Vänortsträff i Gausdal – Pohjola-Norden i Vörå

Text: Ingvald Back

Vartannat år ordnas vänortsträff med Vörås vänorter, Mora i Sverige, Gausdal i Norge och Malt Hered (Vejen) i Danmark. För två år sedan var föreningen Pohjola-Norden i Vörå värd för träffen och i år var det föreningen Norden i Gausdal, som ordnade träffen.

45 förväntansfulla och glada resenärer och chaufför Filip Hästbacka äntrade bussen den 6.8. för att påbörja en sju dagar lång färd västerut. Bland de 45 resenärerna fanns också Vörå församlings manskör, Church Hill Boys (CHB), med sin ledare Kristoffer Streng, som hade sin son Filip och sin far Håkan med. Färdledare och organisatör för resan var den sanne nordisten Kurt Söderberg. Ingen annan är så insatt i det nordiska samarbetet som han med sina otaliga resor till och sina sex år som lärare i Sverige. En specialitet, som är Kurts egen, är de träffar han ordnar med utflyttade vöråbor i bland annat Avesta och Eskilstuna om vägarna råkar gå förbi de orterna, vilket de gjorde under denna resa.

Första uppehållet i resan var Rättvik Gård (lunch hos Camilla Rätti, övermarkare som jobbat i Vörå många år), Nusnäs (dalahästtillverkning) och Mora, där CHB höll en bejublad konsert i Mora kyrka, som ligger nära målet för Vasaloppet. Damen, som hälsade välkommen och även tackade efter konserten uttryckte sig så här: ”Ja, va ska man säga, jag är mållös”.

Längs Vasaloppssträckningen fortsatte färden med paus i Sälen, startplatsen för loppet, och över gränsen till Norge, som ibland upplevs som en enda stor vägbyggplats, vilket det kändes som när vi åkte i Hamar- och Lillehammertrakten. I Gausdal väntade vännerna/värdarna och resenärerna portionerades ut åt olika håll. Det är vanligt att vi bor inkvarterade privat, vilket gör resan betydligt värdefullare genom att man dels får nya vänner och dels får en närmare kontakt med det verkliga livet i bygden. Nu var gruppen väldigt stor, så kören och några till bodde tillsammans i en stor gård, som används vid behov för inkvartering. Som svensktalande har man inga problem med språket om vi undantar danskan, som man nog efter några timmar börjar klara av att förstå. Danskarna påstår att de förstår finlandssvenskan bättre än sverigesvenskan.

Våra värdar och föreningens medlemmar hade ordnat ett intressant program för oss. Vi fick se världens mest automatiserade takstolstillverkning i Pretrehallen och familjeföretaget S & O Grimstad, som startade i slutet av 1930-talet med en Chevrolet lastbil och som i dag har 46 lastbilar för olika slag av transporter. Tvillingbröderna Ola och Tor Grimstad, som också är goda sångare och som också deltagit i träffar här i Vörå (med egna bussar), har förvaltat sin fars arv på ett enastående sätt. Alla anställda är involverade i företaget och får en känsla som vore det eget företag. Där har säkert många företag något att ta efter! Vi fick se nybyggd skola med intressanta, innovativa grepp förverkligade. Kören sjöng för boende på ett äldre/demensboende, där en av skötarna är ledare och kommer från Larsmo och en annan skötare ville höra en sång på finska. För oss österbottningar är Norge alltid hisnande med sina fjäll, sluttningar och serpentinvägar. En sådan väg fick vi åka på när vi bjöds på lunch uppe på Vestfjället på över 1000m och med utsikt mot fjälltoppar som till exempel Galdhöpiggen, norra Europas högsta berg på nära 2500 m. ”Nordiska mästerskapen” i kubbspel på våra träffar avgjordes också denna gång och danskarna, som var försvarare av mästerskapet, segrade också denna gång och fick ta hem vandringspriset, den sittande dalahästen. Det blev en kortversion av spelet denna gång p g a regnet och spel i bröderna Grimstads stora tvätthall med cementgolv, vilket inte är optimalt underlag för detta spel med träklotsar.

Fredag kväll bjöd Gausdal kommun på middag, där römmegröt och späckemat fick avnjutas av gästerna. CHB uppträdde med sånger liksom Gausdal bygdekore och bröderna Grimstad. 92-årige ... imponerade på dragspel med ackompanjemang och framförande av egna låtar. Lördag kväll var det dags för traditionell Nordenfest med folkdräkter, sång och tal, där betydelsen av att hålla i gång den här typen av träffar för oss nordister är av största vikt. ”Visst har vi särskilda flaggor, färgerna skiljer dem åt/ korset vi har dock gemensamt liksom vår väg framåt./ Allting har fört oss samman – språken, kultur, tradition/Norden uti våra hjärtan gör oss till en nation” sjunger vi i en sång av Birger Franzén.

Lördag kväll var det dags för traditionell Nordenfest med folkdräkter, sång och tal.

Sista dagen i Gausdal avslutades med deltagande i högmässan i fullsatt Follebu kirke, körsång och avskedskaffe med hembakt, smakfullt tilltugg. Färden fortsatte till Sandefjord, söder om Oslo, där Markus Wallin (Mayvors och Carl-Davids son) förberett konsert för CHB i Salemkyrkan, som också den fylldes av besökare. Till och med Gustav Grind, vöråbo boende i Orust utanför Göteborg, kom enkom den långa vägen för att lyssna på oss och för att träffa oss vöråbor. Tala om hemlandskänsla!

Färjan från Horten förde oss över Oslofjorden till Moss och den långa, över 600 km långa bussresan via Eskilstuna till Stockholm, anträddes. På Amorella trängdes vi med tusentals asiater och anlände till Åbo tisdag morgon, friska och mätta på massor av nya intryck och upplevelser, som vår trubadur Håkan Streng sammanfattade i sin sång på två melodier ”Luffarens visa” och ”Jag har bott vid en landsväg”, inte så lätt att kombinera, men är man trubadur så går det. Den visan kanske du får ta del av i nästa års upplaga av ”I rågens och fjärdarnas rike”. •

Österbotten kungliga regermentes Lif compagniet överraskade publiken med salut vid invigningen av Idrottscentret i Gausdal 2011.

Church Hil Boys uppträdde många gånger under besöket 2019

Bedriftsbesök 2019