Bönebrev 81

Bönebrev 2022

Hösten Berget nr 81

”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud” (1 Thess 5:16-18) Den kristna mystiken är ett ofattbart stort universum av erfarenhet och reflektion om vad det är att vara människa i relation till det högsta och allra renaste Varat, Gud själv. De kristna mystikerna erbjuder vägbeskrivningar och kartor för människans livsvandring, som närmast kan beskrivas som olika former av andlig terapi. Alltså, den kristna mystikens syfte är att vara människor till hjälp och stöd, var man än befinner sig på sin livsvandring. Den kristna mystiken är också en hjälp för oss i bönegemenskapen, att förstå bönens dimension i våra liv.

S:t Bonaventura skriver i en vägbeskrivning för det kristna livet, år 1259, om att människan är så enormt benådad men liksom strular till det för sig själv genom hon låter sig distraheras av alla möjliga bekymmer, vårt medvetande fördunklas av det han kallar inre spöken och lustar som drar henne bort från sig själv. Detta utvecklas i Spanien på 1500-talet av en grupp kontemplativa franciskaner. En av dessa är en spansk franciskanbroder, Francesco de Osuna (1497-1541), som menar att vårt förhållningssätt ska vara som en fisk som gör sig fri från fiskarens krok och återvänder till vattnet, eller som en lax som längtar tillbaka till sitt hem längst uppe i älven, och simmar med all kraft mot strömmen för att nå sitt mål.

Människan behöver vara samlad i sig själv, och ett tecken på att vi inte är samlade är något Osuna kallar ”kringflackande tankar”, tankar som vandrar omkring utan riktning. Tankarna vandrar så att vi inte kan styra dem, vända dem till Gud, och berätta om vår svaghet för honom och i tro be om hans hjälp.

Det första steget är att just be Gud om hjälp, trots att vi inte får hjälpa av våra tankar. Vi behöver göra oss av med det inom oss som hindrar oss från att söka Guds hjälp. Alltså be om Guds nåd och inte bry oss om att det kanske ser ut som om vi mest saknar denna nåd utan förtröstansfullt lita på att Gud ger nåd åt den som beder, söker och bultar på den himmelska porten. Ett allvarligt misstag är att vi alltför snabbt ger upp, vi tycker inte att detta hjälper, men just då är det så viktigt att vi fortsätter att lita på Gud och att han ger oss det vi behöver.

Det vi behöver är att växa i tillit till Gud och att förtrösta på honom och tro och hoppas allt allt kommer att gå väl.

Så låt oss lära oss av detta att inte låta våra oroliga och förvirrade tankar hindra vårt böneliv utan istället vara en påminnelse om hur enormt beroende vi är av Gud och hur nära han är oss i allt. I alla våra distraktioner får vi ständigt återvända till Gud, som laxen som med livet som insats kämpar motströms för att komma hem. Det kan verka som att det finns så många hinder för bön, som våra kringflackande tankar och många distraktioner, sjukdom och allt vi måste göra, men Guds nåd är alltid nära, och hjälper, tröstar och stöttar oss så att vi alltid kan komma tillbaka till oss själva och upplyfta våra hjärtan till Gud. Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvist



Bönebrevet från Berget nr 81, Hösten 2022, sidan 1

VI BER: För Bergets Bönegemenskap, vänner och välgörare, styrelsen För kommuniteten: f. Peder, Marie, Margareta, Berit, Ingrid, Kristina, Hermann För associerade kommunitetsmedlemmar: Birgit, Per, Gunilla, Allan, Firozeh, Elsa, Mikael För volontärer och medarbetare: Anders, Katharine, Lena, Sinikka, Eva, Jill För det som nu är särskilt angeläget: Vi ber för Bergets ekonomi, de höga elpriserna och in ationen som är en svår utmaning att klara av. Vi ber att gäster ska fortsätta komma till Berget trots sämre ekonomiska tider.

Berget fyller 60 år i år (1962-2022). Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323

Vi ber för varandra Om man som medlem i bönegemenskapen vill lägga fram ett förbönsämne kan man skicka ett mejl till Berget (info@berget.se) eller till f. Peder (peder@berget.se), så skriver vi upp det på vår förbönslista.

Välsignade böneljus Välsignade böneljus kan beställas från Berget (ingrid@berget.se). Det kostar ganska mycket att skicka ut de välsignade böneljusen och därför så kommer det att fortsättningsvis kosta 100:- för att få ett paket böneljus hemskickat (självkostnadspris).

Fader Peders böneskola Den helige Anselm av Canterbury (1033-1109), var munk, präst, teolog och filosof men också en bedjande mystiker. Han föddes i Aosta i Piemonta, Italien och inträdde i Becs kloster i Normandie 1060, blev abbot 1078 och var från och med 1093 ärkebiskop av Canterbury. Han är mest känd för sitt gudsbevis, som Kant kallar det ontologiska gudsbeviset, där han med förnuftets hjälp och oberoende av erfarenheten försökte bevisa Guds existens. För Anselm är trons ljus källan till all insikt: ”jag tror för att kunna förstå”. Han skriver runt år 1077 sitt Proslogion, samtal med Gud, utan att ana att det skulle bli ett av filosofins mest kända verk.

Men som titeln anger är det i själva verket en bönbok där Anselm visar på människans totala beroende av Gud och här kan vi finna redskap i hur vi ska närma oss Gud och växa i honom.

Efter sitt förord, där Anselm ger en bakgrund till texten, börjar en enda lång bön, där han inleder med att lägga av alla sina bekymmer och göra plats för Gud för att vila i honom. ”Gå in i den innersta kammaren i ditt sinne; stäng ute allt förutom Gud och sådant som kan hjälpa dig att finna Honom; stäng till dörren och sök Honom. Tala nu, hela mitt hjärta! Tala nu till Gud, och säg, jag söker ditt anlete; Herre, ditt anlete söker jag. Och kom nu, min Herre och Gud, lär mitt hjärta var och hur det må söka dig, var och hur det må finna dig”.

Vi ser här hur Anselm ber med Psaltaren och mediterar över Guds ord genom att väva in sig själv och hela sitt liv: ”Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig. ”Sök Herren”, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig” (Ps 27:7-9).

Sedan beskriver Anselm hur han erfar ett onalkbart ljus och hur han själv är liksom oändligt långt borta från Gud. ”Herre, du är min Gud, och du är min Herre, och aldrig har jag sett dig. Det är du som har skapat mig, och skapat mig på nytt och skänkt mig all min välsignelse; och ändå känner jag dig fortfarande inte. Jag skapades för att se dig och har ännu inte gjort det jag skapades för”.

fl



Bönebrevet från Berget nr 81, Hösten 2022, sidan 2

Anselm erfar att han förlorat det han skapats för, att han förlorat saligheten för vilken han skapades och istället funnit olyckan. Här identifierar sig Anselm med alla landsflyktiga och olyckliga: ”Svåra förlust, svåra sorg, svårt allt!” … ”Jag strävade till Gud och jag snubblade på mig själv. Jag sökte ro i avskildhet och jag fann vedermödor och sorg i mitt innersta”.

Ur detta perspektiv av övergivenhet kommer så en bön som vi känner igen från många texter i GT där den förtvivlade frågar Gud: ”Hur länge, o Herre, förgäter du oss; hur länge vänder du ditt anlete ifrån oss? När skall du vända dig till oss och höra oss? När skall du upplysa våra ögon och visa oss ditt anlete? När skall du åter ställa dig för oss? Herre, se oss, hör oss, upplys oss, uppenbara dig för oss. Ställ dig åter för oss, att det må vara väl med oss; ty utan dig går det oss illa. Hav medlidande med våra vedermödor och vår strävan till dig, ty vi kan inget göra utan dig”.

Anselm ber om att inte förlora hoppet, att hans hunger ska bli mättad: ”låt mig inte vända om tom och avvisad”. Många gånger hoppar vi över detta bibliska perspektiv av sökande, att erfara avståndet mellan oss och Gud, att solidarisera oss med de övergivna och utifrån denna position söka Guds ansikte. Det är just utifrån denna position som Anselm så insiktsfullt kan be: ”Lär mig att söka dig, och uppenbara dig för mig när jag söker dig, ty jag kan inte söka dig, om du inte lär mig, eller finna dig, om du inte uppenbarar dig. Låt mig söka dig i längtan, längta efter dig i sökandet; låt mig finna dig i kärlek, älska dig i finnandet”.

Anselm inleder på detta sätt hela denna skrift med att lägga sig platt på marken för Gud och erkänna hela sitt totala beroende av honom, också när det gäller att på rätt sätt söka och finna Gud, i kärlek. Han fortsätter med att erkänna och tacka Gud för att Gud skapat honom till sin avbild: ”för att jag må erinra mig dig, tänka på dig och älska dig.” Det som hindrar Anselm i hans längtan är att avbilden fördunklats av laster och felsteg som gör att han inte kan förmå göra det avbilden skapades för: ”om du inte förnyar den och skapar den på nytt”.

Det som är avgörande är alltså att det sker någon form av nyskapelse, förvandling, vilket påminner om Jobs erfarenhet. I Jobs bok kretsar det mesta kring lidandets problematik, vilket börjar med hur Job liksom inte tänker klart, tankarna mal, de vandrar hit och dit, i bitterhet över det han drabbats av. Han samtalar med tre vänner, med de är inte till någon hjälp, för de lyssnar inte, utan kommer med sina egna åsikter och förutfattade meningar. Först i kapitel 38 ingriper Gud själv. ”Herren svarade Job ur stormen: Vem är du som höljer min visa plan i mörker med ord utan förnuft?” (Job 38:1). Så kommer sedan en lång utläggning om skapelsens skönhet, mångfald och storhet. Allt ifrån havet, molnen, alla slags väderlekar, ljuset, stjärnorna, lejonen, vildåsnan, vildoxen, skrikfågeln, hägern, höken, örnen, hästen… Och Gud utmanar Job: ”Är det din vishet som åstadkommit allt detta?” Och Job svarar: ”Jag är så liten, vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen. Gång på gång har jag talat, nu säger jag inte mer” (Job 39:36-38). Det finns nog också en poäng i att tystnaden kommer in här, för sedan, efter tystnaden, i det sista kapitlet, kommer själva förvandlingen, när Job tänker klart, är eftertänksam: ”Job svarade Herren: Jag vet att du förmår allt, inget du föresatt dig är omöjligt för dig. … Ja, jag har talat om det jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om. … Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon. Jag är tillintetgjord och ångrar mig, i stoft och aska” (Job 42:1-6). Och så återupprättas Job och välsignas av Herren. Job hade i sin bedrövelse låst sina sinnen så att han inte såg och lyssnade, kände, smakade och doftade skönheten. Han hade glömt bort att förundras och behövde få sina sinnen öppnade. Nu var det som att ett inre öga, kärlekens öga, öppnades för honom så att han kunde se allt med kärlekens ögon.



Bönebrevet från Berget nr 81, Hösten 2022, sidan 3

Anselm avslutar sitt första kapitel av Proslogion men att som Job omvända sig, erkänna sin okunskap, att han inte kan förstå Gud: ”men jag längtar efter att i viss mån förstå din sanning, som mitt hjärta tror på och älskar. Jag försöker inte förstå för att kunna tro, utan jag tror för att kunna förstå. Ty detta tror jag även, att om jag inte trodde, så skulle jag inte förstå”.

LÄSPLAN. Hänvisningar till sidor i vår tidebönsbok: Dag efter dag.

TIDEN »UNDER ÅRET« Tiden »under året« firar ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet.

18-24/9, se vecka 1 25/9-1/10, se vecka 2 2-8/10, se vecka 3 9-15/10, se vecka 4 16-22/10, se vecka 1

23-29/10, se vecka 2 30/10-5/11, se vecka 3 6-12/11, se vecka 4 13-19/11, se vecka 1 20-26/11, se vecka 2

Helgondagar och högtider att fira (se helgondelen s. 889 och framåt): 21/9 S:T MATTEUS, APOSTEL, fest 23/9 S:t Pios av Pietrelcina, präst (+1968) 24/9 Alla Sveriges skyddshelgon 27/9 S:t Vincent de Paul, präst († 1660), minnesdag 29/9 S:T MIKAEL, S:T GABRIEL och S:T RAFAEL, ÄRKEÄNGLAR, fest 30/9 S:t Hieronymus, präst och kyrkolärare (+420), minnesdag 1/10 S:ta Teresa av Jesusbarnet, jungfru och kyrkolärare (+1897), minnesdag 4/10 S:t Franciskus av Assisi († 1226), minnesdag 5/10 S:ta Faustina Kowalska, jungfru († 1938) 7/10 S:TA BIRGITTA AV VADSTENA, SVERIGES & EUROPAS SKYDDSPATRON, högtid 8/10 Den saliga jungfru Maria av Rosenkransen, minnesdag 15/7 Teresa av Jesus, jungfru och kyrkolärare (+1582), minnesdag 17/10 S:t Ignatius av Antiochia, biskop och martyr († 107), minnesdag 18/10 S:T LUKAS, EVANGELIST, FEST 28/10 S:T SIMON OCH S:T JUDAS, APOSTLAR, fest 1/11 ALLA HELGONS DAG, högtid 2/11 ALLA SJÄLARS DAG 3/11 S:t Martin de Porres, ordensman († 1639), minnesdag 4/11 S:t Carlo Borromeo, biskop († 1584), minnesdag 9/11 LATERANBASILIKANS INVIGNINGSDAG, fest 10/11 S:t Leo den store, påve och kyrkolärare († 461), minnesdag 11/11 S:t Martin av Tours, biskop († 397), minnesdag 12/11 S:t Josafat, biskop och martyr († 1623), minnesdag 17/11 S:ta Elisabeth av Ungern, ordenskvinna († 1231) 18/11 Petrus- och Paulusbasilikornas och S:t Davidsgårdens invigningsdag (Berget 60 år) 21/11 Den saliga jungfru Marias tempelgång, minnesdag 24/11 S:t Andreas Dûng Lac, präst och hans följeslagare, martyrer († 1883), minnesdag



Bönebrevet från Berget nr 81, Hösten 2022, sidan 4