Mötet: Extra-knäck - yrke: Kiropraktor

Han föddes mer eller mindre in i yrket. Och kämpade för att kiropraktorer skulle bli legitimerade. Peter Lövgren kan sina handgrepp.

Genom det stora, blåmålade burspråket kan Peter Lövgren blicka ut över Humlegården i Stockholm. Han har haft sin kiropraktorklinik här sedan 70-talet, och utanför fönstret ser han de hemlösa bli fler, och tempot på gatorna allt högre.

– Psyke och kropp hör ju ihop. Är du spänd ökar risken för skador, definitivt.

Här inne är en annan värld. Dagsljuset flödar över rosa väggar, kolonner i mörkt trä och möbler från tidigare generationer. Från högtalarna stillsamt gitarrspel.

– Om jag är fem eller tio minuter försenad så brukar det inte göra något, för patienterna sitter gärna en stund och bara lyssnar på musiken.

Det är mötet med patienterna som gör att Peter Lövgren fortsätter att arbeta, trots sina 75 år. Det handlar om tillfredsställelsen i att se dem bli bättre, ibland efter att ha dragits med smärta under en längre tid. Så vad är det exakt han gör?

Själva den kiropraktiska korrigeringen är ett grepp med händerna, vilket utförs som en töjning, dragning eller en lätt och snabb stöt.

– Vi pratar om akuta, subakuta och kroniska besvär, och de akuta är lättast att åtgärda. Men allt går inte att lösa. Som min pappa brukade säga: ”Det viktigaste för en kiropraktor är att veta när man inte ska behandla.”

En lika viktig del som själva behandlingen är dock undersökningen, och den så kallade ”anamnesen”, där patienterna berättar sin sjukdomshistoria.

Mycket av mötena med patienter består alltså av samtal, och rådgivning med riktade övningar.

– Jag har fått en hel del att skruva ned tempot och våga säga nej. Jag säger till dem: ”Herregud, du har ju familj, och barn att tänka på, och du har ju också ett liv. Ta vara på det.”

PETER LÖVGREN ÄR så gott som född in i yrket. Hans farfar, som var ingenjör och flyttade till USA på 1910-talet för att arbeta med järnvägsbroar, fick ont i ryggen och sökte upp en kiropraktor. Ett knappt decennium senare hade han själv en examen från National College of Naprapathy i Chicago, världens näst äldsta skola i kiropraktik.

Hans son skulle gå samma väg och studera vid samma skola. Likaså Peter Lövgren och hans bror Fred Lövgren, som båda långt senare flyttade till Chicago. I Chicago fick han först lära sig alla de basmedicinska ämnena och sedan den kliniska delen. Särskilt minns han dissekeringen av kroppar, ”unclaimed bodies”.

– Vi ägnade en hel termin åt det. Det var inte det behagligaste. Kropparna fick ligga ett år eller två i något slags formalinlösning, och sedan var vi fyra stycken på en kropp.

»Jag har fått en hel del att skruva ned tempot och våga säga nej.«

Trots seriositeten i utbildningen hade kiropraktorerna hela tiden svårt att få erkännande av läkarna här hemma i Sverige. Redan Peter Lövgrens farfar hade stångats mot dem. Och även han själv har gått sina ronder. År 1978 skrev tre professorer i ortopedi respektive rehab en debattartikel i Läkartidningen med rubriken: ”Tomtar, troll och charlataner”. Där hävdade de att läkare prövar och förkastar, medan kiropraktorer bara gör samma sak hela tiden.

Peter Lövgren tog till pennan, och satte in den mot en svag punkt. På den tiden använde man ren röntgenstrålning för att bota nackbesvär med åldersymptom – en metod med milt sagt problematiska biverkningar.

Samtidigt, medger Peter Lövgren, kunde det på den tiden finnas viss fog för skepsisen. Vem som helst kunde kalla sig kiropraktor, och det hände att vem som helst också gjorde det. Det var en av orsakerna till att både hans farfar och hans pappa hade kämpat för legitimering av yrket.

PETER LÖVGREN FORTSATTE det engagemanget, både som ordförande för det som då hette Svenska Chiropraktorsällskapet (och nu Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation), och från 1985 som medlem i den expertgrupp som bildades för att på statens uppdrag utreda eventuell legitimering av utlandsutbildade kiropraktorer.

Han minns ett enträget och ibland kreativt lobbyarbete mot Socialstyrelsen, där massmedia till sist spelade en avgörande roll.

– Vi kom på att vi skulle gå ut med ett pressutskick om att kiropraktorerna faktiskt skulle bli legitimerade. Några dagar senare blev det en löpsedel på SvD.

Ett par veckor senare var det möte på Socialstyrelsen, där Peter Lövgren och hans kollega fick en rejäl utskällning.

– ”Vi är ju säkra på att vi kommer att bli legitimerade”, sade vi. ”Jaha, men det är ingenting som är klart ännu!”, svarade man på myndigheten, ”och det här sätter ett jäkla tryck på oss från massmedia!” ”Ja, men det är inte vårt problem, utan ert,” sade vi. Fake it till you make it!

Peter Lövgrens arbete har inte gått obemärkt förbi. Två gånger, 2014 och 2018, har han utnämnts till årets kiropraktor. I motiveringarna lyfter man fram honom som ”en stark kämpe för kiropraktiken i Sverige”, och nämner specifikt arbetet för legitimationen. Det heter också att han är ”den medlem som flitigast söker och föreslår förbättringar.”

Så har han verkligen själv levt efter rådet som han ger sina patienter, att ta det lugnt och inte stressa? Nej, och det har han fått betala för.

För 16 år sedan gjorde han en trippel bypass på hjärtat, och han kopplar själv problemet till specifika erfarenheter: hans exfrus bröstcancer och bortgång, som slog till mot livet samtidigt som han hade två barn att ta hand om och en klinik med två AT-kiropraktorer att hantera.

Han har nu visserligen gått ned till 50 procent, men han har inga planer på att sluta. Hjärtat känner han av när han promenerar, men inte när han boxas, vilket han har gjort hela livet och fortsätter med tre gånger i veckan. Inte heller när han arbetar.

Hur det där hänger ihop ligger inte bara bortom kiropraktorns kunskapshorisont, utan också läkarnas. Kanske det slår stadigt av ren glädje. ●

EN VANLIG ARBETSDAG

07.00–08.00

Börjar morgonen med att gå igenom dagens patienter, och kollar om det finns några extra frågor att ställa. 09.00 Tar emot patienter.

13.00 Lunch.

14.00 Nya patienter. Hur många de är beror på. Måndagar brukar vara mest intensiva, så då arbetar han fram till

17.00. På tisdagar är det lite lugnare och han kan sluta vid 15.00. Onsdagarna arbetar han oftast bara förmiddagar.

16.00 Administrativt arbete. Räkningar ska betalas och fakturor skickas.

17.00 Ägnar en halvtimme till att läsa vetenskapliga artiklar, för att hålla sig uppdaterad.

En erfaren kiropraktor vet när man ska behandla och när man inte ska göra det.

Peter Lövgren

PETER LÖVGREN

● Ålder: 75 år.

● Gör: Kiropraktor som driver Lövgrens Chiropraktorklinik på Östermalm i Stockholm, där också hans hustru Marianne och en ytterligare kollega arbetar.

● Bakgrund: Peter Lövgren, som är utbildad vid National College i Chicago, var under många år ordförande i Svenska Chiropraktorsällskapet och en av de som arbetade hårt för en kiropraktorlegitimering i Sverige. Han ingick också i den grupp som på regeringens uppdrag gjorde den utredning som ledde fram till en legitimering för utlandsutbildade kiropraktorer 1989.

Bor: I Stockholm.

Familj: Hustru och fyra barn.

Intressen: Boxning, och tidigare hästkapplöpning. ”Annars är yrket min fritid. Jag har gått mycket på kurser, ibland mellan 80–90 timmar per år. Senast var det en serie neurologikurser.”

Hoppas på vad gäller yrket: ”En svensk femårig universitets/högskoleutbildning, som den som finns i Danmark.”

TEXT: TIM ANDERSSON

FOTO: VIKTOR GÅRDSÄTER