Sälg livets viktigaste frukost Bengt EhnstrÜm Martin Holmer
Sälg livets viktigaste frukost Text Bengt EhnstrÜm Illustrationer Martin Holmer
Sälg – livets viktigaste frukost CBM:s skriftserie 33 © 2009 Bengt Ehnström och Centrum för biologisk mångfald Författare: Bengt Ehnström © Illustrationer: Martin Holmer Redaktion: Ola Jennersten, Tom Arnbom, Oloph Demker, Isak Isaksson Projektledare: Isak Isaksson Textredigering: Cecilia Bertilsson Foto: Ola Jennersten Korrektur: Catrin Hellmark Grafisk form: Oloph Demker Upplaga: 2 000 Tryck: Davidsons Tryckeri, Växjö ISSN: 1403-6568 ISBN 978-91-89232-43-3
Faller sälgen faller mångfalden Stora ensamma sälgar är rikedom. I blommorna finns den nektar- och pollenskatt som bina behöver mitt i våren. Det visste man förr. Men vet vi det nu? Sälgen är en doldis i landskapet förutom på våren, då träden kläds i ett hav av blommor, lysande ljusgula för hanträden och mer dämpat grågröna för honträden. Många har säkert stannat till en solig vårdag och lyssnat på den kör av humlor och andra bin, som tillsammans med fjärilar (Lepidoptera) och andra flygande insekter har lockats till denna tidiga och rika nektar- och pollenkälla. Var hittar man de först anlända lövsångarna (Phylloscopus trochilus) på våren om inte i sälgblommornas dukade smörgårdsbord. Bland stannfåglarna hittar även gärna blåmesarna (Parus caeruleus) hit. Sälgens stora betydelse för den biologiska mångfalden är påtaglig. Inga svenska växter utgör föda åt så många fjärils arter som sälg och olika viden. Runt 180 fjärilsarter har sin larv utveckling förlagd till sälg/viden förutom alla de fullbildade fjärilar som söker nektar i sälgblommorna (Biologisk mångfald i Sverige 1994). Även för skalbaggar (Coleoptera) som lever på den levande sälgen ligger Salixarter i topp bland svenska växter med inte mindre än 75 arter som främst lever på bladen, blommorna och knopparna. Dessutom tillkommer över 200 arter som lever i den döda veden och barken. Inga andra växter lämnar mat till så många olika bladsteklar (Tenthredinidae) som Salixarterna. Här är siffrorna mer osäkra men uppskattningsvis ett par hundra arter har sin larvutveckling förlagd till detta växtsläkte. Dessutom tillkommer en mängd
6
Inledning
bladlöss (Aphidoidea) och andra halvvingar (Hemiptera) jämte många gallsteklar (Cynipidae), gallmyggor (Cecidomyiidae) och flera andra småkryp. Sälgens stora roll som nektar- och pollenproducent för de bin (Apoidea), inklusive humlorna, som övervintrat kan inte nog poängteras. Flera trädsvampar lever även helst på sälg, medan lavar och mossor inte är så strikt bundna till detta växtsläkte. Sälgen är därför en av de viktigaste nyckelarter vi har, såväl i skogslandskapet som i det öppna landskapet. En stor del av våra sälgar står numera i bryn, främst mot öppen jordbruksmark. När man gallrar i dessa zoner är det nästan en regel att sälgarna fälls, medan andra trädslag sparas. Om det är någonstans sälgen borde sparas, så är det just i brynen där den pollen- och nektarkälla sälgen erbjuder insekterna har stor betydelse för såväl den omgivande åkermarken som för den i många fall utarmade kulturskogen innanför brynet. Man bör också spara enstaka buskar och träd av sälg, rönn (Sorbus aucuparia) och andra lövträd som finns i minoritet i landskapet. Trots sin viktiga roll glöms sälgen ofta bort. I en vacker bok över träd i Stockholm (Stockholms stad 2003) nämns alla inhemska trädslag och en rad exotiska träd från parkerna, men inte ett ord om sälgen. Däremot i det finska nationaleposet Kalevala, som har mer än tusenåriga rötter, i andra sången vers fyra nämns hur Väinämöinen ”sår sälg i fuktig mylla”.
Sälgens pollen och nektar är för många tidiga vårinsekter den enda näringskällan. Kring detta smörgåsbord samlas även de första anlända lövsångarna.
Sälg – ett naturvårdsträd
7
Ung larv av allmän gaffelsvans Cerura vinula.
18
Sälgens skott är mycket rakvuxna och skjuter upp som spön från marken. De kan vara av tre typer: fröplantor, rotskott och stubbskott. Sälgen växer snabbt, speciellt första vegetationsperioden, och har en årlig tillväxt på mellan 1 och 1,5 meter. Älg och rådjur betar skotten och nästa vegetationsperiod finns istället en flerstammig buske som också betas. Betningen håller tillbaka längdtillväxten, flerstammigheten gynnas och den typiska sälgbusken tuktas fram genom dessa betande mular. Bladmassan på skott och yngre buskar verkar speciellt attraktiv som föda för många bladätande insekter. Olika fjärilslarver finns på bladen, främst i sälgens yngre tillväxtfas. Bladen är nu större än då sälgen blir äldre och speciellt tydligt är det på skott. Kanske är dessa stora blad mer lättuggade för larver och möjligen även mer näringsrika. Under vegetationsperioden lagrar bladen mer försvarsämnen, vilket gör dem mindre smakliga senare på sommaren. Redan i början av juni börjar sälgbladen konsumeras av både betande fyrbenta djur och många insekter. Ibland sitter på bladets översida ett rött ägg som så småningom kläcks till en av de sällsammaste larverna i landet, nämligen den allmänna gaffelsvansens (Cerura vinula). Larven dröjer ytterligare över en månad innan den är fullvuxen, men är värd att vänta på, för en så säregen skepnad måste fascinera alla. Den är tämligen väl kamouflerad där den sitter säkert förankrad vid en några millimeter grov gren. Larven blir som fullvuxen upp till 7 centimeter lång och är vackert grön med ett oregelbundet violett band på ryggen. Det bruna huvudet är omgivet av en mörkröd ram med två svarta fläckar i överkanten. Längst bak har larven två långa spröt. Om man petar på larven reser den upp framkroppen och bakdelen och håller sig fast bara med de fyra bukfötterna. Framkroppen bildar en puckel och ur spröten längst bak skjuter gaffelsvanslarven ut två röda fladdrande trådar. Den kan spruta ut en starkt luktande vätska ett par centimeter från framkroppen; en mycket spektakulär föreställning. Som fullvuxen går larven ner mot marken och söker en gammal träbit. Där gnager den sig in och murar en vägg utanför sig som ett kraftigt skydd
Nu smakar sälgen som bäst
för den puppa den så småningom förvandlat sig till. I sitt fasta skydd kan ibland puppan ligga ett par år innan den fullbildade gråvita spinnarfjärilen kliver ut en dag i maj. Fjärilen flyger bara i nattens mörker och är ganska allmän i en stor del av landet. Det finns en miniupplaga av arten som heter grå gaffelsvans (Furcula furcula) på sälgbladen. Liksom hos andra fjärilsarter finner man ofta påklistrade vita ägg på gaffelsvansarnas larver. Då har äkta parasitsteklar (Ichneumonidae) och andra parasiterande insekter hittat en plats för sina larver.
Larv och adult av allmän gaffelsvans Cerura vinula.
Sälg – ett naturvårdsträd
19
Videsvärmare Smerinthus ocellata.
arna är gråbruna med en rosa ton och färgen är koncentrerad till mörkare band. Bakvingarna är vackert rosafärgade med en stor ögonfärgad fläck med en svart och en blå ring som omger en svart rund fläck. Fjärilen liknar mest ett stort visset blad då den sitter uppkrupen på en buske eller vägg. Petar man på fjärilen fäller den fram framvingarna och exponerar plötsligt ögonfläckarna på bakvingarna. Arten finns i landet upp till mellersta Dalarna. Om videsvärmaren är en av de största fjärilar vars larver äter sälgbuskens blad är sälgdvärgmalen (Stigmella salicis) en av de minsta. Fjärilen är bara 6 millimeter mellan vingspetsarna och larven lever inte på, utan i, bladen där den gnager en slingrande gång i bladvävnaden. Gången syns som ett genomskinligt slingrande band ut mot bladspetsen. Arten finns i hela landet och sälgdvärgmalen hinner i landets södra delar med två generationer per år medan den i norr bara har en generation. Sälgdvärgmal Stigmella salicis.
22
Nu smakar sälgen som bäst
Alla de tidigare nämnda fjärilarna har spektakulära larver, men den fullbildade fjärilen flyger bara på natten. Väljer vi en art där fjärilen flyger i dagens solsken och larven bland flera andra värdträd och buskar också äter sälgblad, finner vi vinbärsfuxen (Polygonia c-album). Bland de första dagfjärilar som flyger på tidiga våren möter man den gulröda vinbärsfuxen, ofta tillsammans med nässelfjäril (Aglais urticae) och påfågelöga (Inachis io). Alla dessa tre arter övervintrar som fullbildade fjärilar och väcks tidigt av vårsolen.
Vinbärsfux Polygonia c-album.
Sälg – ett naturvårdsträd
23
Ljusbrun bladbagge Gonioctena viminalis. Aspglansbagge Chrysomela populi.
Den ljusbruna bladbaggen (Gonioctena viminalis) har flera nära släktingar som lever på sälgblad. De är ljusbruna till rödbruna och ofta försedda med svarta fläckar på översidan av kroppen. Formen på fläckarna och antalet kan variera starkt mellan individer av samma art. Larverna uppträder även här som skeletterare. Medan de tidigare nämnda arterna av bladbaggar är ungefär 4–5 millimeter är dessa sist nämnda 7 millimeter långa. Den största arten som helst går på asp, men som då och då påträffas på sälg är aspglansbaggen (Chrysomela populi). Storleken är betydande, 10–12 millimeter, och färgen är mycket karaktäristisk. Täckvingarna är röda medan huvud och halssköld är blåglänsande. De fullbildade glansbaggarna finner man under försommaren gnagande på blad. Efter midsommar kommer de klumpiga vita larverna med mörka tvärband över ryggen. Petar man på en larv avsöndrar den en rad ljusa droppar på banden. En tydligt aromatisk, men inte helt oangenäm doft sprider sig från dessa droppar och det förhindrar troligen rovdjur att angripa dem, eftersom de exponerar sig helt synligt på bladens ovansida. Ämnet som skyddar dem heter salicylalde-
Pilglansbagge Phratora vitellinae
Fallbagge Cryptocephalus sexpunctatus
Bladbaggar kan uppträda i stora mängder och ibland kaläta hela sälgbuskar.
26
Sälglövbagge Lochmaea caprea
Fallbagge Cryptocephalus nitidus
Ljusbrun bladbagge Gonioctena viminalis
Nu smakar sälgen som bäst
hyd. Även dessa larver skeletterar bladen. Den centimeterstora breda puppan sitter ofta helt synlig på bladen och på stammen av asp- eller sälgbuskarna. Arten hinner vissa somrar med ett par generationer. Ibland sitter en liten rund skalbagge som bara är knappt 2 millimeter på sälgbladens översida. Tittar man noga syns ett vackert mönster bestående av två vågbandade band med vita hår som går över täckvingarna. Bakbenen är formade som hoppben med mycket grova lår och petar man på den tar den ett flera decimeter långt hopp och försvinner ner i vegetationen. Djuret är en av våra hoppvivlar, vars latinska namn är Rhynchaenus salicis. Flera andra nära släktingar lever på sälgen. Larverna lever inne i bladens gröna vävnad och efterlämnar gångar som syns som ljusa fläckar. Arterna är vad man brukar kalla minerare. På samma sätt lever sälgbladpraktbaggen (Trachys minuta) som är ungefär lika liten som de föregående arterna, men med flera grå band över ryggen. Stör man denna art hoppar den inte sin väg, utan flyger istället snabbt bort.
Hoppvivel Rhynchaenus salicis.
Sälgbladpraktbagge Trachys minuta.
Sälg – ett naturvårdsträd
27
Ur nektarfyllda skålar I mitten av april blommar den annars så nedtonade sälgen för fullt. Hanträden lyser som guld. Honorna däremot fjäskar aldrig till det utan behåller sin diskreta färgskala i grågrönt.
Åldern börjar göra sig påmind. När detta inträffar beror på geografiskt läge och ståndort. Förmodligen spelar de genetiska anlagen också roll. De tydliga ålderssymptomen kan börja visa sig redan efter några decennier, då svamp- och insektsskador medverkar till att enstaka grenar och stammar i toppregionen börjar dö. Hackspettangrepp i de döda stamdelarna avslöjar att insektslarver har funnits eller finns under barken eller inne i veden. Sälgar drabbas även lätt av snöbrott, vilket bryter ner hela gren- eller stamavsnitt. Står sälgen inväxt i skog blir den ranglig och då kan hela stammen knäckas. Växer den däremot öppet består trädet oftast av flera stammar och då bryts ofta bara en eller ett par ner. På knäckta stamdelar eller grenar uppstår skador där barken fattas och trädsvampar sprids in i veden. På skadade sälgstammar sitter ofta mycket fast förankrad eldtickan (Phellinus igniarius) med sin nästan svarta översida. En annan nära släkting på döda eller döende stammar och grova grendelar är kuddtickan (Phellinus punctatus) som växer platt mot underlaget. Båda dessa tickor har fleråriga fruktkroppar som i vissa fall kan bli ända upp till ett par decennier gamla. En annan intressant ticka med många fruktkroppar på döda stamdelar är sälgtickan (Phellinus conchatus). Trots sitt veka utseende är den flerårig, men lever ändå inte lika länge som de förut nämnda arterna. För 20 år sedan visade sig sälgtickan hysa en överraskning. För första gången i de norra delarna av den gamla världen (palaearctis) upptäcktes en liten skalbagge inne i sporrören. Att den var oupptäckt må vara förlåtet då djuret är mindre än 0,3 millimeter och därmed Europas minsta skalbagge. Den fick namnet Baranowskiella ehnstromi. Det intressanta är att den kanske kan kommunicera. På bakkroppen och under täckvingarna finns strukturer som den skulle kunna alstra ljud med. Än så länge har ingen hört skalbaggen sjunga, men sång kanske behövs om man lever i ett sporrör som neråt mynnar i en avgrund. Djuren sitter i olika rör och ljudalstring håller kanske ihop dessa minibaggar och underlättar att de kan träffas.
56
Attraktiv på ålderns höst Tickor på sälg Mörka tickor längs mitten: eldticka Phellinus igniarius. Ticksamling vänster: sälgticka Phellinus conchatus. Skinn höger: kuddticka Phellinus punctatus.
Europas minsta skalbagge Baranowskiella ehnstromi
Sälg – ett naturvårdsträd
57
Vitryggig hackspett (ovan) Dendrocopos leucotos och stรถrre hackspett (t.h.) Dendrocopos major.
70
Sälgsafari
I den starkt rötade sälgveden finns flera långhorningar. Den färggrannaste är den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata) som lever i nästan alla lövträd och även är påträffad i gran. Den nära 3 centimeter långa vita larven gnager gångar djupt inne i rötad ved. Efter tre år är den fullvuxen och förpuppar sig strax före midsommar. Den svarta, mellan 15 och 20 millimeter långa bocken, är försedd med fyra breda gula färgband över täckvingarna. Arten påträffas ofta i blommor av älggräs (Filipendula ulmaria) och prästkrage (Leucanthemum vulgare) där den äter pollen och suger nektar. Hackspettar utnyttjar gärna döda sälgar och döda stamdelar på gamla levande träd. Den döda veden är mjuk och hyser larver av olika långhorningar eller stubbhornsoxen, vilket ger fåglarna ett rikt födoutbud under vinterhalvåret. Den vitryggiga hackspetten (Dendrocopos leucotos) söker efter larver av sälgvedbock och myskbock i nyligen död sälgved. Även den större och mindre hackspetten (Dendrocopos major och D. minor) utnyttjar gärna den döda sälgveden som skafferi genom de många olika larver som lever där. Hackspettar hackar också gärna ut sina bohål i grova sälgstammar. Trädsvampar hjälper till att röta sälgveden och är av stor betydelse för de efterföljande insektsangreppen. Vitrötesvampar som olika Trametesarter och slingerticka (Cerrena unicolor) är allmänna på en rad lövträd inklusive sälg. En rötsvamp som ger spektakulär röta i sälgved är grönskål (Chlorociboria aeruginascens) som färgar sälgveden intensivt ärggrön. I bygderna kallades den angripna veden förr för lysved eftersom den påstods kunna lysa i mörkret.
Fyrbandad blombock Leptura quadrifasciata.
Mindre hackspett Dendrocopos minor.
Grönskål Chlorociboria aerugi nascens på sälg.
Sälg – ett naturvårdsträd
71
stå kvar trots att stamdelar torkar och trädet har mist lite av sitt forna utseende. Dessa en aning skröpliga träd har vedlevande insekter som lockar till sig hackspettar. Även för sälgar som står i igenväxande betesmarker gäller att välja ut vissa som framtida naturvårdsträd. En sparad gammal sälg i betesmarken kan ha större betydelse för mångfalden och därmed naturvården än flera andra ädellövträd har. Vid fäbodar finns fortfarande en del mycket grova sälgar. Myskbocken tycks kunna hålla sig kvar i några få grova sälgar under decennier både i betesmarker och gamla fäbodmarker. Dessa sparade träd skjuter fortfarande levande skott och stamavsnitt, trots att de grövsta stammarna delvis är döda. I gamla fäbodmarker hotar igenväxning. I Dalarna står på många ställen mycket grova sälgar mitt inne i uppväxande granskog. Dessa träd har gott om gamla gångar av vedlevande insekter men inga finns numera kvar i träden. Ofta fälls dessa och stammar eller grova stamdelar ligger kvar som ett dokument över hur missaktade sälgar är. Beteslandskapets sälgar, speciellt fäbodmarkens, hamlades i äldre tider och fick en speciell grov stamform. Sådana träd bör betraktas som kulturminnesmärken och friställas så att livslängden förlängs. EU-bidragens nya regler för betesmarker har på de flesta ställen fått katastrofal inverkan på sälgarnas framtid. Högst 60 träd per hektar får sparas om markägaren vill ha ersättning, och då faller valet oftast på andra trädarter, då sälgarna betraktas som skräp i betesmarken. Flera vedskalbaggar som lever på sälgar påträffas mest i grustag, gamla lertag och solvända slänter. Många av dessa lokaler växer igen med täta bestånd av sälg. Ofta vill markägaren flisa sälgen eftersom den betraktas som skräpskog och istället satsa på tallbestånd. Här borde man gallra ur en del av dessa sälgar, men spara vissa för att gynna dimensionsutvecklingen. Det är viktigt att skogsvårdsorganisationer förklarar för markägare som har grövre sälgar på sina marker vilken stor biologisk betydelse träden har. Denna rådgivning kan ske redan vid planerade gallringar och framför allt i samband med slutavverk-
76
Nyckel till biologisk rikedom
ningar. Även i reservatsskötsel bör sälgar sparas för att berika den biologiska mångfalden. I vården av tätortsnära skog, som parker, finns många exempel på hur grova sälgar fällts och forslats bort. Låt istället dessa träd stå kvar och dö en ”biologisk död”. Sedan träden har dött går det att lägga dem på en veddeponi.
Sälgar i raviner och grusiga lokaler är viktiga för många vedskalbaggar.
Sälg – ett naturvårdsträd
77
1950-talets jordbrukslandskap Jordbrukslandskapet vid den här tiden är en bra förebild när vi ska återetablera sälgen. Vid nittonhundratalets mitt brukades landskapet betydligt mindre intensivt än idag. Industriskogsbruket hade ännu inte slagit igenom med full kraft, utan det fanns fortfarande en stor variation i skogen. Ännu längre tillbaka togs löv från sälg i skogen som djurfoder. Detta bruk förekom framför allt norrut i Sverige och lämnade fantastiska, mycket gamla tjocka och värdefulla stammar som finns kvar än idag. Innan skogs- och jordbruksmarken rationaliserades var landskapet småbrutet och innehöll rikligt med kantzoner där sälgen kunde etablera sig och få stå kvar. Längs bäckarna fanns små sälgbestånd och gråviden, och skogen hade ett större inslag av löv. Nere på fuktängen kunde videbestånd få breda ut sig mot vattnet och erbjuda boplats och skydd för fåglar och insekter. Även gårdsmiljöerna var av en annan typ med större inslag av löv. Fruktträd och bärbuskar gav rikligt med frukt tack vare de stora insektspopulationer som sälgarna kunde upprätthålla. I gamla entomologiska samlingar hittar man många sälg levande insekter som idag har gått tillbaka starkt och blivit sällsynta. En bidragande orsak kan vara att vi idag har ett annat landskap där sälgen i stora delar försvunnit.
80
Nyckel till biologisk rikedom
Sälg – ett naturvårdsträd
81
Myrlik glasvinge Synanthedon formicaeformis
Myskbock Aromia moschata
Sälggetingbock Xylotrechus pantherinus
Skrovellav Lobaria scrobiculata
Vanlig träfjäril Cossus cossus Sälgticka Phellinus conchatus
Lunglav Lobaria pulmonaria
Åldrande sälgar 88
Eldticka Phellinus igniarius
Större hackspett Dendrocopos major
Harkrank (tvåvingar) Diptera
Mindre hackspett Dendrocopos minor
Stekelbock Necydalis major
Sälgkamelstekel Xiphydria prolongata
Plattnosbagge Dissoleucas niveirostris Björkvedbock Saperda scalaris
Bladskärarbi Megachile sp.
Grönskål Chlorociboria aeruginascens
Grön smalpraktbagge Agrilus viridis
Stubbhornsoxe Sinodendron cylindricum
Fyrbandad blombock Leptura quadrifasciata
Döda sälgar Sälg – ett naturvårdsträd
89
Register Svenska namn A Al 11, 38, 65, 66, 67 Allmän gaffelsvans 18, 19 Allmän poppelglasvinge 61 Alm 13 Alvivel 38, 86 Ask 12 Asp 11, 21, 26, 27, 37, 51, 61, 69 Aspglansbagge 26 B Bibagge 48 Bin 6, 7, 45, 48, 50, 68, 87 Björk 11, 13, 14, 25, 34, 65, 66, 67 Björkblåoxe 69 Björkspinnare 33, 34, 35, 87 Björkvedbock 65, 89 Bladbaggar 24, 25, 26, 86 Bladlöss 7 Bladskärarbi 67, 68, 89 Bladsteklar 6 Blekgult gulvingfly 50 Blomflugor 50 Blåbär 35, 45 Blågrått träfly 53 Blåmes 6 Bålgetinglik glasvinge 61
92
C Citronfjäril 49, 75, 87 D Dvärgbjörk 35 Dvärgbjörkspinnare 35 Dvärgvide 11 Dynsvampar 66 E Egentliga flugor 50 Ek 11, 65 Ekoxbaggar 69 Eldticka 56, 57, 88 F Fallbaggar 25, 26 Fenoliska glykosider 11, 12 Fjärilar 6, 20, 22, 23, 24, 33, 50, 52, 61, 84 Fyrbandad blombock 71, 89 Får 12, 13 G Gaddsteklar 50 Gaffelsvans 18, 19, 24, 86 Gallkvalster 30 Gallmygga 7, 29, 30, 86 Gallsteklar 7 Get 10, 12, 13 Gotiskt sälgfly 52, 53 Gran 14, 50, 64, 71 Gransångare 50 Grå gaffelsvans 19 Gråal 79 Gråvide 80, 84
Grönskål 71, 89 Grön smalpraktbagge 66, 89 Gyllensandbi 48 H Hagtorn 34 Hallon 59 Halvvingar 7 Harkrank 69, 89 Havtorn 44 Honungsbi 48 Hoppvivel 27 Humle 24 Hushumla 45 Hårmyggor 50 Hägg 79 I Idegran 44 Islandslav 13 J Jordhumla 48 K Knäckepil 11 Knäppare 69 Kor 12, 13 Kuddticka 56, 57 Kägelbin 68 L Lingonplattfly 53 Ljus jordhumla 47 Ljusbrun bladbagge 26 Lunglav 58, 88
Lysved 71 Lärk 30 Lövsångare 49, 50 M Mindre hackspett 71, 89 Myrlik glasvinge 61, 88 Myror 12 Myskbock 58, 59, 60, 71, 76, 88 Måbär 30 Mörk jordhumla 45 N Nordlig anisticka 58 Norna 45 Noshornsbagge 69 Nässelfjäril 23, 49, 75, 87 Nätvide 11 O Odon 35 Oxel 12 P Parasitstekel 61, 66 Pilglansbagge 25, 26 Piltandvinge 20, 24, 86 Plattfly 52, 53 Plattnosbaggar 66, 89 Polarvide 11 Pors 44 Påfågelöga 23, 49, 75, 87 Pärlgrå högstjärt 21, 24 R Ribs 30
Rostsvamp 30, 31, 86, 94 Rovsteklar 68, 69 Rådjur 10, 13, 18, 34, 75, 86 Rönn 7, 12 S Salicin 9, 11 Salicylsyra 11 Salicylaldehyd 26 Silverfläckad smalpraktbagge 38, 39, 40, 86 Skalbaggar 6, 11, 17, 24, 25, 36, 38, 50, 51, 76, 77, 84, 90 Skrovellav 58, 88 Slingerticka 71 Slån 34 Sorgmantel 34, 75, 86 Spetsvivel 30 Stekelbock 66, 67, 68, 89 Strätta 58 Stubbhornsoxe 69, 71, 89 Större hackspett 70, 89 Sumpflugor 50 Svarta vinbär 24 Svartvide 25 Sälg 2, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 17, 18, 20, 24, 25, 26, 27, 29, 30, 34, 36, 38, 40, 43, 44, 45, 48, 49, 50, 52, 53, 55, 56, 57, 61, 63, 64, 65, 66, 68, 69, 71, 73, 74, 75, 76, 78, 79, 80, 82, 84, 91, 96 Sälgbladpraktbagge 27 Sälgblomvivel 50, 51, 87 Sälgdvärgmal 22 Sälggetingbock 36, 59, 88 Sälgkamelstekel 66, 89
Sälglövbagge 25, 26 Sälgnästing 66 Sälgsandbi 48 Sälgticka 56, 57, 88 Sälgvedbock 36, 58, 59, 71, 87 T Tall 13, 14 Tallfly 52, 53, 87 Tickor 55, 56, 57 Trefläckigt vågfly 52, 53 Trädgårdssandbi 47 Träfly 52, 53 Tvåfärgad smalpraktbagge 38, 39, 86 V Vanlig kamelstekel 66 Vanlig träfjäril 60, 88 Vecklare 21 Videbock 36, 37, 87 Videsandbi 48 Videsmalbock 28, 29, 86 Videsvärmare 21, 22, 24, 86 Vinbär 30 Vinbärsfux 23, 24, 49, 75, 87 Violettbandat gulvingfly 50, 87 Vitpil 11 Vitryggig hackspett 70 Vitrötesvampar 71 Vivlar 51 Vårsandbi 48 Vårsidenbi 48 Växtsteklar 30 Å Åssandbi 48 Sälg – ett naturvårdsträd
93
Sälgen är ett magnifikt träd. Under hela sin utveckling följs det av en nästan oändlig rad passagerare som lever, äter, förökar sig och dör på eller i sälgen. Den här boken tar med läsaren på en upplevelserik promenad längs sälgens utvecklingslinje och presenterar några av de udda karaktärer som bor i trädet. Det fyrverkeri av akvareller som ackompanjerar texten lyfter sälgens enorma betydelse för den biologiska mångfalden. Sälgar som vårdas rätt blir med tiden biologiska skattkammare med stora naturvårdsvärden. Den här boken ger både inspiration och handledning om hur sälg kan vårdas i framtiden.
CBM:s skriftserie 33 ISBN 978-91-89232-43-3