Hemlösheten återaktualiserad

började öka i Norden. En jämförelse av den nordiska bostadspolitiken visar att det sedan dess skett en ökad privatisering, avreglering och marknadsanpassning av bostadspolitiken i Norden (Bengtsson 2013).

En av de första skrifterna som gavs ut i Norden efter det att hemlösheten hade ”återupptäckts” som socialt problem var Hemlöshet i Norden (Järvinen & Tigerstedt 1992). Skriften ville ge en bild av hemlöshetsläget i Sverige, Norge, Danmark och Finland och peka på pågående utvecklingstendenser. I skriften knöt forskarna hemlösheten till de samhällsförändringar som höll på att ske i de nordiska länderna. Den universalistiskt orienterade socialpolitiken höll på att få ett mindre spelrum på bekostnad av marknadslogik och individuella lösningar på de strukturella problem som hemlösheten ansågs vara en produkt av. De hemlösa började få svårt att ta sig in på de ordinarie bostadsmarknaderna. Härbärgen och andra akuta bostadslösningar började återkomma, efter att tidigare ha fasats ut. Också frivilligorganisationerna började få ett ökat inflytande.

Initiativet till skriften Hemlöshet i Norden föregicks av en nordisk konferens, som uppmärksammade hemlöshetsproblemet. Bakgrunden till detta initiativ var de många reaktionerna på den hemlöshet som ”återaktualiserades på nytt under 1980-talet”, även i de nordiska länderna (s. 5). Begreppet ”Den nya hemlösheten” användes då ofta i den allmänna diskussionen vid denna tid eftersom den gamla hemlösheten ”fått tillskott från tidigare relativt främmande grupper, yngre män, kvinnor, barn, invandrare, pensionärer, personer som aldrig rotat sig socialt med flera” (s. 5).

Professor Margaretha Järvinen, som gör en sammanställning av hemlöshetsforskningen i Norden, summerar tre utvecklingstrender. Det hade under 1980-talet skett demografiska förändringar i hemlöshetspopulationen med en högre andra andel kvinnor och unga människor bland de hemlösa. De hemlösas försörjningssituation hade förändrats med en högre andel långtidsarbetslösa och förtidspensionärer. Bland de akut hemlösa hade det skett en förändring i missbrukssituation genom att flera narkotika- och blandmissbrukare hade rapporterats. Också en större andel psykiskt sjuka hemlösa hade rapporterats (Järvinen & Tigerstedt, 1992, s.28).

Hemlösheten sågs ytterst som ett utslag av den ojämlikhet som börjat bli tydligare vad gäller inkomster, levnadsstandard, hälsa och boende. Lösningen som förespråkades av forskarna var en generell och