Bönebrev 75 by Stiftelsen Berget

Advent - Ju 202 nr 7

”B ten var d redan l ngt fr n land och k mpade mot v gorna, eftersom det var motvind. Strax f re gryningen kom han till dem, g ende p sj n. N r l rjungarna fick se honom g p sj n, blev de f rskr ckta och trodde att det var en v lnad, och de skrek av r dsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det r jag. Var inte r dda.” (Matt 14:22-32). Vi behöver motståndskraft mot den förtvivlan, självömkan och det missmod som lamslår hela världen i spåren av den farsot vi går igenom. Jesus säger just i anslutning till att han just nämner sådant som farsoter som ska dra fram över världen: ”När ni får höra om detta, så tappa inte besinningen” (Luk 21:5-11). Allt som byggs i denna värld kommer att förgå: ”det ska inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner”. Det är inte ett hot, inte ett sätt att skrämmas, utan det är vad vi erfar just nu när vår värld uppfylls av corona-oro. Vi ber om nåden att få förbli trygga i all oro och förvirring, medan vi lever i hoppet om saligheten och väntar på vår frälsares Jesu Kristi återkomst Jesus har förberett vägen för oss. Han går upp på berget, är i stillhet och tystnad, totalt uppmärksam på Fadern. Men vi behöver möta stormen och motvinden. Vi lever i en tid av oro och förvirring, det stormar som på ett upproriskt hav. Tryggheten är inte bara en from tanke utan en erfarenhet av att möta Jesus, av att han kommer gående, på mitt livs stormiga vatten, och säger: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda”. Vi kan lätt tappa fattningen, därför behöver vi ta emot dessa ord om lugn, frid, att inte vara rädd, som törstig mark tar emot regn, som en blomma öppnar sig för solens ljus. Dessa ord är riktade till människor som upplever verklig oro, förföljelser eller farsoter. Det är just i den tid vi går igenom just nu vi kan ta till oss vem Jesus verkligen är. Vi får följa hur Petrus på detta stormiga vatten växer i tillit, han får släppa taget om sin egen aktivitet, han sjunker i sin egen strävan och erfar hur Jesus tar tag i honom, drar honom upp ur vattnet. Stormen kallar oss att växa i tillit, överlåtelse, att förtrösta, att släppa taget om vårt eget och lita helt på Gud Men det är en mödosam och radikal omvändelse som krävs för att gå från vår egen strävan till att förtrösta på Gud. Omvändelsen från vår egen aktivitet, att radikalt släppa taget om allt mänskligt handlande, till att låta Herren verka i oss genom nåden. Att anstränga sig för att inte längre anstränga sig. Vi får ropa tillsammans med Petrus: ”Herre, hjälp mig.” Och så får vi erfara som det står: ”Jesus str ckte genast ut handen och grep tag i honom” Det kristna livet är ett liv mellan Kristi påsk och Kristi återkomst i härlighet, det är ett Advent, ett utkik, ett väntande på det stora mötet, en förberedelse, en bön ”Kom, Herre Jesus, kom och hjälp mig”. Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten” (Upp 22:16-17) Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvis

ö

å

ä

å

ä

ö

ä

å

ä

å

ä

å

ä

å

Bönebrevet från Berget nr 75, Advent - Jul 2020, sidan 1 ö

Bönebrev frå Berge

Vi ber för varandra Om man som medlem i bönegemenskapen vill lägga fram ett förbönsämne kan man skicka ett mejl till Berget (info@berget.se) eller till f. Peder (peder@berget.se), och så skriver vi upp det på vår förbönslista

Fader Peders böneskola ”Och jag skall röra alla nationer: OCH DEN SOM ALLA NATIONER LÄNGTAR EFTER SKALL KOMMA: och jag skall fylla detta hus med härlighet: säger Herren Sebaot” (Hagg 2:8 (enligt Douay-Rheims bibel, Vulgata) Barmhärtighetens natur är att trösta de ensamma och betryckta. ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud” (2 Kor 1:3). Därför säger barmhärtighetens och varje trösts Fader: ”Den som alla nationer längtar efter skall komma”. Advent är ett uttryck för Guds barmhärtighet och givmildhet mot oss Huvudorsaken till att han skall komma, till att han kommer, att Gud kom i mänsklig gestalt är Guds allra mest överväldigande givmildhet genom vilken, till vilken, och av vilken Ordet blev kött. Detta ”kommande” utgår från givmildhet, erbjuder givmildhet och leder till givmildhet. Guds Son var berörd av en sådan givmildhet att han ville bli människa så att han kunde komma - som den mest älskvärde Medlaren med fred och harmoni - som den allra sannaste Läraren med bevis på fromhet och rättvisa - som den mest ödmjuke Konungen med exempel på ödmjukhet i fullkomlig fattigdom Därigenom ser vi hur vi ska nalkas honom; vi ska uppriktigt älska honom som vår Medlare, ödmjukt vörda honom som vår Lärare och imitera honom som vår förebild genom att formas efter honom, bli likformad med honom Han kommer som vår mest älskvärde Medlare med fred och harmoni som läkemedel för oss. ”Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära” (Ef 2:14-17)

Bönebrevet från Berget nr 75, Advent - Jul 2020, sidan 2 :

VI BER För Bergets Bönegemenskap, vänner och välgörare, styrels För kommuniteten f. Peder, Marie, Margareta, Berit, Ingrid, Elsa, Br Emmanuel, Kristin För associerade kommunitetsmedlemmar Birgit, Per, Gunilla, Allan, Firoze För volontärer Inga, Simon, Lena, Birgitt För det som nu är särskilt angeläget: Vi ber för alla offer för den pågående coronapandemin Vi ber för Bergets framtid och utveckling Vi ber om kallelser till kommuniteten Vi ber om er medarbetare Vi ber om ekonomiska resurse Gåvor tas tacksamt emot till vårt bankgiro: 574-3323

Han kommer som vår allra sannaste Lärare med bevis på fromhet och rättvisa Den sanne Läraren undervisar oss i ord och handling att så ut sanningens rättvisa genom straff och barmhärtighetens fromhet genom förlåtelse, för from barmhärtighet utan rättvist straff ignorerar, blundar, för fel som begås. Syndaren måste ångra sig genom att dras till Guds givmilda barmhärtighet som förlåter och inte till förtvivlan och missmod. Att vilja vara sig själv inför Gud, att ge sitt samtycke till sig själv, att säga ja till Guds vilja med sitt liv Han kommer som vår mest ödmjuke Konung kommer med exempel på ödmjukhet och underkastelse i fullkomlig fattigdom ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst” (Sak 9:9). För att besegra den första människans stolthet ville Kristus, vår Konung, inte komma hästar och vagnar utan ödmjuk och svag, ridande på en åsna, för att kalla världsliga människor tillbaka från kärleken till världen och till att uppmuntra kärleken till Gud Han ville komma fattig och behövande så att all stolthet skulle besegras genom hans ödmjukhet och världens ondska skulle synliggöras genom hans fattigdom, för han är den sanne Frälsaren. ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 20:28). Den stolta delen av kroppen skäms när huvudet är ödmjukt, som S:t Bonaventura säger: ”det är absurt att foten inte vill imitera och underordna sig huvudet, utan vill upphöja sig över huvudet” Människans längtan. ”Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud” (Ps 42:2). Människans uppriktiga längtan och sökande uttrycks i vår bön. I honom finns det som tillfredsställer varje längtan: i honom finns det som är skönt, användbart och välsmakande. Att se honom uppfyller oss med sann lycka, när vi har honom blir vi själva förskönade och vi smakar att Gud är god. Därför är det just rätt att längta efter honom, att skåda hans skönhet är att få del av glansen av ursprunglig oskuldsfullhet, att äga honom är att bli smyckad med den illuminerande nåden, att njuta av hans närhet är att smaka hans tilltalande, attraktiva, visdom. Vi kan därför be om det som gör oss vackra för andra att se på, till Guds ära

Bönebrevet från Berget nr 75, Advent - Jul 2020, sidan 3 .

Guds Son upptog den mänskliga naturen i enheten av sin person och genom att frivilligt ta på sig korsets pina gjorde han gudomligt och mänskligt till ett. Utan synd kunde han så ogiltigförklara det gudomliga beslut som stängt paradisets port. ”Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd” (1 Mos 3:23-24) Han rev ner fiendskapens och disharmonins skiljemur mellan Gud och oss och vid sin ankomst som den sanne Medlaren förkunnade han fred och etablerade harmoni mellan Gud och oss, inte genom någon annan, utom genom sig själv. Varken en ängel eller en människa hade kunnat göra det han gjorde vid sin ankomst, sitt advent. För han är Kristus, både Gud och människa, så mycket som är Gud kan han åstadkomma detta och så mycket som han är människa måste han göra detta. Så är han Medlaren som både Gud och människor kan acceptera och välkomna

”JULTIDEN Näst efter firandet av påskmysteriet finns inget angelägnare ämne för gudstjänst än åminnelsen av Herrens födelse och de första uppenbarelserna av hans härlighet. Detta firas under jultiden. 23-29/12, se vecka 3-9/1, se vecka 27/12-2/1, se vecka 10/1, se vecka 3, jultiden avslutas 26/12 S:T STEFANOS, DEN FÖRSTE MARTYREN, fes 27/12 S:T JOHANNES, APOSTEL OCH EVANGELIST, fes 28/12 DE HELIGA OSKYLDIGA BARNEN I BETLEHEM, martyrer, fes 1/1 GUDS HELIGA MODER MARIAS HÖGTID, högti 2/1 S:t Basilios den store († 379) och S:t Gregorios av Nazianzos († 390), biskopar och kyrkolärare, minnesdag 6/1 EPIFANIA– HERRENS UPPENBARELSE, högti 10/1 HERRENS DOP, fest, jultiden avslutas TIDEN »UNDER ÅRET« firas ingen speciell aspekt av Kristi hemlighet utan snarare Kristusmysteriet i dess fullhet. 11-16/1, se vecka 7-13/2, se vecka 17-23/1, se vecka 14-16/2, se vecka 24- 30/1, se vecka 17-20, se vecka 4 (Askonsdag 17/2 31/1-6/2, se vecka 18/1 S:T ERIKS DOMKYRKAS INVIGNING, fes 19/1 S:t Henrik, biskop och martyr († 1151), minnesda 21/1 S:ta Agnes, jungfru och martyr († c. 289), minnesda 25/1 DEN HELIGE PAULUS OMVÄNDELSE, fes 26/1 S:t Timotheos och S:t Titus, biskopar, minnesda 28/1 S:t Thomas av Aquino, präst och kyrkolärare († 1274 1/2 S:t Blasius, biskop och martyr († 316), blasiusvälsignelse 3/2 S:t Ansgar, biskop, Nordens apostel, († 865 5/2 S:ta Agatha, jungfru och martyr, († 251), minnesda 6/2 S:t Paul Miki och hans följeslagare, martyrer († 1597), minnesda 7/2 KYNDELSMÄSSODAGEN, HERRENS FRAMBÄRANDE I TEMPLE 10/2 S:ta Scholastica, jungfru, († 547), minnesda 22/2 DEN HELIGE APOSTELN PETRUS BISKOPSSTOL, fest

)

”

Bönebrevet från Berget nr 75, Advent - Jul 2020, sidan 4 ”

”ADVENTSTIDEN Adventstiden är dels en förberedelse till julen, då vi firar åminnelsen av Guds Sons första ankomst till människorna. Vi riktar blicken mot Kristi återkomst vid tidens slut. 29/11-5/12, se vecka 13-19/12, se vecka 6-12/12, se vecka 20-24/12, se vecka 4 4/12 S:t Johannes av Damaskus, präst och kyrkolärare, († 749), minnesda 7/12 S:t Ambrosius, biskop och kykrolärare († 397), minnesda 8/12 JUNGFRU MARIAS UTKORELSE OCH FULLKOMLIGA RENHET, högti 11/12 S:t Damasus I, påve († 384), minnesda 12/12 Den saliga jungfru Maria av Guadalup 14/12 S:t Johannes av Korset, präst och kyrkolärare († 1591), minnesda 24/12 Efter ”non” slutar adventstiden