6 som ett husdjur, inte som ett hus, det är så genomträngande. Det tränger igenom. In och ut. Sen: Zlatans ungar över hela huset, ett invaderande och erövrande. Att skjuta undan dem med foten, att vada genom dem, att lägga sig, mycket nära dem, på rygg med dem på magen. Det är päls och mycket mjukt men blir ändå ledsen. Det är så mycket mjukt. Hjärtat är så nära luften, hur ska det här kunna klara sig? Det blir bara mer och mer. Ungarnas skelett är mjukt, för mjukt, upptäcks det när de fastnar i stolsbenen och tassarna bryts. Det är något som i skelettet är fel. De kommer aldrig växa, växa riktigt. Riktigt. De kommer ha skelett som krymplingar, det är kemikaliernas fel. Har Zlatan samma fel är detta allvarligt. Det är också ofta inavel. Och Z som bär hela landet på sina axlar. – Å hur ska det gå. / Jag kan inte ta hand om mig, kan inte ta hand om ett barn (så varför kan Camilla Öst?) jag måste ta hand om mig, ta hand om mig först, jag måste ta, mina händer, hålla dem. Hårt. / Hennes kropp är en bula och en bulle. Min kropp är. När jag tittar på golvet täckt av kattungar tänker jag på hur jag vill drunkna i dem. Så att de blir en massa, kroppar, en massa, en massa kroppar. Jag vill inte tänka men jag tänker. Jag lutar mig mot dem och min kropp är rakad och skör men så tung mot deras och de mosas under mig. Jag ligger över lik. Det trycks in i. Jag dödar dem och det dödar mig och genom döden. Jag skojar. Jag dödar inte. Jag skojar, jag ligger stilla så ingen fara, jag ligger i framstupa sidoläge och ur min mun kommer mat som de kan äta.
Anna
Kropp mot kropp. Det blir som en kroppkaka, ut ur munnarna, jag klappar ofta på dem och pratar med dem ofta. Jag skrattar. Jag och Camilla Ö mittemot varandra på konsumfiket. Jag skrattar för det finns inget annat. Hon gungar vagnen. Jag skrattar. Hon gungar vagnen, jag skrattar. Hon borrar in sitt ansikte i min mage och jag skrattar. Jag tittar på vagnen. Jag säger att det är sanslöst, Camilla. Jag säger att hon är galen. Hon nickar. Hon känner in igen. In. Igen där. Vecken av hud. Jag skrattar sakta. Hon lyfter upp kroppen och det liknar en annan kropp. – Vill du hålla – Jag kommer tappa – Vill du prata – Jag kommer tappa, jag kommer skada – Vill du titta Jag kan inte böja mig fram för då kommer det falla ut ur mig. Det måste hållas upprätt. / Zlatan springer. Hon känner att allting hänger på henne nu. Utan henne, ingen vinner. Hon måste hinna. Zlatan springer. Detta är det enda hoppet. Zlatan springer. Hon andas knappt. Hela kroppen fylld av hjärtslag. Zlatan springer. Innan det är avgjort. Vägen mellan. / Vi kysser varandra nästan konstant &/ för jag har deras hår i min mun och måste ständigt spotta. Vi har inte mycket val. Vi kommer allt närmare.
/