nemanget brukar det gå att mötas, där kan man berika varandra. Där kan man, framför allt, gemensamt få ana ännu lite mer om vem Gud är. Jag har en fantastisk förmån som under mina drygt nio år på Berget fick bli så pass genomdränkt i och av gemensam bön, gemensam vardag och tillitsövningar. Genomdränkt av ett liv där bön och arbete inte finns i olika fack, utan i samma tidsflöde. Ett ständigt pågående gudstjänstliv, där söndagens firande helt enkelt blir till en höjdpunkt i detta stänI förgrunden Malungsstugan som idag rymmer det katolska kapellet. Längre bort ses byggnader knutna till Meditationsgården. Foto: Gunilla Andersson digt pågående. När jag flyttade från Berget fick jag en konstig känsla av att till och med kroppen var vilsen när den inte regelbundet fick gå till kapellet, falla på knä, höra och delta i växelläsning. En vilsenhet till god hjälp i sökandet efter former för detta nedanför Berget. Känner du igen vilsenheten så ta vara på den. Och ju fler samfundsgränser såväl sökandet som bönen kan få korsa, desto bättre. framtidsvardag Den enhet, etthet vi kan visa upp i dag må vara bristfällig, men den kan redan nu vara kärleksfull: ”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:35), säger Jesus. Och liknelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25–37), avslutad med uppmaningen ”gå du och gör som han”, den berättar Jesus som svar på en fråga, en laglärds fråga: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Om nu någon trodde att kärlek har med flum att göra, så är det fel – både teologiskt och handgripligt. Låt oss alltså fortsätta att resonera, noga, om dogmatiken och teologin, men låt oss också vara noga med att inte göra det stillastående. Vi ”hör till Vägen” (Joh 14:6; Apg 9:2) och den bär vidare. Lena Brunell Pastor i Kalix Missionsförsamling, f.d. kanslist och vaktmästare på Berget
17