14
* hon sa: du kommer ta form, du kommer tryckas ut mot kanterna för att sedan falla ned mot bottnen, och där kommer du ta form, du kan inte fly det, du kommer behöva vara det hon sa: det kommer vara våldsamt och jag väntar på dig, jag väntar på dig i gräset strax efter stranden, där myrorna biter våra ben när vi står stilla för länge och jag tänker att du kommer snart, du måste komma snart för jag har väntat länge och kanske var din väska tung av stenarna vi lade i den, kanske var det därför jag väntade, och jag trycker mina ben mot de där stammarna som ser ut som senor, som långa gråa senor, skogens kropps senor, jordens senor, jag låter de skrapa mina lår och jag drar mina händer över barken och den är mjuk och hård som huden på ett gammalt djur och jag låter de hålla fast mig medan jag trycker kinden mot jorden och säger till dig genom jorden; du skall vara vid mig hör du; du skall vara vid mig och senornas bark lägger sig över min hud och skyddar mig, jag är skyddad av barken och löven sjunger för mig, de sjunger att jag ska stanna med dem, att jag ska lägga örat mot jorden och lyssna, att sorkens hål inte är farligt, att det är dit de tar sina käraste och under jorden lever de som vi alla skulle kunna göra, och min kropp är skyddad av barken och under jorden hör jag de kärastes rasslande, de säger till mig; du behöver inte vara rädd, vi är de enda du har, vi vill dig inget illa, du är vårt lilla barn
Susanna