Kristen Enhet Advent 2016

KRISTEN ENHET Utges av Förbundet för Kristen Enhet Årgång 52, nummer 2 ISSN 8443

• www.kristenenhet.nu

EN HERDE OCH EN HJORD!

Ledare av Leif W. Östborg

• FKE på Facebook!

Innehåll Ledare 1-3 Ett besök för Kristen Enhet 4-6 Reformationsminnet och Påvens besök

Advent 2016

7-11

Kontaktuppgifter 12

“Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt” (Ef 4:1-6).

H

ändelsen som präglat hösten i kyrkliga sammanhang är Reformationsminnet som kom att bli påvebesöket. Både Lutherska världsförbundets ordförande, generalsekreterare och Svenska kyrkans ärkebiskop hamnade mer eller mindre i

SIDA 2

MEDLEMSKAP I FKE Medlemsavgiften för år 2016 är 200 kronor!

Lägg gärna till en jubileumsgåva!

FKE:s plusgironummer är 67 91 82 - 6.

Nya medlemmar behöver rekommendation från en katolik eller från en medlem.

Ansökningsblankett fås från ordföranden.

KRISTEN ENHET - Advent 2016

bakvattnet. Detta medialt sett, men kanske också inomkyrkligt.

För var kunde man inom Svenska kyrkan se något av den entusiasm som präglade katolikerna? Snarare var det nog så att också för många inom Svenska kyrkan på gräsrotsnivå framträdde påven som en slags allkristen ledare, detta vare sig man hyllade honom eller tog avstånd från honom, och samtidigt förbryllar han. Svensk media fick brutalt lära sig att påven är katolik.

Att få honom att säga det man vill höra av radikala åsikter misslyckas.

Han står fast i läran, men är ständigt pastoral och ett mönster för barmhärtighet och omsorg, och vi skall glädja oss åt att både påven och LWF:s ledare kom samman, firade gudstjänst tillsammans, gladdes åt varandra och skrev på gemensamma dokument. Det är ett viktigt vittnesbörd för världen.

Men vi är inte framme. Bakom det

som speglades i TV och gemenskap ligger en ekumenisk verklighet som kanske inte alltid visar friskhetstecken.

Så hur mår ekumeniken egentligen? Jag tycker mig se att det utkristalliseras två vägar: den ena vägen har sin rot i det bokstavliga uppfattandet av Jesu ord om att vara ett, och att detta leder fram till en organisatorisk enhet där påven med nödvändighet har en samlande roll. Detta kommer också till uttryck i den artikel som biskop Biörn Fjärrstedt, med flera skrev i tidningen Dagen. Och som också är den väg FKE ständigt bekänt.

Den andra vägen är en väg vi kan kalla parallellekumenik. Den innebär att vi går parallellt med varandra i en slags artig vänskap, men där målet en synlig, organisatorisk enhet saknas. Då blir det inte heller nödvändigt att på allvar och under Andens ledning bearbeta det som fortfarande skiljer oss åt. Och det är också i det tänkandet som man inte ser nödvändigheten av att samråda med andra kyrkor innan viktiga beslut fattas. Ofta blir

SIDA 3

KRISTEN ENHET - Advent 2016

man ganska introvert i sitt eget sammanhang, ofta vill man ha trevligt tillsammans och Mässan ska helst bekräfta den varma gemenskapen. Mässan blir då lätt medel och inte mål.

skall tro. Enheten har med kyrkans uppdrag att vara bärare av människans frälsning att göra. “Så älskade Gud världen...”, “Gör alla folk till lärjungar...”, “Att de alla må vara ett för att världen skall tro...”, “Ty av nåd är ni frälsta genom tron...”

Den vägen har kommit att prägla Svenska kyrkan, men även större delen av frikyrkligheten, medan Katolska Därför: vi tror på en enda helig, katolsk och apostolisk kyrkan och ortodoxa kyrkor har verklig enhet som kyrka! mål. Där är Mässan uttrycket för att vi verkligen är ett Leif W. Östborg, ordförande i FKE i tro, lära och bekännelse.

Ser den ekumeniska geografin ut så? Ja, då är det allvarligt, då det innebär att vi tagit flera steg bakåt i det ekumeniska arbetet. De framsteg som skedde under bland andra ärkebiskop Bertil Werkströms tid och som målade bilden av att vi är på väg mot att sätta den bortre parentesen för stridigheterna utifrån reformationen, de framstegen är nog inte längre så tydliga.

Desto mer angeläget att vi inte släpper målet, att vi envist och oförtrutet målar bilden av en enda, helig och katolsk kyrka, där Petrus får vara den samlande kraft som Jesus gav honom i uppdrag att vara. Enheten är ingen bisak i detta att vara kyrka. I enheten ligger ett mysterium, inget självändamål utan för att världen

SIDA 4

KRISTEN ENHET - Advent 2016

Ett besök för Kristen Enhet!

N

i jubileumsmässan. En tydligare symbol från såväl gäst som värd på den djupaste önskan kyrkorna emellan kan knappast tänkas. Som predikant i högtidsmässan hade Påven sänt kardinalen Cassidy, enhetssekretariatets ledare.

1993 firades 400-årsminnet av den självständiga svenska kyrkoprovinsens bildande med Uppsala mötes beslut. Då kom som gäst den Ekumeniske Patriarken av Konstantinopel Bartholomaios. Han hade med sig en nattvardskalk i silver, som ärkebiskopen då, Gunnar Weman, omedelbart tog med som huvudkalk

Svenska kyrkan tog inte till sig detta uppseendeväckande erbjudande från såväl öst som väst och syd att spela en huvudroll i strävandena efter den enhet Jesus bad om i sin sista bön i Övre salen. Svenska kyrkan hade tänkt sig vara en brobyggarkyrka mellan ortodoxt öst och latinskt väst och mellan kontinental reformationstradition och skandinavisk. Men när det

är Påven, då Johannes Paulus II, kom på besök i Sverige 1989, blev han varmt välkomnad, inte minst av dåvarande ärkebiskopen Bertil Werkström. Litet kärvare var det ekumeniska klimatet i Danmark och Norge, så där var han inte välkommen. Bättre i Finland.

Han besökte förstås sina trosfränder i Stockholms katolska stift, men togs emot i Uppsala domkyrka, där han sa att han som biskop av Rom gladde sig åt att kunna besöka ärkebiskopen i Uppsala. Det låg mycket i den markeringen. Det blev mässa i Globen och ärkebiskopen gick fram vid kommunionen och lät sig välsignas med handen över axeln som tecken på sin längtan efter full enhet.

Inte långt därefter kom också den Koptiska kyrkans påve, Shenouda på besök. Svenska kyrkan erbjöds parkettplats vid de ekumeniska strävandena. Den svenske ärkebiskopen inbjöds tillsammans med den finske till återbesök i Rom med gemensam Vesper i liturgiska skrudar med Påven i Peterskyrkan. Firandet av den Heliga Birgitta i Vadstena och i Rom gav tillfälle till fler möten.

SIDA 5

KRISTEN ENHET - Advent 2016

kom till kritan, backade hon ur och släppte in Elisabet Olsson i Uppsaladomen med sina bilder som antydde en homosexuell relation mellan Johannes Döparen och Jesus. En kyla spred sig ifrån domen.

Det äldsta patriarkatet i Antiokia ville inte komma nu, senare kanske. Inte heller kyrkan i Georgien och kyrkan i Bulgarien. Olika skäl angavs, men politiska markeringar kunde anas. Moskva, som länge lekt med När detta skrivs är Påven Fransiskus på väg, denna gång tanken på ”ett tredje Rom”, alltså efter Konstantinopel, till Lund och firandet av Reformationen tillsammans avböjde inbjudan trots att de annars varit med i hela med Lutherska Världsförbundet som en gång grundades förberedelseprocessen. i Lund 1947. Det skall bli en utomhusmässa också i Vad vill den Ryska kyrkan? Dess utrikesbiskop, Malmö med påven som celebrant. Svenska kyrkans metropoliten av Volokalamsk, Hilarion Alfejev, har ledning lär vara måttligt förtjust i det och har inte länge arbetat med den Ryska kyrkans förbindelser erbjudit en inomhusmöjlighet trots novembervädret. med Rom. Svårigheterna kring de med Rom unierade Men kungen och drottningen kommer till mötes och kyrkorna med ortodox liturgisk tradition måste tidningar och TV är begeistrade, religionsfobin är överkommas. Det ledde till att påven Franciskus och över. Ett påvebesök är en begivenhet, men knappast Patriarken Kirill möttes på flygplatsen i Havanna för så ett möte med ett lutherskt världsförbund. samtal och att skriva under ett ytterst väl genomarbetat Det är inte lätt med ekumenik, att verkligen vilja och förberett dokument, som behandlar alla de och satsa. Under ett par års tid har vi följt den punkter på vilka det råder enighet. Det är teologiska Ekumeniske patriarkens försök att få till stånd ett såväl som moraliska frågar inklusive den om de fem länge efterlängtat panortodoxt, ”Heligt och stort äldsta patriarkaten med Rom som det främsta. koncilium”. Till Pingst 2016 verkade det bli möjligt.

Det sammankallades till Kreta för att alla skulle kunna vara med. I Konstantinopel, alltså Istanbul, lever den ekumeniske patriarken mer eller mindre kringskuren inom sin enklav Phanar. Men svårigheter uppstod.

1995 utgav påven Johannes Paulus sin rundskrivelse ”Ut unum sint” med inbjudan till samtal om Påvens ämbete i kyrkan i en ny tid. De svenska biskoparna svarade positivt. Det var kanske sista gången de svenska biskoparna kunde företa sig något sådant.

SIDA 6

KRISTEN ENHET - Advent 20164

Sedan dess har de i praktiken underställts den politiskt sammansatta kyrkostyrelsen eller rent av dess kyrkokansli. Det spörs om Påvens besök denna gång kan leda till en beredskap att erkänna honom som Västerlandets patriark och den främste bland likar. Han lär i varje fall bli bejublad av många. En

utsträckt hand till mötes finns inom Svenska kyrkan alltsedan bildandet av FKE och dokumentet ”Katolsk tro i Svenska kyrkan”. + Biörn

Visby emeritus

REFORMATION – DEN KATOLSKA REFORMATIONEN – ENHET Kallelse till möte under böneveckan för kristen enhet!

Lördagen den 21 januari 2017 Kl. 13.00 (med möjlighet till fika strax före) Vår Frus Katolska kyrka (Lidmansvägen 8 i Västerås) Vi räknar med att ha två inledare, Bengt Malmgren från Katolska kyrkan och dessutom vill vi ha en inledare från Svenska kyrkan som båda ger sin syn på rubriken.

Efter inledningen samtalar vi och avslutar med bön i Vår Frus kyrka.

Välkomna!

SIDA 7

KRISTEN ENHET - Advent 2016

Reformationsminnet och Påvens besök

K

anske kan man se Påve Franciskus sverigebesök som en form av erkännande av Petrusämbetet, i det sätt han mottogs av folket, av media och de andra kyrkornas ledare. Det är klart att det skapar lite förvirring om reformationsminnet mynnar ut i ett slags omedvetet erkännande av Petrusämbetet men kanske är det just detta som är Andens ledning? Som biskop Biörn skriver i sin artikel kan Påvens besök vara början på ett brett erkännande av Påven som Västerlandets patriark och den främste bland likar. Leifs ledare pekar också

på nödvändigheten av att Petrus får vara den samlande kraft som Jesus gav honom i uppdrag att vara.

Denna första punkt skulle man kunna se som en slags katolsk mission. Ser man på hur påven själv uttrycker sig om ekumeniken så är han faktiskt inte så intresserad av att absorbera andra kristna in i den Katolska världen. Han uttrycker till och med att det är en av flera falska modeller för enhet. Om Katolska kyrkan eller någon annan kyrkan försöker absorbera alla andra kristna så förgiftas ekumeniken. Och det

SIDA 8

KRISTEN ENHET - Advent 2016

är klart att man förstår vad Påve Franciskus menar, att vänskapen hotas om den ena parten menar att de andra ensidigt ska vandra dem till mötes. Risken är att alla börjar konkurrera med varandra om att locka de andras troende till just sin kyrka. Påven själv menar att den som engagerar sig i ekumeniken måste flytta fokus från sig själv, från de egna argumenten och formuleringarna, till Guds ord som kräver att man lyssnar till det, accepterar det och vittnar om det i världen. Där finns en anknytning i vänskap med de andra kristna och en utmaning att samarbeta.

Påven Franciskus talade den 10 november om sitt sverigebesök och lyfte fram den ekumeniska principen, som formulerades redan 1952 av Kyrkornas ekumeniska råd. ”Gör allt tillsammans, utom i de fall där djupa övertygelser kräver att man agerar självständigt.” Detta påminner mycket om hur Broder Alois, prior i Taizé, apropå reformationsminnet, uppmanar kyrkorna att oftare samlas ”under samma tak”, även innan man är överens om allt teologiskt.

Påven uttryckte detsamma med lite andra ord: ”Vi vill ha enhet för att vi vill ha Jesus, vi vill leva enheten för att vi vill följa Kristus…. Det räcker inte att vara överens i förståelsen av evangeliet, det är nödvändigt

att alla troende är förenade med Kristus och i Kristus, att vi omvänder oss och konformeras i honom, och så växer i gemenskap sinsemellan.”

Broder Alois menar att ekumeniken under det förra seklet försökte undvika en konfessionell tävlan i missionsarbetet. Idag är perspektivet mer inriktat på vi tillsammans med våra olikheter utmanas att gå tillsammans för att vara fridsstiftare i världen.

Den brännande frågan i dag är om vi kan hjälpa mänskligheten till fred, om vi kan visa att enheten är möjlig med hänsyn till pluralismen?

Men det råder också en form av hyckleri i ekumeniken.

En attityd av snällhet döljer ibland dåligt de ömsesidiga fördömandena och vägran att försonas. Det drabbar framför allt de unga, de som verkligen törstar efter mening och riktning. Vi kan inte längre erbjuda dem förvirringen av vår splittring. Broder Alois föreslår en ekumenik som handlar om att leva under samma tak, i ett och samma tält, trots våra olikheter. Det betyder att be tillsammans mer regelbundet, inte bara en gång om året eller vid ett speciellt tillfälle! Att ta emot varandra oftare. Våra lokala kommuniteter, församlingar, olika konfessioner, har så mycket att ta emot av varandra.

Skulle vi också kunna vänja oss vid att tillsammans

SIDA 9

KRISTEN ENHET - Advent 2016

göra maximalt, och att inte göra något utan att räkna med de andra? Hur skulle det se ut lokalt på den ort där vi lever och verkar?

En familj bor i ett gemensamt hus. Om alla kristna formar en familj, är då inte det mest normala att leva som under samma tak, utan att vänta på att alla synpunkter är helt harmoniserade? ”Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans” (Ps 133). Det är när de är samlade under samma tak som apostlarna och Maria tar emot gåvan av den Helige Ande, gåvan som enar oss. Här menar Broder Alois att det finns en upptäckt som vi skulle kunna göra tillsammans under minnesåret 2017.

I sitt tal den 10 november tar Påven upp något ännu mer grundläggande men som samtidigt anknyter till Broder Alois tankar. ”För det första är enheten inte resultatet av våra mänskliga insatser eller en produkt av kyrklig diplomati, det är en gåva från ovan. Vår uppgift är att ta emot denna gåva och göra det synligt för alla. Ur denna synvinkel, är enheten snarare en vandring än ett mål. En vandring med en egen rytm, förseningar, accelerationer och pauser, som kräver tålamod uthållighet och engagemang. Man är öppen för enhetens gåva om man väljer att börja vandra vägen

mot ett mål som i dag kan tyckas vara ganska avlägset.

Under vandringens gång kan man då erfara enheten som man skymtar men som inte uppnåtts.” Påve Franciskus favoritbild är ”vägen”, det kristna livet är en vandring, ekumeniken ska därför vara en vandring tillsammans. En vandring under öppen himmel, en öppenhet för Guds gåva men också för att det blir fördröjningar och att det dyker upp hinder längs med vägen. Kanske kan man säga att Påve Franciskus har ett mycket långsiktigt perspektiv på enheten medan många tolkar det han säger på ett begränsat och otåligt sätt. Påve Franciskus har en stark tro på enheten men att det inte handlar om snabba resultat utan om att mer naket söka Guds ansikte tillsammans. ”Det som förenar alla kristna är insikten av att vara syndare, och samtidigt vetskapen om att vara föremål för Guds oändliga barmhärtighet, som uppenbarats för oss genom Jesus Kristus.”

Påven menar att alla de teologiska och ecklesiologiska skillnaderna som fortfarande skiljer kristna åt bara kan överträffas längs denna väg, och med en mycket hög grad av osäkerhet, utan att vi veta hur och när.

Splittringen är en katastrof, en synd, en skandal, men vi har inget svar på hur enheten ska återställas, Gud

SIDA 10

ensam vet, Gud ensam räcker.

KRISTEN ENHET - Advent 2016

Skillnaderna får inte paralysera oss, utan mana oss att finna framgångsrika sätt att ta itu med dessa hinder.”

Mångfalden ryms just i relation till Biskopen av Rom. Jag tror att världens kristna från olika traditioner just under Påve Franciskus pontifikat kommer att förstå och öppna sig för den enhet som rymmer mångfalden av traditioner i en enande gemenskap tillsammans med varandra och Biskopen av Rom. Oavsett om det är en luthersk, pentekostal eller ortodox tradition så finns det gott om utrymme för dessa traditioner runt Petrus.

När Påven besökte Lund och Malmö och det gjordes många uttalanden och vänskapliga gester så var det viktigt för honom, eftersom han ser detta som en del av denna vandring mot enheten. Kvar finns alla problem som har att göra med synen på kyrkan, ecklesiologin, ingenting som hände dessa dagar öppnade för ett närmande till ett gemensamt firande av den heliga Eukaristin, skillnaderna i synen på ämbetet snarare skärptes än att de närmade sig varandra, o.s.v. Men ändå, det var en del av vandringen tillsammans, ett historiskt möte efter 500 år, och det fanns en Det största hotat, om vi går på Påve Franciskus linje, gemensam vilja att se reformationen utifrån enhetens är att vi förhastar oss. Att vi inte räknar med att det horisont. är en väg där det finns personer och gemenskaper i ett Påve Franciskus betonar att enhet inte är likformighet. och samma sammanhang som befinner sig på olika De olika teologiska, liturgiska, andliga och kanoniska vägsträckor. Mötet i Lund var ett typiskt sådant möte traditionerna som har utvecklats i den kristna där de olika kyrkoledarna möttes i samma rum, vid världen, är en tillgång när de verkligen är rotade i den samma tidpunkt, men de befann sig samtidigt på helt apostoliska traditionen och de utgör inte ett hot mot olika sträckor längs med enhetens väg. Detta måste kyrkans enhet. ”Den Helige Ande uppmanar oss att vi respektera, att en del har kommit längre och andra leva den andliga mångfalden i kyrkans gemenskap. har kanske knappt börjat gå vägen. Samtidigt vet vi av Det är ekumeniska uppgift är att respektera den Jesu undervisning och exempel att ”de första ska bli de legitima mångfalden och att övervinna de skillnader sista” och att den botfärdige rövaren på korset blev ett som är oförsonliga med enheten Gud ber om. helgon i elfte timmen.

SIDA 11

KRISTEN ENHET - Advent 2016

Det ekumeniska arbetet rör sig mellan många paradoxer; mellan enhetens nödvändighet och bristen på krafttag för att prioritera enheten, paradoxen mellan de vackra orden och den fula verkligheten, paradoxen mellan den längtan som finns efter enhet och oförmågan åstadkomma denna enhet, oförmågan att kunna överbrygga skillnaderna i lärofrågor, motstridiga synsätt på vad kyrkans väsen är, etiska frågor där kyrkorna tillämpar gemensamma lärosatser ovarsamt så att det gemensamma vittnesbördet försvinner i det konkreta kristna livet som levs, paradoxen mellan de olika världar där kyrkans ledare lever och det kristna folkets vardag, och så vidare.

På Malmö Arena lyfte Påve Francsikus fram sitt särskilda bidrag till det ekumeniska klimatet, det han kallar ”ömhetens revolution”. Just denna ömhet saknas i dag i det ekumeniska arbetet i vår kultur. Vi som kristna behöver bli bättre på att visa varandra ömhet, barmhärtighet, och verkligen ha en försonande, ödmjuk och botfärdig attityd till varandra.

spreds mellan de vanliga kristna som möttes. Kanske är det så att de planer som mäktiga ledare sätter upp, oavsett om det är politiker eller kyrkoledare, inte har så stor betydelse som det som händer på golvet, bland vanliga enkla människor. Visserligen påverkas vanligt folk av det som ledare hittar på, på gott och ont, men ledarna är ännu mer beroende av folket än tvärtom, och ingenting är bevisat förrän det fungerar i den verklighet som vanliga människor lever i. Alltså är inte de kristnas enhet en samling vackra ord som kyrkans ledare kommer överens om utan det liv som de vanliga kristna kan erfara och ta på.

Låt oss göra så mycket vi kan tillsammans, under samma tak, möta varandra på vägen, vägen mot målet som är Den Heliga Treenighetens liv. Men låt oss också ha respekt för de reella hinder för enheten som verkligen existerar, hinder som ingen människa kan undanröja.

Kanske är det en av de viktigaste konsekvenserna av reformationsminnet och påvebesöket att vi fått en mer realistisk syn på ekumeniken. Vi ser tydligare vad Vad blir resultatet av Påvens besök i Sverige och som fortfarande skiljer oss åt, och det hjälper oss att reformationsminnet? Det ser ut som att den verkliga möta varandra respektfullt, med ömhet, på vägen mot vinsten är den uppmärksamhet som kyrkan generellt återställandet av Kyrkans synliga enhet. fick tack vare Påvens besök samt den glädje som F. Peder Bergqvist

SIDA 12

UTGES AV FÖRBUNDET FÖR KRISTEN ENHET Ansvarig utgivare: Leif W. Östborg

Redaktion: Peder Bergqvist

KRISTEN ENHET - Advent 2016

FKE:s styrelse: Ordförande: Leif W. Östborg (SvK) 070-6476636, leif.waldemar.ostborg@gmail.com Vice ordförande: Pierre Hernvall (SvK) 019-154713, pierre.hernvall@svenskakyrkan.se Sekreterare: Nausikka Haupt (KK) 0733-795596, nausikaa.haupt@katolskakyrkan.se Kassör: Jan-Erik Eriksson (SvK) 0532-43118, fkekassa@telia.com Bo Zetterlund (SvK) 070-3307987, bo.g.zetterlund@telia.com SR.M Beata Rohdin O.SS.S (KK) 08-7551785, beata.rohdin@katolskakyrkan.se Peder Bergqvist (KK) 070-3865115, peder@berget.se

Förbundet för Kristen Enhet, FKE, står under överinseende av det katolska stiftets biskop Anders Arborelius OCD.

FKE:s rådgivare Biskop Biörn Fjärstedt (SvK) 018-694344, bwfjarstedt@hotmail.com Fredrik Emanuelson OMI (KK) 073-6316380, fredrik.emanuelson@katolskakyrkan.se FKE:s hedersordförande: Caesarius Cavallin (KK) 0224-25188, caesarius@swipnet.se