”VÄGEN ÄR VIKTIGARE ÄN MÅLET”

ATT STEFAN SKULLE MED idrott var ingen högoddsare.

– När jag växte upp i Sundsvall var alla mina kompisar idrottsgrabbar. Vi höll på med olika sporter och alla barndomssomrar vid Bergafjärden tävlade vi och tränade tillsammans.

Mest fotboll och friidrott.

Stefans pappa Lars–Erik var också en inspirerande förebild.

– Han spelade elitbasket för KFUM Sundsvall och var landslagsman. Han deltog i ett mästerskap i Sovjetunionen på 60–talet.

– Jag provade på basket, men det var inte min grej och pappa pressade mig inte heller.

För Stefan blev det med tiden alltmer fotboll och handboll, även om han också spelade hockey och bandy i väldigt unga år.

Ja, när han inte fiskade förstås.

– Fiskeintresset fick jag från min pappa och jag har fiskat i stort sett under hela mitt liv, så ofta jag kunnat. Det är fortfarande det som skänker mig störst glädje på fritiden och just nu har jag väldigt mycket fritid…

Som handbollsspelare gjorde han sin A–lagsdebut med IFK Sundsvall i dåvarande division II – näst högsta serien på den tiden – som 15–åring.

När det blev dags att göra ”lumpen” på KA5 i Härnösand, skrev han på för Brännan.

– Det var mer seriöst och högre nivå på både träning och spelare i Brännan och Tommy Höglund var en mycket duktig tränare.

Detta Brännan som senare, när Stefan lämnat laget, kvalspelade till Elitserien. Brännan var mycket bra på den tiden.

– När jag sedan läste till fritidsledare på Mellansels folkhögskola spelade jag för Domsjö IF, men hade hela tiden ett mål för mig själv att en dag spela i Elitserien.

Ett steg mot det togs när han via kompisen Tommy Norberg, som då spelade för GUIF, fick ett erbjudande från Eskilstuna HK.

– Det gick bra när jag provspelade och det ledde till att jag under sommaruppehållet även fick träna och provspela för GUIF.

ÅLDER ”Mitten av andra halvlek”

BOR Härnösand

FAMILJ Två syskon

Något som slutade med ett kontrakt med GUIF.

– Konkurrensen om platsen som högersexa var stenhård, jag hade både lagkaptenen och en juniorlandslagsman att fajtas emot.

Stefan gjorde i alla fall sju säsonger i GUIF.

– Jag satt mest på bänken och gav mig därför själv smeknamnet ”Bänke”, säger han.

Men vissa säsonger fick han mer speltid, både i serien och cupen.

— Jag glömmer aldrig när jag fick göra allsvensk debut 1981/82. Då kände jag, ”nu har jag nått målet”. När vi 1984 vann utomhus–SM var också en stor grej.

– Sen drabbades jag av en massa småskador och till sist fick det mig att fatta beslutet att i stället satsa på att bli tränare.

Haik S Krade Seriesegern I Div 2 Norra

Stort grattis säger vi till herrarna i Härnösands AIK som säkrade seriesegern i div 2 norra genom att vinna mot Edsbyn/Alfra i årets sista match med 6-3! Bandyn lever i Härnösand.

HATTEN AV FÖR TEAM HÄRNÖSAND - SERIESEGRARE I DIV 3

Team Härnösand är stolta seriesegrare i div.3-hockeyn. Topplatsen säkrades genom en komfortabel5-1-seger borta mot Järpens IF. Teamet hade chansen att kvala till div 2 men har valt at forsätta i trean.

Och som sådan har han varit verksam bland annat i Eskilstuna, för Kramfors–Alliansens damer och 15–16 Härnösands HK, från seniorlag ned till flicklag.

Det som gör Stefan Keijser extra intressant är att han i 20 år, parallellt med att vara handbollstränare, varit coach och tränare i spjut och diskus för Hässelby SK och Brännans IF. Hans erfarenheter från friidrotten fick honom att inse att den träning som han bedriver för kastarna, passar bra även för att utveckla handbollsspelare.

– Kastar man längre i spjut skjuter man hårdare i handboll.

Stefan är väldigt insatt i fysträning och olika tekniker och genom att föra in en del av frii- drottens metoder i handbollen har han uppnått fina resultat med spelare och lag.

Dessutom låg han bakom att unga spelare i Härnösands HK fick träna mycket mer än de gjort tidigare. Även med skivstång.

– Mina träningsupplägg passar inte allt och alla, men det viktigaste för mig är att se träningen som en process under dygnets alla timmar och under många år framåt för att nå resultat.

– Själva träningen är basic, du som tränare måste se till individen.

Skivstångsträning har ofta debatterats.

– Men tränar du rätt är styrketräning i unga år en viktig grund för att nå ditt mål. Men viktigare än målet, är vägen dit. Dessutom tycker jag att ungdomar med tydliga mål inom idrotten, ska ställa krav på sin tränare för att utvecklas. Tränaren ställer många krav på den aktive. Jag tycker att det ska vara ömsesidigt.

Den pedagogik som Stefan står för och hans okonventionella metoder, har gjort honom till ett aktat namn i handbollskretsar och ledde till att han anlitades av den spanska proffsklubben Cleba Leóns damlag.

I samband med det intresserade sig legendaren Manolo Cadenas för Stefan och hans träning. Cadenas var vid den tiden tränare för Ademar Leóns herrlag. Det blev början till ett samarbete dem emellan som varat i över tio år. – Jag har ansvarat för deras damlags fysiska träningsupplägg under vissa perioder och även enskilt för spelare från många olika handbollsländer, säger Stefan. Via uppdragen i Spanien – för de har varit flera – har han fått flera goda vänner där nere. En av dem är alltså Manolo Cadenas och ett antal spelare som är aktiva på hög nivå ännu idag.

– Min träning ansågs som nytänkande och jag har känt stort förtroende från Manolo och andra ledare som jag samarbetat med.

Förtroendet och vetskapen om att vara respekterad gjorde att han vid ett tillfälle helt sonika bad Cadenas att hålla käften.

– Det gjorde jag när vi satt på en restaurang. Han pratade oavbrutet, på både in– och utandning, och jag behövde få en syl i vädret.

Detta skedde under ett av Stefans många besök i Cadenas dåvarande klubb, polska Wisla Plock

– Allt skedde under vänskapliga former, men Manolo brukar alltid inleda med att säga ”Håll käften!” på spanska när han ringer mig, säger Stefan med ett leende.

Manolo har även visat intresse för Stefans fiske och kommer i sommar på sitt andra besök till Härnösand för att fiska.

– Men spanjorer kan inte fiska, menar Stefan. Senast fick han inte en fisk.

Drivet att få spelare att nå nya höjder är fortfarande starkt hos Stefan.

Passionen för handbollen framträder tydligt när han berättar om hur han jobbar med spelare och hela tiden försöker höja sin egen kompetens, genom att vara nyfiken och lyhörd. Men numera har Stefan gjort bokslut med handbollen som klubbtränare.

– Jag kan minnas tillbaka på många trevliga stunder med handbollen, både som spelare och tränare.

Han fortsätter dock som friidrottstränare och som individuell tränare för några unga handbollsspelare som vill ha hjälp med fysisk träning.

– Nog för att jag älskar att fiska, men att pensionera sig helt från tränarsysslan och fiska ännu mer är inte riktigt aktuellt.

– Så länge som jag känner att jag har mer att

”Så länge som jag känner att jag har mer att ge, och så länge som det finns dem som vill ha mina tjänster, kommer jag att köra på. ” ge, och så länge som det finns dem som vill ha mina tjänster, kommer jag att köra på. Det skänker mig en otrolig glädje, säger han.

På frågan om han har något t r å k i g t idrottsminne, växlar hans ansiktsuttryck från glatt till ett som är allvarligt. Nästan lite dystert.

Det är när han berör det faktum att han för några år sedan tvingades sluta sin tjänst på Härnösands Handbolls– och idrottsgymnasiet i förtid. En verksamhet som han startade för 20 år sedan.

Stefan var specialidrottslärare och individuell coach i fysträning för elever med motionsinriktning.

– Jag tog väldigt illa vid mig när detta skedde men vi sätter punkt för det nu, förklarar Stefan Keijser.

KÄLLA: UNITED ROBOT

Uppgifter till och med 18/3 2023