

Underhållning: Johannes Brost – Borgens Terrass

19.30

Middag. Placering klassvis. Borgens restaurang

Underhållning: Jessica Olsson och Jesper Sjöberg

Dans: DJ/Musikvärd Kjell Anderson

01.00

Beställd buss. Avgår till IKEA Värdshus

02.00

Restaurang Borgen stänger.

Sixten Svensson

Johannes Brost

Denna jubileumsskrift består totalt av 44 sidor. Av dessa är sid 1-21 hämtade från jubileumsskriften 1987. Texterna på dessa sidor är i stort sett oförändrade medan några av bilderna har bytts ut beroende på svårigheten att återskapa det grafiska materialet.


Anledning att jubla för att vi jubilerar?

E

Ekbackeskolan/ Osby Samskola firar 28 maj – 2 juni 2007 sitt 100-årsjubileum uppdelat i tre distinkta delar; • Skolans jubileumsvecka 28 maj – 1 juni • Högtidsdagen lördagen 2 juni • Jubileumsmiddagen kvällen 2 juni En jubileumsgrupp bestående av tiotalet personer har under ca ett och ett halvt år planerat och förberett 100-årsfirandet. Gensvaret från gamla elever och lärare, kändisar och vanligt folk, företag och närsamhället har för jubileumsgruppen varit enastående positivt, ja rentav ibland hjärtknipande! Givetvis har vi även mött ifrågasättanden – finns det i vår moderna tid överhuvudtaget skäl att uppmärksamma att en skola blir 100 år? Anledning att jubla för att vi jubilerar? Ett svar på den frågan får jag i mars 2007, när jag läser Karin Thunbergs kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken ” Det är i gläntorna som livet klarnar”- jag citerar ”Många mänskliga behov är underskattade här i världen.Nu tänker jag inte på att vi, rent generellt, borde stressa mindre och sova bättre – så länge min egen tillvaro går i turbofart bör jag nog undvika förnumstiga råd. Nej, detta handlar om något annat: Vårt behov av gläntor. Mitt i snårskogen av krav och oro måste det finnas plättar där solen lyser ner.” Så låt vårt 100-årsjubileum bli en sådan ”glänta”, där vi för stunden kopplar av det vanliga trampet i ekorrhjulet för att göra en tidsresa tillsammans med gamla och nya vänner. Redan de gamla romarna krävde ”bröd & skådespel” för att motiveras att gå vidare. Så må vårt 100-årsjubileum även tjäna som inspiration för framtidens Ekbackeskola! Dag Ivarsson, Jubileumsgruppen

Från vänster: Thomas Rosendal, Lars Andreasson, Lisbeth Fredholm, Bengt Lundin, Torbjörn Hansson, Kerstin Lagerblad, Bengt Erik Jeppås, Arnold Kroon, Ingvar Persson och Dag Ivarsson.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

1


Ur Osby Samskolas HISTORIA Osby Samskolas historia är i mångt och mycket dess rektorers. Den historik som här följer är i stor utsträckning grundad på respektive rektorers översikter efter 10 år (H = Håkansson), 20 och 40 år (E = Ernestam), 50 år (L = Lundin) och 60 år (J =Johannesson). Ett enskilt initiativ på pedagogikens område är Osby Samskola (L).

(E:) ”Det hörde inte till vanligheten för 40 år sedan, att landsbygdssamhällena ägde högre läroanstalter. Dessa voro förbehållna städerna. När Osby Samkola startades hösten 1906, fanns det inga allmänna läroverk närmare än i Kristianstad och Växjö. Det är verkligen ett vackert bevis för vakenhet, initiativkraft och framåtanda att över huvud vilja påtaga sig de risker, som måste vara förknippade med startandet av ett dyligt skolföretag i Osby. Osby hade vid denna tidpunkt några framsynta män, som voro villiga ta dessa risker. Som initiativtagare till Osby Samskola – eller Osby Realskola, som den kallades ända fram på 1920-talet – stå grosshandlandena Adolf Kristensson och Gustaf Eliasson. ”Kristensson och Eliasson var svågrar och hade, Kristensson sju söner och Eliasson tre

döttrar och fyra söner”. Två intressen lågo bakom initiativet: dels ortsintresset, d v s en önskan att få en högre läroanstalt för ortens barn -och då även för de många egna barnen- samt dels en önskan att få till stånd ett läroverk, där garantier så långt möjligt skapades, för att undervisningen och lärarnas föredöme byggde upp förutsättningar för kristen tro och livsåskådning hos de unga. Det var nämligen under denna tid ganska mycket diskussion om bl a ”den nedrivande kristendomsundervisningen” i skolorna.” (H:) ”Vi önska en skola, som bibringar lärjungarna en god kristlig uppfostran, och där hela undervisningen går i en sådan anda, att den kristna världsåskådningen som en helgjuten enhet skänkes lärjungarna i sin renast möjliga form. Skolan har allt från grundandet varit byggd på positivt kristlig grund och söker ej blott bibringa sina lärjungar det för examen nödvändiga kunskapsmåttet utan tager också så långt möjligt sikte på deras karaktärsfostran. Man får å ena sidan ej pruta av på vetenskaplig objektivitet men ej heller å andra sidan underlåta att giva Gud vad Gud tillhörer. Enligt vår mening har en sådan skola en stor uppgift att fylla. Och en sådan skola bör

först och främst ligga på landet. Det är numera en allmänt erkänd sak, att man härigenom undviker en hel del för lärjungarnas karaktär skadliga inflytanden, som tyvärr i en alltmer oroväckande grad och form erbjudas våra storstäders ungdom. Skolan bör alltså ligga på landet, i en vacker trakt med omväxlande natur. En sådan trakt är också Osby, uppe i den vackraste delen av Göingebygden. Här har vi tillfälle till skogspromenader, till uppfriskande bad, rodd, fotboll mm. Den kamratliga sammanhållningen lärjungarna emellan synes också vid en skola som denna bli mera utvecklad, liksom också lärarnas personliga bekantskap med och kännedom om lärjungarna blir större, varigenom det personliga utbytet blir så mycket starkare. Ur ren uppfostringssynpunkt är detta en fördel, som kommer att i hög grad ökas, då vi från och med hösten 1917 lägga om skolan till helpension.”

Adolf Kristensson - initiativtagare till Osby Samskola.

Skolan placerades i den vackraste delen av Göingebygden. Här syns gamla kallbadhuset - sedermera Strandpaviljongen - vid Osbysjön. 2

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Gustaf Eliasson - initiativtagare till Osby Samskola.


Osby Samskola uppfördes 1907. Här är en av de första bilderna av ”Ousby Realskola” som då var det formella namnet.

Det första läsåret 1906-1907 var skolan inrymd i Adolf Kristenssons bostad ovanför järnaffären. De 41 eleverna kom redan från början ur alla samhällsgrupper – de flesta från Osby men även från Älmhult, Hästveda, Hässleholm och från mer avlägsna orter. I intagningsmaterikelns kolumn för ”Faderns namn, bostad, titel eller yrke” finner man inte bara Kyrkoherde, Patron, Nämndeman, Lärare, Handlande, Fabrikör, Fanjunkare, Förvaltare, Lantbrukare och Åbo utan också Arbetare, Stationskarl, Lastare, Banvakt, Vaktmästare, Sömmerska, Järnsvarvare, Torpare och – Gränsridare! Skolbyggnaden, som uppfördes 1907, var från början de södra två tredjedelarna av nuvarande skolhus. ”Lärosalarna hade gjorts ljusa och rymliga, försedda med centraluppvärmning och ventilation efter fullt modernt mönster.” (E) Garant var det 1906 bildade aktiebolag, i vars styrelse förutom grundarna bl a nämndeman Sven Bengtsson, Källedal, och som suppleanter rektor och den originelle och omtyckte skolläkaren (1906–1927), d:r Per Hörberg, ingick. Ur kassörens, Kristensson, kassabok utläses bl a att tomten köptes av Elias-

son för 6 000:- och huvudsakliga byggmaterialen från Kristensson & Eliasson för 5 641:20, vidare t ex att reparation av stenvagn genom Sjölander kostade 3:25, trassel inköptes för 3:87 och ställningsbräderna såldes för 20:- Lagfart betalades 29.6 1908 med 100:– och flagga inköptes för 22:33. Som jämförelse må nämnas att rektor hade 208:33 i månadslön, medan fil.stud. – sedemera universitetskansler – Arthur Thomsons första vikariearvode (1910) var 78:65 i månaden.

Rektors- och utvecklingsskeden Med full respekt för alla kvalificerade och färgstarka lärare som verkat vid skolan – tyvärr finns ej utrymme att nämna alla här nedan – är det framför allt dess rektorer som präglat respektive tidsskede.

Kungl Skolöverstyrelsen förrättade sin första inspektion av skolan den 5 maj 1908 genom läroverksrådet fil.dr. Alfr. Nordfeldt. Kungl Maj:t beviljade strax därefter skolans vederbörligen kvalificerade lärare rätt att tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid läroverket och skolan ställdes under Kungl. Skolöverstyrelsens överinseende. Dimissionsrätt för realexamen beviljades fr o m vårterminen 1910. Från samma tid erhölls statsbidrag till skolan såväl i form av anslag till skolans drift som i form av löneförbättringar och dyrtidstillägg till lärarpersonalen.

Elias Moberger

Elias Moberger 1906—1911 Teol.kand. Moberger, sedermera folkskoleinspektör, undervisade i kristendom, historia, geografi och matematik. Från startårets klass 1–4 var man 1908–1909 uppe i full sexårig realskola och våren 1909 avlade tio ”sexor” sin realexamen – som privatister i Kristianstad.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

3


Henning L. Håkansson

L. O. Malmström

Hildur Lind

Henning L Håkansson

LO. Malmström 1911–1916 Fil och teol. kand. Malmström tog över i alla Mobergers ämnen, då denne blev tjänstledig från hösten 1910. Från 1911 var han även formellt rektor. Han beskrivs av efterträdaren som både en sällsynt skicklig lärare och en kraftfull och initiativrik ledare. Från våren 1910 avläggs realexamen vid skolan och trycks en årsredogörelse – den första av de 56! (t o m 1964-1965), som utförligt i ord och efterhand också bild skildrar skolan från ”Inspekor” t o m”Klass 1”. Första tio åren redogörs t o m för ”Lärjungarnas kroppsbyggnad och allmänna hälsotillstånd”, d v s klassvis medelålder, -längd, -vikt, antal lidande av bleksot, ofta huvudvärk, ofta näsblod, närsynthetsgrad resp dövhet. Från 1911 sker omläggning till ”enskild mellanskola” med fyra klasser plus en förberedande klass. Dessutom ges i övergångsskedet bl a kostnadsfri tysk undervisning för folkskoleelever som ej läst tyska. Hösten 1912 – då ”Ousby” blivit ”Osby” – startar man realgymnasium och skolan blir ”Osby Högre Samskola”. Motiveringen var bl a att ”just i Osby med dess utomordenligt vackra och hälsosamma läge” borde ungdomar kunna studera ända fram till studentexamen. Reallinjen valdes som ”mest användbar för dem som sedan ämnade sig in på praktiska banor” och för att något flickgymnasium på reallinjen ej fanns i södra Sverige. Elevantalet som redan 1910 var över 100 steg till 148 ht 1914 då skolhusets tilbyggnad tas i bruk. 1915 får skolan elbelysning – som då nått Osby. Redan från ht 1915 ser man sig tvingad ”tills vidare” successivt avveckla gymnasiet. Skäl var utebliven dimissionsrätt därför att Kungl. Läroverksöverstyrelsen ”med allt erkännande

av skolans goda arbete och syftemål” konstaterade svårighet att anskaffa fullt kompetenta lärarkrafter vid de kommunala gymnasierna och därmed säkert också för Osby högre samskola. I Skåne hade Lund, Landskrona och Eslöv hunnit före och man ansåg gymnasierna liksom universitet och högskolor överbefolkade i förhållande till behovet (!) och vägrade därför flera av statens egna realskolor utbyggnad med gymnasium. Rektor Malmström resignerade förmodligen och tar ht 1916 en adjunkttjänst i Halmstad.

samhet skapas och en kommitté för skolans ytterligare utbyggnad tillsattes. Efter att 1915/16 och 16/17 varit ”Osby Realskola” återtar skolan namnet ”Osby Högre Samskola” som först 1930/31 blir ”Osby Samskola”. I ”Litterära och estetiska föreningen Minerva” hålls föredrag av lärjungar och rektor, skolans ”kristliga elevförbund” är verksamt, idrottsföreningen ”Thor” ordnar tävlingar i 10-kamp och 5-kamp, tennisbana anläggs, idrottsredskap anskaffas och en hornmusikkår tillkommer. 10-årsjubileet samordnas med ”sedvanlig” Gustav Adolfsfest den 6 november och nyåret 1917 ordnas 5dagars studieutfärd till Stockholm för elever ur de båda högsta klasserna. Vid skolavslutningen hålls fyra lektioner i alla klasser och gymnastikuppvisning av flickor resp pojkar. 1917 blir Hellbergs senare efterträdare som överlärare, K G Svensson, lärare i gymnastik för pojkar och kvarstår till 1939. Vårterminen 1919 ordnas efter tyskt mönster försök med s k studiedagar för gymnasieeleverna med ämneskoncentration och självverksamhet. 1919-1920 finns bland uppsatsämnen i L IV ”Vad har framkallat kvinnorörelsen?” Elevantalet är uppe i 220. 1925 kallas Henning Håkansson till rektor vid Palmgrenska Samskolan i Stockholm och återvänder därmed till ursprungsorten.

4

Hildur Lindh 1913 – 1945 Från ht 1913 finns Hildur Lindh, p.h.s. som lärare i modersmål, historia, geografi, kvinnligt handarbete – och gymnastik! De båda senare ämnena utbyts efter hand till tyska och engelska några år.   T o m 1944–45 verkade sedan ”Hildur” som en mycket omtyckt, livfull och skicklig lärare. Hon var också Osbys energiska Röda Kors ordförande – vice ordförande 1931–1932 och ordförande 1932–1943. Folkskollärare Teodor Hellberg, ”Ålaskinnet” på grund av sin extrema magerlagdhet, blir lärare i teckning 1914 och kvarstår in på 30-talet. Då har han blivit överlärare för folkskolan. Henning L Håkansson 1916–1925 Med Lidingöfödde fil.lic. och teol.kand. Henning Håkansson fick skolan en ny färgstark ledare med bl a stort intresse för fysisk fostran, i stället för realgymnasiet under avveckling satsar han på dels utbyggnad till full internatverksamhet från 1917 av det tidigare existerande halvpensionsystemet med inackordering i samhället, dels start av latingymnasium med även grekisk linje! En garantifond för gymnasieverk-

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007


Anton Hall

Fil.mag. Zelmi Johansson är från 1918 – och till 1955 – huvudlärare i moderna språk. ”Zelmi” var en utomordentligt skicklig pedagog som många elever i efterhand välsignat för hennes ”stränghet”. Fil.mag.pr. Anton Hall blir 1919 lärare i geografi och huvudlärare i biologi. Han var mycket kunnig och inspirerade starkt de i hans ämne intresserade eleverna, varav några blev vetenskapsmän av facket. ”Osbytraktens fauna och flora” beskriver han i årsredogörelsen 1927— 1928 ingående. Hans humor – och djupa kristna fromhet – fick honom att tolerera mer ”busiga” än läslystna elever och han uppskattades mycket bl a som glädjespridare vid skolans fester genom sina krönikevisor som han avsjöng redan fr o m 1920. ”Anton” eller ”Small” kvarstod som lärare tom 1953. 1922 blir läraren fil.lic. Daniel Olsson rektor vid svenska realskolan i Kikunshard i Kina. 1922-1923 är Berit Spong, senare välkänd författare, lärare vid skolan. 1920, 1921 och 1922 avlägges studentexamen med muntligt prov inför prövningsnämnd. Inackorderade elever kal�las pensionärer – åtnjuter ju helpension. Studieresa till Tyskland med inackordering i tyska hem och lektioner med tyska gymnasielärare ordnas. 1922 får rektorsexpeditionen skrivmaskin och duplikator. 1923 doneras komplett ekmöbel – ännu i bruk! – till kollegierummet och en 700 nummer stor mineralsamling. 1924 har Möllerska bibliotekssamlingen med 1 500 band tillkommit. Från ht 1922 reduceras ”av ekonomiska skäl” gymnasiet till en 2:dra ring lagd så att eleverna därpå kan gå till 3: dje ringen vid examensberättigat läroverk. Först 1930 då 3-årigt gymnasium blivit allmänt infört och klassrummen behöves för växande antal realskoleelever, slopas skolans gymnasiering.

Riksdagsman Sven Bengtsson, Norup ordförande 1933–36.

Fabrikör A. E. Ljung, Malmö ordförande 1937–49.

Skolans gymnastiktrupp från tidigt 1940-tal.

”Gula Faran”, flickornas elevhem.

Rektor Bernhard J-son Ernestam undervisar i kemi- och fysiksalen. OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

5


Bernhard J-son Ernestam

”Solgården” – flickornas elevhem, om- och tillbyggt 1934.

Rast i skolarbetet. I bakgrunden syns bl a flickornas elevhem Solgården.

Realexamen på 1940-talet. 6

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Bernhard J-son Ernestam 1925–1955 Fil.mag.pr. Bernhard Johansson blev 1917 lärare i matematik och fysik vid skolan. Redan hösten 1918 vikarierar Johansson första gång som rektor då Håkansson är tjänstledig för vetenskaplig avhandling. Vid sidan av administrativ begåvning hade Ernestam också ett mycket utvecklat ekonomisinne och även om AB Osby Samskola aldrig avsett att ge och heller aldrig gett sina aktieägare någon utdelning, kunde dessa under Ernestams tid känna allt större trygghet i sitt ansvar. Konsolidering och expansion med rejäla byggsatsningar för internatsidan karaktäriserade Bernhard Ernestams långa rektorstid. I jan 1929 invigs ett stort nytt elevhem, senare kallat ”Manhem” eftersom det förbehölls pojkarna. 1934 om- och tillbyggs flickornas ”Solgården”. Planeringen för ”Ekelund” startade i början av 50-talet. Skolan fortsatte att som internatskola hålla låga avgifter jämfört med andra liknande skolor, men fick ändå genom internatets elevtillskott en bredare ekonomisk bas. l prospekten betonades både skolans kristliga grund och att ”endast välartade barn antages”. Samtidigt fasthöll man vid den av Håkansson – och bl a efter engelskt föredöme – införda starka betoningen av idrott och andra fysiska aktiviteter. Gymnastikdirektör Märta Hallenborg ledde från 1926 flickornas gymnastik i tretton år och vikarierade 1942 för militärinkallade ordinarie lärare även vad gäller pojkgymnastiken. 1938 fick skolan ett modernt gymnastikhus. Det var också logiskt att man från 1935 fick möjlighet att utdela den s k ”idrottsskölden” som Centralfören-


Skolans segrande hockeylag 1963. Stående fr v: Roland Hjalmarsson, okänd, Sten Hofvendal, Peter Dahlström, Ulf Johansson och Arnold Kroon. Knästående fr v: Sune Gunnarsson, Per Olsson, Lars-Göran Eriksson, Erik Wetterling och Per Aschan.

Sven Rodén med flickkör i slutat av 1950-talet.

ingen för Idrottens Främjande dittills förbehållit de stora läroverken. Särskilt i Osbys vinterspecialitet bandy var skollaget, vanligen presenterat i årsredogörelsen – från 1928-1929 finns idrottsbilder med – framgångsrikt och fleråriga skåneskolmästare. Till slut tog sig detta faktum ett så tvärsäkert uttryck som i årsredogörelsen 1947-1948, där det heter att skolan ”försvarat DM i bandy fastän finalmatchen på grund av isförhållandena ej kom till stånd”, i fri idrott besegrade skolan bl a MAI:s juniorer (1944). Idrotten bidrog i hög grad till att också på fritid sammanföra internateleverna med ortens egna ungdomar både de på skolan och övriga. Det förekom t o m att Osby IFK:s representationslag förstärk-

tes av elever från internatet. Den KFUM scoutkår som tillkom 1930 och länge hade lokaler på skolan var ett annat led i samma syfte. Skolan, som sommaren 1929 upplåtits för del av Osby-utställningen”, firar 1931 25 års- och i september 1946 40 års-jubileum ”på hörsalen och jubileumskaffe i Turisthotellets park”. Rektor konstaterar då att 1019 elever dittills avlagt realexamen. Internatets elevantal är nu 100 av totala 265 och ytterligare ett elevhem börjar planeras. Elevbiblioteket har 1953 cirka 1100 band och hela tre parallellklasser examineras f.f.g. Vid Ernestams avgång 1955 – han kvarstår i styrelsen till 1966 – har skolan 365 elever och antalet stiger sedan till väl över 400.

Vasti (Johansson) Dranger var från 1931 till 1955 huvudlärare i engelska men hade också svenska och tyska. Vasti var en mjuk, behaglig men samtidigt ambitiöst krävande lärare som också hade tillsyn av internatets flickor. – Främsta ansvar där hade dock från 1937 till 1952 husmor Naemi Johansson – med pondus men också varm förståelse för sina ungdomar. Skolans vaktmästare och allt-i-allo var från 1919 Joel Rääf – med energi, krafter och omtanke att klara det växande fastighetsbeståndet ut- och invändigt. Rääf var också länge en framstående skidlöpare. Musiken har dock varit Rääfs stora livsintresse. Själv behärskande många instrument men framför allt skicklig flöjtspelare ledde han under en lång följd av år skolans orkester – och fortsatte efter avgången från grundtjänsten 1950 som lärare i instrumentalmusik till 1967. Huvudlärare i sång och musik var dock från 1936 till 1967 Sven Rodén, folkskollärare och uppbyggare av musiklivet i Osby. Gunhild Gärdestam, vid hösten 1938—1968, var efter ”Zelmi” huvudlärare i tyska men också engelska och svenska liksom tillsyn av flickorna på internatet. 1938 tillträdde också Bengt Siwerz och var sedan efter ’Hildur” huvudlärare i svenska. Siwerz, underfundig humanist, hade också historia och kristendom, var skolbibliotekarie och biträdande elevhemsföreståndare. Ytterligare tre veteraner bör nämnas. Olof Lidholm 1954–1987 – Huvudlärare i engelska. Också svenska och historia. Skolbibliotekarie. Vältalare – Musikälskare. Arne Frennesson 1956 – huvudlärare i biologi. Också geografi och kemi. Elev av Anton Hall. Bengt Lundin 1960 – huvudlärare i matematik. Också fysik. Son till Gösta Lundin.

”Vaktis” Joel Rääf, välkänd för generationer av elever.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

7


Är det inte Ingvar Kamprad som sitter där i mitten... Jo, visst är det det! Ända från skolans tillkomst valde många resultatinriktade smålänningar som t ex IKEA:s skapare Ingvar Kamprad och senare även dennes syster att ta sin realexamen i Osby.

Gösta Lundin 1955—1965 Då teol. och fil.kand. Gösta Lundin blev rektor hade han sedan 1920 - med avbrott dels 1921-23, dels1944-47 då han var krigsfångehjälpsdirektör i Tyskland - varit lärare i kristendom och modersmål, 11 år föreståndare för elevhemsverksamheten och mycket aktivt engagerat sig i olika aktiviteter för eleverna — från idrott till julfester och valborgsmässfirande. Liksom företrädaren (fp) var Lundin – eller ”Lukas” som det vältalighetsanspelande smeknamnet lydde – också aktiv kommunalpolitiskt (s). Med bl a styrelseordf. Norup (c) och två ledamöter (m) var skolans styrelse, från 1957 politiskt allsidig. Lundin hade god kontakt med elever och lärare men var mindre intresserad av administration och ekonomi. Det var därför logiskt att en särskild skolkamrer tillsattes. Inför skolans 50-årsjubileum, som firades den 13 oktober 1956, konstaterar Lundin i årsredogörelsen – en särskild 50-års8

skrift utgavs också – bl a att tack vare Osby Samskola har ”varken Osby eller dess grannkommuner behövt sörja för utbyggnaden av ett högre skolväsen”. Skolan har haft anslag från Osby kommun, resp Osby köping och Osby socken, men ”om den totala summan av dessa anslag slås ut på de femtio år

som skolan existerat, blir den årliga kostnaden för Osby av mycket blygsam storleksordning. Det är en tillfredsställelse för Osby Samskola att på detta sätt, vid sidan om internatskoleverksamheten, ha fått vara till gagn för den ort, där skolan haft sin verksamhet”.

Gösta Lundin

Statsrådet Sam B. Norup styrelsens ordförande 1949–1965.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007


Vidare: ”Just nu genomlever vi en omdaningsprocess inom vårt lands undervisningsvägen. – ”Det gäller att grundligt tänka igenom situationen och förnuftigt och konstruktivt planera för framtiden”. ”Att statsmakterna finner Osby Samskola väl motivera sin tillvaro också i detta skede av utvecklingen, framgår inte minst därav, att de tilldelat densamma ett anslag på 225.000 kronor till byggande av ett nytt elevhem. (Nya ”Ekelund” - färdigt jan 1958.) Det förhållandet, att skolan är den enda internatskolan i södra Sverige, är naturligtvis av betydelse i detta sammanhang”. Därpå betonas skolans ”stora uppgift för bygdens ungdom med starkt ökande årskullar som söka in vid realskolan” – Vid jubileet fick skolan motta donationer och gåvor, bl a ”ett bokverk från f d elever, nu Lundaakademiker, genom Lunds studentkårs v.ordf. fil. mag. Lars Holmquist”. Inför enhetsskolans genomförande inger skolan 1959 efter vederbörlig utredning en hemställan till SÖ om att få inrätta internatgymnasium. Motiveringen är – med rektors ord – att ”med statsmakternas och de kommunala myndigheternas stöd böra internatskolorna i det moderna demokratiska samhället kunna stå öppna för alla, som verkligen behöva dem.” Som exempel anförs skilsmässobarn, barn utan hem och föräldrar, barn som av olika skäl behöver byta miljö samt den växande gruppen av utlandssvenskar. Av hävd placerades många missionärsbarn i Osby Samskola. SÖ tillstyrker och efter statsrådsuppvaktning – den första i en lång rad skulle det visa sig – beslutar riksdagen våren 1962 att internatgymnasium, givetvis öppet också för ortens och dess närmaste omnejds elever, får starta samma år Osbyelever efter enhetsskolans inrättande ej längre tas in vid realskolan. Statsrådet Edenman betonar ”intresset av att bevara en sedan många år väl fungerande internatskoleenhet.”

Rektor Gösta Lundin med delar av sitt kollegium. Till vänster om ”Lukas” sonen Bengt Lundin och Bengt Siwerz. Till höger ses Vasti Dranger, Sven Rodén samt Hjördis Pettersson.

Olof Lidholm – lärare vid Osby Samskola 1954-87. Förmodligen var rullbandspelaren vid det här tillfället högteknologi......

Bengt Siwerz - lärare vid Osby Samskola 1938-71 Nya elevhemmet ”Ekelund” - färdigt jan-58

Läxläsning på elevhemmet

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

9


Harry Johannesson hjälper en av sina elever (Karin Ralsgård) med att lösa en arbetsuppgift.

Flickornas elevhem utrustad med nymodigheten TV!

Tills vidare startar, från 1963—64, också treårig realskolelinje. Skolan har fortfarande över 400 elever – hela fyra examensklasser går ut 1964 – och allt andas fröjd, inte minst då Osby köpings kommunalfullmäktige mot bakgrund av tvånget att betala 500 kr per år för varje elev som går i Älmhults läroverk, beslutar att från 1962 utöver tidigare grundanslag betala terminsavgifterna (50-115 kr) för Osbybarnen. Skolan har sedan starten vid behov gett dessa halv eller hel avgiftsbefrielse. På elevområdet har bl a tillkommit fritidsgrupper i olika idrotter, fotografering, motorteknik och vävning samt en hemvärnsgrupp. Elevbiblioteket har 10

vuxit till 2100 band och har livlig utlåning. 1963 blir skolan DM-mästare både i bandy och ishockey. Men molnen nalkas – ”internatskolan är under debatt,” som rektor 1963 konstaterar i ett sista försvarstal för den före sin avgång 1964. Då har till efterträdare utnämnts fil.dr. Ingemar Johansson, docent i fysik vid universitetet och lektor vid Katedralskolan i Lund samt en gång lärare vid Osby Samskola. Docent Johansson utnämns emellertid till chef för fysikaliska institutionen i Lund från 1.1 1965 och Lundin kvarstår som vikarierande till ht-65 och som aktiv vd för AB Osby Samskola till sin död 17.6 1966.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Harry Johannesson 1965–1966 Fil.mag. Harry Johannesson – en gång kurator vid Ystad nation i Lund – var från ht 1954 lärare i historia, modersmål och geografi. Tidigt framgick att han inte bara hade ”attisk sälta och frisk humor” – som Lundin eftersträvat i sitt lärarkollegium – och var en benådad pedagog, utan också en god administratör och stilist. Som vikarierande rektor kom båda dessa egenskaper honom genast väl till pass. Under rubriken ”Förändringens vind över 60-årig skola” skriver Johannesson i vad som blev skolans sista tryckta årsberättelse kort men vältaligt med anledning av jubileet om skolans uppgift för bygden och som internat.Samtidigt har han att avtacka inte bara rektor utan också inspektor och styrelseordförande. Den senares, generaldirektör Sam B-Norup, efterträdare, Landshövding Filip Kristensson, son till skolans ene grundare och en gång själv elev, kan han välkomna, men ny inspektor vill SÖ t.v. ej formellt utnämna. Det sker fr o m ht-66. Rektorstjänsten är också vakant sedan Ingemar Johansson beviljats avsked och SÖ beslutat att tjänsten till 30.6 1967 skall besättas som långtidsvikariat – uppenbarligen på grund av ”1964 års utlands- och internatskoleutredning”. Denna besöker 26.1 1966 Osby under ledning av sin ordförande, nyutnämnde landshövdingen Gunnar Helén, varvid ”Samarbetskommittén för Osby köping och Osby Samskola” begär att enligt 1962 års riksdagsbeslut internatgymnasium skall få starta – öppet för ortens ungdomar. Samtidigt betonas behovet av yrkesskola ”enligt de nya väntade normerna.” – Johannesson tar ht-67 av familjeskäl en studierektorstjänst i Trelleborg. (Död 16.2 1987.)

Fritidsgrupper inom olika idrotter startades


Filip Eiderbrandt

Landshövding Filip Kristensson ordförande 1965-68

Direktör Lennart Ivarsson ordförande 1968-86

Filip Eiderbrandt 1966–1972 Fil.mag. Filip Eiderbrandt med fysik som undervisningsämne var framför allt energisk administratör och ekonom men hade också god hand med ungdomar. Skolan hade fortfarande över 400 elever och nära 30 lärare på hel- resp deltid samt 20 övrig personal. Två elevråd, varav ett vid internatet, liksom föräldraförening bildas, klassombud utses och från 1967 en samarbetsnämnd för styrelse, personal, föräldrar och elever.    Sedan internatskoleutredningen konstaterat att med hänsyn till gymnasieutredningens krav på stora gymnasieregioner och befintligt gymnasium i Älmhult det ej borde bli gymnasium i Osby, beslutar kommunen våren 1967 överta AB Osby Samskola genom inlösen av aktierna. Man är införstådd med tidigare aktieägarnas villkor ”att gymnasium med hänsyn till ortens behov därav” skall startas. Rektor gör upp kostnadsberäkning ”för 3 paralleller” och förhandlar med Hermods om samarbete. Ht 1967 börjar 19 elever på humanistisk-samhällsvetenskapliga grenen, 25 på ekonomiska och 18 på naturvetenskapliga. Skolan är uppe i rekordtalet 434 elever, varav 94 på internatet. Med grundskolans utbyggnad försvinner steg för steg realskolan och våren 1971 utexamineras sista kullen därifrån, i gengäld kan från våren 1970 ”studentexamen” firas. 1971 avsjungs f f g skolans kampvisa. Direktör Lennart Ivarsson DHS (i styrelsen sedan 1952) har 1968 efterträtt landshövding Kristensson som ordförande och styrelsen är nu kommunalpolitiskt sammansatt. Statsråds- och SO uppvaktningar avvärjer ej att i internatgymnasiepropositionen 1968 utbildningsministern meddelar att han icke avsåg föreslå Kungl. Maj:t utnyttjade! av riksdagen år 1962 givna bemyndigandet att ge statsbidrag till internatgymnasium i Osby.

Från 1968 har skolan dubbelnamnet ”Osby Internatläroverk-Osby Samskola”. Upprustning av byggnaderna sker i två omgångar 1967 för 440 000 kr och 1968 för 350 000 kr, vilket finansieras med inteckningslån. Möllerska biblioteket överförs till kommunbiblioteket. Nya tidens gissel, narkotika, leder till avstängning av tre internatelever 1969. Årsbudget införs för skolans räkenskaper. Projektgrupp för pedagogiskt utvecklingsarbete tillsätts. Eleverna inreder diskotek.   Från våren 1971 sker ämnestentamen i Hässlehom. Vid årsavslutningen firas 65 års jubileum med ”Osby-dag” för gamla elever och visning av nytage film om skolan. 4-partimotion görs i januari 1972 om ”riksinternatskola” resp linjefördelning mellan Älmhult och Osby. Minskat behov av internatplatser aktualiserar omvandling av ”Ekelund” till ”kursgård” resp överföring av alla skolans fastigheter till kommunen.

Fysiklektion

Hushållsgöromål

Lunchdags på pojkarnas elevhem. Johannes Brost skymtar längre bak till vänster. OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

11


Biologilektion under ledning av Arne Frennesson.

Love Skog 1972–1985 Avd.chefen vid Hermods, Love Skog, blir den förste rektorn vid skolan som redan från början är enbart administratör och vd – utan undervisningsuppgifter. Hans mjuka, vinnande sätt och känsla för eleverna bidrar starkt till den trivsel och samarbetsanda som präglar den nu åter lilla skolan med enbart 100-talet gymnasieelever. Hösten 1972 uppkommer den förtroendespricka mellan skolan och majoriteten i den blivande storkommunens s-grupp jämte en del c-politiker i av hävd Älmhultstillvända Lönsboda och Killeberg, vilken sedan i tolv år komplicerade arbetet för skolan. Man ifrågasätter nyttan av eget gymnasium jämfört med kostnaden för kommunen och faran av att minska elevunderlaget för Älmhultsgymnasiet. Den ekonomiska utfästelse som behövs från kommunen för att garantera nyintagning sitter hårt åt, men majoritetssäkras dock gång på gång. Samtidigt fortgår såväl grannkommunkontakter som sonderingar i Älmhult och hos SÖ för att få skolan åter under SÖ och statsbidragsberättigad. Musiklinje 12

startas 1973 men måste av kostnadsskäl efter två år nedläggas. Trots Orienteringsförbundets starka intresse av idrottsskola = orienteringsgymnasium i Osby stupar detta projekt 1974 på SÖ:s inställning. Olofström får senare orienteringsgymnasium. Sedan majoritetsbeslut i den – ”geografiskt” sammansatta – kommunala utredningskommittén om skolan gått mot denna protesterar flera tusen medborgare genom namnlistor, näringslivets lokala organisationer och givetvis skolan själv. Därvid påpekas bl a att kommunens kostnad för skolan är mycket låg jämfört med andra mindre gymnasieorters, att betydelsen för orten av eget gymnasium betonats av Länsstyrelsen m fl och att för ortens ungdomar skolan ökar benägenheten till gymnasieutbildning genom mindre resor, resultatsskapande studieform med individuell lärarhjälp och den lilla skolans fördelar i god studiemiljö, anda och trivsel – allt bl a bestyrkt genom enkät våren 1974 bland f d elever. Det framhålls också att skolan bevisligen ej skadat utan kompletterat Älmhultsgymnasiet med kostnadsbesparingar för detta. Våren 1975

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

övertar kommunen fastigheterna och skolan hyr sedan erforderlig del. Namnet ändras till Ekbackeskolan. Sedan kommunalfullmäktige 27.10 1975 beslutat om 3-årig intagningsgaranti avstår ”av moraliska skäl” skolan från att utnyttja tolv lärares ”kriserbjudande” om 4 tim/vecka arbete utan ersättning. Skolköket lagar mat även till daghem, förskola, Klockarskogs- och Parkskola och har lunchätare från företagen.

Love Skog


Studentutsläpp 1979: Gunilla Gunnarsson, Helena Olsson, Eva Bengtsson, Christine Svensson, Charlotte Cosmo, Ros-Marie Hansson, Helén Frennesson, Karin Samuelsson, Marianne Svensson, Liselotte Lanzén, Björn Castegren, Pether Nilsson, Mårten Walfridsson, Mikael Pålbrink, Stefan Strömberg, Rolf Johansson, Frans Liliedahl, Lars Lindqvist.

1977 gör skolan och kommunen en framställning till regeringen om försöksverksamhet med varvad utbildning och praktiska linjer. Efter nya statsrådsuppvaktningar kommer beslut om SÖ-utvärdering av skolan och 81/82 – 83/84 statlig tillsyn och studiebidrag – som kommunen eljest fått och åter får betala då detta skrives! Utvärderingen omvänder ej SÖ trots inspekterande skolpsykologens positiva rapport. Skolan väljer 1983 att förbereda integration med Kommunala vuxenutbildningen och därmed också stoppa det från högre ort ålagda slöseri med allmänna medel som parallellundervisning i samma ämnen och med samma lärare i små studiegrupper innebär. Sedan politisk enighet inom kommunen om behovet av egen gymnasieutbildning därmed återställts sker uppvaktning hos statssekreteraren (nu SÖ-chefen) Erland Ringborg angående ”försöksverksamhet”. Hösten 1984 flyttar ”Komvux” in i skolbyggnaden och från påföljande höst är samordningen ett faktum och fungerar bra. Kommunen beslutar om grundlig upprustning för 4,5 milj. kr av

den gamla skolbyggnaden under 1986. Love Skog överlämnar rektorsansvaret till Christer Randau och skolan har därmed åter en undervisande rektor. Vid bolagsstämman 1986 efterträds Lennart Ivarsson som ordförande av sonen Dag Ivarsson, jur.kand., civilekonom, ekonomichef samt ordförande i kommunens skolstyrelse (liksom en gång hans mor Inger och farfar Anton Ivarsson). Love Skog kvarstår som v.d.

Dag Ivarsson Ordförande 1986 – 1994 och 1999 - 2002

Till slut: Osby Samskola – och därmed dess nuvarande gymnasium – i framsynt och ekonomisk komvuxsamverkan och med resultatskapande, individstödjande och självständighetsutvecklande studiemetod kämpar vidare för att få högsta skolmyndighetens erkännande, bli ställt under SÖ och därmed få rättvis andel i statsbidrag och studiebidrag till eleverna. Med Churchills ord vill vi säga: ”Vi ger aldrig upp!” OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

13


”EN SKOLA FÖR ALLA”

Lasse Holmqvist elev 1943-47

Sven-Eric Nilsson elev 1938-42

Ernst-Hugo Järegårdh elev 1942-45

Lasse Holmqvist, TV-producent, elev 1943–47: Lasse Holmqvist beskriver sina studieår på Osby Samskola som en mycket ljus och positiv period i sitt liv. En tid som betydde nästan allt för hans livsinställning senare i livet. – Det var där som jag för första gången i mitt liv träffade på estetiska intressen. Där fanns bl a en duktig svensklärare, Bengt Siwerz, som öppnade litteraturhistoriens värld för mej. Detta har varit mitt huvudintresse sedan dess. – Denne lärare var också sportintresserad. Han hade därför referensramar som passade mej precis. Jag var en fullständig idrottsnarkoman och spenderade nästan lika mycket tid på idrottsplanen som på skolarbetet. Skolan uppmuntrade idrotten och vi hade alltid ett bra friidrottslag. Själv var jag höjdhoppare tills jag blev för tung och övergick till kulstötning. Det passade mej bättre. Vi spelade också fotboll och jag minns att vi blev tvåa i Skåne i vår grupp. Lasse Holmqvist gick på Osby Samskola mellan 1943 och 1947, åren då Sveriges gränser ut till världen var stängda på grund av andra världskriget. – Skolan öppnade världen för mej i stället. Hälften av eleverna bodde på internat, själv hade jag mitt hem i Osby, så vi hade en rolig blandning av lokala ungdomar och ungdomar från olika delar av landet av vilka många hade pappor som var diplomater på olika platser ute i världen. – Jag tycker det är synd att man lagt ner många internatskolor. Jag tycker den sortens skolor saknas i Sverige. Alla ska ju stöpas i samma form i dag,säger Lasse Holmqvist.

Sven-Eric Nilsson, generaldirektör, f d statsråd och ambassdör, elev 1938–42: Andra världskrigets utbrott och Osby Samskola hör på något sätt ihop för mig. Malmöföräldrar sände sina barn till göingebygden med tanken att skolan där i alla fall var en bit från Malmö med dess närhet till kriget och det ockuperade Danmark. Till Ebbarp i Osby kom judiska flyktingar som där bildade något av en koloni. Två av dessa – en tysk och en österrikisk jude – blev f ö mina bästa vänner på skolan. Verkligheten trängde sig också på genom beredskapen. Värnpliktiga förlades i skolan och i gymnastiksalen. Det var spännande och skrämmande. – En hågkomst från modernare tid, närmare bestämt från mitten av 60talet, har jag från Borgen i Osby. Jag hade på våren utnämnts till statsråd och satt i lugn och ro på Borgen och åt middag. Under denna kommer rektor Gösta Lundin in tillsammans med medlemmar ur den statliga utredningen om internatskolorna i Sverige. De slog sig ner i min närhet, och jag hörde hur utredarna satte åt ”Lukas” – hur gick det egentligen för osbyeleverna då de kom ut i livet? Några minuter senare stötte jag samman med Gösta Lundin vid serveringsbordet. Sedan vi hälsat lät han mig vittna om mina erfarenheter av Osby samskola inför de utsända utredarna... – Även sedan dess har jag haft anledning knyta an till skolan flera gånger. Som statsråd deltog jag i beslutet om gymnasiesatsningen i Älmhult. Jag var också med om att ta emot uppvaktningar om skolan när kampen Osby–Älmhult pågick. Sist men inte minst har

Osby samskola tack vare mina rötter i Osby varit lite av en familjeskola för mig. Min morfar Sven Bengtsson, som tidigare haft en privatskola anordnad i sitt hem för sina egna och andra famijers barn, tillhörde skolans första styrelse liksom hans svåger Adolf Kristensson och en eller ett par av dennes svågrar Eliasson.

14

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Ernst-Hugo Järegårdh, skådespelare, elev 1942–45:   – Mest minns jag alla de originella människor man träffade på skolan från de idrottsgalna till de enbart bisarra. Dels fanns det vi svåra element utifrån, dels fanns det de rara, hederliga gossarna från bygden. Eftersom skolans regler inte tillät att man träffade flickor hur som helst så gjorde jag en pjäs, ”Varulven”, där jag i stället mördade dem på löpande band... Och så kommer jag förstås ihåg Filosofen där man skulle stämma träff — om det nu kom någon.   Ett annat nöje av mer bestående karaktär var kvällspromenaden ned till stationen och aftonens stående attraktion – beskådandet av snälltåget som dånade förbi 20.15.   Givetvis glömmer jag heller aldrig rektorn och lärarna. Ett oförglömligt minne för mig var också fredsdagen 1945 när rektor Ernestam med hela skolan uppställd hissade flaggan på skolgården.


”SÅ MINNS VI DEN”

Bengt Hall elev 1963-66

Carin Mannheimer elev 1946-50

Carl-Johan Cosmo elev 1938-40

Bengt Hall verkställande direktör för Malmö Symfoniorkester, elev 1963–66:   – Jag hade förmånen gå på skolan under rektor Lundins tid. Mest kommer jag ihåg den flexibla skolgången och den totala frånvaron av byråkrati. Som ett solskensexempel på det här med flexibel skolgång minns jag vackert-väderloven. På morgonen kunde en elevdepution gå över till rektorsbostaden och påpeka önskemålet om sådant lov en solig dag. Efter 10-rasten kunde vi som satt längst bort i korridoren och längst bak i klassrummet höra hur jublet sakta steg i klassrummen. Det var rektor Lundin som själv kom med meddelandet att lovet var beviljat... Det var en härlig tid och en skola där man mådde bra.

Carin Mannheimer, TV-producent, elev 1946–50:   – Det var förskräckligt roligt och förskräckligt spännande att få börja på skolan. Dit kom ju barn inte bara från hela Sverige utan även från nästan hela världen. Och så många spännande killar det fanns där och så många kamrater man fick. Själv blev jag t ex bekant med en flicka jag fick åka och hälsa på under loven. Lärarna minns jag som oerhört snälla och hjälpsamma. Gösta Lundin som jag hade i svenska var t ex en stor och härlig entusiast för sitt ämne. Zelmi Ernestam och Gunhild Gärdestam var andra väldigt bra lärare jag aldrig glömmer. Gärdestam är jag evigt tacksam. En lysande lärare. Grunderna i engelskan sitter bergfast tack vare henne. Den speciella atmosfären i lärarkollegiet gjorde att man som elev kände sig väldigt trygg. Sedan minns man förstås också skolans speciella regler, att man inte fick vara ute på kvällarna och sånt... Men det tog man ju ingen skada av. De roliga elevaftnarna är också kvar i minnet. Då var dans förbjuden och det mest upphetsande var Lasse går i ringen.

Carl-Johan Cosmo, hovrättslagman, elev 1938–40:   – Skolan var bl a intressant på det sättet att många elever kom från annat håll vilket skapade en speciell stämning. Osby samskolas religiösa betoning slog också igenom i många avseende, t ex genom de obligatoriska morgonbönerna. Den personliga kontakten med lärarna satte också sin prägel på livet i skolan, något som saknades när man sedan kom till gymnasiet. En stor händelse var naturligtvis också när det av eleverna hopsamlade och traditionella majbålet på prästängen vid kyrkan brann ned i förväg och utan att någon ertappades som skyldig. Viktigt med skolan var också att den som kanske inte passade i ordinarie skolor här fick en chans. Bland lärarprofilerna minns jag särskilt Bengt Siwerz som bl a undervisade i historia. Det glömmer man inte och inte heller promenaderna i Klockareskogen med honom – promenader under vilka livet diskuterades.

Mari-Louise Isberg-Engdahl, operasångerska, elev 1958–62:   – Det var en ganska fantastisk tid med lärare som verkligen var profiler. Lägg härtill att alla kände alla och att man på något sätt kände sig verkligt omhuldad Det är tråkigt att den skolformen inte finns kvar längre. Framför allt minns jag adjunkt Gunhild Gärdestam som aldrig släppte en svag elev, som jobbade extra med de svaga och som inte släppte dem förrän de var godkända. Vilken lärare! När jag själv kom utomlands för att studera så var all undervisning på tyska. Då hade jag verkligen nytta av tyskan från Osby. Och så kommer jag förstås ihåg Bengt Siwerz som jämt var så jättemysig. Skolan skapade också hos mig ett intresse för biologi som aldrig försvunnit. Det enda tråkiga är att man inte lyckats behålla klassträffarna när realskolan försvann.

Klassfoto med Carin Mannheimer i förgrunden. Bakom till vänster syns Gösta Lundin.

Signe Adrian, lärarinna, elev 1913–17 samt 1918–19:   – Visst minns jag min gamla skola som f ö var nästan ny när jag började där. Skolan hade ju bara varit igång några år. Lärarna var duktiga och ambitiösa. Många skulle gå sitt provår och ”tränade” i Osby för detta. Av lärarna minns jag naturligtvis Hildur Lindh och Hilda Widén. Hildur Lindh undervisade i modersmålet, ett omfattande ämne, och Hilda Widén hade tyska. Det var en bra tid men går naturligtvis inte att jämföra med hur det är idag.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

15


Så blev snapphaneorten känd över hela landet BRIO, Osby Pannan och Fader Gunnar är treenigheten som gjort snapphaneorten Osby känd över hela landet! Därutöver finns ytterligare en institution som bidragit till att göra ”den vita kyrkans by” ytterligare omtalad – nämligen Osby Samskola. Tusentals elever har under årens lopp utexaminerats från skolan ”byggd av rött tegel på kristen grund” som en ung och lovande uppsatsskribent så träffande fick till det en gång. Runt om i landet – och även utomlands – finns de verksamma idag de forna eleverna. För att nu inte tala om alla tidigare elever som efter förrättat livsverk nu njuter sin pension. Merparten forna elever har naturligtvis verkat – eller verkar – utan att stå i offentlighetens strålkastarljus. Många har dock blivit s k offentliga personer och även som sådana på ena eller andra sättet kunnat vittna om sin gamla skola. Mest kända härvidlag är naturligtvis Lasse Holmqvist, ErnstHugo Järegårdh och ”hästvedaprosans” pappa förre statsrådet Sven-Eric Nilsson ej att förglömma. Skolan har givetvis varit grogrund för mängder av ambitioner som sedan avsatt sig i elevernas framtida yrkesval. Musikens värld har under årtiondena fått mängder av adepter från Osby

Samskola. 1913 tog t ex en yngling vid namn John Fernström realen vid skolan. Fernström var född i Kina och pappan missionär. Hans liv blev tonsättarens och dirigentens. Bl a skrev han flera symfonier och körverk. En sentida efterföljare på det musikaliska området är förre eleven Daniel Börtz en av våra mest omtalade erkända moderna tonsättare. Sportens värld ser också många gamla osbyelever i sina led. Boo Ahlin och Bodil Hermansson – elever på 50respektive 60-talet – gjorde t ex skolans namn känt för alla friidrotts- och orienteringsintresserade genom sina framgångar. Bland forna osbyelever i industrins värld finns exempelvis Nils Hugo Hallenborg chef för Kockums i Malmö under dess storhetstid. Sist men inte minst har Osby samskola varit något av en familjeskola i osbybygden. Många är de familjer där både tre och fyra barn tagit realexamen vid skolan. Åtskilliga är också de osbyfamiljer där även någon – ibland båda! – av föräldrarna trätt ut i livet via den röda tegelbyggnadens trappa. Slutligen kan också noteras att i dessa tider då vinden blåser snålt kring privatskolorna framstår Osby Samskola som något unikt – en ”privat skola” som gav alla en chans, inte minst ungdomen i Osby!

En duktig räddningsbragd utförde 15-årige Bertil Alvesson 1947 då han på hemväg från skolan vid en genväg över isen på cykel, i en vak såg ett par barnahänder. När han räddat den 4-åriga flickan upptäckte han en 3-årig pojke som han likaledes fick upp ur isvaken, räddad från en säker drunkning.

”OSBY LÄROVERKS VISA” 1. Vad ska vi kalla vår vandring, säg? Finns det en visa att sjunga? Ängarna blommar världen är vår vinden ska sjunga vår visa.

Refr: Nya vårar ska tändas vintrar komma och gå Skolan står kvar och studenter finns alltid ändå.

1971

2. Snapphane, göinge slå vakt i dag annars försvinner din skola då tystnar sången drömmarna dör grävskopor sjunger din visa.

3. Fåglar är fria när vingarna bär långt bortom moln och -om vatten Vi tror på frihet världen är vår framtiden sjunger vår visa. Förf.: Carin Wassner. Komp.: Anders Lundberg

16

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007


Ordningsregler som tillämpades Endast välartade barn mottages... Elev i Osby Samskola är skyldig bära skolmössa... Herrhattar får ej användas eller medföras till skolan... Rökning är förbjuden för eleverna i hela skolan... Ja vi känner alla igen dem: Osby Samskolas ordningsregler från 40-, 50- och delvis 60-talet. l alla fall är det gamla välkända påbud för elever från dessa epoker. Många av reglerna får dagens ungdom att dra pä smilbandet, men bakom ovan citerade regler fanns många som även idag kan gälla som rättesnöre. l dessa de snabba klippens tidevarv torde ”köp på kredit i samhällets affärer får endast äga rum genom skriftlig rekvisitation undertecknad av elevhemsföreståndaren” vara ett påbud så gott som något. Eller betänk hur många sköna kronor som sparats till skolans fromma genom ordningsregel nr 12 för skolans elevhem från 40-talet: ”All åverkan å väggar, möbler och annan inredning är förbjuden. Uppkommen skada skall genast anmälas och ersättas av den skyldige eller, om han ej ger sig tillkänna,

av samtliga hemmets elever genom sammanskott. Ord och inga visor. Lägg härtill att reglerna tillämpades. Och betänk vilket bra bagage på resan ut i livet. En självklarhet som idag inte alls är självklar för alla.   Att biografbesök måste beviljas av hemföreståndare eller lärare, att utevaro efter 21.30 krävde särskilt tillstånd och att penninglån och affärer eleverna emellan var absolut förbjudna kanske tål att skrattas, åt idag. Men vem ställer 1987 inte upp på att ”slagsmål, översitteri, skymfande behandling av kamrat, rått tal etc inte tolereras under några förhållanden” eller att ”elev är skyldig skolans personal och lärare ett artigt och trevligt uppträdande”. Sämre ballast kan man gå ut i livet med. Som ett tecken på nya tiders framryckning kan till sist rökförbudets avlivande anföras. Beslutet togs 1975 av skolans styrelse ”under förutsättning att kommunens brandchef inte har något att erinra”...

Gymnastiklektion i gymnastiksalen. I dag huserar fritidsgården Pulsen i dessa lokaler.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

17


Åttio års kamp för skolan i Osby Det var egentligen redan 1905 det hela började. Svenska missionsförbundet hade generalkonferens i Stockholm och från Osby deltog grosshandlaren Adolf Kristensson. Lektor P P Waldenström beskrev hur ateismens läror börjat sprida sig till landets läroverk och hur antikristlig smitta utbredde sig över landet. Adolf Kristensson återvände till Osby fast besluten att för sina egna och för andras barn inrätta en högre kristlig skola på hemorten. Han fick medhåll om behovet av en sådan skola av sin svåger Gustaf Eliasson, sedermera riksdagsman. De hade vardera sju egna barn, och det ansvar de kände för dem var så stort att de vågade på egen hand ta den ekonomiska risken för en skola. På hösten 1906 startade Ousby Realskola sin verksamhet, flera anslöt sig till idén och det bildades ett bolag. Redan den 3 december 1906 undertecknades stiftelseurkunden. Därmed hade också en kamp för utbildningsmöjligheter i Osby kommun börjat – en kamp som nu pågått i 80 år. På sommaren 1907 stod en modern skolbyggnad färdig att ta emot eleverna, och nu precis 80 år senare skall samma skolbyggnad återinvigas efter en genomgripande renovering. Kommunikationerna med överordnade skolmyndigheter började genast. Man begärde att skolan skulle ställas under inseende av Kungliga Överstyrelsen för Rikets Läroverk och att rektor för skolan skulle medges tillstånd att anställa realexamen. Så långt gick allt bra. Men när man efter några år begärde att få bygga på skolan med gymnasium började svårigheterna i umgänget med de centrala skolmyndigheterna. Även på hemmaplan mötte man motstånd, om än detta främst var av passiv natur. Vid den tiden växte två ungdomar upp i Osby, vilka båda skulle bli kända kompositörer. John Fernström, son till en kinamissionär gick på samskolan, men där träffade han aldrig Viking Dahl, prostens son. Fernström berättar 18

att väster om järnvägen fanns såväl realskolan som Betania, och där bodde alla de gudfruktiga. På andra sidan järnvägen bodde de ogudaktiga, dvs prosten, doktorn och postmästaren. Deras barn skickades till läroverken i Kristianstad och Lund i stället för till Ousby Realskola. På det sättet blev John Fernström och komponistkollegan Viking Dahl kamrater först vid konservatoriet i Malmö, Om skolstarten finns olika skildringar. Läser man åresredogörelserna får man den uppfattningen att eleverna strömmade till skolan av sig själva. Första rektorn Elias Moberger har däremot berättat att skolan hade fem lärare och 41 elever i början, och att elevrekryteringen ingav allvarliga bekymmer. För att kunna sysselsätta de fem lärarna behövdes flera elever, och med flera elever följde flera terminsavgifter. Men det gick bättre efter några år och 1912 hade skolan 130 elever. Det året startade gymnasiet. Lärjungarna borde få stanna på skolan ända fram till avlagd studentexamen, tyckte ledningen. Man var en aning för tidigt ute. Av Ousby Realskola blev visserligen Osby Högre samskola, men innan dimissionsrätt beviljats hade man förekommits av Lund, Landskrona och Eslöv, där det inrättats gymnasier. Överstyrelsen för Rikets Läroverk skrev i yttrande över ansökan om dimissionsrätt att det förelåg svårigheter att skaffa kompetenta lärare t o m på större orter och att det allt större antalet studenter innebar en fara, då det visat sig att många även med akademiska examina fått gå i åratal och vänta på anställning. Nedslagna av detta besked beslöt man att tills vidare avveckla gymnasiet, men samtidigt gjordes förberedelser för fortsatt verksamhet med gymnasium. Man skulle skaffa elever genom att inrätta ett internat med helpension. Därigenom skulle man kunna anskaffa erforderligt antal elever även från andra orter. Starten skedde 1917, nu med latingymnasium med både A och B-linje, d v s både med och utan grekiska. Och så ville man visa att man kunde anskaffa kompetenta lärare!

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Allt detta skedde i kamp för skolan och i strid mot centralt fattade beslut. För att förbättra tjänstgöringsunderlaget för lärarna och för att ytterligare understyrka Osbys betydelse som skolort startades av ledamöter i styrelsen för Osbysamskola och av samskolans rektor ”Ousby Korrespondensinstitut”, som från 1910 spred prospekt om ”Sveriges förnämsta korrespondensskola” vida omkring. Som svar på talet om svårigheter att anskaffa kompetenta lärare basunerades ut: ”Vårt institut står främst i fråga om lärarkrafter” och så här kunde det låta: ”Ingen enda svensk korrespondensskola mer än vår är grundad av akademiskt och pedagogiskt bildade personer”. Efter några framgångsrika år flyttade institutet, som omfattade handelsskola, teknisk skola, lantbruksskola, juridiskt seminarium och realskola till Stockholm, där det senare gick upp i NKI. Korrespondensinstitutets elever fick så länge det var förlagt till Osby kostnadsfritt tenteras av lärarna på Osby samskola. Gymnasiet av år 1917 verkade fram till 1930. Dimissonsrätt fick man dock aldrig. Då det var svårt för lärjungarna att tentera som privatister, anordnades efter någon tid endast första ring, varefter eleverna fullföljde sina studier vid något allmänt läroverk.   Arbetet med reformeringen av den svenska skolan påbörjades 1940. Under 1950-talet inleddes försöksverksamhet med enhetsskola, och när det stod klart att realskolan skulle avvecklas höjdes röster for att man i Osby skulle anpassa sig efter den väntade nya situationen och delta i försöksverksamhet med enhetsskola, samtidigt som man skulle förbereda en övergång till gymnasium på Osby samskola. Att så inte skedde kan nu efteråt enbart beklagas. I samband med samskolans 50-årsjubileum tog rektor Gösta Lundin upp den framtida organisationen av skolväsendet i Osby. Ingen vet med bestämdhet hur det kommer att bli med Osby realskola, sade han samt antydde att man kunde tänka sig att inrätta ett internatgymnasium för bl a missionä-


Här ligger Österrike...Geografilektion under ledning av Harry Johannesson.

rernas barn. Rektor Bernhard Ernestam gjorde också ett uttalande av innebörd, att Osby samskola skulle ha gymnasium, när skolan fyllde 60 år. Ingen visste då hur sannspådd Ernestam skulle bli. Gymnasieverksamhet togs nämligen ånyo upp fr o m läsåret 1967/68, ett år innan det enligt ett av riksdagen fattat beslut skulle få starta. Men det har sin särskilda historia. Då hade nämligen Osby tidsmässigt distanserats av Älmhult. Samskolans styrelse beslöt den 15 mars 1958 förklara sig villig att diskutera förutsättningarna och möjligheterna för ett samarbete, när det gällde det blivande högstadiet. Följande år utformades ett handlingsprogram som gick ut på att gymnasium skulle finnas fr o m 1961 och att man skulle ansöka om statsbidrag till lärarlönerna härför. Uppvaktningen för SÖ var framgångsrik och SO tillstyrkte inrättandet av ett internatgymnasium. När det emellertid inte blev något beslut i riksdagen varken 1960 eller 1961 uppvaktades ecklesiastikminister Ragnar Edenman. I styrelseprotokollen omnämnes att dåvarande byråchefen Arne Sönnerlind vid ett besök i annat ärende besett Osby samskola och internatbyggnaderna. Han hade därvid informerats

om skolans planer och han tycks ha spelat en viktig roll i samband med flera uppvaktningar och slutligen vid författandet av statsverkspropositionen 1962, vari föreslogs att Osby skulle få ett internatgymnasium när intagningen till grundskolans högstadium inleddes och avvecklingen av samskolans realskoledel påbörjades. Hur ljust det än såg ut 1962 då riksdagen fattade sitt beslut om gymnasium i Osby blev den fortsatta vägen i hög grad beströdd med törnen, l samband med reformeringen av gymnasieskolan beslöt riksdagen, att man skulle eftersträva att flertalet studievägar inom gymnasiet, fackskolan och på längre sikt även yrkesskolan skulle erbjudas på varje ort, där gymnasial utbildning anordnas. Riksdagen beslöt därefter att gymnasieskolan fr o m den 1 juli 1971 skulle sammanföras till en gymnasieskola, som skulle omfatta tidigare gymnasium, fackskola och yrkesskola. För Osbys vidkommande blev detta beslut ett hårt slag. Gymnasier hade under mellantiden tillkommit i både Älmhult och Ljungby, och dessa kommuner klagade över alltför ringa elevunderlag för denna höga integreringsgrad. Efter klagomål från Kronobergs län meddelade ecklesiastikministern

att han ej tänkte utnyttja riksdagens bemyndigande att inrätta ett gymnasium i Osby. Men utöver detta beslut fråntogs osbyeleverna rätten att välja mellan Hässleholm och Älmhult som gymnasieort. I syfte att ytterligare förstärka älmhultskolans elevunderlag beslutade skoöverstyrelsen att elevintagning till yrkesskolan i Osby (gymnasieskola typ 1) tills vidare ej skulle ske. I Osby reagerade man starkt mot alla dessa beslut och med skäl gjordes gällande att Osby behandlades annorlunda än andra kommuner i motsvarande situation. Vid denna tidpunkt hade emellertid gymnasieverksamheten i kommunens egen regi startat och då enigheten om kommunfullmäktiges beslut härom var oförändrad ville skolstyrelsen i kommunen ej ifrågasätta osbygymnasiets fortsatta existens. Det framhölls då och har därefter ofta upprepats, att Osby kommun tillhör Kristianstads län men att kommunen lösryckts därifrån i planeringsavseende. Vidare har ofta framhållits att kontakterna mellan skolmyndigheterna i Älmhult och Osby varit obetydliga. forts. nästa sida

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

19


forts. från föregående sida

I detta sammanhang gjordes 1968 en framställning om att regionens gymnasieskola skulle forläggas till Osby i stället för till Älmhult. Detta ledde till att man en tid övervägde det planerade skolbygget av Haganässkolan i Älmhult, innan beslut fattades. När SÖ-chefen Jonas Orring 1972 besökte Osby framhöll han att det måste vara SÖ:s uppgift att ta tillvara gjorda investeringar, även om gymnasieorten eventuellt blivit ett felval. Liknande uppfattning gjordes inte gällande, när den nybyggda respektive nyrenoverade yrkesskolan på Klövervägen och Hasslarödsgården lades ned och ersattes av motsvarande nyinvesteringar i Älmhult. Kommunen förvärvade samma år aktierna i AB Osby Samskola, som således numera är är ett kommunalt bolag. På senare år har ytterligare uppvaktningar gjorts hos regeringen för att få osbygymnasiet godkänt och ställt under skolöverstyrelsens tillsyn. Detta ledde till att regeringen under tre år medgav statlig tillsyn för att möjliggöra en utvärdering av den bedrivna verk-

samheten. En sådan utvärdering ägde rum, men resulterade ej i statligt stöd, trots att utvärderingen i åtskilliga avseenden utföll till skolans fördel. Förslag om försöksverksamhet med varvad och återkommande utbildning har förelagts regeringen liksom förslag om samläsning mellan den kommunala vuxenutbildningen och ungdomsutbildningen.För det sistnämnda projektet beviljade länsskolnämnden ekonomiskt stöd för planeringen utan att därefter godkänna projektet, ”då kommunen ej har någon gymnasieskola som komvux kan samverka med”. Kommunfullmäktige beslöt emellertid 1985 att försöksverksamhet med samverkan mellan den kommunala vuxenutbildningen och ungdomsutbildning på gymnasienivå skall ske med första intagning 1986 och under tre år framåt. 80 år har gått och i Osby kommun bedrives alltjämt kampen för en egen skola. De skäl mot verksamheten som åberopats är nu nästan alla underkända.

Synen på gymnasiefrekvensen från 1915 är föråldrad, den totalintegrerade skolan av år 1971 är övergiven. Storskalighet är ingenting som man längre berömmer sig av. Osbygymnasiet verkar med aktiva elever, som ägnar mycken tid åt självverksamhet. Studieformen passar de unga, då den ger möjlighet till varvad och återkommande utbildning. Dessutom skulle den, om den bedrivits i större grupper, ha blivit en farlig ekonomisk utmaning mot den traditionella gymnasieskolan. För Osbys del står valet mellan att bekosta den egna skolan med egna medel eller sätta eleverna på hjul och erlägga elevavgifter med något lägre belopp till andra kommuner. Under de gångna 80 åren har Osby åtminstone på gymnasienivån hittills förlorat alla slag. Med tidens och utvecklingens hjälp hoppas man på att åtminstone vinna det sista. P Åke Brandt

Lennart Ivarsson talar ut ocensurerat Efter läsning av Per Åke Brandts sammanfattande skildring av 80-års kamp där ”svårigheterna i umgänget med de centrala skolmyndigheterna” nämns tidigt, tar jag mig friheten att ocensurerat tala ut – skolan har oförsiktigt nog givit mig den möjligheten men kan i övrigt ej ställas till svars, eftersom jag ej längre är bunden vare sig till den eller något kommunalt organ.

Först några konstateranden: Osby gymnasiets studiemetod innebär koncentrationsläsning, dvs eleverna kan fördjupa sig i färre ämnen i taget än vid det vanliga gymnasiet. Detta har efterhand centralt upptäckts vara en klar fördel och prövas nu på flera håll. Vidare lärarledda självstudier, som dels utvecklar eleverna till ansvarstagande och självständighet – bevisligen – bl a genom enkät bland avgångna elever – en klar fördel vid fortsatta högskolestudier liksom i arbetslivet. Lärarinsatsen koncentreras dels till svåra avsnitt resp

överblickar, dels till stöd åt elever som ej kan få stöd av studievana målsmän. En demokratiskt rättvis kompensation således till dessa ungdomar! Studiemetoden – i synnerhet sedan samläsning med komvux kommit till stånd och därmed också givande ”korsbefruktning” mellan yrkeserfarna och ungdomar – är resurssnål och ger trots det begränsade antalet elever ej högre kostnader för det allmänna än vid det vanliga gymnasiet. – Mer klara fördelar jämfört med detta kunde anföras, bl a motivationsskapande trivsel och laganda, men detta må räcka som bakgrund till följande. En lekman – van vid att i det fria näringslivet objektivt värderas vad som ger effektivitet, kvalitet och bestående resultat – häpnar och förskräckes när han upptäcker hur utsatt en skola som vågar ta egna grepp är för den sjuka byråkratin. Och hur föga man vågar protestera mot nonchalans, borttigande och allmänt orättvis, ”förstockad” behandling för att inte än mer komma i

onåd hos dem som makten haver! Hur i stället för erkännande av friska nya grepp och faktiskt uppnådda resultat den kan få magsura kommentarer om nedslitna lokaler – som om vederbörande varit helt okunnig om t ex det engelska skolväsendets ”ram resp resultat”. Hur en s k utvärdering, som i näringslivet t ex inför företagsköp görs mycket grundligt och absolut objektivt av därför lämpade specialister, i skolans värld mycket väl ena gången kan anförtros en i ärendet kunnig värderare (Torsåsfallet), och i det andra någon som saknar bakgrund och förutsättningar att bedöma en skola som avviker från standardmönstret. Dilemmat att den utvärderade sedan ”sårar” ansvarig SÖ-instans genom att tvingas påtala olycksfall (?) i arbetet där, som gör att man först efter telegrafisk intervention får tillfälle att i hast yttra sig om utvärderingen före beslut, medan ”motparten” (Älmhult) i detta avseende fått fullgod service. Att man sedan i sitt yttrande enbart forts. nästa sida

20

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007


Vid skolan verksamma lärare 1987

Stående från vänster: Gert Möllborn, Per-Olof Lindqvist, Olle Jönsson, Arne Frennesson, Carl-Gustav Olsson, Arnold Kroon, Åke Wihlborg, Bengt Werner, Uno Alm, Bengt Olsson, Alvin Jeppsson, Per Eliasson. Sittande från vänster: Rune Aronsson, Olle Lidholm, Bengt Lundin, Birgitta Olsson, Elisabeth Wramsmo, Ulla Björk, Kalman Papp, Ros-Marie Hansson och Christer Randau. På bilden saknas Lena Carlsson, Börje Gustavsson, Alvin Jeppsson, Åke Jonsson, Irene Jönsson, Anders Olsson, Ingegärd Strid och Elsie Weberyd. Samtliga lärare arbetade deltid utom rektor Randau

kan påtala raden av rena sakfel men knappast den – om av överraskning inför en annorlunda skola eller av annan orsak – allmänt negativa attityden förenklar knappast problematiken. Och nog borde det kännas litet grann i samvetet att ena året ge ärliga lovord för att sedan i ansvarig högställning visa ett helt annat ansikte! Efter att maktlös ha varit tvungen bevittna de försåtliga – mot någon inställsamma konstgrepp som förekommer i skolbyråkratin, även på lägre nivå – är i varje fall jag en övertygad anhängare av decentraliserat och därmed förhoppningsvis resultatinriktat bestämmande på skolområdet. – Kanske skulle Osbygymnasiets elever då rentav – utan kommunens uppoffrande insats som nu – få det studiebidrag som alla andra gymnasieelever i landet kvitterar ut tack vare SÖ:s välsignelse!

Det borde vara lätt att inse att Osby kommun måste ha ett gymnasium – både med tanke på de ungdomar som av skoltrötthet efter 9:an inte skulle gå vidare om de dessutom måste resa till Älmhult och med tanke på företagens rekrytering av arbetskraft som ofta inte vill flytta till ort utan gymnasium. För övrigt har det visat sig att också ungdomarna efter studier utanför hemorten blir mer svårrekryterade för företagen där. Säkert skulle Älmhult, om rollerna varit omvända, kämpat lika mycket som Osby för eget gymnasium. Det är därför att hoppas att politikerna i Älmhult skall komma till insikt om det ofruktbara i hittillsvarande kompakta ”njetinställning”, som dessutom blockerar övrigt angeläget samarbete grannkommunerna emellan. Det borde kunna etableras ett fruktbärande sam-

arbete, som inte på minsta sätt äventyrar Haganässkolans i Älmhult nuvarande omfång utan tvärtom blir till nytta också för denna och hela regionens ungdomar. Lennart Ivarsson PS Det skulle smärta mig mycket om detta bidrag till minnesskriften, som Stig Johnsson och jag nu lägger sista hand vid, skulle anses så odiplomatiskt att det skadar skolan, vars ansvariga – styrelse och vd – ej ser detta före tryckningen. DS

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

21


Skolan växer och byggs ut

Christer Randau, rektor 1986 - 2004

När vi idag ser på Ekbackeskolans utveckling med tanke på elevantal, program och nybyggnationen har vi mycket att tacka Christer Randau för.   När Love Skog slutade och språkläraren Christer Randau tog över som rektor och därmed ledarskapet för gymnasiet var det en liten gymnasieskola. När studenterna sprang ut var det ingen större trängsel på stentrappan framför den gamla skolan. Det fanns dock en glädje och stolthet över att kommunen hade en egen gymnasieskola vilket inte minst märktes på examensdagen då skolgården trots det lilla antalet studenter var full av folk. Det var en viktig dag i samhället. Skulle skolan dock fortsätta så behövdes det ett större elevunderlag. Det var viktigt då liksom idag. Förr kom konkurrensen mestadels från Älmhult men idag är det flera skolor i Skåne nordost som lockar våra grundskoleelever i kommunen. Ekbackeskolan hade på den tiden koncentrationsläsning, något som andra skolor inte hade. För att använda sig av en marknadsföringsterm så hade skolan en ”unique selling point”. Betygen sattes inte av den undervisande läraren utan av en examinator från Liber Hermods. Fördelen med det systemet var att lärarna och eleverna var på samma sida och kämpade mot kursmålen. Den speciella relation som byggdes upp mellan lärare och elever 22

och som präglade arbetsklimatet på skolan är något som än idag finns kvar trots att skolan idag studiemässigt fungerar annorlunda. Det fanns helt klart något att bygga vidare på och för Randau var strategin klar, fortlevnad genom tillväxt!   Eftersom gymnasieskolan var liten behövde den en samarbetspartner och det blev Komvux. De flesta lärarna hade i sin tjänst timmar både på gymnasiet och Komvux. Christer Randau och Gert Möllborn, rektor för Komvux, blev ett bra ledarpar där var och en kämpade för sin verksamhet men samtidigt för skolans bästa. Ibland kunde även viss samläsning ske mellan gymnasieelever och vuxenstuderande då klasserna var för små. Än idag är det en styrka att de båda skolformerna finns under samma tak och kan komplettera och stötta varandra. Komvux har varit och är en viktig del av Ekbackeskolan.   1988 tecknades ett avtal mellan Osby och Älmhults kommuner att Ekbackeskolan skulle bli en filialskola till Haganässkolan. Ekbackeskolan kunde nu indirekt komma åt statsbidrag för verksamheten vilket var viktigt. Att vi skulle ha en gymnasieskola på orten var inte givet. I samband med detta försvann skolans speciella undervisningsmodell och blev studiemässigt en ”vanlig” gymnasieskola. Allt under samma tak För gymnasieskolan var det viktigt att få fler program till skolan för att kunna rekrytera fler elever och då gärna ett praktiskt program. Läsåret 1989/90 började de första eleverna på Industriprogrammet i Osbypannans lokaler som tyvärr låg lite avskilt från den gamla skolan. Ekbackeskolan saknade vid den tiden också laborationssalar för kemi, biologi och fysik. Undervisningen i dessa ämnen var förlagda till Hasslarödsskolan. Det var nu tanken föddes på en nybyggnation som kunde samla allt under samma tak, men hur? Denna fråga diskuterades ofta under personalkonferenserna som ägde rum i sal 117. All personal på skolan vid den tiden rymdes i en lektionssal. Lösningen kom att bli en kompromiss. Dåvarande skolchef Rolf Wittström

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

besökte kollegiet och berättade att det fanns inga pengar i investeringsbudgeten men däremot i driftsbudgeten, med andra ord så kunde man inte betala räntor men däremot gick det bra med lokalhyror. Denna tillfälliga kompromiss placerades på andra sidan gatan mitt emot den gamla skolans framsida och kom att stå där ända fram till år 2003. I Gula paviljongen kom man att bygga upp en naturvetenskaplig och teknisk institution och därmed kunde skolan erbjuda bättre studiemiljö och rekrytera ännu fler elever till skolan. Londonresor uppskattad tradition För eleverna som började på Ekbackeskolan blev det ofta någon form av studieresa t ex Malmö i årskurs 1 och i årskurs 2 genomfördes den s k Stockholmsresan. Resorna till Stockholm började under Love Skogs sista år som rektor och genomfördes då med tåg. Under Randaus tid kom resan att bli ett viktigt inslag i elevernas gymnasietid. Bussresorna till Stockholm genomfördes för att kompensera att skolan var liten och låg på en liten ort. Samhällskunskapsläraren Per Eliasson var initiativtagare till en tradition som fortfarande finns kvar. Varje år sedan 1985 har alla elever i årskurs 2 erbjudits att åka till Stockholm för att där göra studiebesök på Riksdagen, TVhuset, dagstidningar och andra museer. Denna studieresa knyts samman med undervisningen i många ämnen på hemmaplan. Skolans tradition att resa till Stockholm är troligen helt unik i Sverige. Skolan bekostar resan.   I årskurs 3 låg höjdpunkten för eleverna när det gällde resor, Londonresan. Av samma anledning som för Stockholmsresan ansåg Randau att det var viktigt att koppla samman skola och omvärld. Tillsammans med språkläraren Carl-Gustaf Olsson genomförde Randau de första Londonresorna. Resorna blev till en uppskattad tradition som fanns kvar i ca 15 år. Skolan betalade en del av kostnaden och eleverna fick betala en del. I början var den svenska kronan stark och det kostade inte så mycket för svenskar att åka utomlands vid mitten av 80-talet. Efter hand, efter alla devalveringar, blev den


del som eleverna själva skulle betala alltför hög och skolledningen kunde tyvärr inte, av rättviseskäl, låta en gammal tradition fortsätta. I London besöktes t ex Houses of Parliament, Speaker’s Corner, The Old Bailey, andra historiska minnesmärken och inte minst en fotbollsmatch. Lärararspex 1993 blev så äntligen Ekbackeskolan en självständig gymnasieskola. Elevantalet hade ökat och det fanns nu 145 st gymnasielever vid skolan. Tyvärr var det fortfarande politisk oro kring skolans framtid. Samma år arrangerades Ekbackeskolans dag som syftade till att visa upp skolan för allmänheten och markera hur viktigt det var att kommunen hade en egen gymnasieskola. Dagen avslutades med att lärarna satte upp ett lärarspex. Det var många oavlönade timmar som satsades av lärarna. Det skulle skrivas manus, byggas kulisser och lärarna skulle inte minst tränas i teaterkonstens värld. Spexet kom att heta Klosterblandning och handlade om munkar och nunnor i ett kloster som legat på den plats där den gamla skolan står. Det heter nämligen att skolan vilar på kristen grund.     För lärarna och övrig personal var det viktigt att sluta sig samman och ställa upp för skolan. Det fanns en s k Ekbackeanda som gick ut på att alla tog ansvar för det gemensammas intresse. För att en skola skall kunna fungera krävs det en bra sammanhållning av personalen under ett gott ledarskap. Tyvärr försvann delar av Ekbackeandan successivt när skolan blev kommunaliserad. Beslut om ny skola kom 1997 Skolan fortsatte att växa och läsåret 1995/96 började de första eleverna på Barn- och fritidsprogrammet. Skolan kunde nu erbjuda ytterligare ett praktiskt program och skolan hade ett brett utbud för eleverna med tanke på skolans storlek. I samband med att skolan växte så fanns den gamla tanken kvar på en nybyggnation. När skulle den komma? Var skulle den ligga? Hur skulle den se ut? År 1997 beslutades så äntligen om en nybyggnation av skolan.   Under år 2000 var Randau tjänstledig under två korta perioder för att arbeta för Skolverket och biträdande

rektor Jan Fransson tog då över ledningen för skolan. Höstens stora händelse det året var att den nya skolan invigdes. Äntligen fanns nybyggnationen på plats. När Randau åter var i tjänst på Ekbackeskolan så fortsatte expansionen. Handelsprogrammet startades läsåret 2001/02 och under läsåret 2003/04 hade skolan 330 st gymnasieelever. Skolan hade under de senaste tjugo åren växt och Ekbackeskolan var inte längre den lilla skolan även om den inte heller kunde kallas stor.   Christer Randau slutade att arbeta på skolan 2004 och är idag rektor på Nils Holgerssongymnasiet i Skurup.

Munkarna Bengt-Erik Jeppås, Torbjörn Hansson och Carl-Gustaf Olsson sjunger ”Tagelskjortan”

Elever på vandring i Gamla stan. Från Stockholmsresan 2007.

Gruppfoto från Londonresan 1992. OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

23


Komvux i Osby – så var det förr En pedagog och lärarprofil som på jubileumsdagen med glädje ser tillbaks på en lång skolledartid inom såväl grundskola och yrkesskola som komvux i Osby kommun är Gert Möllborn.   – Särskilt glad är jag över att ha fått vara med om att bygga upp och utveckla komvux till den skolform den blivit i vår kommun. Från den 1 februari 1985 inrättades en särskild skolform för den kommunala vuxenutbildningen i Osby. Den förlades till Ekbackeskolan och jag fick förtroendet att leda den, berättar Gert Möllborn.   Komvux hade tidigare främst kännetecknats av kvällskurser, oftast språk- och matematikstudier men också åtskilliga kurser inom olika yrkesområden.   – Först 1969 kunde vi erbjuda den första mer kompetensgivande utbildningen på dagtid. Utbildningen syftade till att ge grundskolekompetens åt vuxna, som tidigare inte kunnat få denna utbildning. Så småningom gavs också möjligheter att förvärva fullständig gymnasiekompetens inom komvux. Hundraprocentig närvaro Grundskoleutbildningen genomfördes enligt skolöverstyrelsens läroplan, Lvux

82 och skulle inledningsvis genomföras på endast en termin.   – Det blev långa arbetsdagar för våra elever, minns Gert Möllborn. Även lördagarna fick tas i anspråk. Utbildningen bedrevs på heltid.Hemuppgifterna var många men närvaron alltid hundraprocentig. Tala gärna om korvstoppning – men glöm inte bort den begåvningsreserv vi hade att arbeta med vid denna tidpunkt.   Gert Möllborn glömmer i detta sammanhang aldrig det 50-åriga missionärspar som från Afrika kom hem till Sverige och Osby för ett halvårs semester med massor av livserfarenhet i bagaget men utbildningsmässigt endast med sexårig folkskola med varannandagsläsning.   – Nu ville de ta vara på sin semester i Sverige på bästa sätt, en semester som blev något längre än de hade tänkt sig. Komvux hade väckt deras studieintresse på allvar! Efter en termins studier på komvux kunde de ta emot sina slutbetyg över avlagd grundskolekompetens. Komvux visade vägen   – Nu hade de fått blodad tand! Semestern förlängdes. Hermodsgymnasiet på Osby Samskola med koncentrationsläsning passade dem perfekt. Efter tre terminers studier hade de förvärvat

gymnasiekompetens i flertalet ämnen och efter dispensansökan togs de emot som studenter på teologiska fackulteten i Lund. Efter ytterligare två år prästvigdes de – fyra år tidigare hade deras utbildning varit begränsad till 6-årig folkskola med varannandagsläsning; komvux hade visat vägen – och det är jag stolt över! Det säger Gert Möllborn som understryker att komvux fortfarande är en ung skolform som trots detta redan är ett begrepp i samhället.   – Tack vare komvux har tusentals vuxenstuderande fått en ny chans till utbildning, ibland efter flera års hemarbete, ibland efter misslyckade studier i ungdomsåren. Det måste ses som ett stort misslyckande att nedrusta komvux i ett läge där stora grupper på arbetsmarknaden i dag går ut i arbetslöshet, slutar Gert Möllborn.

Gert Möllborn

Samskolans kollegium hösten 1962. Stående fr v: Gert Möllborn, Sten-Eric Bergfeldt, Ingemar Markendahl, Arne Frennesson, Harry Johannesson, Karl Gustaf Arbin och Ragnar Tufvesson. Sittande fr v: Roland Östlund, Sigurd Andersson, Leif Rosdahl, Gunhild Gärdestam, Gösta Lundin, Thyra Göransson, Vivi Markendahl, Bengt Siwerz och Sven Fältman. På bilden saknas Bengt Lundin (tjänstledig). 24

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007


Louvren och Göinges stengärden inspirerade nya skolans arkitekt   – Tanken var att de borde hänga ihop – inte två skolor utan en! Trots avståndet och ”Ekbacken” emellan. De var släkt med varandra, det ”nya” och det ”gamla”. Carl Folke Jacobson, själv en gång i tiden realskoleelev i Osby, är arkitekten bakom nya Ekbackeskolans kunskapscentrum; en uppmärksammad skapelse med många spännande och fantasieggande dimensioner.   – Ett kul jobb. Skojigt och inspirerande att få hjälpa till mot något nytt. Man kan inte leva på gamla lagrar och meriter. Är det något som ska vara öppet mot samhället så är det en ny skola i byn med alla småföretagare och med en speciell stämning.   Det säger Carl Folke som betonar att det nya huset knyter an till det gamla på andra sidan backen – vars södra del 1906-1907 även det hade en elev som arkitekt, den då blott 16-årige Ernst Newman som även var skolans teckningslärare! Den gamla skolan med sin allvarliga gavel mot öster med namn och årtal och med sina spröjsade fönster, med fasaden i ett klassiskt murverk, med murade bårder och fönsteromfattningar, inspirerade till nya skolans långbyggnad i två våningar från öst till väst.   – Med nya, flexibla delar som tillfälliga påbyggnader och paviljonger i norr och söder. I ett plan, lätta att ändra och bygga till.   – Med hörsalen och industridelens verkstad med helt andra krav och ny teknik och med avvikande delar, ”high-tech” i borstad, rostfri plåt – precis som Louvren. Det förnäma slottet med sin nya fräckt glänsande pyramid som speglar himlen. Stengärde – koppling bakåt Stenen är ett signum för oss i Göinge, understryker Carl Folke när han berättar om tankarna bakom nya skolan.   – Ni vet ”ojn”, ”bojn”, ”stojn”, ”ojnegrojn”…Jag gillar stenen. För mig är stenen något av en respekt bakåt, Jag tycker om sten överhuvudtaget, säger Carl Folke, vars stengärde slår an gö-

ingetonen vid den nya skolans huvudentré med stort böjt skärmtak på ekstolpar i väster mot Idrottsgatan.   – Redan tidigt när vi gick in med vårt anbud gjorde vi en skiss där vi hade med vårt stengärde. Jag tycker stengärdet är vackert och ett mäktigt signum/tecken för vår kommun. Sedan är stengärdet också en fin koppling – och ingen gräns – mellan Ekebacken och nya skolan. Utanför entrén finns också några stenhällar där du kan sitta eller göra vad du vill. Allt går ihop och stengärdet fungerar fint med naturen. För att inte göra det för fint finns där även lite bonnkaprifol och växter som knyter an till ”gäret” och hänger ihop med backen.   Carl Folke har låtit entréhallen, eller ”Ströget”, går tvärs igenom huset från entrén till backen med ekarna; ett svagt rött gångstråk i klinker, med grå plattor vid sidan och med höga och låga murar i handslagen, djupröd tegel, samma som i fasaden   – De öppna kapprummen vid sidan har blonda furupaneler med blå laserade himlar ovanför. Taket är ljust, tätt och med infällda ljus. Ett högt kyrkfönster möter vid trappan mot norr och med grova pelare klädda med massiv ek. Spännande ”tittskåp” När skolans arkitekt beskriver sitt verk understryker han – med glädje och nöje även här – konstnären Peter Arnessons medverkan. Dennes objekt och bilder är infällda i murarna som små glasade, spännande ”tittskåp”. Det stora rummet i fonden, ektrappan, rymden och backens alla stora ekar som

Infällt i murarna finns små glasade, spännande ”tittskåp” skapade av konstnären Peter Arnesson

syns genom de stora fönstren – allt bidrager till att skolan verkligen gör skäl för sitt namn. Det handlar också om en skola där de strikta salarna och korridorerna är nästan helt borta. I dagens Ekbackeskola är det egna arbetsplatser, grupprum, utrymmen för praktisk til�lämpning och gemensamma utrymmen som kafé, läsrum och bibliotek som gäller. Liksom arbetsrum för lärarna ute i verksamheten. Öppet, ljust, genomsynligt och lät�tare demokratiskt, är vad det handlar om – och mer likt arbetsplatserna efter skolan, med projektarbete, elevaktivt och ämnesblandat, förklarar Carl Folk och tillägger:   – Vad som var roligt var faktiskt att då man vid invigningen stod och väntade på dåvarande skolministern Ingegärd Wärnersson så kom hon inte. Då gick jag in på skolan och då kom hon från ”fel” håll via bakvägen. Hej, det här är skolan du ska inviga, sa jag till ministern som reagerat på att den nya skolan var så öppen och glasad.   – Jag kom visst in från fel håll, sade hon . Det finns inget ”fel” håll. Det ska vara öppet, svarade jag. Den här öppenheten är ju ytterst en form av demokrati. Och kan man göra en byggnad som hjälper till med de demokratiska bitarna, så är det verkligen något eftersträvansvärt, slutar Ekbackeskolans arkitekt som aldrig glömmer sin forne lärare ”Lukas”, d v s Gösta Lundin, ”som trollband hela gänget i svenska och historia”.

Carl Folke Jacobson

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

25


”En skola för livet” Som gammal latinstudent är det uttrycket ”Non scholae, sed vitae” dvs vi lär inte för skolan utan för livet, som jag spontant förknippar med tiden på Osby Samskola.   – Jag har känt väldigt starkt att det är viktigt att andan från gamla Osby Samskola lever vidare. Trots att jag läst på universitet så är åren vid Osby Samskola de fyra bästa skolår jag haft. I mina skoltal har jag varit angelägen om att förmedla denna anda som jag aldrig glömmer. Det är viktigt att inte släppa den humanismens röda tråd det handlar om! Orden kommer från Dag Ivarsson som 1986 tillträdde som ordförande för den kommunala skolstyrelsen och samtidigt efterträdde sin far Lennart Ivarsson som ordförande i AB Osby Samskola och som sedan dess på göingskt manér segt och outtröttligt kämpat för sin gamla skola – en kamp som den 19 augusti 2000 resulterade i invigningen av Ekbackeskolans förnämliga kunskapscentrum.   Engagemanget för kommunens skolfrågor har varit något av ett signum för familjen Ivarsson. Förutom fadern Lennarts livslånga engagemang för Osby Samskola var modern Inger Ivarsson ordförande i kommunens skolstyrelse under en rad av år och hon efterträdde faktiskt Dags farfar Anton på ordförandeposten. En skola med ideal   – När jag gick på Osby Samskola var skolan präglad av ideal och av att lärare och personal inte enbart var tillgängliga på lektionstid utan även ställde upp vid sportdagar och under fritid. Man mötte sina elever på ett naturligt och kamratligt sätt även utanför skolan. Dessa lärare lyfte även fram ideal, humanism och litteraturkännedom. Man ville förmedla lite mer än vad som bjöds på de vanliga lektionerna. Dag Ivarsson påminner om de omskrivna och oerhört hårda interna politiska strider som föregått den tip top moderna Ekbackeskolans tillblivelse. Allt började 1962 med att Osby fick ett löfte att få starta ett gymnasium när den dåvarande realskolan skulle avskaffas 26

på grund av grundskolans framväxt. Sedan blev signalerna allt starkare om dessa löften inte skulle hållas. Därför tog kommunen över aktiemajoriteten i AB Osby Samskola 1967. 1968 beslöt dåvarande skolministern Olof Palme att man inte avsåg att låta Osby starta gymnasium. Representanter för kommun och skola åkte också till kungliga huvudstaden ett antal gånger för uppvaktningar om skolan.   – Då hängde det på en mycket skör tråd att skolan skulle läggas ner och att Osby Samskolas era skulle varit all på 1970-talet. Torsten Ahlins socialdemokratiska spränglista till valet 1976 och dess framgång räddade en tydlig majoritet för skolan, påpekar Dag Ivarsson. – Man kan säga som så att från 1980talet insåg vi att det var nödvändigt pröva nya lösningar. 1985 åkte en delegation till Stockholm och fick träffa dåvarande utbildningsministern Lennart Bodström. Vi lade fram vår sak och han lyssnade. Sedan skickade han oss till ett undervisningsråd på SÖ som råskällde på oss i en halvtimmes tid för att vi försökte blanda äldre vuxenstuderande med gymnasieungdomar. Överkörda av SÖ   – Vår idé var nämligen att som ett första steg för att säkra skolans framtid prova en försöksmodell – med dåvarande skolledaren Dick Samuelsson som arkitekt – där man för ökad ekonomisk bärkraft samtidigt undervisade vuxenstuderande som skulle läsa in gymnasiet och ungdomsstudenterna. Vi begärde att försöket skulle sanktioneras och att vi skulle få statsbidrag att driva försöket. Vi blev utskällda som småpojkar inför sin rektor.   – Värst tagen blev Per Åke Brandt medan vi andra på ren svenska mest var ärligt förbannade. Vi blev överkörda och fick stryk för det som i dag är allmän sanning, men vi körde ändå vår skissade kommunala gymnasieverksamhet som ett övervintringsförsök. Och samma år, det vill säga 1985, beslöt kommunfullmäktige att driva försöksverksamheten med kommunala medel.   Sett i stort var det väldigt viktigt att politikerna och skolledning slöt leden en bit in på 1980-talet. För många

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Anton Ivarsson

Inger Ivarsson

Lennart Ivarsson

Dag Ivarsson


motståndare stod gamla namnet Osby Samskola som en internatskola där enbart välbeställda personers barn gått samtidigt som man bortsåg från att generationer av ”byns” egna ungdomar här fått en chans att studera på hemmaplan och ta realexamen. Namnbytet till Ekbackeskolan blev därför sett i ett större perspektiv ett symboliskt offer för att få lokal enighet, påpekar Dag Ivarsson.   – En ny generation politiker gjorde entré – politiker som mer insåg värdet av en gymnasieskola. I flera steg fick vi nu till en form av lokal samling för en gymnsieskola i Osby, som alla ställde upp för. Även om vi höll skolans aktiebolagsstyrelse vid liv rent formellt, så tog nu den kommunala skolstyrelsen över taktpinnen för skolan. Även detta var symboliskt viktigt liksom det lokala samförstånd kring skolan som nu kom till stånd. Stridsyxorna grävdes ned Ett avgörande steg för att säkra gymnasieskolans framtid togs under senare delen av 1980-talet. Dag Ivarsson:   – Då kunde stridsyxorna gentemot Älmhult grävas ned och vi fick avtal om filialverksamhet och status som filialskola. I och med detta fick vi statsbidrag till skolan. Vad vi förlorade var vår unika studieordning där eleverna tenterade ämnena successivt och koncentrationsläste några ämnen i taget

innan man fortsatte med övriga ämnen, precis som vid universitet och högskolor. När vi blev filial fick vi återgå till den konventionella läroplanen med undervisning i alla ämnen samtidigt. Det intressanta är att Ekbackeskolan nu en bit in på 2000-talet tagit ett steg mot ökad koncentrationsläsning.   Ett uttryck för att man hade slutit leden kring skolan var den upprustning av skolbyggnaden man fick till stånd till skolans 80-årsjubileum 1987 och som inte minst för Dag Ivarsson blev något av ett kvitto på en jämnare väg mot säkrandet av skolans framtid.   – En kul grej hände då, minns Dag Ivarsson. Till åttioårsjubiléet förmådde vi företagare i .samhället att ställa upp och sponsra en klassrumsuppsättning datorer. Även forne eleven Ingvar Kamprad bidrog till denna upprustning. Vi var på framkant. Vi sade att det är viktigt att skolan hänger med på den moderna tekniken! Lyckligaste dagen under alla år av kamp för skolan?   – Givetvis invigningen den 19 augusti 2000. Nu kunde ingen komma och hota med nedläggning. Nu fanns ingen väg bakåt. Nu var skolan på plats. En stor investering på 30 miljoner var i hamn. Från den backar man inte! När var det som tyngst personligen?   – När den politiska majoriteten i Osby för första gången ändrades efter valet 1994 kändes det tungt och ovant.

Men man kan väl säga att i och med att vi från 1993 hade en erkänd gymnasieskola med statsbidrag så kände även den nya majoriteten trycket att utveckla vår egen skola. Skolledning och lärare pressade på för bygge av nya gymnasielokaler.   Efter fler års gediget utredande blev det ett enhälligt beslut 1997 att bygga nytt för 30 Mkr. Livsviktigt samförstånd Sist men inte minst betonar Dag Ivarsson att Osby som utbildningsort måste sträva efter både bredd och topp. Störande har dock varit att man ibland spelat ut grundskolans behov mot gymnasiets.   – I praktiken är ju gymnasiet i dag en allmän skolform, därför är gymnasieskolan livsviktig för vår kommun! Och hur ser då skolans framtid ut?   – Det är viktigt att hänga med på den gymnasiereform som nu är på gång och att vi mot bakgrunden av bygdens historia, förutom fortsatta både praktiska och teoretiska utbildningar –även satsar på ett tredje ben med lärlingsutbildning. Så återkommer jag till det där med ”andan” på skolan. Det gäller att knyta ihop lärare och personal samt elever så att man känner sig ”nära” varandra – känner samhörighet.

1988 firmaändrades AB Osby Samskola till Ekbackeskolan AB och är numera OsbyNova AB – kompetensutvecklingsbolag för Osbyregionen.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

27


Tommy – först att anmäla sig till nya ”Hermodsgymnasiet”

Tommy sitter i mitten till höger om läraren Rune Aronsson

Här har ni honom; den första eleven som anmälde sig till nya gymnasiet 1967. Namn: Tommy Swanson. Ålder: 57. Sysselsättning: Osbyprofilen bakom välkända och rikstäckande Swanson´s Travel – Osbyföretaget med USA som specialitét och som nästa år fyller 30.   – Jag hade precis tagit realexamen vid Osby Samskola och visste att skolan ansökt om att få starta ”Hermodsgymnasium” och att besked var på gång om hur det skulle bli. Eftersom jag direkt efter examen skulle åka till USA gick jag upp på skolkontoret och frågade hur det skulle bli till hösten. Allt är klart och vi har naturvetenskaplig linje, blev svaret, man hade bara 28

inte hunnit skicka ut beskeden – så jag anmälde mig direkt och stack sedan iväg till USA!   Så minns Tommy hur det gick till när han blev något av en historisk elev i det nya gymnasiet. Hans minns det med glädje, precis som han minns åren vid snapphanebygdens nya gymnasium. Han trivdes jättebra redan från början och förhållandet till lärarna var gott. En speciell samhörighet.   – Vi kände att vi var något av en experimentårgång och att det hela var något av ett prov. I och med att skolan använde Hermods metodik så var antalet lektioner bara hälften mot normalt, vilket gav en helt annan frihet att studera när man ville. Gymnasiereformen var ny både för oss och våra lärare.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

  – Osby var absolut en bra skola. När jag började fick man en alldeles speciell samhörighet mellan elever och lärare, minns Tommy som aldrig glömmer legendariska lärarprofiler som Siwerz, Jeppås, Gärdestam och givetvis allas ”Lukas”, d v s Gösta Lundin och sin klassföreståndare Sten Edberg.   – Jag har förstått på mina söner Christopher och Christian, som i dag läser datateknik respektive bioteknik vid Lunds tekniska högskola efter att ha tagit studentexamen här i Osby 2003 respektive 2006, att det lite annorlunda förhållandet mellan lärare och elever har bestått. Det framgår när de pratar om hur de kunde sitta och fika och prata med lärarna; något man alltså gör fortfarande. Vid LTH känner de sig bättre förberedde än många av


sina kompisar från andra skolor, på grund av bättre undervisning och bättre samarbete med lärarna. Båda tycker det är synd att inte ännu fler väljer Ekebackeskolan.    Tommy – som lämnade samskolan med ”hyfsat bra” betyg vittnar gärna själv om nyttan av studieupplägget vid Osbygymnasiet.   När jag kom till universitetet i Lund för att läsa ekonomi var det samma studieform som mötte mig där; inget var nytt! Jag hade lärt mig studietekniken. Första terminen i Lund med den nyvunna friheten fanns det kanske inte så mycket plats för skolan. Då hade man verkligen nytta av att kunna disponera sin tid. Öppet ”fort” jubileumsdagen. Sist men inte minst glömmer Tommy aldrig när han var med och ordnade en julfest med spex för lärare och elever.   – Vi hyrde hela Borgen och hade stora visioner, men det gick ihop sig. Vi ordnade skoldanser också, inte bara med lokala band utan drog på lite extra. Jag kommer ihåg att vi fick Jack Pots från Göteborg – strax under tio i topp –att komma till Osby. Vi ordnade förhållandevis stora grejor och tog nya

grepp. Jag tyckte det var kul.   – Lite där startade nog min arrangörskarriär, säger Tommy som jubileumsdagen till ära välkomnar till öppet ”fort” hos Swansons och som är förste researrangören i världen till vilken en indian-

stam betalar en annons för att syns. Det handlar om Navahoeindianerna som för att få svenska resenärer att besöka deras reservat inlett ett unikt samarbete med Swansons i Osby!

Ylwa och Tommy Swanson framför Fort Swanson vilket hålls öppet för allmänheten under jubileumsdagen

”En dröm att få komma till Osby”   - Första tiden vid Osby Samskola var precis det jag drömde om. Jag hade som grabb förläst mig på Singeltonböckerna som handlade om livet på en engelsk internatskola. Och tänk då hamna mitt i en sådan skola med internat och läxläsning! Orden kommer från Bengt-Erik Jeppås. 1963 kom han som ung och nybakad fil mag i matte och fysik till en adjunktstjänst i Osby och 2001 lämnade han i och med pensioneringen en lång lärargärning, där de två sista åren bestod av tjänstgöring enbart vid Hasslarödsskolan.   – Jag kände redan när vi kom till Osby att det var något speciellt med Samskolan, säger en lärarprofil som egentligen bara skulle stannat ett år - nu blev det i stället närmare fyrtio! – och som understryker att han trivts mycket bra alla åren.   Som så många andra lärarveteraner

har Bengt-Erik Jeppås levt med sin skola där han snabbt blev hemmastadd   – Första två åren hade min fru och jag till och med ett miniinternat i vår bostad, eftersom vi hade två flickor från skolan inneboende hos oss, berättar Bengt-Erik som aldrig glömmer forna tiders realexamen vid Osby Samskola.   – Firandet var enormt pampigt med middag, förhör, examensvittnen och med hela skolstyrelsen på plats. Jag fick faktiskt skolans ordförande Sam B Norup att somna två gånger som examensvittne. Det var under mina första två år och Norup kom och lyssnade då jag körde geometribevis på svarta tavlan. Andra året handlade det om samma bevis och Norup kom fram och tittade på tavlan och sade: svåra saker det här, men dom klarade det bra, skrattar Bengt-Erik Jeppås. Och hur ser han då på skolans framtid?   – Det ser ganska ljust ut. Skolan hänger med bra och anpassar sig väl.

Bengt-Erik Jeppås, lärare 1963-2001

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

29


Bengt Lundin lärarprofil med nära 40 år vid skolan

Syskonen Lundin på skolgården omkring 1934. Bengt står näst längst till vänster. Övriga syskon fr v: Torsten, Britta, Märta (tvilling till Bengt) och Inga.

Trivsel, förtroende, öppenhet och samarbete! Det har varit ledord för Bengt Lundin, med nära fyrtio års lärargärning vid skolan ”byggd av rött tegel och på kristen grund”; en skola som under hundra år präglats av en engagerad personal och där på lärarsidan Bengt är en av många i profilernas långa rad.   – Jag har alltid trivts med mitt jobb, med kollegorna – och inte minst med eleverna. Det är en förmån att ha fått arbeta med och bland ungdomar. Det har varit stimulerande att få ge ungdomar kunskaper och att entusiasmera dem till självständigt tänkande. Det behöver inte bara vara matte och fysik, det kan också vara frågor om tillvaron och livets mening, understryker Bengt som 30

också betonar öppenheten och det ömsesidiga förtroendet mellan lärare och elever. Och Bengt ”Lill-Lukas” Lundin – son till legendariske läraren, humanisten och rektorn Gösta Lundin, allas ”Lukas” för generationer elever - har verkligen ett historiskt perspektiv på skolan.   – Mina fyra första levnadsår bodde familjen i en lägenhet på gamla Samskolans tredje våning åt söder. Så jag kan utan överdrift säga att jag under hela min livstid varit mycket nära knuten till skolans värld, säger Bengt, i dag pensionär sedan tio år, och som hösten 1959 kom som adjunkt i matte och fysik till Osby Samskola, där han på 1960-talet dessutom tillsammans med hustrun Birgitta under sju år även tjänstgjorde som husfar respektive husmor för tolv elever. Birgitta var under den tiden även skolsköterska på Samskolan.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Kulturliv och scouting Internatskoletiden, som upphörde i början av 1970-talet, är fylld av många givande och lärorika minnen för Bengt. Realskoletiden hade skolan som mest 415 elever, varav 155 internatelver och 260 från Osby och bygden däromkring. - En ganska liten men synnerligen engagerad elevhems- och lärarpersonal med stort intresse för ungdomarnas bästa, såväl ur fostrans- som kunskapssynpunkt, och med en framsynt ledning gjorde att i stort sett alla på skolan trivdes med tillvaron. Trots små klassrum kunde elevantalet i en klass vara 36-37 genom att man hade små bänkar. En omfattande fritids- och idrottsverksamhet bidrog i hög grad till trivsel och studiemotivation.   Bengt påminner också om att Samskolan tillsammans med dåvarande Lantmanna- och Lanthushållsskolor-


na bidrog till ett i högsta grad aktivt kulturliv i samhället och att lärare på skolan också gjorde idella insatser för ungdomarna långt utanför lektionstid – inte minst som scoutledare.   Bengt minns också med glädje forna tiders spontana aktiviteter på skolan, som ”vacker väder-lov” och bandymatcher på skoltid, som höjde trivseln och därmed även påverkade studieresultatet.   Samhällsutvecklingen i stort, sekulariseringen i samhället, familjens status och nya läroplaner påverkar naturligtvis dagens skola där – påpekar Bengt blockläsningen verkar kunna bli något att bygga på.   – En bra arbetsmiljö för elever, lärare och alla övriga involverade i skolarbetet med väl fungerande samarbete med föräldrar och målsmän är därför en förutsättning för framgång i arbetet för en meningsfull framtid för våra ungdomar, liksom tjänstemäns och politikers kontakt med skolverksamhetens vardag, betonar Bengt. Kunskap, förtroende och humor Vilka egenskaper bör då en lärare ha för att få framgång i sitt arbete? - Fackkunskap, förmågan att förmedla kunskap och inte minst att kunna handleda eleverna i deras kunskapssökande så att de upplever arbetet meningsfullt.

Grundförutsättningen är dock ett ömsesidigt förtroende elev-lärare. Att vara en god medmänniska, öppen, rak, ärlig och att våga vara sig själv och visa förtroende för varje elev är också viktigt, liksom att inte bli för låst vid sitt eget ämne utan då och då i undervisningen ägna sig åt tankar och diskussioner helt vid sidan av schemaplanen.   – Om en lärare inte är alltför rädd om sin prestige och för att ”göra bort sig” och dessutom vågar visa det humoristiska sinne han eller hon har så bidrager detta till en trivsam stämning i klassen och öppnar ofelbart vägar till goda studieresultet.   Så avrundar Bengt som efter pensioneringen njutit sitt otium med motion och härlig gemenskap med hustrun Birgitta och barnen Elisabeth och Magnus och deras familjer samt med fortsatt engagemang inom Svenska kyrkan och scouting. Sist men inte minst är saltstänkt katamaransegling med Birgitta och Magnus ett livselixir för Bengt och som på seglatsen genom lärarlivet alltid haft med sig några strofer pappa Gösta skrivit och ofta citerade: ”Lägg allvar i mödan och plikterna och kämpa redligt och väl, men glöm ej sången och dikterna, ty därav lever Din själ!”

Bengt som ung lärare utanför Solgårdens elevhem

Bengt med fru Birgitta som var skolsköterska på skolan under en period.

Scoutbild från Bengt

Utsikt från skolans tak. Huset till höger om det vita är Bengt Lundins föräldrahem ”Gammelgården”. Där bodde familjen från 1936 till 1955. Då blev Bengts pappa Gösta rektor och familjen flyttade då till rektorsbostaden (i hörnan S. Portgatan -V. Storgatan). OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

31


Einar tog realen för 80 år sedan och är still going strong För 80 år sedan – d v s våren 1927! – tog Einar Olsson realexamen vid Osby Samskola. I dag är mångårige företagsprofilen Einar 97 år och still going strong och den äldste nu levande elev som rusat ut från skolan med den grå mössan. Han minns fortfarande med glädje sin skoltid och inte minst lärarprofiler som Bernhard Johansson (Ernestam), Gösta Lundin, Anton Hall och Hildur Lind. Intresse för affärer och blick för företagande var något den blivande entreprenören och kreative företagaren Einar hade med sig redan från barnsben. Han började jobba hemma hos pappa Gustav med att göra ”lasaskor”, d v s filttofflor. Han fick uppleva 1920-talets depression i Osby och fick hjälpa till att göra karbidlampor och pappersgarn, d v s snören. Redan i slutet av 1920-talet startade han tillsammans med sin fader sitt första företag, en kuvertfabrik och sedan rullade det på.

  – Hon tyckte att jag skulle passa till skollärare men jag ville inte in på den banan; jag ville ju jobba i industrin, säger Einar.   Einar avslöjar också att det där med läxläsning inte var något han gillade speciellt. Läxorna sparades så länge det gick - d v s till söndagskvällen. Vad minns han då från sin realexamen?   – Det roligaste där var faktiskt matten. Jag kallades fram och skulle redogöra för Pytagoras sats. Jag var rejält nervös när jag gick fram men det gick galant och jag avslutade med ”V.S.B.” – vilket skulle bevisas. Min lärare Hugo Norström tyckte det gick mycket bra.

Einar minns också lite diverse ”småhyss”. Efter att ha busat på en sånglektion beordrades han av läraren att gå in till rektorn och anmäla sig. Så här mer än en mansålder senare kan det avslöjas att Einar aldrig anmälde sig hos rektorn.   – Jag gick ut en sväng, men aldrig upp till rektorn, tillstår Einar som dock i annat sammanhang stötte på sin rektor efter att ha pangat en ruta med snöboll. Eftersom det var en oavsiktlig förseelse såg dock rektorn mellan fingrarna, skrattar Einar som trivdes jättebra med sina lärare och som alltid haft ett gott förhållande till sin gamla skola, där även hans barn varit elever.

  – I mitten på 1930-talet anställde jag några unga pågar, berättar Einar, som efter hand köpte upp olika företag och som 1951 startade Olsson-Nordströms Trädgårdsmöbler AB, där Einar Olssons Industrier AB tillverkade möbler och Anders Nordström sålde dem. 1975 såldes företaget till Navigator och sonen Per, svärsonen Hasse Persson och Jan Odelstav återköpte något år senare Källedalsdelen och numera drivs Johpomek AB av barnbarnet Jonas Persson. Celeber gäst Einar besökte nyligen sin gamla skola där han guidades runt av läraren Torbjörn Hansson och pensionerade dito Bengt Lundin – son till Einars lärare Gösta Lundin när det begav sig! – och givetvis tittade man in i Einars forna klassrum på första våningen. Einar har också anmält sig till jubileumskvällens middag som därmed får en ytterst celeber gäst.   Under de fyra åren vid skolan hade Einar Hildur Lind som klassföreståndare. 32

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Einar Olsson – Osbybo som redan 1927 erövrade den grå mössan.


Einar Olsson närmast framför sin lärare Hildur Lind på 1920-talet.

Fotboll och bandy   – Allt som allt var det en härlig tid på Osby Samskola, understryker Einar som var med i skolans idrottsförening, med Gösta Lundin som ordförande och även i skolans bandylag och som redan som 16-åring gjorde entré i IFK Osbys fotbollslag.

Einar Olsson är i dag 97 år och är still going strong. Den forne eleven är en synnerligen förnöjsam herre som gärna betonar att han trivs utmärkt och är oerhört nöjd med tillvaron; inte minst gläds han över hjälpsamma barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

  Redan i mitten av 1940-talet byggde Einar eget hus på Prostgatan, där han fortfarande bor kvar i en del av fastigheten.   Den forne eleven är en synnerligen förnöjsam äldre herre som gärna betonar att han trivs utmärkt och är oerhört nöjd med tillvaron; inte minst gläds han

över hjälpsamma barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Dock har han nyligen för säkerhets skull slutat köra bil. Men slutat dansa har han inte, ibland blir det en sväng till ”banan” tillsammans med en god och likaledes vital vän.

Realklass från år 1928. Margit Larsson, Osby (i år 96 år) namnger själv kamraterna ur sitt goda minne enligt följande: Längst bak fr v.: Signe Jönsson, Sigurd Sonesson, Gösta Dreborg, Britta Root, Gösta Eriksson, Margareta Lönnqvist, Dan Nilsson, Gudrun Pålsson. Andra raden fr v.: Torsten Petrén, Bertil Källström, Alfrid Hall, Folke Lövgren, Gulli Andersén, Sture Hents, Harald Windén. Sittande fr v.: Gunvor Persson, Margit Larsson, Andrea Svensson, Birgit Bergendal, Sara Björkman, Elsie Håkansson. OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

33


Så vanns kampen om gymnasiet – På något sätt fick man inte till det riktigt när Ekbackeskolan skulle ha tillökning första gången. Resultatet blev en adoption – ett fosterbarn – en liten gulblek stackare från Småland. Nåja, fosterbarnet gör så gott det kan. Nog fungerar den gula paviljongen bra i vardagsarbetet och jag vet att många lärare trivs med vårt fosterbarn. Det konstaterade Osbys dåvarande skolchef Rolf Wittström i sitt tal vid skolans 90-årsjubileum 1997 mot bakgrunden av att den jubilerande ”gamla skoldam” man då firade – hör och häpna! – var med barn. Inför födseln av dotterskolan på andra sidan den klassiska Ekbacken noterade skolchefen alla praktiska bestyr som väntade från fastställandet av faderskapet till namnfrågan och underhållet.   Skolchefens eventuella oro inför nedkomsten byttes snabbt i såväl glädje som stolthet. I stället för ”den gulbleke stackaren från Småland” samt filialsamarbetet kunde skolchefen inför sin pensionering som höjdpunkten på 14 skolchefsår i Snapphanekommunen bevittna födseln av den pigga krabaten Ekbackeskolans Kunskapscentrum den 19 augusti 2000. Ett synnerligen lovande barn hade sett dagens ljus. Därom var faddrar och tillskyndare ur alla läger överens. Mycket klar målsättning   – Mitt uppdrag var mycket tydligt. Målsättningen var oerhört klar. Jag har upplevt målsättningar i många sammanhang på mina tidigare arbetsplatser; men aldrig någon så uttalat klar som skolstyrelsens ordförande Dag Ivarsson och min företrädare Per Åke Brandt hade. Det imponerade på mig samtidigt som jag i bakhuvudet hade: är detta riktigt realistiskt? minns Rolf Wittström inför Ekbackeskolans 100årsjubileum.   Den glasklara målsättningen var att på sikt ge Osby en modern gymnasieskola i egen regi och för att klara detta 34

Foto: Norra Skåne

Den gula paviljongen

hitta en framkomstväg ut från den urskog av misstänksamhet som under många år rått mellan Osby och ”ärkefienden” Älmhult i gymnasiefrågan.   – Rent taktiskt började vi med filialtänkandet, att Osby skulle bli en filial till Älmhult; men detta skulle inte vara slutsteget. Jag träffade rätt snart Älmhults skolchef Kennet Köhlin, nytillträdd precis som jag. Ingen av oss begrep väl de gamla motsättningarna och det var aldrig något bekymmer för oss att arbeta ihop.   – Det fanns klara motståndare. Det Kenneth Köhlin och jag kom överens om det höll han och motståndet bröts upp. Under resonemangen hade vi inte tvistigheter vid något tillfälle. Vi var inne på att hitta lösningar och jobbade bra ihop.   Det säger Rolf Wittström, vars hårda engagemang, fasta kurshållning och stenkoll på en ekonomi utan övertrasseringar bidrog till att de historiska motsättningarna Osby-Älmhult kunde brytas upp på ett personligt plan, att stridsyxorna kunde grävas ned och att Osbyskolan efter intensiva förhandlingar blev filialgymnasium till Haganäsgymnasiet i Älmhult. Beslutet fattades 1988 och starten skedde året efter.   – Detta innebar att Osby blev första filialgymnasiet i landet för ekonomisk, humanistisk och samhällsvetenskapliga utbildning, plus att vi samtidigt

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

fick besked om tvåårig verkstadsteknisk utbildning, som vi tryckt på om, i mars 1989 ; en utbildning som byttes mot treårig innan vi ens hunnit starta den tvååriga, minns Rolf Wittström. Egen intagningsnämnd. Hur finansiera dyra maskiner till praktiskt utbildning? Det var en livsviktig framtidsfråga för ett samhälle där företagen efterlyste folk som gått verkstadsteknisk linje – en fråga som Rolf Wittström arbetade hårt med och som resulterade i att verkstadsteknisk gymnasieutbildning med Företagsgruppen som uppbackning kunde startas i Osbypannans forna lokaler.   – Där fick vi bra lokaler med gott om utrymme och kunde lägga grunden till en lyckad verksamhet med bra människor som jobbade med eleverna. Vi låg på framkant med utbildningen med gott samarbete med företagen och med goda medarbetare. En islossning hade skett. Vi var på bettet och den politiska ledningen var relativt generös med skolledartjänster. Allt löpte steg för steg och jag tycker nog det fungerade rätt så bra.   – Ett kontroversiellt och principiellt viktigt beslut klubbades 1992 då skolan fick en egen intagningsnämnd. Vi fick även besked från Skolöverstyrelsen om start av naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Ett nyckeldatum samma år var beslutet om uppsägning


av samarbetsavtalet med Älmhult som banade väg för ett gymnasium i egen regi. Vi var taktiska och tog steg för steg. Ännu var det för tidigt att begära pengar till en ny skola, säger den forne skolchefen som också understryker att tjänstemännen jobbade bra ihop med politikerna.   – För mig var det en oerhörd styrka att hela tiden kunna ta kontakt med Dag Ivarsson!   Och vad glömmer då aldrig Rolf Wittström från åren av kamp för en självständig gymnasieskola i Osby?   – Statsbidraget för upprustningen av den industritekniska utbildningen inför starten av industriprogrammet/ verkstadstekniska linjen. Vi fick mer pengar – 2 Mkr - än vi väntat oss! Dom ringde från Stockolm och meddelade: vi har skrivit under nu. Då blev jag alldeles stum. Ett livsviktigt principbeslut   – Alldeles speciellt var naturligtvis också då fullmäktige 1997 tog prin-

cipbeslutet att NU ska vi bygga vår nya skola. Då var det att köra fram ritningar och planer och allt som behöv des. Nu väntade mer praktiskt arbete. Ingen osäkerhet fanns om var vi skulle landa. Ju längre allt fortskred desto fler politiker tyckte det var väldigt vettigt.   – Sittningarna om entreprenaden var många och långa och politikerna mycket klara i sina direktiv: ni har detta och inte en krona mer, något som också respekterades. Under resans gång stöttades vi av politikerna med Dag Ivarsson i spetsen. Ekonomiskt kunnande och sunt förnuft var vad som gällde   Rolf Wittström upplevde också att personalen ställde upp väldigt bra och gjorde ett mycket gott jobb.   – När beslutet väl var fattat var alla – politiker som tjänstemän – lojala mot vad man bestämt. Jag tycker nog det gick ganska smidigt.   Så sammanfattar Rolf Wittström –i dag skogsbonde som efter pensioneringen under några år hållit kontakten

med skolan utifrån rollen som ordförande i Företagsgruppen och en av dem som fått osbyborna trampa upp stigarna till snapphanekommunens eget Kunskapscentrum.

Rolf Wittström

Foto: Norra Skåne

Första spadtaget till Nya Ekbackeskolan tas i mars 1999. På bilden syns bl a Christer Randau, Gunnar Gustavsson, Dag Ivarsson och Anders Pettersson.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

35


En riktig framtidssatsning! När det gällde själva planärendet blev det en väldig cirkus i tekniska nämnden som till en början bara ville godkänna ”en fyrkantig låda”. Efter påtryckningar från såväl vår sida i utbildningsnämnden som kommunledningen fick dock tekniska nämnden ändra sig. Så minns Sten Andersson hur det gick till när nya Ekbackeskolan – det största bygget Osby kommun dittills gjort – skulle se dagens ljus. Sten var utbildningsnämndens ordförande 1995-1998 och nämndens presidium utgjorde byggkommitté tillsammans med tekniska nämndens presidium.   – Det handlade inte om många ändringar i arkitekten Carl Folke Jacobsons förslag. Däremot var takkupolerna och ljusinsläppen bortplockade i ett steg. Det var tekniska kontoret som ville spara och plockat bort dem utan att fråga byggkommittén. När vi fick reda på detta bestämdes att de skulle tillbaks. Så blev också fallet. Lite turbulens är det ofta. Så är spelets regler, säger Sten Andersson som också minns

att man var politiskt ganska eniga, även om det dividerades något när anbud och arkitekt skulle antas.   – Vi menade att skulle kommunen ha en egen gymnasieskola var vi tvungna att satsa. Och det har hittills visat sig vara en riktig framtidssatsning, säger en nöjd Sten Andersson som mot bakgrunden av de mångåriga och heta politiska Osby-Älmhultsdiskussionerna kring gymnasieskolan anser att det forna privata och hermodssystemet kunde diskuteras.   – Men när vi väl fick en egen kommunal gymnasieskola var det alltså inget att snacka om. Naturligtvis skulle vi satsa! Goda förutsättningar.   – Väldigt roligt är att KY-utbildningarna lyckats så väl. Här har man en chans att vidareutveckla skolan i framtiden, inte minst blir det – när man kan söka fritt över hela landet – allt viktigare för skolan att hitta ämnesområden och utbildningar man kan nischa in sig på. Konkurrensen mellan skolorna ökar alltså, men vi har mycket bra för-

utsättningar, dels i form av bra personal, dels i form av utmärkta lokaler. Så jag ser ljust på framtiden.   Sist men inte minst understryker Sten Andersson att man utvecklat skolan på ett mycket positivt sätt, något som är synnerligen viktigt inför framtiden.   – I och med Naturbruksgymnasiets och Ekbackeskkolans utbildningar och inriktningar har vi ett fint utbud att erbjuda framtidens elever. Vårdar vi det, ser jag inga problem för framtiden!

Sten Andersson

Unika yrkesutbildningar sätter osbyskolan på kartan   – Det som varit fascinerande är att se utvecklingen framåt. Jag har läst mycket dokument och handlingar om hur skolan startade för hundra år sedan och om den framsynthet som fanns och som präglat processen under de hundra åren – något man inte minst det senaste decenniet byggt vidare på för att kunna utvidga utbildningen. Så säger Bo Andersson, skolchef i Osby sedan 2000, som också understryker det stora engagemanget från politiker och näringsliv för utbildningsfrågorna, inte minst för gymnasiesidan och för vuxenutbildningen och som gläds över att det är lätt att anställa personal. Osby har ett gott rykte som skolkom36

mun och arbetsgivare och har kvalitet i hela verksamheten från förskola till vuxenutbildning.   – Jag tror Osby som utbildningskommun är ganska unik i landet. Olika undersökningar visar att vi hävdar oss mycket bra vad gäller såväl gymnasium som grundskola och förskola. Vi har nyligen fått en ordentlig genomlysning från Skolverket av hela vår verksamhet och den var övervägande positiv. Det har hänt mycket de senaste åren på olika sätt och i positiv riktning. Utvecklingen har varit framgångsrik, något som avspeglas i alla delar av verksamheten. Inte minst har betygsresultaten ökat hela tiden.   – Vi har fått anpassa vår organisation till en modern, decentraliserad sådan med mycket ansvar ute i verk-

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

samheterna. Sedan har vi också byggt upp en hel del ny verksamhet när det gäller gymnasieskolan. Kvalificerad yrkesutbildning Skolchefen berättar med glädje om den kvalificerade yrkesutbildningen (KYutbildningen); en utbildning som varit något av hans skötebarn.   – Det har varit en styrka för den gymnasiala utbildningen att vi satt Osby på kartan med fyra intressanta och väl profilerade KY-utbildningar som vuxit fram i nära kontakt med näringsliv och organisationer i Osby. Det är attraktiva utbildningar med sökande från stora delar av södra Sverige och utbildningarna är såväl ett- som tvååriga. Vi har lagt mycket kraft på att lägga upp attraktiva utbildningar som bygger på att


vi har kompetens och erfarenhet. Det var ingen självklarhet vi skulle få dem, säger en skolchef som själv har rötterna i norra Skåne och som tidigare arbetat mycket med utbildningsfrågor som utbildningsdirektör på länsstyrelsen och i Region Skåne.   Planer finns också på en vidareutveckling av dessa utbildningar, vilket kan betyda att de ettåriga blir tvååriga eller att man satsar på något närliggande område.   – Men, betonar Bo Andersson, det måste hela tiden ske utifrån vår kompetens och våra förutsättningar här i Osby. Syftet med utbildningarna är dels att spegla marknadens aktuella behov av den här kompetensen, dels att de som studerar här ska kunna fåt ett jobb inom den bransch det gäller. Myndigheterna har satt upp höga mål och vi följer upp hur det går för eleverna. Goda utbildningsresultat   – Våra utbildningar har gett mycket höga resultat och vi noterar att många elever har jobb innan de är klara. En tredjedel av KY-utbildningarna är praktik – lärande i arbetet - och många

praktikföretag knyter till sig sina forna praktikanter.   Antagningarna av höstens elever sker i början av maj. Till stor del bygger dessa på formella meriter, men även intervjuer sker.   – Tack vare detta antagningssystem kan vi bedöma de sökandes motivation för det yrke och den sektor man intresserar sig för. Vi har också mycket goda erfarenheter av denna antagningsprocess, understryker Bo Andersson som också gläds över att intresset för dessa utbildningar även ökar från ungdomar i Osby.   Mot bakgrunden av Ekbackeskolan som ett dynamiskt utbildningscentrum med gymnasieskola, vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning; hur ska positionerna försvaras och flyttas framåt?   – Vi försöker hela tiden ha ett perspektiv framåt på ett antal år och försöker bedöma vad som är viktigt att satsa på. Vi försöker även själva förutse hur vi kan utveckla vår verksamhet och vår utbildning. Det jag tror kommer att öka är möjligheterna till distansutbildning. Där har vi varit tidigt ute.

I stället för att åka iväg till högskoleorter finns nu möjligheten till kvalificerade studier på hemmaplan. Det är också en stor styrka att ha två gymnasieenheter, Ekbackeskolan och Naturbruksskolan med stor samlad kompetens, slutar en skolchef fylld av tillförsikt.

Skolchef Bo Andersson

KY-utbildning: Marknadsföring/försäljning med internationell inriktning

Studieresa till Belgien och Holland, våren 2007. Besök vid Europaparlamentet. Utbildningsledaren för KY-eleverna Per Johnmark framför fr. vänster Emeli Bolmgren, Marie Gustafsson, Arlinda Krasniqi, Martina Bengtsson (SP), Marielle Frid (SP), Günel Elmaz, Melek Ileri, Monica Åberg, Cecilia Sögaard, Linda Ivarsson (SP), Jenny Ahlrot (SP), André Ekstrand (SP), Daniel Kermfors, Rickard Larsson, Niclas Nilsson, Jens-Ola Nilsson (SP), Petra Gustdolf, Therese Johnsson samt Torbjörn Hansson, gymnasielärare som tog bilden.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

37


Ekbackeskolan – den individuella skolan   – En bra arbetsmiljö för eleverna. Kontinuitet i ämnena. Samarbete över ämnesgränserna. Att skapa en helhet för eleven. Det är vad jag vill värna om! Det betonar Ingvar Persson rektor för Ekbackeskolan; den individuella skolan med ett stort och spännande utbud, byggd för en modern metodik med öppenhet och insyn, med en såväl annorlunda som uppskattad studieorganisation, med fyradagarsvecka och med effektiv undervisning utan håltimmar tack vare s k blockläsning.   – Politikerna ville dels förändra och utveckla skolans utbud, dels skapa samverkan mellan våra två olika gymnasieskolor, naturbruksgymnasiet och Ekbackeskolan. Man ville också utveckla arbetsmiljön för eleverna. Därför satte vi oss ned och resonerade. Vi spånade om hur vi skulle hitta en modell för gymnasieutbildningen i Osby och åkte till Donnergymnasiet i Visby med en utvecklingsgrupp med fackliga representanter och elever. Blockläsning unik modell   – Resultatet blev smått unikt i och med att Osby startade ett samarbete med denna gotländska friskola som arbetar med blockläsning. Beslut togs att också vi skulle satsa på blockstudier, vilket innebär att vi arbetar med färre ämnen i taget och i längre pass – ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen – och med onsdagen lektionsfri.   – Denna dag samlas all personal på förmiddagen och de elever som behöver stöd eller extrahjälp eller som kanske varit sjuka i veckan kommer hit och personalen finns på plats och hjälper dem. Det finns många som kommer och man jobbar i grupparbeten denna fridag eller använder datorerna, säger Ingvar Persson som också betonar att det handlar om en träning i att kunna ta ansvar för sin utbildning.   – Vi har ett mindre antal ämnen igång samtidigt, vilket innebär att eleverna inte känner sig så stressade. Vi har nu fem, sex ämnen eller kurser samtidigt i stället för tolv eftersom det fanns en idé om denna metodik. Vi har en 38

väldigt duktig personal som både kan den här metodiken och som anpassat undervisningen till densamma. Vi har nu hållit på i två år och en utvärdering ska ske efter tre år. Den elevutvärdering som skett har varit väldigt positiv. Noteras kan också att terminstänkandet är avskaffat på Ekbackeskolan. Ingvar Persson:   – Vi har i stället delat in läsåret i fem perioder. Varje period är sex till åtta veckor lång. Donnergymnasiet hade provat systemet något år och vi tog av deras erfarenhet. Med det här sättet att arbeta är tanken att lärare under en period går tillsammans och jobbar så att man får en ämnesöverskridande funktion. Vuxenutbildning med lärcentrum Ekbackeskolan är inte enbart ett gymnasium. Även vuxenutbildningen är en integrerad del av den här skolan i och med att ett särskilt lärcentrum byggts upp i vilket ingår alla grundläggande vuxenutbildningar. Här saknas varken särvux – för den som gått i särskola eller har kortare skolgång – eller svenska för invandrare (SFI) med i dag trettiotalet elever   – Det innebär att elever vid högskolor och universitet kan studera här på hemmaplan tack vare vårt lärcentrum där de har möjlighet ta del av föreläsningar via telebild. Begreppen är alltså vidgade och det handlar inte enbart om ett gymnasium. I dag är gymnasiet ett av benen vi står på och vuxenutbildningen ett andra med sina runt 200 elever. I sommar ges också möjligheter till sommarkurser för grundskoleelver och komvuxelever.

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

  Skolans tredje ben är den kvalificerade yrkesutbildningen med hundratalet elever. Dessa s k KY-utbildningar är en eftergymnasial utbildningsform som ger en yrkesutbildning av hög kvalitet. Här erbjuds bland annat utbildning till internationell svetsare och till certifierad programmerare.   – Det är fantastiskt att Osby kan erbjuda fyra KY-utbildningar, varav tre på Ekbackeskolan och den fjärde i form av Naturbrukskolans eftersökta trädgårdssäljareutbildning, som vi kört ett par år och med många sökande, säger en glad och stolt Ekbackerektor. Och hur ser han då på skolans framtid?   – Med morgondagens ökade konkurrens från olika former av friskolor och ett minskat elevunderlag är det livsviktigt att ligga på framkant med utbildningarna. Detta inte minst inför den stundande nya gymnasiereformen som sjösätts 2009 och där vi fått signaler om att man vill ha en teoretisk, en yrkesoch en lärlingsfunktion – det vill säga precis det vi kämpat för i Osby. Det blir alltså att köra på vår inslagna linje som ligger i fas med dessa riktlinjer; m e n vi måste på alla sätt profilera upp verksamheten betydligt!   – Om vi pratar om Ekbackeskolans överlevnad så är det de närmaste åren oerhört viktigt för oss dels att kunna bibehålla de kvalificerade yrkesutbildningarna, dels att man bygger underifrån med bra och nischade gymnasieutbildningar tillsammans med naturbruksgymnasiets utbildningar. Detta för att få mycket ben att stå på!

Rektor Ingvar Persson


I

Natur, lyrik och romantik vid skolan

I år för exakt 300 år sedan föddes Carl von Linné i småländska Råshult inte långt från Osby. Linné var en fantastisk kunskapsspridare och pedagogisk nytänkare. Pedagogiken vid hundraårsjubilerande Ekbackeskolan/Osby Samskola har genom åren ofta präglats av kontakten med naturen. Många är säkert också de romantiska par från skolan som vandrat i Filosofen vid Osbysjön och likt psalmdiktaren Anders Frostensson fångats av den vackra naturen där. Alla minns vi ”vackertväderlov” på Osbysjöns is och friluftsdagar i den göingska naturen. Två lärarprofiler Skolan har genom åren haft förmånen att ha många framstående lärare med naturen som specialitet. Ingen torde dock ha något emot att vi här lyfter fram två sådana profiler, fil.mag Anton Hall och fil.mag Arne Frennesson. Den förstnämde verksam vid skolan åren 1919-1953 , den sistnämde verksam vid skolan åren 1956-1993.   Båda dessa lärare hade förmågan att entusiasmera sina elever för flora och fauna. Anton Hall skrev dessutom under mer än tre årtionden årskrönikor på rim till skolans julfester. Härintill återger vi ”Osbydrapa vid julfesten 1931” – en mästerlig naturskildring och allitteration à la Anton Hall fritt efter Tegnérs ”Rings drapa” ur Fritiofs saga. Wivallius och studentluncherna Naturen återkommer också i kopplingen till Lars Wivallius dikt ”Klagovisa över denna kalla och torra vår” från 1642 som i själva verket är en hyllningssång till den efterlängtade sommaren. I denna dikt får naturkänslan för första gången ett fulltonigt uttryck i svensk lyrik.   Det intressanta är att Lars Wivallius inspiration till denna naturlyrik härrör från hans upplevelse av naturen vid Skeingesjön väster om Osby, där hans och Gertud Grips romans gav upphov till kärlekssagan på Björkeberga. En sentida tradition vid skolan är att Wivallius dikt har avsjungits på psalmmelodin Den signade dag vid studentluncherna från 1970 och framåt. Här-

Många är säkert de romantiska par från skolan som vandrat i Filosofen vid Osbysjön.

intill återger vi avslutningsstroferna.   Nutida pedagoger vid skolan har numera även förmånen att med sina elever – förutom alla andra fina naturmål i Osbys omgivningar – även inom Osby kommuns gränser kunna besöka Skånes första kulturreservat (!) ÖRNANÄS mellan Lönsboda och Sibbhult.

UR ANTONS VISOR, ÅRSKRÖNIKOR 1920-1953 OSBYDRAPA VID JULFESTEN 1931.

Mel.: Sitter i högen (Svenska Sången s. 94) Ligger i Skåne, långt upp mot Loshult skön som en skogsnymf skolornas by. Högt över havet, hän emot Helgån, :/: breder sig bygden, bruten men blid :/: Skimra och stråla skönt invid sjöstrand lågande lampors lysande bloss. Vackrast dock vilar, vän i sin vårglans, :/: skimrande, soliga, silvrade sjön :/: Kullar den kransa, Klinten i öster högt upp till höger Hasslaröds höjd. Väster mot Verum vinkar oss vida :/: skuggiga skogars skymmande mur :/:

Lät skogen stå grön, lät jorden få frukt, se till att intet oss trängjer. Lät fläkta en skön och härlig en lukt av skogar, åkrar och ängjer. Lät krantsas, lät dantsas, med frögd och tukt. Lät bäddas brokota sänger. Släpp boskapen vall, lös oxen ur bås driv fä och fänat åt skogen. Lät öken få stall in under Guds lås, lät bonden glädjas vid plogen. Höst mustig gör lustig lät säden fås av åkren ymnig och mogen.

Söder mot Sibbarp ståtar museet vid monument å minnenas mark. Lummiga, leende, lövängar, lundar :/: kläda i Kalhult kullarnas krön :/: Än ligger lantluft lugnt över Osby, doften från Delary1) drager dock dit, Skarpsynt vi skåda, skönja då staden, :/: staden som ståtar med gator av Ståhl :/: Torget, där fordom fotbollen frossat, det blev ju schaktat, ärtsått och skött. Nu är det parkprytt, plantat med ”palmer”. :/: Solen sig speglar i springvattnets stänk :/: ) Delary, Sveriges första sulfatfabrik, låg i Småland, mer än 2 mil från Osby.

1

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

39


Vid skolan verksamma lärare 2007

Foto: Svenska klasskort

Bakre raden fr.v.: Ingvar Persson, Johan Samuelsson, Leif Bröms, Per Johnmark, Pia Malmsten, Carina Sundin-Gamhov, Lena Joansson, Carl-Gustaf Olsson, Ros-Marie Hansson, Britt-Marie Karlsson, Jörgen Jonsson, Ulf Nilsson, Henrik Gudmundsson. Mellanraden fr. v.: Torbjörn Hansson, Göran Andersson, Christer Nyhlén, Bengt Olsson, Christer Dahl, Caroline Hunter, AnnChristin Yngvesson, Karin Månsson, Arnold Kroon, Lars Andreasson, Bengt Werner, Bo Persson. Främre raden fr.v.: Preben Jönsson, Kalman Papp, Laila Bergquist, Ewa Ahlroth, Majlis Werner, Anette Sundin-Stensson, Laila Bäckman, Birgitta Olsson, Pernilla Jansson, Tommy Larsson.

En liten bildkavalkad...

Skolorkester

r

Jeppås undervisa

Studentbal på Borgen 2007

Lärarspex 19

76

Matmor fixar dagens lunch För vi har tagit studenten....

40

OSBY SAMSKOLA - EKBACKESKOLAN 100 ÅR • 2007

Symbolen för Osby Samskola


I

Milstolpar Natur, i skolans lyrik och historia romantik vid skolan

• 1906/07 Första läsåret och byggstart för ”skolan av rött tegel på kristen grund.” • 1912 Realgymnasium startas men avvecklas redan 1915. • 1913/14 Skolbyggnaden kompletteras med sin södra tredjedel. • 1917 Internatverksamheten inleds. Nystart av latingymnasium • 1920 Såväl realexamen som studentexamen avlägges på skolan. Sker även 1921 och 1922. Skolan har nu 220 elever. • 1926 Ett nytt aktiebolag – AB Osby Samskola – bildas som garant för skolverksamheten. • 1929 Elevhemmet ”Manhem” för skolans gossar invigs. • 1930 Gymnasieutbildningen försvinner från skolan. • 1934 Flickornas om- och tillbyggda elevhem ”Solgården” invigs. • 1946 40-årsjubileum firas. Skolan har nu 265 elever, varav 100 internatelever. Realexamen har erlagts av 1.019 elever. • 1958 Nya elevhemmet ”Ekelund” tas i bruk. • 1962 Riksdagen beslutar att Osbyskolan ska få starta gymnasium, när realskolan ersätts av den nya grundskolan. • 1967 Osby kommun övertar aktiemajoriteten i AB Osby Samskola Många är säkert de romantiska par från skolan som vandrat i Filosofen vid Osbysjön. och startar eget gymnasium i samarbete med Hermods sedan regeringen aviserat att 1962 års riksdagsbeslut inte ska verkställas. • 1970 På skolan firas de första egna studenterna på 50 år. • 1971 Sista årskullen realskoleelever lämnar skolan. • 1975 AB Osby Samskolas samtliga fastigheter överförs till Osby kommun. • 1981 Regeringsbeslut om statlig tillsyn och studiebidrag till elever ”på prov” under tre år. • 1984/85 KomGy lanseras med samläsning gymnasister och vuxenstuderande, sedan KomVux flyttat in i skolbyggnaden. • 1986/87 Skolbyggnaden rustas upp för 4,5 Mkr. Invigning av den upprustade skolan sker vid 80-årsjubiléet, då även en första klassuppsättning datorer kan tas i bruk. Datorerna sponsrades av företagen i Osby samt tidigare eleven Ingvar Kamprad. • 1988 Efter intensiva förhandlingar tecknas avtal mellan Osby och Älmhults kommuner, att Osbyskolan blir filialgymnasium i Osby till Haganäsgymnasiet i Älmhult. • 1990 Verkstadsteknisk gymnsieutbildning startas i Osby, förlagd till Osbypannans tidigare lokaler. 2 Mkr erhålles i statsbidrag till utrustning. • 1993 ”Frihetens år” med start av egen erkänd gymnasieskola i Osby. Skolan har nu 145 gymnasieelever, 167 vuxenstuderande samt 50-talet lärare och övrig personal. • 1997 Kommunfullmäktige i Osby beslutar om nybyggnation för 30 Mkr av nya gymnasielokaler och kunskapscenter för närsamhällets behov. • 2000 Invigning av Ekbackeskolans Kunskapscenter förrättas av skolminister Ingegärd Wärnersson. Kampen om gymnasieutbildning i Osby är definitivt vunnen! • 2007 100-årsjubileum firas med särskild skolvecka, framåtsyftande föredrag samt middag för flera hundra gamla elever m fl.

Copyright © Ekbackeskolan, Osby kommun. Layout & grafisk formgivning Kjell Anderson, KJELLSA REKLAMSTUDIO i samarbete med Torbjörn Hansson, Ekbackeskolan. Texter: Från 80-årsskriften samt nyproducerade texter av Stig Johnsson, Dag Ivarsson, Torbjörn Hansson och Bengt Lundin. Foto: Från skolans och Osby biblioteks bildarkiv, privata fotoalbum, Lovéns Reklamfoto, Studio SOS, Johnny Billinger och Torbjörn Hansson.


V. Storgatan 15, 283 32 OSBY Tel 0479-185 30, Fax 0479-150 16 E-mail: ekbackeskolan@osby.se www.ekbackeskolan.nu

Pris 40:-

Ekbackeskolan 100 år  

Ekbackeskolans historia under 100 år.

Ekbackeskolan 100 år  

Ekbackeskolans historia under 100 år.

Advertisement