3 minute read

Ulrikas krönika

from Sommarkommunen Arjeplog 2023

from Sommarkommunen Arjeplog 2023, page 32

Tumultet på ”luffarhotellet”

Sommarkrönika med spår av nostalgi

Det mesta blir enklare på sommaren. Mindre kläder att dra på sig, inga bilrutor att skrapa, kort sagt hä ä gött å leva. I skrivande stund (fem-tiden 4e maj) är det sju minusgrader ute och igår hade det snöat i Arjeplog. Det upptäckte jag när jag kom dit för att byta till sommardäck. Hade dagen till ära tagit på mig mina sommarskor också.

Ibland lever man lite mer primitivt på sommaren, i stugor utan el och/eller vatten, camping i husvagn eller tält, på vandring. När jag var barn och vi var i stugan i Bukt (på en holme i Hornavan) hämtade min pappa vatten ute på sjön, i två hinkar. Då fick man vara rädd om vattnet. När vi långt senare fick rinnande vatten i stugan kändes det oerhört lyxigt att bara skruva på kranen så kom det vatten! Att det bara var kallvatten gjorde absolut ingenting, rinnande vatten ur kranen är enklare än att hämta vatten från sjön.

För länge sen i en annan del av Arjeplog, i väglöst land, blev jag nerskickad i källaren, en sån där källare med lucka i köksgolvet. Jag skulle hämta en konservburk med köttbullar var det sagt. Jag tittade och tittade på alla hyllor men inte en enda konservburk med köttbullar såg jag. Det finns inga köttbullar sa jag. Jodå, det finns det. Jag tittade igen men sen sa frun i huset att det var en glasburk med konserverade köttbullar. Konservburkar i glas var inget jag var van vid eller knappt ens hört talas om på den tiden (tidigt 80-tal).

När jag reser omkring efter grusvägar och ser telefonstolparna och elledningarna, fascineras jag av allt arbete som var nedlagt för att de som bodde långt från centralorter skulle ha elström och telefonförbindelse. Ännu mer fascinerande är att det finns telefoni och elström långt bortom allfarvägarna. Vissa saker var kanske bättre förr.

Eftersom vi blev med katten Kavat förra sommaren så blir det en hemestersommar igen. Kavat har inte visat nåt större intresse av att åka bil i sin bur och lämna friheten i Jutis. I sommar blir vi grannar med en loppis, det blir loppis i bystugan i Jutis. Min målsättning är som vanligt att jag ska sälja mer än jag köper, när jag är inblandad som säljare på en loppis. Det har funkat hittills. Dessutom kommer det att finnas gofika där, så jag ser fram emot trevliga fikastunder. Att gå på loppis är lite som att vandra i minnenas allé. Känna igen porslin, dukar, husgeråd osv. Minnas vem som hade såna kaffekoppar, drömma sig bort lite grand. Det är roligt att sånt som inte längre behövs i ett hem kan få ett nytt liv hos nån annan istället för att hamna i en skrubb eller på återvinningen.

Önskar alla en trevlig sommar med små eller stora utflykter.