Copyright © 2008 Bob Buford Originalets titel: Halftime – Moving from success to significance Originalförlag: Zondervan, Grand Rapids Halvtid: från framgångsrik karriär till meningsfull framtid Svensk copyright © 2010 Marcus Förlag Box 22010, 702 02 Örebro Telefon: 019-16 54 00 info@marcusforlag.se www.marcusforlag.se Översättning: Maria Store Första upplagan Tryckt 2010, Scandbook, Falun Bok nr 9576 ISBN 978-91-7999-576-8
Innehåll Förord av Tomas Brunegård Författarens förord Förord av Jim Collins Förord av Peter F. Drucker
11 15 19 27
Inledning: I hjärtats hemliga kammare
35
Första halvlek 1. Ett stilla sus som kallar dig 2. Min bakvända omvändelse 3. En tid av sökande och självhjälp 4. Framgångspanik 5. Den viktigaste drivkraften 6. ”Tack och hej”, Ross
43 53 59 67 71 77
Halvtid 7. Utvärdering 8. Vad tror du på? 9. Att urskilja det viktigaste 10. Från framgång till en meningsfull framtid 11. Att finna sitt centrum och stanna där 12. Samma match – ny plan 13. Överlappande kurvor 14. Språnget ner i avgrunden
87 97 101 107 115 123 135 141 9
Andra halvlek 15. Ett uppdrag för livet 16. Att återta kontrollen 17. En sund individualism 18. Ett livslångt lärande 19. Respekt för yttre faktorer 20. Ge allt 21. Det där med pengar 22. 50-50
149 157 169 177 187 193 197 207
Vanliga frågor För samtal och reflektion Den kloke Peter Drucker | Av Bob Buford Författarens tack Epilog
215 221 245 253 257
Noter
263
Förord av Tomas Brunegård
som håller i denna bok för första gången. Jag sträckläste den nämligen, som en bra deckare, när jag fick den i min hand. Du kommer att finna budskapet utmanande och krävande, men också hoppfullt. Frågan är: Vad gör du med ditt liv? Troligen har du många år bakom dig i yrkeslivet. Du är van vid planering och struktur, vet hur viktigt det är att sätta mål, och mäta dem. Använder ord som ”vision”, ”strategi” och ”kärnvärden”. Du är naturligtvis inte ensam, det är ju så vi jobbar, styr och planerar i de flesta organisationer, oavsett om det är privat eller offentlig sektor. Det är inte konstigt alls. Däremot är det väl ändå märkligt att så lite av strukturerat tänkande spiller över på det egna livet. Där känns det mera som om tillfälligheterna styr, visionen och målen glöms bort. De flesta av oss bär nog också på myten att vi är oumbärliga, vilket gör att vi lätt trampar på i gamla hjulspår. Vi trivs Gratulerar! säGer jaG till diG
11
ganska bra, och risken med förändringar är ju att man misslyckas. Men så behöver det inte vara. Den här boken utmanar dig att hitta livets verkliga kärnvärden. Unna dig det! Om du blir utmanad och vågar fundera över dina kommande år, då kommer nästa stora fråga: Hur förändrar du ditt sätt att leva? Du som har det perfekta livet – och vill leva så tills du dör – behöver inte läsa denna bok. Men tänk en gång till. För mig personligen blev Halftime den knuff i ryggen jag behövde för att korrigera kursen. Jag har också fått möta författaren Bob Buford och sett det arbete Leadership Network gör. Det är imponerande. Jag måste också nämna något om den tankefälla vi riskerar att hamna i när vi som européer och svenskar tar till oss idéerna bakom Halftime. Vi kan lätt få för oss att detta endast är för framgångsrika amerikaner, ni vet de som badar i pengar och frihet. Det är inte sant. Visst utgår boken från ett amerikanskt sammanhang där författaren sedermera sålde sitt företag. Men budskapet är mycket djupare än så, och direkt hänförbart till dina och mina omständigheter. Det handlar mer om din inställning och drivkraft, än om dina pengar. Halftime utmanar också alla er som leder ideella organisationer, som kyrkor och hjälpverksamheter. Ni kommer i en allt större omfattning få se att människor med bred erfarenhetsbakgrund söka sig till er för att göra en insats. Dessa människor kommer med en inre längtan om att få göra skillnad, men de har med sig erfarenheter om hur väloljade verksamheter fungerar. Tyvärr har oftast våra frivilligorganisationer inte alls hängt med i den nödvändiga utveckling, som präglat företag och 12
organisationer i övrigt. Därför kan detta möte bli smärtsamt och svårt. Men, oj, vilken potential det finns för hela samhället när kvalificerade män och kvinnor säger att man vill vara med och göra en insats. Den gamle biskopen Helge Brattgård sa en gång till en god vän och mig, att ”vissa saker löser man bara med årsringar”. Ibland känns det som om denna insikt glömts bort i en tid då åldersfixeringen snedvrider förnuftet. För alla oss som befinner sig mitt i livet är detta goda nyheter. Insikten om att denna tillvaro inte är genrepet, utan själva föreställningen är viktig för att kunna leva ett innehållsrikt och meningsfullt liv. Det gäller bara att ta itu med det. Och kom ihåg – allt är möjligt! Göteborg i augusti 2010 Tomas Brunegård Vd Stampen AB
13
InleDnIng
I hjärtats hemliga kammare Och han talade till dem med många liknelser: ”En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.” MatteusevanGeliet 13:3–9
när vi ska dö. Men vi kan, om vi vill, redan nu välja vad som ska stå på vår gravsten. Jag har gjort det. Jag ska erkänna att det är lite obekvämt att visualisera sin egen gravsten medan man lever och har hälsan, men den finns där: en tydlig bild i tankarna och hjärtat, en märklig inspirationskälla men för mig en storslagen utmaning: inGen av oss vet
X100
Det betyder ”gånger hundra”. Jag har hämtat den från liknelsen om såningsmannen i Matteus kapitel 13. Jag är entreprenör, och jag vill bli ihågkommen som fröet som såddes i god 35
jord och gav skörd hundrafalt. Det är så jag vill leva. Det är så jag vill uttrycka det jag brinner för och det är så jag vill ge uttryck för min innersta övertygelse. Det är så jag föreställer mig mitt eftermäle. Jag vill vara en symbol för högre avkastning, i livet och i döden. Augustinus sa att vuxenåldern inleds först när man funderar över sitt eftermäle – Vad vill jag bli ihågkommen för? Det är det jag har gjort genom att i mitt inre skriva det som ska stå på min gravsten. Om det överhuvudtaget ska stå något där bör det vara något mer än ett magert, utslitet motto. Om det istället är äkta säger det något om vem du är innerst inne, i din personlighet och i din själ. Jag är övertygad om att det liv som finns där inne, i hjärtats innersta rum, är en gåva varje människa fått av sin skapare. Att tänka så är för mig ett sätt att formulera min övertygelse om att människan är något mer än ett djur eller en maskin. Det är en bekännelse att vi är andliga varelser med ett högre syfte och ett förutbestämt mål. Det är en gudomlig påminnelse om att vi på ett förunderligt och underbart sätt är skapade till Guds avbild. Du kan kalla min gravstensinskription för önsketänkande, och visst kan man se det så. Men om du skulle välja en inskription som var ett uttryck för just din begåvning och som en målsättning du vill hålla fast vid tills du till slut vilar under gravstenen, då visar du att du är någon som har ett syfte, du har något du brinner för, och det har så att säga ristats in i dig för all framtid. Jesus talade som regel genom berättelser och liknelser, och hans berättelse om såningsmannen har färgat mina drömmar och blivit temat för mitt livs berättelse. Den har varit och är 36
drivkraften bakom den här boken. Det jag brinner för är att mångfaldiga allt som Gud gett mig och samtidigt ge tillbaka det till honom. Och jag vill uppmana dig att göra samma sak. Jag vill inte att du ska vara utsädet som föll på vägkanten eller på de steniga ställena eller som kvävdes av tistlar. Det som hade kunnat bära frukt, men som förutsättningarna kvävde. Mina egna förutsättningar gav mig en fuktig, bördig mylla där jag kunde växa. Det var en gynnsam miljö, och detta har spelat en avgörande roll i mitt liv. Min egen berättelse handlar inte om mannen som blir miljonär av egen kraft, men den är inte någon askungesaga heller. Jag fick större möjligheter att mogna och utveckla mig själv än de flesta får, och också betydligt större ekonomisk utdelning. Å ena sidan kan man säga att jag har haft tur, för jag har verkligen fått mycket att arbeta med. Men om du tror som jag, att ”av den som har fått mycket skall det krävas mycket”, kanske du inser hur djärv min gravstensinskription är. Vad ska det stå på din gravsten? Vad har du fått, och vad ska du göra med det i återstoden av ditt liv? På senare tid har jag börjat betrakta mitt eget liv som en fotbollsmatch (det duger bra med vilken sport som helst där matchen delas in i två halvlekar). Fram till trettiofem års ålder befann jag mig i första halvlek. Sedan grep yttre faktorer in och förpassade mig till halvtid. Nu spelar jag i andra halvlek, och det verkar bli en riktigt bra match. Under resans gång har jag kommit fram till slutsatsen att den andra halvleken i våra liv borde vara den bästa, att den faktiskt kan bli en personlig renässans. I första halvlek hade du förmodligen inte tid att tänka på hur du skulle tillbringa resten av livet, i alla fall inte om du är 37
som jag. Det troligaste är att du rusade genom utbildningen, blev kär, gifte dig, inledde karriären, startade resan uppför och skaffade en del saker som skulle göra livet mer bekvämt. Du kämpade hårt i första halvlek. Du kanske till och med var på väg att vinna. Men någonstans började du ändå undra om det verkligen inte blev bättre än så här. Hur det nu än är känns det inte lika spännande att räkna poäng längre. Du har kanske åkt på några tuffa smällar. Ofta tar vi oss inte fram till halvtid utan smärta. Svår smärta. Skilsmässa. För mycket alkohol. För lite tid med barnen. Skuldkänslor. Ensamhet. Som många duktiga spelare inledde du första halvlek med goda föresatser men blev förblindad någonstans längs vägen. Även om smärtan var lindrig är du skärpt nog för att förstå att du inte kan spela likadant i andra halvlek som du gjorde i första. Ett skäl till det är att du inte orkar lika mycket som tidigare. När du var nyutexaminerad hade du inga problem med att jobba fjortontimmarsdagar och jobba extra när du var ledig. Det ingick i din strategi för första halvlek och var något som i princip inte gick att undvika om du ville lyckas. Men nu längtar du efter något annat än framgång. Sedan har vi matchens egna regler: klockan tickar på. Det som såg ut att ligga en evighet bort är numera inom räckhåll. Och även om du inte är rädd för slutet vill du få till en bra avslutning och lämna något efter dig som ingen kan ta ifrån dig. Om den första halvleken var en jakt på framgång är den andra en resa mot något meningsfullt. Det är i andra halvlek som vi vinner eller förlorar matchen, inte i första. Om man gör en del misstag i första halvlek kan man ändå ha tid att reparera dem, men i andra halvlek är det svårare. I andra halvlek har du antagligen kommit fram till 38
vilka dina tillgångar är. Och du känner spelplanen – världen du lever i. Du har vunnit tillräckligt många segrar för att veta hur tuff matchen oftast är, men också hur enkel den kan verka när förutsättningarna är de rätta. Du har fått erfara tillräckligt mycket smärta och besvikelse för att veta att det i och för sig inte är kul att förlora, men att det går att komma över förluster och att de ibland lockar fram det bästa i en. En del tar sig aldrig till andra halvlek – många vet inte ens att den finns. Den dominerande uppfattningen i västvärlden är att en människa någonstans i 50-60-årsåldern går in i en period kännetecknad av åldrande och förfall. Att förena åldrande med växande kan därför låta som en självmotsägelse. Men att de inte skulle gå att förena är en myt. Jag vill slå hål på myten och jag ska visa att det visst går. Jag vet inte var i matchen du befinner dig. Om du är mellan tjugo och trettio har du förmodligen bara kommit till avspark och har en spännande halvlek framför dig. Mycket av det jag skriver om kommer att verka avlägset, men lägg inte undan den här boken någonstans där du inte kommer att hitta den längre fram. Första halvlek susar förbi fortare än du tror. Kanske närmar du dig slutet på första halvlek, och du är någonstans mellan 45 och 65, och någonting säger dig att du inte längre kan fortsätta att spela som du gjort förut. Känner du igen dig i den beskrivningen kommer du att få ut mycket av den här boken. Eller så kanske du befinner dig i andra halvlek men aldrig har tänkt på det på det sättet. Du bara springer på, som en skicklig anfallsspelare. Den här boken kanske får dig att begära timeout, gå av planen och börja fundera. Det är aldrig för sent att byta strategi. 39
Var du än befinner dig finns en inbjudan på kommande sidor. Jag vill försöka ge dig ett nytt synsätt på livets andra halva, att den visst kan mäta sig med den första, och mer därtill. Du kan spränga gränser och hitta nya utmaningar i stället för att nöja dig med livet på livets egna villkor. Det är möjligt att gå från en framgångsrik karriär till en meningsfull framtid, att bestämma vad det ska stå på din gravsten och våga tro att det du en dag lämnar efter dig från livets andra halva, blir långt viktigare än något av det du åstadkommit i den första.
40
KaPI T el 1
1 kallar dig ett stilla susDel som Första halvlek En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen Det eldprovet förHerren en människa kommer inte komverkliga ett jordskalv. Men var inte i skalvet. hon spelarkom deneld. rollMen hon själv villvar ha inte Efternär jordskalvet Herren utan när hon spelar den roll ödet ger henne. i elden. Efter elden kom ett stilla sus. vaclav Havel19:11–12 Första kunGaBoken
varit uppmärksam på mitt eget liv. Om jag ska vara ärlig var det inte förrän jag var lite över fyrtio och upptäckte att jag hade drabbats av framgångspanik som jag började granska mitt liv närmare. Jag var koncernchef i ett mycket framgångsrikt mediebolag. Jag var lyckligt gift och vårt äktenskap utvecklades alltjämt. Min fru och jag hade en son som var (det finns inget mer passande sätt att säga det) ett fynd. Men så var det förstås en tanke som gnagde i mig. Hur kunde jag vara så framgångsrik, så lyckligt lottad, och ändå känna mig så frustrerad och otillfredsställd? Jag hade klara uppfattningar om strategier och praxis inom näringslivet, om mina privata förehavanden vid sidan av jobbet och om vikten av familj och nära vänner. Men jag hade ännu inte lyckats förena dessa för mig ibland motstridiga intressen på ett tillfredsställande sätt. Och när det gällde den JaG har inte alltid
43
allra viktigaste frågan, mitt andliga välbefinnande, visste jag vad jag trodde på, men jag visste inte riktigt vad jag hade tänkt göra av det jag trodde på. Det var i det här skedet som jag började brottas med den andra halvleken i mitt liv. Vad ville jag få ut av den? En vag men alltmer övertygande tanke slog mig om att jag borde se till att mitt liv på allvar blev produktivt, inte bara lönsamt. Det finns fördelar med att tjäna mycket pengar, men vad skulle jag lämna efter mig som kunde betyda något i den här världen? Något sa mig att pengar inte var allt. Jag började tänka på vad livets olika årstider för med sig. Jag började lyssna efter det stilla suset, det som kommer i lugnet efter stormen utan att man förväntat sig det. Jag började ställa frågor som: Hör jag det stilla, svaga suset inombords? Är det fortfarande mitt arbete som utgör centrum för mitt liv och min identitet? Har jag ett evighetsperspektiv, en evighetsprisma som jag betraktar mitt liv igenom? Vad är syftet med mitt liv? Vad är mitt livsverk, mitt slutgiltiga mål? Vad innebär det egentligen att ha allt? Vad vill jag bli ihågkommen för? Hur skulle mitt liv se ut i backspegeln om det liv jag levt på alla sätt varit ett fullgott liv? I Bibeln säger Jesus att han kom till jorden för att de som följer honom ska ha liv, liv i överflöd. Det låter fint. Men jag tror att många missar poängen om de tror att kristen tro be44
gränsar och sätter upp förbud, att Jesus kom för att skälla ut folk, peka finger och ödesmättat säga ”Nej!”. Den Jesus jag kände och älskade ledde mig till ett större liv, inte ett mindre eller förkrympt. Han ville att jag skulle säga ”ja” till ett liv som överflödade av livsmening. Men jag hörde inte hans ja i första halvlek. Jag hade för bråttom för att hinna lyssna. För mig var inte tron problemet. Tron på Gud fick jag som en gåva tidigt i livet. Men om mitt liv hade varit en brännbollsmatch stod jag ohjälpligt kvar vid andra rundningsmärket – hela första halvan av matchen. Se på figuren nedan. Inspiration till modellen är hämtad från författaren Rick Warren. KärleK/ Godhet
Inriktning på Mognad
tro
Att utveckla andlig mognad (bli ordets hörare)
Att hitta min uppgift i kyrkan
Efterföljare
Sökare
Inriktning på Tjänande
Inriktning på Tillhörighet
Se Kristus som den han är
Att upptäcka mitt uppdrag i världen (bli ordets görare)
Någon som bygger Guds rike
Åskådare Inriktning på Uppdrag
45
Vad händer när social status, bättre betalt och mer ansvar på jobbet inte längre ger samma tillfredsställelse? När karriärens utmaningar inte lockar likt de gjorde, och känslan av att grunden för ett meningsfullt liv finns någon annanstans växer sig starkare – vad gör man då? Efter år av utbildning, intensivt familjeliv och ett krävande men stimulerande arbete går de flesta av oss in i en fas av eftertanke och personlig utvärdering. Det är inte ovanligt att upptäcka att det vi värdesatte, prioriterade och kanske ägnade en stor del av vår kraft, inte längre ger oss samma känsla av livsmening. Var detta allt livet hade att ge? Bob Buford kallar denna period för halvtid. Det är nu vi har möjlighet att återupptäcka livets verkliga värden: Vad ligger närmast vårt hjärta? Finns det något vi skulle fortsätta göra även om vi inte fick betalt? Och vad är egentligen grunden för vårt liv? Halvtid är utmanande och inspirerande läsning. Här finns råd, vägledning och erfarenheter för alla som vill att livets andra halva ska bli bättre än den första. Bob Buford visar hur det är möjligt och förklarar varför spelreglerna nu är helt annorlunda.