Dokumentärmamma
Min mamma Inga-lill dog 2008–01–13, hon ligger på Västra kyrkogården. Jag sörjde henne i tre år, jag började gråta när jag hörde musik – Love Me Tender med Elvis och Vikingarnas Ljus och värme och Alf Robertsson En femöres kola – som hon tyckte mycket om. Vi hade mycket roligt tillsammans, vi gick på buggkurs, var ute och dansade. Jag började dricka för att dämpa sorgen. En dag vaknade jag av att hon satt på sängkanten, vacker som en ros, i en himmelsk blå sidenklänning och sa till mig: – Jag mår bra häruppe i paradiset. Hon fortsatte: – Du skall inte vara rädd, du skall börja leva livet, ta hand om dig och vara glad varje dag. Min mor Inga-lill var en fantastisk kvinna. Hon hade tre arbeten: Koa fyra, Apoteket och Konditoriet där hon städade varje kväll, för på dagen var det tvätt, laga mat, städa. Vi var fyra barn, Jan-Erik, Lisbeth, Birgitta, Krister. Pappa Tord arbetade på Götaverken som låg i Frihamnen. På helgerna var hela familjen uppe i Sjöbergen, drack kaffe, saft och åt bullar, tittade på båtarna som seglade förbi, stora som små till Danmark och Tyskland. Vi kunde även gå ner till Röda Sten och bada och ligga i sanden hela dagarna på helgerna eller ta bussen till Askimsbadet. Nere vid Röda Sten simmade svanar och änder. Det var en härlig tid, jag hade en ganska bra barndom ändå, många kamrater hade jag. Elisabeth var min bästis, vi hittade på många roliga hyss, drack likör med popcorn, rymde hemifrån för att träffa killar, åkte till Danmark. Mamma hade det inte så lätt med oss barn, klä, mata. Nu när man blivit äldre kan man tänka tillbaka, tänk vad hon fick
24
Lisbeth
slita med arbete och fyra barn.