Berget 50 år

s:t david – det inre livets gård Det första intrycket är ju ofta avgörande, även om vi vet att vi inte skall vara alltför snabba att fälla våra omdömen.

Men nog är det så att många fattat kärlek till S:t David redan vid första kontakten.

Som nykomling en gång i tiden travade jag upp för den långa, vinklade trappan med min väska till retreatgården. Så småningom slog den stora, tunga porten igen bakom mig. Symboliskt öppnade sig en ny värld. En mättad andlighet tog konkret gestalt.

Det fanns påtagliga bilder redan i detta att gå upp till Berget – ett förklaringsberg vid Siljan, liksom att låta porten öppna till ett nytt, annorlunda liv innanför de vita murarna. Att olika former av omsorg om människor lett fram till andra praktiska lösningar är ju något av tidens gång. Idag går vi in via den gård, som säger något om omslutenheten som en gåva. De tre tunga stenblocken på gången bredvid trädet och vattendammen talar sitt språk.

De små traditionerna är det lätt att vi fastnar i och därför bara slögår i dem. Praktiskt och liturgiskt motiverade förändringar handlar om beredskap till att se nya, möjliga (ibland bättre) lösningar. Den stora Traditionen skall vi däremot vårda och leva i – en insikt som jag uppfattar hört till S:t Davids kännetecken genom åren. Det är en tänkvärd skillnad mellan att vara traditionsbunden och traditionsburen! omsorgen Tystnaden, renheten, varsamheten satt i väggarna som en positiv utmaning redan från första stund – och så är det alltjämt. Därför är det som ankomstens uppsluppenhet och den första kvällsmåltidens ljudliga samtal nästan kolliderar med den kommande tystnaden; samtidigt behöver vi troligen den där lilla övergången tillsammans med 9