Att våga

Jag tror jag hade speciellt svårt att bestämma mig för att säga upp mig, eftersom jag hade ett jobb som inte direkt växer på träd. Jag minns att jag tänkte, att om jag skulle veta att jag om några år kunde gå tillbaka till exakt samma jobb, med exakt samma arbetskamrater och exakt samma uppgifter så skulle jag inte tveka en minut med att ta en paus.

Och jag har förstått att även många andra oroar sig för att efter en paus inte kunna komma tillbaka till nuläget.

Men jag har märkt att de flesta som byter jobb inte vill tillbaka. Det beror inte på att vi inte trivdes på det gamla stället utan på att vi människor är nyfikna djur. Många av oss strävar alltid framåt, inte nödvändigtvis uppåt, men framåt.

Ivriga att se vad som väntar bakom nästa krök.

För när du märker att du kan. Att du kan göra något annat. Och att det inte är farligt. Då vill du inte tillbaka till det du redan vet hur det är. Utan då är du nyfiken på det du ännu inte provat på.

Så med facit i hand skulle jag säga åt alla ni som oroar er för om ni kan komma tillbaka. Det är lätt hänt att ni inte vill tillbaka.