MÖTET Hälsopedagog

HälsoYRKE: HÄLSOPEDAGOG

äventyr

Anna Luther använder upplevelsepedagogik för att lära barn om kropp, hälsa och värderingar. – Man kommer ihåg så mycket mer då, säger hon.

TEXT: TIM ANDERSSON FOTO: NICKE JOHANSSON

Skelettet Åke blir ett sätt att närma sig hälsa på ett spännande sätt. Barnen står uppradade utanför vinröda draperier. Det är en förskoleklass från Kungsladugårdsskolan som i dag kommit hit till vindsvåningen på Tredje Långgatan 16 i Göteborg. – Ni ska få träffa några skelett, berättar hälsopedagogen Anna Luther. – Är de döda? frågar ett av barnen, åtminstone till hälften på allvar, att döma av den lite ansträngda rösten. – Nja, lever gör de i alla fall inte, säger Anna Luther.

Till musik och ljudet av hjärtslag i högtalarna går barnen in genom tygsjoken och hamnar i ett rum upplyst av en elektrisk kandelaber. Där möter de Åke, ett rangligt skelett med keps, som med lite assistans från Anna Luther tar sig runt för att skaka hand med besökarna.

På en scen under ett randigt täcke ligger hans kompis Benjamin och sover. – De två var ute och lekte igår, och Åke kittlade Benjamin så svårt att alla hans ben nu är i oordning. Är ni bra på att pussla? Är det säkert? I så fall kanske ni kan hjälpa till att få ihop honom igen, föreslår Anna Luther.

Men först har barnen lite andra uppgifter att ta sig an. De får svara på frågor om kroppen, och visa vad som skulle hända med styrseln om deras benstomme plötsligt trollades bort. Och efter att Anna Luther tagit på sig mantel och krona ställs de inför ”drottningen av landet Tvärtemot”, som sätter dem på prov: När de blir tillsagda att röra på sig ska de vara stilla, och när de får order om att göra sig stora ska de krympa ihop. – Ni var ju jättedåliga, säger Anna Luther enligt tvärtomlogiken. Nej, ni var jättebra, säger hon sedan: den bästa grupp jag har haft på tio år, faktiskt…

TIO ÅR – SÅ LÄNGE har Anna Luther arbetat som hälsopedagog på Hälsoäventyret: en hälsofrämjande verksamhet som bygger på upplevelsepedagogik, och som ger barn från förskoleklass upp till sexan kunskap om kropp, hälsa, värderingar och attityder.

Olika årskurser erbjuds olika program. Om sexåringarna får träffa skeletten får sexorna prata kropp och knopp. I årskurs 3 återkommer Åke, men då heter han Hjärt Lundgren i stället, och har ett skriande behov av inre organ. Barnen måste hjälpa honom med hjärta, lungor och blodkärl, och får prova att pumpa låtsasblod. – Vi har små syremolekyler som åker på de röda blodkropparna. Och så pratar vi om vad som stärks av fysisk aktivitet, lungorna och hjärtat. Och hjärnan: du får bättre minne och lättare att koncentrera dig.

Programmet för årskurs 4, ett av dem som

På Hälsoäventyret tillämpar Anna Luther en pedagogik som bygger på upplevelser.

ANNA LUTHER

Anna Luther och hennes kollegor tagit fram, handlar om mat och miljö, liksom matsvinn och ekologisk märkning. – Man kommer ihåg så mycket mer när man upplever det med alla sinnen än när man sitter på en lektion och bara lyssnar på en lärare som pratar. Här får man arbeta mycket med händerna, men också lukta och smaka på saker, berättar Anna Luther.

Själv fick hon upp ögonen för Hälsoäventyret när hon pluggade Hälsopromotionsprogrammet är i Göteborg. Kursarna var på studiebesök i Vara, där konceptet – som kommer från USA – först utvecklades i Sverige. Hon fastnade för just de interaktiva, upplevelsebaserade metoderna, så när hon erbjöds en praktikplats här tackade hon glatt ja.

Samma dag som hon tog sin examen blev hon erbjuden jobb. – Under studierna visste jag inte vad utbildningen skulle leda till för jobb – eller om den skulle leda till jobb. Konkurrensen är stor. Men jag gick helt på lust och intresse. Fram till att Anna Luther återvände till skolbänken vid 39 års ålder hade hon jobbat i 15 år på resebyrå. Hon hade först läst

en turismutbildning, och sedan fördjupat sina kunskaper på en skola i London 1993–1994, lärt sig ”sådant som man inte längre behöver lära sig”, som hon säger: bläddra i stora kataloger och räkna ut flygtider. – Det var också mycket geografi. Jag kunde alla länder, alla huvudstäder, alla delstater i USA. Nästan varenda liten ö i Söderhavet. Med tiden blev hon trött på jobbet, på att bara vara en ordermotta»Man kommer gare. Hon kände att hon ville ha ett arbete där hon ihåg så mycket mer när man kunde påverka. Det var stressigt och kvavt. Ibland hann hon upplever det knappt gå på toaletten. Hon kände också av med alla sinnen.« fysiska konsekvenser. – När jag skulle läsa för min son på kvällen kunde jag inte hålla i boken, eftersom jag fick domningar i armarna. Jag var jättestressad. Och stillasittandet gjorde att jag fick problem med axlar och rygg. SKILLNADEN MELLAN då och nu beskriver hon som den mellan natt och dag. Här är arbetet varierande, rörligt och fritt. Och hon kan påverka det mycket. – Vi har byggt upp allting själva. Vi fick börja med att göra i ordning lokalerna, måla köket, beställa gardiner. Det var en sådan kontrast mot vad jag jobbat med innan, där du sitter i din lilla fyrkant, på din lilla tårtplätt. Men visst kan arbetet vara krävande också. ● Gör: Hälsopedagog på Alla möten med barn och ungdomar blir inte Hälsoäventyret Vargen, bra. Hon minns särskilt första pubertetsproGrundskoleförvaltningen, Göteborgs stad. ● Ålder: 51. grammet som hon genomförde, med tjejer i en sexa. Det gick ”åt helvete”, som hon säger. ● Familj: Gift med Martin – Man skulle nog inte ha släppt iväg den där Luther (som är släkt med klassen utan en lärare. originalet!). De har två barn. Stämningen var kall och samarbetsviljan låg. När tjejerna efteråt skulle skriva om häl

● Utbildning: Hälsopromotion med inriktning kostvetenskap, Göteborgs universitet. ● Fritid: Är gärna vid havet. Badar året runt. Umgås med familj och vänner. Skidåkning både utför och på längden.

EN DAG PÅ JOBBET

07.45 Förbereder lektionen. Tar fram rekvisita och gör iordning rummet. Brygger kaffe för pedagogerna, tar fram äpplen och tar fram böcker som barnen får låna med sig.

08.30 Fikar.

08.50–10.30 Lektion för barnen.

11.00 Plockar undan och packar inför uppföljningsbesök på skola.

11.30–12.00 Lunch.

12.30–13.30 Uppföljningsbesök på en skola. Barnen får repetera vad de tidigare har lärt sig.

14.00 Bokar in nya klasser, skickar påminnelser inför besöken, fixar medskick.

16.30 Slutar för dagen. sopedagogerna i ett slags loggbok var det inga vänliga ord som de formulerade. Anna Luther minns att hon och hennes kollega satt och grät. – Det kanske var en kombo av klassen, där det fanns någon sorts destruktivt spel, och att det var första gången för oss. Nuförtiden är det inget problem för oss att prata om puberteten och kroppsdelar och mensskydd, men då var det lite nytt, och det blev inte bra.

DE FINA MÖTENA överväger dock. När hon känner av barnens respons, märker att de tycker att det är spännande, är jobbet som roligast, säger hon. Att kunna påverka den fysiska arbetsmiljön är en sak – men den stora behållningen är möjligheten att påverka barnen.

Hon berättar om en klass i årskurs 5 som var här nyligen, och som bad om att få träffa skelettet Åke igen. De hade mött honom för många år sedan i förskoleklassen och inte glömt honom. Först var Anna Luther skeptisk, sade att han var på semester, men när de fortsatte att ivrigt insistera tog hon till sist fram honom. – De var så glada. En flicka berättade hur stolt hon varit över ha fått pussla ryggraden på plats.

Kanske kommer Åke att sätta liknande spår i de sexåringar som är här i dag. När de till sist har lyckats få ihop honom och det är dags att återvända till skolan går alla fram och kramar honom. – Från början var han lite otäck, säger en pojke. Hård och läbbig.

Nu greppar han lårbenen i en stor omfamning. ●