ByaNytt 8/2017 by Kustmedia

6 430030 490207

8/2017

PRIS 5,50 € INKL. MOMS

KORSHOLM MÅNADSTIDNING

TRETTIOFEMTE ÅRGÅNGEN

ISSN 0780-4555

Vad gör professorn på fritiden?

TEMA: RESOR & FRITID

Robin som är DJ på fritiden

Möt Sören Kock Nina tävlar i dressyr med Flying Heart

Rolf har besökt över hundra länder

Linda och Jens har karate som livsstil

Vi förlänger våra öppethållningstider i Vasakontoret: Måndagar kl. 9:30-17:00 alla tjänster kl. 17:00-19:00 mot tidsbokning (ej kassatjänster) Ti - Fre kl. 9:30-16:30 alla tjänster

LÄS ÄVEN OM AFF

För Dig som vill köpa el. sälja bostad/fastighet. Även värderingar, köpebrev och offentligt köpevittne

HANDELSESPLANADEN 16 E 361 0444 D. ÖRNDAHL www.primafastigheter.fi 0400 210 335

☎

Kvevlax Sparbank | tel 06-346 2111 | sparbanken.fi

Johan Geisor och hans nya fotobok

4BT- fyra betydelsefulla timmar _

Fritid och Resor av Britt-Louise Granö

Språkdusch för elever i gymnasiet _

Koskö jaktklubb hade 70-årsfest

Karkmo ”skäpphus” har fått nytt liv _

Teatermusikaler i Vasa i höst

Solf IK är rustad för ny säsong _

2 UTGIVARE Kustmedia Ab Oy, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Tfn 010 311 1900 E-post: redaktionen@byanytt.fi

Så samlas stjärnor…

F LISBETH BÄCK lisbeth@kustmedia.fi www.kustmedia.fi

RITID OCH RESOR som tema den här gången. Härliga ord båda två. Ibland är jag stum av beundran över hur människor engagerar sig på sin fritid, hur de orkar, hinner och vill och kan. Det gäller både dem som utvecklar sig själv, sysslar med något individuellt och det gäller alla dem som gör saker för andra. Hjälper till och finnas där för dem som behöver. Båda dessa behövs. För att själv orka leverera behöver man något som man gör för sin egen skull – det kan vara en hobby att förlora sig i eller så inte, att göra vanliga saker eller ingenting alls ska vi inte alls underskatta. Sen är det helt fint om man gör saker tillsammans med andra och för andra. Det är nämligen då man samlar stjärnor.

JAG OCH MIN bästis samlar stjärnor. Stjärnor som samlas på himlen när man gör gott för någon annan, ställer upp eller bemödar sig med sådant som man

inte gör för egen vinnings skull. Sen – kommer det tillfällen i livet när stjärnorna faller ner på oss just när vi behöver dem som mest. En stjärna eller många stjärnor. Och skulle vi förbruka alla finns alltid chans att börja samla nya. Jag skriver vi för vi ger stjärnor till varandra då det behövs, samsas om dem. I tidningen skriver vi om projektet 4BT – fyra betydelsefulla timmar, som innebär att man fungerar som stödperson åt någon fyra timmar per månad – eller mera om man vill. Det är ett sätt att samla stjärnor. Till exempel. VI SKRIVER OM vad professorn gör på sin fritid, vad det innebär att vara DJ, vad karate som livsstil betyder i praktiken, om att aldrig tröttna på att resa och upptäcka nya länder, om dressyrridning och om frivilligarbetet inom idrottsklubben i Solf. Det här och mera därtill fylls den här ByaNytt av.

VD Tomas Bäck, tfn 010 311 1902

Britt-Louise Granö går mera på djupet med begreppen fritid och resor i sin kolumn. Riktigt läsvärd är den. DÅ DE SVENSKA dagstidningarna och YLE i Österbotten för en tid sedan kartlade vad österbottningar gör på sin fritid konstaterades i en artikel i Vasabladet att ”det normala eller ingenting blir mer eftersträvansvärt”. Vila har blivit populärt. Va bra! Sköt om er tills nästa gång ByaNytt utkommer – både på arbetstid och ledig tid.

CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE Lisbeth Bäck, tfn 010 311 1901 REDAKTIONELLA MEDARBETARE Anna Sand, Joakim Snickars, Pia Backman-Nord, Johanna Granlund, Britt-Louise Granö ANNONSFÖRSÄLJNING Emilia Häggman, tfn 010 311 1903 emilia@kustmedia.fi annons.byanytt.fi ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 010 311 1913 maria@kustmedia.fi SIDOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 010 311 1913 PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.byanytt.fi Emma Friberg, tfn 010 311 1910 prenumeration@byanytt.fi TRYCKERI Botnia Print, 2017

Smedsby den 21 september 2017

UPPLAGA 2800 exemplar, 10 nr/år PRENUMERATIONSPRISER Finland 52 €, EU 57 € Övriga världen 59 € ANNONSPRISER 2017 ByaNytt: 1,49 € per sp.mm. KustNytt: 1,49 € per sp.mm. ”Kombiannons” (samma annons i KustNytt o. ByaNytt): 20 % rabatt Blickhörnan (50x50 mm): 125 € Faktureringstillägg: 3,5 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse. TIDNINGENS FORMAT Tryckyta: sidans bredd 254 mm, sidans höjd 374 mm, spaltantal 5. SPALTBREDD 1 sp. = 47 mm, 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm, 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm ANNONSMATERIAL PDF-, eller TIFF-format i 300 dpi. Program: FreeHand, InDesign och PhotoShop. Bifogade bilder och logon i CMYK-färger i JPG- eller TIFF-format (300 dpi-upplösning). Fonter bifogas eller omvandlas till vektor-grafik (kurvor).

Det var sommar och det var Mikael Wiehe och jag. I Åminne. Se där!

Tänk att jag inte förrän nyligen gick Edvinstigen för första gången. Men definitivt inte sista gången. Den finns i… Vapenbrödrabyn, Impivaara, Smedsby, nä - Vasa. Kuperad terräng mitt i skogen. Riktigt trevlig att gå längs.

Kustmedias Heidi Hjerpe med senaste buketten av läroböcker där hon stått för layout och ombrytning. De producerades under våren/ försommaren och kom från tryckeriet lagom till skolstarten.

För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris. Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad. Medlem i Tidskrifternas förbund

KUSTMEDIA producerar tidningar och reklam för print och webb. Under eget namn ger vi ut två lokaltidningar: ByaNytt och KustNytt. Vår styrka är mångsidighet, flexibilitet, uppriktighet och tillgång till ny och avancerad teknik. Kustmedia är delägare i webbyrån Eniti, som erbjuder lättanvända och förmånliga webbtjänster till småföretag.

Nyaste Hälsotipset är ute nu. Den ges ut av Vasa Naturkost och Kustmedia framställer den.

Älvtorget invid Skatila UF lokal i början av september. Lokalt, närproducerat, hantverk. Fina Fina produkter.

Äppelmos i år också ja. Jag fick äpplen från Köklot och i år tillsattes inget socker. Jag tror faktiskt att det är gott i alla fall.

Du kan anlita oss för de flesta tjänster inom print, webb, grafisk design, innehåll och försäljning. Kustmedia har två kontor, huvudkontoret i Korsholm och ett kontor i Närpes. Vi är lokalt placerade men arbetar över hela Finland.

Johan Geisor ger ut fotobok

NGEN ÄR SOM Johan Geisor från Karperö. Som person är han ärlig och rak i det han säger. Rolig. Allvarlig. Han är också en duktig fotograf, försäljare i fotoaﬀär, kursdragare och ledare för fotoklubben Knäppisarna. Hans nya bok med fotografier och texter på två språk är ett speciellt verk: De osynliga fåglarnas skog. Fotografierna är svartvita och emellanåt publiceras korta texter med hans reflektioner eller minnen från barndomen. Sådant som är en del av honom. Johan berättade för Marita Gleisner – som formulerade till korta texter - och ingen är som Marita Gleisner heller. Hon skriver så fint. I slutet av boken tackar Johan Geisor personer som bidragit till att hans första egna bokverk har förverkligats – naturfotograf Anders Geidemark som inspirerade, Marita Gleisner som skrev, Maria Aspholm som översatte till finska, grafiker Jouko Ketu som gjorde lay outen, Singsbybon Leif Norrgård som är Geisors skogsguide och fotovän. Sen – till sist sin familj; fru Eija och barnen Daniel och Emma.

Man ska inte enbart läsa OM den här boken. Man ska nog bläddra, läsa och beröras av den själv. Jag citerarar texten till en av skogsbilderna som har rubriken ”Skriket i skogen”. ”Året var 1980. Det var vinter-OS i Lake Placid och jag visste att vår egen Juha Mieto skulle ta guldet på männens 15 km. Sverige Thomas Wassberg var bra men Mieto var bäst. När Mieto förlorade guldet med en hundradels sekund sprang jag ut i skogen och vrålade av ilska. Skriket ekar fortfarande i mitt huvud”. En annan text, som illustreras med en blåsippa, beskriver hans mammas bortgång. Vid Naturfotofestivalen i Korsholms kulturhus den 30 september kommer Johan Geisor att delta med presentation av fotografier. Många fotografier är tagna i Singsbyskogen. Boken, som är tryckt hos FRAM, saluförs av honom själv eller vid Suomalainen Kirjakauppa. TEXT OCH FOTO: Lisbeth Bäck

I DEN HÄR TÄVLINGEN KAN ALLA DELTA! Svaren finns nämligen i detta nummer av ByaNytt.

BORDSLAMPA Vit bordslampa med LED-lampor för minimerad elförbrukning, passar bra på ett skrivbord eller andra kluriga små ytor. Lampan är 41.5x16 cm

SPIKMATTA DE RÄTTA TÄVLINGSSVAREN:

FRÅGA 1:

Använd mattan för behandling av muskelvärk och spänningar. Placera spikmattan direkt på golvet eller på en matta. Stöd nacken antingen med en kudde eller med en ihoprullad handduk för att säkerställa rätt hållning. 75x44x3,5 cm.

FYRKLÖVERNVINNARE

Pussel till Maria!

Maria Åberg i Vasa vann huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 334. Tröstpriser fick Cecilia Finne i Kaitsor, Sabina Lax i Koskö, Amanda Örn i Kvevlax och David Sand i Södra Vallgrund. Gratulerar alla vinnare! Vi gratulerar Maria Åberg i Vasa, som vann huvudvinsten i Fyrklövern den här gången – ett pussel. Maria Åberg i Vasa är matematiklärare vid Yrkesakademin. Hon jobbar för närvarande dels i Vasa och dels i Jakobstad, som inte är så långt från hennes rötter i Munsala. Fritiden ägnar hon till största delen familjen, barnen och deras intressen. I familjen finns två flickor och en pojke mellan två och nio år. Att själva motionera är något hon prioriterar när hon kan. Hon tycker inte att hon är någon pusselperson. – Men kanske jag blir nu när jag vunnit ett pussel, skrattar hon. ByaNytt önskar en bra fortsättning på hösten!

FRÅGA 2: 8, 9, 11 OCH 13 FRÅGA 3: 7, 9, 13 OCH 15 FRÅGA 4: 6, 11, 14 OCH 17 SAMMANSTÄLLNING: Lisbeth Bäck

De här fyra detaljbilderna har vi plockat ur olika annonser i tidningen. Kan du lista ut på vilka sidor de finns?

Massor med d höstnyheterr i butiken!

I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen!

På vilka sidor kan man läsa följande fyra uttalanden: – Vi hittade en äkta...

– Har någon möjlighet...

– De flesta reagerar...

– Det har varit lugnt...

Minda My 4

I detta nummer har vi gömt fyra miniatyrbilder (samma storlek som den nedan) av Kustmedias logo. På vilka sidor finns de? (Räkna ej med denna.)

Namn............................................................Tel................................................. Adress................................................................................................................

Om jag vinner vill jag ha: Bordslampa Spikmatta Omgång 335, B817

TEXT: Lisbeth Bäck FOTO: Privat

Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 11 oktober 2017. Adressen är ByaNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Märk kuvertet "Fyrklövern". Du kan sända in alla bidrag till tidningen i samma kuvert. Om du inte vill klippa i tidningen går det bra att kopiera kupongen.

Dressyrryttare – Nina Westerlund från Solf Dressyrridning handlar mycket om samspelet mellan häst och ryttare. Nina Westerlund, som tävlar i dressyr bland Finlands elit, tycker att känslan är fantastisk då det här samspelet fungerar. INA WESTERLUND HADE egentligen inte tänkt att hon skulle börja med hästar. Dressyrridning såg hon som tråkigt och lite fånigt. Idag tävlar hon tillsammans med 13-åriga hannoveranaren Flying Heart i den högsta dressyrklassen Grand Prix, oftast i nationella tävlingar, men också på internationell nivå. Solfbördiga Nina Westerlund kommer från en hästintresserad familj. Hennes mamma Elina har varit ridlärare och pappa Stefan har travhästar. Då är det kanske inte så konstigt att hon och systern Anna också hamnade i sadeln. Ninas hästintresse väcktes på allvar då Anna började jobba på ett försäljningsstall i Holland, med påföljden att Nina fick rida hennes häst som lämnade kvar hemma i Solf. I familjen Westerlund finns för tillfället tre dressyrhästar: His Royalty, som har tävlingspaus på grund av skador, Flying Heart, som Nina tävlar med för tillfället, och fölet Solero som står för framtidshoppet.

och kom till familjen Westerlund via Sverige som sexåring. – Det märktes tydligt att han hade haft en svår bakgrund och han har troligen blivit slagen ganska mycket. Han är nervös och orolig till temperamentet, berättar Nina. Min tränare brukar säga att vi inte bara började från noll utan från minussidan med Flygis. Ninas tränare Marko Björs, har i tiderna varit elev åt Ninas mamma. Nu tränar han bland annat juniorlandslaget i dressyr. Nina och Flygis är med i U-25 landslaget, det vill säga laget för ryttare under 25 år. Eftersom de i praktiken är enda ekipaget i den åldersklassen brukar de tävla tillsammans med seniorerna. Viktigaste målet är för tillfället att få tävlingsrutin med Flygis och gradvis höja nivån. – Vill man klara sig internationellt måste man i princip söka sig utomlands, konstaterar Nina. Ridsporten i Finland är så pass liten. För egen del har hon fortfarande ett år kvar i U25 och har inga planer på att lämna Finland i det här skedet.

Började från minus

Fantastiskt då allt funkar

Jag träffar Nina Westerlund på ridbanan i Solf. Hon är mitt uppe i ett träningspass med Flying Heart, som till vardags kallas Flygis. Galoppombyten i varje och vartannat steg, skänkelvikningar och tempoväxlingar i både trav och galopp avlöser varandra tills hon låter Flygis göra halt och sitter av. Allt ser smidigt och självklart ut, men det ligger mycket arbete bakom. Nina, som jobbar heltid och studerar vid Hanken i Vasa vid sidan om, rider så gott som varje dag. Antingen tidigt på morgonen eller på eftermiddagen efter arbetsdagens slut. Nina menar att det egentligen är ganska fantastiskt att hon kan tävla med Flygis på den här nivån. Flygis är uppfödd i Tyskland

Nina Westerlund tycker att det intressantaste med hästar är utmaningen. – Eftersom man inte kan kommunicera med ord måste man hitta andra sätt att förmedla vad man vill. Det går egentligen inte att tvinga en häst till något, åtminstone inte då man rider på den här nivån, konstaterar hon. Nyckeln till att lyckas ligger i att få hästen att vilja göra samma sak som man själv vill. – De där ögonblicken då allting funkar ger enorma endorfinkickar. Det är den häftigaste känslan som finns! Jag brukar tänka på hur Flygis, som med sin bakgrund inte har några som helst skäl att lita på

Nina Westerlund från Solf tävlar i dressyr med hannoveranaren Flying Heart.

Ta hand om Dig i höst! Frisering CARITA Ekofrisör Mikaela Sjöberg Ekologiska hårvårdsprodukter Tel. 050 548 9664 | Solf vägen 213

Carita Valsberg MAXMO Tel. 345 7688

SALONG CHRIS Vasavägen 839, KAITSOR Kristina & Emmelie Tel. 3835 650, 050-591 0131 Även ear- och nosepiercing!

Då man tävlar i dressyr bedöms ekipagets prestation med poäng. Domarna bedömer samspelet mellan häst och ryttare, hästens gångarter och rörelser och om olika moment i programmet utförs i rätt ordning och på rätt plats på banan.

HÅRSERVICE PAULA STEN

DAM & HERRFRISERING

Kraftvägen 26, TOBY Tel. 3201771, 040 8277936

Marknadsv. 3, SMEDSBY

att hennes föräldrar är fantastiska på att ge stöd i tunga stunder.

Tufft att bli bedömd

De där ögonblicken då allting funkar ger enorma endorfinkickar. Det är den häftigaste känslan som finns! människor, ändå låter mig ha full kontroll, säger hon. Drivkraften och det som sporrar Nina att hela tiden fortsätta är då hon ställs in för någon utmaning, arbetar med den och sedan lyckas. En av de utmaningarna var att träna tillsammans med första hästen His Royalty från att han var en helt oerfaren unghäst till att bli tävlingshäst på hög nivå. – Man får räkna med mycket motgångar, konstaterar Nina. Med His Royalty har vi haft väldigt mycket problem med skador. Många gånger har det känts som att nu är vi på bottnen – och så dras mattan än en gång undan fötterna på en. Då gäller det att ändå orka fortsätta och de små stunderna då allt faller på plats ger Nina motivationen som behövs. Hon säger också

Dressyr är en domarsport där ekipagets prestation bedöms av upp till fem domare i de högsta klasserna. – Då man rider framför domare är man ganska blottad, säger Nina. Ibland är det svårt att ta deras kritik, särskilt om domarna tycker att det har gått sämre än vad man själv trodde. Man måste vara stark för att klara det. Nina har tagit flera FM-medaljer med His Royalty. Den prestation hon är mest stolt över är ändå då hon tävlade i kür (dressyrridning till musik) i Helsinki International Horseshow 2013 med His Royalty. – Vi gick vidare till final och det var mäktigt att få rida kürprogrammet inne i Hartwallarenan. Jag hade ingen tanke på att vi skulle placera oss, men vi slutade på en tredje plats samtidigt som det blev personbästa, med den högsta bedömningsprocenten jag någonsin fått, för min del, berättar Nina. Till sist ber jag Nina ge ett råd till hästflickor eller -pojkar som drömmer om att en dag tävla på elitnivå. Hon svarar så här: – Bara gör det! Börja på, träna och kämpa och kämpa. Det är bäst att vara förberedd på mer mot- än medgångar. Sedan då man väl är innanför staketet på tävlingsbanan och har all fokus på sig är det en häftig känsla!

TEXT OCH FOTO: Johanna Granlund nd

Nancy N ancy Engb Engblom blo lom m Rimalvägen 239, Helsingb gbyy Helsingby Tel. 320 1366

Dam- och herrfrisering

SALON LENA Hultvägen 169, KARPERÖ Tel. 359 1960

Frisör- och fotvårdstjänster, Rosenseriens hudvårdsprodukter. Källängsvägen 1 Smedsby, Tel. 050-5523519

Tel. 322 2732

SALON BRITT-MARIE Kuggvägen 11, REPLOT Tel. 352 0130

Även små företag blir stora med en annons i ByaNytt!

VI TAR HAND OM DINA FÖTTER • Medicinsk fotvård • Även hembesök • Presentkort

Ann-Katrine 050-5946391 & Britt-Susann 050-5632535 Marknadsvägen 1 bst. 2 b 65610 KORSHOLM

ANLITA våra annonsörer

6 TEMA RESOR & FRITID

Passionen för bilar – bra motvikt till professorsyrket

Sörens tredje renoveringsprojekt blev en Opel Commodore med sexcylindrig motor. Det blev ett långvarigt projekt men nu är bilen så gott som klar och står hemma i garaget på ”Vikbackan” i Kvevlax.

Bilintresse har Sören Kock sedan barndomen. Han är uppvuxen med bilar och redan som treåring satt han bredvid då hans far och farbröder körde lastbil för att frakta sand från Maxmo till Vasa. För 15 år sedan renoverade Sören första veteranbilen. Nu står tre veteranbilar i garaget.

sönder bilen i minsta beståndsdel i syfte att renovera den totalt. – Motorn var i gott skick men koppling och dylikt bytte jag, och elsystemet på endast sex volt var jag tvungen att se över helt. Inredningen var nedgången och den förnyade jag, och hela bilen skulle förstås slipas ner ända till plåten och lackeras.

Nätet öppnar upp ny värld

ÖREN KOCK, NUMERA Kvevlaxbo, är professor i företagsledning. Han fungerar som pro rektor vid Hanken, Svenska Handelshögskolan, samt som prefekt vid institutionen för företagsledning och organisation både i Vasa och Helsingfors, vilket innebär att han delar sin arbetstid mellan de båda städerna. – Att få skruva med gamla bilar på fritiden ger en bra motvikt till arbetet, tycker han.

Modellen i fråga var världens första serietillverkade bil med framhjulsdrift och började tillverkas redan 1934. – Den blev populär hos franska motståndsrörelsen, då det visade sig att man kunde köra ifrån tyskarna med den, fortsätter Sören. Hans Citroen är av årsmodell 1953 och i princip var modellen oförändrad från de allra första som kom nästan 20 år innan.

Vågad resa Modellen självklar När de första tankarna på ett renoveringsprojekt dök upp för cirka 15 år sedan, hade Sören klart för sig redan från början vilken bilmodell han skulle ha. – Min äldre bror Börje hade en Citroen B11, eller Traction Avant som de heter ute i Europa, och minnet av den har av någon orsak lämnat kvar i mig. Vi sökte på nätet och hustrun hittade en i Södertälje i Sverige, som vi flög över och hämtade hem, berättar Sören.

Som novis inom veteranbilsbranschen valde Sören att köra hem bilen från Södertälje via färjeterminalen i Åbo – något han inte skulle göra om idag. – Det gick bra, men det var nog ren och skär dumhet, skrattar han. Vi hade inga verktyg med oss och bilen var i princip orörd sedan 1953 – endast rosten hade åtgärdats. Inredningen var original och motorn orenoverad. Under den första vintern ägnade han kvällar och helger åt att plocka

Kunskapen om hur han skulle gå till väga hade Sören från tidigare, eftersom han alltid själv skruvat med och servat familjens alla bilar. – Vid behov har jag fått hjälp av min bror. Att fotografera allt och märka alla delar vartefter man skruvar sönder, är jätteviktigt. Jag vet av erfarenhet att man hinner glömma en hel del innan allt ska ihop igen, tillägger Sören. Men renoveringsprojekten har bidragit med en hel del nya kunskaper och erfarenheter, och det man inte vet eller kan hittar man oftast svaret på via nätet. – Där öppnar sig en helt ny värld när man ger sig in i den här branschen. Dels ger det tillgång till bilmarknaden, som ju är betydligt större i bland annat Sverige. Dels hittar man delarna man behöver, och för det tredje även information om hur man ska lösa olika problem som dyker upp längs vägen.

Sörens äldre bror hade en Citroen B11 som ung och minnet av den fanns kvar. Det första renoveringsprojektet kom därför att bli just en sådan. Sören förvarar bilen i Maxmo och den används bara till olika ”finkörningar” sommartid, eftersom den saknar värme och vindrutetorkarna är manuella.

7 Fullständig rostskyddsbehandling på person- och paketbilar.

En Volvo 144 hade sin givna plats i samlingen, eftersom Sören är uppvuxen med just Volvo. Den är årsmodell 1972 och Sören köpte den av en svensk familj som haft den i sin ägo sedan den var ny. Sören gör så gott som allt jobb själv på bilarna, med undantag av karosslackeringen.

Sören Kock • Hemma från Maxmo, bosatt i Kvevlax med hustrun Susanna Slotte-Kock som är utvecklingsdirektör vid Vasa stad.

• Är proffessor i företagsledning och fungerar som pro rektor vid Hanken, Svenska Handelshögskolan, samt som prefekt vid institutionen för företagsledning och organisation i Vasa och Helsingfors.

• Har barnen Tobias och Jessica samt bonusbarnen Emma och Mathilda, som är Sussis barn.

• Samtliga barn är vuxna och utflugna; Tobias bor i Kuni och jobbar på Duell Bike medan Jessica studerar vid Hanken och är just nu på praktik i Trieste, Italien, för Wärtsilä. Emma bor i Uppsala och Mathilda i Vasa, även hon studerar vid Hanken.

• Har ett stort bilintresse och har renoverat tre veteranbilar; en Citroen B11, en Volvo 144 samt en Opel Commodore.

• Förutom att skruva med bilar reser Sören gärna, tar hand om hus och trädgård, ser på film samt går på teater och konserter.

Eftertraktad bröllopsbil Citroen-projektet löpte bra, bland annat tack vare CTA-klubben i Sverige och andra motsvarande klubbar ute i Europa, ämnade just för ägare till en Citroen B11, där man har möjlighet att hitta originaldelar till bilmodellen. Den står nu i Sörens garage i Maxmo, och används främst till olika ”finkörningar” sommartid. – Det är en speciell modell så vi har bland annat haft en del bröllopskörningar med den. Jag deltog först också i några veteranbilkörningar med den, men konstaterade att det behövdes en lite snabbare bil för det.

Volvo nästa Sagt och gjort. Följande projekt blev en Volvo 144, årsmodell 1972. – Jag är uppvuxen med Volvo – hemma fanns bara ett bilmärke, men som vuxen revoltade jag lite mot det. Volvo har ändå en speciell plats i mitt hjärta, ler Sören. Nu var det således dags för en Volvo och den hittade han i Umeå. – Bilen var i bruksskick och hade varit i samma familjs ägo från ny. Den var medkörd bara 100 000 kilometer och också den motorn var i gott skick. Karossen däremot behövde en del omsorg och lackering. Sören renoverade Volvon tillsammans med sonen Tobias under en vinter och beskriver det som ett bra projekt.

– Det finns gott om delar i Sverige, även nytillverkade. Det enda jag inte lyckats hitta är golvmattor i originalutförande, vilket beror på att det pressverktyg som användes vid tillverkningen är trasigt och det skulle inte vara ekonomiskt lönsamt att låta tillverka ett nytt.

Stabil värdeökning Att det ska vara originaldelar är viktigt, men å andra sidan har den allmänna synen på veteranbilar förändrats under årens lopp. – Förut skulle allt vara i toppskick – idag sätts högre värde på att ha bilen i så kallat patinerat skick. Åsikterna är förstås delade, men överlag skulle jag säga att trenden går mer åt det hållet, konstaterar Sören. Oberoende så är en veteranbil en god investering rent värdemässigt – speciellt om det är frågan om en eftertraktad bilmodell. – Värdeökningen har varit god varje år. Som ett exempel kan nämnas Volvos Helgonet-modell, P1800, som jag suktade efter för ett antal år sedan. Då kunde man få en för cirka 10 000 euro, medan de nu, sju, åtta år senare, kostar det dubbla.

Sex cylindrar i nummer tre Efter Volvon stod en bil med lite större motor på önskelistan. En Opel Commodore.

– Jag funderad ett tag på en amerikanare, men de är betydligt större och skulle inte ha fått plats i vårt garage. Opeln hittade jag via kontakter vid Uppsala Universitet, där jag var gästdoktorand för många år sedan. Jag och sonen hämtade den med trailer från Surahammar, eftersom bilen inte var i körskick. Väl hemma med skiftnyckeln i handen insåg dock Sören att bilen inte var vad han hade tänkt sig. – Det visade sig inte vara en äkta Commodore, som ska vara sexcylindrig. Den här hade bara fyra cylindrar och var de facto en Opel Record Sprint, med samma kaross som en Commodore. Eftersom en bil inte kan veteranbesiktigas med större motor är original, var det bara att söka efter ett nytt projekt.

Långt projekt – Vi hittade en äkta Commodore i Kalix och det var bara att ta trailern och åka över igen. Den var i delar och av de båda bilarna fick jag ihop en. Tillgången på delar var väldigt begränsad till modellen och jag sökte i flera år efter nya spiralfjädrar. I våras hittade jag dem äntligen via eBay i Tyskland, berättar Sören. Motgångarna gjorde att det blev ett långvarigt projekt, men som nu äntligen är så gott som färdigt. – Motorn vill inte starta när den en gång blivit varm, och i två års tid har jag försökt hitta orsaken till det här. Jag har justerat och jag har bytt delar, men inget hjälper. Men förr eller senare ska jag lyckas, hoppas Sören.

Roy Kronholm, tel. 050 438 5874 t Helsingby t www.autorost.fi

./b',16$0/,1* /233,6 YLG *UXYDQ *UXYYlJHQ L .RUVQlV +HOD UHQD RFK IOlFNIULD NOlGHU VNRU VlQJNOlGHU JDUGLQHU PDWWRU KXVJHUnG PP WDV HPRW 7,6'$*$5 NO ± IU R P WLV W R P WLV 2%6 ,QWH E|FNHU ILOPHU RFK P|EOHU ,QVDPOLQJHQ DY JODV|JRQ RFK VROJODV|JRQ IRUWVlWWHU 0HUD LQIRUPDWLRQ JHU $QQD 0L %M|UNTYLVW %DOWLNXPYlQQHUQD U I

KVALITET • SÄKERHET • MILJÖ Byggnadsarbeten Timmermän, målare, murare, kakel- och mattläggare.

Markarbeten Bandgrävmaskiner, dumpertraktor, teleskåplastare, lastbil.

Elarbeten m.m. Nyinstallationer, renoveringar och försäljning av elmaterial.

Projekt Vi har en gedigen erfarenhet att ta helhetsansvar för ditt projekt. Allt från kalkyl till slutstädning.

En adress, flera möjligheter KORSHOLM 0400 660 549

Dricksvatten

direkt ur havet

Vardagsbilen också viktig Summa summarum har han nu alltså tre veteransbesiktigade bilar i sitt garage, och därmed kommer även förvaringsutrymmet emot. – Jag ska behålla dem alla och på grund av utrymmesbristen har jag inga nya projekt inplanerade nu. Även tiden är en begränsande faktor – det är väldigt sällan jag hinner delta i några onsdagskörningar, eftersom jag ofta är i Helsingfors flera dagar i veckan, förklarar Sören. Tillsammans med sonen Tobias har han renoverat en gammal MC – intresset för att skruva har gått i arv – och bilintresset avspeglar sig förstås också på vad Sören kör med till vardags. – Bruksbilen är viktig, javisst. Jag har prövat många olika märken genom åren, och i flera år har jag kört franska bilar. Vi har även nu en Peugeot Hybrid men själv kör jag med en automatväxlad Skoda med turbo och fyrhjulsdrift och är mycket nöjd. Bilen är över all förväntan, medger Sören och erkänner också att det nog finns vissa bilmärken han aldrig skulle köpa. Vilka – ja det må vara osagt. TEXT: Anna Sand FOTO: Anna Sand samt privata bilder

Avsaltningsanläggningar Miljövänlig och naturlig metod - utan kemikalier Jonas Holm 050-375 2946 holmsvvs@gmail.com

Pålitlig bokföringsbyrå som hjälper Er med allt inom bokföring • löneuträkningar • fakturering • bolagsbildningar • m.m. Även t.ex. bokföring och fakturering enligt tim-arvode vid Ert kontor/ verksamhetsställe någon timme per vecka eller per månad. Vi hämtar även bokföringsmaterial från kunden inom Vasa-Jakobstads-nejden. Ta kontakt med Camilla så hittar vi en lösning för just Era behov. Telefon 040-5926446 eller e-post oravaisfs@gmail.com

KOM OCH BEKANTA DIG MED VASAS STÖRSTA TAPETURVAL Vi har bl.a Borås tapet, Eco, Sandberg, Ferm Living, Designers Guild, Vallila, Eiffinger, Duro mm

VÄLKOMNA! må & fre 8-18, ti-to 8-17 lördagsöppet fr.o.m 9.9 9-14

Vasa Färg Ab Smedsbyvägen 17, 65100 Vasa 06 3616300, www.vaasanvari.fi

8 TEMA RESOR & FRITID

Robin älskar att analysera vad som händer på dansgolvet och vilka låtar som går hem hos publiken. På så sätt bygger han vartefter upp kvällens spelllista och tar stämningen till nya höjder. Foto: Benjamin Streng

Robin styr stämningen på dansgolvet Robin Hagberg, 25, hemma från Kvevlax men numera bosatt i Vasa, är en aktiv person. Vid sidan av sitt heltidsarbete samt statsvetenskapliga studier vid Åbo Akademi i Vasa, hinner han även driva eget företag som DJ.

USIK ÄR ETT av Robin Hagbergs stora intressen och sedan 2013 är han sysselsatt med sin hobby under namnet VigifyMusic. Det började för cirka fem år sedan, då Robin under ett år studerade musik, främst gitarr och sång, på Lärkkulla i Karis. Under året växte intresset för all slags musik, speciellt elektronisk sådan, och Robin skaﬀade sin första DJutrustning.

Efterfråga finns – Ju mer man lärde sig desto roligare blev det. Då jag märkte att det fanns en efterfrågan på DJ: s grundade jag företag 2013 för än-

damålet, och på den vägen är det, berättar Robin. Inledningsvis hade han mest uppdrag på olika nattklubbar, men under åren har hans uppträdanden på olika företagsevent, bröllop och andra privata fester, modeshower och dylikt, ökat vartefter. Vid sidan om DJ:andet åtar sig Robin även trubaduruppdrag då han bjuder på livemusik. – Jag har skaﬀat mer utrustning vartefter. Det vanliga är kanske att en DJ specialiserar sig på en viss musikgenre, men jag har personligen en väldigt bred musiksmak och försöker vara flexibel. Det är viktigt att man lyssnar på kundernas önskemål och utgår ifrån dem.

Till utrustningen hör förutom mixerbordet även datorn, där all musik lagras. Robins musikarkiv består av tusentals olika låtar i olika genre.

Robin Hagberg, hemma från Kvevlax, fungerar som DJ under namnet VigifyMusic. Musik är ett av hans stora intressen och DJ:andet är något han sysslar med vid sidan om både heltidsjobb och studier.

Givande att vara stödperson

Att ta kvällen till en ny nivå Med undantag för att köpa och ladda ned ny musik på hårdskivan inför varje ny spelning, förbereder sig Robin inte desto mer inför uppdragen. Han skapar spellistan och mixar musiken vartefter på plats. – Det är en intressant ”vetenskap” att följa med vad som händer på dansgolvet och hur kvällen utvecklar sig, ler han. Vilken musik och vilka låtar går hem hos publiken? Hur kan man ta kvällen till en ny nivå? Beroende på typ av tillställning kan Robins roll även vara att enbart bjuda på kontinuerlig bakgrundsmusik, men oberoende av event är det alltid viktigt att aldrig låta det vara tyst. – Det ska aldrig vara paus mellan två låtar – hela poängen är att man mixar ihop dem så att de som dansar ska slippa den pinsamma tystnaden som kan uppstå annars på dansgolvet. ”Feelisen” sjunker direkt om sånt händer, förklarar Robin.

Foto: Robin Hagberg

Bröllop på gång och Robin ser till att alla gäster trivs med musiken. Foto: Jakob Granfors

Aldrig tyst mellan låtarna På nattklubbsspelningar är det främst aktuella radiohits som efterfrågas, medan olika klassiker och evergreens hör till på bröllop. – Musiken är mycket beroende på åldersgrupperna, tillägger Robin. Även ordningsföljden på låtarna är viktig och målet är att mixa ihop dem så att de även passar med varandra, med avseende på takt och tonart. En ”regel” är att de som dansar ska kunna känna igen nästa låt innan den förra har slutat helt, tilllägger han. Ibland skapar han så kallade mash ups av flera låtar som mixas samman ovanpå varandra, ibland är det bara en snygg övergång han vill få till. – Som DJ vill man gärna få en egen stil på sina spelningar, anser Robin.

En motvikt till jobb och studier Till utrustningen hör, förutom datorn där Robin lagrar hela sin musiksamling, ett mixerbord samt även ljud- och ljusanläggning samt en rökmaskin. – En DJ:s basutrustning består egentligen bara av en mixer och två spelare av något slag – eftersom jag spelar musiken från datorn klassas jag som en digital DJ, förklarar Robin. Han ser DJ:andet som en bra och rolig motvikt till sitt heltidsarbete som polis samt studierna, som med tiden ska utmynna i en politice magister-examen. – Att jag är något av en nattmänniska är kanske en förutsättning för att jag ska trivas med det här. Egentligen är det ju bara en hobby som spårat ur, ler Robin. Man får gå in i sin egen värld en stund, koppla

– Det är alltid trevligt att känna att man kan hjälpa någon, och för mig själv ger det chansen att få syssla med något annat vid sidan av vardagen. Det säger Linda Hasselblatt om hur det är att vara stödperson.

Robin spelar även livemusik och fungerar som trubadur ibland, ofta på olika företagsevent, julfester, bröllop och dylikt. Foto: Chi Khanh Dang

bort allt annat och bara bli ett med musiken.

INDA HAR TIDIGARE fungerat som stöd för en tjej via Österbottens kriscenter och idag har hon tillsammans med ett trettiotal andra kommit till Smedsby för att höra mera om 4BT eller ”Fyra betydelsefulla timmar”. 4BT har redan länge förmedlat stödpersoner till funktionshindrade i huvudstadsregionen, och via SAMS (Samarbetsförbundet kring funktionshinder) finns man nu också i Österbotten. – Det gör mig glad att många Korsholmare redan har varit i kontakt och visat intresse för vår verksamhet, vill hjälpa och vara med, säger koordinatorn Irene Bäckman.

Ingen marknadsföring Arbetet är säsongsbetonat och flest uppdrag har Robin under somrarna samt kring lilla jul. – Jag har aldrig marknadsfört mig på något sätt. Mina kontaktuppgifter finns på Vigifys Facebooksida, men desto mer reklam har jag inte behövt göra, utan ryktet har skött resten. I höst kommer Robin även att fungera som DJ-lärare på Gerby musikskola. – Att vara DJ är inte svårt men det kräver ett väldigt stort musikintresse, och ju fler låtar man känner till desto bättre förstås. Ingen kan ändå veta allt, konstaterar han. Några problem med att få tiden att räcka till har Robin inte heller – förutom jobb, studier och musik gillar han också att träﬀa kompisar, träna och dansa. – Det är en fråga om planering, avslutar han.

TEXT OCH FOTO: Anna Sand

Vem passar? Vem passar som stödperson? Kan vem som helst bli det? Enligt Irene passar stödpersonsverksamheten den som upplever sig ha lite extra tid, är öppen för att lära sig något nytt, och precis som Linda säger, vill hjälpa till och kanske få en ny vän på köpet. Eftersom många av dem som anmäler intresse är kvinnor, efterlyses också fler män som stödpersoner. – Jag vet inte vad det beror på, men det kan vara att ordet ”stöd” i stödperson lockar fler kvinnor, funderar Irene och hoppas på att det jämnar ut sig på den fronten. En som kommit till 4BTevenemanget i Smedsby för att hitta en stödperson är Markus Aro. Önskemålet är en trevlig person som gillar att diskutera. Råkar personen dessutom vara sport- och reseintresserad är det en bonus. – Med tidigare stödpersoner har jag varit ute och ätit, hängt på stan och gått i butiker. Det

Koordinatorn Irene Bäckman välkomnar gärna fler stödpersoner till 4BT. Markus Aro hoppas på att få kontakt med en av dem.

• ”Fyra betydelsefulla

Linda Hasselblatt har tidigare erfarenhet av att vara stödperson och planerar att fortsätta med det på sin fritid. har gjort att man känner sig mindre ensam och har någon att prata med om sådant som man behöver hjälp med, säger Markus. Vad man hittar på med sin stödperson kommer man överens om sinsemellan, det beror på hur behoven och önskemålen ser ut. Ofta är det inte desto mera invecklat än att vara med på vardagliga aktiviteter, eller aktiviteter som kanske upplevs som vardagliga för många, men som personen i fråga kanske inte har möjlighet att ta del av utan assistans. – Till exempel var en stödpersons uppgift att föra sin ”stödis” till kyrkan och hjälpa henne in där en gång i månaden, berättar Irene.

timmar” innebär att du fungerar som stödperson åt någon fyra timmar per månad, eller mera om du vill. • Som stödperson är du en vän, en ledsagare eller en kontakt till samhället. • 4BT fungerar under SAMS, en intresseorganisation för de finlandssvenska riksomfattande funktionshinderorganisationerna. • Korsholms vuxeninstitut ordnar kurs våren 2018 för blivande stödpersoner.

och fester. Irene hoppas på att kunna ordna mera verksamhet för stödpersoner och stödpersonpar i Korsholm, och tar gärna emot tips på gruppaktiviteter i området. – Har någon möjlighet att ta emot oss som grupp och exempelvis guida oss runt någonstans är det bara att höra av sig! För den som eventuellt är intresserad av att bli stödperson ordnas infokvällar i Folkhälsanhuset i Vasa 27.9, 25.10, 29.11 och 20.12.

Olika sorts träffar Utöver träffarna på tumanhand ordnas olika aktiviteter för stödpersonparen, som kryssningar

TEXT OCH FOTO: Pia Backman-Nord

10 TEMA RESOR & FRITID

Karperöbon Rolf Palmberg har sett mycket av världen. På bordet ligger några voodoo-dockor som han köpt i Haiti. Flaggan symboliserar Turkmenistan som är land nummer 100 på hans lista. I diktaturen Turkmenistan följde en guide med oss vart vi än gick. Invånarna i landet var dock trevliga, säger Palmberg.

Karperöbon Rolf Palmberg har besökt 102 länder hittills

Jag är fascinerad av gränsområden Att resa är den stora passionen för den pensionerade ÅA-lektorn och översättaren Rolf Palmberg. Han är speciellt fascinerad av gränsområden där tre länder möts- så kallade trepunktsområden.

T T BEK ANTA SIG närmare med och företa promenader i gränsområden- så kallade trepunktsområden- är en specialhobby för den flitige resenären Rolf Palmberg från Karperö. – Jag är med i en internationell grupp som intresserar sig för detta fenomen. Vi gör resor tillsammans. Medlemmarna kommer bland annat från Österrike, Norge och Danmark.

– På senare tid har vi också haft med oss en brittisk dam som forskar i ämnet. Hon har skrivit en avhandling där hon till exempel undersöker folkströmmar och gränshandelsbeteenden i dylika områden, säger Rolf i samma veva. Treriksröset- där Sverige, Norge och Finland- möts är ett nordiskt exempel på ett så kallat trepunktsområde. – Ifjol gjorde vi en tripp till miniatyrstaten Andorra som är

insprängd mellan Frankrike och Spanien. Att vandra runt i ett västligt respektive östligt gränsområde skulle enligt uppgift ta sju till åtta timmar respektive tre till fyra timmar. – Vi valde den kortare rutten på den östra sidan. Men i praktiken tog vandringen ändå sju till åtta timmar på grund av den bitvis mycket kuperade terrängen. Vi var dessutom ett gäng med en brokig sammansättning åldersmässigt, säger Rolf.

Minnesvärda upplevelser Rolf passar på att lägga ut texten om några minnesvärda gränsupplevelser. En gång i gränszonen mellan den ryska enklaven Kaliningrad, Litauen och Polen lyckades en samlartyp i gänget få köpa en militärbeteckning av en ung gränsvakt.

Så här ser den ut: den östliga trepunkten mellan Andorra, Frankrike och Spanien. Foto: Privat

En typisk och klassisk Venedigvy. Foto: Privat

– Det hela slutade dock med att vakten sprang och hämtade en drös andra beteckningar och medaljer som han ville sälja för att förtjäna en extra slant….

På gränsen mellan Slovakien och Ukraina träﬀade Rolf och hans resekompisar en ungersktalande släkt vars medlemmar är bosatta på olika sidor av riksgränsen.

11 Massor med höstnyheter i butiken! – Släktingarna stod på varsin sida av gränsen, på cirka 20 meters avstånd, och samtalade med varandra. Men de kunde inte korsa gränsen. För att få göra detta skulle de vara tvungna att åka till de olika ländernas huvudstäder för att ansöka om visum. Det hela tedde sig helt absurt, säger Rolf.

Vietnam blev nummer 102 Den idag 69-årige Rolf Palmberg gjorde sin första utlandsresa när han var i tolv årsåldern. – Pappa var lokförare till yrket. En gång kunde jag och min bror åka tåg gratis upp till Torneå-Haparanda. Vi korsade gränsen och promenerade över till den svenska sidan, minns Rolf. Rolf Palmberg säger att han alltid har haft resandet i ryggmärgen. Hans morfars farfar var för övrigt av romsk härkomst. Han tillhörde alltså det så kallade ”resandefolket”, tillägger han. – Tidigare samlade jag mera systematiskt på länder. Jag försökte ofta hinna besöka flera nationer under samma resa. I Europa är det bara två länder som jag inte har varit i - det självständiga Kosovo och Island. – Att jag inte har sett Island är väl lite märkligt med tanke på att min son Jespers fru är isländska. Hon har uppmanat mig att åka dit. Jag planerar att resa till Island småningom med min fru Irmeli i samband med att jag fyller 70 år, säger Rolf. Rolf Palmberg kan med fog kalllas för en berest person. I februari besökte han land nummer 102 på hans personliga lista, Vietnam, i samband med en tio dagar lång kryssning i Sydostasien. – Vi firade att Irmeli gick i pension vid förra årsskiftet. Vi hann förutom tre dagar i Vietnam med tre dagar i Thailand och fyra i Singapore. Sydostasien är något av ett favoritområde för mig på grund av den vänliga och leende befolkningen. När ByaNytt-intervjun äger rum i mitten av september har Rolf och frun nyligen återvänt efter en veckolång kryssning i medelhavsmiljö i Adriatiska havet. – Tillsammans med sonen Jesper och hans fru har vi kryssat till olika städer i Kroatien, Slovenien och Italien. Kryssningar är ett praktiskt alternativ med tanke på att logi ingår - även om det finns vissa nackdelar i jämförelse med konventionella hotellvistelser. – Jag stiftade nyligen bekantskap med den klassiska gondolstaden Venedig för första gången. Staden var absolut sevärd men den gjorde ändå inte något enormt intryck på mig. Kanske berodde det på att mina förväntningar var mycket högt uppskruvade, säger Rolf. Rolf och Irmeli Palmberg har valt att avrunda reseåret 2017 med en

Treriksröset - där Sverige, Norge och Finland möts är ett nordiskt exempel på ett så kallat trepunktsområde. veckolång vistelse i byn Protaras i sydöstra Cypern. – Cypern är ett av tre områden som vi brukar vistas i årligen. De andra är Slovenien med dess vackra och kompakta huvudstad Ljubljana och Förenade Arabemiraten. I det sistnämnda fallet brukar vi inte fara till Dubai som känns för hektiskt för vår smak.

Vita fläckar i Finland att radera Rolf Palmberg säger att han under lång tid gått in för att lägga undan respengar i vardagen. – Resandet är som sagt det stora intresset och vi är beredda att satsa en del. Någon rik person är jag dock absolut inte, säger Rolf. Rolf påminner samtidigt om att ätande, drickande och andra grundutgifter ute i världen ofta är förmånligare än i Finland. – Det är inte alltid långsiktig reseplanering som gäller utan resandet kan ibland vara en ganska spontan handling. I fråga om bokningar av kryssningar lönar det sig dock att vara ute i god tid. Bokar man ett år i förväg kan rabatten uppgå till 5060 procent i vissa fall, tillägger han. Rolf Palmberg är en språkintresserad person som vanligtvis försöker snappa upp lite av de lokala tungomål som omger honom under hans resor. – Det handlar om att ta till sig och använda enkla ord och fraser och några räkneord. För lokalbefolkningen betyder det mycket om man försöker säga någonting på deras eget språk.

Jag har klarat mig väl Har du varit med om några svårare problem under dina resor? – Egentligen inte. Jag har klarat mig väl. Men gränsvakter i Östeuropa har ibland tenderat att vara en besvärlig grupp att hantera. För säkerhets skull brukar jag ha med mig ett antal en- och femdollars sedlar om läget skulle kärva till sig. Siktar du på att öka antalet besökta länder ytterligare?

– Ett mål för mig är att se alla länder i Asien. Hittills har jag varit i 65-70 procent av länderna i den världsdelen. Bland annat är några stater som slutar på -stan osedda- till exempel Afghanistan och Pakistan. De sistnämnda länderna avslog vår visumansökan i samband en resa till centralasiatiska länder som Turkmenistan och Uzbekistan. – I Afrika har jag inte rört mig så mycket. Mestadels har det handlat om Nordafrika samt Mauritius, Kenya och Kap Verde. En avskräckande faktor är de olika typer av exotiska sjukdomar som florerar på den kontinenten. Speciellt när man har nått upp till en viss ålder börjar man känna respekt för detta faktum, tillägger Rolf. Också i hemlandet Finland finns det vita fläckar att radera framöver. – Min fru har pratat om att vi borde ta oss till åtta, tio nationalparker runt om i landet. Det handlar om små avstånd så det bör inte vara så omöjligt. – Ett unikt gränsområde i Finland är stenen Kuhankuono som är belägen mellan Salo och Aura i Egentliga Finland. Där möts hela sju kommuner. Innan en kommunfusion genomfördes var antalet åtta, säger Rolf.

Sakkunnig inhemsk service

Öppet: tisdagar 12-19 lördagar 10-15

Gratis 2017!

Transport av jordprov från lantbruksaffärer i Österbotten 7.9.17-4.1.18

Minda My

www.mindamy.fi www www. ww w.mind w. mindam ndamy nd amyy...fi am fi Veikarsvägen 198, Kvevlax

06-347 4250

vuxeninstitutet.korsholm.fi

Hönseri för nybörjare Maria Österåker | Tis. 3.10 kl. 18-19:30 | Vuxeninstitutet

Odla där du är och odla tillsammans Johannes ”Farbror Grön” Wätterbäck Tors. 5.10 kl. 18-21:00 | Veikars skola

Finlands historia - 800 år på 80 minuter Nils-Erik Villstrand | Tis. 10.10 kl. 19-20:30 | Stundars

När livet inte blir som man tänkt sig

VÄLKOMMEN PÅ VUXENINSTITUTETS FÖRELÄSNINGAR

Fredrik Ekdala | Tis. 24.10 kl. 19-20:30 | Vuxeninstitutet KORSHOLMS

VUXENINSTITUT MUSTASAAREN

AIKUISOPISTO

Anmälan och mer info på vår webbsida eller ring tfn 06-327 7261.

Beauty & Brows Fräscha upp din hud på djupet och få en hud full med lyster.

ANSIKTSBEHANDLING & HUDANALYS MED MASKIN

85€

(norm.100-120€)

må-ti 9-17 • on-to 10-19 • fre 9-17 • lö 9-14 www.beautyandbrowswasa.com • 044 242 1003

Verksam som auktoriserad översättare Rolf Palmberg är ursprungligen från Kristinestad. Han har efter en tioårig sejour i studiestaden Åbo varit Korsholmare sedan slutet av 1970-talet. – Vi flyttade först till det nybyggda radhusområdet i Karperö 1979. Tio år senare byggde vi ett eget hus i byn. Rolf Palmberg är sedan 2013 pensionerad från ett 34-årigt arbetsvärv som lektor i engelska på Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. – Parallellt med lektorsjobbet har jag haft en egen översättningsfirma i över 30 år. Jag översätter från svenska till engelska och vice versa. Jag är auktoriserad på det området och har också mera tid för den verksamheten numera. – Till kundkretsen hör allt från privatpersoner till olika företag. Jag har översatt en del pedagogiska texter men också till exempel juridiska dokument såsom testamenten och skilsmässohandlingar. – Det finns också andra typer av mycket viktiga och centrala dokument som jag vanligtvis inte brukar översätta. Arbetsavtal hör till den kategorin. Om någonting skulle bli fel kan det bli mycket problematiskt, säger Rolf Palmberg.

Annonsera i lokaltidningen! Utfyllnad

Ring Emilia: 010 311 1903

CiT i Lä® glasräcke och steglöst justerbart vindskydd! Screen- och DUETTE® gardiner samt markiser från

Se mer info på våra webbsidor eller besök vår butik!

Fredsgatan 32, VASA • Tel. 06-317 3908 • Vard. 8.30-17 • www.rullma.fi

Höstens förmånliga tak- och fasadtvättningar bokas nu! Före

• Upp till 5 års garanti • Hushållsavdrag på våra tjänster • Även målning av tak- och fasad

Begär offert!

TEXT OCH FOTO: Joakim Snickars

Efter

044 939 2417 • www.pintapesu.fi

12 TEMA RESOR & FRITID

Karate som livsstil Karate är träningsformen och kampsporten som förenar Jens Knip och Linda Holm i Kvevlax. Det var genom karaten de träffades för drygt 20 år sedan, och ett hus och tre barn senare är de fortfarande lika aktiva inom sporten.

ENS KNIP HAR nått högsta gradering hittills i Norden och målet är för både han och Linda Holm är att ständigt förbättras. För dem är karate en livsstil. Jens, ursprungligen hemma från Smedsby och väktare till yrket, deltog i de första karateträningarna redan som tioåring. - Det var förmodligen de olika actionfilmerna som figurerade under mitten av 1980-talet som gjorde att sporten lockade. Det var något mystiskt och spännande med karate, minns han.

Aldrig fullärd Att han inte tröttnat förklarar han med att det är en sport där man aldrig blir fullärd – det finns alltid utrymme för personlig utveckling och nya framsteg. Och framför allt – en högre gradering. – Karatekunskapen är dessutom färskvara som ska upprätthållas kontinuerligt – precis som kondition, tillägger han. Det är också ett bra sätt att hålla sig i form. Linda, hemma från Närpes och kundrådgivare på Kvevlax Sparbank, har tränat karate sedan 1994. – Jag hade inte helt och hållet klart för mig vad karate riktigt innebar då jag började, men jag ville pröva något nytt och såg en annons. På den vägen är det.

Linda Holm och Jens Knip i Kvevlax har tränat karate i 30 respektive 23 år. Det var även karaten som förde dem samman.

Instruktörer i föreningen Sedan 1996 är Jens och Linda ett par och även Linda har tränat kontinuerligt, med undantag för under graviditeterna. Idag fungerar de båda som instruktörer – något som förutsätts inom sporten då man nått en viss nivå. Linda är även ordförande i föreningen, som går under namnet Vaasan KarateDo Shotokan. – Vi håller träningar för vuxna tre gånger i veckan och juniorträningar en gång i veckan. Det har vi gjort i många år, sedan vi hade blått bälte. Att fungera som instruktör är en del av den egna utvecklingen inom sporten, förklarar hon. Eftersom instruktörsarbetet – som de facto är ett talkoarbete – upptar största delen av deras fritid, sker deras egna träning främst på olika läger numera. Både runt om i landet och utomlands. – Vi försöker åka på läger fyra, fem gånger i året. Nu senast var vi i Tyskland, berättar paret.

Högst graderad i Norden Föreningen hör sedan årsskiftet till en ny takorganisation, World Combat Association, och är den första finländska kampsportklubben som är medlem i organisationen.

Hemma på vinden har paret ett eget träningsrum. Som instruktörer håller de träningar fyra gånger i veckan.

Bältesproven som Linda och Jens genomförde i somras var både psykiskt och fysiskt krävande, men lyckades och gav dem ytterligare en gradhöjning på det svarta bältet. Foto: Anders Dahlbäck

BRITT-LOUISE GRANÖ

Fritid och Resor

B Linda och Jens tillsammans med Iain Abernethy, en av världens främsta inom praktisk karate. Foto: Anders Dahlbäck

– I juli arrangerade vi ett internationellt seminarium här i Vasa med världskände Iain Abernethy. Han är en av världens främsta inom praktisk karate, har skrivit många böcker och har även utvecklat en egen app. Han fungerar nu som vår coach i organisationen, berättar Linda. I samband med seminariet lyckades både hon och Jens uppgradera sig och Jens är numera den högst graderade karateutövaren i Norden, och även en av de högst graderade inom organisationen.

Svart bälte sedan länge Graderingen syns i form av olika färg på bältet, och startar med vitt. Därefter följer gult, orange, grönt, blått, brunt och slutligen svart. För det svarta bältet finns ytterligare en tilläggsskala i tio steg, där Jens nu nått den fjärde och Linda den andra graden. – Svart bälte har jag sedan 1994, och Linda sedan 2007, tilllägger Jens. Huruvida man klarar en uppgradering eller inte bestäms under ett praktiskt prov, där både fysik, kunskap och psyke sätts på prov. Bedömningen görs av organisationens högst graderade personer och ska vara både objektiv och rättvis. – Man följer ett tydligt schema där det klart framgår vad man bör kunna för att nå nästa nivå. Både Linda och Jens har alltid nya mål uppsatta – förutom att stiga graderna även att utöka föreningens och sitt eget nätverk inom kampsporten.

utsättning för att komma så här långt som de båda gjort tror de. – Det blir en livsstil. Vi lägger ned vår själ i föreningen och karaten är en stor del av våra liv. Det är tacksamt att alltid ha ett bollplank här hemma, ler Linda. I år firar föreningen 35-års jubileum, vilket kommer att firas med någon form av evenemang i höst. Föreningen har omkring 30 aktiva vuxna och cirka 70 aktiva juniorer, och grundkurser ordnas två gånger i året. – Målet för oss som instruktörer att få alla att känna sig duktiga, och att lyfta fram det man är bra på – något som är ganska ovanligt inom kampsporten överlag, menar Linda. Men alla kan bli bra på karate, är hon övertygad om.

Inger respekt Paret håller även privata kurser i självförsvar, och de tre barnen är alla uppvuxna med karaten som livsstil. – Julia, som är elva, är med i juniorgruppen, medan Alicia, som är sju, ska börja nu i höst. William är ännu bara fyra och är fortfarande för liten för att delta, men han skulle gärna vilja, ler Linda. Som kvinna upplever hon ofta intressanta situationer då nya bekantskaper få höra vad hon har för hobby. – De flesta reagerar med att rygga tillbaka lite, så uppenbarligen inger det någon form av respekt, skrattar hon.

En stor del av livet Hemma på vinden har paret eget träningsrum och att ha en partner inom samma sport är en för-

TEXT OCH FOTO: Anna Sand

EGREPPET FRITID KOM i samband med industrialiseringen. I jordbrukssamhället fanns ingen fritid. Fritid definieras som den del av vår tid som blir över efter arbete, måltider och sömn. Synonymer till fritid är lov, ferie, semester och ledighet. De två förstnämnda gäller i skolvärlden. Semestern är i vårt land en lång ledighet. Så har det inte alltid varit. År 1922 stadgades en semester på sju dagar. På 1930-talet kunde man njuta av semester i två veckor. Från 1977 blev semestern fem veckor för dem som jobbat 10 år. I internationell jämförelse är det en ovanligt lång semester.

Fritidssysselsättningar Vad gör folk på sin lediga tid? I takt med välfärdssamhällets utveckling har sysselsättningarna förändrats. Förr sparkades det boll på gårdar och gator nu går man i fotbollsträning som leds av tränare. Samma sak gäller all form av idrott, liksom en stor del av handarbete och snickrande, musik och sång, litteratur och läsning, språkstudier och så vidare. Förr satt var och en hemma med sitt handarbete och sin läsning av skönlitteratur. Tillkomsten av arbetar- och vuxeninstituten innebar en revolution. Nu kan man träffas och diskutera, träna språk i grupp och spela i orkester. Det som samhället inte direkt står för förverkligas i olika klubbar och föreningar. En förutsättning för det är att alla är bilburna. För femtio år sedan var det en utopi. Det rådde en stor ojämlikhet mellan stad och landsbygd. I stan fanns teatrar, biografer, skridskobanor och bibliotek, på landet alls ingenting. En viss återgång till att sitta hemma och ”pyssla” är dagens användning av smarttelefoner, ”paddor” och datorer. För många av dagens unga går det mesta av fritiden åt till petande på dem. Om de används med förstånd kan man lära sig mycket och naturligtvis hålla kontakt med kompisar och hitta nya vänner men kontakten direkt mellan människorna kan tekniken aldrig ersätta.

Resor Bland fritidssysselsättningarna är resande mycket populärt. För Jan-Erik och mig var det självklart att resa så snart kassan tillät. I dag har de flesta möjlighet till kortare eller längre resor. Så har det inte alltid varit. Vikingarna reste, kyrkan sände ut sina apostlar och upptäcktsresande var tidigt i farten. Man reste inte för nöjes skull. På 1700-talet började Syd- och Mellaneuropéer söka sig norrut för att se vad där fanns. En av dem var engelsmannen

Fritid definieras som den del av vår tid som blir över efter arbete, måltider och sömn. Edward David Clarke som 1799 reste genom Österbotten på sin väg till Lappland. I Oravais såg han kvinnor rida grensle som i Ångermanland, i Veikars såg han några av de sötaste flickor han någonsin sett och i Björkö stickade kvinnorna strumpor samtidigt som de gick hem från arbetet och på huvudet bar de ofta bördor som i Wales! I forna Jugoslavien såg vi på 1960-talet svartklädda kvinnor gå nerför bergen spinnande på slända. Aﬀärsresor, vetenskapsresor och hälsoresor har också gamla anor.

Turismen Turistindustrin växte fram efter andra världskriget. Flyget möjliggjorde längre och bekvämare resor. På 1950-talet startade Spies charterresor från Sverige till Mallorca och Aurinkomatkat – Solresor förde åtminstone i mitten av 1960-talet turister från Finland till Sydeuropa. Ett genombrott för resande till Finland skedde under olympiaden 1952 då 120 000 utlänningar besökte Finland. Från 1970-talet fördes en medveten turistpolitik. Man kom i underfund med att turismen kunde bli en betydande inkomstkälla för landet. Det intressantaste området var Lappland och så är det fortsättningsvis men huvudstadsregionen är på stark frammarsch. År 2015 spenderade utländska turister fyra miljarder euro i Finland. Turistindustrin sysselsätter 140 000 personer, vilket är 5,5 % av alla sysselsatta och intäkterna är 2,5 % av BNP, mer än både livsmedels- och skogsindustrin. Låt oss hoppas att oroligheterna i världen inte påverkar folks turistande alltför negativt. Här kan Finland som turistmål ha trumf på hand för vi anses som ett lugnt och tryggt land.

Språkdusch för många Sammanlagt 14 elever från Korsholms gymnasium samt 14 elever från Suomussalmi deltog i årets skärgårdsläger ute på Odd Inn.

Sedan många år tillbaka har Korsholms gymnasium ett nära samarbete med flera skolor i nordöstra Finland samt i ryska Karelen. Varje höst åker ett antal elever turvis iväg för att under några dagar umgås med sin vänskola och lära sig mer av det andra inhemska språket. I år bestod utbytet av ett skärgårdsläger, arrangerat för elever från Suomussalmi.

I HAR FRÅN vårt gymnasium besökt både nordöstra Finland och Ryssland flera gånger, och träﬀarna, som sker varje höst, planeras under vårterminerna. När vi får besök hit går allt på svenska, och när vi åker dit kommunicerar vi enbart på finska, berättar Terho Jalkanen, lektor i finska i Korsholms gymnasium.

Vänlig inställning till två språk Årets läger hölls på Odd Inn i Söderudden, och bjöd på bland

Kajsa Österback samt Tina Björk, lektor i finska, under besöket på sjöbevakningsstationen.

Skärgårdsläger, hösten 2017 VI ANLÄNDE TILL Odd Inn i Söderudden på kvällen, sista onsdagen i augusti. Vi från Korsholms gymnasium hade redan hunnit inkvartera oss i våra rum när de studerande från Suomussalmi rullade in på gården. Ivriga sprang vi ut för att välkomna våra lägerkamrater. Från Suomussalmi kom en grupp på 14 personer med finska som modersmål, och vår skola bjöd på 14 per-

soner med svenska som modersmål. Små språkdilemman kom alltså bli oundvikliga, men målet med lägret var att presentera finlandssvenskheten åt gästerna. Vi passade på att fråga två av flickorna från Suomussalmi om deras åsikter, såklart på svenska. Till torsdagens program hörde bland annat ett givande besök på sjöbevakningsstationen i Södra Vallgrund, där vi fick bekanta oss med patrullbåten och svävaren,

följt av en skogsvandring från Vikarskat till en hamnbastu där vi grillade korv och plockade havtorn. Vad tyckte ni var bäst idag? ”Det bästa idag var svävaren” tyckte Sanna, en andra klassist från Suomussalmi. ”Idag gillade jag mest volleyboll”, svarade Siiri, varpå båda brast ut i skratt. Fredagens första programpunkt var en visit till vårt gymnasium,

där Suomussalmiborna fick presentera sig inför skolan på vår veckosamling. Efter lunchen tog vi bussen in till stan och besökte först campusområdet på Brändö. Därefter fick vi spendera resten av dagen hur vi ville på stan. På kvällen gick vi och fiskade. På lördagen, Grande Finale, åkte vi ut till Valsörarna med båten MS Corina. På båten hörde jag att en av Suomussalmiborna mådde illa av allt gungande. Jag drog lite

på munnen - det är ganska ovan sak att höra här! När vi kom fram sken solen och det var så varmt att vissa gick omkring med bara tshirt på sig. De som hade sin stuga där bjöd oss på limonad och sade att det var den vackraste dagen på hela sommaren, och jag kan inget annat än att hålla med. Det var otroligt vackert! Vår grupp traskade vidare till fyren där vi åt vårt mellanmål. Därefter gick vi tillbaka till ham-

Smedsby-Böle skola

elever TEXT OCH FOTO: Anna Sand

Isabella Holmlund, Kajsa Österback, Julia Latva-Pirilä, Sophia Palmgren, lektor i biologi och geografi, samt Tina Björk, lektor i finska var några av deltagarna på lägret.

annat ett besök på sjöbevakningsstationen, en båttur till Valsörarna samt fritt umgänge i Vasa stad. – Tidigare har vi hållit liknande läger ute i Björköby samt på Mickelsörarna, berättar Terho vidare. Oftast är det elever från årskurs två som deltar, och konkurrensen om platserna är speciellt hård hos vänskolorna i öst. – Där borta har man inte samma negativa inställning till tvåspråkigheten, som vi ofta stöter på här. Tvärtom är de väldigt nyfikna och vill uppleva den i verkligheten. Naturen är helt annorlunda här och eleverna från Suomussalmi var överförtjusta i årets lägerprogram. Många av dem hade aldrig varit ute på havet tidigare, vilket i sig var en stor upplevelse för dem. Att arrangera ett dylikt läger är förstås inte gratis, och från

nen och tog båten hem. Några från Korsholm passade på att ta en tupplur i fören. Som tur var för Suomussalmiborna gungade det inte lika mycket som på morgonen. På kvällen hade lärarna förberett en liten tävling åt oss med vinster. Eftersom det då var sista dagen var folk uppe sent på natten och umgicks. På söndagen städade vi, sade hejdå till varandra och åkte sedan hemåt. Vi har fortfarande kontakt

I SMEDSBY-BÖLE SKOLA är årets ettor uppdelade på tre parallellklasser. Hittills har terminen gått åt till att komma igång med skolarbetet och rutinerna och att lära sig jobba som en skolelev. Under hösten jobbar ettorna även med ett Muminprojekt, som kommer att utmynna i ett julfest-

program, och som anknyter till Finlands 100-års jubileum. En bokstav i veckan avverkas i alfabetet och eftersom man i skolan just nu är väldigt trångbodda, väntar man på den planerade utbyggnaden av skolan. Tills dess lånar man utrymmen av både gymnasiet, högstadiet och eftis.

Yvonne Lahtinen, längst till höger, är klasslärare för 1 A. Till sin hjälp har hon speciallärare Pia Ahonen samt assistent Mika Flemming, till vänster i bild. Överst från vänster står sedan eleverna Jade Wörlin, Julia Nordman, Filippa Ström, Isak Hemberg, Albin Lundström och Viivi Österåker. Nedanför sitter Jemina Salminen, Liam Fors, Samuel Henderson, Aaron Kåll, Samira Mujkic, Lova Hansén, Niko Saarela och Nicolas Söderström.

gymnasiets sida är man mycket tacksam för det stöd man under årens lopp fått från Svenska Kulturfonden. – Även från kommunen har vi fått bidrag, och resterande del betalar eleverna själva, tilllägger Terho. Nästa år är det dags för ett antal elever att resa österut för motsvarande läger, och Terho hoppas att traditionen ska kunna fortsätta även framöver. – Ju mer man ser av världen och ju fler erfarenheter man får, desto vidare syn på livet och desto mindre fördomar har man, avslutar han.

TEXT: Anna Sand d FOTO: Gymnasiets ts egna bilder

Maria Karell-Backman är klasslärare i 1B, och hon står längst till höger i bild. Eleverna är stående från vänster Pinja Herler, Noah Söderqvist, Amanda Weckström, Tim Unger, Elli Åkerfelt, Noah Torp samt Ruaa Almahmoud. Nedanför sitter Milton Sandén, Wilma Westerlund, Elisée Mamenywa, Fanny Mäkisalo, Milton Kauppinen, Sofie Carlson, Lucas Huhtakangas, Anna Sundvik och Samuel Välikorpi.

med varandra via sociala medier och hoppas att vi ses igen. Under lägret fick vi flera nya kompisar och nya upplevelse, därför vill vi också rikta ett speciellt tack till Svenska Kulturfonden som gjorde lägret möjligt!

TEXT: Annika Mäenpää 3B, Maija Westergård 2C, Korsholms Gymnasium

I 1C är Lena Wikström klasslärare. Eleverna är stående från vänster Theo Grankvist, Willy Lustig, Melvin Östervik, Ana Maria Coca, Robin Holm, Alexander Bernas, Nelly Sjöberg samt Molly Åman. Nedanför sitter Hannes Omars, Amelie Björklund, Martta Byskata, Emilia Storgård, Oliver Holmberg, Jessica Cederqvist, Siiri Österblad samt André Byona.

Koskö jaktklubb hade 70-årsfest

Herbert Rabb och Bjarne Krus framför Koskö jaktstuga som stod klar 2009. Till höger ses Karl-Erik Österberg, Benny Mörk och Allan Burman bygga ett jakttorn för vitsvanshjortjakt.

tuerande möte. Albert J Burman verkade som klubbens ordförande under åren 1947-1953. Antalet beviljade älglicenser var mycket få i mitten av 1900-talet. Vanligtvis fick föreningarna tillstånd att fälla något enstaka djur om höstarna. – Koskö jaktklubb hade tillsammans med motsvarande klubb i Petsmo ansökt om två licenser hösten 1948. Men de båda klubbarna fick lov att dela på en licens. Hur det gick till i praktiken vet jag inte, säger Herbert Rabb.

Ett sextiotal personer slöt upp vid jaktstugan då Koskö jaktklubb arrangerade 70-årsfest söndagen den 3 september 2017. Kaffe med bakelse och historiska tillbakablickar hörde till programmet.

JÄMNA SJU DECENNIER har Koskö jaktklubb samlat och svetsat samman jaktsugna bybor. Klubben är därmed en av de äldsta föreningarna i Koskö. – Vi har idag ett 40-tal medlemmar varav 23-24 deltar aktivt i älgjakten. Älgjakten är den klart största verksamhetsgrenen. Men vi jagar också vitsvanshjort och till exempel räv och mårdhund, säger Bjarne Krus, ordförande för Koskö jaktklubb. – Det har skett en viss föryngring i klubben. Men medelåldern är fortsättningsvis hög, säger Bjarne som själv har varit älgjägare sedan 1977.

Mellan 22 och 81 De yngsta Koskö-jägarna är Dan Krus och Simon Eriksson är i 22-årsåldern. Klubbens nestor är Herbert Rabb som fyller 81 år i år. Höstens älgjakt startar några veckor senare än vanligt- i mit-

ten av oktober. Koskö jaktklubb har denna gång beviljats sju älglicenser och åtta vitsvanshjortlicenser. – Det är inte bara för älgköttets skull som man håller på med det här. Det är det starka intresset och den goda sociala gemenskapen som är de främsta orsakerna, poängterar Herbert Rabb som har varit med i jaktklubben sedan 1965.

Något enstaka djur I samband med 70-årsfesten blickade Herbert Rabb tillbaka på jaktklubbklubbens historia. Han överlämnade också ett fotoalbum med cirka 120 föreningsrelaterade bilder. Koskö jaktklubb grundades i januari 1947 med Rudolf Mörk och Gunnar Granlund som ordförande respektive sekreterare i en första provisorisk styrelse. I mars 1947 valdes en mera varaktig styrelse vid ett konsti-

Alf Burman och Tina Korpela framförde under 70-årsfesten gratulationer från lokala hembygdsföreningen, samfälligheten och väglaget till jubilaren Koskö jaktklubb. Jaktklubben representerades av sekreteraren Martina Bäckman och ordföranden Bjarne Krus. Foto: Herbert Rabb Bildsamlaren Herbert Rabb presenterade ett nytt jaktklubbrelaterat fotoalbum som samtidigt överlämnades till jaktklubben för uppbevaring. Foto: Agneta Eriksson

Ny jaktstuga År 1991 uppförde Koskö jaktklubb en stockstuga på Vitviksvägen. Hösten 2008 förstördes stugan totalt i en anlagd brand. Men redan året därpå, hösten 2009, hade en ny jaktstuga byggts och tagits i bruk. – Den nya stugan är försedd med både golvvärme och kylrum. Det har satts ner ett stort antal talkotimmar på stugprojektet, säger Bjarne Krus.

TEXT OCH FOTO: Joakim Snickars

Karkmo ”skäpphus” har fått nytt liv – Karkmo är en liten by men här händer mycket, intygar Raija Svarfvar, ordförande för byaföreningen, Karkmoby Kyläyhdistys. Nu i sommar har man bland annat renoverat byns gamla ”skäpphus”, där det planeras utställningsverksamhet framöver under sommarmånaderna.

ET LILLA UTHUSET i Karkmo by, som stått på samma tomt sedan det byggdes omkring 1910, användes tidigare bland annat för förvaring av marthornas servis och ”skäppor”, därav namnet Skäpphuset. Intill stod även ett annat, motsvarande hus, och byggnaderna fungerade ursprungligen som mangelhus och för förvaring av byns likvagn och brandspruta.

”Arbeitar ilag” – Numera förvarar marthorna, Karkmo-Toby Marthaförening, sina saker och sin servis i den gamla skolan, så det här huset har stått tomt och förfallit i många år, berättar Raja Svarfvar, som även hon är en av marthorna. Det gamla Skäpphuset ägs av byns skifteslag, som även äger tomten, och byaföreningen började i våras fundera på möjligheterna att rusta upp och tillvarata huset.

Kaisa Martinsson samt Raija Svarfvar är två av medlemmarna i Karkmo byaförenings styrelse. Föreningen har ordnat talkokvällarna under sommaren då man renoverat upp byns gamla ”skäpphus”. Paul Martinsson är väl insatt i byns historia som han gärna också berättar om.

– Förra sommaren satte vi på talko Kvarnstranden i skick, och byggde en grillplats och ett litet rekreationsområde där. Nu behövdes ett nytt projekt för den här sommaren, förklarar Kaisa Martinsson, sekreterare i byaföreningen.

Festlig invigning med utställning Finland 100 år Föreningen har under sommaren ordnat talko vid Skäpphuset varje onsdagskväll. Byns flitiga karlar,

I Skäpphuset, där marthorna tidigare förvarade sin servis, finns nu möjlighet att ordna olika utställningar. Den första var på temat ”Gamla föremål och Finland 100 år”.

kvinnor och barn har deltagit i talko och man har lagt nytt golv, reparerat väggar samt målat. Syftet med renoveringen var att bevara lite historia samt kunna hålla mindre tillställningar och utställningar i byggnaden. – Invigningen skedde den 9 september och samtidigt ställde vi i ordning för den första utställningen, på temat ”Gamla föremål och Finland 100 år”. Sakerna som finns här har lånats hit av privat personer i byn, men även av marthorna, berättar Raija och Kaisa vidare.

På hyllorna finns bland annat gamla tidningar och stora kaﬀepannor i koppar, matkärl och textilier, gamla underkläder med mera. – Invigningsfesten förgylldes av spelemän som var på plats, och vi fortsatte sedan med festligheter vid Kvarnstranden, tillägger Raija.

Fotosida på Facebook Under invigningen kunde besökarna även ta del av gamla fotografier, reprofotograferade i svartvitt av Paul Martinsson. Paul driver Facebook-sidan ”Karkmo – gamla

texter och bilder” – en öppen sida där alla kan ta del av byns historia och personliga öden. – Jag lägger upp två nya bilder om dagen, berättar Paul, som hållit på med projektet i ett halvårs tid nu. Antalet bilder på sidan närmar sig 400 och sidan utgör en intressant historisk källa för alla invånare i byn. TEXT OCH FOTO: Anna Sand

Musikalisk Ingvar på Wasa Teater

ASA TEATERS NITTIONIONDE spelår inleddes med en musikal om IKEA och deras grundare. På repertoaren i höst finns även pjäsen Svälta Räv och Sagostund/Familjeskoj med Nina DahlTallgren. Aktuella gästspel under hösten är ÅRETS PJÄS med Lina Ekblad, DE LANGERHANSKA ÖARNA med Ylva Ekblad och Stina Ekblad, NONEN VOCALS, BLAUE FRAU YO-BRO och VINTERKLANG med bland annat Helen Sjöholm. Musikalen Ingvar på Wasa Teater är sång, musik, dans och liv på scenen från början till slut. Det är faktiskt lite svårt att förklara hur Ingvar är. Den ska man se för att förstå att det faktiskt händer något hela tiden, att musiken finns med överallt under föreställningens gång. Att det är sådan framfart på scenen att man faktiskt undrar hur de ”mäktar”. Den musikaliska möbelsagan genomförs med högt tempo av en samspelt ensemble, som både hyllar och driver med både den Sverigesvenska självbilden och med Ingvar Kamprad och hans livsverk IKEA. Innehållsmässigt handlar den om Ingvars yrkesliv och om IKEA, inte så mycket om honom som privatperson. Musikalen handlar också om att inte ge upp utan hitta utvägar och tro på sig själv när ingen annan gör det. Musikalen är skriven av Klas Abrahamsson och Erik Gedeon, regissör i Vasa är Markus Virka och för scenografi och kostymer står Lotta Nilsson. Erik-André Hvidsten gestaltar Ingvar och med sig på scenen har han Anna-Maria Hallgarn, Thomas Lundin, Johan Aspelin, Tove Qvickström, Maria Udd, Saara Lehtonen och Richard Mitts. Det var en härlig premiärföreställning och Ingvar spelas fram till slutet av december på Wasa Teaters stora scen. Ser vi tillbaka på förra spelåret pratar vi en tjugoprocentig ökning i besökarantalet på Wasa Teater och där Pleppo TVÅ! med nästan femton tusen besökare och Alladin och den magiska lampan, med uppemot åtta tusen besökare. Unders spelåret hade teatern totalt 49 000 besökare och det var nio tusen personer mera än året innan. Häftigt!

Ingvar – en musikalisk möbelsaga. Från vänster Anna-Maria Hallgarn, Richard Mitts, Tove Qvickström, Thomas Lundin, Erik-André Hvidsten, Maria Udd, Johan Aspelin, Saara Lehtonen. Foto: Frank A. Unger

Billy Elliot på Vaasan Kaupunginteatteri

ÄG BILLY ELLIOT på Vaasan Kaupunginteatteri och jag gör vågen. En mycket, mycket, sevärd produktion som jag önskar att många, många och också svenskspråkig publik kommer till. För att känslan, musiken och dansen är helt språköverskridande och musikalen är dessutom är textad till svenska under hösten. Att beakta för den som vill se textningen är att inte boka plats till de främsta raderna. Visst, det har jobbats mycket med produktionen men så kändes den också väldigt färdig. Många aktörer på scen, orkester, unga och äldre. Det är glädje och tårar. Det är kalla kårar och det är roligt. Billy Elliot innehåller så mycket. Den handlar om vem man är och vad man vill. Och att mycket är möjligt, att egentligen inget är omöjligt. Den handlar om Billy Elliot i England, en tolvåring som drömmer om att dansa balett. Den handlar om den tid han lever i, där gruvarbetare strejkar och vardagen är tuﬀ. Det är sorg, Billy saknar sin döda mamma och det är glädje, hjärtan får tala till sist. I publiken träﬀar jag Kaija Grannas från Veikars. Hon är lika imponerad som jag är. För regi och koreografi svarar Jakob Höglund. Texten bär Lee Halls signatur, musiken är Elton Johns och kapellmästare på Vasascenen är Sauli Perälä. Jag räknar till ett sextiotal medverkande skådespelare, dansare och musiker. Det är storslaget bästa läsare. Sång, skådespeleri, dans – steppnummer! Missa inte Billy Elliot på kaupunginteatteri.

Billy Elliot. Kalle Lorenz, Emmi Kangas och Ville Seivo. Foto: Linus Lindholm

TEXT: Lisbeth Bäck

19 Välkommen att skicka in bidrag till ”Läsarnas sida” Fotografier, texter och varför inte teckningar. Bilder av barn, djur och vuxna människor. Gratulationer, hälsningar, konstigt växta grönsaker, naturbilder, generationsfotografier och så vidare. Roliga foton och allvarliga foton. Bland alla insända bidrag lottar vi ut en överraskning. Uppge därför namn och adress.

HAR NI FÅTT BARN?

GRATTIS!

Vill ni vara med på bild i ByaNytt? Kontakta mig så kommer vi överens om fotografering. Mina kontaktuppgifter är: lisbeth@kustmedia.fi / 0500 267 119. Det går också bra att ta eget foto och skicka in, men det är viktigt att ni kontaktar mig först så jag får uppgifter och kan skicka fotorekommendationer. Alla som sänder in eget foto belönas med en gåva från oss. Gratulerar till babyn!

Skicka in gratulationer, gärna med foto, till ByaNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. Märk kuvertet ”Klang & Jubel”. Sänd med ett frankerat kuvert om Du vill ha fotot i retur. Du kan också skicka in hälsningen per e-post till adressen grattis@byanytt.fi. Bidrag till nästa nummer av ByaNytt bör vara på redaktionen senast den 11 oktober 2017.

Lisbeth Bäck

Adressen till redaktionen är: ByaNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM.

Hipp hipp hurra! Till Kevin i Kvevlax som fyller 1 år 12.9. Kramar från moster.

E-postadressen är: lasarbidrag@byanytt.fi

Nästa nummer av ByaNytt utkommer den 25.10.2017.

Vår söta och mysiga lilla Melina blir redan 1-år nu den 29:e september, många stora grattiskramar av mamma och pappa, Hampus och Sibelle samt katterna Skrållan och Smilla.

ByaNytt önskar alla läsare en skön höst!

TEMA: Vöråbilaga

Prenumerera på ByaNytt!

Tipsa oss om vad Du vill läsa!

Fyll i kupongen och skicka in! Du kan också ringa Emma 010 311 1910 eller gå in på vår hemsida www.byanytt.fi

Fyll i och skicka in kupongen invid eller sänd ett e-mail på adress: tipsa@byanytt.fi. Du kan också tipsa via vår hemsida www.byanytt.fi

Prenumerera och du kan vinna en

Vastaanottaja maksaa postimaksun

Mottagaren betalar portot

iPad Air

Mottagaren betalar portot

Jag tycker att ni ska intervjua / skriva om:

Skicka in denna kupong eller fyll i på våra hemsidor www.byanytt.fi eller www.kustnytt.fi där kan du även gåvoprenumerera, eller ring Emma 010 311 1910.

NAMN ELLER ÄMNE: ________________________________ _____________________________________________________

ByaNytt

KustNytt

TEL: ________________________________________________

10 nr/år: Finland 52 €, Norden 57 €, utanför Norden 59 €

ByaNytt & KustNytt

ORT: ________________________________________________

Kustmedia Ab Oy

NAMN: ________________________________________________ ADRESS: _______________________________________________

MOTIVERING: _______________________________________

Kustmedia Ab Oy

_____________________________________________________

10 nr/år: Finland 94 €, Norden 106 €, utanför Norden 110 €

Avtalskod 5007656

_____________________________________________________

Avtalskod 5007656

00003 SVARSFÖRSÄNDELSE

_____________________________________________________

00003 SVARSFÖRSÄNDELSE

________________________________________________________ TEL: ___________________________________________________

TIPSARENS NAMN: __________________________________

E-POST: _________________________________ ______________

TEL: ________________________________________________

Alla som förnyar eller betalar en ny prenumeration under tiden 1.1–30.11.2017 deltar i utlottningen av surfplattan. Du som redan prenumererar deltar automatiskt och behöver således inte sända in kupongen.

ADRESS: ____________________________________________ JAG VILL VARA ANONYM TIPSARE (KRYSSA I).

Rustad för ny säsong Större spårmaskin underlättar det praktiska anläggningsarbetet i Solfterrängen

Skidsektionen i Solf har fått med många knattar i sin verksamhet. Under höstmånaderna börjar förberedelserna inför en ny skidsäsong. Sektionen har tidigare i år skaffat en större spårmaskin. Solf IK:s skidsektion satsar på att effektivera det praktiska arbetet bakom den egna skidanläggningen.

NTILL SPORTSTUGAN VID skidcentret i Solf tornar föreningens senaste investering upp sig- en ståtlig spårmaskin vid namn Turbo Paana. – Vi skaﬀade den här större och bredare spårmaskinen i vårvintras. Den begagnade maskinen har en bättre spårbredd än föregångaren, säger föreningsveteranen Arne Lervik som är spåransvarig inom skidsektionen. – Med den förra spårmaskinen var jag tvungen att köra två gånger när jag tillverkade skidspår. En marginal på 80 centimeter återstod efter det första varvet. Nu behöver jag bara köra en gång i fortsättningen, säger Arne som har engagerat sig i hembyns skidvärld i åratal. – Jag har varit med sedan 1970-talet. 1986 skaffade vi en skoter till skidverksamheten här i Solf, minns Arne när han gör en hastig tillbakablick. Det handlar inte heller om någon billig investering. Spårmaskinen som tidigare har varit i Storkyro kommuns ägo har betingat ett pris på närmare 15 000 euro.

Resultat av 150 timmar talko Att bygga skidanläggningen i Solfterrängen är överlag en arbetsdryg historia som totalt sett brukar omfatta ungefär 140 arbetstimmar. – Vi har varit tvungna att förlita oss på konstsnö på sistone. De senaste vintrarna har varit dåliga och fattiga på natursnö. Det har töat och frusit på om vartannat, säger Fredrik Råholm, ordförande för Solf IK:s skidsektion. Med hjälp av en snökanon tillverkar Solf-skidarna sin egen snö med lokalt vatten från ett närliggande vattentorn som råvara. – Vi torde vara den enda föreningen som har tillgång till ett eget vattentorn, säger föreningens sekreterare Ulf-Johan Björknäs. – Att tillverka konstsnö och sprida den i terrängen är ett jobb som sammanlagt tar cirka 140 timmar. Snöproduktionen börjar fungera mera eﬀektivt när det fem köldgrader och kallare, säger Arne Lervik. Konstnöslingan i Solfskogen är 1,8 kilometer lång. Den längsta

Solf IK:s skidsektion lägger ner mycket tid på att upprätthålla skidspår i Solfskogen om vintrarna. Närmast kameran kassören Jens Heinonen. Nedanför ses sekreteraren Ulf-Johan Björknäs, spårmästaren Arne Lervik och ordföranden Fredrik Råholm.

rutten i anläggningen uppgår till drygt fem kilometer ifall det finns tillräckligt med natursnö.

Skidade på Valborg De närvarande sektionsmedlemmarna framhåller i sammanhanget att skidåkande på torr och skarp konstsnö ställer helt andra krav på vallningen än när underlaget är natursnö. Det är naturligtvis vanskligt att komma med spådomar om den kommande vintern och starten på skidsäsongen. – Tidigare brukar 20 november vara ett typiskt startdatum, säger Arne. – Ifjol gjorde jag min första skidtur den 12 november. Jag avslutade säsongen den 14 april, säger Jens Heinonen, kassör och

Solf IK tillverkar konstsnö med snökanon. Vattnet tas från ett närliggande vattentorn. Foto: Privat

tidigare mångårig ordförande i skidsektionen. – Själv hade jag möjlighet att skida ännu på valborgsmässoaftonen. Det hade snöat under den föregående natten. Det var speciellt. Vi var tre personer som gav oss ut i spåret, säger Ulf-Johan Björknäs. Har sektionen inlett förberedelserna för skidsäsongen 20172018? – Det har varit lugnt under sommaren. Nu bör vi sparka igång träningskvällar igen under höstmånaderna. I juni hade vi löpträning för äldre åkare på schemat, säger Jens Heinonen. Brukar ni åka till några andra skidanläggningar? – Kring självständighetsdagen brukar vi arrangera en resa till Piispala-centret i Kannonkoski i

I år gick det att ta en skidtur i Solf på valborgsmässoaftonen. Foto: Privat

mellersta Finland. Det är en bra anläggning. Tidigare gjorde vi också tripper till Vuokatti och Jämijärvi, säger Jens.

Viktigt att barn får idrottsfostran Till Solf IK:s skidsektion hör för närvarande närmare ett hundratal aktiva åkare från Solf samt grannbyarna Tölby och Vikby. Skaran är brokig och består av juniorer och seniorer, tävlande och renodlade motionärer. – Vi har ett 40-tal tävlingslicenser för närvarande, säger Jens Heinonen. Ifjol hade Solf IK såväl herrlag som flicklag med i DM-stafetter. Skidsektionen har framför allt lyckats mobilisera yngre förmågor i åldern 4–10 på senare tid. Enligt Ulf-Johan Björknäs hör cirka 80 procent av de aktiva till den kategorin. – Det är viktigt att få barn att börja idrotta i ett tidigt skede. Ofta fortsätter dessa motionera när de blir äldre och gör det till en livsstil, säger Jens Heinonen. Solf IK:s mest kända tävling är Parkloppet som traditionellt brukar arrangeras under första halvan i januari. Tillställningen har som mest haft långt över 200 deltagare. En annan Solfklassiker i skidväg är Byastafetten där de olika bydelarna i Solf samt Tölby och Vikby tävlar mot varandra. TEXT OCH FOTO: Joakim Snickarss