Unum 2021-3

U

UU U NR 3 ÅR 2021 ÅRGÅNG 38

U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: S:T DOMINICUS KAPELL PÅ BERGET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema:

S:T DOMINICUS KAPELL PÅ BERGET

Ledare 3 Fader Peder Bergqvist Om S:t Dominicus kapell 4-7 Syster Veronica OP, Nancy Modets väldoft 8-10 Syster Katarina OP, Rögle kloster Vänbrev 11 Fader Peder Bergqvist Kapellet som växte 12-14 Marie Erenius Bergqvist Boktips 15 Marie Erenius Bergqvist Familjedagar på Berget - 10 år Sofia Westergaard Presentation av kommuniteten på Berget Kristina Andersson

16-19 20-21

Fängelsedimensionen 22-27 Fader Peder Bergqvist Att ge vidare kontemplationens frukter Fader Peder Bergqvist

28-30

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2

CENTRUM OCH MÅL

D

et är mycket som är viktigt och det finns en stor mångfald av aspekter som tillsammans gör helheten trovärdig och levande. Samtidigt f inns det alltid ett centrum och ett mål som hjälper oss att se riktningen och att våga ta steg mot den framtid som ligger i Guds hand.

På Berget brukar jag tänka att det f inns två centra som ömsesidigt kompletterar varandra. Den som kommer som volontär och medarbetare upptäcker snart att det är i köken och kapellen som det viktigaste sker. Det är där det som kroppen och själen behöver bereds, utges och tas emot. I evangelierna visar Jesus själv att han är den sanna och verkliga födan och drycken. All mat och dryck i denna förgängliga värld pekar fram mot Honom som något eminent, fullkomligt och oförstörbart. Därför är också våra kapell mer än centra genom att de ger oss del av något som aldrig dör och pekar på människans slutmål: det eviga livets fullkomliga verklighet.

Den 18 november 1962 invigdes S:t Davids kapell av Västerås stifts biskop Sven Sillén och Sveriges första arkitektritade retreatgård togs i bruk. Ända sedan dess har detta kapell varit ett centrum för livet på

Berget. Morgonmässan i Svenska kyrkans ordning har haft en enorm betydelse för så många gäster, vänner och medarbetare på Berget.

När dominikansystrarna kom från Karlstad till Berget 1983 så omvandlades ett litet rum i Malungstugan till ett kapell: S:t Dominicus kapell.

Detta lilla kapell fick altare, tabernakel, ikoner och blev med tiden en mycket viktig plats på Berget för den stilla tysta bönen inför Kristi närvaro. Förutom den sakramentala tillbedjan och tyst bön har vi där bett morgonbönen laudes och firat den katolska Mässan.

Under våren 2021 har detta kapell byggts ut och renoverats. Den 22 juni i år välsignade biskop Anders Arborelius OCD det ”nya” S:t Dominicus kapell och vi kunde så med stor glädje ta det i bruk. Det har blivit en liten katedral på Berget för Kristi konkreta närvaro och med större möjlighet för f ler gäster och medarbetare att bejaka den tysta bönen, den sakramentala tillbedjan och den katolska Mässan.

Så fortsätter vi att prioritera det andliga livet och den andliga födan i kapellen för att efter varje gudstjänst vandra till våra matsalar för att ta emot som tillagats med stor kärlek av våra medarbetare i kökens centra.

Unum 3

Sr Veronica OP med de spanska systrarna i Hontanas (Spanien) där de tar emot pilgrimerna. Där har hon bland annat fått ge fotmassage till trötta pilgrimer.

OM S:T DOMINICUS KAPELL

Syster Veronica OP, medarbetare på Berget fram till hösten 2020, numera i Nancy i Frankrike.

D

et gläder mig at t det lilla anspråkslösa kapell, som vi Dominik ansystra r in rät tade nä r v i a n lä nde t i l l Berget hösten 1983, nu bliv it ett stort och rymligt kapell dit m å n g a f ler k a n k om m a o c h

be. Detta händer just 800 år efter S:t Dominikus död 1221.

Stra x efter hans död kom de första Dominikanbröderna till Norden och grundade k loster i S i g t u n a , L u n d , Vä s t e r å s , Strängnäs, Skara, Skänninge, Halmstad, Kalmar… märk ligt

Unum 4

at t se hu r snabbt de spred sig i hel a Sk a nd i nav ien. De va r t ig ga r mun k a r och inte ma rk äga re. Då de inte va r bundna till marken kunde de lätt f lytta på sig. Reformationen stängde ett dussinta l k loster, bröderna och systrarna försvann f rå n Norden, men f röet som lagts ner i jorden var inte dött och bar nya skott på 1900-talet.

När Per Mases letade efter en kommunitet som kunde tänka sig komma till Berget vände han sig till Dominikansystrarna.

Det får mig att tänka: Varför just vi? Det är lite spännande att fundera över det.

Jag har just skickat ett manus t i l l A r to s , e n l it e n b ok om Dominikus, i vilken jag presentera r t vå medeltida dokument om S:t Dominikus: Libellus, eller ”Den lilla boken” på latin. Dominikus dog bara fem år efter ordens grundande.

Många bröder, som inte känt honom, ville veta hur det gick till. Hans första efterträdare, Jordanus av Sa xen, sk river då om hur det började och vem det var som började! Han har själv knappt träffat S:t Dominikus och hans porträtt av grundaren är inte så personligt, däremot

talar han utförligt om sin gode vä n Hen r ik . Vä nnen som ha n vann för orden och som trädde i n sa m ma d a g som ha n sjä lv.

Det a nd ra dok u mentet, som sammanställdes antagligen lite ef ter Libel lus, ä r ” Dominik us nio sätt att be”, en liten bok som var omtyckt i orden och som de f ör st a brö der na of t a ba r med sig på si na l å ng a v a nd r i ng a r.

Vi vet mycket om S:t Dominikus bön oc h l ite om ha ns person.

Till skillnad från sin samtida S:t Franciskus, är S:t Dominikus föga känd. Man kan nästan säga att S:t Dominikus gömmer sig bakom sin orden. Hans person är disk ret, til l och med hans döt tra r och söner tycks inte känna honom så väl, och detta redan från början.

Jordanus skriver i sin lilla bok hur de första bröderna inte erkände sin faders helighet och slarvade med att begrava honom med den ä ra som t i l l kom honom. Ha n noterar: ”Så skedde att vår salige fader Dominikus ära slumrade i nästan tolv år utan någon vördnad för hans helighet”. Men då kommer den stora dagen. Bröderna i Bologna har blivit så många att man måste bygga en större kyrka, man blir tvungen att gräva upp S:t Dominikus grav och f lytta hans

Unum 5

k ropp til l en större, värdigare sarkofag. Vid denna stora högtid är kyrkan fylld, ärkebiskopen är där tillsammans med en mängd biskopar och prelater. Jordanus skriver: Bröderna är ängsliga och bleka, och deras böner är försagda och darrande av fruktan, de var nämligen rädda för att den helige Dominikus kropp skulle vimla av maskar och besvära de närvarande med vidrig stank … Man tar så bort den sten som med hårt murbruk höll samman graven. Då började en makalös doft att spridas … en skatt av parfym, ett paradis av dofter, en trädgård av rosor, en äng av liljor och violer och en ljuvlighet av alla slags blommor, allt var oöverträffat…

S:t Dominikus lämnar efter sig en doft. Doften är det som är kvar när någon gått förbi, doften öppna r vägen. Her ren säger t i l l S: t a K at a r i n a av Sien n a : ”din fader Dominikus Orden är som en doftande trädgård.” Följ doften, f ölj spåret då kommer du at t l ä r a k ä n n a d i n f a d e r.

Dominikus bön är en apostolisk bön. Han bär i sitt hjärta världens lidande och elände. Han betraktar k ä l lan som springer fram ur Fr ä l s a r e n s ö p p n a d e s i d a f ö r at t v at t n a j ord e n o c h g e d e n l iv. S:t Dom in i k us t i l lbr ing a r nätterna i bön. Han ropar och sk r iker f ör vä rldens f rä lsn ing: ” M i n ba r m h ä r t i ghet , v a d sk a det bli av syndarna”. Han f ylls av medlidande när han ser människornas elände. De törstar och dör utan att hitta vägen till källan vars f löde vattnar jorden.

S:t Dominikus bön är hans hemlighet. Det ar v han lämnat åt oss; inte ett sätt att predika, utan ett sätt att be. Om predikan inte föds ur en levande relation till vår Herre Jesus K ristus, en kontemplation av hans mysterium, h a n s l i v, h a n s d ö d o c h h a n s uppståndelse, blir det tomma ord utan kraft. Det når inte människans hjärta, utan bara hans nyf ikenhet, hans förstånd och blir möjligen en int ressa nt underhå l l n ing!

Hur kan man följa spåret? Genom att gå in i S:t Dominikus bön.

För några veckor sen va r jag i Spanien för första gången i mitt liv.

Tillsammans med några spanska Fra Angelico har ofta målat sin systrar var vi i en liten by i Kastilien fader, aldrig som predikant, alltid och tog emot pilgrimer på väg till s o m b e dj a r e . S : t D o m i n i k u s Santiago de Compostella. Vi var ber framf ör den korsf äste. S:t inte i Caleruega, S:t Dominikus Unum 6

l i l l a s t a d , men n ä r a . Und e r den stor a k l a r a h i m len , d ä r landskapet sträcker sig ut till det oä nd l ig a med sina da la r och små kullar, andades jag S:t Dominikus luft och kände hans doft. Jag kom in i en djupare gemenskap med min fader. Jag lyssnade til l pilgrimerna och bad med S:t Dominikus: ”Herre, vad ska det bli av syndarna?”

Jag vet nu att Dominikusdoften spirar fram ur det f ina Dominikuskapellet, den gläder gästernas hjärtan och sprider sig långt in i landet och nästan ända fram till Nancy, där jag b or nu ! D e t v a r k a n s k e f ör Fra Angelicos avbildning av S:t att sprida den doften som Per Dominicus under bön samtidigt Mases kallade oss till Berget. som den saliga jung frun Maria överlämnar habiten till honom.

Kallad till ett liv i gemenskap?

På Berget lever en ekumenisk kommunitet som gärna tar emot fler medlemmar från olika kyrkotraditioner!

Vi har just nu möjlighet att ta emot två personer i vår kommunitet, det finns både boende och arbetsuppgifter som väntar.

Man kan också vara associerad till kommuniteten och bo på annan plats.

Kontakta fader Peder Bergqvist om du har frågor: peder@berget.se Unum 7

MODETS VÄLDOFT Syster Katarina OP, Rögle kloster.

Sr Katarina längst till vänster. En av Bergets tidigare volontärer, Ylva Glandsland (högst upp till höger), upptogs som novis hos dominikansystrarna i Rögle i somras. Dominikansystrarna framför statyn av den helige Dominikus som kom till Rögle kloster 2017 från klosterträdgården i Montpellier, Frankrike. Okänd konstnär.

Unum 8

D

en helige Dominikus himmelska födelsedag skedde den 8 augusti 1221. Detta år högtidlighåller dominikanerna att det var åttahundra år sedan ordens grundare gick bort.

ha n sta n nade. I det ta sk ede tändes gnistan, k a risman f ör hela orden. Ge som gåva vad ni har fått som gåva! Den helige Thomas av Aquino uttryckte det senare på sitt sätt, contemplata aliis tradere. Detta rymmer en he l v ä rld av k ontempl at ion , st udier, dia log, dy namik och sprängkraft! Gång på gång ser vi modet hos Dominikus. Som när han i ordens linda sände ut sina bröder att predika. ”Lugn, jag vet vad jag gör. Vetet ruttnar i ladan.”

Han kom tre dagar före mina ev iga löften, vår helige fader Dominikus. Ä nda från södra Fr a n k r i k e , nä r ma re b e st ä mt Montpellier, där han stått i den lummiga klosterträdgården vid vårt första kloster. Nu kom han på en lastbil till Rögle, liksom f ör at t vä l komna mig och ta Dominikanordens motto veriemot mig i sin orden. Som ett tas, sanning, kan tyckas kaxigt. tecken, och löfte om framtiden. Men för Dominikus handlade det om att ge vidare Evangeliet Hans f inlemmade ansikte ut- of ör vansk at utan ava r ter och strålar något hemlighetsfullt. förenklingar, det rena guldet – Helige Dominikus vad bär du frälsningen. Då var ingen möda med dig till oss i Sverige? Det förspilld. Det kunde kosta en hel som slå r mig hos den hel ige natts sömn, såsom i det berömda Dominikus är hans mod. En viss samtalet med värdshusvärden. våghalsighet. Men alltid balan- På morgonen va r denne åter serat av discretio, omdöme. Han hemma i kyrkans tro. Borde inte g jorde det han v isste att han Dominikus ha följt observansen, skulle göra – utan att dröja. En gått och lagt sig eller tillbringat gudomlig dygd som stavas mod. natten i bön? Nej han ville ”vara nyttig för sina bröder”, som det Då hans biskop Diego av Osma står i brödernas konstitutioner. dog blev han ensam kvar att klara den svåra missionen att om- Han hade modet, ledd av Använda katharer i södra Frankri- den, att följa sin intuition och ke, som gått vilse i sin fromhet. i nte a nd r a s t yc k a nden. Ha n Ingen önskedröm precis. Men lyckades då med det andra gått Unum 9

bet på , at t f ör a v i l seg å ng na katharer åter til l få l lan. Inte genom auktoritära medel men genom tålmodigt lyssnande och goda argument. Ett respektfullt samtal – disputatio. Till detta behövdes k unsk aper. Så Dominikus skickade modigt sina bröder t i l l Pa r is f ör st ud ier.

Tiggarmunkar som inte stannade i klostret utan begav sig till universitet och ut på gator. Vad var nu detta? Ja, ifrågasatta.

Dessa studier skulle näras av kontemplationen. Dominikus bad i sin in re helgedom t i l l Gud, men där fanns också plats för medmänniskan. ”Vad skall det bl i av s y nda r na” ? Nå got nytt framträder här. Den inre helgedomen r ymmer nu också medmänniskan och hennes nöd.

Detta ser vi även hos Katarina av Siena. Ivern för människornas eviga väl gör att de helt glömmer sig själva. Något större tar över, och de blir modiga redskap för Gud.

Det f inns mycket att hämta hos Domin ik us f ör vå r egen t id.

Han ger en riktning. Bort från modlöshet, misstro, ljumhet, till mod, respektfull dialog, och iver för människornas frälsning. Vi är fria att välja attityd. Dominikus mod hade med fokus att göra. Han släppte greppet om sitt eget liv och förlorade frivilligt kontrollen. Då öppnades horisonter mot evigheten, dit han v il le hjä lpa a l la. Modets kraft bröt fram på ett oanat sätt!

Det skulle kunna ske igen, om vi tillåter det, vågar det – vill det. Kanske innebär det till en början en viss ansträngning, en ”tid i skolbänken” för att genom studier fördjupa skärpan, svaren, till tidens frågor. Kanske innebär det en v iss ensamhet att börja följa Andens impulser.

Men är det inte värt det – för andras skull? När bröderna vid den helige Dominikus skrinläggning öppnade k istan strömmade därur en doft som av rosor. Än idag 800 år senare förnimmer vi Helige fader Dominikus vad är modets väldoft. hemligheten med ditt mod? Ditt liv var vidöppet för dopets nåd, Helige Dominikus drag oss med på som f lödade över. Inget hindrade modets stärkande och livgivande Anden som driver ut all fruktan. väg!

Förankrad i tron och lyhörd f ör Anden f öljde du maningen från ditt inre. I lydnad f ör Gud och kyrkan.

Unum 10

Per Knutsson, missionspastor i Rättvik, höll ett mycket intressant föredrag för vännerna på Berget under årsmötesdagen den 28 augusti. Föredraget var ett personligt vittnesbörd om ekumenik utifrån ett frikyrkoperspektiv.

S

å har vi genomfört höstens arbetsdagar för Bergets Vänförening och det var extra roligt eftersom det var så länge sedan så många vänner anslöt.

Coronapa ndemin ha r ju ock så påverk at möjligheterna at t genomföra arbetsdagarna, men nu var vännerna til lbak a, ungef är som innan pandemin.

garna som planeras till 23-27 maj nästa år. Det f inns många träd i skogen som vi skulle kunna ta tillvara. Men då behöver vi reparera vår vedkap. Känner du någon som kan ta hand om en gammal vedkap skulle det vara mycket bra om den kontakten f örmed lades til l mig (peder@berget.se).

Under hösten kommer vi att påbörDet har f ixats med bilarna, cyk- ja en upprustning av S:t Davidslarna, skottkärrorna, gardinerna, gårdens värmesystem. Det kommer b ä r e n i s k o g e n . D e t h a r s t ä- att ta sin tid men redan i slutet av dats, röjts runt husen, ängen har september kommer en ny värmeklippts, ogräset vid den japanska pump att installeras. Vi hoppas trädgå rden blev rensat, många sedan kunna göra om innergården rum har städats, ved har staplats, och byta ut de stora fönsterglasen. och så vidare.

Ytterliggare en etapp skulle vara Med stor tacksamhet ser vi hur att isolera tak och väggar i kapelVänföreningen fortsätter att fylla let. Så fortsätter Berget att byggas, en viktig funktion, framför allt organiskt och med stor tacksamhet för Berget men också för vännerna över all gemerositet som vännerna ger prov på. själva.

Vi ser därför fram emot arbetsda- f. Peder Bergqvist, föreståndare Unum 11

Kapellet är inte helt färdigrenoverat ännu men på denna bild syns ändå hur kapellet växt på både längden och höjden.

Kapellet som växte Marie Erenius Bergqvist, medarbetare på Berget.

V

isst, levande varelser vä xer, inte hus, men ändå är det omöjligt att beskriva utbyggnaden av S:t Dominicus kapell som

något annat än ett växande. När du betraktar ett nyfött barn vet du att det om förbluffande kort tid kommer att vara mer än dubbelt så stort, men ändå känns det

Unum 12

omöjligt att föreställa sig var den växtkraften f inns.

S ed a n, nä r du bet ra k ta r barnet efter ett halvår och vet at t det v u x it a l ldeles kolossalt, känns det ändå helt naturligt att så är fallet.

Hela processen var naturlig och organisk , precis som när kapellet S:t Dominicus växte.

Så, när började kapellet att växa? Egentligen i samma veva som det först togs i br u k av de fem dom i n ic a n s y s t r a r n a , s o m b o dde i Malungstugan under 80-talet. Stugan var liten och det rum som inrättades till kapell av dåvarande K atol sk e bi sk op e n , Huber t us Bra ndenbu rg, va r inte rymligt alls. År 2010 f ick Berget ny föreståndare och vid det laget fanns det bara en dominicansyster på plats, nämligen sr. Veronica. Ändå var S:t Dominicus kapell för trångt, för inte f ick sr. Veronica vara ensam där inte, utan både husfolk, gäster och församlingsbor trängdes där. En insamling till utbyggnad var redan på gång och ritningar till den skapades. Det var som med det nyfödda barnet; vetska-

pen om vad som skulle hända fanns, trots at t inget sy n lig t förändrades.

När någon växer tyst och diskret kommer alltid dagen då växten tar fart och omgivningen märker att något hänt. Den dagen, för S:t Dominicus kapell, inträffade under tidig höst 2020, då plötsligt Malungstugan stod tom, eftersom sr. Veronica kallats hem till Frankrike av sin orden och kapellet fortfarande var mindre än någonsin på grund av den pågående pandemin. Då dök det upp bygglov, snickare, elektriker och till sist timmermän, som timrade ett ny tt kor. De dök inte upp samtidigt, eller med en gång, men undan för undan började alla märka att kapellet växte. Mellanväggar försvann, innertaket mellan kapellet och sr. Veronicas arbetsrum försvann och skapade ny, oanad takhöjd.

Timmermännen byggde korväggarna, vilket ökade allas önskan att riva det tidigare kapellets yttervägg, för att förena de ursprungliga och de nya delarna.

När väggen revs, då blev det tydligt att det handlade om växt, inte utbyggnad. Allt harmonierade och blev logiskt. Delar av den ursprungliga y tter väggen sparades och blev till kors mitt

Unum 13

på korväggen, där tabernak let fogades in. Tabernaklet ja, det f ic k f r. Pe der f r å n Vå r f r u s kyrka i Västerås. Det hade tidigare använts i Mariasystrarnas privatkapell, men sedan de f ly t tade renoverades k apel let och taber na k let ha mnade på Berget. Där f ick det växa in i koret i S:t Dominicus. Altaret är fortfarande samma som i det ursprungliga kapellet och ett av fönsterbrädena tjänstgör, precis som förr, som kredensbord.

Sedan några år tillbaka har S:t Dominicus en rektor, fr. Peder, ut nä m nd av Bisk op A nder s.

Man skulle kunna säga att han och kapellet vuxit tillsammans.

De f lesta impulser och initiativ under vä x t processen kommer från honom och en del av arbetet har han själv utfört. Vissa tekniker, som att måla väggar och tak, kunde han redan, men lägga bladguld; det var en ny bekantskap. Så går det när man får en tydlig impuls om hur vackert det vore med bladguld runt tabernaklet och en “stigande sol”

från koröppningen, då måste man växa själv och lära sig nya hantverk.

Lagom till välsignelsen av detta ut v u xna k apel l behövdes det en blombukett framför altaret.

Somma r tid ha r Berget sedan några år tillbaka en egen f lorist, Christer, som är volontär ett par månader och då ser till att smycka lokalerna. Enda kruxet med denna bukett var att det skulle ha behövts ett stort höganäskrus till den, men något sådant fann vi inte. Då insåg Ingrid att hon hade sin bardoms lingonkruka på vinden; ett stort höganäsk r us. Denna bukett i detta krus växte in i kapellet, som om de alltid funnits där.

I skrivande stund har S:t Dominicus kapell inte vuxit helt färdigt; vår granne Jan, snickaren, tar hand om de sista detaljerna.

Dessutom, i höst hoppas vi att fönstren ska växa in i nya, blyinfattade ytterrutor, men så ska det vara med växt, intention och kraft f inns och syns inte förrän allt tar form.

www.berget.se Unum 14

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Det andliga bröllopet Jan van Ruusbroec Artos 2021 Det är alltid glädjande när undanskymda mystiker får komma fram igen. Ruusbroec var en flamländsk mystiker som levde 1293 - 1381. De flesta i hans samtid nedtecknade sina skrifter på latin, men inte Ruusbroec, utan han skrev på folkspråket, så att människorna omkring honom kunde ta till sig hans texter. Antagligen är det en anledning till att han inte översatts till svenska förrän nu.

Som framgår av titeln är en nära förening mellan brud och brudgum temat. Utgångspunkten är från Matteusevangeliet; “Se brudgummen kommer” och detta tema utforskas i olika skikt genom hela boken.

YOUCAT Bibeln Catholica 2021 Vi i S:t Sigfrids boklåda möter ofta människor som vill läsa Bibeln med hjälp av råd och kommentarer. Nu har förlaget Catholica gett ut precis en sådan Bibel med kommentarer. Den annonseras främst för ungdomar, men det är helt tydligt att vem som helst, oavsett ålder kan ha stor glädje av denna utgåva av Bibeln. Så vi får säga; äntligen!

Så roligt att det nu går att erbjuda ett bibelstudium.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA Vi har böcker, skivor och ikoner som speglar vår ekumeniska inriktning.

Öppettider: tisdag, torsdag, fredag kl. 14-16 onsdag och söndag till kl. 14-15 Kontakt: bokladan@berget.se Unum 15

Familjedagar på Berget - 10 år

Unum 16

E

n vecka varje sommar låter det mer än det brukar på Berget. Det är barnen på familjedagarna som låter. De skrattar, sjunger, hejar, ropar, fnittrar.

De springer, skuttar, jagar och spelar fotboll. Så avbryts leken av klockan som ringer till gudstjänst. Både barn och vuxna samlas till bön. Den intensiva leken får ett välbehövligt avbrott. De yngsta barnen kryper upp i föräldrarnas knä. De lite äldre kämpar med att hantera springet i benen. De äldsta barnen koncentrerar sig för att följa med i tidebönsboken.

togs nämligen traditionen från 80-talet att öppna upp och bjuda in barnfamiljer till Berget.

Det är vi både glada och tacksamma för. Bergets familjedagar ger en slags rytm i våra liv.

Efter återträffens Vesper funderar vi tillsammans: Varför har vi åkt till familjedagarna?

Och varför väljer vi att återkommer år efter år?

Stefan berättar: ”Vi ville göra något tillsammans med barnen, och att de skulle få upptäcka tron...”

Och Isabel fyller i: ”… på ett annat sätt än att bli Så fylls dagarna med lek, un- meddragna till kyrkan, på ett mer dervisning, vila, bön och målti- lustfyllt sätt.” der. Och så fotboll förstås med Och så har det verkligen blivit Fader Peder i spetsen. Rytmen - alla 10 barn i våra tre familjer på Berget ger en god struktur stortrivs på Berget och ser fram på dagarna. Den serverade ma- mot familjedagarna. På frågan ten och omhändertagna disken om vad det tycker om att åka ger utrymme till sådant som till Berget svarar Hilding: inte hinns med i vardagen.

“Jag tycker att det är väldigt kul I skrivandet stund är det sis- att vara där, man kan leka med ta helgen i augusti och vi är de andra. Det är god gemenskap. tre familjer från västkusten Det är roligt att få umgås med som samlats för att ha en lite andra som är kristna. Man får spontan Berget-återträff. Både vara med varandra hela tiden. vuxna och barn har lärt känna Och så är det är en badplats ganvarandra genom familjedagarna ska nära!” som vi har varit med på i f le- Hilding fortsätter: “Vi har ra år. För 10 år sedan återupp- barnlektioner, de vuxna har sina Unum 17

Ulrika ref lekterar över Bergets miljö med tystnad, tideböner och mässa varje morgon. “Det är ju inte direkt anpassat för barn Frida funderar över frågan om och kanske inte ett naturligt val för en familj, särskilt när barnen vad som är det bästa.

“Bara att vara där!” blir svaret. var yngre.”

“Det är roligt, bland det bästa på Ulrika längtar efter tideböner sommaren. Det f inns kompisar i i vardagen ”Här får jag inspiraens ålder. Man behöver inte göra tion och fördjupar det andliga linågot särskilt, inte hjälpa till. vet. Vi vill visa barnen att detta Ingen stress, Man gör bara sånt är viktigt för oss.” som man vill.”

Bo konstaterar ”Det är inte så lektioner, Då kan man lära sig mer om kristen tro. Sen är det mässa också. Samlingarna är bra.

I år delade vi upp oss i grupper.”

Kerstin håller med: “Det är kul. att de per automatik älskar tideDet är många kompisar, vi är bönerna och mässorna, men de får tillsammans. Maten är god.” in de lite grann.”

För Sof ia och Bo, som båda varit medarbetare på Berget var familjedagarna ett sätt att kunna komma tillbaka till Berget, med barnen.

“De första åren var det väl mest för vår egen skull. Vi ville till Berget men vi ville också vara med familjen på semestern”, berättar Bo och Sof ia fortsätter: “Nu har barnen fått en egen relation till Berget. Någon av barnen har sagt att ” det blir ingen sommar utan Berget.”

Stefan konstaterar: “Det blir lättare och lättare. Barnen vet nu att man går till gudstjänsten, alla gör det. Man behöver inte dra i det själv.”

Isabel nickar instämmande: “Det håller jag med om. Men ibland kan jag tycka att man kan sjunga lite f ler sånger som passar för barnen. Jag kan sakna lite annan musik, lovsång. Det hade man ju kunnat göra tillsammans.”

Vi frågar barnen vad de tycker om gudstjänsterna och tidebö“Och så har dom ju också kommit ner: på att ”utan Berget skulle inte vi Kerstin svarar: “Det är bra att f innas”, skrattar Sof ia och av- man blir van och lär sig många slöjar var hon och Bo träffades böner.” för 20 år sedan.

Frida säger: “Det har inte vaUnum 18

rit så mycket att man har varit i kyrkan särskilt nu på sistone med Corona. Det är roligt att det är mera. I vanliga fall är det bara en gång i veckan…“ Både kapell och matsalar fylls snabbt när det kommer familjer till Berget. Vi är därför aldrig f ler än att vi lär känna varandra på familjedagarna, både vuxna och barn.

Just det lilla sammanhanget är något vi uppskattar f lera av oss.

Isabel ref lekterar

”Deltagarna kommer varandra nära, vi är ju ganska få, det blir personligt. Andra läger kan vara att man går på seminarier och föreläs ringar. Här är vi en mindre grupp och får lyssna till varandras ref lektioner.” Och nu är det Stefan som fyller i: ”Inte bara de i organiserad form, utan också det som sker när man dricker kaffe eller går till Siljan.”

barn. Ett sammanhang där det är naturligt att söka Gud, att vara kristen, att ha det som riktning i sitt liv.“ Vår återträff går mot sitt slut.

Barnen har låtit precis lika mycket som de brukar göra och vi längtar alla efter nattens vila.

Vi hoppas att vi ses snart igen.

Om inte förr så på familjedagarna nästa sommar. För: ”Om vi nu hittat ett ställe där alla trivs som f isken i vattnet, varför byta det?” Och Berget lever i oss under hela året, det är också betydelsefullt ”Att vi kan prata om det under året, när vi ska åka till Berget...”

En visserligen lite ledande fråga till barnen avslutar vårt samtal; Ni vill åka dit så länge ni lever?

Frida nickar och ler….

Vi är alla överens om hur ”gôtt” det är att se att vi inte är ensamma i att leva ett kristet liv i vardagen som familj. ”Det är en väldig vila att vara i en sådan miljö med andra kristna människor som sökt sig dit.”

“Man behöver inte förklara sig för någon. Ingen som ifrågasätter varför man vill ge tron till sina Unum 19

Presentation av medlemmarna i Kommuniteten Den Heliga Treenigheten

Bild från kommunitetens pilgrimsresa till Indien 2015.

Kristina Andersson

Medlem av kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget.

Unum 20

M

itt namn är Kristina. I februari 2001 gjorde jag en prov vecka på Berget för att ganska omgående komma tillbaka för en tremånadersperiod. Jag hade arbetat som bibliotekarie på sjukhusbiblioteket i Säter, vilket var krävande och mycket lärorikt.

Jag minns att jag när människor frågade hur det var ofta svarade att jag där lärde mig mycket om vad det innebär att vara människa. Den viktigaste delen i arbetet ”på Säter” var samtalen med både personal och patienter. Genom en körkompis hörde jag i mitten av 90-talet talas om Berget, och sedan tog det fem år innan jag kom hit för att delta i en retreat och snart därefter göra en prov vecka. Med undantag för ett år i Bangladesh har jag sedan varit bofast på Berget.

Berget består av många olika delar som jag inte skall försöka redogöra för. Det som har blivit och är viktigast för mig är meditationen och den tysta bönen. Varje år kommer en syster Johanna från Wien hit för att leda en så kallad kontemplativ retreat, i vilken Jesusbönen och meditationen är centrala. Efter att ha deltagit i en retreat här år 2013 f ick jag året därefter

möjlighet att åka till Wien och göra en fyra veckor lång retreat. Det var mycket värdefullt att få göra denna erfarenhet och försöka f inna vägen vidare.

Den kanske största rikedomen med att leva på Berget är mötet med människor som kommer från alla möjliga håll. En del har levt i kyrkan hela sitt liv, andra har knappt satt sin fot i kyrkan, socialt och yrkesmässigt kommer de från vitt skilda sammanhang. Det f ina med tystnaden och stillheten är att dessa skillnader inte spelar roll.

Det är viktigt och mycket lärorikt att få samtala med var och en.

År 2016 arrangerade Berget en kurs i Bangladesh tillsamman med den lilla Taizékommunitet som lever där. Jag f ick möjlighet att stanna en lite längre period och blev så betagen att jag återvände för att bo där ett år.

Detta år var, och är fortfarande, oerhört viktigt. Också där lärde jag mig mycket om detta att vara människa. Den kärlek och omtanke jag möter där försöker jag lära mig att förvalta och att se också i vår vardag

Unum 21

Fängelsedimensionen Fader Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

I mitten av korset finns tabernaklet med det Allraheligaste, Kristi kropp.

Tabernaklet är som ett kärlekens fängelse. Sedan tjugo århundraden är Kristus där frivilligt instängd, för allas skull.

Unum 22

F

örra sommaren, mitt i semestern, ringde Biskop Anders mig, och frågade om jag kunde bli fängelsepräst på Kumlaanstalten. Eter en liten betänketid, så svarade jag ja. Inte för att jag ville det, utan endast för att Biskopen frågade. Så det är ny erfarenhet för mig.

Tabernaklet som ett fängelse Genom det nya tabernaklet i S:t Dominicus kapell kan vi på ett mysteriöst sätt ge plats åt fängelsedimensionen i våra liv.

Vi får närma oss Kristus, vår Herre, dold i tabernaklet.

”Jag tycker om att kalla tabernaklet för kärlekens fängelse! Sedan tjugo århundraden är han där, frivilligt instängd, för min och för allas skull ” (S:t Jose Maria Escriva).

Inkarnationens radikala inträde i mänsklighetens liv: genom att träda ner i Jordans vatten har Herren helgat allt vatten, genom att ingå i en mänsklig familj har Herren helgat allt familjeliv, genom att häktas, dömas, avrättas tillsammans med andra fångar, har Herren helgat fängelserna och de fångna.

första åren i fängelse, och kan man säga, växte till mognad i fängelsecellerna. S:t Paulus, som var bland de första att fängsla de kristna, och som visade oss att människor kan förändras, dog själv som fånge. De f lesta av de första påvarna dog i fängelse.

Tjänaren är inte förmer än sin herre. Kristna har i alla tider och i alla länder upplevt det som Herren själv upplevde. Under sitt sista dygn i livet blev Jesus själv fånge. Oskyldig greps han mitt i natten på grund av en betald angivare, utsattes för hotfulla förhör, häktades och f ick uppleva ”polisens” brutalitet, blev anklagad, f ick en skenrättegång och dömdes till döden av en svag domare under trycket från den allmänna opinionen. Slutligen avrättades han mellan två andra fångar.

Han gick igenom sin tids rättssystem och helgade därigenom dem som var mest föraktade i samhället.

Alla fångar kan känna sig hemma i Långfredagens liturgi: förräderi, gripande, rättegång, fällande dom, avrättning, och en moder och hennes väninnor som gråter inför brutalitet och Kyrkan som föddes vid Pings- hädelse. ten upplevde sin utveckling de Unum 23

Hela Jesu mission är inriktad på de fängslade: ”han har sänt mig för att förkunna befrielse för de fångna”. Det belyser en viktig aspekt av de kristnas liv.

Vid tidens slut kommer vi att höra Guds ord vid domen: ”Jag var i fängelse och du besökte mig.”

Så länge vi är förenade med honom i kärlek är vi totalt fria att tänka, tala och handla vad som helst. Allt är tillåtet!

Jag tror mer än om jag kunde lyssna till dig med mina öron, mer än om jag kunde se dig med mina ögon, mer än om jag kunde röra vid dig med mina händer.”

ens plats” (S:t Johannes Paulus II, f irandet av jubileet i fängelserna, år 2000).

Familjen som ett fängelse På ett sätt är livet på en sluten anstalt mycket olikt det vi brukar tänka om livet i en vanlig familj. Men när jag är på anstalten kan jag ändå se hur fängelset inte är isolerat från allt annat utan snarare hör samman med allt annat, också något så vanligt som familjen och dess plats i samhället.

I S:t Dominicus kapell kan jag besöka Jesus i det ”kärleksfängelse” där han har ”stängt in sig frivilligt” för att alltid, ända till slutet, stanna hos oss, är en djup kärleks- och barmhärtighetsgärning.

Mellan fängelset och familjen ”Herre, jag tror fullt och fast. f inns många likheter, beröTack för att du har givit oss tron! ringspunkter och i mångt och Jag tror på dig, på denna kärle- mycket råder en helhet i den kens underbara gåva som är din mänskliga gemenskapen. verkliga närvaro i de eukaristis- ”Fängelset skall inte vara en ka gestalterna efter konsekratio- okunnighetens plats, ej heller en nen, på altaret och i de tabernakel sysslolöshetens eller till och med där du bevaras. lastens plats, utan en återlösning-

Familjen och fängelset, en intagen och en familjemedlem, är Men det är inte vår bön eller vår inte så olika världar som man närvaro i sig som är det vikti- kan tro. Man kunde byta ut ga utan att vår kärlek till Jesus S:t Johannes Paulus IIs ord om växer. Hela det kristna livet är fängelse mot familjen: ett växande i kärlek till Jesus, ”Familjen skall inte vara en så att allt vi tänker, säger och okunnighetens plats, ej heller gör sker av kärlek till honom.

Unum 24

en sysslolöshetens eller till och ställelse, som kan ges nästan vilmed lastens plats, utan en åter- ken form som helst, eller anpaslösningens plats”. sas efter egna önskningar. Men Familjen måste liksom fäng- familjens oumbärliga bidrag till elset vara en återlösningens samhället övergår parets känslor plats; där det f inns möjlighet och behov för stunden. Deras inatt förändra sig, möjlighet till satser framkallas inte ”ur en kärhelande, till att f inna nya väg- leksfull känsla som def initionsar. Möjlighet att växa i ansvar. mässigt är f lyktig, utan ur djupet Men ibland tycks nästan fa- av den förpliktelse som makarna miljen mer vara ett fängelse än åtar sig när de frivilligt vill ingå i en oinskränkt livsgemenskap”. själva fängelset.

Livet i en familj kan bli låst, instängt, en plats där det verkligen inte f inns plats för att förändra sig, att bli helad. Och då är inte familjen en återlösningens plats.

Liksom Jesus har helgat fängelserna och de fångna har han helgat familjen. Varför väntade Jesus trettio år innan han började sitt offentliga liv?

Jesus ville dela ett normalt liv Påven Franciskus skriver med oss och på så sätt helga om detta i Evangeliets glädje våra vardagliga rutiner.

(Evangelii Gaudium, Rom den Jesus var ett barn som f ick ta 24 november 2013): emot kärlek och tillgivenhet av 66. Familjen, liksom alla former sina föräldrar som också uppav gemenskap och social samman- fostrade honom. Därför blev hållning, går igenom en djup kul- han ”äldre och visare och vann turkris. När det gäller familjerna Guds och människors välbemåste man se allvarligt på en för- hag” (Luk 2:52); han tillhörde svagning av relationerna, efter- en judisk byagemenskap och som familjen är samhällets urcell. deltog i dess religiösa ritualer, Det är ju i familjen vi lär oss att han lärde sig ett yrke och han leva med andra, trots våra olik- f ick visa vad han gick för som heter, och att höra ihop; föräld- hantverkare. Det faktum att rarna överför också tron till sina Gud i Jesus ville födas in i en barn i familjen. Äktenskapet bör- mänsklig familj, och växa upp jar nu mer och mer betraktas som i den, har gjort familjen till en en form av emotionell tillfreds- plats där Gud är närvarande Unum 25

och urtypen för en hjälpande i vissa avseenden en avspegling gemenskap. av Gud, som djupt inom sig inte Man skulle ändå kunna säga är ensam utan treenig (och däratt familjen är som ett fängelse med liv, kärlek, dialog och utborde vara… eller att fängelset byte). Slutligen är kärleken det är som en familj borde vara? centrala budet för alla kristna; Fängelset är som en familj, en genom det hör vi i grunden helande bild för familjen. En ihop och är fundamentalt beavskild plats, en helig plats, för roende av varandra. ”Du skall älska din nästa som dig själv” återlösning och försoning.

(Matt 22:39).

Eller kanske som ett kloster, eller en kommunitet, det måste Vilket är viktigast, samhället elfå vara en plats för daglig för- ler individen? soning. Som på Berget, vi mås- I Guds ögon är varje individ te varje dag vara öppna för att betydelsefull i första hand som börja om på nytt, som en förso- person och först därefter som social varelse. nad gemenskap.

Jesus har kommit för att befria Samhället kan aldrig vara vikde fångna, i fängelserna, i fa- tigare än den enskilde indivimiljerna, ja i hela den mänsk- den. Människor får aldrig bli liga familjen… ”han har sänt medel för att uppnå ett samhälmig för att förkunna befrielse leligt mål. Sociala institutioner såsom staten, fängelseanstalten för de fångna.” och familjen är dock nödvändiKan en kristen vara en radikal ga för den enskilde; de stämmer individualist? till och med överens med hans Nej, en kristen kan aldrig vara natur. en radikal individualist, eftersom människan av naturen är En kristen syn på straff Svensk lag bygger på två rättstraskapad för gemenskap. ditioner (absolut-relativ) som vedVarje person har en mor och en ergällning (hämna-ge tillbaka, erfar: han får hjälp av andra och sätta) och prevention (förebygga). är förpliktad att hjälpa andra Men kyrkan har en lite bredare syn och att utveckla sina talanger på straff än vedergällning och preför allas bästa. Eftersom männvention. iskan är ”Guds avbild”, är hon Unum 26

Katolska kyrkans formella sammanfattning av dess uppfattning om brott och straff finns i Katolska kyrkans katekes (§ 2266): Kravet att skydda det allmänna bästa motsvaras av statens bemödanden att hindra sådana människor från att handla, vilka kränker människans rättigheter och fundamentala regler för civiliserad samvaro. Samhällets lagliga myndigheter har rätt och plikt att utmäta straff som står i proportion till brottets allvar. Straffet vill först och främst åstadkomma en ersättning för den störning som förorsakats av felet. Då detta straff frivilligt accepteras av den skyldige har det ett sonande värde. Dessutom verkar straffet för att bevara den allmänna ordningen och skydda enskilda personer. Slutligen har straffet en helande verkan: det skall om möjligt bidra till förbättring av den skyldige.

Att ersätta, att försona, att bevara och skydda och att hela är de viktigaste dimensionerna i en kristen syn på straff. Den kristna attityden till brott och straff är inte att välja det lättaste alternativet, den enklaste vägen. Kärleken är inte detsamma som mildhet och överseende. Kärleken söker alltid efter den andres bästa. Inom ramen för vård av kriminella människor betyder detta att ta vara på varje tillfälle till att reformera och återställa och

att aldrig vara nöjd med att tygla, avskräcka och straffa. Sann rättvisa måste ha positiva följder för offret, samhället och förövaren. Den ska för brottslingen ge tillfälle att erkänna vad han har gjort, bekänna sin skuld och erkänna behovet av ånger och botgöring. Därigenom erkänner brottslingen offrets mänskliga värde och bidrar till sin egen frälsning.

Avslutningsvis återvänder vi till S:t Johannes Paulus IIs ord om vad ett fängelse skall vara: ”Fängelset skall inte vara en okunnighetens plats, ej heller en sysslolöshetens eller till och med lastens plats, utan en återlösningens plats”.

Familjen, arbetsplatsen, skolan, idrottsföreningen, Berget, Kyrkan, alla dessa mänskliga platser för socialt liv skall vara platser för återlösning. Vi är kallade att förvandla okunnighet, sysslolöshet och last till återlösning. Med den helige Andes hjälp är detta både möjligt och till gagn för oss själva och alla andra, särskilt ör de personer som av olika anledningar hamnat snett i livet.

Unum 27

Att kontemplera och att ge vidare kontemplationens frukter Fader Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

Denna text hänger ovanför toalettdörren i S:t Dominicus kapell.

Contemplare et Contemplata aliis tradere (Att kontemplera och att föra vidare kontemplationens frukter).

E

tt dominikanskt motto, härlett från S:t Thomas Aquino, är ”Contemplare et contemplata aliis tradere”. Detta motto finns numera passande nog ovanför dör-

ren till toaletten i S:t Dominicus kapell. Det betyder ungefär ”att kontemplera och att överlämna kontemplationens frukt till andra”. Det är inte endast något dominikanskt utan pekar på nå-

Unum 28

got centralt i det kristna livet: att bön kommer före och upprätthåller våra handlingar. Hos den helige Dominicus finns denna balans mellan bön och predikan, som en man som hela tiden antingen talade till Gud eller talade om Gud. Således skrev den tidiga dominikanbrodern, Humbert de Romans: ”Eftersom mänskliga ansträngningar inte kan uppnå något utan Guds hjälp, är det viktigaste av allt för predikanten att han ber”.

Det är synd att för mycket av modern teologi är spekulativ och uppmuntrar teologens intellektuella hybris. Autentisk kristen teologi återspeglar istället hela Kristi skönhet, Herren och hans heliga kyrka. Här anknyter Hans Urs von Balthasar till det dominikanska mottot i hans livslånga längtan efter en bönfylld teologi med fokus på Kristi härlighet och hans uppenbarelse. Han noterade att kyrkans första teologer främst var helgon, män och kvinnor i bön, människor i kyrkan, och han beklagade förmörkelsen av denna väsentliga kvalitet i teologin. Testet på god teologi är att den svämmar över till lovsång och tillbedjan och lycka och sann inre frihet.

där hon inte söker något annat än Guds förhärligande genom dyrkan, lovsång och tacksägelse. I liturgin överväger Kyrkan Guds sanning och öppnar sig för hans ord, den kontemplativa handlingen är inbyggd i liturgin.

Liturgin är bönens skola och det vi lär oss i skolan måste praktiseras i våra liv. Liturgisk, kontemplativ bön bör genomsyra våra liv, det är vår andliga andning, utifrån vårt behov av inre och tyst bön.

De som lever i bön är ständigt redo att ta emot Guds andetag och låta sina liv förnyas och utvidgas. Utan bön blir vi andfådda, det fattas luft, men de som ber öppnar sig för Gud och kan andas fritt igen.

Det är en sorglig verklighet att många kristna i sin iver att predika evangeliet och arbeta i Herrens vingård ofta försummar att be. Just eftersom det ofta kan vara svårt att ta sig tid och vara koncetrerad i vår bön finns det ingenting mer angeläget än bön. Det Gud vill med våra liv är omöjligt utan bön. Gud söker oss verkligen och väntar på att vi ska tala med honom i bön.

Bön är ett samtal där Gud har initiativet och där vi inte kan vara annat än lyssnare. Det väsentliga är För Balthasar är liturgin kyrkans att höra Guds ord och därigenom heliga bönestjänst i Guds närvaro, upptäcka hur vi ska svara honom.

Unum 29

Det vanligaste problemet i våra kristna liv är att vi inte är närvarande, när Gud är det. Han väntar på oss, där han finns: i hans Son, som är hans ord.

Vi måste gå till Kristus i vår bön eftersom bön är det enda nödvändiga. När väl bön ses som något vi måste göra, för vår andliga hälsa, kommer vi säkert att avsätta tid för det. När allt kommer omkring förväntas man inte avstå från mat, träning, sömn eller luft för att hjälpa de behövande. Varför ska man då avstå från bön som är lika viktig för ett balanserat och hälsosamt kristet liv?

Vårt aktiva liv i handling är helt beroende av bönens arbete; bönen utgör dess grund och kärna. I bönen finns Jesus Kristus i vilken vi

lever och rör oss och har vår existens. Han är själva anledningen till allt vi är och gör och utan bön tappar vi honom ur sikte.

Det är vackert att detta dominikanska motto finns i S:t Dominicus kapell. Contemplare et Contemplata aliis tradere (Att kontemplera och att föra vidare kontemplationens frukter). Berget är ett tystnadens berg, ett bönens och meditationens berg, ett berg där kontemplationen och att föra vidare det som sker i kontemplationen bör vara en helhet.

Detta motto är helt samstämmigt med Bergets kallelse; att ta emot gäster, volontärer och vänner i bön och handling, i ett helt liv, och då är allt beroende av hur livet på Berget är förankrat i och grundat på bön.

Köksmästare på Berget

Vi är väldigt glada och tacksamma för att Anders Baudino har hjälpt till i våra kök sedan ett knappt år.

Hittills har han varit timanställd men nu är det dags att ge honom en fast anställning.

Han kommer att laga mat, sköta menyer, beställningar, kökshygien med mera.

Bed gärna för honom och hans viktiga uppgift.

Unum 30

Taxi till Berget?

Obegripligt nog finns det sedan i somras ingen taxi i Rättvik och Leksand. Det innebär ett stort problem för de gäster som kommer med tåg eller buss och behöver transport till Berget.

När gästerna väl är på Berget kan vi hjälpa till att administrera så att man får skjuts till stationen, ofta kan gästerna hjälpa varandra med detta. Vi kan däremot inte garantera att någon alltid kan hämta personen på stationen. Om vi vet att en person behöver hämtning så gör vi vad vi kan för att hjälpa till.

Påminnelse om avgiften för 2021!

Vänföreningen S:t David är Bergets stödförening.

Medlemmarna stöder Berget med förböner, gåvor och arbetsinsatser.

Vänföreningens medlemmar får regelbundet vänbrev från Berget samt tidskriften UNUM som utkommer fyra gånger per år.

Två gånger om året finns möjlighet att vara med på arbetsoch gemenskapsdagar och varje år möts vi till årsmöte då huvudmän och styrelse utses.

Medlemsavgiften 300 kr per år.

Medlemsavgiften är ett sätt att stödja vår verksamhet som drabbats hårt av många avbokningar och färre gäster under den rådande pandemin.

Vill du bli medlem, använd vårt Bankgiro eller Swish-nummer och ange ”Vänföreningen”.

BG: 574-3323 Swish: 123 337 20 75 Unum 31

23-27 augusti genomfördes höstens arbetsdagar och på bilden syns några av Bergets vänner som var med dessa dagar. Under dagarna genomfördes otroligt många viktiga arbeten som annars inte hunnits med.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: POST-CORONA?

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 300 kr.

Studerande under 25 år 150 kr.

Betalas via Bankgiro: 574-3323 Swish: 123 337 20 75