Därför är jag en hängiven nordist, som vi medlemmar i föreningen Pohjola-Norden ofta kallar oss

Text och bild: Alice Lillas

Jag blev medlem i Pohjola-Nordens lokalavdelning i Korsholm redan under tidigt 1990-tal och deltog i styrelsearbetet under åren 1993–2000. Det kändes viktigt att få vara en del av nordiska nätverk, som skapats redan under slutet av 1940-talet då Finland erhöll materiell hjälp av sina nordiska grannländer. Nästan alla kommuner fick var sin vänort i de nordiska länderna och genom föreningarna upprätthölls kontakterna. För Korsholms del är vänorterna nu Mandal i Norge, Middelfart i Danmark och Oskarshamn i Sverige. (De förändrades något i och med kommunfusionen 1973).

Tack och lov har världen förändrats till det bättre och kontakterna handlar inte mera om nödhjälp utan om mänskligt umgänge och utbyte av olika kulturformer. Det är stimulerande att träffa nya människor och uppleva nya platser genom olika evenemang och resor som lokalföreningen ordnar. Stommen i hela verksamheten är dock all den aktivitet som ordnas lokalt och regionalt. Tyvärr har själva vänortssamarbetet numera ofta blivit en ensak för kommunens ledning och vänorterna, medan Pohjola-Norden föreningens insats är mycket liten till den delen i Korsholm.

Ordförande har förtjänstfullt refererat olika aktiviteter som föreningen bjudit på och kommer att bjuda på. Även om Pohjola-Norden föreningarna bildades för kontakter mellan de nordiska folken har även kontakterna till andra norden föreningar inom landet fått en viktig roll i arbetet. Själv kommer jag särskilt ihåg våra kontakter med Kuopio och det specialmottagande vi fick då vi hade med oss folkmusikgruppen Smedarna. Vi kom en hel busslast korsholmare både med hälsningar och musik från Österbotten. Det uppskattades och svarsvisiter åt båda hållen har förekommit senare också. De finska föreningarna uppskattar ofta att få tala skandinaviska som man ofta säger då det gäller norden-samarbetet. Att styrelsen ibland ordnar vänskapsresor till något annat nordiskt land ger ofta ny inspiration för samarbete. Jag kommer med glädje ihåg resan till Färöarna – den danska ögruppen ute i Atlanten, som för de flesta var en helt ny upplevelse.

De regionala träffarna är viktiga för att hålla kontakten och lära känna de österbottniska föreningarna. Det årliga nordiska gästabudet i samband med Nordens Dag brukar vara en viktig samlingsfest med nordisk mat och nordiska programinslag. Tyvärr blev årets gästabud i Karleby inhiberat på grund av coronaviruset.

De lokala aktiviteterna är naturligtvis stommen i allt föreningsarbete. Och för att delta i det arbetet krävs bara att vi är med och kanske bidrar med någon idé eller kan ge en konstruktiv kritik någon gång. Det krävs inte att vi alla behöver delta aktivt i styrelsearbetet. Men ett uppriktigt tack bör den få, inte bara en gång utan faktiskt då och då för att vi medlemmar får bänka oss till olika begivenheter utan egen ansträngning, ibland mot en liten avgift men för det mesta gratis. Dessutom får vi några gånger per år Tidskriften Pohjola-Norden, som kan inspirera speciellt ungdomar till Norden utbyte, referat av nordisk litteratur m.m. •

Dukat till Nordiskt Gästabud, välkommen.