Kulturum - våra andliga rötter. Per Mases by Stiftelsen Berget

KULTURUM

- våra andliga rö�er av Per Mases

Inledning Dopet i sockenkyrkan Bön och läkekonst Franciskus är ett lysande exempel Den nya vingården Pilgrimsvandringar Reformation Diakoni Ekumenik Intervju med Michail Gorbatjov Sekularisering och mystik Berget Epilog Bildinformation

s. 3 s. 5 s. 6 s. 7 s. 8 s. 10 s. 10 s. 14 s. 15 s. 17-19 s. 20 s. 22-23 s. 24-25 s. 26-27

INLEDNING Kejsar Konstantin förtjänar namnet ”den sto- han sy de orden på härens standar och drog sere”. Genom honom uppstod det kristna Euro- dan ut i kampen. pa. Två händelser blev avgörande: 2) Ett år efteråt, i Milano, utfärdade han tolerans1) Före slaget vid Ponte Milvio i Rom, i slutet ediktet, där den kristna tron förklarades tillåten. av oktober år 312, där han besegrade sin mot- År 395 blev kristendomen statens religion. Från ståndare, hade han en berömd dröm: Han såg 1000-talet var Europa kristet från Atlanten till orden skrivna på himlen: IN HOC SIGNO Uralbergen och har en mer än tusenårig kristen VINCES! I detta tecken skall du segra. Och kultur, som givit oss våra grundvärderingar. Eutecknet var ett kors. Innan slaget började lät ropa har en kristen själ. 3

Det Europa vi vill skall byggas upp är ett Europa som sammanför folk och nationer närmare varandra och som söker förena dess religiösa och kulturella traditioner – och så bli ett centrum för att utbreda de universella värderingarna med utgångspunkt från alla människors lika värde. Detta var från början kärnan i den skiss som EU:s grundare, Robert Schumann, Alcide de Gaspari och Konrad Adenauer hade. De var alla tre katolska politiker som under andra världskriget hade förföljts av fascisterna. Efter världskrigets stora tragedi sökte de vägar att förverkliga denna vision. Kristendomen lärde oss inte bara frihet (som är det grekiska arvet) och rättvis lagstiftning som odlats i Rom utan också den människosyn som skulle bli grundvalen för det moderna Europa. Men när förordet för EU:s konstitution skrevs, saknades i förordet omnämnandet av Europas judisk-kristna arv. I stället nämndes det grekiska arvet (där slaveriet var den national ekonomiska förutsättningen för samhället) och den franska revolutionen (där giljotinerna underlättade massavrättningarna.) Det var då som vi förstod att till Bergets ansvar och kallelse hör, att också påminna om vår kulturs andliga rötter. Utgångspunkten är att varje människas oändliga värde och värdighet erkänns. De mänskliga rättigheterna bestämmer den enskildes relation till staten.

Bibeln uttrycker redan från början att människan är skapad till Guds avbild (1 Mos. 1:25 f, 5:3, 9:8) I den bibliska tron är personens värdighet och det gemensamma bästa förankrad i människans ansvar inför Gud och ansvar för vår nästa. Tio Guds bud och dess fullkomning genom Kristus är fröet till de mänskliga rättigheterna. Det blev nödvändigt för FN att uttrycka dem (1948) när kommunismen och nationalsocialismens ateistiska statsideologier brutit sönder rättssäkerheten. Synen på människans värdighet som skapad till Guds avbild är äldre än de mänskliga rättigheterna och ger grunden och riktlinjer för alla sådana rättigheter

TRON SLÅR ROT

En ny civilisation byggs upp. Helgonen – t.ex. S:t David – ger konkretion. Legenden om honom vill visa hans omsorg om de fattiga. Missionärer, som S:t Sigfrid i Växjö, och Martyrer som S:t Olof i Norge ger trovärdiga vittnesbörd.

DOPET I SOCKENKYRKAN I Dopet proklameras människans höga värdighet och Guds kärleksförbund med hela mänskligheten. Genom Dopet tas vi upp i Guds familj. Ingen vet hur Europa kommer att se ut om 50, 60, 70 år. Men ett är säkert. Guds familj består. Där ﬁnns segern över döden och allt destruktivt i tillvaron. Där ﬁnns det eviga livet som förnyar oss. Dopet förenar oss med Kristus. Eftersom Jesus Kristus har uppstått har vi ett hopp som aldrig kan förstöras. Det förvandlar vår vardag och återger meningen åt vårt liv. En ny kultur uppstår. Människorna har fått värdigheten att vara Guds barn och ansvaret att vara Guds medarbetare. Världen skall bli Guds rike. Alla behövs – och alla krafter måste riktas in mot det stora målet: Guds rike. Det är omöjligt att förneka vetenskapens och teknikens bidrag till att förändra världen och levnadsförhållandena. Men det är lika omöjligt att förneka att framstegen på det området också ger oerhörda möjligheter för människan att göra det onda. Vetenskap och teknik kan inte ge livet mening och kan inte lära oss att skilja mellan ont och gott. Inte vetenskapen utan kärleken skall vara vår läromästare i att bygga Guds rike!

BÖN OCH LÄKEKONST

Om Gud, som är kärlek (1 Joh. 4:8) skjuts åt sidan försvinner också vårt hopp. Det är nödvändigt att öppna våra liv och vårt hjärta för Kristus som segrar: ”Utan mig kan ni ingenting göra” (Joh. 15:5). Inför Guds blick försvinner lögn och hyckleri, och vi befrias att leva för Gud och våra medmänniskor. Vi förstår betydelsen av den universella Kyrkans enhet för mänskligheten räddning. Därför är det en stor och nödvändig uppgift att vi lär oss att be (Luk 11:1f ). Så lär vi oss att leva. Gudstjänsten, särskilt Eukaristin, skall vara äkta skolor i kärleken till Gud och nästan. Det speci-ella med den kristna bönen är, att den är kärlek. Och bön och arbete skall förena oss.

Man skulle kunna sammanfatta den kristna trons svar på frågan: ”vad är livets mening?” med: ”att förmedla kärlek”. Kärleken skall förvandla den enskilde, samhället och världen. Kristen bön är kärlek. Den kristna mystikens mål är ”det rena hjärtat” – ett hjärta fyllt av kärlek och utan biavsikter. Kristus – den uppståndne Herren, kärlekens källa – som lever i sin Kyrka, i enskilda troende och i gemenskapen, är världens hopp. Den första kristna katekesen (Cyrillos av Jerusalem, 315-385) säger: ”Vilka rika kan räddas? – De som tar emot budskapet om Guds rike, och därav förstår att allt de har – inklusive deras egen kompetens – är till för allas gemensamma bästa”. I Nya Testamentet kan vi se hur synen på slaveriet har förändrats. Paulus skriver, i brevet till Filemon, om Onesimus, en slav som rymt till honom: ”Jag skickar honom tillbaka till dig, som det vore en del av mig själv ... inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder” (Fil 10, 12, 16). Påven Calixtus (+222), som själv varit slav, upprättade en bank för de fattiga, där änkor, gamla och svaga ﬁck skydd från att säljas till livegenskap.

FRANCISKUS

Basilius från Caesarea (+379) främst känd som betydande teolog, var den förste som upprättade sjukhus. Tack vare förtroendet som fanns för honom hade han möjlighet att påverka även kejsar Valerus (+378). Under medeltiden instiftades ”fridslagar” (TREUGA DEI) som säkrade småfolkets egendom mot adeln. Biskoparna stod bakom inspirationen. Klostren var förutom centra för bön, studier, kultur, också helande miljöer, där man tog sig an nödställda. I den helige Benedicts regel finns uppmaningen att ta emot varje gäst som om det vore Kristus. En portvakt för ett stort kloster – senare helgonförklarad – summerade: ”Varje gång jag öppnat porten för en gäst har jag förväntat mig att finna Kristus – och hittills har jag inte blivit besviken” Den kristna vårdetiken vill inspirera till den inställningen som ger åt varje sjuk människa hennes värdighet. (Se Bergets program: vårdetik) Ett strålande exempel i vår tid är moder Teresa från Calcutta. Helgonen är de bästa uttolkarna av vad kristen tro är. En ny kultur uppstår när öppenheten finns för Kärleken, Skönheten, Sanningen – Jesu Kristi Gud och Fader. Universum är till för att en gång bli Guds rike. Det målet ger åt Jesu efterföljare en kärlekens motivationskraft. I allt vill de samarbeta med Guds vilja, som är Kärlek.

Franciskus är ett lysande exempel. Vår moderna tid kan göra oss nonchalanta, likgiltiga för tillvarons djupaste hemligheter. Vi frestas att låta oss stängas in i en tillvaro, där tillbedjan saknas – ”inte på grund av frånvaron av underverk, utan på grund av frånvaron av häpnad” (Chesterton). Franciskus uppmanar mänskligheten till ödmjukhet och till att lovsjunga Gud, tillsammans med hela skapelsen. Skapelsen är en Guds gåva till alla. Mänskligheten har fått ett ansvar att förvalta och bruka den. När skapelsen betraktas som en produkt av slumpen avtrubbas samvetet och den livsbejakande motivationskraften.

När vi betraktar skapelsens skönhet, inspirerar det oss att känna igen skaparens kärlek – den kärlek som är alltings ursprung och mål – och till att samarbeta med den. När människan inte fyller sin roll som Guds medarbetare, utan istället själv vill vara Gud, framkallar hennes egoism skapelsens protest – eftersom den nu tyranniseras i stället för att förvaltas. Också tekniken måste stå i tjänst för det uppdraget. Skapelsen skall alltmer befrias till att återspegla Guds skapande kärlek och vishet (Rom. 8:22, Ef. 1:10, Kol. 1:20).

hon tveklöst och naturligt stå upp för sanningen. Hon är trogen kallelsen att återföra dem som fått ansvar i kyrka och stat att helt följa Kristus. Likaså ser vi hennes skönhetslängtan – konkretiserad t.ex. i hennes klosterstiftelse ”den nya vingården”. Under medeltiden ser vi många exempel på hur tro och konst förenades – och fortfarande inspirerar oss att betrakta Guds härlighet. Arkitektur, bild, skulptur och musik vill hjälpa oss att betrakta Guds härlighet. Den fruktbara förbindelsen mellan Kyrka och konst, som på ett långtgående sätt har präglat kristendomen under två årtusenden måste etableras igen. Likaså den kristna juridikens uppgift att förena rättvisa och sanning med målsättningen: att samhälle och människor upprättas till en värdig utveckling. Efter reformationen brutaliserades lagstiftningen. Gamla Testamentet blev riktningsgivare. Den helige Ande vill mejsla fram den vackra bilden av Kristus, Guds avbild, i människans hjärta. Hjärtats omvändelse är ett samspel mellan Guds kärlek och människans frihet. Guds lag är kärlek. Längtan efter skönhet som står i samklang med kärleken och sanningen leder oss fram mot Källan: Gud. Vårt mål är det himmelska Jerusalems härlighet. Den svenska kulturen hade växt fram under medeltiden och fått en kristen värdegrund.

DEN NYA VINGÅRDEN Kärleken, Skönheten, Sanningen – Kristus – gestaltas av helgonen. Sveriges största och internationellt mest kända helgon är den heliga Birgitta (1303 - 1373). Vi ser ett starkt socialt engagemang – en kärlek som driver henne (rikets första dam!) att sluta som tiggerska i Rom i färd med att samla in medel till hjälp för de fattiga. Samtidigt vågar 8

PILGRIMSVANDRINGARNA Vandringen till heliga platser var ett betydelsefullt inslag i medeltidens fromhetsliv. Liksom idag, då de blir alltmer vanliga (Berget erbjuder pilgrimsretreater). De är både en yttre och en inre vandring. De viktigaste målen i Europa, där gränserna spelade en obetydlig roll, var Jerusalem och Rom i söder, Santiago de Compostella i väster, Nidaros (Trondheim) i norr och Novgorod i öster. I tusentals uppsökte man heliga platser, tillbad i kyrkorna, gjorde bot för synder, övade att leva i förtröstan. Pilgrimsvandringarna gjorde det tydligt att livet är en vandring mot ett heligt mål. Gustav Vasa förstörde klostren. (Sverige, inklusive Skåne, hade på den tiden c:a 70 kloster på en befolkning mindre än en och en halv miljon invånare). Detta var en katastrof för såväl sjukvården som för Sveriges kultur. Och han lät också förstöra votivkorsen, som alltid bar en bild av den korsfäste. De fanns på städernas och byarnas torg och naturligtvis efter pilgrimslederna. Detta grep djupt och smärtsamt in i det kristna folket. ”Ett suggestivt exempel som tycks ha verklighetsbakgrund, och som kung Johan III anförtrott den påvlige nuntien Antonio Possevino, kan belysa detta. När prins Johan som liten pojke på Gripsholms slott en gång såg ut genom ett av fönstren tyckte han sig se den korsfäste betrakta prinsen ut10

anför fönstret. Johan sprang skräckslagen till modern, och även hon ﬁck skåda undret. Allt detta hände under just de år då kruciﬁxen vid vägar och torg började huggas ned. På ett psykologiskt plan kan man föreställa sig – oavsett äktheten i den återgivna upplevelsen – den lille gossens kluvenhet. Han hade en dynamisk far, som våldförde sig på kyrkan, och en blid mor som förblev den gamla tron trogen. Att Johan var älskad av båda föräldrarna förbättrade knappast läget” (Magnus Nyman: Förlorarnas historia, sid 135, Katolska bokförlaget)

REFORMATION Luther syfte var från början en rening och förnyelse av Kyrkan – en reformation, inte en kyrkosplittring. Att utvecklingen ändå gick åt det hållet orsakades bl.a. av det politiska skeendet, de ogynnsamma förutsättningarna för inomkyrklig dialog och av hans egen psykiska situation. Hans geniala bibelöversättning (som blev en rikslikare för det högtyska språket), katekes och psalmdiktning blev stora tillgångar för reformationen, som alltmer radikaliserades. När Luthers tankar nådde Sverige utveck-

lades de till konfrontation med Kyrkan under Gustav Vasa (1496-1560). En väg till makt över Kyrkan öppnades genom reformatorns lära om ”nödbiskop” – att fursten kunde ta över biskopens roll i en nödsituation. Under 1500-talet blev nyttoperspektivet alltmer förhärskande. Klostren upphävdes. Kyrkans ledning låg alltmer i kungens händer. Juridiken brutaliserades. Dödsstraﬀ infördes mot dem som stod fasta i den katolska tron. Enväldet förbereddes. 1600-talet kännetecknas av en sträng ortodoxi. Läskunnigheten (som grundlagts t.ex. genom medeltidens ABC-bok) ökade. (Runskriften fanns kvar endast i landets isolerade delar. Se den unika runstaven, med kyrkoårskalender och ABC-boken!)

I Rättvik visar en statistik från husförhören, genomförd av prof. Egil Johansson, att 90 % av kvinnorna, resp. 80 % av männen, kunde läsa. Att ”åtminstone kvinnan” kunde läsa, var enligt kyrkolagen förutsättningen för att få ingå äktenskap. Under 1700-talet fortsatte katekes-undervisningen och psalmdiktningen frodades. Men tyngdpunkten i den andliga utvecklingen ﬂyttades alltmer till förnuftet. Den svenska skönlitteraturen uppvisade en påfallande torftighet. Ett vetenskapligt sätt att se på tillvaron blev alltmer förutsättningen för vetenskap (ex. Carl von Linné (1707-1778). Pietismen kom som motvikt med ett starkt betonande av känslolivet. Målningarna i Rättviks kyrka – som typiskt nog har hjärtat som centralt motiv och skildrar ”nådens ordning”, är klart pietistiska. Dalmålningarna med bibliska motiv (från 1780-talet och en bit in på 1800-talet då budskapet uttunnades) gav festlighet år gillestugan på gårdarna i Siljansbygden. Pietismen togs allmänt emot positivt. Man kom samman för att väcka och inspirera det kristna livet. Även en lekman kunde vara ledare. Men på många platser började man avlägsna sig från kyrkan och dess gudstjänster. Därför sökte prästerskapet att hindra dessa sammankomster – konventiklar – och såg dem som en fara för renlärigheten. År 1726 förbjöds konventiklar i Sverige – ”konventikelplakatet” för att förhindra kyrklig söndring. Konventikelplakatet upp-

muntrade föräldrar och husbönder att i stället hålla husandakt. Från den tiden tillämpades konventikelplakatet på ett hårt sätt – t.o.m. med fängelsestraﬀ. Radikaliseringen ökade och splittringen kunde inte hejdas. Lagen upphävdes 1858. Men såren fanns med i minnena, när frikyrkorna växte fram.

Hållams Nils Nilssons (föddes 1724 och dog 1776 i Färnäs by i Mora) målningar i Rättviks kyrka. Här gestaltas rättfärdiggörelsens, förnyelsens och föreningens tillstånd med hjärtat i centrum. Föreningen är det sista tillståndet i den mystika teologin där själen umgås med Gud i en salig förening. Men konstnären beskriver inte ett problemfritt tillstånd. Det är en kamp där nådens sol är förmörkad och samtidigt strömmar Andens eld in i hjärtat. I hjärtat ﬁnns korset som förenar den troende med Kristi lidande, tröst, gemenskap och seger.

DIAKONI Under medeltiden hade sjukvården i hög grad skötts av kloster och ordnar. Luther hade yrkat på, att diakoni som social omvårdnad skulle återupprättas, och vissa ansatser skedde (Tidskriften Diakoni årg. 1981, sid 104 ff). Först på 1800-talet vaknade den tanken på nytt. Sin teologiska motivering fick svensk diakoni av Lundaprofessorn Bring (1814-1884). Han underströk att, liksom människan tar emot Guds nåd genom ordet och sakramenten, så måste hon ge den vidare i kärlekens gärningar. Diakonin hör alltså till Kyrkans väsen, lika nödvändig som förkunnelse, dop och nattvardsfirande. Den kristna församlingen var skyldig att bedriva diakoni. Liksom många andra initiativ till förnyelse kom impulserna från väckelsehåll, bl.a. genom C.O. Rosenius. Under ledning av Maria Cederschiöld (18151892) som utbildats på den tyska diakonissanstalten Kaiserswerth, öppnades den första svenska diakonissanstalten på Kungsholmen i Stockholm år 1849. De första diakonissorna upptogs 1855. Diakonissanstalten som skulle bedriva både kroppslig och andlig vård blev den första svenska sjuksköterskeskolan. De katolska barmhärtighetssystrarna var på flera sätt förebilder. De bar därför särskild dräkt, avlade tre löften om lydnad, troget tjänande och att leva ogifta. Verksamheten utökades efter ett år med lärarinneseminarium, sjukhem, ålderdomshem och kyrka. Diakoniverksamheten upprättades 14

sedan i Uppsala (Samariterhemmet), Härnösand (Vårsta) och Göteborg (Bräcke). År 1853 anordnades den första söndagsskolan på diakonissanstalten i Stockholm. Stora Sköndal – den manliga motsvarigheten till diakonissanstalterna – upprättades i Stockholm 1898. Syftet var ”svenska kyrkans tjänst för fattigas, sjukas och eljest nödställdas vård, fostran och utbildning. Diakonerna skulle vara ”kristliga män av den lutherska bekännelsen”.

Bergets medarbetare som nyvigda diakonissor. Överst ser vi Ingrid Eriksson och nedan i mitten Margareta Andersson.

EKUMENIK Luthers rättfärdighetslära var en av huvudorsakerna till reformationstidens kyrkosplittring. Den var utgångspunkten och riktningsgivaren för den lutherska teologin. Från reformatorisk synvinkel var den kärnpunkten i alla kontro15

verser med Katolska kyrkan. I de lutherska bekännelseskrifterna, liksom på det katolska kyrkomötet i Trident orsakade den ömsesidiga fördömanden och avståndstaganden.

1999 kunde en gemensam samsyn och förHär kommer nu en intervju med den sovjetståelse av rättfärdiggörelseläran undertecknas. iske presidenten och partiordföranden Michail Rättfärdiggörelseläran kunde inte längre åbe- Gorbatjov: ropas som kyrkosplittrande.1925 hade Svenska Kyrkans store ärkebiskop Nathan Söderblom inbjudit till ett möte i Uppsala, där kyrkoledare för de olika samfunden skulle träffas och arbeta för enheten. Den gången saknades den Katolska kyrkan. Den skadan reparerades 1989. Arbetet för de kristnas enhet var mycket angeläget för påven Johannes Paulus II. Ärkebiskopen Bertil Werkström tog initiativet att inbjuda honom till Sverige. Påven besökte Norden 1-10 juni och Sverige 8-10 juni 1989 och blev positivt mottagen. Då han besökte Gamla Uppsala blev de hedniska ”högarna” (från vikingatiden) täckta av människor som firade Mässan med 16000 deltagare. Berget var representerat. Givetvis firades också en gudstjänst tillsammans med de svenska kyrkoledarna i Uppsala domkyrka. Uppsala universitet hade grundlagts genom en påvlig bulla 1473. Nu fick påven tillfälle att träffa företrädare för de svenska universiteten genom att hålla en föreläsning i aulan. Johannes Paulus II (1920-2005) har haft en enastående betydelse, inte bara för Kyrkans enhet och förnyelse utan också för världspolitiken. Det är i mycket hög grad hans förtjänst att 1900-talet inte slutade i ett tredje världskrig.

INTERVJU MED Michail Gorbatjov Spiritualitet är sann politik, i ordets högsta mening, Påven betygar, att ”Gud ﬁnns i människans hjärta”. - Ni har på ett helt avgörande sätt medgestaltat ett väsentligt kapitel i vårt århundrades historia. Ni var Sovjetunionens sista president och har undertecknat slutet på denna struktur av en stat, som hade framgått ur revolutonen 1917. Vad föranledde Er att inleda den s.k. ”Perestroijkan”?

hans budskap, till sist hade jag möjlighet att möta honom ansikte mot ansikte. Det var det viktigaste mötet i mitt liv. Påven hade använt ett uttryck, som blivit kvar i mitt hjärta, nämligen om Europas två lungor. Europa - så sade Johannes Paulus II under det kalla krigets dramatiska tid – måste åter andas med båda lungorna – den östliga och den västliga. Denna epokgörande intuition gav sakerna en avgörande vändning. Också för mitt liv. Det var en spirituell intuition, men spiritualitet är ju sann politik, i ordets högsta mening.

- Ni har särskilt arbetat för att förbereda frihetens - Gorbatjov: nya tid. Vilken summering skulle Ni idag göra av Perestrojkan var en viktig mänsklig och politisk er- Er verksamhet? farenhet. Att genomföra den var inte enkelt, men jag menar att grundsatserna för att genomföra den - Gorbatjov: på det ena eller andra sättet på den världsvida po- Jag tror, efteråt liksom före, att det som skett med litikens nivå blivit tillräckligt förstådda och slagit början med murarnas fall, inte varit möjligt utan djupa rötter. Ändå är mycket kvar att göra, för kristendomens enorma andliga kraft. Men mänfortfarande finns det orättfärdighet och ojämlikhet. niskans problem är inte bara de totalitära ideoloDet skulle visserligen inte finnas någon ”Perestroj- gierna, det problemet är inte bara våld och krig. ka”, d.v.s. verklig förändring till frihet, utan den Människans problem består i människan själv, spirituella, kristna dimensionen. Otvivelaktigt har och lösningen kan man bara finna i människans Johannes Paulus II haft ett betydande inflytande hjärta. Det är Johannes Paulus stora undervispå mitt liv och på mina avgöranden. Jag, en son ning, syns det mig. Detta budskap talar också till av ett slaviskt folk var berörd av hans vittnesbörd icketroende. Hans förtjänst ligger i att ha förstått som människa, som likaså var son av ett slaviskt det – jag talar av egen erfarenhet - att de stora folk. Hans syn på Europa gjorde ett starkt intryck utmaningarna för människan inte upphört i och på mig. Jag närmade mig påven steg för steg. Först med Sovjetunionens fall. Det har uppstått andra, hörde jag talas om honom, sedan lärde jag känna och det kommer att finnas nya utmaningar. 17

- Vilken framtid ser ni för Europa? - Gorbatjov: I min verksamhet är det kristna tankegodset alltid närvarande. Jag menar med detta i första hand påvens utsagor och vittnesbörd. Men jag vet att Kyrkan talar med honom. Jag sysselsätter mig just nu med en undersökning av de problem, som gäller Europa. Och när man talar om Europa kan man bara inte bortse från kristendomen. Temat Europas verkliga enhet fascinerar och sysselsätter mig mycket. Europa är ett stort politiskt och socialt verksamhetsområde. Vår kontinent kan inte ta ansvar för att man går tillbaka in i det förgångna. Den kan inte heller ta ansvar för en förnyad tillspetsning av gamla samhälleliga, politiska och sociala problem. Den kan inte riskera att nya barriärer, nya gränser, nya murar byggs upp. Det är en stor fara. Två exempel: Muren som skiljer rika och fattiga i Europa är olidlig. Det är en osynlig men ändå erfarbar mur. Det finns ett stort antal män och kvinnor, gamla människor och barn, som enligt officiella uppgifter lever i största fattigdom. Jag talar här inte om Afrika eller Asiens fattiga folk. Jag talar om Europa. Denna situation är oacceptabel. Vi kan inte förbli overksamma, för vår värdighet som människor står på spel. Och det finns ingen stämma, som skulle påminna oss starkare och mer vägvisande än påvens. 18

- På vilket fundament kan ett äkta och soligt ”hus Europa” byggas? - Gorbatjov: Europa är en världsdel med lång historia, rik på konst och kultur. Europa - jag upprepar påvens ord - måste andas med båda lungorna. Det måste återupptäcka sina stora personligheter, vars handling var inspirerad av tro. Ett på allvar enat Europa är ingen utopi. Men det är nödvändigt med stora gemensamma ansträngningar för att bygga upp ett gemensamt ”hus Europa”, som verkligen är fritt. Jag menar t.ex. att i denna verksamhet måste kultur och etik åter sättas in. Er politik i Europa utan förhållande till kultur och etik kan inte ha framgång, eftersom de löper faran att vanställas och vända sig mot folken. Historien erinrar oss om tragiska exempel i nyare tid. Det är nödvändigt med en stark mänsklig spännvidd, förpliktad till tjänst. Det ﬁnns människor, som ser längre än andra, som tänker djupare och ibland handlar överraskande. Till dessa människor hör också Johannes Paulus II. Intervjuare: Giampaolo Mattei (översatt från italienska ur L’Osservatore Romano den 12 juli år 2000).

I januari 1959, vid slutet av en bönevecka för alla kristnas enhet, hade påven Johannes XXIII tillkännagivit för sina kardinaler att han hade för avsikt att sammankalla ett allmänt kyrkokoncilium. På pingstdagen tillsattes förberedande kommissioner för att från världens alla katolska biskopar inhämta deras åsikter om vad som skulle bli föremål för behandling i konciliet. När allt var gjort, sändes inbjudningar till alla stift i världen med kallelse till biskopen – och till observatörer från de stora kyrkorna – att samlas i oktober 1962. Biskop Sven Silén, Västerås stift, deltog som observatör

från Lutherska Världsförbundet. 1962, den 18 november, invigde han S:t Davidsgården i Rättvik assisterad av biskop John Cullberg som nyligen avgått. Vid invigningen bar Sven Silén en vacker stola, med inskriften UT OMNES UNUM SINT – orden från Jesu förbön för sin Kyrka: ”att de alla skall bli ett...”. Alla kristnas enhet är en målsättning för Berget. I den framväxande ekumeniken spelar Berget en betydelsefull roll. Pingströrelsens Nya Slottet Bjärka-Säby och Berget i Rättvik är viktiga mötesplatser för enheten, säger biskop Anders Arborelius i tidningen Dagen år 2010.

Bergets föreståndare Peder Bergqvist och dominikansyster Veronica håller upp den stola som biskop Sven Silén använde vid invigningen av S:t Davidsgården. Texten på stolan är: SANKT DAVIDS KAPELL + 18.11.62 + UT OMNES UNUM SINT (Jesu bön i Joh 17:21 “Jag ber att de alla skall bli ett.”) 19

SEKULARISERING OCH MYSTIK Från 1950-talet skedde avkristningen – sekulariseringen – i allt snabbare takt. En viktig faktor i skeendet var genomförandet av den stora skolreformen, vars arkitekt var Stellan Arvidsson. Tillsammans med Britta Stenholm dominerade han svensk skolpolitik i decennier. Dess syfte var medveten ateistisk forstran. Uppdraget kom från statsminister Tage Erlander. Birgitta Almgren, professor vid Södertörns högskola, beskriver detta i sin bok Inte bara Stasi. I sin forskning i STASIarkiven, upptäckte hon hur det svenska skolväsendet hämtade sin modell från DDR. Påverkan därifrån var påtaglig, ända fram till Berlinmurens fall. Skolöverstyrelsen (SÖ) fortsatte denna målsättning. Men regeringen avvisade Skolverkets förslag till ny skollag, där kristendomens ställning ytterligare skulle ha försvagats. Bristen på rotfäste blev alltmer märkbar. Kunskapen om kristen tro ersattes av tyckanden också bland intellektuella. Det vilsna andliga sökandet tog sig bl.a. uttryck i att många ungdomar sökte en djupare dimension i livet i kontakt med andra religioner – särskilt buddhism och hinduism i Indien. Beatles hade genom sin guru Maharishi gjort den transcendentala meditationen (T.M.) känd och attraktiv. Problemen med denna meditations- och avslappningsmetod visade sig bl.a. i att obearbetade psykiska problem alltför snabbt kom upp till ytan och orsakade kriser. Själavandringsﬁlosoﬁen vann 20

insteg och genom New Age öppnades en ”andlig supermarket” där man kunde blanda olika trosföreställningar efter behag. Denna situation öppnade ett nytt område för Bergets kallelse. Här kunde man erbjuda något mycket mer värdefullt än det man kunde finna på de ”nyandliga” vägarna nämligen den kristna mystiken. Ordet mystik hör ihop med det grekiska ordet “myo” = jag stänger: jag sluter ögonen, eftersom det gäller ett område bortom mina sinnesintryck, eller: jag tillsluter munnen, därför att det handlar om någonting outsägligt. För kristen mystik är tron ett nyckelord. Och kristen tro är oupplösligt förenad med kärlek – annars handlar det inte om kristen tro. Kärleken som grund och mål för tillvaron ger åt mystiken dess kristna identitet. Den 18 september 1961 hade FN:s legendariske generalsekreterare Dag Hammarskiöld störtat med ett flygplan på ett FN-uppdrag. Med sig på flygplanet hade han en bok av den medeltida mystikern Thomas a Kempis. Han hörde till tre kristna andliga vägledare. De två andra var Mäster Eckhart och Johannes av Korset. I sin postumt utgivna (1963) dagbok ”Vägmärken”, kan man följa hans andliga utveckling (se pärm i Kulturum sid. 31, 32 och Den inre trädgården). Bron från bibelmeditationen till den ordlösa vilan inför Gud, Kärleken, är egentligen självklar. Genom den kristna djupmeditationen, där kroppen kunde samverka för att nå den djupa

stillheten – zen-metoden ger här en utomordentlig hjälp – kan sökande människor ﬁnna vägen till Källan, som alltid legat öppen i den kristna mystiken. Meditationskurserna på Meditationsgården kompletterades från 1995 med meditationsledarutbildning. Det har resulterat i att det nu ﬁnns cirka 150 meditationsgrupper i Sverige

med anknytning till Berget. Oftast samlas man i kyrkor. Våra andliga vägledare på detta område har varit broder Wilfrid Stinissen OCD (karmeliterna), och professor William Johnston S.J. (jesuiterna), Tokyo.

BERGET

Människan är skapad till glädje. Signaturen för Berget är tro, hopp och kärlek... Störst är kärleken (1 Kor. 13:13). Bilden från påsknatten på S:t Davidsgården talar tydligt. ”Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden.” Det är en historisk realitet. Att Kristus har uppstått med förhärligad kropp ger verklighetsunderlag 22

åt vårt hopp. Ljuset är starkare än mörkret, sanningen är starkare än lögnen, kärleken är starkare än hatet. Segern är vår genom Honom som älskar oss. I den heliga Mässan ﬁrar vi detta. Mässan – eller eukaristin: den glada tacksägelsen – ﬁras både enligt Svenska kyrkans och Katolsk kyrkans ordning (se bilden: Mässan i S:t

Dominicuskapellet). Gud är kärlek (Joh.4:16), vänskap. Det är i den atmosfären vi kan vila, spänna av, vara öppna i förtröstan, rekreeras. I den atmosfären trivs också kreativiteten och arbetsglädjen. Berget har både volontärer och fasta medarbetare. Bland de fasta har en kommunitet, ”Den heliga Treenigheten”, vuxit fram. 23

Men Berget är en stiftelse och har en styrelse som har det ekonomiska ansvaret och som utser föreståndare (Läs vidare i ”Bergets vision”). Berget är en organism, dynamisk, levande. Kallelsen är hela människan, i en helad Kyrka, för hela mänsklighetens helande!

+ EPILOG

Europas identitet hotas idag av en tilltagande avkristning. Samtidigt har motsatta tendenser börjat visa sig genom ett gemensamt ansvarstagande från Katolska och Ortodoxa kyrkan. Det ryskortodoxa Moskvapatriarkatet utgav 2010 en bok på ryska och italienska med tal och predikningar med titeln ”Europas andliga hemvist”. Den innehåller texter av tidigare kardinalen Joseph Ratzinger, nuvarande påven, om Europa, skrivna de gångna 10 åren. Den dokumenterar de ortodoxa och katolska kyrkornas gemensamma position gentemot nutida sociala förändringar och visar dessutom på de enorma möjligheterna till samarbete mellan de båda kyrkorna. Boken har ett förord skrivet av ärkebiskopen av Wolskolansk, Hilarion Alfayav som här förkortat återges. Andra världskriget lade Europa i ruiner och det blev tydligt att en alleuropeisk solidaritet var nödvändig. Till varje pris måste ett tredje världskrig undvikas, eftersom det hade kunnat utsläcka hela mänskligheten. Det var grunden till att man efter 1945 började skapa ett system av ömsesidigt stöd och solidaritet. En integration av de västliga länderna hade som mål att upprätta ”Europas förenta stater”. Man trodde att det var nödvändigt att utveckla en ny, universell ideologi för att reducera de ideologiska och religiösa spänningarna

mellan folken och så åstadkomma den fredliga samexistensen av olika kulturer i ett nät av en enhetlig europeisk civilisation. För att skapa en ideologi med så stor bärkraft måste Europas alla kulturella, ideologiska och religiösa traditioner föras in mot en gemensam nämnare. Den rollen övertogs av den ”efterkristna” västliga humanismen, som formulerats av upplysningstidens principer och som testades i den franska revolutionen. Modellen för ett nytt Europa, baserad på denna ideologi förutsätter att man bygger upp ett samhälle som förstår sig självt som sekularistiskt och där religionen endast kan få plats i den privata sfären. En sådan sekulariserad modell får till följd att religionen måste skiljas såväl från staten som samhället. Den får inte ha något som helst inﬂytande på samhällets utveckling eller gripa in i det politiska livet. En sådan modell förintar inte bara varje religions sociala dimension utan ifrågasätter också många religionsgemenskapens uppdrag att missionera. För de kristna kyrkorna undergräver denna modell möjligheten att försöka förkunna evangelium, förkunna Kristus ”för alla folk”. Om denna sekulariserade modell villkorslöst påläggs Europa, utan att religionens roll inom samhället kommer till uttryck på något sätt, trängs religionen in i ett ghetto. De troende i den rysk-ortodoxa kyrkan levde många årtionden i ett ghetto. I Sovjetunionen förföljdes religionen i 70 år. Det var många vågor av förföljelser. Under de

sena 20- och 30-talen var förföljelserna mycket grymma. En stor det av prästerskapet mördades; alla kloster, de teologiska seminarierna och de flesta kyrkorna stängdes... På 60-talet började en ny våg av hårda förföljelser, som hade som mål att religionen var utrotad till början av 80-talet. Men vid mitten av 80-talet var Kyrkan fortfarande inte bara vid liv utan växte långsamt men säkert. När Sovjets ideologiska system började falla sönder gick växandet allt snabbare och staten betraktade Kyrkan med allt större välvilja. Det nuvarande Europa genomgår en process som har en viss likhet med Sovjetunionen. För religionen är den militanta sekularismen lika farlig som de militanta ateismen. Båda syftar till att utesluta religionen ur det offentliga och politiska livet och att stänga in den i den privata fromhetens område. Till detta kommer att den sekulära pressen i Väst intar en rätt negativ hållning gentemot de kristna kyrkorna. Deras verkliga liv intresserar inte journalisterna. Vanligtvis är man endast intresserad av skandaler mellan gemenskaperna eller inom dem... Frågan infinner sig: informerar medierna avsiktligt negativt, för att undergräva det kristna vittnesbördet? Och om det är så, kan detta uppfattas som en del av en omfattande politik, som långsamt vill tränga ut kristendomen ut ur samhället, för att slutligen helt utestänga den? 1992 sade den dåvarande presidenten för den europeiska kommissionen Jacques Delors: ”Vi 25

skall bygga upp Europa inte bara på rättsliga grunder eller ekonomiska insikter .... Men om vi inte lyckas att ge Europa en själ, om vi inte är i stånd att ge det en spiritualitet och mening, är spelet förlorat” (översatt från italienska ur L’Osservatore Romano den 2/12 år 2009).

+ Den här boken är en kommentar till Stiftelsen Bergets utställning Kulturum. Utställningen och boken ger oss klara insikter och väcker frågor som lockar oss vidare. Jesus säger: ”den helige Ande skall leda er med (eller in i) hela Sanningen” (Joh.16:13) När vi lämnar utställningen går vår väg allt djupare in i Sanningen, om den helige Ande, Kärleken, får leda oss. Per Mases Hösten 2010

BILDINFORMATION

- Teavkok är bra mot hosta, slem och nysningar. - Basilika: Färska och torkade kvistar används i kötträtter, soppor, sallader, leverpastej m.m Förstasidan - Te av torkade basilikablad är bra mot katarrer Bilder från utställningen Kulturum. Medeltida skulptur av S:t Erik, utställnings- och matsmältningsbesvär. montrar samt montern om den Heliga Birgitta - Cikoria: Användes förr mot magsjukdomar. Under andra världskriget rostades rötterna som och birgittinorden. kaffesurrogat. Vackra blå blommor. - Dårört: En cirka 40 cm hög ört med brunSidan 3 Ett av Bergets vägkors målat av Anne Björg violetta blommor, innehåller scopolamin som ingår idag i psykoterapeutisk medicinering. Nordbö. Text av Origenes (år 185-252): ”Herre Jesus, lägg dina händer på våra ögon så vi kan se den Sidan 7 Den helige Franciskus. Ett av Bergets vägkors verklighet som inte syns.” målat av Anne Björg Nordbö. Texten är skriven av Thomas av Aquino: ”Den älskade finns i den Sidan 4 I Kulturum finns avbildningar av S:t Olofs yxa som älskar.” De representerar tiggarordnarna, och detta pilgrimsmärke från Nidaros (Trond- franciskanerna och dominikanerna, som uppstod under 1200-talet och har betytt så mycket heim). för Kyrkan och världen. Sidan 5 Dopet i sockenkyrkan. Monter i utställningen Sidan 9 Vägkors från Venjan. Deponerat på Berget av Kulturum, tillverkad av Anne Björg Nordbö. Dalarnas Museum. Texten lyder: ”Fader i Dina händer befaller jag min ande.” Sidan 6 Alfabetisk lista på örter från klosterträdgårdar, vilka än idag används som kryddor och i hälso- Sidan 11, bild 1 ABC-bok. Fader Vår med runskrift till vänster kost och alternativ medicin. och vanlig skrift till höger. Där står bland annat om: - Anis: Fröerna används i rågbröd, likörer, grönsakssoppa m.m. 26

Sidan 11, bild 2 Sidan 22 Runstav med helgonkalender för sommar- Påsknattsmässan i S:t Davids kapell. halvåret. Deposition på Berget från Dalarnas Museum. Sidan 23 Mässa firad i S:t Dominicus kapell under ledSidan 12-13 ning av det katolska stiftets biskop Anders ArFotografier tagna av Sune Garmo i Rättviks borelius ocd. kyrka. Fler bilder finns i hans bok “Nådens ordning”, Vincent förlag, Rättvik, 2010. Baksidan Föremålen i montern är en deposition från Sidan 15 Dalarnas museum, Falun. Teglet i valvet är tillI juni 1989 besökte påven Johannes Paulus II verkat av medeltida profiltegel från Torsång. Sverige på ärkebiskop Bertil Werkströms inbju- Väggmålningen utförd av allmogemålare från dan. I Uppsala domkyrka firades en ekumenisk Dalarna. gudstjänst. Sidan 16 Ikonmålning efter Andrej Rubljovs Treenighetsíkon från fjortonhundratalet som återfinns utanför S:t Davidsgårdens kapell. Målad av Sr Karin Josefsdotter. Sidan 21 Några av Bergets volontärer får undervisning av Sr Veronica ute i det gröna.

S��elsen Berget är en öppen mötesplats för alla människor och vår kallelse är Kyrkans synliga enhet, vänskap, gemenskap och andlig fördjupning. Adress: Tempelvägen 10 79591 Rä�vik

Hemsida: www.berget.se

Kontakta vårt kansli: e-post: david@berget.se telefon: 0248-797170 27

Välkommen a� besöka utställningen Kulturum på S��elsen Berget i Rä�vik. Öppet �sdag �ll söndag mellan 10.00 och 16.00.