Part 2 - 1948 Gerhard - Sveriges utrikeshandel 1936-38

1NGElVIAR GERHARD

vilka 1936/38 tillsa111n1ans svarade för 94 proc. av vä!4ldens export av skogsprodukter. Det utan jä111förelse största exportol11rådet utgöres av de tre nordiska länderna, som leverera i runt 40 proc. av de skogsprodukter, S 0111 gå i internationell handel. Till detta exportol11råde ansluter sig geografiskt ett annat bestående av Sovjetunionen lned Baltikuln och Polen. Detta olnrådes andel av världsexporten utgjorde nän1nda år 18 proc. 0111 nlan så vill kunna dessa båda ol1lråden betraktas SOl11 ett -- Nordosteuropa - och härifrån k011111la 57 proc. av 'världslllarknadens skogsprodukter. Det tredje stora exporton1rådet utgöres av Nordamerika nled en andel av världsexporten på 28 proc. Det kanske bör anlnärkas, att under det de båda förstnälnnda onlrådena oll1fatta länder nled utpräglade exportöverskott av skogsprodukter, inrynl111er det tredje ol11rådet ett land, Förenta Staterna, med en inlport av skogsprodukter fyrdubbelt större än exporten.

Detsam111a gäller Tyskland inom det fjärde exporto11lrådet, S0111. o111fattar detta land jämte Österrike och Tjeckoslovakien. 0111rådets andel av världsexporten av skogsprodukter utgjorde 1936/38 9 proc.

Den totala mängd skogsprodukter, S0111 går i världshandeln, utgör enligt tabellen 126,7 111ilj. kbm per år. Denna siffra måste dock något korrigeras. I vissa fall gå nänlligen dessa produkter 11ler än en gång i handel l11ellan länderna. För trävarorna spelar detta icke någon praktisk roll, under det därel110t en del av den il11porterade massaveden går på export i fornl av l11assa eller, 111era vanligt, papper, liksoll1 också i11lporterad n1assa i viss utsträckning exporteras som papper. För perioden 1925-27 hår Streyffert beräknat denna reexport av vidareförädlad vara till 7 milj. kbrD, 11lotsvarande 5 proc. av världshandeln l11ed skogsprodukter. :Göra vi för 1936/38 en reduktion av sal11111a storlek, skulle sålunda under denna tid årligen skogsprodukter på ol1lkring 120 milj. kbm ha gått i handel 111ellan länderna. . Å andra sidan saknas i vår tabell några av de hithörande produkterna, av vilka dock endast l'app är av näll111värd betydelse för världshandeln. Om l11an skulle våga antagandet, att av produktionen av papp sa111111a andel går i internationell handel som av produktionen av annat papper än tidningspapper, skulle världshandel!1 med papp för denna tid lTIotsvara omkring 5 111ilj. kb111 trä. Världshandeln l11ed

253

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

skogsprodukter skulle n1ed denna beräkning ha omfattat 125 n1il j. kbn1 trä per år under perioden 1936/38.1) 'När vi nu uttryckt skogsexporten i l11ängden förbrukad råvara, har en intressant företeelse gått oss förbi, nämligen den grad av förädling, som de olika ländernas skogsexport representerar. Redan en blick på tabell 37 ger vid handen, att härvid stora olikheter uppträda. Detta fran1går tydligare av nedanstående tablå, SOlTI upptager de tio största exportörerna på skogsprodukternas olnråde - deras utförsel omfattade under dessa år l11er än 90 proc. av världsexporten på o!nrådet.

Land

I

Oarbetat trä

I

Sågv.prod.

I

Massa o. papper

II I

I

I

Grupp

I

Sovjetunionen Polen Baltikum Tjeckoslovakien Österrike

Grupp

36 25

64

37 50

74 47 25

27

49

-

JOO I

JOO

16

100

25 24

100

JOO

2

Förenta Staterna Finland Kanada.

IS

65

20

17 17

44 33

39 50

2

36 9

62

JOO

2

100

18

42

89 40

100 100 100

Grupp 3 Sverige Norge Världen.

JOO

Länderna ha son1 synes uppdelats i tre grupper allt efter förädlingsgraden i deras export. I grupp I ha vi sålunda de länder, vars skogsexport i betydande utsträckning, till 25-30 proc., består av oarbetat trä och i övrigt av sågverksprodukter. l\fassa och papper spela därel110t ringa roll. Typiskt är i detta fall Sovjetunionen l11ed skogsexporten uppdelad på en tredjedel oarbetat trä och två tred j edelar sågverksprodukter. En liknande sal11111ansättning har utförseln för de båda andra representanterna för detta produktionson1råde, 1) l)ärtil1 k0111111er handeln n1ecl lövträ, vilken dock J936/37 ej uppgick till 111er än 4,9 n1ilj. kbn1, uttryckt i rundvirke. (World Timber Trade.)

254

INGE11AR GERHARD

Tao. 38.

Världens importörer av skogsprodukter 1936/381 ) (uttryckt i råvara om 1.000 kbm)

i.

I

Storbritannien ..

01 Tyskland.

Frankrike :1 I Holland Belgien. :1 Italien "tJngern .

Danmark.

Irland .. Övriga Europa

Europa . . .

:1

Förenta Staterna '1 Argentina . . · .

Brasilien . . . . . 01 Övriga Anlerika.

Amerika.

Japan . . .

Kina .... Övriga Asien

·

Egypten · .

Sydafrika Övriga Afrika .

l

Australien .

I Världen ..

5.7 88 910 910 83 1 43 8 727

1

84 1. 80 9j

23. 1 3 2 4. 19 8 1.7 22 3.4 22 1.794 1.626 1.190 1.3 8 4 67 2 1.3 86

15.235 40.526 3. 8 °7 51 -

29°

3.916

5.448

27° -

5 66 410

270

976

44

95 8 1.474 4 16

441

2.848:

584!I

894!

-

20037

. 20.049 2 )1 50.6921

1

-

363 72 162 9 12

Summa

1.7 14 -

5·94° 9 13 2.288 5 28 56 7 1.3 26

I

24 -

2°3 220 28

57

885

133 49 122

1.?84

3804451

3° 102

10.929

505181

5. 28 7 3.7 10 3. 441 1 2. 284

3°6 234 42

-

68

84 162

1

200681

194 76 20 51

9° .234

4.57 61

2.736 12.898

2.561

3.168

77.124

9. 608

9.5 61

2°9 479 33°

543 19 0 34 6

19 2 168

27·575 2.2771

24

708

49 2

1.5 16 1

570 10.626 10.640

876

3. 8 5 8 1.3° 0 -

58

'1

Övr. papper

I

30738

-

.

Asien

Afrika . . .

i

Oarbe- iSågverksI Tidn. '\ ,SlIpmassa: Cellulosa I tat trä prod. I ! papper

Länder

549 6 15 -

-

866;

32.0 76

1

66

1.954 1

3

1·744 55 66

144 247 3 27

480 1.14°

106211

3

1.865

718

1.686

5.518'

42 12 9 1 29

144 3 06

1.144

-

-

I

I

2911

1·9°9 739

IS°

300'

600!

3.792

I

8671

3.315\ 25.680 15.086 1

1.943

1

3.122 4801 6. 810 121.632 1

på

Källa: De olika kolumnerna bygga importtabe1Jerna i föregående kapitel (nr 21, 26 och 32). Reduktionstalen desamma som äro angivna för tab. 37. l) För trävaror dock 1936/37. 2) Siffran något lägre än i tab. 21 på grund av brist på länderspecificering.

nänlligen Polen och Baltiku111. Till gruppen höra son1 synes ytter'ligare två länder från östra Europa, nämligen Österrike och 1'jeckoslovakien.

En betydligt lnera förädlad skogsexport uppvisa länderna grupp

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

255

])et oarbetade träet har fått sin andel reducerad till 15-17 proc., och sarntidigt har exporten fått ett betydande inslag av l11assa och papper. Trä i olika former representerar dock fortfarande huvudparten av exporten -:- för Förenta Staternas vidkommande 80 proc., för Finland 61 proc. och för Kanada drygt 50 proc.

I den tredje gruppen slutligen, on1fattande Sverige och Norge, finna vi länder för vilka exporten oarbetat trä spelar en försvinnande liten roll och i båda fallen utgör endast 2 proc. av hela skogsexporten. Icke heller utförseln av sågat trä är alltför betydande utan utgör en tredjedel av den svenska och en knapp tiondel av den norska skogsexporten. Vad SOI11 dominerar är i stället skogsprodukter av högre förädlingsgrad, näl11ligen niassa och papper. De utgöra 62 proc. av den svenska och 89 proc. av den norska skogsexporten.

Denna grupp 3 representerande den högsta förädlingsgraden på skogsexportens område omfattar S0111 nämnts i vår tablå endast och Norge. Hade el11ellertid tablån utsträckts till de n1indre betydande exportörerna på området, skulle gruppen ha utökats n1ed en rad industriländer, i första hand Tyskland och Japan n1en även Storbritannien, Holland, Belgien 111. f1., vilkas export av skogsprodukter praktiskt taget helt faller inol11 gruppen l11assa och papper.

Det gäller alltså länder, son1 till betydande del bygga denna export icke på egna skogstillgångar utan på iinporterad råvara. I viss mån är detta fallet redan Tued N arge, landet SOI11 i vår tablå representerar den högst förädlade skogsexporten.

2.

Världsimporten av skogsprodukter ·De olika ländernas i111port av barrträ, n1assa och papper har i tabell 38 0111räknats i ett gen1ensal11t l11ått, kubikl11eter rundvirke, efter san1n1a l11etoder för vilka redogjorts i föregående avsnitt. Som synes uppgår världens san1111anlagda il11port av skogsprodukter till 121,6 111ilj. kbm. l)etta är 5,1 111ilj. n1indre än den i förra avsnittet konstaterade exporten av san11na produkter. Tidigare har redogjorts för orsakerna till denna alltid förekommande differens l11ellan importoch exportsiffror, och här skall endast erinras 0111 att den exakta överensstän1111else, S0111 kan konstateras beträf fande papperet, beror på att någon »äkta» in1portstatistik härvid ej kon1111it till användning utan

INGEMAR GERHARD

ilnportsiffrorna härletts ur länderfördelningen i exportländernas statistik. I övrigt kan nän1nas, att denna differens mellan ilnport och export är störst för gruppen oarbetat trä men för denna likväl inskränker sig till I I proc. För hela varugruppen ligger in1portkvantiteten endast 4 proc. under exportkvantiteten.

Som synes är Storbritannien den store importören på världsmarknaden för skogsprodukter. Under 1936/38 1110ttOg detta land en årlig inlport på 38,4 lnilj. kbnl motsvarande närn1are en tredjedel av hela världsimporten. Inon1 Europa följde på andra plats Tyskland med 10,9 lnilj. Stora importörer voro även Frankrike och Holland lned vardera något över 5 lnilj. kbn1. Gå vi utanför Europa dalninerar Förenta Staterna fullständigt. Med en årsimport på 27,6 lnilj. kb111 kOln111er detta land närmast efter Storbritannien. Såsolll fraingår av tabellen är vidare Sydan1erika ll1ed Argentina i spetsen en betydande in1portör av skogsprodukter.

Importens san1lnansättning har åtskilligt av intresse att bjuda.

Den varierar nälnligen på ett karakteristiskt sätt från land till land, något son1 närmare belyses i nedanstående tablå. Under beteckningen Land

I

Trä

Massa

I

Västeuropa Tyskland Italien. Övriga Europa .

92 60 74

39 17

Europa Förenta Staterna. Övriga Amerika

73 28 38

Amerika Asien Australien Afrika.

29 23 48 76

Världen.

58

I

I I

I

Andel av världsimp.

9

46 9 3 5

37 23

7 35 39

100 100 100

63 22

35 34 9 -

36 43 43 24

100 100 100 100

9

l

20

I

Summa

100 100 100 .100

22 8

69

Papper

24

I

18

I

100

4 26 5 3 3 I

100

\lästeuropa ha där salnmanförts Storbritannien, Irland, Dann1ark, Holland, Belgien och Frankrike. Detta industrialiserade Västeuropa betecknar världens stora underskottsolnråde på skogsprodukternas område med en årsilnport på 56Inii j. kbm, nlotsvarande icke långt .ifrån hälften' av hela världsilnporten. Karakteristiskt för denna

SVERIGES

257

ill1port ar, att den till oll1kring 70 proc. dOll1ineras av trä, under det papperets andel endast utgör 9 procent. Dessa länder behöva betydande mängder oarbetat trä för sina gruvor, järnvägar och ledningar sanlt sågverksprodukter för byggnadsverksamheten. De bedriva en betydande förädlingsverksamhet på skogsprodukternas område och föredraga t. ex. att till större delen själva framställa sitt papper på grundval av ilnporterad massaved eller massa. I icke alldeles obetydlig utsträckning blir detta papper också föremål för export.

I stort sett av san1ma karaktär är importen av skogsprodukter hos övriga europeiska länder. Intressanta särdrag visa därvid rfysklands och Italiens inlport. D'et förra landet hade 1936/38 långt mer än på något annat håll självt tagit hand om förädlingen av ilnporten.

Denna bestod till icke mindre än 92 proc. av trä, och större delen härav utgjordes av oarbetat trä, avsett i främsta rummet för vidareförädling till papper. Sistnänlnda produkt förekom praktiskt taget ej alls i den tyska importen, och massans andel inskränkte sig till 8 proc. :För Italien är därell10t den stora 111assaimporten karakteristisk. Den utgjorde som synes under dessa år bortåt 40 proc. av hela skogsimporten, något SOl11 till icke ringa del beror av att Italien här fick råvaran till sin hastigt växande konstsilkeindustri. l\!ledan den europeiska skogsimporten karakteriseras av träets dOlllinerande ställning och papperets låga andel, visar den amerikanska importen en nästan rakt nlotsatt bild. Här utgjorde under 1936/38 träets andel av inlporten endast 29 proc. (Europa 73 proc.) ll1en papperets hela 36 proc. (Europa 7 proc.). För massans vidkoll1nlande var differensen ej så stor; den utgjorde 35 proc. av Amerikas och 20 proc. av Europas skogsimport. Den amerikanska importen representerar alltså en, betydligt högre förädlingsgrad än den europeiska.

Denna tendens är för övrigt l11est utpräglad i Sydanlerika, där ännu 1936/38 papperet representerade den största inlportposten på skogsprodukternas onlråde.

En liknande sammansättning kännetecknar .t'\siens ill1port, nämligen endast 23 proc. trä nlot 34 proc. massa och 43 proc. papper.

För Afrikas och Australiens vidkomnlande har skogsimporten en något annorlunda sammansättning beroende på att före kriget den förra världsdelen helt och den senare nästan helt saknade egen pappersindustri. Därnled bortfaller ju nlassainlporten helt eller delvis. Såsom tabellen utvisar utgjorde l11assan blott 9 proc. av Australiens im17

INGEMAR GERHARD

port och saknades helt i Afrikas. Slutligen kan påpekas träets stora andel av Afrikas import - hela 76 proc., en siffra som t. o. m. något överstiger Europas, från vilken världsdel Afrika för övrigt till stor del erhåller detta trä. Träets stora andel i Afrikas ill1port är ju icke, SåS0111 fallet var för Europas vidkommande, beroende på att importländerna föredraga att själva vidareförädla varan utan på att. behovet av papper där är relativt litet.

Avslutningsvis kan konstateras, att av världens ill1port av skogsprodukter bortåt två tredjedelar (63 proc.) falla på Europa, en fjärdedel på An1erika och återstående I I proc. på de tre övriga världsdelarna.

Eftersom de båda st'ora överskottsol11rådena ligga inon1 Europa och N ordan1erika, alltså de områden SOl11 sa111tidigt äro de stora importörerna, komn1a de stora handelsvägarna för skogens produkter att gå ino111 och icke mellan kontinenterna. Den ena vägen går från norra och östra Europa till Väst- och Centraleuropa och den andra mellan Kanada och Förenta Staterna. I jä1TIförelse härmed är handeln n1ellan kontinenterna ganska obetydlig. Den kanske kan uppskattas till en fen1tedel av hela världshandeln med skogsprodukter till 80 proc. torde denna sålunda röra sig in01TI Europa resp. All1erika.

Sveriges andel av de olika marknaderna Hur Sveriges export av skogsprodukter fördelar sig på de olika ITIarknaderna har i ett föregående avsnitt belysts 1TIed användande av exportvärdena (tab. 35). Vilja vi elTIellertid söka beräkna Sveriges andel av de olika marknaderna, måste i stället kvantitetsuppgifterna läggas till grund, eftersom i den internationella statistiken i regel endast dylika finnas. Vi 0111räkna därför med användande av förut angivna reduktionstal den svenska exporten 1936/38 av trävaror, Inassa och papper till råvara (rundvirke utan bark).

Denna omräkning av den svenska handelsstatistikens kvantitetssiffror ger vid handen, att vårt lands export av trävaror, n1assa och papper före kriget lTIotsvarade en råvarun1ängd av 23,1 n1ilj. kbln rundvirke utan bark. Exportens fördelning på olika områden SalTIlTIanfaller i stort sett n1ed vad värdesiffrorna utvisade. Sålunda var Europas andel av den svenska exporten av skogsprodukter 15,4 milj. kblTI, motsvarande 66,6 proc., medan efter värdet räknat siffran var 65,0 proc. An1erikas andel efter kvantiteten räknat uppgick till 26

UTRIKESHANDEL

259

proc. eller san1111a sif fra SOln vi tidigare fingo för· exportvärdet. Slutligen kan nä111nas, att ifråga Oln de båda stora köparna av svensk skogsexport Storbritannien tog 36 proc. av kvantiteten (37 proc. av exportvärdet) och Förenta Staterna 23 proc. (22 proc. efter värdet räknat).

N är vi skola sätta den svenska skogsexporten till olika on1råden i relation till resp. oll1rådes totala in1port av sal111na produkter, lnåste den ändringen vidtagas, att för trävarorna de svenska exportsiffrorna endast få bygga på åren 1936/37, detta på grund av att våra uppgifter 0111 världshandeln n1ed trä endast 0111fatta dessa båda år. \Tidare nlåste den syellska exporten av papp frånräknas, eftersoln denna produkt icke ingår i den internationella statistiken. IZvar stå två betydelselösa olikheter, nälnligen dels att i den svenska statistiken hyvlade varor räknas efter nOll1inellt lnått, under det i internationell statistik fast ll1ått användes, dels att i den svenska pappersexporten ingå ett par kvaliteter, SOln ej ingå i den internationella sal11n1anställningen. Den på detta sätt beräknade svenska skogsexporten ger siffran 23.275.000 kbn1 n10t 22.860.000 kbl11 enligt internationell sta6 stik (tab. 37). Skillnaden uppgår till l11indre än 2 proc.

Sveriges andel av världens import av skogsprodukter uppgick, såso111 fraingår av tabell 39, under åren 1936/38 till i runt tal 20 ·proc.

Att de svenska produkterna på detta on1råde ha en förädlingsgrad så hög, att den bland de stora skogsexportörerna överträffas endast av Norge, ha vi tidigare kunnat konstatera, och detta förhållande avspeglar sig i tabellen. Av det oarbetade träet utgör vår andel knappt 3 proc. och av sågverksprodukterna icke fullt 17 proc. 111at drygt 40 proc. av cellulosan och nära 30 proc. av annat papper än tidningspapper. Ifråga on1 sistnämnda produkt äro vi däremot små exporten d0111ineras helt av IZanada, och vår andel inskränker sig till 4,5 proc.

Som näl11nts fyller den svenska exporten ungefär 20 proc. av världens importbehoy av skogsprodukter. Av intresse är att ifråga om tre av världsdelarna avvikelserna från detta n1edeltal äro mycket små. Vår andel av Europas skogsin1port utgjorde sålunda före kriget drygt 20 proc. och av Al11erikas och Afrikas i båda fallen ungefär 19 proc. I)ären10t svarade vi för endast 12 proc. av Asiens och 9 proc. av Australiens import.

Inon1 Europa varierade före kriget vår andel av skogsimporten betydligt för olika områden. De högsta sif frorna uppvisade Väst-

260

INGEMAR GERHARD

Tab. 39. Sveriges andel av olika länders skogsimport 1936/381 ) (kvantiteten i proc.)

Länder

Oarbetat ISägVerkS- ,Slipmassa Cellulosa ,Tidn. prod.

I : papper I tra I

l

I

I

I

i Storbritannien medl I 19,9 I 3 2 ,0 Irland.

5,6 Danmark 60,0 25,0 85,7 Holland 12.0 18, I 1,3 Belgien 1,4 13,6 I Frankrike 43,8 I Tyskland 0,7 I Italien.

I Övriga Europa .

I 19,2 I 37,7 Europa 3,4 19,5 32,1

I

3 1 ,4 5 1 ,4 49,1

4,5 3 2 ,0

59,3

1,6

37,9

Amerika

60,0

-I

0,2

Japan Kina. Övriga Asien

I

Asien

3,6

i

i

3 1 ,7

I

15,5 6,3

87,9

i

11,8

50,3 !

66,7

23,6

66,7

I I

I i I I I

i

i

!

;::

I

20,2 18,9

i

10,9

I I

24,9

12,5

8,5

25,0

18,7

II

19,5

29,1

21,1 !

5,3

i

I

2,1

i

I

18,4 16,7

I

Sunlma

4,0 , 17,0 6,5 5,8

39,4

I

33,3

2,6

8,1

3,0

i

6,8

6 4 ,6

i

7,8 I 41,6

!

-I

Australien .

Världen

I

14,7

Sydafrika Övriga Afrika

Afrika.

4 8 ,6 8 4 ,1 29,1

il

I

49,8 53,6

20,3

8,5

i

I I I

I

I

I

-- i I

-

37,2 l

66,7

j

39,2 !

53,3

5°,4 3 6 ,7

12,6 I

10,2

37,8

I

Förenta Staterna.

Argentina Brasilien. Övriga Amerika

Övr. papper

I

I..

I

10,2

I

12,5

12,8

11,5

12,4

1,6

i

34,0

19,2

11,7

i

13,9

17,6

7,3 I 24,2

18,4

63,2 I

-

41,7

4,5 ! 28,0

! 15,6 i

!

4,9

I

9,3

19,1

Källa: Siffrorna bygga på dels tab. 38, dels kvantitetsuppgifterna (omräknade) i tab. 18, 24 och 29. 1) För trävaror 1936/37.

europa, S0111 till närITIare en fjärdedel hämtade denna sin in1port från Sverige. Rekordet höll därvid Dann1ark, där den svenska andelen uppgick till 56 proc.

I stark motsats till denna höga andel för Sverige i Västeuropas skogsimport 1936/38 stod den låga siffran på endast ro proc. för ,en så närbelägen marknad som den tyska. I ett tidigare SaITIInanhang har konstaterats att n10t slutet av 1930-talet 'T'yskland mer än något annat land riktade in sin import Inot oförädlad råvara, och när samtidigt den svenska exporten uppvisade en osedvanligt hög föräd-

SVERIGES UTRIICESHANDEL

261

lingsgrad, n1åste detta helt naturligt i hög grad begränsa l11öjligheterna för en större svensk andel i Tysklands il11port. Det är emellertid av intresse att konstatera, att vår andel var stor nog, när det gällde Tysklands relativt lilla in1port av högt förädlade skogsprodukter. Man får följande stigande serie för den svenska importandelen : oarbetat trä I, sågverksprodukter 15, cellulosa 50 och papper 53 proc.

En särskild rad kanske bör ägnas vår skogsexport till Italien, vilken till 99 proc. består av cellulosa. Ett viktigt inslag utgöra ju här de svenska leveranserna av viskosmassa till den italienska textilindustrien. Italien, S0111 i övrigt knappast intresserade sig för svensk skogsexport,' fyllde före kriget en tredjedel av sitt behov av cellulosa genon1 ilnport från Sverige (vår andel av Italiens cellulosain1port var något större eller 37 proc.).

Amerikas ilnportbehov av skogsprodukter fyller Sverige SOlU nämnts i ungefär san1n1a utsträckning SOl11 Europas eller till 19 proc.

Den produkt, son1 helt dOlninerar i vår an1erikanska export, är ju cellulosan, och den svenska exporten fyller här icke mindre än 50 proc. av det al11erikanska in1portbehovct - något n1indre för Förenta Staterna och något 111er för Latinan1erika. Ifråga 0111 slipmassan utgör vår ilnportandel däremot knappt 15 proc. Denna låga andel bestän1111es närn1ast av Förenta Staterna, under det för Amerika i övrigt n1er än 60 proc. av sliplnasseil11porten kommer från Sverige.

På papperets olDråde finnes en lustig lDotsättning mellan tidningsoch övrigt papper. Det förra utgör ju näst cellulosan Sveriges största exportartikel på området till A111erika och 0111fattar 62 proc. av hela vår export av tidningspapper. Detta räcker dock ej till för att fylla mer än 4 proc. av den an1erikanska in1porten. \Tår export av annat papper till An1erika är icke ens hälften så stor l11en motsvarar däremot 17 proc. av världsdelens ilDport.

Vad slutligen de tre övriga världsdelarna beträffar, fyller den svenska exporten en betydande del av deras in1portbehov av massa salut av annat papper än tidningspapper. Den svenska in1portandelen uppgår här till 16 proc., alltså en siffra icke n1ycket lägre än den, som karakteriserar vår andel av Europas och Amerikas totala import av skogsprodukter. Ifråga OlD tidningspapper har däreluot den svenska exporten ingen större betydelse för Afrika, Asien och Australien, och san1lua är fallet med såväl oarbetat son1 sågat trä för de båda sistnämnda världsdelarnas vidkomInande.

262

INGEMAR GERHARD

Betingelserna för den svenska exporten av skogsprodukter I det föregående ha vi sökt ge en bild av exporten av viktigare produkter från den svenska skogen likson1 av förhållandet l11ellan produktion och export på detta on1råde. Vi ha yidare satt in denna svenska export i sitt internationella samn1anhang och betraktat världshandeln med skogsprodukter dels från utbudssidan, yarvid Sverige fått sin plats i raden av leverantörer, dels från efterfrågesidan, varvid de svenska produkternas betydelse för olika ol11råden undersökts.

Så långt tillgängligt statistiskt material tillåtit det, ha vi därn1cd fått fram en bild av produktionens och konsun1tionens lokalisering liksom varuströmmarna n1ellan olika on1råden, n1ed särskilt aktgivancle på den svenska exportens roll. \li gå nu vidare och försöka beskriva de faktorer, som före kriget voro l11edbestäl11111al1de för världshandeln l11ed skogsprodukter och då särskilt för den svenska exporten.

A. LOKALA OLIKHETER PA TILLGANGSSIDAN SåSOlll fran1hölls i inledningskapitlet, medför produktionsfaktorernas ojämna fördelning över jordytan, att de olika ländernas utrustning blir 111er eller mindre ensidig. Då dessa produktionsfaktorer därtill äro lnycket litet rörliga n1ellan länderna, ha vi här en av huvudorsakerna till det internationella varubytet. Varornas rörlighet får ersätta produktionsfaktorernas relativa orörlighet, varvid varj e land exporterar produkter innehållande mycket av de produktionsfaktorer, som landet är rikt utrustat l11ed, till länder där dessa produktionsfaktorer äro knappare. Det framhölls också i inledningskapitlet, att naturtillgångarnas ojän1na lokala fördelning anger själva grundn1önstret i handeln Ine.11an länderna. Vi uppställa nu som första fråga hur världshandeln l11ed skogsprodukter, och då speciellt den stora svenska exporten på detta område, kan tänkas påverkad av ländernas olika utrustning lned den primära produktionsfaktor, S0111 ger huvudråvaran för de produkter vi nu behandla, nän1ligen skogen.

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

Olikheter i Vid ett första påseende kan det kanske verka, som om skogen ej skulle utöva någon kraftigare verkan på produktionen.

Skogen utbreder sig ju över stora delar av jorden. 01nkring en fjärdedel av landarealen är bevuxen med skog,l) och denna representerar en större yta än som är tillgänglig för jordbruket. Det torde knappast finnas något land, som icke förfogar över egna skogstillgångar - som regel utgöra de en långt ifrån obetydlig del av arealen. För lnånga naturtillgångar, t. ex. tennnlaltnen och gt1l111niträdet, gäller att de förekomma endast inom lnycket begränsade områden och därför besitta en starkt lokaliserande kraft, åtminstone på råvaruproduktionen. Flertalet länder bli därmed tvungna att helt eller till större delen fylla sitt behov av vederbörande produkter genom i111port, och en stor del av produktionen går i internationell handel.

I 1110tsats härtill utgör skogen en naturtillgång, sonl finnes i praktiskt taget alla länder, och varje land får därmed möjlighet att till viss, vanligen betydande del fylla sitt behov av skogsprodukter ur egna tillgångar.

En närnlare undersökning visar emellertid, att de olika skogsområdena förete stora olikheter och att för viktiga ändamål endast viss skog duger, skog son1 visar en starkt lokal begränsning ifråga om förekomst eller exploateringsmöjligheter och därför utövar kraftig inverkan på produktionens lokalisering.

Den viktigaste skiljelinjen går härvid lnellan löv- och barrskog.

Vad först lövskogen beträffar, omfattar den, som fraingår av tabell 40, ungefär två tredjedelar av jordens skogsareal eller i runt tal 2 ll1iljarder har.

Den -har sin största utbredning inom tropiska och subtropiska, nederbördsrika områden. Icke lnindre än 43 proc. av världens lövskogar finnas sålunda i Sydarnerika. På andra plats k0111n1er Asien med 24 proc. och Afrika med 16 proc. Dessa tre 0111råden rymlna 83 proc. av världens lövskogar. På Europa, Norda111erika och Australien komlna alltså endast 17 proc.

Träet från lövskogarna har ganska begränsade användnings111öjligheter. Vissa slag av det hårda lövträdsvirket äro lnycket uppskattade (t. ex. mahogny och teak) för speciella ändanlål såsoln till möbler, 1) Beroende på hur begreppet skogsmark definieras varierar siffran något, vanligen n1ellan 23 (Streyffert) och 28 proc. (Fl\O).

INGEMAR GERHARD

Tab. 40.

I

Världens skogstillgångar % fördelning

Skogsareal (milj. har) Världsdel lövskog

Asien Europa Nordanlerika Sydamerika Afrika Australien.

I

473 93 145 843 3 19 108

Världen

1.9 81

barrskog

I

84 6 273

373 180 4 12

I

55 3 3 1.026

lövskog

summa

23,9 .

5,4

III

3,°°7

I

100,0

barrskog

summa I

28, I

3 6 ,3 17,5 4°,2 5,4 0,3 0,3

4,7 7,3 4 2 ,6 16, I

557 89 8 3 22

I

i

I

I

100,0

9,1 18,5 29,9 10,7 3,7

I

100,0

I I I I I I I

Källa: Tabellen bygger på uppgifter hos Streyffert. Zon and Sparhawk ha liknande, av Köstler använda uppgifter. FAO ger en betydligt högre totalareal, nämligen 3.65 har.

°

redskap och inredningar. De användningar S0111 därvid k0111ma ifråga l110tsvara el11ellertid en mycket obetydlig del av världens träbehov, S0111 i stället gäller bränsle, byggnads111aterial och papperS111assa. Världens produktion av trä har beräknats till 1.500-1.600 111ilj. kb111 per år. l ) Härav beräknas icke mindre än 800-900 l11ilj. kb111 bli ved. 1'rots de 111å11ga användningar för trä, S0111 industrialis111en fört nled sig, går alltså fortfarande huvudmassan av världens träproduktion till bränsle.

För vedändamål lämpar sig naturligtvis lövskogarnas trä utmärkt, 111en av orsaker SOl11 vi återkomma till nedan blir det endast den lnindre delen av världens bränslebehov, son1 fylles av lövträet. Den andra stora förbrukningsposten för trä gäller byggnadsändamål, och den har beräknats till 450 111ilj. kbm per år. På detta område är lövträet som regel mindre lämpligt än barrtradens virke. Det nl j uka lövträdsvirket är sprött och ovaraktigt, och det hårda ställer sig i all111änhet för dyrbart SOl11 byggnadsmaterial. I de områden, där tillgången på lövskog är riklig, fyller dock detta trä helt naturligt i stor utsträckning det lokala behovet av byggnads111ateria1. \1 ad slutligen beträf far den tredje huvudanvändningen av trä, nä111ligen SOl11 råvara för l11assafabrikerna, kunde n1ed den före kriget tillän1pade tekniken lövträ knappast alls kon1111a ifråga. För år 1937 har denna 1) Såväl Zon och Sparha\vk (1923) som Grottian (1937) använda den högre siffran men FAO den lägre. Andra uppskattningar finnas på upp till 2.000 lnilj. kbm.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

26 5

förbrukning uppskattas till 105 lnilj. kbm, varav 100 lnilj. till pappersindustrien och 5 mil j. till textilindustrien (konstsilke och cellull) .

Samma är i stort sett förhållandet med gruvornas och järnvägarnas till 60 milj. kbm uppgående träbehov (frälnst pitprops och sliprar).

Lövträdsvirket ger alltså bränsle lnen kan endast i begränsad utsträckning nyttjas son1 byggnadsInateriai och knappast alls för 111assafabrikernas, gruvornas och järnvägarnas behov. Ädla lövträd ge dyrbara prydnadsvirken eller fylla speciella ändan1ål, l11en det rör sig 0111 försvinnande s111å kvantiteter. Härtill komlner att de till tropikerna anhopade lövskogstillgångarna vanligen erbjuda svåra exploateringsförhållanden. Sålunda kan för lövträdsvirket endast i ringa utsträckning användas den billiga flottningen, skogarna förete sällan ett enhetligt trädbestånd utan äro vanligen i hög grad uppblandade lned oanvändbara träd, ldi111atet är pressande och skogson1rådena obebodda eller ha en n1ycket gles befolkning o. s. V. S0111 följd härav leverera lövskogarna trots att de ha en dubbelt så stor utsträckning endast olnkring 20 proc. av gagnvirket.

Barrträdsvirket däremot lämpar sig utn1ärkt för alla viktigare användningar av trä, och det utgör son1 nän1nts praktiskt taget ensalnt råvara för industriellt bruk av trä. Barrskogarna förete elnellertid en helt annan lokalisering än lövskogarna, en lokalisering S0111 utgör en n1ycket viktig faktor för världshandeln ll1ed skogsprodukter.

Till viss del framgår detta redan av den ovanstående tabellen.

Barrskogarna uppgå till i runt tal I miljard har, motsvarande en tredjedel av världens skogsareal. De äro S0111 synes praktiskt taget helt koncentrerade till N ordal11erika, Europa och Asien. De båda förstnä111nda 0111rådena äga endast 12 proc. av världens lövskogar 111e11 58 proc. av barrskogarna. Asien återigen är rikligt försett n1ed både barr- och lövskog.

Barrskogens lokalisering är emellertid åtskilligt n1er utpräglad än vad S0111 framgår av dessa siffror. Barrträden äro nämligen hänvisade till de kyligare delarna av världens skogsol11råden. Den södra telnpererade zonen dOlnineras av haven, och där ry111mas knappt 5 proc. av den totala barrskogstillgången. Det är i stället på den norra zonens stora landmassa, som de stora barrskogarna utbreda sig. De sträcka sig som ett bälte runt j orden över norra Europa, norra Asien och Nordalnerika, och till detta 0111råde lnellan 50:e och 65:e breddgraden äro 90 proc. av världens barrskogstillgångar koncentrerade.

266

INGEMAR GERHARD Tab. 41.

Olika länders skogstillgångar samt handel med skogsprodukter

I

Barrskog Lövskog (har per inv.) (har per inv.)

Område

I

i

Export + Import I (kbm per inv.) i

1-------------------'-----------.....:.....----

I Afer än I har barrskog I Kanada .

I I New Foundland .

l

per inv.

.

I Svenge

.

Sovjetunionen Norge . . . . .

O,IS-I.O

22,26 7,27 5,57 3,°7 2,44 1,85

4,44 1,73 1,39 0,62 1,10 0,80

+2,55 +3,83 +6,22 +3,64 -+0,08 +1,5 1

0,9 2 0,61 0,46 0,39 0,28 0,19 0,19 0,19

0,55 9,4° 0,17 0,08 10,22 0,18

-0,15 -0,05 +0,99 +0,7 6 -0,3° -0,01 +0,13 +0,22

0,13 0,°7 0,°5 0,02 0,02 0,02 0,02 0,01 o,or 0,00

0,°5 0,17 0,°4 2,08 0,10

I I

har barrskog per inv.

Förenta Staterna Sydamerika Baltikum. Österrike.

Australien I Japan .

I Polen .

Tjeckoslovakien .

Mindre än

G,IS

Tyskland.

Frankrike ..

Dannlark Afrika ..

I Italien .

Belgien.

Holland ..

Storbritannien .

Ungern.

Kina . . . . .

0,°7 0,12

har barrskog pe1' inv.

0,°4 o,or 0,02 0,12 0,°9

-0,13 -0,11 -0,56 -0,03 -0,08 -0,49 -0,64 -0,88 -0,27 -0,00

J{älla: För tabellen ha Streyfferts arealuppgifter använts (sid. 8, 50, 495 o.

63r). Folkmängdsuppgifterna avse 1937 års utgång och äro hämtade ur Statistical Year-Book of the League of 'Nations 1938/39. Handelssiffrorna bygga på vårt eget material (närmast tabellerna 37 och 38, dock med komplettering av uppgifterna, så att även handeln med lövträ ingår). För Förenta Staterna, Tyskland, Frankrike och J apan, som vid sidan av sin import ha en icke obetydlig export, avser importsiffran nettoimporten per inv. Det bör anmärkas att arealsiffran i vissa fall betydligt påverkas av hur begreppet skog definieras, och gränsen mellan skog och impediment är ofta svår att draga. För t. ex. Sovjetunionen användes här siffran 3,54, under det Annuaire international för år 1933 ger siffror från 2,80 ewooded area) upp till 5,86 (forest area). (.l\.nnuaire international, Vol. I, sid. 5.)

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Ytterligare 5 proc. av barrskogarna finna vi som utlöpare från detta bälte ino111 N ordan1erika och resterande 5 proc. SOlTI nälnnts ino111 södra ten1pererade zonen, huvudsakligen i Syda111erika.

Denna lokalt starkt begränsade föreko111st av barrskog innebär naturligtvis, att de enskilda länderna äro mycket olika utrustade i detta hänseende. Detta belyses närmare av de i tabell 41 san11nanställda uppgifterna. I tabellen äro medtagna de länder och områden, SOl11 äro specificerade i våra tidigare uppgifter om världens exportörer och importörer av skogsprodukter. De 24 områdena representerade åren 1936/38 92 proc. av världens export av skogsprodukter och 95 proc. av san11na import. Områdena drygt 91 proc. av världens barrskogar och olnkring 85 proc. av lövskogarna men endast 65 proc. av jordens befolkning.

Dessa 24 on1råden ha nu i tabellen ordnats allt efter SIn tillgång på barrskog per invånare räknat. 0111rådena ha vidare delats i tre grupper gen01TI att en gräns dragits vid I har per inv. och en annan vid 0,15 har. Den första gruppen innehåller alltså de länder, vars utrustning 1ned barrskog uppgår till 1ninst I har per lnv. S0111 synes ry1111ner gruppen sex länder n1ed Kanada i spetsen n1ed världens största innehav av barrskog per inv. räknat. Grupp 2 rylnmer områden lned n1edelstora barrskogstillgångar varierande från 0,19 till 0,92 har per inv. och den tredje gruppen slutligen de på barrskog relativt fattiga länderna n1ed en barrs1cogsareal understigande 0, 15 har per inv.

Sambandet l11ellan de olika ländernas innehav av barrskog och deras ställning som exportörer eller i1nportörer av skogsprodukter framstår klart redan vid en första blick på tabellen. Inom den första gruppen, alltså de sex skogrika länderna, ry1nl11as sålunda världens fyra största exportörer av skogsprodukter, nämligen I<anada, Sverige, Finland och Sovjetunionen, sa111t vidare Norge, som kommer på sjätte plats bland världens skogsexportörer, och N evv Foundland, SOln näst Finland har världens största skogsexport per invånare räknat. l\!Ian kan i anslutning till tabellens siffror också uttrycka sambandet så, att endast fem av jordens länder ha en skogsexport, som I kb111 per inv.

I)essa 'fem återfinnas samtliga bland de sex av jordens länder, S0111 äga mer än I har barrskog per inv. Detta sjätte land är Sovjetunionen, vars låga exportsif fra per invånare till en del förklaras av att landet rymiller väldiga olnråden jämväl utanför barrskogszonen.

268

'INGEMAR GERHARD

Länderna Ulon1 grupp 3 erbjuda å andra sidan en tydlig bild av san1bandet n1ellan i1nporten av skogsprodukter och bristen på egen barrskog. Samtliga länder med ett skogsinnehav understigande 0, 15 har per inv. ha en nettoin1port av skogsprodukter - störst är Storbritannien n1ed 0,9 kbm per inv.

J)e 9 proc. av världens befolkning, S0111 bebo de sex lä11derna i första gruppen, äga 70 proc. av världens barrskogar och leverera 73 proc. av världens export av skogsprodukter. De 40 proc. av världens befolkning, S0111 rylnmas ino111 ol11rådena under grupp 3, äga dären10t 111indre än 2 proc. av världens barrskogar och stå S0111 n10ttagare av i runt tal 65 proc. av världens in1port av skogsprodukter.

V'ad slutligen den 111ellersta gruppen beträf far, läncler 1neel barrskogsinnehav på 0,19-0,92 har per inv., återfinna vi här de fyra 111indre exportörerna i östra Europa, nän1ligen Baltiku111, Polen, Österrike och Tjeckoslovakien. Gruppen ry111n1er likaledes fyra i111port0111råden, nämligen två av barrskogar in0111 den södra tel11pererade zonen, Sydamerika och Australien, saInt Japan och Förenta Staterna. Att sistnäl11nda land kombinerar stort innehav av skog med relativt stor ilnport är ann1ärkningsvärt och visar ju, S0111 vi nedan återkomn1a till, att skogstillgången visserligen är en viktig faktor lnen långt ifrån den ende bakom världshandeln 1ned skogsprodukter.

Lika tydligt SOl11 tabellen visar sambandet n1ellan ett lands innehav av barrskog och dess ställning S0111 exportör eller importör av skogsprodukter, lika svårt är det att finna något samband mellan lövskogstillgången och denna handel. Länder tned såväl stora S0111 S111å lövskogstillgångar återfinnas inon1 sa1ntliga tre grupper. De två 0111råden, S0111 uppvisa de största arealsif frorna för lövskog, Australien 10,2 och Sydamerika 9,4 har per inv., båda ilnportörer av skogsprodukter trots att de tillsalnn1ans n1ed Afrika, SOl11 också är importör, ryml11a i runt tal 65 proc. av världens alla lövskogar. Å andra sidan ha fyra av de sex storexportörerna i första gruppen n1er än I har lövskog per, inv. Mellan innehavet av lövskog och ställning som exportör eller importör av skogens produkter fran1träder' därför knappast något närmare sa1nband av vare sig positiv eller negativ art.

Man kan sålunda konstatera, att ifråga 0111 skogens produkter det föreligger ett tydligt positivt sa111band rnellan över- och underskotts-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

26 9

on1rådenas lokalisering och lokaliseringen av världens barrskogstillgångar. Något dylikt samband n1ed lövskogarnas lokalisering kan därelnot ej spåras.

Olikheter i tillväxt- och kvalitetsförhållanden Redan av den föregående tabellen fral11går det en1ellertid, att sambandet n1ellan ett lands innehav av barrskog och dess ställning i världshandeln med skogsprodukter icke är särskilt fast. Visserligen visar vår tabell, att när n1an ordnar länderna efter storleken av barrskogstil1gången per inv., sjunkande innehav går hand i hand med en förskjutning från export- till in1portöverskott, n1en någon proportionalitet är det ju alls icke fråga om. Tvärtoln äro avvikelserna från elen s j unkande tendensen ll1ånga, och vi skola nu söka efter de faktorer vid sidan av skogsarealen, son1 bestänl111a utrikeshandeln llled skogsprodukter, varvid vi liks01n förut granska tillgångssidan.

F"'örst och främst har nlan då att konstatera, att nlellan olika skogsområden föreligga stora såväl kvantitativa som kvalitativa skiljaktigheter.

Att en viss skogsareal på ett håll kan ge en flerdubbelt större avkastning än samma areal på ett annat håll kan i första hand hänföras till tillväxtförhållandena. Dessa i sin tur bestänl1nas huvudsakligen av två faktorer, nämligen dels klin1atet, dels ingrepp av olika slag och då i första hand den av människan bedrivna avverkningen. Vad de klimatologiska förhållandena beträffar, kräver barrskogen ganska stor nederbörd sanlt en icke alltför låg ten1peratur. Nederbörden måste vara tillräcklig för att ge upphov till ett permanent vattenförande jordlager on1kring en meter under jorclytan, där trädens rotsysten1 befinner sig. Vid ll1indre nederbörd ersättes skogen av grässlätt eller, om icke ens det översta jordlagret kan hållas fuktigt av nederbörden under vegetationsperioden, av öken. På liknande sätt drager den sjunkande temperaturen och vegetationsperiodens avtagande längd en nordlig gräns för skogens utbredning - den övergår i tundra när vegetationsperioden reducerats till endast ett par l11ånader.

Salnnla faktor nledverkar vid bestämmandet av fjällgränsen. 1 ) Stora delar av världens barrskogar äro belägna inom områden, S0111 äro ganska lnissgynnade i något av dessa hänseenden och fralnförallt 1) Streyffert sid. 5 o. f.

27°

INGEIVIAR GERHARD

då ifråga on1 vegetationsperiodens längd. Oln världens två största Sibiriens och Kanadas, gäller sålunda att i betydande utsträckning klilTIatet är så torftigt, att vegetationen blir n1indervärdig och ur avverkningssynpunkt värdelös.. För något bättre gynnade OlTIråden gäller att tillväxten ger skog, son1 är användbar för t. ex.

111assa lTIen ej ger dilTIensioner tillräckliga för sågning. En lå11gt ifrån obetydlig del av världens barrskogsareal är på grund av kli111atet utan betydelse för rnarknaden för skogsprodukter.

Om sålunda en gräns för barrskogen drages av alltför karga klilTIatiska förhållanden, går det också en gräns i andra riktningen, nämligen där växtförhållandena äro så gynnSalTIlna, att de ädla lövträden taga herraväldet. S0111 ovan nän1nts äro lövskogarna koncentrerade till de tropiska och subtropiska zonerna, men de tränga in i de tempererade zonerna i on1råden, SOlTI gynnas av lTIilt och fuktigt klilTIat. Där få barrträden nöja sig 111ed de kyligare bergslägena och de näringsfattigaste jordlnånerna. Så är t. ex. fallet i bergsskogarna i Centraleuropa.

Vårt eget land erbjuder genoln sin långsträckthet ett gott exelTIpel på hur klimatet bestän1mer barrskogens utbredning och tillväxt. Söderut når vårt land sålunda in i den region, där det 111ilda klilnatet ger: herraväldet åt lövskogen. ,H:är är boken det viktigaste skogsträdet j än1te ek, avenbok och andra lövträd. norr Oln detta olTIråde - vanligen kallat bokskogsregionen och on1fattande större delen av Skåne och yttre delarna av Halland och Bohuslän jälTIte kusttrakterna av Blekinge och södra Öland - komlner barrskogsregionen n1ed synnerligen gynnsamma tillväxtförhållanden i södra och 111ellersta Sverige men med allt kargare villkor ju längre norrut 111an k01111TIer tills n1an når olTIråden där fjäll- och björkskogsregionen tager vid. Från Västnlanlands bergslag, SOln håller rekordet 111ecl en årlig tillväxt av 3,8 kblTI per har, sjunker siffran till 0,7 kb111 för Norrbottens lappn1ark.

Tillväxten inom ett skogsolTIråde är enlellerticl beroende ej blott av de naturliga förutsättningarna utan också av olika ingrepp och då i första hand den av n1änniskan företagna avverkningen. Denna tog tidigare ofta forn1en aven exploatering utan hänsyn till återväxten och förvandlade stora on1råden till kaltnarker. Under innevarande århundrade har denna tTIetod på allt flera håll ersatts av avverkningsl11etoder, son1 avse att skapa ett uthålligt skogsbruk. Därlned har avverkningen blivit en viktig faktor i skogstillväxtens tjänst.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

27 1

I en skog, där en yxa aldrig gått f ral11, är tillväxten vanligen klen.

Inslaget är stort av träd, som drabbats av naturens »självgal1ring» och mer eller 111indre undertryckta äro på 1110t förintelse. Sanltidigt är det gott onl överåriga träd, SOl11 slutat att växa, ja, som egentligen representera en negativ tillväxt i forI11 av tilltagande skador på virket. Avverkning betyder för en sådan skog gallring och föryngring nled stigande tillväxt sonl följd. Även här kunna vi hälTIta exe111pel från vårt eget land. För att utröna förutsättningarna för en riksskogstaxering gjordes ett försök 1ned Värnl1ands län 191 l. Vid förnyad taxering 1929 visade tillväxten en ökning nled 3S proc. Även 0111 denna stora stegring till en del beror av vissa brister i den första taxeringen liksOl11 på en klin1atförbättrihg, visa upprepade taxeringar även från andra håll ökad tillväxt i sa111band lTIed en skogsvårdande avverkning. Under 1930-talet hade skogsvård och uthålligt skogsbruk vunnit tillänlpning förutonl i vårt land även i Norge och Finland och i Centraleuropa sal11t utanför Europa i fral11förallt Japan och .också tagit sin början i Nordamerika. Inom den barrskogs fattiga södra tenlpererade zonen hade nyplanteringar i betydande skala tagits upp, framför allt på Nya Zeeland och i Sydafrika. In0111 viktiga delar av de skogar, sonl voro förenlål för exploatering och då i första hand de europeiska, befann sig sålunda tillväxten under den nu behandlade perioden i stigande och nlinskade där111ed den tidigare tendensen att sträcka ut avverkningen till allt lTIera avlägsna skogsol11råden. 1\1a11 får dock akta sig för att överskatta utbredningen av denna skogsvård. Ä-ven i ett land sonl Sverige finns det fortfarande kvar särskilt i övre N orrland områden av närlTIast urskogskaraktär, SOl11 icke nåtts av avverkningen och där tillväxten snarare är negativ än positiv. För framtiden kan nlan såväl för Sverige 50nl övriga länder vänta en stigande avkastning sonl en följd av bättre skogsvård. Förbättringen gäller såväl kyantitet S0111 kvalitet.

På lång sikt nlåste naturligtvis överensstä1111TIelse föreligga 111ellan tillväxt (reducerad 1TIed avgången på grund av sjukdolTIar, skadeinsekter, eld nl. nl.) och avverkning inOlTI ett skogsonlråde. Vid varje särskild tidpunkt är detta därelTIot ej fallet. Ett vanligt förhållande sålunda att avverkningen når onlråden, där tillväxten sedan årtionden eller århundraden finnes uppsanllad i en skog representerande ett stort virkesförråd per ytenhet. När dylika bestånd exploateras

27 2

INGEMAR GERHARD

kOInn1er helt naturligt avverkningen att bli mångdubbelt större än tillväxten. Redan inOln vårt lands gränser, nälnligen i Nordsverige, finnas SOln nämnts betydande 0111råden lned gammal skog, SOln det gäller att någorlunda snabbt tillvarataga. Riksskogstaxeringen 192 3 -29 utvisade sålunda att närmare en fjärdedel av Norrlands barrskogsbestånd var så avsevärt övermoget och skadat, att det undergick värdelninskning. Gå vi utanför Europa finna vi skogsindustrier, som till huvudsaklig del fylla sitt råvarubehov genom en fortgående exploatering av dylikt under århundraden uppsalniat virkeskapital. Det väldigaste exeInplet erbjuder Förenta Staterna. Köstler1 ) beräknar att ifråga Oln barrskogsgagnvirket tillväxten där under 1930-talet endast täckte 10 proc. av avverkningen, vilken alltså till 90 proc. utnyttjade det i landets urskogar uppsalniade virkeskapitalet. Å andra sidan följer efter hård avverkning en period under vilken tillväxten som regel är i stigande lnen ingen eller obetydlig avverkning under lång tid kan äga rUIn.

Vad sorn här anförts om bristande överensstä111melse 111ellan tillväxt och avverkning hänför sig således till fall, då skogen har en onorn1al åldersfördelning beroende på att antingen ingen avverkning på lång tid ägt rum eller tvärton1 på att ett gammalt, virkesrikt bestånd nyss exploaterats. Har därelnot skogen en normal åldersfördelning, måste avverkningen vara lika med tillväxten, 0111 jä111vikt skall råda i skogshushållningen. Detta är ett läge till vilket de europeiska barrträdsproducenterna i stort sett kommit och son1 så sn1åningoln måste inträda för de någorlunda fördelaktigt belägna skogso111rådena utanför Europa. (Oln skogarnas belägenhet se mera nedan.)

San1manfattningsvis kan det sålunda konstateras, att de i vår tabell redovisade barrskogstilIgångarna till en del äro utan värde, efterso111 de icke ge någon avkastning. Detta kan bero på ogynnsalnrna vegetationsförhållanden eller på att bestånden avverkats alltför hårt.

Av dessa anledningar äro betydande skogsområden utan betydelse för produktionen av skogsprodukter. Detta gäller fran1förallt stora delar av Sovjetunionen (Sibirien) och Kanada. Å andra sidan finnas inoln vissa onlråden väldiga, under århundraden uppsan1lade virkesförråd, SOITI ge dessa arealer en betydelse lnångdubbelt större än den tillväxt SOln där äger run1. Förenta Staterna SOln nämnts det väldi1) ]. Köstler, Die Holzversorgung der Erde, sid. 124 (1940 ).

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

273

gastc exc111plet på en skogsindustri, SOlTI huvudsakligen bygger på en engångsexploatering av ett uppsamlat virkeskapital.

För att sifferlnässigt belysa dessa förhållanden behövs uppgift OITI virkesförråden ino111 olika skogsolnråden likson1 OITI tillväxten. Vad först virkesförrådet beträffar, finnas endast n1ycket ofullständiga uppgifter. It'ör vårt land har det beräknats till 1.417 n1ilj. kbm; n10tsvarancle 60 kbn1 per har. Finlands virkesförråd är något mindre eller 1.317 111ilj. kblTI,1) vilket gör 52 kblTI per har, och Norges 32 3 111ilj., 1110tsvarande 42 kbm per har. Sverige har sålunda såväl absolut S0111 per arealenhet ett större virkesförråd än de konkurrerande grannländerna. andra sidan ter sig vårt virkesförråd litet jän1fört lned Sovjetunionens, uppskattat till 30 rniljarder kbn1, och Nordan1erikas på 25 111iljarder kblTI. 2 ) Ill0Ul de norda111erikanska skogarna finnas bestånd, där virkesförrådet går upp till 3.000 kbn1 per har gentenlot vilket våra 60 eller för de bästa olTIrådena 400 kblTI te sig ganska obetydliga. Å andra sidan finnas i Sibirien och nordliga I(anada väldiga onlråden, där på grund av kyligt klimat och dålig dränering bestånden äro glesa och träden sn1åvuxna- de nå ej upp till sågningsbar di111ension.

On1 nlan skulle våga sig på en överslagsberäkning av världens barrskogstillgångar, kan det kanske sägas, att det svenska förrådet på 60 kb111 per har på ett ungefär motsvarar världsgenolTIsnittet.

Sveriges andel av världens skogar uppgår enligt Streyfferts siffror till 0,77 proc.;3) under det den svenska barrskogens andel av världens barrskogar är 1,88 proc. Utgå vi från sistnän1nda siffra, skulle n1an alltså kunna räkna lTIed att Sveriges andel av världens förråd av barrträ icke kan vara större än högst 2 proc. .LL\.ven beträf fande den årliga tillväxten i världens skogar föreligga endast mycket ofullständiga och vanligen föråldrade, aven tidigare ll1era peSSilTIistisk uppfattning präglade siffror. FAO har emellertid i sin förut i flera SalTIlTIanhang omnälTInda skrift Forestry and Forest Products gjort en beräkning av tillväxten i de olika skogson1rådena.

För alla världens skogar uppskattas årstillväxten till 2.675 nlilj. kblTI. 1) Uppg. för Finland, Norge och Sovjetunionen ur J. Köstler o. a. a., sid. 126.

2) H.uneberg, L.; Trade in Forest Products between Finland and the United States of i\merica, Helsingfors 1946, sid. 87 o. 107.

3) Enligt FA.O blir på grund av att en vidare definition av begreppet skog användes Sveriges andel av världens skogar något l11indre eller 0,63 proc.

is

274

INGEMAR GERHARD

Under det Sveriges skogar endast (enligt FAO:s siffror) utgöra 0,63 proc. av världens skogsareal, är våra skogars andel av årstillväxten nästan tre gånger så stor eller 1,8 proc. Ännu mycket fördelaktigare blir våra skogars ställning, Oln man i stället för bruttotillväxten endast tager hänsyn till den nettotillväxt, S0111 återstår alla skador orsakade av eld, insekter, röta In. m. borträknats. Denna nettotillväxt beräknas av FAO för hela världen till endast 1.195 111ilj. kbn1, varav Sveriges andel uppgår till icke 111indre än 3,5 proc.

Närmast intressera oss dock tillväxtförhållandena i världens barrskogar. Tyvärr tillåter l11aterial icke någon uppdelning på barr:- och lövskog. En ungefärlig bild av läget torde n1an dock erhålla genom att sammanställa FAO:s uppgifter för de nio länder,1) oS0111 äga 82 proc. av världens barrskogar och från vilka drygt 90 proc. av världens export av skogsprodukter k0111111a. Vi erhålla därmed ett on1råde omfattande de tre nordiska länderna, Sovjetunionen jä1nte Baltikum, Polen, Österrike, Tjeckoslovakien, Kanada och Förenta Staterna. I nom detta område uppgår den årliga bruttotillväxten enligt FAO till 1.250 l11ilj. kbm, 1110tsvarande 0,77 kbn1 per har. S0111 väntat uppvisa länderna i l11ellersta Europa, alltså Polen, Österrike och Tjeckoslovakien, oden högsta tillväxtsiffran eller hela 2,49 kbm per har. Därnäst följa de nordiska länderna 111ed 1,89 kbm, varvid Sverige visar den högsta siffran l11ed 2 kbn1 per har. För Nordamerika är tillväxten endast 0,80 kbm per har, och den lägsta tillväxten eller 0,66 kb111 visar Sovjetunionen, i vars siffra Baltikum som nämnts är inräknat i FAO:s uppställning. Siffrorna bekräfta vad ovan sagts om de gynnsaml11a tillväxtförhållandena för den svenska skogen - siffran 2 kbm per har överträffas blott av de S01n skogsexportörer mindre betydelsefulla länderna i 111ellersta Europa och är nästan tre gånger högre än medeltalet för hela barrskogsområdet.

Därtill kommer att tillväxten i den svenska skogen tillvaratages mycket noggrant i jä111förelse med flertalet andra länder. Icke blott de mogna träden utan också gallrings- och skadat virke liksOI11 avfall tillvaratages, och härjningar av eld och insekter hållas in0111 en snäv ra111. Streyffert har beräknat, att av hela årstillväxten blott 4 111ilj. kbm förfaras i den svenska skogen. FAO har tagit till en något större kvantitet eIer 5,6 111iIj. kb111, men även 111ed denna siffra k0111111er räknar Sovjetunionen jämte Baltikum son1 ett land.

0

S\TERIGES UTRIKESHANDEL

275

rnan till att i det närI11aste 90 proc. av årstillväxten i Sveriges skogar kon1111a till användning. För alla världens skogar är 1110tsvarande siffra blott 45 proc. och för de nio ovannämnda skogsländerna 58 proc. För sistnäInnda länder uppgår nettotillväxten till 0,44 kbm per har 1110t en 111er än fyrdubbelt högre siffra för den svenska skogen eller 1,82 kbl11 per har.

Man finner alltså, att den svenska skogen visserligen 0111fattar betydligt 111indre än I proc. av världens skogsareal och knappt 2 proc. av barrskogson1rådet n1en att vår andel av nettoavkastningen från världens skogar uppgår till 3,5 proc. och att de svenska barrskogarna torde ge 6 proc. av världens årliga nettotillväxt av barrträ. l\1ellan de olika skogso111rådena föreligga emellertid ej blott kvantitativa skiljaktigheter grundade på olikheter i brutto- och nettotillväxt eller Yirkesförråd, utan av stor betydelse äro också de kvalitativa skilj aktigheterna.

Vad först själva virkeskvaliteten beträffar, har denna ett visst saI11band ITled tillväxthastigheten. I den sydliga delen av barrskogsregionen är tillväxthastigheten störst, n1en detta barrträdsvirke blir lösare och 111indre varaktigt än det nordligare vuxna, SOl11 geno111 sina s111ala och jä111na årsringar ger en hög virkeskvalitet. I vårt land nå barrträden ej sin högsta utveckling rent kvantitativt, 111en kvalitativt lä111na de särskilt i Bergslagen samt södra och mellersta Norrland en n1ycket god produkt, S0111 kan mäta sig 111ed det bästa utländska. 1 ) Svensk, kvistren kärnfuru har en rangplats på världsl11arknaden. Överhuvud taget är virket från de nordiska länderna känt för on1sorgsfull tillverkning och behandling. Däremot kan det ej i saml11a utsträckning son1 t. ex. nordal11erikanskt och nordtyskt virke erbjuda grova din1ensioner. Slutligen.kan i detta saI11111anhang nän1nas, att den relativt låga växthastigheten ger svenskt trä en stark och sl11idig fiber, något SOl11 bidrager till att våra barrskogar leverera en förstklassig råvara till den svenska lnassaindustrien.

Olikheter i exploateringsmöjligheterna SåSOl11 en kvalitet av annat slag kanske man får beteckna de olika skogarnas läge i förhållande till transportleder och konsumtionscentra. ·Det i skogarna utvunna timret utgör ju ett i förhållande till l) Streyf f ert, sid. 89.

27 6

INGEMAR GERHARD

värdet tungt och svårhanterligt gods. Avkastningen aven skogsareal bestän1111es sålunda i hög grad av dess transportförhållanden. I tätare bebyggda on1råden 111öjliggöres son1 regel en relativt obehindrad transport av virket n1ed hjälp av järnvägsnätet i förening n1ed kortare, lokala transportleder. N u är elnellertid förhållandet, att de större barrskogstillgångarna vanligen utgöra glest bebodda on1råden utan något nät av transportleder. För utvinning av virket lnåste därför son1 regel särskilda transportleder skapas, yarvid såväl vatten- SOl11 landtransport kan ifrågakolnina. I förstnän1nda fall utgör ju flottningen en alldeles speciell form för timmertransport. Såväl i fråga onl utbyggnad SOl11 drift representerar flottningen särskilt för längre sträckor det utan jälnförelse billigaste transportn1edlet. Härpå grundar sig också den väl utvecklade skogsavverkningen inon1 de tre nordiska länderna, angränsande delar av Sovjetunionen san1t östra Kanada.

Intet land torde vara bättre lottat än Sverige, l1är det gäller n1ö jligheterna att exploatera barrskogstillgången. Sålunda kan för de mellersta och norra delarna av landet den billiga lösflottningen användas som huvudsakligt transporttnede1. Vårt är geno1ndraget av ett så tätt nät av floder, att i det norrländska skogslandet nedon1 fjällgränsen medelavståndet från avverkningsplats till flottled endast utgör 2,5 km. 1 ) Detta relativt korta avstånd är desto lättare att övervinna SOl11 frusna vintervägar n1ed slädföre över land och sjö som regel kunna användas för transporterna fral11 till vattendragen.

De svenska floderna äro därtill särskilt lämpade för flottning. De ha sålunda lagom fallhöjd, och flodbäddarna äro vanligen under flodernas nedre lopp djupt nedskurna, så att översvälnningso111råden ej bildas. Vidare finnas i flodsystel11en rikligt med lätt uppdäl11bara sjöar, som alltså erbjuda goda magasineringsrnöjligheter. Av betydelse är vidare att floderna lnerendels flyta från norr 1110t söder, så att islossningen börjar vid lnynningen och fortsätter uppåt floden.

Dessa goda flottningsmöjligheter ha också väl tillvaratagits, och under närmare hundra år har arbetet på att bygga ut flottleder pågått.

Dessa omfatta nu, som i annat sammanhang omnän1nts, en längd av 33.000 km eller dubbelt så mycket som de svenska järnvägarna, och anläggningarna beräknas 200-250 milj. kr. ha investerats. Den 1) De Geer, Sveriges naturrikedon1ar, sid. 13.

277

S"\lERIGES UTRIKESHANDEL 1

årliga flottningen uppgick 1936/38 till 16 n1il j. kb!11, ) n10tsvarande icke långt ifrån hälften av allt ur den svenska skogen utvunnet gagnvirke. Den genolTIsnittliga flottningskostnaden uppgick 1936/38 till 97 öre per kbn1, eller kr. I: 47, 01TI även sorterings-, buntnings- n1. fl. kostnader inräknas. Denna låga kostnad san1n1anhänger bl. a. med att det i flottningslederna investerade kapitalet till största delen an10rterats. 2 ) De Geer 3 ) har för Västerdalälven beräknat flottningskostnaden till 0,6 öre per tonkilometer, under det 111ed järnväg motsvarande fraktkostnad blir fen1dubbelt större eller 3 öre per tonkilolneter.

Det bör dock anmärkas att till flottningskostnaden komlner en viss sjunkförlust. För att på järnväg nedfrakta det flottningsgods, son1 ett noriTIalår går utför Dalälven, skulle erfordras 75.000 j ärnvägsvagnar Il1ed en lastkapacitet av 20 ton.

Flottningslederna föra virket ned till älvll1ynningarna, vilka son1 regel erbjuda goda, naturliga halnnar. En viss olägenhet är naturligtvis att dessa halnnar på grund av sitt nordliga läge äro stängda under vinterlllånaderna, 111en son1 regel äro de isfria så stor del av året, att avskeppningen av ·virket ej hindras. En nackdel är dock alltid den ökade lagerhållning, son1 denna begränsning av skeppningssäsongen nödvändiggör.

Slutligen skall isainband lTIed flottningen fraITIhållas, att densalnn1a långt ifrån är begränsad till de här nä111nda lederna genon1 floder och sjöar. När vid flodlTIynningarna flottningsgodset utsorteras och tilTIret hoplägges till fasta flottar, återstår ofta en betydande transport över havet, t. ex. till en annan flod111ynning. När de stora skogsindustrierna ha skogar vid flera floder, äro anläggningarna vanligen koncentrerade till en eller två platser. Även av andra skäl kan förädlingsverket ligga långt ifrån den flod111ynning, där tilTIret når havet.

U nder det flottningen utgör det helt dominerande transportsättet för det virke, SOlTI utvinnes ur lnellersta och norra Sveriges skogar, sker avverkningen under andra förhållanden i södra delen av vårt land. Förekolnsten av flottningsbara vattendrag är ringa, och vintrarna äro opålitliga ifråga Oln snöföret. I stället rör det sig ju här om relativt tättbebyggda 0111råden n1ed ett väl utbyggt nät av 1) Tillsläppt gods 16,23 ll1ilj. kbm, till ägarna avlän1nat gods 16,10 milj. kbm.

2) Vid 1938 års utgång utgj orde den oan1orterade kapitalkostnaden knappt 7 milj. kr.

3) O. a. a. sid. 63.

INGEMAR GERHARD

vägar och ]arnvägar. Virket kan därför i stor utsträckning tillvaratagas ll1ed anlitande av ordinarie transportleder, något son1 ytterligare underlättats genom motordriftens införande. Kostnaden per tonkilo111cter blir naturligtvis betydligt högre än vid flottning, men å andra sidan rör det sig 0111 mycket kortare avstånd. Förädlingsverken bli icke som vid flottningen förlagda till kuststäder utan inne i landet yid ur transportsynpunkt lämpliga platser, vanligen 111ed järnvägsförbindelse. Den 111indre tyngande färdigprodukten drager ju lägre fraktkostnad, och den övervägande delen av produktionen erhåller lokal avsättning. Å andra sidan kan S0111 regel icke, som nedan skall beröras, stordrift utvecklas såsom fallet är 111ed det virke, som genol11 flottningen sal11l11anföres till vissa punkter på kusten.

Exploateringen av ett skogsolllråde, S0111 icke ligger i en tätbefolkad landsdel, är sålunda i högsta grad beroende av tillgången till transportleder. I gynnsam111aste fall förenas skogen såson1 i vårt land med en annan naturtillgång, näiniigen riklig föreko111st av för flottning lämpliga vattendrag. I andra fall måste särskilda transportleder och då i första hand skogsjärnvägar byggas. Redan flottlederna kräva, S0111 vi sett, en icke obetydlig kapitalinvestering, och ännu mycket större blir kapitalbehovet när landko111l11unikationer 111åste skapas.

Slutligen och icke minst kräves för skogens exploatering ytterligare en primär produktionsfaktor, nän1ligen arbetskraft för avverkningen.

De stora skogsvidderna äro ofta så glest befolkade, att problelnet att skaf fa arbetskraft blir mycket svårlöst. Även i detta hänseende är Sverige gynnsalnt lottat genom den kon1bination av jord- och skogsbruk, som är möjlig även i Nordsverige och SOl11 ger skogsbruket tillgång till en relativt billig och synnerligen dugande arbetarestam.

En av socialstyrelsen företagen u11dersökning visar sålu11da1 ) att on1kring år 1935 i Nordsverige endast 14 proc. av skogsarbetarna voro fast anställda. Icke mindre än 63 proc. av skogsarbetarna utgjordes av självägande jordbrukare och deras söner (47 proc.) eller av arrendatorer, skogstorpare och deras söner (16 proc.). Återstående 23 proc. voro lösarbetare lned vägarbete SOl11 viktigaste biyrke. Under den tid socialstyrelsens undersökning avsåg spelade även de statliga och kon1ffiunala reservarbetena stor roll för dessa lösarbetare. Vad . 50111 i detta sa111manhang närn1ast intresserar är e111ellertid, att jord1) Skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor, del I, av K. socialstyrelsen, SOS, Stockholn1 1938.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

279

bruket i Nordsverige kan ställa till förfogande närlTIare två tredjedelar av den starkt säsongbetonade arbetskraft som skogsbruket kräver. Endast 14 proc., av arbetskraften var SOIU nälnnts fast anställd, och även för den kunde skogs- och flottningsarbete beredas under endast 75 proc. av samtliga arbetsdagar under året. För lösarbetarna var motsvarande procentsiffra 37,5.

Detta skogsbrukets behov av arbetskraft är större än vad man vanligen föreställer sig. För flottningen här i Sverige har lTIan beräknat/) att det fordras 0, I dagsverke per kblTI, vilket ju gör omkring 1,5 111ilj. dagsverken per år. På grund av flottningsarbetets starka säsongbelastning kräver det en arbetsstyrka av 45.000-50.000 lnan. Ännu n1ycket mera arbetskrävande är ju avverkningen samt virkets f ralnkörning till flott-eller annan transportled. I socialstyrelsens ovannämnda undersökning uppskattades för Nordsverige antalet i skogen sysselsatta personer under säsongen 1934-35 till 145.000 och antalet dagsverken till I I milj oner. Därvid bortsågs från personer sysselsatta i egen skog med avverkning för husbehov, skogsvård o. dyl. För hela landet uppskattas 2 ) antalet personer, SOITI under någon del av året äro sysselsatta med skogsarbete för annat ändamål än eget husbehov och skogsvårdsåtgärder på egen skog, till 230.000 personer, en siffra som lälTIpligen kan jämföras med totala antalet lTIanliga industriarbetare i landet, vilket 1935 var 348.000.

Sås.oITI torde ha framgått av det ovanstående, äro förutsättningarna för det svenska skogsbruket mycket gynnsaIuma, och Inan kan ITIed Streyffert säga, att »intet lan,d härutinnan är bättre lottat». Detta gäller såsoln ovan visats själva virkeskvaliteten, tillväxtförhållandena och åldersfördelningen inom större delen av skogsarealen, det väl utbyggda nätet av flottleder i kombination n1ed skogskörning på vinterföre och frusna sjöar och dessas uttnynnande i för utskeppning användbara halTInar, varjämte från i första hand jordbruket kan fyllas det starkt säsongpåverkade behovet av arbetskraft liksom för övrigt också av dragare. S0111 ytterligare exell1pel på gynnsan11na faktorer kan nämnas, att avverkningsarbetet lättas av att de svenska skogarna i huvudsak bestå av endast två träslag, furu och gran, under det förekomsten av oanvändbara träslag är praktiskt taget ingen. En 1) Våra skogars virkesavkastning av prof. G. Lundberg. Den svenska skogen, Stockholm 1940, sid. 144.

2) Skogsnäringens ekonolniska läge, SOV 1938: 53, hilaga sid. 21 av K. IZock.

280

INGEMAR GERHARD

annan faktor av viss betydelse utgöra äganderättsförhållandena. Den träförädlande industrien har genon1 eget förvärv av skog kunnat säkerställa en betydande del av råvarubehovet. Industriens skogsinnehav utgör olnkring 5,7 l11ilj. hektar, l110tsvarande en fjärdedel av landets hela skogsareal. Denna skogstillgång är förhållandevis större än industriens skogsinnehav i de flesta andra länder. Icke n1inst 111ed hänsyn till den långa tid, upp till två år, son1 förflyter n1ellan skogens avverkning och den färdiga produktionens skeppning har denna förening av skogsinnehav och förädlingsindustri varit till fördel för skogsavverkningen och skogsvården.

Slutligen skall här pekas på ytterligare en viktig faktor, nän11igen skogarnas belägenhet i förhållande till konstll11tionscentra eller, vilket i stort sett är sal11n1a sak, i förhållande till underskottson1råden för skogsprodukter. Tidigare har fran1hållits av hur avgörande betydelse för exploateringen av ett skogson1råde det är, att transportleder finnas eller utan alltför stora kostnader kunna skapas. Till denna transport ut ur skogen, vilken ifråga 0111 flottat ti111mer kan bli lång, fogar sig vidaretransporten till konsu111tionsområdet. Då elnellertid denna sistnä111nda transport SOl11 regel avser virke i förädlad form såsolTI sågverksprodukter, massa eller papper, blir transportkostnaden ej av sal111na betydelse som ifråga om det oarbetade virket. IVran kan här skilja på skogar, S0111 ligga så nära tättbebyggda on1råden, att det utvunna och i olika former förädlade virket helt eller till den alldeles övervägande delen finner avsättning där, i vilket fall skogen sålunda endast har lokal betydelse och virket som regel icke passerar någon statsgräns. För de korta transporter av bearbetat virke, SOl11 det här rör sig on1, kan det vanliga koml11unikationsnätet och då i första hand de all111änna järnvägarna användas. En dylik lokal roll spela t. ex. de n1indre skogsområden, SOl11 finnas kvar i det industrialiserade Västeuropa, liksom också de sparsan1111a skogstil1gångarna i jordbrukso111råden. Skogen i Sydsverige är till betydande del av denna karaktär.

Ett annat läge ha de stora skogson1råden, son1 ligga i glest befolkade trakter och för vilka den lokala avsättningen spelar en försvinnande liten roll. Av betydelse blir här avståndet till de stora importerande konsumtionscentra och då i första hand 111öjligheterna för sjötransport.

Det har beräknats att 1936/38 bortåt 80 proc. av de i internationell handel gående trävarorna transporterades sjöledes, och för pappers-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

281

111assan utgjorde sjötransporternas andel 90 proc. 1 ) Son1 vi tidigare kunnat konstatera, representerar det industrialiserade Västeuropa det, största underskottsoInrådet, och de svenska exporthan1narna äro n1ycket gynnsamt belägna i förhållande till detta on1råde. En betydligt längre sjötransport krävs för att de svenska skogsprodukterna skola nå det andra stora ilnporton1rådet, F'örenta Staterna. Denna större transportkostnad kan son1 regel icke bäras av svenskt trä i konkurrens n1ed nordan1erikanskt n1en däremot av skogsprodukter, S0111 betinga ett högre värde per viktenhet, alltså massa och papper.

Den kon1bination aven rad för exploateringen av skogen gynnsall1111a faktorer, son1 vårt land åtnjuter och av vilka de ·viktigare redovisats här ovan, gäller naturligtvis till stor del också våra båda grannländer Finland och Norge. Vad först far, äro betingelserna för skogens exploatering något sämre än hos oss, lnen skillnaden är icke avsevärd. 2 ) Fra111för allt erbjuda de finska vattendragen e j san1ma flottningsmöjligheter son1 de svenska, och dylika leder vara före kriget ej alls i saln111a utsträckning utbyggda. För övrigt dränerades före kriget 12 proc. av arealen av vattendrag, son1 uttnynna på ryskt oll1råde (Vita havet), och vilka skogstillgångar därrned voro svårtillgängliga. Vad återigen N arge beträf far, har landet ju i förhållande till det västeuropeiska underskottsområdet ett något gynnsan1111are geografiskt läge än de östligare grannländerna, en fördel SOln dock fått allt mindre betydelse med det moderna k0111munikationsväsendets utveckling. \riktigare är för N arge den året runt isfria kusten. Å andra sidan äro de lokala förutsättningarna för exploatering något underlägsna Sveriges, nämligen ifråga om vattnens utbyggande och användning för flottning. 3 ) Även för de nordvästliga delarna av Sovjetunionen äro exploateringsmöjligheterna goda och skilja sig icke avsevärt från förhållandena i de nordiska länderna. Dock är tillgången till vattendrag betydligt mindre än i Sverige - det har beräknats att i Europeiska Sovjetunionens barrskogsolnråde det genomsnittliga avståndet till flottningsbart vatten är tre gånger större än i Nordsverige. Därtill komlner att ännu under 1936/38 endast en ringa del av flottlederna vara utbyggda, något som ju sammanhängt med bristen på kapital n1en

J. Overs0iske transportproblemer, Köpenhamn 1943, sid. 78 o. 87.

2) Streyffert, sid. 154-55.

3) Streyffert, sid. 133.

1) Humlun1,

282

INGEMAR GERHARD

även lned det statliga skogsinnehavet och frånvaron av flottningsföreningar. Vidare kan fralnhållas, att de ryska flodernas låga stränder och lugna lopp vanligen ej tillåter den billiga, hos oss använda lös flottningen, utan virket lnåste hopbindas till flottar, som ofta kräva bogsering. Även i andra hänseenden äro flottningslnöjligheterna i den europeiska delen av Sovjetunionen sälnre än i vårt land.

Ytterligare kan pekas på att större delen av detta skogsområde, omkring 65 lnilj. har, dräneras av floder, som utmynna i Norra Ishavet.

Skeppningarna från dessa hamnar lnåste forceras- under det fåtal månader, som de ha öppet vatten, och därtill blir frakten till t. ex.

England betydligt högre än från Östersjöområdet. Barrskogarna i den europeiska delen av Sovjetunionen äro för övrigt mindre gynnade än de svenska icke blott i transporthänseende utan också ifråga on1 tillgången till arbetskraft och dragare.

Slutligen finnas också i Kanada så gynnsamlna exploateringsförhållanden, att de delvis äro jälnförliga med de skandinaviska.

Detta gäller St. Lawrencebäckenets stora barrskogson1råde. De bästa förutsättningarna för flottning finnas i St. Lawrenceflodens dalgång, där talrika tillflöden till denna flod, framförallt från vattendelaren 1110t IIudson Bay, enligt Streyffert1 ) skapa förhållanden, SOln pån1inna on1 våra norrländska. När därelnot avverkningen sträckts västerut inåt landet och nått vattensystem, son1 mynna ut i Hudson Bay, har flottningen n1åst kombineras lned skogsjärnvägar, som skära dessa vattendrag i deras övre lopp. 1\11 dessa skärningspunkter flottas tin1ret och blir där förädlat för att i forn1 av ll1assa och papper gå vidare med järnväg.

Världens övriga skogsområden sakna i stort sett den gynnsall1111a förutsättning för avverkningen, SOln tillgången till flottningsbart vatten utgör. Skogsjärnvägar, lTIotoriserad landsvägstrafik på hjul eller medar, linbanor eller trärännor måste i stället kOll1111a till användning och medföra betydligt högre kostnader än flottningen. Även ifråga Oln övriga förutsättningar för skogsavverkningen äro dessa skogsolnråden ofta sämre lottade, något som till en del återspeglade sig redan i den ovan näll1nda skillnaden lnellan brutto- och nettotillväxt, n1en SOln ännu tydligare framgår av de nedan angivna avverkningssiffrorna. En speciell ställning intaga dock Förenta Staternas skogar längs atlantiska kusten och Mexikanska viken (gultallsoll1rå1)

Streyffert, sid. 585.

'SVERIGES UTRIKESHANDEL

det) saI11t kustskogarna 1110t Stilla havet (sitka-, hel11lock-, douglasoch redwoodoll1rådena). Här finnas sedan århundraden upplagrade virkesförråd av enorrn ol11fattning, upp till 3.000 kbm per har, och vid avverkningen av bestånd av denna täthet kan en långt driven ll1ekanisering löna sig. Dessa skogar ha även gynnsal11t läge, nära isfri kust och det stora amerikanska underskottso111rådet.

En san1n1anfattande bild av de olika skogso111rådenas betingelser ifråga on1 tillväxt, virkesförråd, avverknings förhållanden, läge 111. 111. ger oss sif fran för avverkningens storlek.J)er ytenhet. Tyvärr är tillgången till dylika uppgifter n1ycket begränsad. En omfattande saml11anställning av statistiskt 111aterial av detta slag, när111ast avsee11de avverkningen av barrträdsgagnvirke, har gjorts av Streyffert1 ) 111en har ur vår synpunkt det felet, att den avser perioden 1925/27, vilken ju ligger tio år före den tid, S0111 här behandlas. Färskare ehuru långt ifrån lika fullständiga uppgifter, likaledes avseende gagnvirke av barrträd, finnas hos Köstler. 2 ) Slutligen ha vi att även i detta sal11111anhang näl11na FAG:s Forestry and Forest Products, varvid likson1 tidigare gäller att uppdelning på barr- och lövträ saknas. De statistiska uppgifterna, SOl11 avse år 1937, äro en1ellertid i hög grad kompletta, och. där S0111 t. ex. ifråga on1 veden produktionssiffror saknas, ha uppskattningar företagits.

F AG redovisar en total avverkning i världens skogar på i runt tal 1.425 111ilj. kbln per år, varav 800 l11ilj. ved. Bristen på särskilda siffror för barr- och lövträ kunna vi liksol11 tidigare i annat sa111111anhang i någon 111ån avhjälpa genon1 att saml11anföra de oll1råden, som rY1111na huvudmassan av världens barrskogar. Detta olnråde omfattar de tre nordiska skogsexportörerna, Sovjetunionen jämte Baltikum, Polen, Österrike, Tjeckoslovakien, Kanada och Förenta Staterna.

Detta område rym111er som förut omnän1nts 82 proc. av världens barrskogar, t11en naturligtvis också en' betydande areal lövskog. Enligt Streyffert är barrskogens andel av skogsarealen i detta 0111råde dock nära 75 proc.

Avverkningssiffrorna visa nu, att för ifrågavarande nio länder avverkningen år 1937 uppgick till 0,49 kbn1 per hat n10t 0,31 kbln för övriga 0111råden, där lövskogarna dominera till nära 90 proc. Motsättningen framträder kraftigare, om en uppdelning göres mellan 1) Streyffert o. a. a. sid. 50, 79, 495, 499, 63.I och 635.

2) Köstler, o. a. a. i Welhvirtschaftliches Archiv, juli 1940, sid. 122.

INGEMAR GERHARD

Tab. 42.

Avverkningen Område

världens skogar 1937 (kbm per har resp. per inv.)

l

Kbm I ISumma I Gagnvirke \

Kbm per har

I Gagnvirke I

Ved

I

ll/orden I,]8 0]5° I dära V Sverige 0]4 1 1]54 » Finland.

1]3 1 I 0,62 » Norge . .

1,17 I 0,35 Nordamerika . . .

0,45 I O,2I 0,86 0,4 0 därav Förenta Staterna » Kanada . . . . . .

0,06 0,14 Sovjetunionen o. .

O,I2 o,I5 Polen, Österrike, Tjeckoslovakien I,60 0,9 2 .. ovanstaende lander I 0,]0 I 0,I9 __O_0_'Y_ig_a_d_el_a_r_a_v_va_"1_'/ld_e_n_._._.__0_,_0_7___0_,2_4

l l

1

per inv.

Ved

ISumma i i

i

I

I I,88 I 1]95

5,9 I

2,I2

8,0]

5,60

1,5 0

1,93

8,69

4,12

7,10 12,81

1,5 2 0,66

3,06

0,92

I,87

1,26

1,67

0,87 0,7 8

0,20

4, I I 0,68

1

0,27 2,5 2

0]47

3.9 8 2]74

2]45

I I I I

i

1,7 8

5,89

II

0,79 0,27

I,47

I

0,74

I 0,49 _I

I I,26 I 0,79 I 2>05 1 _o_,3_I_._ _0_'_0_7_ _0_,2_8_ _ 0_,3_5_1

Källa: Siffrorna beräknade på grundval av befolknings-, areal- och ayverkningsuppgifter i FAO:s Forestry and Forest Products, tab. A, D och F.

gagnvirke och ved. l\1an finner då att i "barrskogsländerna" av avkastningen endasfo,I9 kbm per har går till ved mot 0,24 kbm inon1 "lövskogsländerna". Av gagnvirke avverkas därell10t inol11 de förra 0,30 kbm per har mot kl1:appt fjärdedelen eller 0,07 kbn1 inolll de senare. Såluncla gå i länderna med övervägande barrskog drygt tre fenltedelar av skogens avkastning till gagnvirke 1110t mindre än en fjärdedel inom övriga länder.

De olika länderna inOl11 det ol11råde, SOl11 vi här betecknat som barrskogsområdet, uppvisa emellertid stora skiljaktigheter. Såsom framgår av tabell 42 varierar avverkningen från endast 0,27 kbn1 per har för Sovjetunionen (ink!. Baltikum) upp till nästan tiodubbla kvantiteten eller 2,52 kbm för länderna i mellersta Europa.

Av de stora skogsländerna visa som synes de nordiska den utan jämförelse största avverkningssiffran, 1,88 kbn1 per hektar. Sverige konl111er här först med 1,95, tätt följt av Finland 111ed 1,93, under det Norge har siffran 1,52. I Sverige kunde denna stora kvantitet tagas ur skogen utan att någon överavverkning ägde rum, under det för Norge och framförallt för Finland avverkningen något översteg nettotillväxten. De anförda avverkningssiffrorna bekräfta vad son1 förut framhållits angående de gynnsamma betingelserna för avkastningen från de nordiska ländernas och då i fräl11sta rUlllnlet Sveriges skogar.

I de nordamerikanska skogarna utvinnes däremot per hektar räknat

SVERIGES

endast en tredjedel av vad de nordiska skogarna ge - avverkningssiffran är 0,66 kbn1. Likväl representerar denna siffra till 20 proc. en avverkning utöver nettotillväxten. Här råder el11ellertid stot olikhet mellan Kanada och Förenta Staterna. Avkastningen av I(anadas väldiga skogsol11råde är nämligen så liten, att någon l110tsvarighet härtill blott kan sökas i Sibirien. Avverkningen uppgår son1 synes av tabellen till endast 0,20 kbn1 per har. l:ör de ogynnsarnn1a faktorer ifråga om såväl tillväxt som exploatering, SOl11 har föreligga, har ovan redogjorts. En helt annan bild ge Förenta Staternas skogar. Medelavverkningen är här per ytenhet mer än sex gånger större och uppgår till 1,26 kbrn per har. Under det för I(anada avverkningen ligger 16 proc. under nettotillväxten, ligger den emellertid för Förenta Staterna 30 proc. över och innebär som förut nämnts en exploatering av det i urskogarna uppsanllade virkeskapitalet. Förenta Staternas avyerkningssiffra, vilken dock endast når upp till två tredjedelar av den nordiska, är alltså icke ett uttryck för de anlerikanska skogarnas norn1ala avkastning utan representerar till en tred j edel en engångssköre!.

Gå vi så vidare till det tredje stora barrskogsol11rådet, Sovjetunionen jän1te J3altikum, finna vi här en avverkningssiffra så låg, att den ligger i närheten av den kanadensiska. Därtill kommer att av denna avverkning på endast 0,27 kbl11 per har större delen går till ved, så att avkastningen av gagnvirke stannar vid 0,12 kb111, en siffra ännu lägre än I{anadas. ;ryvärr tillåter n1aterialet icke en uppdelning av detta onlråcle på dess europeiska och asiatiska del. Man skulle annars finna, att den låga avverkningssiffran bestänlmes av den asiatiska delen av Sovjetunionen, under det den europeiska har en avverkningssiffra, son1 visserligen icke kan mäta sig med de nordiska ländernas nlen därenlot kanske n1ed Nordamerikas.

Vad slutligen beträffar de mindre skogsländerna i 1nellersta Europa, 'visa de den högsta avverkningssiffran, hela 2,5 kbm per har. Till någon del innebär denna höga siffra en överavverkning i förhånande till tillväxten, n1en i huvudsak är det dock dessa skogars tillväxt, sonl kOlnmer till synes. En betydande del av virket går till ved.

Siffran för gagnvirke, 1,60, ligger däremot ej mycket över den svenska siffran, S0111 är 1,54 kbm per har.

De nio ovannämnda ländernas avverkning av gagnvirke uppgick 1937 enligt FAO till 490 111ilj. kb111. Det kan vara av intresse att

286

1NGEl\1:AR GERHARD

jänlföra denna siffra 111ed tidigare föreliggande statistik rörande avverkningen enbart av barrträdsgagnvirke. Från Streyf fert erhålles härvid för 1925/27 siffran 385 milj. kbln och från Köstler för 1930talet 442 111ilj. kbnl. Jänlförelsen visar för dessa länders vidkonlnlande barrträets dOlTIinerande betydelse - enligt Köstlers si f f ror blir dess andel 90 proc. Sanltidigt utvisa I(östlers siffror att nälnnda nio länder avverka närll1are 90 proc. av världens barrträdsgagnvirke.

Enligt samn1a beräkni"ngar uppgår Sveriges andel till 6 proc. av världsproduktionen av barrträdsgagnvirke.

SalnlTIanfattningsvis kan sålunda konstateras, att de anförda avverkningssiffrorna bekräfta den svenska skogens gynnsan11na läge ur avkastningssynpunkt, ett läge S0111 frälTIst betingas aven ganska nor111al åldersfördelning n1ed därav följande norn1al storlek av virkesförrådet, goda tillväxtförhållanden med hänsyn till jordmån, klilTIat och nederbörd Sa111t sällsynt goda exploateringsl11öjligheter. Dessa faktorer ll1öjliggjorde för nu ifrågavarande period utan överavverkning en avkastning på 1,95 kblTI per har (1937), en siffra som inonl barrskogsoll1rådet överträffades endast av några lTIindre betydande skogsländer i lnellersta Europa. Sveriges skogar utgöra endast 0,,6 proc. av världens skogsareal men ge en avkastning lTIotsvarande 1,2 proc. av världsproduktionen av ved och 5,7 proc. av gagnvirket. De svenska barrskogarna representera efter arealen lnätt endast 1,9 proc. av världens barrskogar, men utan överavverkning kan ur våra skogar tagas ut 6 proc. av världsproduktionen av barrträdsgagnvirke.

Ytterligare några uppgifter om avverkningen i den svenska skogen kunna vara av intresse. De avse liksonl ovan år 1937, det enda år för vilket hittills någon mera olnfattande undersökning av skogsavverkningen i Sverige företagits. 1 ) Den utvisar en avverkning (förbrukning) på 45 milj. kbm (denna liksom samtliga följande siffror gälla exkl. bark). Siffran kan lämpligen jämföras med den på grundval av riksskogstaxeringen 1923-29 beräknade tillväxten i de svenska skogarna uppgående till 47,7 milj. kbm per år (varav 38 lTIilj. gran och tall). På grund av överskottet i Nordsverige av ganlmal skog, som det gäller att på kortare eller längre tid realisera, ha elnellertid 1931 års skogssakkunniga beräknat den ideala bruttoårsavverkningen i Sverige ännu något högre eller till 49,0 milj. kblTI. Även om hänsyn 1) Undersökning angående skogsavverkningen år 1937 av Stat. centralbyrån, Stat. n1cdd. ser. A, band V: 6.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

tages till att en del av denna kvantitet på grund av skador på virket In. 111. ej kan tillvaratagas, synes undersökningen för 1937 visa att den faktiska avverkningen detta år låg något under tillväxten. D'etta överskott i tillväxten hänförde sig dock helt till södra och mellersta Sverige, under det för Nordsverige en icke obetydlig överavverkning ägde rUIn. Den andra riksskogstaxeringen, son1 tog sin början fen1ton år efter den första, har SOln förut 01nnän1nts utvisat att för de båda nordligaste länen virkesförrådet nedgått n1ed ll1inst JO proc. Salntidigt har - enligt förberedande inventeringar -- virkesförrådet i södra och mellersta Sverige ökat mer än det 111inskat i Norrland . denna avverkning under 1937 på 45 111ilj. kbn1 utgjorde 35,5 1nilj. gagnvirke1 ) och 9,5 milj. kb111 ved. 2 ) Gagnvirket gick till 94 proc. till sågverk och massafabriker (33,3 lnilj. kbIn), under det resten användes SOln husbehovsvirke på landsbygden (1,3 1uilj. kbn1) och för fra111ställning av; sliprar, stolpar, props (varav en del utfördes) samt i diverse industrier (salulnanlagt 0,9 n1ilj. kbm). Av veden gingo 1,3 milj. kbn1 till kolning, 2,7 n1ilj. SOlTI bränsle till industri, järnvägar och fartyg saInt till hushåll i städer och andra under det resten eller 5,5 Iui1j. kb1n blev bränsle på den egentliga landsbygden. Förbrukningssiffrorna voro i de båda förstnän1nda fallen åtskilligt högre eller 1,5 resp. 4,1 n1ilj. kbn1.

B. LOKALA OLIKHETER PA EFTERFRAGESIDAN \Ti ha i det föregående avsnittet funnit, att trots sin utbredning över en stor del av jordklotet skogen på grund 'av kvantitativa och kvalitativa olikheter uppvisar en utpräglad lokal begränsning, när det gäller att erhålla råvara för de viktigare skogsprodukterna. Detta har illustrerats med att å ena sidan Sydalllerika, som Iller än någon annan kontinent har sitt område skogbevuxet (46 proc.), i världshandeln med skogsprodukter likväl utgör ett underskottsområde och å andra sidan de tre nordiska länderna jälnte Förenta Staterna, förfogande över mindre än 9 proc. av världens skogar, producera nästan lika mycket gagnvirke som hela världen i övrigt. De lokala olikhe1) Avverkningssiffran är 35,5 milj. kbn1 men den beräknade förbrukningen 33,2 milj. kbn1.

2) Siffran torde vara för låg, eftersom förbrukningen för samma år beräknats till 11,1 lnilj. kbn1 ved.

288

INGEMAR GERHARD

terna i tillgången på skog ha sålunda visat sig betydligt större än vad n1an kunnat vänta sig aven naturtillgång, son1 utbreder sig över en fjärdedel av hela jordytan.

Vi skola nu undersöka i vilken utsträckning lokala olikheter uppträda även ifråga om efterfrågan på skogens produkter. Det fralnhölls i inledningskapitlet, att faktorerna på efterfrågesidan förete betydande internationella olikheter. ])essa skiljaktigheter gälla dels konsun1enternas relativa värdering av olika nyttigheter, dels deras köpkraft. Variationerna i efterfrågan kunna i vissa fall san1111anfalla ll1ed olikheterna på tillgångssidan och därllled Iller eller mindre utjämna dessa, men de kunna också skärpa dem och därn1ed öka förutsättningarna för internationellt varubyte. Ett exelnpel på försfnämnda fall utgöra de variationer i efterfrågan, som innebära en anpassning till tillgången på produktionsfaktorer. Till en del är detta ett utslag av efterfrågans normala reaktion inför priset. De produktionsfaktorer, av vilka tillgången är riklig, bli relativt billiga och därmed föremål för en ökad efterfrågan. Det föreligger elnellertid också stora olikheter i själva värdeskalorna. Denna reaktion inför produktionsbetingelserna utbildar sig ofta till fast rotade levnadsvanor, vilka kvarstå även sedan deras orsak n1er eller n1indre försvunnit.

I stor utsträckning äro emellertid, som det också sades i inledningskapitlet, olikheterna i efterfrågefunktionerna inon1 de olika länderna utan san1band med vederbörande lands produktions förutsättningar.

Sålunda är t. ex. i ett nordligt land behovet av kläder och hus skydd n10t kylan likson1 kaloribehovet betydligt större än i sydligare länder. De största olikheterna gälla. emellertid icke de elelnentära behoven utan de många behov, som tillkon1ma genoln stigande civilisation och levnadsstandard och som bli i så olika grad täckta beroende på de stora internationella olikheterna i köpkraft, orsakade frärl1st av den olika lönenivån. Dessa olikheter i efterfrågan kunna i ett fall rikta sig lnot produktionsfaktorer på vilka tillgången är stor lnen i ett annat fall öka knappheten på en redan förut endast n1ycket sparsaInt förekolnmande faktor.

Förekomsten av lokala olikheter i e(terfrågan på skogsprodukter har redan något framskYlntat i vår undersökning ovan av tillgångsförhållandena. Vi betraktade nämligen därvid S0111 en särskild kvalitet hos skogen dess läge i förhållande till underskottsområdena, vilka ju kunna uppkon1ma SOln en följd såväl av sparsa111 föreko111st av

S\TERIGES UTRIKESHANDEL

28 9

skog son1 aven relativt stor efterfrågan på skogsprodukter. I sistnäll1nda fall återigen kan den stora efterfrågan bero antingen på stor förbrukning per invånare, på stor befolkningstäthet eller på en kombination av båda dessa faktorer. I fortsättningen skola vi närmast undersöka föreko111sten av lokala olikheter i efterfrågan på skogsprodukter per individ räknat. Liksom i föregående kapitel beakta vi därvid i första hand de tre huvudanvändningarna för skogens produkter, nälnligen S0111 ved, byggnadsmaterial och råvara för massafabrikerna.

Efterfrågan på ved Trots all industrialisering går fortfarande, såson1 0111nä111ndes i ett föregående avsnitt, huvudmassan av världens träproduktion till bränsle - ,redförbrukningen uppskattas av FAO till 800 l11ilj. kbm per år, 1110tsvarande bortåt 60 proc. av avkastningen av världens skogar.

Den faktor, SOlTI i första hand bestämn1er behovet av bränsle för uppvärnlningsända111ål, är givetvis klimatet. Inon1 stora ol11råden, i första hand tropikzonen, är klimatet så varn1t, att behovet av bränsle är obetydligt, under det återigen inom den arktiska och en god del av den te111pererade zonen särskilt vinterhalvåret kräver en l11ycket betydande bränsleförbrukning. ·De väldiga befolkningscentra, S0111 finnas inolll den norra tempererade zonen, bli därnled de stora förbrukarna av bränsle.

Vid sidan av klin1atet bestämmes bränslebehovet givetvis också av en rad andra faktorer, i första hand då bostads förhållanden och levnadsvanor (t. ex. klädedräkt). Det lätta byggnadssättet i Japan t. ex. nledför att husen ej kunna stänga ute kylan under den kalla årstiden, och bränslebehovet blir större än vad man skulle vänta sig av klimatet.

Behovet av bränsle för uppvärmningsändamål visar sålunda ll1ycket stora lokala olikheter. I vilken utsträckning detta behov resulterar i en faktisk förbrukning bestämmes ju, liksom ifråga 0111 all efterfrågan, i första hand av vederbörandes inkomst och av bränslepriset.

I likhet med flertalet övriga nödvändighetsvaror karakteriseras dock efterfrågan på bränsle aven relativt låg elasticitet. Endast i länder rned ll1ycket låg levnadsstandard kan 111an konstatera, att någon 1Ylera betydande del av behovet av bränsle för uppvärmningsändamål icke blir tillfredsställd. Den kinesiske förbrukaren t. ex. har fått lära sig 19

29°

INGEMAR GERHARD

att ha slnå fordringar på bränsle likson1 på så 111ycket annat i hans till1liga nödtorft, och allt brännbart utnyttjas till det yttersta. I stark n10tsats härtill står slöseriet lned bränsle i vissa skogrika områden i Europa. .

Oln alltså bränsle för uppvärlnningsändalllål representerar en nödvändighetsvara, varav behovet är relativt oelastiskt men företer stora lokala olikheter, närlnast i anslutning till klinlatförhållandena, visar efterfrågan på de olika slagen av bränsle desto större elasticitet. I nationalekonolniska läroböcker tagas ju de olika bränslena ofta S0111 typexenlpel på varor n1ed hög substitutionsförn1åga. Vilket efterfrågan riktar sig emot blir alltså i hög grad en prisfråga.

Vad då först veden beträffar, utgör den givetvis det donlinerande bränslet i skogrika trakter. För brännved kOll11na i första hand till användning klenare dimensioner (gallringsvirke), hyggesavfall, gren·ved, torrskog, sågverks- och annat avfall. I barrskogsområden nled inslag av lövträd bli de senare i stor utsträckning till ved. On1 grövre gagnvirkesdin1ensioner av trä kan veden icke konkurrera rned mindre än det rör sig on1 trä av låg kvalitet. . Ä . .ven från de klenare dilnensionerna har brännveden i stigande utsträckning konkurrerats ut av ll1assafabrikationen och annan kelnisk industri, och san1ma är förhållandet lned sågavfallet. Dock blir fortfarande i områden n1ed mindre väl skötta skogar och med stort inslag av lövskog avkastningen till stor del brännved - så är t. ex. fallet lned de franska och italienska skogarna.

1\1en: även om veden fått ökad konkurrens OIU råvaran från andra användningsolnråden, gäller dock fortfarande att i skogrika on1råden tillgången till brännved är luycket god, och den kan där erbjudas till priser, sOIi1vanligen utesluta konkurrens från andra bränslen. Veden' utgör en1ellertid en i förhållande till värmevärdet skrylnll1ande och svårtransportabel vara. Eldning lued ved är därtill relativt arbetskrävande. Avsättningsområdet för ved brukar därför icke sträcka sig långt utanför själva skogsolnrådet, såvida icke de konkurrerande bränslena befinna sig på stort avstånd eller kräva en mycket längre landtransport än veden (t. ex. den sydan1erikanska kontinenten, där före kriget endast obetydlig stenkolsproduktion förekonl). Redan i vårt eget skogrika land finna vi, att veden har hård konkurrens från andra bränslen så snart förbrukningsplatsen ligger på något avstånd från produktionsorten. 'Sålunda kan i Skåne t. o. m. ett bränsle

SVERIGES UTRIKESHANDEL

29 1

son1 toryen upptaga konkurrens n1ed veden, och i flertalet städer ha kol och olja blivit de viktigaste bränslena. Lika 1TIycket som veden don1inerar bland bränslena inol11 ett skogrikt område, lika hastigt konkurreras den ut av andra bräns.1en, när avståndet till förbrukningsorten ökar. Resultatet blir därn1ed, att under det efterfrågan på bränsle för uppvär1TIningsändamål är relativt oelastisk, efterfrågan på ett enskilt slag av bränsle är synnerligen elastisk .och ll1edför för brännveclen en starkt lokal begränsning av avsättnings1nöjligheterna.

Det ovan sagda gäller SOlTI uppvärmningsända1TIål, eller 0111 n1an så vill hushållsbränsle. Härutöver förbrukas betydande kvantiteter bränsle av industrien och komn1unikationsv·äsendet. I n10tsats till bostadstlppvärn1ningen ä.r ju denna förbrukning icke nä111nvärt beroende av klin1atet utan bestä1TId av ländernas industrialiseringsgrad. På grund av att världens stora industricentra äro förlagda till den norra tempererade zonen, sker emellertid den största förbrukningen av detta bränsle inom saml11a områden, som äro de stora konSUlnenterna av bränsle för uppvärmningsända1nå1. Redan av vad ovan anförts torde el11ellertid fran1gå, att fralnförallt för kon1n1unikationsväsendet lnen också för industrien veden måste ha en relativt mycket mindre betydelse som bränsle än för uppvärmningsändalTIål.

I)et är endast undantagsvis, som industrier äro så belägna, att ved utgör det lämpligaste bränslet till en del gäller detta dock skogsindustrierna själva. Likaså ett on1råde som Sydamerika. ·Ovanstående resonemang kan illustreras lned några uppgifter on1 den svenska bränsleförbrukningen. Beräkningar över virkesförbruki Sverige .ha som förut nän1nts utförts dels av 1931 års skogssakkunniga, beräkningar som av 1936 års skogsutredning förts fral11 t. o. m. 1937,1) dels av statistiska centralbyrån avseende enbart år 1937. 2 ) För år 1937 finnas sålunda två beräkningar enligt olika rnetoder, och de stämma ganska väl överens. Enligt statistiska' centralbyråns beräkning uppgick 1937 förbrukningen av bränsle på den egentliga landsbygden till 6,5 milj. kblTI (denna liks0111 följande sif fror från den svenska undersökningen gälla inkl. bark) och bränslet till industri, järnvägar och fartyg san1t till hushåll i städer och andra tätorter till 4,9 lTIilj. Den totala vedförbrukningen uppgick sålunda näl11nda år till I 1,4 n1il j. kbm. I detta sammanhang vore det elTIel1) SOV 1938: 53, sid. 22.

2) Stat. medd. ser. A, band V: 6, sid.

I I.

29 2

INGEMAR GERHARD /

lertid av intresse att också kunna särskilja hushållsförbrukningen i städer och tätorter, alltså att från den ovannälnnda siffran på 4,9 111il j. kbln draga av vad SOlU kom på industri och kOlnmunikationsväsende. Till en åtminstone ungefärlig siffra torde luan kunna komma genonl att kOlnbinera statistiska centralbyråns beräkning nled skogsutredningens. Den förstnän1nda har, fortfarande avseende år 1937, beräknat trä förbrukningen för kolved till 1,8 nlilj. kbnl saInt för sliprar, stolpar nl. In. till 0,7 milj. kbln. Skogsutredningen återigen har för dessa båda användningar sanlt därutöver för »bräns1e till industri, järnvägar och fartyg» beräknat 5,3 milj. kb111. Om 111an nu vågar förutsätta en någorlunda jämförbarhet nlellan de båda beräkningarna, skulle lnan för enbart den sistnämnda användningen, alltså bränsle till industri och kommunikationsväsende, få en förbrukning på 2,8 lnilj. kbm. Räknas denna kvantitet från de ovannälnnda 4,9 l11ilj. kbln, skulle ved förbrukningen till hushåll i städer och tätorter utgöra 2,1 nlilj. kbm. Siffran nlåste givetvis betraktas som 111ycket ungefärlig.

11an finner nu, att i Sverige (närmast år 1937) endast en fjärdedel av veden. förbrukas inom industri och kOln111unikationsväsende (järnvägar och fartyg), under det återstående tre fjärdedelar finna användning inonl hushållen. Inoln de sistnälnnda föreligger stor skillnad nlellan den egentliga landsbygden å ena sidan och städer och tätorter å andra. Den egentliga landsbygden, SOln omfattar ungefär hälften av Sveriges befolkning, förbrukade 1937 6,5 lTIilj. kblTI ved, under det i städer och tätorter vedförbrukningen uppgick till endast 2,1 nlilj. kbm.

Per invånare var sålunda före kriget vedförbrukningen nler än tre gånger större på landsbygden än i städerna.

En helt annan bild ger ko1- och koks förbrukningen. Enligt bränslekOlnn1issionens uppgifter förbrukades under år 1937 i Sverige av kolet 91 proc. vid industrierna (ink1. järnvägar och fartyg) och 9 proc. vid fastigheter och hushåll. Av koksen förbrukades· därelnot 22 proc. vid industrierna och 78 proc. vid fastigheter och hushål1. 1 ) Användas dessa procenttal på vår faktiska ilnport av kol och koks (från den relativt obetydliga svenska produktionen bortses i detta sammanhang), finner man att av denna 73 proc. gingo till industri 1) Sven-Erik Nordin, Studier av den svenska ko1- och kokstrafiken år 1937, Geographica nr 17, Skrifter från Upsala universitets geografiska institution, Stockho1n1 1945, sid. 17.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

och k0111111unikationsväsen och blott 27 proc. till hushållen. Någon uppdelning l11ellan stads- och lanthushåll 111edger ej 111aterialet.

De anförda uppgifterna illustrera för Sveriges vidkol11n1ande på ett tydligt sätt den starkt lokaliserade begränsningen i efterfrågan på ved. På den egentliga landsbygden håller veden ställningen SOl11 det viktigaste hushållsbränslet - produktionsorten ligger i närheten, under det konkurrensen från andra bränslen, fräl11st koksen, försvagas av att för denna S0111 regel skuHe krävas landtransport, icke sällan av betydande längd. I städer och tätorter har därelllot bränsleefterfrågan förskjutits från ved, vars förbrukning per inv. motsvarar endast en tredjedel av landsbygdens siffra, 1110t andra bränslen. 1no111 industrier och k0111111u11ikationer slutligen förbrukades 1937 endast 2,8 111ilj. kbl11 ved n10t 5,6 111ilj. ton kol och koks, n10tsvarande i värl11evärde kanske 33 111il j. kbm ved,l) och vedens andel sålunda utgörande l11indre än 10 procent av bränsleförbrukningen.

Sal11111anfatta vi vad ovan sagts om de faktorer, SOl11 bestäl11111a efterfrågan på ved, kunna därur följande slutsatser dragas. En 111ycket stor vedförbrukning per invånare är att vänta i länder, som förena de tre viktigaste faktorerna bakom efterfrågan på ved, näl11ligen i första hand skogrikedom 111en också kyligt klin1at och en icke alltför låg levnadsstandard. Dessa förutsättningar fylla de länder, SOl11 vi i ett tidigare sammanhang" funnit vara världens stora exportörer av skogsprodukter. Vad först de nordiska länderna beträffar, uppgick vedförbrukningen i Sverige före kriget enligt F hO (tabell 43) till den 111ycket höga siffran av drygt 1.000 kg per inv. Världens störste förbrukare av ved synes emellertid Finland vara 111ed en siffra på i runt tal 2.900 kg per inv. Det motsvarar något över 4 kbn1 per inv., en siffra som Köstler nämner, då han kallar Finland för den store slösaren n1ed trä. Vad slutligen Norge beträf far, är också där vedåtgången stor, 650 kg per inv., men dock betydligt 111indre än hos de båda andra skogsexportörerna i N orden.

I Sovjetunionen är förbrukningen av ved 111ycket stor inom skogsområdena, för vilka angivits siffror på upp till 7 kb1TI per inv. 2 ) Då en1ellertid, SåSOl11 påpekats i annat samn1anhang, en betydande del av Sovjetunionens befolkning är bosatt inom skogfattiga områden med ringa eller ingen vedförbrukning, blirl11edelsiffran för hela landet 1) H.eduktionstal 0,17 för kbm ved/ton stenkol.

2) Streyffert, o. a. a., sid. 214.

S()S Industri ]937, sid. 39.

294 Tab. 43.

INGEMAR GERHARD

Förbrukningen av ved och virke inom olika områden 1937 (kg(inv.)

Område

Norden . därav Sverige Finland.

Norge.

Nordamerikal ) . därav Förenta Staterna.

Kanada .

Sovjetunionen (inkl. Baltikum).

Centr.- o. Sydeuropa (exportörer)2) Västeuropa 3 ) • • • • • t • • • • • • • därav Storbritannien .

Centr.- o. Sydeuropa (importörer)4) därav Tyskland Latinamerika 5) Australien. . . . .

Japan . . . . . ' ..

Asien o. Afrika 6) .

Världen . . . . .

Ved

Yirke

1.4 81

3 24

1·°49 2.882

189 268 660

644 60 9 54 6 1.248 555 326 86 3 16 9 186 802 3 89 445 114

·1

25 8

27°

27 1 266 118 52 12 7 17° 84 14 2 28 19° 89 5

53

Källa: Forestry and Forest Products ur tab. A-D. 1) Exkl. Mexiko. 2) De »mindre» skogsexportörerna: Polen, Österrike, Tjeckoslovakien, Rumänien, Bulgarien, J ugoslavien och Portugal. 3) Storbritannien m. Irland, Frankrike, Holland, Belgien och Danmark. 4) De skogsimporterande länderna Tyskland, Schvveiz, Ungern, Spanien, Italien och Grekland. 5) J ämte Mexiko.

6) Me.d undantag för Sovjetunionen och J apan.

icke högre än 555 kg per inv. eller endast en tredjedel av n1edeltalet för de nordiska länderna. I Sovjetunionens siffra är Baltikum inräknat, såsolTI alltid är fallet med F kO:s statistik.

Liknande förhållanden ifråga om vedförbrukningen finna vi inom det stora nordalnerikanska skogson1rådet. Kanada har här en förbrukningssiffra, 1,250 kg per inv., som ligger i nivå lned de nordiska ländernas, under det Förenta Staterna har en förbrukning på 550 kg. Även för sistnämnda land gäller ju att en stor del av befolkningen är bosatt utanför skogsområdet.

De sex ovannä111nda länderna, vilka rylnma drygt 80 proc. av barrskogar lTIen endast 16 proc. av lövskogarna, hade 1937 en ved förbrukning på. i geno111snitt 614 kg per inv. n10t mindre än

SVERIGES UTRIKESHANDEL

en tredjedel eller 194 kg per inv. för världen i övrigt: On1räknat i vanligt n1ått uppgick före kriget vedförbrukningen i de stora barrskogsländerna till närmare I kbl11 per inv., en siffra son1 också erhålles, om man använder Internationella lantbruksinstitutets uppgifter från början av I 930-talet.l ) F'ör världen i övrigt är som nän1nts ved förbrukningen mindre än 200 kg per inv., men SOl11 fral11går av vår tabell finnas även här o1l1råden med relativt stor vedförbrukning. Till en början ha vi i 111ellersta Europa tre länder, nänlligen Polen, Österrike och Tjeckoslovakien, vilka vi i ett tidigare sa1111nanhang räknat S 0111 »mindre» barrskogsexportörer och vars skogsareal till 75 proc. består av barrskog. Till sa111111a grupp .har FAO fört några länder, som också ha export av skogsprodukter, nämligen Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien och Portugal, och för san1tliga dessa länder uppgick före kriget (1937) vedförbrukningen till i geno111snitt 326 kg per inv. Siffran är betydligt lägre än för något av de »stora» barrskogsländerna, n1en så äro ju också dessa sistnän1nda belägna under ett betydligt kyligare luftstreck.

Japan däremot har ett läge närlnast jämförligt n1ed de stora barrskogsländerna. Landets areal är till drygt hälften täckt av skog, varav i sin tur drygt hälften utgöres av barrskog. El11ellertid är Japan så tättbefolkat, att det endast kOl11mer 0,4 har skog per inv., och uppträder i världshandeln SOl11 nettoin1portör av skogsprodukter. Förbrukningen av ved uppgick före kriget till 445 kg per inv., en i och för sig hög siffra, son1 dock 1nåste betraktas n10t bakgrunden av att det japanska byggnadssättet ger stora värnleförluster och att ved (i stor utsträckning i forn1 av träkol) utgör det praktiskt taget enda hushållsbränslet. Tages därtill hänsyn till att en del av veden användes för industriella ändamål, l11åste förbrukningssiffran betraktas son1 låg. Övergå vi så till södra halvklotet, ha vi i den sydamerikanska kontinenten en mycket stor förbrukare av ved. För större delen av Central- och· Sydalllerika gäller ju att klimatet är sådant, att behovet av bränsle för uppvärmningsändal11ål är ringa. Ifråga om Brasilien, inom vars gränser falla två tredjedelar av hela områdets vedförbrukning, framhåller sålunda Streyffert2 ) att landets förbrukning av ved 1) Annuaire international de statistique forestiere 1933-35, Vol. I, sid. 12-13.

2) Streyffert stöder sig därvid på F. W. Freise, Die Holzvorräte Brasiliens unter deren N utzung, Forst\vissenschaftliches Zentralblatt 1929, sid. 745-758.

29 6

INGEMAR GERHARD

år 1927 var obetydlig och 'för den dåvarande befolkningen på omkring 40 lnilj. rörde sig on1 endast några få miljoner kbnl. Den sydamerikanska kontinenten är elnellertid nästan helt utan koltillgångar. Det har beräknats att endast 0,5 proc. av världens kolfyndigheter finnas i Sydalnerika, och före kriget uppgick brytningen inon1 hela området till knappt lner än 3 n1ilj. ton per år. Av olja har Sydamerika ju stora tillgångar, Inen före kriget var den inhemska förbrukningen låg, och de stora tillgångarna på vattenkraft voro endast i nlycket ringa utsträckning tillvaratagna. 1 ) Utvecklingen av de sydaInerikanska ländernas kon1111unikationsväsen och industri har därför betytt en lnycket kraftig ökning av vedförbrukningen, till en del lned träkol som mellanprodukt. Sålunda uppger Streyffert för 1927 Brasiliens förbrukning av trä för bränsle och träkol till 17 n1ilj. kbm, val-av j ärnvägarna och industrien toga nästan hälften vardera (hushållsförbrukningen är som nämnts lnycket liten). Redan för år 1935 uppger Internationella lantbruksinstitutet en lnångdubbelt högre siffra 2 ), och för 1937 har F AG uppskattat Brasiliens vedförbrukning till icke mindre än 100 l11ilj. kbn1, motsvarande 1.720 kg per inv., en siffra som överträffas endast av Finland. Sydamerika har också skogar att taga av, eftersom det rör sig om den mest skogbevuxna kontinenten. Brasilien torde inom sina gränser rymma ett större virkesförråd än något annat land. Största delen av de sydalnerikanska skogarna är dock nlycket svår att exploatera på grund av dels den enorlna artrikedomen, SOln gör täta bestånd av ett bestämt trädslag ganska sällsynta, dels deras svåråtkomlighet ur transportsynpunkt. Detta har t. o. m. gjort det lönande att på vissa håll anlägga »bränsleplanteringar», alltså odling av snabbväxande skogar genonl de stora industri- och plantageföretagen.

Slutligen hör också Australien till de större vedförbrukarna med en siffra på 389 kg per inv. Per invånare räknat har Australien en skogstillgång, som endast överträffas av Kanada.

De här nälnnda områdena äro de stora förbrukarna av ved. ,Den genomsnittliga konsumtionen uppgår till närinare 600 kg -per inv. För övriga onlråden är n10tsvarande siffra blott 117 kg. InOlTI dessa sist1) Tonndorf,' H. G., Fredshandel n1ed Sydamerika, Stockholm 1946, sid.

48-56.

2) Annuaire international de statistique forestiere 1933-35. \101. II Amerique, sid. 67.

SVERIGES UTRII{ESHANDEL'

297

nän1nda on1råden är vedförbrukningen låg, beroende antingen på att något större bränslebehov icke föreligger vare sig för uppvärn1ning eller för industriändamål eller också att veden konkurreras ut av andra bränslen.

Si stnälnnda är i stort sett fallet inom de västeuropeiska industriländerna. ·Området är fattigt på skog Inen rikt på kol. Den utan jän1förelse lägsta vedförbrukningen uppvisar här Storbritannien 111ed endast 3 kg per invånare och år, en sif fra så låg att man har svårt att riktigt föreställa sig dess innebörd. Mycket låga förbrukningssiffror visa också Belgien och Holland, nämligen i båda fallen 32 kg per inv. Frankrike och Dann1ark ha lövskogar, vars avkastning till stor del blir ved. Förbrukningen stannar dock vid 173 kg för Frankrike och 200 kg för Danmark. Även i en rad andra länder i Europa, vilka ha det ge111ensan1t att de uppträda sorn importörer av skogsprodukter, är vedförbrukningen låg eller i genon1snitt 169 kg per inv. Bland dessa länder har ;ryskland en förbrukning av salnn1a storleksordning som Frankrike, under det Italien och särskilt Spanien visa betydligt lägre siffror.

En låg vedförbrukning, uppgående till endast 114 kg per inv., ha slutligen också Afrika och Asien (bortsett från Sovjetunionen och Japan, SOln redan berörts). För Afrika gäller att kliluatet gör åtgången av bränsle för uppvärluning luycket liten, och icke heller för industrier eller hade Afrika före kriget någon större åtgång av bränsle. I de oluråden där en industriell utveckling run1 finnas i allmänhet goda tillgångar av fossila bränslen.

Asiens befolkning återigen gäller, att den ifråga om bränsle liks0111 allt annat lnåst inskränka sin förbrukning till lninsta n1öjliga. Kina har sålunda en förbrukningssiffra på endast 18 kg per inv. Den största sparsan1het lnåste iakttagas och allt brännbart noggrant tillvaratagas. För Indien, där vedförbrukningen är ungefär lika låg, har beräknats att tillgång till tillräckliga n1ängder ved skulle frigöra en sådan kvantitet gödningsmedel, att skörden kunde ökas lned 13 proc. 1 y Vi kunna alltså konstatera, att efterfrågan på bränsle uppvisar synnerligen stora lokala olikheter, närnlast salun1anhängande _med Idin1at, levnadsstandard och graden av industrialisering. Klimatet n1edför ett stort behov av bränsle för uppvärlnningsändalnål i en rad 1) FAO:s Forestry and Forest Products, sid. 63.

2g8

INGEMAR GERHARD

relativt tätbefolkade länder belägna 1no111 den norra ten1pererade zone11. Levnadsstandardens höjd är här sådan, att detta behov son1 regel väl kan fyllas. Motsvarande områden på södra halvklotet upptagas till största delen av hav och i övrigt av glest bebodda olnråden.

En ytterligare l<:oncentration av bränslebehovet till den norra ten1pererade zonen orsakas av att inom detta område världens stora industriländer äro belägna, vilket skapar ett bränslebehov långt större än det son1 gäller bostadsuppvärn1ningen.

Detta on1råde n1ed stort bränslebehov inoln norra telnpererade zonen san1111anfaller till stor del med utbredningen av världens barrskogar.

En betydande del av avkastningen av dessa skogar kon1mer därför att utnyttjas som ved. Vi ha funnit att i de tre nordiska länderna, Sovjetqnionen (j älnte Baltikun1) och N orda111erika, länder son1 rymlna drygt. 80 proc. av världens barrskogar, vedförbrukningen före kriget uppgick till i genon1snitt över 600 kg per inv., en siffra n1er än tre gånger så hög son1 n1edelförbrukningen inoln övriga delar av världen.

1no111 dessa sex länder uppgick skogarnas avkastning 1937 till i runt tal 760 n1ilj. kbn1. Härav slukade vedförbrukningen närInare 300 n1ilj. kb111 eller icke ll1ycket lnindre än 40 proc. Från salnma länder kon11110 1936/38 drygt 80 proc. av världsexporten av skogsprodukter, l110tsvarande en råvarulnängd av något över 100 milj. kbln. Inom huvuddelen av världens barrskogsolnråde representerade sålunda före kriget den inhemska vedkonsulntionen en råvaruförbrukning tredubbelt större än olnrådets export av skogsprodukter. 1 ) I ett föregående avsnitt ha vi funnit, att den avverkningsbara barrskogen företer en starkt lokal begränsning och att tillgång till barrskog är den viktigaste faktorn bakoll1 ländernas ställning på världsn1arknaden som in1portörer eller exportörer av skogsprodukter. Vi kunna elnellertid nu konstatera, att efterfrågan på ved visar lokala olikheter, vilka till stor del salnn1anfalla n1ed olikheterna i tillgången på barrskog och därmed i betydande utsträckning utjämna dessa.

Denna inhelnska efterfrågan på ved borttager inoln de sex stora barrskogsländerna 40 proc. av skogarnas avkastning en råvarukvantitet tre gånger större än deras hela export av skogsprodukter.

1) Såson1 tidigare fran1hållits, bör nlan ha i ll1illne att veden sonl regel in01l1 dessa länder tager i anspråk en råvara aven helt annan och 13.gre kvalitet än övriga skogsprodukter.

SVBRIGBS UTRIKBSHANDEL

299

De stora ino111 norra ten1pererade zonen, son1 ligga utanför barrskogsområdet, använda däremot andra bränslen,," Veden är ju en vara 111ed det ogynnsamma förhållande mellan vikt och värde, som kräver dyrbara transporter. Då salTItidigt efterfrågan på ved är synnerligen elastisk ino111 de områden, där fossila bränslen finnas tillgängliga, äga som regel längre transporter av ved icke rUITI. Endast i försvinnande liten utsträckning k0111mer därför internationell handel ll1ed ved till stånd. Under 1936/37 gingo endast 0,77 111ilj. kbn1 ved per år i internationell hande1 1 ), alltså en obetydlighet på knappt 1 promille av världens vedförbrukning, vilken ju uppskattats till 800-900 milj. kblll. Vedens oförmåga att övervinna avstånd kan illustreras av den korta sträcka, SOl11 ligger 111ellan världens störste och n1inste vedförbrukare, alltså Finland och Storbritannien. Olikheterna i tillgången på barrskog utjämnas sålunda till betydande del av stor vedförbrukning i länderna rika på barrskog men lite"n eller son1 i Storbritannien nästan ingen förbrukning av ved i de skogfattiga länderna.

Det nälllndes ovan, att knappt I pron1ille av världens vedproduktion går i internationell handel. Härtill kan fogas, att den ende vedimportören av betydelse före kriget var Ungern, och att denna import sam111anhängde 111ed alldeles speciella omständigheter. Genom det första världskriget förlorade Ungern Iller än hälften av sitt ol11råde och däribland den skogrika provinsen Siebenbiirgen, varigenom Ungern blev ett av Europas skogfattigaste länder. Under en följd av år fortsatte dock Ungern att hämta sin ved från Siebenbiirgen, son1 tillerkänts Rumänien, varigenolll dessa vedtransporter fingo karaktär av utrikeshandel. Ännu 1929 stod Ungern som mottagare av 65 proc. av världens vedimport, och Run1änien var den störste exportören närn1ast följt av två andra grannar till Ungern, nän1ligen Tjeckoslovakien och Jugoslavien, vilka tre länder svarade för 70 proc. av världens vedexport. I Ungern sker en1ellertid en förskjutning av bränsleförsörjningen mot kol och mot egen vedproduktion. Under 1936/38 hade Ungerns vedimport nedgått till en sjundedel av vad den var tio år tidigare. Ungern stod likväl då som mottagare av 55 proc. av yärldens hela vedimport.

1) V/orld Tin1ber Trade, ed. 1938, sid. 63. siffra eller 0,75 lnilj. kbm, sid. 159.

Grottian har en obetydligt lägre

3 00

INGEIVIAR GERHARD

Efterfrågan på trävaror SåsaD1 tidigare on1nä1nnts har världens totala träproduktion beräknats till 1.500--1.600 milj. kbm per år, varav 800-900 ll1ilj. finna användning SOlTI ved. Återstående 700 milj. kbm betecknas ll1ed en terl11 SOln gagnvirke. Av sistnämnda kvantitet gå något n1er än 100 Inil j. kb111 till l11assafabrikerna. Vad n1an i dagligt tal kallar trävaror och son1 vi i ett föregående avsnitt delat upp i grupperna oarbetat trä och sågverksprodukter representerar sålunda bortåt 600 nlilj. kbn1 av skogarnas årliga avkastning. tfrävarorna ha sin utan jämförelse viktigaste användning SOln byggnads111aterial, och 'Grottian beräknar att härtill åtgå icke mindre än 450 111ilj. kb1TI per år. I sistnämnda kvantitet inräknar ·Grottian då också de relativt obetydliga 1nängder trä, som gå till ll1öbelindustrien. använder också sif fran 450 lTIilj. kbm lnen räknar n1ed att häri också inneslutes virke till lådor lTI. 111. Hur det än förhåller sig härl11ed, är det tydligt att trävarorna ha sin huvudsakliga användning SOln byggnadsnlaterial. SåSOlTI ved eller byggnadsmaterial torde 7580 proc. av avkastningen från världens skogar förbrukas. I övrigt finner träet en mångfald användningar, varvid av speciellt intresse är träets viktiga roll för kolgruvor (pitprops) och järnvägar (sliprar). liör vardera användningen beräknar :Grottian en årlig förbrukning av 30 n1ilj. kblTI trä, och samn1a siffra använder FAO. I det följande kunna vi taga hänsyn endast till den stora huvudanvändningen av trä, nänlligen 50111 byggnadsmaterial, men återkomma i slutet av detta avsnitt med några ord onl träets användning för gruvor och järnvägar.

Efterfrågan på byggnadslnateria1 företer lokala olikheter, som endast till en del överensstän1n1a med vad vi ovan funnit i fråga onl bränslet. Klimatet bestälnmer givetvis i stor utsträckning icke blott bränsle- utan också bostadsbehovet. Ju kyligare det är, desto större omsorg n1åste nedläggas på bostaden, och desto större blir åtgången av byggnadsmaterial. Elasticiteten i efterfrågan på bostäder är en1ellertid betydligt större än i fråga om bränsle. Vi4 bostadsbehovets täckande förefinnes stort utrymlne för såväl kvalitativa som kvantitativa skillnader. Givet är att en ökning av bostadsutryml11et också n1edför en ökning av bränsleåtgången, men denna senare är dock åt111instone på landsbygden som regel icke på långt när proportionell.

SVERIGES

3°1

Leynadsstandarden utgör en nlycket viktigare faktor för efterfrågan på byggnadsll1aterial än på bränsle.

De industrialiserade länderna i Europa och Al11erika inonl norra tenlpererade zonen kunna därför på grund av klin1atet i förening n1ed en hög levnadsstandard väntas utgöra de stora förbrukarna av byggnadsl11aterial och detta i betydligt större utsträckning än ifråga 0111 hushållsbränsle. Någon motsvarighet härtill är icke att vänta i Asien, son1 ju därvid närmast borde representeras av Japan. Tvärtom där förbrukningen av byggnads111aterial vara starkt påverkad av den lägre levnadsstandarden.'

LiksOl11 bränsle efterfrågas byggnadsmaterial icke blott för bostadsändanlål utan också av industrien. Detta förbrukningsol11råde bör till sin viktigaste del sammanfalla med det ovannän1nda on1råde, där efterfrågan på byggnadsn1aterial för bostadsändamål är stor. Härtill konl111er inol11 dessa länder en stor befolkningstäthet med en betydande del av befolkningen samlad i städerna, något son1 ju ytterligare bör öka dessa länders efterfrågan på byggnadsmaterial. l\1ellan de olika byggnadsI11aterialen är givetvis konkurrensen stor, dock äro de ej alls i samma utsträckning utbytbara SOl11 vi ovan funnit ifråga 0111 de olika bränslena. Träet har SOl11 byggnadsmaterial att konkurrera med fran1förallt sten (tegelsten), betong och stål. I denna konkurrens har träet en betydligt starkare ställning än veden gentemot kol och olja. Sålunda ger träet son1 byggnadsmaterial vissa fördelar, sonl för en del ändamål gör det överlägset andra material. Viktigast är här, att trähus SOl11 regel ställa sig betydligt billigare i uppförande än sten-eller betonghus. De ha visserligen samtidigt kortare livslängd och kräva större underhållskostnader, I11en trä blir likväl i många fall det län1pligaste byggnadsn1aterialet på grund av den låga anläggningskostnaden. Vidare är att märka, att träet samarbetar med övriga byggnadsnlaterial, så att även när dessa kOI11ma till användning ett icke obetydligt behov av trä gör sig gällande.

1'räet har sålunda i konkurrens n1ed andra byggnadsl11aterial en starkare ställning än veden genten10t andra bränslen. Därtill kon1111er att för byggnadsvirket förhållandet n1ellan vikt och värde är ett annat än ifråga onl veden. För år 1937 har FAO beräknat värdet för sågverksprodukterna, vilka ju helt dOI11inera ino111 byggnadsmaterialet av trä, till 24 doll. per ton mot mindre än 2 doll. för veden. Sågverksprodukterna kunna därför i motsats till nå långt utanför pro-

3°2

INGEMAR GERHARD

duktionso111rådet utan att drabbas aven transportkostnad, son1 lTIOtsvarar t. ex. 50 proc. av värdet. l)et är en1ellertid ett faktulTI, att träet i konkurrens med andra byggnadsn1aterial befinner sig på tillbakagång. Till en del SalTIn1anhänger detta n1ed den ökade stadsbebyggelsen, där ju trä på grund av hushöjden och brandrisken fått allt lTIindre användning. Även ll1edför näringslivets utveckling och den ökade kapitaltillgången, att den större anläggningskostnaden för sten- och betonghus blir ett allt rnindre hinder för användande av dessa varaktigare byggnadslTIateria1.

I ett land SOlTI England började förbrukningen av trävaror per invånare att sjunka redan vid sekelskiftet. Å andra sidan medför näringslivets utveckling Ii »nya» länder en kraftig ökning av efterfrågan på trävaror, precis son1 förhållandet var under förra århundradet, när Västeuropa industrialiserades och gav ilTIpulsen till den svenska sågverksindustriens väldiga utveckling.

Ytterligare kan i detta sammanhang anmärkas, att i· n10tsats till veden, så långt man har tillförlitliga uppgifter härolTI, gagnvirket är fören1ål för en av konjunkturerna kraftigt påverkad efterfrågan.

Detta har redan berörts i ett tidigare avsnitt i samband n1ed redogörelsen för den svenska exporten av skogsprodukter, och Grottians siffror visa1 ) i världsilTIporten av sågverksprodukter från 1929 till bottenl.äget 1932 en nedgång till nära hälften, vilken dock till en del san11TIanhängde med ökad självförsörjning på detta liksolTI på andra Oll1råden. Närmast påverkas den internationella efterfrågan på gagnvirke av konjunkturen ino111 byggnads facket och då i främsta rummet av förhållandena i Storbritannien, det land som enligt vad vi tidigare konstaterat importerar nästan lika mycket sågverksprodukter SOlTI alla övriga länder tillsamn1ans.

SamlTIanfattningsvis kan sålunda konstateras, att efterfrågan på trä son1 byggnadslTIaterial företer stora lokala olikheter, närmast bestämda av levnadsstandard, industrialiseringsgrad (två faktorer son1 nära san11TIanhänga), klilTIat och skogstillgång. Levnadsstandarden är därvid av lTIycket större betydelse än vad vi tidigare funna ifråga om veden. SOlTI regel betyder en hög levnadsstandard och ett industrialiserat näringsliv stor efterfrågan på byggnadsmaterial och därmed också på trä. Dock leder ökat välstånd salTItidigt till en viss övergång till varaktigare byggnadsmaterial, en utveckling påskyndad av urbani1) Grottian o. a. a. sid.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

3°3

seringen, varvid så s111åningom en punkt nås, då träförbrukningen per invånare åter börjar sjunka. Skogstillgången är icke alls av sal11ma betydelse S0111 ifråga om vedförbrukningen. Gagnvirket och särskilt då sågverksprodukterna kunna bära internationella och i viss utsträckning även interkontinentala transporter. Klimatet spelar ej heller san1ma fra111trädande roll för efterfrågan på byggnadsmaterial son1 i fråga 0111 bränslet.

I)e lokala olikheterna i förbrukningen av byggnadsmaterial böra på grundval av det anförda endast till en del sa111111anfalla 111ed vad vi tidigare funnit ifråga om veden. Inom skogrika ol11råden med korta virkestransporter blir träets konkurrensförmåga stor, och bebyggelsen k0111111er till största delen att· ske med trähus - undantag utgöra i huvudsak endast en del central stadsbebyggelse och vissa industrianläggningar. En stor förbrukning av trä SOl11 byggnadsmaterial är därför att vänta i denl av de förut nä111nda »barrskogsländerna», son1 ha en hög levnadsstandard. På grund av kli111atet ha dessa länder därtill behov av välbyggda bostäder.

Detta är också fallet, såsom framgår av den andra kolunlnen i tabell 43, där förbrukningen av sågverksprodukter per invånare under 1937 redovisas. lTnder det för världen i sin helhet denna förbrukning nänlnda år uppgick till 53 kg per inv., visade de nordiska länderna den högsta siffran eller icke mindre än 324 kg. Närmast följde Nordanlerika 111ed 270 kg, alltså i båda fallen en förbrukning mång. dubbelt större än den genomsnittliga. Sovjetunionen jämte Baltikunl visade en i jä111förelse här111ed relativt låg siffra eller 118 kg. 5istnän1nda siffra är mindre än hälften av Staternas, under det ved förbrukningen är lika stor i de båda länderna per invånare räknat.

I de skogsexporterande länderna i nlellersta Europa, där vi tidigare funno en relativt stor ved förbrukning, visa sågverksprodukterna en så låg förbrukningssiffra SOl11 52 kg. Vi kunna alltså konstatera, att nledan i sa111tliga barrskogsländer vedförbrukningen visar höga sif fror, är virkesåtgången stor endast i de två onlråden, N orden och Nordal11erika, som samtidigt under nu ifrågavarande period hade ett väl utvecklat näringsliv och, framför allt, en hög levnadsstandard.

Gå vi vidare till Väst- och Mellaneuropa, finnas ju där en rad skogfattiga länder 111ed högt utvecklat näringsliv och hög levnadsstandard. I dessa länder konstaterade vi en ytterst låg förbrukning av ved med en bottensiffra på endast 3 kg per inv. i Storbritannien.

INGEMAR GERHARD

Trots bristen på skog ha vi eluellertid av orsaker, som förut anförts, anledning att här vänta en ganska betydande virkes förbrukning.

Tabell 43 visar också för de västeuropeiska länderna en förbrukning av sågverksprodukter på 127 kg, varav för Storbritanniens vidkomn1ande icke 111indre än 170 kg. Under det Västeuropa jämte Tyskland har en vedförbrukning per invånare, SOIU endast uppgår till I I proc. av Sveriges, utgör dess virkes förbrukning drygt 70 proc. av den svenska. \ Storbritanniens siffra kan rent av mäta sig lned den svenska.

I övriga delar av Europa är, med undantag för Schweiz, förbrukningen av virke låg med lägsta siffran för Spanien på 22 kg per inv.

Utanför Europa ha vi kunnat konstatera en hög fö.rbrukning av virke inon1 N ordan1erika. Samlna är förhållandet i Australien (190 kg per inv.). Inom övrig<:t delar av världen är däre1110t SOln en naturlig, följd av låg levnadsstandard eller ett svagt utvecklat näringsliv eller vanligen bådadera förbrukningen av virke luycket låg. Den store vedkonsumenten Sydamerika har sålunda en virkesåtgång på endast några tiotal kg per inv. Japan kon11uer visserligen upp i 89 kg, en siffra SOlU med hänsyn tagen till träets dominerande ställning inon1 landets byggnadsverksamhet dock ställer Japan långt under de europeiska och nordamerikanska industriområdena. Inom övriga delar av Asien och i Afrika uppgår virkesförbrukningen till en så försvinnande liten kvantitet som 5 kg per inv. Inom detta väldiga område, S0111 omfattar betydligt luer än hälften av mänskligheten, är sålunda virke en vara, som man i stort sett n1åste reda sig utan. Den är ungefär lika sällsynt SOIU veden i Storbritannien.

San1luanfattningsvis kan sålunda konstateras en stor förbrukning av trä S0111 byggnadsmaterial i de stora barrskogsländerna och då framförallt inolu delu av dessa, S0111 ha en hög levnadsstandard och ett väl utvecklat näringsliv. Ino111 de tre stora barrskogso111rådena, N orden, N ordaluerika och Sovjetunionen, uppgick 1937 produktionen av sågverksprodukter till 135 milj. kblu, luotsvarande bortåt 70 proc. av världsproduktionen på olurådet. Den inheluska konsu111tionen inom de olika länderna uppgick till drygt 106 milj. kblu, samtidigt som dock en i111port på 3 luilj. kbm fanns. Inon1 detta barrskogsoluråde konsun1erade därmed länderna själva icke långt ifrån 80 proc. av sågverkens produktion. Deras export på området utgjorde 73 proc. av världshandeln med sågat virke men representerade likväl en råvaru-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

n1ängd luindre än fjärdedelen av ländernas egen förbrukning av sågverksprodukter.

IVIan finner alltså att den stora tillgången på barrskog inoln några av världens länder till betydande del utjämnas aven stor inhelnsk efterfrågan på skogens produkter. Inom N orden, Sovjetunionen och Nordamerika,' omfattande 85 proc. av världens barrskogar, gingo sålunda före kriget omkring 40 proc. av skogarnas avkastning till ved, son1 praktiskt taget i sin helhet förbrukades inon1 resp. länder. Till sågverken gick en råvarun1ängd son1, om n1an jän1ställer I kbm sågat virke n1ed 2 kbn1 råvara, icke torde ha varit ll1ycket n1indre än den veden tog i anspråk. Även denna del av skogarnas avkastning förbrukades huvudsakligen ----- till 75-80 proc. - inom resp. länder. })en stora inhen1ska förbrukningen av ved och virke uppvägde därmed i hög grad de stora barrskogsländernas tillgång på dessa produkter.

0111 icke stora delar av dessa områden varit relativt glest befolkade, skulle ju en ännu större del av barrskogarnas avkastning ha tagits i anspråk av den inhelnska efterfrågan. Redan för Mellan- och Sydsverige gäller enligt 1936 års skogsutredningl), att övervägande delen av företagen inoln trävaruindustrien tillgodose huvudsakligen lokala behov.

I n10tsats till vad son1 gällde för veden ha vi vidare kunnat konstatera en 111ycket betydande efterfrågan på trä även i en rad skogfattiga länder, SOln ha ett väl utvecklat, industrialiserat näringsliv och en hög levnadsstandard. Som ett typiskt exen1pel anfördes England n1ed en förbrukning av trä, son1 var nästan lika stor son1 Sveriges per invånare räknat - salutidigt som landets förbrukning av ved var endast en trehundradel av den svenska. Denna stora förbrukning av virke sträcker sig långt utöver ifrågavarande skogfattiga industriländers egna produktionsInöjligheter och k0111mer därn1ed att rikta sig n10t utlandet. Vi kunna urskilja ett stort underskottsolnråde i västra Europa olnfattande Storbritannien med Irland, Frankrike, Holland, I3elgien, Dan111ark och Tyskland, vilket före kriget 1110ttOg två tredjedelar av världens ilnport av trävaror. 2 ) Det andra stora underskottson1rådet representerades av Förenta Staterna, son1 n10ttog 12 proc. av träin1porten. De båda olnrådenas andel av världsilllporten av trävaror uppgick sålunda till i runt tal 80 proc. Eftersom denna efter1) SOV 1938: 53, sid. 37.

2) World Timber Trade, ed. 1938.

20

Siffran utgör lnedeltal för 1936/37.

306

INGEIVIAR GERHARD

frågan till nler än 90 proc. avsåg barrträdsvirke, kOll1 den europeiska efterfrågan att huvudsakligen rikta sig 1110t de stora producenterna i N ord- och Osteuropa, under det Förenta Staterna köpte från IZanada. \1i få alltså här de båda huvudlederna för världshandeln n1ed trä.

Humlul11 beräknar att 1936/38 träexporten från de nordiska länderna, Sovjetunionen, l)altikul11 och Polen till Nordvästeuropa 1110t/ svarade 56 proc. av hela den lnaritilna världshandeln llled trä. 1 ) Från detta överskottsområde i nordöstra hämtade Nordvästeuropa årligen sjöledes 15,3 lnilj. kbl11 trä. Från det nordanlerikanska barrskogsområdet inlporterades 3,4 l11ilj. kbl11 trä och från världen i övrigt 1,5 milj. kbl11. På Sam1TIa sätt SOl11 Nordvästeuropa sålunda till 75 proc. häll1tade sin illlport av trä från Nordosteuropa, tog Förenta Staterna till 74 proc. den från Kanada. SOl11 tidigare fran1hållits i annat sal11111anhang k0111 därll1ed medellängden för transporterna av trä i internationell handel att bli förhållandevis kort, något som ju är ganska naturligt ifråga om en produkt lned relativt lågt specifikt värde.

Slutligen ha vi i Sydamerika, Afrika och Asien (bortsett från den sovjetryska delen och Japan) funnit en nlycket låg träförbrukning.

Trots närheten till lövskogar av väldig ol11fattning riktar sig även här efterfrågan i icke obetydlig utsträckning 1110t barrträ, varför en viss dylik inlport äger rum. ,De tre nä111nda onlrådena 1110ttOgO före kriget 8 proc. av världens il11port av trävaror. 2 ) Till större delen rör,de det sig här om långa sjötransporter från de europeiska och f ral11 förallt nordanlerikanska barrskogsländerna.

Humlums beräkningar erbjuda härvid intresse. Det bör ihågkol11I11as att de endast avse den I11aritinla handeln ll1ed trävaror och att i huvudsak endast sågverksprodukter äro nledtagna, under det oarbetat trä i allmänhet uteslutits. Även är att 1l1ärka att HUl11lum räknar l\1edelhavet SOl11 ett område, varför man ur hans uppgifter ej kan urskilja vad SOl11 gått till de delar av Afrika och Asien, som gränsa 1110t Medelhavet. Ur I-IunllulTIs tabeller kan man nu beräkna att Sydamerika, Afrika och Asien (bortsett från Sovjetunionen) under 1) Hun1lun1 beräknar att internationell handel n1ed trä till 80 proc. sker sjöledes. Hans uppgifter bygga på NF:s statistik, som utesluter nästan allt det oarbetade träet.

2) Medeltal för 1936/37 enligt World Tilnber Trade. F.AO:s siffror för in1porten av sågverksprodukter 1937 ge en högre andel eller 12,5 proc.

SVERIGBS UTRIKESHANDEL

1936/38 hade en årlig inlport av drygt 4 milj. kbnl trä. Hära-v hä111tades icke nlindre än 70 proc. från de tre stora barrskogsonlrådena.

De långa transporter det härvid blev fråga om återspeglas i att kvantiteterna n10tsvarade endast 10 proc. av den l11aritima utrikeshandeln l11ed trä, under det transportprestationen (produkten av kvantitet och sträcka) l110tsvarade drygt 2 l proc. av sj ötransporterna nled trä.

Ovan har närnlast diskuterats trävarornas huvudanvändning., alltså S0111 byggnadsmaterial. Bland de l11ånga användningarna i övrigt böra kanske några ord sägas om pitprops och sliprar, detta dels enledan det här rör sig onl så betydande kvantiteter som 30 nlil j. kbnl i vardera fallet, dels emedan efterfrågeförhållandena äro väsentligt annorlunda än ifråga 0111 trä för byggnadsändal11å1. Efterfrågan på pitprops är sålunda i stort sett begränsad till länder lned kolgruvor, och behovet av sliprar bestämnles av järnvägsnätets täthet. Därllled konl111er efterfrågan på dessa träprodukter i. ännu lnycket högre grad än vad vi funnit vara fallet med byggnadsnlaterialet att koncentreras till industrio111rådena i Västeuropa. En annan viktig faktor är att ifråga onl dessa båda användningar träet icke har någon egentlig konkurrens nled andra lnaterial, såsom fallet är ifråga on1 byggnadsll1aterial och naturligtvis i ännu högre grad bränsle. Behovet av pitprops och sliprar tillfredsställes utan någon större hänsyn till den egna skogstillgången. Västeuropa stod sålunda 1936/37 sonl 1110ttagare av 94 proc. av världsimporten av pitprops och 65 proc. av sliprar. För samtliga trävaror utgjorde däremot områdets andel av il11porten endast 50 proc. Liknande var förhållandet nled inlporten av 111assaved, vilken som förut nämnts ingår i gruppen oarbetat trä, nlen som vi återkomma till i nästa avsnitt.

Avslutningsvis kan sålunda konstateras, att skogsöverflödet i länder l11ed stora barrskogstillgångar i hög grad minskas genom den stora förbrukningen i samma länder av icke blott ved utan också trävaror.

Enlellertid är träförbrukningen mycket betydande också i en rad skogfattiga länder nled ett väl utvecklat, industrialiserat näringsliv, och efterso111 denna efterfrågan till den alldeles övervägande delen riktar sig 1110t barrträ, konlnler en icke obetydlig internationell handel med detta trä till stånd. Den stora handelsvägen för trä går från N ordosttill Nordvästeuropa. En nlindre väg går från Kanada till Förenta Staterna, i sistnäl11nda fall delvis också mQtsatta vägen. Utanför Europa, Nordanlerika och Sovjetunionen befinna sig länder nled praktiskt

30 8

INGEMAR GERHARD

taget endast lövskogstillgångar, och förbrukningen av tra ar här l11ycket låg. Till en del riktar sig en1ellertid också denna efterfrågan n10t och föranleder en icke obetydlig import, som alltså ll1åste hän1tas från de avlägsna barrskogsländerna. Aven världsproduktion av trävaror motsvarande 600 111il j . kblu råvara gingo före kriget 7075 n1ilj. kbm i internationell handel. Exportkvoten uppgick sålunda till 12 proc. IUOt endast 0,1 proc. för veden. Bland trävarorna visade pitprops den högsta exportkvoten, 20 proc., och därnäst följde sågverksprodukterna lned olnkring 16 proc.

Efterfrågan på pappersmassa Den tredje huvudanvändningen för träet är som råvara för lnassafabrikerna. Före kriget beräknades härför åtgå 105 n1ilj. kbi11. 1 ) Härav vidareförädlades 100 milj. kblu till papper och papp, under det ännu IUOt 193o-talets slut konstsilket krävde en råvara på endast 3 n1ilj. kbn1 trä och cellullen 2 n1ilj. kblu. Genten10t de n1inst 800 lnilj. kblu trä som gå till ved och de 450 milj. SOITI bli byggnadsInaterial, är som synes råvaruförbrukningen på 100 milj. kbn1 för papper och papp relativt blygsam. Pappersmassan representerar en1ellertid ett betydligt högre värde per förbrukad kubikn1eter råvara än ved och trävaror. För pappersll1assetillverkningen åtgå n1indre än 7 proc. av skogarnas avkastning, lnen denna produkt representerar likväl ett värde nästan dubbelt så högt som veden, son1 kräver bortåt 60 proc. av all avverkning. En viss kvantitet trä förvandlad till 111assa har ett värde tuer än dubbelt högre än om det blivit till sågverksprodukter och nästan felnton gånger högre än on1 det förbrukats som ved. Kvantitativt representerar massan blott 7 proc. av skogarnas avkastning men värdemässigt 27 proc.

SåS0111 i ett tidigare salun1anhang framhållits kan papperet i anslutning till de olika kvaliteterna uppdelas på tre huvudanvändningar, nän1ligen SOlU elubal1age, SOlU tidningar san1t som böcker och skrivmaterial. Som en1ballage användas de olika kvaliteterna oluslagspapper liksolu papp med sulfatcellulosan som viktigaste beståndsdel, för tidningarna det speciella, trähaltiga tidningspapperet, huvudsak1) Siffran användes bl. a. av Grottian och FAO.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

ligen bestående av slipInassa, och för övriga ändan1ål och då i första rUll1111et böcker och skrivll1aterial huvudsakligen det blekta sulfitpapperet. Produktionen av tidningspapper uppgick före kriget till 7,5 ll1ilj. ton och av övrigt papper till 12,8 milj. (tab. 31). Papproduktionen slutligen synes enligt NF:s uppskattning n10t I930-talets slut ha uppgått till on1kring 8,5 ITIilj. ton per år. Den totala produktionen av papper och papp torde sålunda under den här behandlade perioden ha uppgått till 28-29 n1ilj. ton per år.

Efterfrågan på papper" bestämn1es av levnadsstandardens höjd och graden av industrialisering, vilket ju under I930-talet till stor del var san1n1a sak. Den ursprungliga användningen för papper var ju son1 skrivn1aterial och för böcker, och så länge detta utgjorde huvudanvändningen, låg det mycket i den gamla satsen, att n1an på pappersförbrukningen kan avläsa en nations kulturella nivå. lVIöjligt är att satsen blev föråldrad redan med den pappersslukanc1e tidningspressens utveckling, I11en säkert är att den icke längre gällde för I930-talet, när inOITI stora on1råden en1ballaget representerade den största papperskonsull1tionen. flög industriell standard kräver oerhörda kvantiteter papper för distributionsänc1an1å1. En del därav gäller givetvis förpackning av råvaror och halvfabrikat, Inen lejonparten absorberas av konsun1entförpackningarna. Redan i början av 1930-talet beräknades det, att till förpackningar av olika slag förbrukades lTIer än hälften av allt papper och papp, som framställdes. Vad återigen tidningspapperet beträf far, har ju läskunnigheten spritts till en allt större del av jordens befolkning, Inen ännu under den period vi här behandla yar det allll1änna tidningsläsandet begränsat till ett n1indretal länder ll1ed hög kultur och levnadsstandard. San1ma gällde i stort sett förbrukningen av bok- och skrivpapper. Sålunda bestätnInes efterfrågan på papper av levnadsstandarden och näringslivets n1edan det för veden dOll1inerande och fÖf trävirket viktiga sall1bandet 111ed skogstillgången är utan praktisk betydelse.

Efterfrågan på papper visar en ganska hög grad av konjunkturkänslighet. Minst hälften av allt papper användes som nä111nts för en1ballage, och åtgången varierar därför n1ed 0111sättningen och 111Öjligen ännu starkare, efterSOITI de dyrare märkesvarorna 111ed ofta vackert utstyrda förpackningar under dåliga ticler i viss n1ån få ge plats åt billigare, icke paketerade kvaliteter - och tvärto111 under goda

310

INGEMAR GERHARD

tider. Tidningsköparnas efterfrågan visar icke någon stor påverkan av konjunkturläget, 111en på grund av annonslllängdens starka beroende av konjunkturläget blir pappersåtgången likväl starkt påverkad av det ekonollliska läget. Starkt konjunkturkänslig torde även efterfrågan på böcker vara. Under depressionsperioder nledför tendensen att genoll1 handelspolitiska åtgärder så långt nlöjligt reservera den sjunkande efterfrågan åt den inhenlska produktionen, att illlporten sjunker 111er än förbrukningen. Enligt Grottian sjönk världsilllporten av.papper och papp nled 22 proc. från 1929 till 1932. För nlassa var inlporttninskningen något nlindre eller 20 proc. 1 ).

I 1110tsats till de produkter vi tidigare behandlat bestänl111es pappersindustriens råvaruefterfrågan praktiskt taget helt av andra faktorer än den inhen1ska skogstillgången. Under det träet har en stor och utanför skogsområdet sonl regel övernläktig konkurrens från andra bränslen och en visserligen betydligt gynnsanlnlare men dock av allt hårdare konkurrens hotad ställning sonl byggnadsmaterial, är träet praktiskt taget utan konkurrenter SOl11 råvara för papper och papp.

Andra råvaror SOl11 lump, espartogräs, haltll nl. nl. spela ringa roll. l\1ed den före kriget använda tekniken var för övrigt råvaruvalet ål1nu nlera begränsat, nä111ligen till barrträ. Medan behovet av bränsle och byggnadsnlaterial endast under vissa omständigheter leder till efterfrågan på trä, är detta alltid fallet med förbrukningen av papper och papp.2) Annorlunda var förhållandet nled den lilla del av nlassaproduktionen, sonl före kriget gick till textilindustrien. Där var ju konkurrensen med andra spånadsä1nnen hård.

SåSOl11 efterfrågeförhållandena för papperet gestalta sig, ha V1 alltså att vänta en stark koncentration av förbrukningen till· världens industriländer, vilka ju samtidigt före kriget kännetecknades aven hög levnadsstandard. Förbrukningssif fror för dels tidningspapper, dels övrigt papper kunna vi erhålla ur vårt tidigare nlaterial (tab. 32) och de finnas återgivna i tabell 44. De måste enlellertid betraktas endast sonl särskilt ifråga 0111 de länder för vilka enligt noter till tab. 31 endast ofullständiga eller uppskattade siffror för pappersproduktionen föreligga. Mest tillförlitliga äro siffrorna för 1) 2) san. vara

Grottian, o. a. a. tab. 108, I la o. 112.

Dock konkurrerar givetvis pappersavfallet lned den nyproducerade 111asDet beräknades före kriget att bortåt 20 proc. av pappersfabrikernas råbestod av galTIlnalt papper.

3 11

SVERIGES UTRIK:ESHANDEL

Tab. 44.

Förbrukningen av papper inom olika områden 1936/38 (kg/inv.)

Gmrade

Norden . därav Sverige .

Finland. » Norge.

N OrdalTlerika . :1 därav Förenta Staterna I » Kanada.

'J Sovj etunionen (inkl. Baltikum) Centr.- o. Sydeuropa (exportörer) . ·1 :1 Västeuropa . därav Storbritannien .1 ICentr.- o. Sydeuropa (in1portörer) . därav Tyskland.

Latinamerika.

Australien Japan.

Asien o. Afrika Världen

Tidn. papper

Övrigt papper

Summa papper

10,7 12,8 10,2 6,8

23,2 30 ,1 12,9 21, I

33,9 4 2 ,9 23,1

24,3 25,2

35,2 3 6 ,6 21,2

59,5 61,8 3 6 ,1

3,6 5,8 20,7

4,8 7,2

14,9 1,2 1,4 16,4 26,9 3,2 4,9 2,2 21,1

I

27,7 16,7 28,9 2,7 10,2

5,0 0,2

5,8 0,3

3,5

5,9

27,9

37,1 54,6 19,9 33,8 4,9 3 1 ,3 10,8 0,5 9,4

l

57 80 81 62 5 7 43 64 18

I

I

29 6 41 13 I II

Källa: De båda första kolulTlnerna bygga på uppgifterna i tab. 31, under det den tredje ger massaförbrukningen 1937 enligt Forestry and Forest Products, tab. C. Ländergruppering liksom tab. 43.

konsulntionen av tidningspapper, och de överensstän1n1a för övrigt 111ycket nära lued de av Sn1edslund beräknade,t) dock med undantag för just där Sn1edslund av någon anledning har en endast hälften så stor siffra. För annat papper än tidningspapper äro därerrlot konsun1tionssif frorna endast ungefärliga. ,God överensstän1n1else föreligger dock n1ed IngvarOhlssons 2 ) beräkningar ifråga on1 de länder för vilka han ger konsu111tionssiffror.

I)e på grundval av tab. 31 beräknade konsun1tionssiffrorna inrymlna son1 nän1nts icke pappen. De lida därjämte av den svagheten, att hänsyn e j kunnat tagas till förändringar i lagerhållningen inom resp. länder, något son1 ju dock får mindre betydelse när, som fallet här 1) Smedslund, K., Världens tidningspapperskonsumtion per capita år 19361939, Pappers- och Trävarutidskrift för Finland. Specialnumn1er 1942.

2) Ohlsson, Ingvar, Statistisk undersökning av den skandinaviska (svenska) pappers- och pappexportens struktur och betingelser 1921-1939. l\1anus. 1943.

312

INGEl\IAR GERHARD

är, en treårsperiod ligger till grund. Försök att taga hänsyn till lagerhållningen har elllellertid gjorts av AIO i Forestry and Forest Products. Detta är ganska nödvändigt, eftersoll1 siffrorna där olnfatta endast år 1937. Dessa konsu111tionssiffror, vilka också återgivits i tab. 44, ligga S0111 sy11es nästan geno111gående högre än de, som bygga på vårt eget n1ateria1. Till en del förklaras detta av att FAO:s uppgifter innefatta all lnassakonsumtion, sålunda också papp och viskosn1assa (för textilindustrien), och vidare av att de avse endast toppåret 1937- En annan orsak till avvikelserna är ell1ellertid att FAO i produktion och handel j ä111ställer ett ton papper med ett ton 111assa, under det son1 vi sett papperet representerar en 10 proc. högre 111assakvantitet. Särskilt länder, som exportera n1ycket papper, få därmed en n1ycket hög inhell1sk förbrukningssiffra. Detta är 111ärkbart fraInförallt ifråga 0111 världens utan jämförelse störste pappersexportör, Kanada, S0111 av FAO tilldelats en alltför hög inhen1sk Inassaförbrukning. f)en störste förbrukaren av papper är, S0111 fran1går av tabell 44, I:örenta Staterna. \lårt n1aterial visar för detta land en papperskonsumtion på bortåt 62 kg per inv., och Ohlsson har siffran 64 kg.

Lägges härtill förbrukningen av papp, vilken i Förenta Staterna är enorm och står utan ITIotstycke i andra länder, kornn1er 111an upp i 1 100 kg per inv. ) FAO visar en massaförbrukning på endast 81 kg, vilket kan förklaras av att den väldiga· pappfabrikationen till betydande del bygger på gan1nlalt papper och alltså ej representerar någon konsluntion av massa.

När1nast Förenta Staterna son1 pappersförbrukare och icke långt efter kotnmer Storbritannien n1ed 55 kg. Härtill k0111111er en pappförbrukning, SOl11 enligt senaste tillgängliga siffra (1935) uppgick till IS kg. Storbritannien är per invånare räknat världens störste förbrukare av tidningspapper. På tredje plats bland pappersförbrukarna, fastän långt efter de båda stora, k0111 före kriget Sverige n1ed 43 kg, vartill k0111Ino I I kg papp. Sistnämnda vara spelade 2 ) i vårt land en relativt liten roll på grund av konkurrensen från trälådorna. En pappers förbrukning på n1inst 20 kg pr inv. kännetecknade vidare N orge, Finland och Dan1nark saInt en rad europeiska industriländer, 1) Förenta Staternas pappförbrukning 1936/38 enligt Ohlsson 37,5 kg per inv.

2) Detta förhållande har på senare år ändrats och Sveriges pappförbrukning

kraftigt stigit.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

nä111ligen Belgien, Holland, Frankrike, Tyskland, Österrike och Schvveiz. Utanför Europa uppnåddes en pappers förbrukning av denna storlek endast av Nordalnerika och Australien. ·De här nänlnda länderna, vilka sålunda ornfatta }J orden och det industrialiserade Väst- och Mellaneuropa sanlt Nordalnerika och Australien, kännetecknades sanltliga före kriget aven hög levnadsstandard. De hyste knappt 17 proc. av världens befolkning. De konsunlerade enlellertid 82 proc. av allt tidningspapper' och 78 proc. av övrigt papper - eller i runt tal 80 proc. av världsproduktionen av papper. Enligt FAO var deras andel av nlassakonsunltionen ungefär lika stor och uppgick till 81 proc.

En invånare i det ovannänlnda området konsulnerade före kriget i geno111snitt 45 kg papper per år, under det för övriga länder, 0111fattande Iner ä11 83 proc. av jordens befolkning, förbrukningen stannade vid 2 kg. I-Iär återfinna vi en rad länder i Ost- och Sydeuropa rned en förbrukningssiffra på 6 kg, Sovjetunionen jäInte Baltiku111 på knappt 5 kg saInt Latinanlerika på salntna nivå. I övrigt frarngår det industrialiserade Japans låga standard av sif fran I I kg, S0111 dock hög i jäInförelse nled Asien i övrigt, där den ej når upp till nlcr 0,5 kg. San1ma låga pappers förbrukning visar Afrika.

Förbrukning av papper och papp representerar son1 nä111nts 50rn regel en efterfrågan på barrträ. Eftersom denna förbrukning är koncentrerad till en rad relativt skogfattiga länder och även i. övrigt i stor utsträckning äger rutn inoln ol11råden, som sakna nä111nvärd tillgång till det barrträ, SOl11 utgör den huvudsakliga råvaran, n1åste en betydande utrikeshandel komn1a till stånd på detta oll1råde. ])enna handel kan gälla råvaran massaved, halvfabrikatet n1assa eller det nirdiga papperet. Under 1936/37 uppgick exporten av lnassaved till 9 111ilj. kbm per år, under det 1936/38 lnassaexporten representerade en råvarulllängd av 29 milj. kbnl och papperet 22 milj.l) Detta gör sanl111anlagt 60 nlilj. kbm. Härtill konlmer handeln tned papp, son1 i ett tidigare sa111111anhang uppskattats till något sådant son1 5 lnilj. kbn1 råvara. Å andra sidan sker en del reexport av vidareförädlad vara, av Streyffert för 'perioden 1925/27 uppskattad till 7 milj. kbm för san1tliga skogsprodukter. Låta vi dessa båda faktorer uppväga varandra, skulle alltså av de I0S tnilj. kbIn, som årligen åtgå för franl1) Massavedsexporten ur World Tilnber Trade, sid. 76, de båda andra siffrorna ur tab. 37 ovan.

INGEMAR GERHARD

ställningen av papperSlnassa, icke lnindre än 60 111ilj. gå ut i världshandeln i for111 av 111åssaved, 111assa eller papper. För kanske 5 rnilj. kbn1 härav sker någon del av förädlingen i ett tredje land. V"i få sålunda för papperet och dess råvaror en exportkvot på icke 111indre än 57 proc. mot SOlTI nän1nts endast 12 proc. för trävarorna (exkl. fIlassaved) och 0, I proc. för veden. \1 ad först handeln n1ed n1assaved beträf far, sa lngar S0111 nä111nts denna i den redan i ett föregående avsnitt behandlade gruppen oarbetat trä. Fran1förallt Tyskland har strävat efter att taga in så stor del av i111porten S0111 möjligt på detta låga förädlingsstadiuIn, vilket ju n1edför höga transportkostnader. Å andra sidan har Tyskland närIllast i öster haft en rad skogsexporterande länder 111ed ett ll1indre väl utvecklat näringsliv. Världens störste i1nportör av n1assaved var under 1936/38 'fyskland, S0111 1110ttOg 38 proc. av totalirnporten, och den andra stora in1portören var Förenta Staterna nled 36 proc. Sistnänlnda land fick sin massaved från Kanada, som stod för likaledes 36 proc. av exporten, under det Tyskland köpte från i första rUInnlet Sovietunionen, son1 levererade 25 proc. av världsexporten av massaved, men också från Finland, Baltikum, Polen, Tjeckoslovakien och Österrike.

Det är emellertid som nän1nts blott 10 proc. av massaveden, som går på export, vilket ju betyder att produktionen av massa till 90 proc. är lokaljserad till de länder, där träet avverkas. ·Det är från dessa länder, som 111assaexporten koml11er, och importörer äro en rad lned "pappersindustri utrustade länder (beträffande viskos111assan textilindustri). Den stora huvudvägen för massa gick 1936/38 från de tre nordiska länderna, vilka svarade för bortåt 75 proc. av världens n1assaexport, till dels det industrialiserade Nordvästeuropa, clels Förenta Staterna, ,vilka båda 0111råden stodo SOl11 1110ttagare av närlllare 80. proc. av massaimport. Andra handelsvägar för lnassan, ehuru av mindre betydelse, gingo från de nordiska länderna till några länder i Mellaneuropa, till Latinamerika och till Japan. Massaexporten från de nordiska länderna beräknas av Humluln1 ) utgöra 82 proc. av alla sjötransporter av l11assa, vilka senare i 'sin tur omfatta 5,1 lnilj. ton av de 5,7 n1ilj., son1 ingå i världshandeln. I övrigt går en del nlassa från Kanada till främst I:-örenta Staterna san1t från Baltikull1, r1"jeckoslovakien och Österrike ll1ed halva kvantiteten till europeiska 1)

HU1111U111, O.

a. a. sid. 87.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

pappers fabrikanter ·och den andra hälften huvudsakligen till Staterna ll1en också Sydamerika.

I:ör nlassan gäller liksom för träet, att den stora handelsvägen går från N ordost- till Nordvästeuropa, vilket betyder att den genoll1snitt. liga transportlängdell blir relativt kort. l\1:assan går dock i betydligt större utsträckning än träet i handel I11ellan de olika världsdelarna.

Man kan ur HU1111U111S tabeller 1 ) läsa ut att 1936/38 icke ll1indre än i runt tal 40 proc. av den Inassa, SOln fraktades sjöledes, gick Inellan världsdelarna (sjötransporterna OInfattade bortåt 90 proc. av hela massaexporten ), n1edan för träet l110tsvarande sif fra var 27 proc. l-:;ör massan gällde dock härvid huvudsakligen den icke alltför långa vägen från de nordiska länderna till Förenta Staterna, under det ofta det tropiska lövträet och också en del av barrträet hade en flerdubbelt längre transport. För lnassan kOll1 av denna anledning den genolnsnittliga transportvägen, 2.780 sjömil, att endast obetydligt överstiga SåSOll1 redan fra111gått av det föregående är papperstillverkningen ej på långt när i sanlina utsträckning SOln framställningen av l11assa lokaliserad till råvaruproducenterna. Under det massan sonl till 90 proc. fra111ställes i det land där nlassaveden avverkats, sker produktionen av papper till knappt 75 proc. i det lnassaproducerande landet l11en till drygt 25 proc. i länder, sonl in1porterat n1assan. Man kan kanske något åskådligare uttrycka saken .så, att av den l11assa, S0111 icke förbrukas inom vederbörande produktionsland, går större delen (57 proc.) på export som n1assa och lnindre delen son1 färdigprodukt i fornl av papper. Här rådde dock 1936/38 stor skillnad mellan å ena sidan Kanada, från vilket land exporten endast till 24 proc. skedde i fornl av massa lnen till 75 proc. i form av tidningspapper och till I proc. som annat papper, och å andra sidan övriga exportörer, för vilka ll1assan donlinerade till närnlare 70 proc., under det blott 13 proc. gingo ut som tidningspapper och 18 proc. som annat papper. tidningspapper blir därined den utan jälnföreise viktigaste handelsvägen från Kanada till Förenta Staterna. Det förra landet exporterar enligt förkrigssiffrorna två tredjedelar av allt tidningspapper, son1 går i internationell handel, och det senare står son1 mottagare aven ungefär lika stor andel av världsin1portei1. Från de 1)

Humluln, o. a. a. tab.

II

och

12.

316

INGEMAR GERHA.RD

nordiska länderna gå endast 18 proc. av exporten av tidningspapper, varvid den viktigaste förbindelsen utgör de finska leveranserna till Storbritannien.

Av övrigt papper, varibland 0111slagspapperet dOlninerar, är Sverige den störste exportören, varefter följer ett förhållandevis stort antal länder, S0111 delvis på grundval av ilnporterad råvara exportera större eller 111indre kvantiteter papper. Exportkvoten är här så låg S0111 knappt 9 proc. n10t 53 proc. för tidningspapperet. Köparna av det »övriga» papperet äro spridda över nästan hela jorden, och av den svenska exporten på on1rådet går ungefär hälften utanför Europa.

Avslutningsvis skall här endast konstateras, att under det efterfrågan på ved helt och på trä i betydande grad varierar n1ed tillgången på skog och därvid huvudsakligen n1ed tillgången på barrskog, är detta icke fallet ifråga om förbrukningen av papper. Tvärton1 gäller här, att de största förbrukarna ofta äro att finna inon1 skogfattiga industriländer, varpå Storbritannien utgjort det viktigaste exen1plet.

Under det sålunda förbrukningen av ved och trävaror i betydande grad utjälnnar olikheterna i tillgången på barrskog, är detta i stort sett icke fallet lned papperskonsull1tionen. Tvärto111 skärper den i n1ånga fall bristen på barrträ, och ifråga 0111 icke lnindre än 60 proc. av totalkonsun1tionen nlåste råvaran, halvfabrikatet eller den färdiga produkten hälntas från utlandet. Endast 7 proc. av avverkningen inoll1 världens skogar .åtgå för papperet, Inen denna produkt och dess råvaror representera ungefär häl f ten av världshandeln med skogsprodukter.

c.

FÖRÄDLINGSGRADEN I VÄRLDSHANDELN MED SKOGSPRODUKTER

I det föregående ha vi konstaterat stora lokala olikheter i såväl tillgång som efterfrågan på skogsprodukter, de förra närmast anslutande sig till förekomsten av lätt exploaterbar barrskog, de senare varierande med behovet av i frän1sta rumn1et bränsle, byggnadsn1ateriaIoch papper. Nordosteuropa och Kanada utgöra de båda stora överskottsolnrådena, och från dem komn10 före kriget bortåt 80 proc. av världsexporten av skogsprodukter. De båda stora underskotts0111rådena återigen on1fattade Nordvästeuropa jän1te Tyskland san1t

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Förenta Staterna, mottagare av likaledes icke långt ifrån 80 proc. av skogsimporten. Den ena huvudvägen i världshandeln med skogsprodukter har därn1ed kOlTIn1it att gå mellan Nordost- och Nordvästeuropa, den andra mellan Kanada och Förenta Staterna. I övrigt grenar ett nät av 1nindre handelsvägar ut sig över praktiskt taget hela jordklotet.

Det återstår nu endast att säga något OITI san1111ansättningen och o1l1fattningen av denna handel. SåSOl11 framhölls i inledningskapitlet beror det på de n1ånga överföringshindren i forn'1 av dels transportkostnader, dels handels- och valutapolitiska åtgärder i vilken utsträckning olikheterna på tillgångs- och efterfrågesidan leda till handel 111ellan länderna. De ha också stort inflytande på förädlingsgraden hos de i utrikeshandeln ingående produkterna, varvid SOln allmän regel kan uppställas, att transportkostnaderna hårdast drabba de mindre förädlade varorna, under det hinder av handelspolitisk art tvärton1 drabba de ll1er förädlade varorna hårdast.

Vad först bränslebehovet beträffar, ha vi redan funnit, att ·detta icke leder till någon utrikeshandel med skogsprodukter att tala on1.

Av produktionen på l11inst 800 n1il j. kb1TI går endast en obetydlighet på n1indre än I n1ilj. kbm i internationell haI?-de1. ·Och SOITI vi sett är även denna lilla handel med ved till stor del beroende på en speciell olTIständighet, nälTIligen att Ungerns bränsleförsörjning genOlTI landavträdelser efter första världskriget till en del förvandlades från -inrikes till utrikes handel.

Två faktorer äro härvid .avgörande, nä111ligen dels den stora elasticiteten hos efterfrågan på ved, dels den höga transportkostnaden för denna vara. I svensk industristatistik räknas vär1nevärdet av I ton stenkollTIotsvara 4,4 ton ved och I ton brännolja 6,6 ton ved. l ) Därtill k01111TIer att en viss vikt ved skrY111mer så mycket 1TIer än San1lTIa vikt av de övriga bränslena. Med rådande tillgångs- och efterfrågeförhållanden är det den höga transportkostnaden, som hindrar utrikeshandel n1ed ved. Såsom i annat sammanhang onlnä1TInts är avståndet lnellan världens största och 111insta förbrukare av ved per invånare räknat så kort S0111 nlellan Finland och Storbritannien. Att de mot slutet av I930-talet rådande självförsörjningssträvandena också i några 1) T. ex. SOS Industri 1937, där I ton stenkol likställes nlcd 5,9 kbrn ved och 0,67 ton brännolja. Vidare omräknas i handelsstat., t. ex. SOS I-Ianclcl 1938, sid. 18, I kbnl ved till 700--800 kg',

318

1NdEMAR GERHARD

fall kunna ha verkat hindrand,e på handeln lned ved synes framgå av Ungerns sjunkande vedimport, vilken gick hanel i hand Ined en 'ökad inhelnsk vedproduktion.

För Sverige var före kriget likso1l1 för övriga skogsexportörer utförseln av ved obetydlig. I den internationella statistiken1 ) upptages ej alls någon utförsel av ved från Sverige under 1936/37, och i den svenska handelsstatistiken återfinnas endast obetydliga in- och utgående poster lned ett in1portöverskott 1936/38 på 14.000 kbn1.

Handeln med trävaror Övergå vi så till gagnvirket, beräknades före kriget årsproduktionen härav till oll1kring 700 lnilj. kbl11, varav 105 Inilj. förvandlades till pappersmassa och sålunda 595 Il1ilj. blevo trävaror i olika forlner.

Av sistnämnda kvantitet gingo 72 milj. kbn1 i internationell handel (härvid 'bortses alltså från massaveden). Exportkvoten blir därl11ed 12 proc.

För den oarbetade (och bilade) delen av trävaruexporten var eIneIlertid exportkvoten betydligt lägre. Endast 14 milj. kbn1 oarbetat trä . gingo 1936/37 i internationell handel n10t 58 n1il j. kbn1 sågat trä.

Det oarbetade träet i världshandeln är endast till en n1indre del att betrakta som råvara för sågverksprodukter. Till större delen rör det sig i stället 0111 produkter avsedda för andra användningar. I tabell 45 är för det oarbetade träet n1assaveden redan frånräknad, och den därnäst största posten utgöres son1 synes. ay pitprops 111ed 5,9 milj. kbm, vartill kOllln1a sliprar 111ed 1,2 och ledningsstolpar n1ed 0,9 lnilj. kbll1. On1 samtliga dessa produkter gäller, att i n10tsats till övriga trävaror ha de icke känning av någon större konkurrens från andra rån1ateria1. När därför användningen av dylika produkter är koncentrerad till länder fattiga på skog, leder detta till en stor utrikeshandel. Så är fallet med pitprops för kolgruvorna, vilken produkt uppvisar en högre exportkvot än något annat trä, nämligen i runt tal 20 proc.

130rtse vi alltså från dessa speciella produkter av oarbetat eller bilat trä 2 ) var det 1936/37 endast 6 Il1ilj. kbIn oarbetat trä, SOl11 gingo i 1) World Tin1ber Trade, ed. 1938, sid. 18.

2) Ehuru sliprar i statistiken som regel föras under gruppen oarbetade eller endast bilade trävaror, äro i verkligheten en betydande del av den1 sågade.

SVERIGES UTRI1{ESHANDEL

världshandeln 1110t SOlTI nälTInts den tiodubbla kvantiteten sågverksprodukter. Även av dessa 6 milj. kbln oarbetat trä bestod en hel del av bjälkar, sparrar 111. m. avsedda att direkt användas i byggnads- och anläggningsarbeten. Handeln med för sågning avsedda stockar kan därför för förkrigsåren beräknas till endast några få lTIiljoner kbnl per år.

Av sågverksprodukter gick före kriget i internationell handel en kvantitet lTIotsvarande 58 milj. kbnl råvara. On1 lnan beräknar sågverkens totala råvaruförbrukning till 350 nlilj. kbnl,1) fås en exportkvot på 16,5 proc. En liknande siffra eller 16,6 proc. ge l:: AO :s siffror för »lunlber». Handeln med sågverksprodukter domineras till drygt 90 proc. av trä, som enbart sågats, under det högre förädlingsstadier såsolTI hyvlat virke och lådbräder utgöra en obetydlig andel.

I vilken utsträckning träet i nästa förädlingsstadium, alltså vad vi i ett tidigare salnmanhang kallat arbeten av trä, går i handel nlellan länderna sakna vi tyvärr uppgifter om. IVran kan dock av flera skäl antaga, att det härvid rör sig onl relativt obetydliga kvantiteter. Den ovannämnda världsstatistiken visar sålunda, att redan när man kOlTIlner upp till hyvlat virke och lådbräder J{vantiteterna ej bli större än någon nliljon kbm. Salnma statistik ger siffror för världshandeln ll1ed plywood, vilken 1936/37 stannade vid 0,7 milj. kbnl, en siffra sonl även onl lnan försökte räkna OITI den till förbrukad råvara blir ganska blygsanl. Ytterligare en faktor, SOln talar lnot att arbeten av trä utgöra någon post i den internationella handeln, är att för ett land som Sverige, som är en av världens största trävaruexportörer och vars export av skogsprodukter därtill karakteriseras aven nlycket hög förädlingsgrad, arbeten av trä före kriget spelade en försvinnande liten roll i jämförelse nled trävarorna. Den sedermera uppkonlna utförseln av lnonteringsfärdiga trähus salnll1anhänger ju lned efterkrigstidens stora återuppbyggnadsbehov.

Vi finna alltså att världshandeln n1ed trä i huvudsak består dels av några speciella produkter av oarbetat eller bilat trä med pitprops SOlTI den viktigaste representanten, dels av sågat virke. Därell10t är handeln nled råvara för sågverken obetydlig, och detta torde också vara fallet med arbeten av trä. Förhållandena kring de nänlnda produkterna a,v oarbetat trä ha redan berörts och karakteriseras franlför1 ) FAO har sif fran 325 milj. kbn1 111en synes därvid ha använt ett evalveringstal på 1,67, under det son1 tidigare nän1nts vi använda 2.

3 20

INGEMAR GERHARD

allt av att på dessa områden träet har en endast obetydlig konkurrens n1ed andra· råvaror, och nu återstår närITIast frågan varför trävarorna i övrigt till huvudsaklig del utföras i ett visst förädlingsstadium, näITIligen som sågade.

Att för sågning avsett trä icke exporteras i oarbetat tillstånd beror på de höga transportkostnader, SOITI skulle uppstå. Såson1 i annat salTImanhang framhållits, kan n1an räkna n1ed att vid sågningen bortåt halva volymen går Det är därför en alln1än regel, att sågverken placeras så nära avverkningsolTIrådet som möjligt. Den enda form av billig tiITImertransport, som existerar, representerar flottningen, och där denna transport kan kOlTIma till användning, bli sågverken i regel förlagda till flodn1ynningar vid kusten lTIed 111öjlighet till drift i stor skala. När flottningsleder icke finnas, blir det ofta 111est ekonomiskt att förlägga sågverken inOlTI själva produktionsolTIrådet, varvid son1 regel driften sker i mindre skala. ExelTIpel härpå ha vi i mellersta och södra Sverige lTIen också t. ex. i Polen och i Norda111erika, där ifråga om de mot den svårtillgängliga Hudson Bay rinnande vattendragen förädlingsindustrierna förlagts till de punkter inne i landet, där flottningen avbrytes, varefter de färdiga produkterna lTIed järnväg föras till avsättningsITIarknad eller utskeppningshalTIn. Liksom fallet är med veden, hindrar sålunda den höga transportkostnaden längre transporter av oarbetat gagnvirke, och sågverken bli därn1ed lokaliserade till produktionso111rådet eller flodrnynningar. Att likväl en del oarbetat trä avsett för sågning går i internationell handel salTImanhänger sorn regel n1ed speciella 0111ständigheter. För vissa skogsolTIråden komlTIer sålund?- den bäst belägna förädlingsindustrien att befinna sig utanför landets gränser. Ett exempel härpå hade vi redan, när det i ett föregående avsnitt nän1ndes, att flottningslederna i norra Sverige tillföra vårt land en del virke från grannländerna, och det kan tilläggas att även i övrigt en del avverkning i norra Finland n1ed fördel går över havet till svenska sågverk. På SalTIlTIa sätt lågo före kriget tyska sågverk bäst till för en del angränsande avverkningar i Polen. En annan orsak till att sågtiITIlTIer går på export oarbetat kan vara att avverkningarna vid viss tidpunkt bli alltför stora i förhållande till sågverkens kapacitet - det har dock i alla träexporterande länder rått en strävan att anpassa sågverksindustriens kapacitet efter avverkningen av sågtimmer. I den mån detta icke lyckats har

SVERIGES UTRIKESHANDEL

321

det som regel befunnits fördelaktigare att inrikta exporten av oarbetat trä på speciella produkter än på sågtimmer.

Slutligen skall i detta sammanhang icke bortses ifrån att den lilla handel med sågtimmer, som trots allt ägde rum före kriget, till en del sal11111anhängde ll1ed andra överföringshinder än transportkostnaderna, nämligen den förda handelspolitiken. Närmast gällde det härvid Tyskland, det land SOl11 mer konsekvent än något annat sökte föra in1porten tillbaka till lägsta möjliga förädlingsgrad. i\tt detta land före kriget mottog en tredjedel av världsimporten av timmerstockar (logs) men mindre än en tiondel av det sågade virket var en följd av denna politik och ledde till att dess grannar i öster, däribland icke ll1inst Polen, levererade mer oarbetat trä än vad SOl11 n10tiverades av ekono111iska förhållanden.

Trots allt var det dock före kriget för världen i dess helhet endast en ganska obetydlig del av sågtimret, som utfördes i oarbetat skick.

Sågverken voro med endast obetydliga undantag lokaliserade till produktionsol11rådet eller stodo i flottförbindelse med detta. För den fortsatta träförädlingen var däremot förhållandet det motsatta i vad avsåg trävaror avsedda för export. Exakta uppgifter finnas som nämnts icke tillgängliga, men man kan likväl konstatera, att den redan ifråga 0111 hyvlingen framträdande tendensen att förlägga förädlingsindustrien till i111portlandet helt gjort sig gällande ifråga om träförädlingsindustrien i övrigt. rfill en början n1å härvid framhållas, att träet har en så n1ångsidig användning och produkterna i så hög grad äro präglade av lokala förhållanden ifråga 0111 utförandet, att möjligheterna för den standardiserade Illasstillverkning, som en exporterande förädlingsindustri som regel kräver, äro relativt begränsade. Detta gäller sålunda i stor sträckning huvudanvändningen, alltså som byggnadsmaterial, där tillpassningen som regel sker med hänsyn till varje särskilt bygge och vanligen utföres först på byggnadsplatsen. Möbler utgöra ett annat exempel på produkter, vars utförande starkt varierar från land till land.

Ytterligare kan framhållas 1 ) att de mera förädlade träprodukterna icke erbjuda samma lätthet att transportera som t. ex. sågat trä. De l) Uppgifterna onl exportsvårigheterna ifråga om arbeten av trä till en del länlnade av förutvarande direktören för A/E Svenska Möbelfabriker, Bodafors, Edv. Miltopaeus.

322

INGEMAR GERHARD

bli ganska skrylnn1ande och kräva stor omsorg ifråga Oln en1ballage, särskilt när större arbete nedlagts på ytbehandlingen. Stor hänsyn måste vidare tagas till klimatets fuktighet på förbrukningsorten. aln detta visar större avvikelse från vad som råder på produktionsplatsen, kunna skador uppstå. Redan en amerikansk n1öbelindustri, som vill arbeta för hela Förenta Staterna, måste ha tre tillverkningsavdelningar med olika grad av luftfuktighet. Även 0111 alltså icke obetydliga hinder förefinnas n10t en lokalisering av den fortsatta träförädlingen till exportlandet, är det dock uppenbart att före kriget en dylik lokalisering hade kon11nit till stånd i högre grad än vad fallet var, om icke också hinder av andra slag förefunnits. För standardiserade byggnadselen1ent son1 dörrar och fönster, för n1öbeldelar och hela enklare möbler liks01n för n1öbler överhuvud taget till angränsande länder med salnma klimattyp och för ett otal s111åartiklar av trä skulle säkerligen, on1 endast ekonol11iska faktorer fått fälla utslaget, det visat sig fördelaktigt att i högre grad än fallet var förlägga förädlingsindustrien till det träproducerande landet. Vad som här under lnellankrigstiden och då särskilt under I930-talet trädde. till var importländernas strävan att så långt möjligt lokalisera förädlingsindustrien till det egna landet. Denna tendens gjorde sig som näl11nts gällande redan när det gällde hyvling av virket och tillverkning av lådbräder. I Svenska trävaruexportföreningens årsberättelse 1937 framhölls, att i Storbritannien, vår utan jämförelse störste träkund, det bedrevs »en kampanj för höjning av tullarna å vissa slag av bearbetade trävaror, inbegripet hyvlade bräder och lådbräder, omfattande vissa grupper, för vilka tullsatserna för närvarande äro bundna i gällande svensk-brittiska handelsöverenskolnl11else». Det var emellertid ej endast tullar, S0111 under dessa år 111ötte de mera bearbetade trävarorna. I Trävaruexportföreningens rapport påföljande år heter det om Danmark, en annan stor köpare av svenskt trä, att detta lands n1inskade import från Sverige av hyvlade trävaror »torde få anses såsom utslag av en strävan hos valutakontoret att förbehålla förädlingen av trävaruimporten åt danska hyvlerier».l) Det kan nämnas, att i början av I930-talet 5al11111a land likaledes med hjälp av valutarestriktioner reducerat den svenska 111öbelexporten dit till en bråkdel av dess förutvarande värde, san1n1a åtgärd 1) Centralstyrelsens berättelse till Svenska trävaruexportföreningens ordinarie vårmöte den 9 mars 1938, Uppsala 1938, sid. ID.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

son1 tio år tidigare vidtagits av Norge n1ed hjälp aven kraftig tullhöjning. l\1an kan sålunda konstatera, att de sågade ,trävarornas donlinerande ställning inon1 världshandeln med trä i huvudsak är en följd å ena sidan av de stora transportkostnaderna för oarbetat sågtill1nler och å andra sidan svårigheterna att' exportera trävaror av högre förädlingsgrad, varvid i sistnän1nda fall den av in1portländerna förda handelspolitiken icke 111inst varit av betydelse.

De olika överföringshindren påverka givetvis ej blott utrikeshandelns san1111ansättning utan också dess oll1fattning. Vad först beträf far transportkostnaderna i vidaste bemärkelse, bli dessa ju ganska dryga för en i förhållande till värdet så tung och skryn1mande vara SOlU trä och n1inska därn1ed i hög grad lUÖ jligheterna för internationell handel, särskilt när det gäller längre avstånd. Såsom tidigare omnän1nts är den genolllsnittliga transportvägen för de trävaror, som gå i internationell handel, betydligt kortare än för flertalet andra handelsvaror, och endast en fjärdedel av handeln med trä gick före kriget n1ellan olika världsdelar.

Av lnycket stor betydelse voro vidare under nu ifrågavarande period överföringshinder sammanhängande 1ueel den av i1nportländerna förda handelspolitiken. IVIarknadsberättelser från dessa år, såväl svenska som utländska, sysselsätta sig i hög grad lued dessa handelshinder. Från i1uportländernas sida önskade man n1ed denna politik vanligen gynna och uppmuntra inhe111sk produktion, 1uen i viss utsträckning användes ilnportrestriktionerna också för att 1uinska den inhe111ska förbrukningen av i1nportvaror. S0111 regel fingo åtgärderna en verkan i båda dessa riktningar, och graden av självförsörjningen steg.

Läget kan belysas nled några uttalanden ur de svenska marknadsrapporterna från dessa år. 1 ) Trävaruexportföreningen uttalar sålunda om läget under 1936, att de hinder mot trävaruilnporten, som redan tidigare införts i ett flertal importländer av betydelse för den 1) Största intresset erbjuda härvid de redan tidigare citerade berättelserna från Svenska trävaruexportföreningen, vilka varje år föreligga i tryck till vårn1ötet och behandla läget under det gångna året. Årsberättelser över ll1arknadsläget icke blott i Sverige utan också i en rad andra länder återfinnas i Svensk Trävarutidnings årsnun1n1er. I övrigt behandlas detta änlne det i en rad tidskrifter, årsberättelser n1. m.

INGEMAR GERHARD

svenska trävaruexporten, kvarstått under nä11111da år. Påföljande år heter det, att »år 1937 har icke 111edfört några verkliga lättnader beträf fande redan tidigare i ett flertal länder uppresta hinder mot ilnporten av trävaror», och för 1938 slutligen konstateras, att »så mättat av politiska händelser av allvarligaste art son1 år 1938 varit, hava åtgärder till lättnader av tidigare tlppresta hinder n10t ilnporten knappast varit att hoppas på» . .Förhållandena kanske böra exelnplifieras n1ed några uppgifter för de viktigaste in1portörerna av svenskt trä. I Storbritannien gällde tullar på trävaror, vilka icke synas ha undergått någon förändring under dessa år - först med ingången av 1939 erhöll Sverige såsom mest gynnad nation lättnad i tullarna på en del ohyvlat virke i samband l11ed ett nytt avtallnellan Storbritannien och Förenta Staterna. Tysklands näringspolitik var S0111 bekant under 193o-talet starkt inriktad på självförsörjning, och 1936 påbjödos uttag ur skogarna, S0111 med 50 proc. överstego den normala avverkningen. För trävaruilnporten gällde en valutakontingentering, varvid Sveriges kontingent uppgick till 8,5 milj. Rmk 1936, 18 lnilj. 1937 och olnkring 12 milj. 1938.

Frankrike hade under dessa år en kvantitativ ilnportreglering, varvid Sveriges andel 1936 uppgick till 194.000 ton, påföljande år reducerad till 164.500 ton, vilken kvantitet även gällde för 1938. Ett ,annat hinder mot trävaruimporten i Frankrike utgjorde den under år 1938 tillgripna åtgärden att förbehålla offentliga trävaruupphandlingar eller statliga och kommunala arbeten, vari trävaror ingingo, åt sådana av inhemskt ursprung. Ifråga aln sistnämnda åtgärd ann1ärker Trävaruexportföreningen : »Den härigenon1 lninskade förbrukningen av ilnporterade trävaror har blivit till synnerligen allvarligt förfång för den svenska trävaruexporten, som å den franska 111arknaden sedan långt tillbaka haft en av sina huvudmarkna4er». I övrigt gällde under dessa år i Frankrike på trävaror tullar, vilka »i olika etapper höjts till en för importen synnerligen besvärande gräns», enligt Trävaruexportföreningens berättelse för 1936. Härtill kon1 en licensavgift, som tidvis verkade »mycket tillbakahållande på förbrukningen». I Dan111ark medförde under 1936 och 1937 valutaregleringen att trävarui111porten tilldelades valutor lnotsvarancle intill 50 proc. för sågade och intill 30 proc. för hyvlade varor av det värde i111porten hade år 1931. I mitten av februari 1938 överfördes dock trävarorna till den s. k. frilistan.

S'VERIGES UTRIK.ESHANDEL

Det anförda torde räcka för .att ge en provkarta på de hinder av handelspolitisk art, SOln under 1936/38 från in1portländernas sida lnötte handeln n1ed trävaror. Det återstår nu endast att nämna, att en viss begränsning också utgick från exportörerna i prisstödjande syfte. Härvid syftas på den redan i annat sammanhang on1nämnda European Tilnber Exporters' Convention (ETE'C).l) Sedan redan i början av 1930-talet försök gjorts att genom salnarbete mellan de ledande träexportörerna i Europa reglera utbudet av trävaror, bilomfattande Sverige, Finland, Sovjetdades i noven1ber 1935 unionen, Polen, Tjeckoslovakien, Österrike, Jugoslavien och Rumänien. År 1937 anslöt sig även Lettland, och lnedlen1marna representerade dänned Europas nio största träexportörer. Tabell 19 utvisar att från den1 1936/37 kon1mo 94 proc. av den europeiska trävaruexporten. Efter »Anschluss» utträdde Österrike 1938 ur konventionen och vid årets utgång Tjeckoslovakien. Vid krigsutbrottet 1939 uppsade Sverige sitt deltagande i kOllyentionen, som därefter upphörde med sin verksalnhet.

Principen för ETEC:s verksa111het var att genoll1 kvotering reglera utbudet av trävaror på export. Undantagna från konventionen voro sålunda resp. länders helnn1an1arknader samt också exporten till Fjärran Östern, Iran, Syd- och Nordall1erika, ll1en i övrigt omfattade den hela världs111arknaden. En var av de avtalsslutande organisationerna för Sveriges vidkoml11ande Svenska trävaruexportföreningen - åtog sig att garantera för sitt lands räkning, att sumll1an av de totala exportförsäljningarna och den verkliga exporten under visst år icke skulle överskrida den tilldelade kvoten. Trävaruexportföreningen i sin tur stödde sig därvid på förbindelser, som införskaf fats från exportörer representerande över 90 proc. av den totala svenska trävaruexporten 1933/34.'

För 1936 fastställde det totala exportutbudet till 3.850.000 stds, varvid Sveriges andel utgjorde 820.000, motsvarande drygt 21 proc. Med undantag för en uppjustering av Rumäniens kvot och en kvot till nyanslutna Lettland, så att totalutbudet blev jämnt 4 milj.

1) De följande uppgifterna rörande ETEC äro hän1tade ur en inom Svenska trävaruexportföreningen utarbetad prolnemoria, daterad la nov. 1943 och betitlad P. M. ang. arbetet på den europeiska trävarumarknadens sanering under 1930-talet och bildandet av ETEC. Protnemorian, som icke föreligger i tryck, har välvilligt ställts till förfogande av Trävaruexportföreningen.

326

INGEMAR GERHARD

stds, gällde samma bestälnn1elser för 1937. För 1938 dären10t nedskar ETEC redan hösten förut utbudet lned 10 proc. n1ed rätt för exportörerna att redan år 1937 helt eller delvis utföra denna lninskning. Härigenom kom hälften av minskningen att falla under 1937 och reduktionen för 1938 sålunda att stanna vid 5 proc. Redan i januari sistnämnda år företog ETEC en ytterligare kvotminskning med 5 proc., räknat på den förut lned 10 proc. 111inskade kvoten, och i början av septelnber skred ETEC till en tredje kvotn1inskning, denna gång med 6,5 proc. på den vid tillfället effektiva kvoten. Där111eet var totalutbudet reducerat från 4.000.000 stds till 3.164.424 stds, motsvarande en nedgång lned 21 proc.

I vilken utsträckning denna kvotering innebar en verklig nedskärning av exporten av trävaror från medlen1lnarna under nälTInda år torde undandraga sig ett bedöl11ande. Medle111111arna i konventionen .ha i första hand uppmärksammat åtgärdernas inflytande på prisbildningen, ett inflytande SOl11 givetvis till stor del kan ha varit av psykologisk karaktär. Redan 0111 den första utbudsbegränsningen till 3,85 milj. stds under 1936 heter det sålunda i Trävaruexportföreningens erättelse, att den förbättring av son1 detta år inträdde, i icke ringa grad torde få tillskrivas den genon1 konventionen reglerade exporten av sågade och hyvlade barrträvaror. Sa1ntidigt konstateras emellertid, att det icke Uppk0111111it någon svårighet att ino111 ramen för de fastställda exportkvoterna tillgodose rådande efterfrågan. I själva verket kunde flertalet av konventionens 111edlen1111ar icke helt utnyttja sina exportkvoter för 1936. l\1edvetandet hos ilnportörer och förbrukare san1t icke minst hos de av konventionen berqrda exportörerna själva aln att 111arknaden icke skulle kunna utsättas för godtyckliga utbud, ansågs av Trävaruexportföreningen ha i hög grad medverkat till den åstadkomna stabiliseringe11 av prisläget.

Handeln med massaprodukter Övergå vi så till den tredje huvudanvändningen för trä, nän1ligen som råvara för massafabrikerna, beräknades råvaruförbrukningen härför före kriget till I0S milj. kbm per år. Av orsaker, son1 berörts i ett föregående avsnitt och som närl11ast san1n1anhänga lned att å ena sidan i huvudsak "endast barrträ kan kOlllIna till användning och å andra sidan pappersförbrukningen till stor del äger rU111 i länder,

32 7

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

Tab. 45.

Exportkvoter för olika skogsprodukter Förbrukning I

I

Handel

Produkt

0/

milj. kbm råvara

_'0

I

I Ved I T'rävaroyl). . . .

I

I I

därav sliprar »

pitprops

stolpar o. dyl. . övrigt oarbetat trä. » sågverksprodukter I Papper . . . . . . . därav 111assaved I » massa » papper o. papp Sa1ntliga skogsprodukter.

I

l

»

})

:}

800

0,8

O,I

595

7 I ,8

I2,I

3°

1,2

4,0

3°

5,9

19,7

535

{

0,9 6,1

35°

16,5

I05

60,I 2 )

I°S I°S

9,4 28,8

57,2 9,0

100

26,93) i

I

I3 2

,7

I

l}

57,7

I,500

I I

27,4 26,9

8,8

l) Exkl. massaved. 2) Avräknade 5 lnilj. kbm lned hänsyn till reexporten.

3) Pappen beräknad till 5 milj. kbm.

son1 ha endast obetydliga tillgångar av barrskog, kommer mer än hälften av detta trä att i ena eller andra forlnen gå i handel mellan. länderna. I)enna handel kan gälla själva råvaran (Inassaveden), halvfabrikatet pappersmassa eller det' färdiga papperet. Härvid bortses från den obetydliga del av massan, som går till textilindustrien. Före kriget uppgick råvaruåtgången för sistnämnda ändamål till endast 5 rnilj. kbIn. Såson1 fran1går av tab. 45 uppgick handeln Ined lnassaved till endast 9 Inilj. kb111 mot drygt 55 milj. kbm i råvara räknat för n1assa och papper. I sistnämnda fall fördelade sig handeln ganska jämnt mellan 111assa och papper. Även om man avräknar 5 milj. kbm son1 en ungefärlig motsvarighet till vad som gick i reexport, var det sålunda före kriget av de 105 Inilj. kbIn trä, som förbrukades i .massafabrikerna, icke mindre än 60 n1ilj., som i en eller annan form gingo i handel mellan länderna. Exportkvoten är som synes aven helt annan storleksordning än ifråga om trävaror och ved.

Vid en granskning av utrikeshandelns salnn1ansättning på detta olnråde uppmärksamInar n1an först den låga exportkvoten för n1assaved. Drygt 90 proc. av massatillverkningen är som synes lokaliserad till det träproducerande landet. ,Orsaken är givetvis densalnma, som

INGBMAR GERHARD

enligt vad vi tidigare funnit hindrar ved och oarbetade trävaror från att i större kvantiteter gå i internationell handel, nän1ligen de höga transportkostnader, som detta skulle draga. Vid luassatillverkningen är för övrigt viktminskningen större än vid sågverken. I ett tidigare samlnanhang använde vi reduktionstalen I ton slip lika lued 3 kb111 massaved och I ton cellulosa lika lued 5,5 kbm ved. ,On1 vedvikten räknas till 700 kg per kbm, representerar sålunda slipl11assan knappt halva vedvikten och cellulosan icke n1ycket n1er än fjärdedelen av vedens vikt.

Under sådana omständigheter lnåste man ju snarast förvåna sig över att såpass mycket som 9 proc. av luassaproduktionen är baserad på importerad råvara. Till en del gäller en1ellertid här vad S 0111 tidigare anförts om handeln n1ed oarbetat trä, näluligen att den gynnsan1111ast belägna förädlingsindustrien ligger på utländsk botten.

Massafabriker ställa större krav på teknisk standard, kapitaltillgång o. s. v. än sågverksindustrien och förekolulna därför relativt sparSalTIt i skogexporterande länder lned ett lnindre väl utvecklat näringsliv. I sådana fall kan det ligga nära till hands att sända en del virke S0111: massaved till fabriker i något grannland.

Detta förhållande förstärktes en1ellertid före kriget aven annan faktor, nämligen vissa länders och då i första hand Tysklands strävan att pressa tillbaka ilnporten till ett så lågt förädlingsstadiu111 som lnöjligt. Det är ingen tillfällighet, att under 1936/38 Tyskland var den störste importören av massaved med en andel på 38 proc. av totalimporten av denna vara. Leverantörer voro industriellt lTIindre väl utvecklade grannar i öster. Sovjetunionen levererade sålunda under dessa år 25 proc. av världsexporten av massaved, lTIen betydande exportörer voro också Baltikum, Polen, Tjeckoslovakien, Österrike och Finland. Även från Kanada till Förenta Staterna gingo betydande mängder massaved - det förstnämnda landet levererade 36 proc. av totalexporten på området, och det sistnämnda stod son1 n10ttagare av 'likaledes 36 proc. av totalilTIporten.

Under det produktionen av massa till 90 proc. är lokaliserad till det land, där avverkningen av träet äger rUlTI, är detta långt ifrån fallet 111e4 nästa förädlingsgrad, alltså fabrikationen av papper och papp.

Tvärtom represent,erar exporten av massa en större råvarumängd än utförseln av papper och papp. Detta betyder lned andra ord, att

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

ifråga om export111assan det är något vanligare att vidareförädlingen till papper sker hos il11portören än hos exportören.

Transportkostnaderna torde härvid icke spela någon större roll. \1iktminskningen vid pappers fabrikationen är såso111 tidigare nänlnts ganska obetydlig och torde för övrigt uppvägas av den större oll1sorg rned vilken förpackning och försändning av papper måste äga rum.

En direkt vidareförädling av den producerade massan till papper representerar elllellertid under i övrigt lika omständigheter den ekonomiskt och även' kvalitativt fördelaktigaste franlställnings111etoden, särskilt när det gäller n1assproduktion av standardkvaliteter av papper SåSOll1 tidningspapper, vissa slags on1s1agspapper o. dyl. Å andra sidan tala vissa skäl för en l11arknadslokalisering av åtl11instone viss pappers fabrikation. Närl11ast gäller det här det s. k. finpapperet, som tillverkas i ett otal utföranden och ofta direkt efter konsumentens speciella önskel11ål. Dylik tillverkning av typen beställningsskrädderi lämpar sig ju 111indre väl för lokalisering till exportlandet. Det är typiskt att för en standardartikel son1 tidningspapper exportkvoten före kriget uppgick till 53 proc. nl0t 9 proc. för övrigt papper. Kunde inom sistnälllnda grupp vissa standardkvaliteter av i frän1sta rUl11111et omslagspapper urskiljas, skulle ll1an ll1ed säkerhet finna en ytterligare gradering ll1ed högre exportkvot för detta papper och en mycket låg för det s. k. finpapperet. För Sveriges vidkoml11ande var före kriget exportk·v·oten för omslagspapper 80 proc., tidningspapper 65 proc. och finpapper 15 proc.

Ett annat förhållande, S0111 ibland verkar för en lnarknadslokalisering av pappers fabrikationen, är att denna fabrikation till viss del bygger på inhemska råvaror och importen då närmast avser att fylla ut vad sonl felas. Dessa inhemska råvaror kunna bestå av egen massaproduktion men också av pappersavfall och andra utgångslllaterial än träillassa.

Den avgörande faktorn för pappers fabrikationens lokalisering var en1ellertid i många fall av annan karaktär och bestod i den av illlportländerna förda handelspolitiken. Under mellankrigsperioden hade praktiskt taget alla länder, som nått en viss industriell standard, skaffat sig en pappersindustri, och det ansågs SOl11 en naturlig sak att bereda denna tillräckligt skydd mot utländsk konkurrens. En utmärkt karakteristik av läget har direktör Hernod givit på tal 0111 utvecklingen nlot allt högre förädlingsgrad inol11 svenska exportin-

.33 0

INGEMAR GERHARD

dustrier. »Däremot tror jag knappast att vi få uppleva denna utveckling i fOrlTIen aven väsentligt ökad egen framställning av papper.

Om vi levde i en värld utan tullar och andra konstlade hinder för en fri handel skulle förvisso en sådan inriktning varit given, men varje industristat, även om den saknar skogstillgångar, förser sig med en inhemsk pappersindustri, SOITI skyddas med lämpliga tulltariffer. Här spela in inte endast kraven på sysselsättning åt den egna arbetskraften och det egna kapitalet utan även den naturliga sparsamheten med utländska betalningsmedel, som gör irnporten av' det billigare halvfabrikatet - massan - framför den dyrare färdigvaran - papperet - till en ganska självklar sak. Exempel på att denna inriktning tagit steget fullt ut och ved importeras för egen framställning även av lnassa förekolTIITIa visserligen, ITIen en spärr sättes här av fraktkostnaderna. Det förefaller sålunda ganska naturligt att räkna med att rnassaexporten skall komma att också i fortsättningen få åtnjuta den tullfrihet i de flesta länder, son1 vederbörandes egna intressen göra sannolik. rrullar på cellulosa, ehuru de förekomma här och var, dock icke på våra största lnarknader USA och England, ha heller aldrig utgj ort något egentligt problem för vår export. De barriärer som rests eller framdeles komlTIa att resas få i så fall nog snarare karaktären av kontingenteringar. »1 ) Ett studium av papperstullarna och deras verkningar har för perioden 1921-1939 utförts av Ingvar Oh1sson 2 ) och erbjuder stort intresse. Det visar sig härvid, att tidningspapper i de allra flesta fall varit mildast behandlat inolu gruppen papper och papp.3) Ofta är tidningspapperet det enda tullfria papperet, och i alln1änhet är annars tullen högst lika stor SOlTI den i övrigt lägst beskattade papperssorten. Det är troligt att detta åtminstone till viss del hängt SalTIman med att statsmakterna ansett sig böra taga större hänsyn till konsumenterna - tidningsägarna - än till de inhemska producenterna av tidningspapper. För de flesta andra papperssorter däremot finnes knappast någon så stark konsumentgrupp, utan där ha producentintressena fått väga över. Man luärker dock, fralTIhåller Ohlsson, 1) Hernod, T., Cellulosaexportens problem, Orientering kring exportproblemen, Stockholn1 1946, sid. 278.

2) Den skandinaviska (svenska) pappers- och pappersexportens struktur och betingelser 1921-1939, avd. D. Föreligger endast i manuskript.

S) Jmfr vad ovan sagts om den höga exportkvoten.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

33 1

då det gäller vissa specialpapper, att en stark konsumentgrupp kan göra sig gällande, t. ex. apelsinexportörerna i Spanien ifråga on1 silkespapper. Det är dels en avvägning mellan två olika grupper inolu landet - producenter och konsuluenter - dels de statsfinansiella och politiska kraven, som fälla utslaget OIU tullarnas höjd.

Liksom andra tullar präglades papperstullarna under 192o-talets 111itt aven viss moderation för att efter krisen 01TIkring 1930 skärpas och slutligen övergå tiil att bli ett allt mer utnyttjat vapen i den handelspolitiska striden. Att denna handelspolitik hindrade de massaexporterande länderna från att i ökad utsträckning s j älva utföra förädlingen till papper är tydligt, men svårare är att säga i vilken utsträckning politiken åstadkOlTI en ökad lokalisering av pappersindustrien i konsumtionsländerna. Ohlsson finner knappast att detta varit fallet: »Det synes SOIU OITI den handelsn1ur, S01TI vissa länder skapade kring sin egen pappersindustri, icke utnyttjades. I stället blev konsu1ntionen av papper tydligen i viss mån lidande på handelspolitiken i dessa länder. »1) Att det likväl förelåg en tendens till ökad lnarknadslokalisering av pappersindustrien, synes fraIngå av Grottians statistik. Man kan ur hans siffror2 ) beräkna, att papperets andel av den sammanlagda massa- och pappersexporten omräknad till råvara år 1925 utgjorde 44,0 proc., en andel som därefter steg till 46,6 proc. 1930. Denna utveckling stämmer ju väl överens med den lindring i handelsrestriktionerna, son1 ägde rUIn under dessa år. Därefter sjönk en1ellertid papperets andel från 46,6 proc. 1930 till endast 38,4 1933 och stod därefter t. o. m. år 1936 lågt. Sistnä1nnda år var siffran 4°,9. Därefter steg den till 4 2 ,4 1937 och 45,6 1938. Endast det sistnän1nda året visade sålunda en siffra motsvarande läget o111kring år 1930 och tidigare, vilket samn1anhängde 111ed att i den stora nedgången under 1930-talet i såväl massa- som pappersexport den senare drabbades något hårdare.

Den mot slutet av 193o-talet förda handelspolitiken påverkade ej blott utrikeshandelns fördelning på n1assaved, massa och papper, utan lnan kan 1ned Ohlsson säga, att resultatet framförallt blev en begränsning av handelns omfattning överhuvud taget. Vad först lnassan beträffar, framgick det redan av Hernods ovan citerade uttalande, att för denna tullarna icke utgjort något egentligt problem. Däre1not 1) Ohlsson, o. a. a. sid.

2) Grottian, o. a. a. tab.

21.

116.

33 2

INGEMAR GERHARD

hade under de sista fredsåren kontingenteringar av olika slag 'VISS betydelse, dock icke på de båda huvudmarknaderna Förenta Staterna och England. Ifråga om Frankrike däremot 0111nän1ner Svenska cellulosaföreningens berättelse för 1936, att i april detta utfärdat en förordning beträffande kontingentering av import av samtliga slag av papperSI11assa. De fastställda kontingenterna voro el11ellertid rikligt tilltagna, och vad som mest försvårade massaexporten till Frankrike under nu ifrågavarande period var i stället francens devalvering.

I Tyskland medförde clearingförfarandet och den tyska ilnportkontingenteringen en begränsning av Sveriges massaexport till detta land, konstaterar Cellulosaföreningen vidare. Under åren 1936 och 1937 drabbade begränsningarna huvudsakligen sulfitmassan, Iuen 1938 inträdde en alh11än inskränkning av den tyska l11assailnporten, och de importreglerande bestälnn1elserna tillälnpades striktare. En del av handelshindren saml11anhängde nära Ined den politiska oron i världen.

I Italien medförde sålunda sanktionerna från noven1ber 1935 en stark nedgång i importen av massa för papperstillverkning, en nedgång som kvarstod även efter sanktionernas upphörande i juli påföljande år och inskränkte vår n1assaexport till detta land under hela nu ifrågavarande period. Inbördeskriget i Spanien lan1slog vår l11assaexport dit nästan helt och hållet under dessa år, och Japan införde 1937 i nära salnband l11ed kriget lnot Kina en begränsning av importen samt valutakontroll, åtgärder som tillsammans med sänkningen av yenvalutans värde minskade landets import av massa.

Vad återigen beträffar papper och papp, har redan berörts den all111änna förekolnsten av tullar till skydd för den inhemska pappersindustrien i ett flertal länder. Restriktioner av andra slag utgjorde emellertid ofta ännu svårare hinder mot handeln lned papper. Sålunda gällde under dessa år i Frankrike en importkontingentering, SOlTI satte ned ilTIporten till en betydligt lägre nivå än vad den annars trots tullar hade varit. Ohlsson konstaterar, att Frankrikes hårdhänta behandling av in1porten medförde en fullständig' stagnation i papperskonsumtionen, SOlTI kom att hållas nere på en i förhållande till landets levnadsstandard anmärkningsvärt låg nivå. Percapitakonsu111tionen, SOlTI 1929 var 20 kg, hade 1938 sjunkit till 18 kg och var därmed utan jäInförelse lägst bland industriländerna i Väst- och Mellaneuropa. Ännu hårdare, gick Tyskland fram mot sin pappersimport, när landet vid 1930-talets mitt började reglera handel och produktion.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

333

Ohlsson fran1håller, att det icke är möjligt att ge en översikt av alla de restriktioner, son1 infördes i Tyskland, utan luan får nöja sig n1ed att konstatera, att landet stängdes S011T marknad för papper. Det kan vara av intresse att konstatera, att den tyska konsumtionen av tidningspapper under dessa år rent av var i sjunkande, något som säkerligen till en del saluluanhängde lued likriktningen av landets press. I övrigt kan nämnas, att även för papper den danska valutaregleringen medförde stora svårigheter och att en holländsk kontingentering ej oväsentligt luinskade landets pappersimport. sluta denna uppräkning lued ett par citat ur årsVi kanske rapporterna över pappersmarknaden. 1 ) För år 1936 heter det: »Restriktionspolitiken i åtskilliga länder har visserligen ej varit lika utpräglad SOIU under de närmast föregående åren, men har ej desto mindre varit kännbar, framförallt beträffande Tyskland, Danluark, Frankrike och Holland». Om högkonjunkturårct 1937 uttalas, att den restriktiva importpolitik, som åtskilliga länder tillämpat under senare år, ej på alla håll gjorts gällande med samlna styrka som under de tidigare, depressionsåren, men Oln det dåliga året 1938 sägs: »Tullar, kontingenteringar, valutarestriktioner och andra åtgärder utgöra mångenstädes besvärliga hinder, som i vissa länder skärpts ytterligare.

De politiska oroligheterna i Europa och krigen i Spanien och Ostasien ha även haft en nedsättande inverkan på pappersmarknaden.» Som synes kännas för exportören restriktionerna lättare under en stigande konjunktur sådan som rådde 1936-1937 än under nedgången 1938.

I förra fallet kunde varken tullar, kontingenter eller andra restriktioner hindra att länderna ökade sina inköp av papper, i senare fallet förstärktes deras verkan av det ogynnsan1ma marknadsläget.

Likson1 fallet var med trävarorna utgingo emellertid också för massa och papper begränsningar av den internationella handeln icke blott från iluportörerna utan också från exportörerna. Vad först massan beträf far, arbetade här en kartell benämnd Sulphite Pulp Suppliers (SPS) med de europeiska sulfitproducenterna Sverige, Norge, Finland, Men1el, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike som lned1clun1ar. Inon1 denna träffades i början av 1936 ett nytt avtal avseende treårsperioden 1936/38. Under det tidigare överenskolumelser inneburit en begränsning av produktionen av sulfitIuassa för avsalu i och för papperstillverkning till viss procent av den beräknade kapaciteten, 1) Svensk Trävaru- och Pappersmassetidnings årsnun1111er 1937, 1938 och 1039.

334

INGEMAR GERHARD

baserades det. nya avtalet på en reglering endast av exporten. För varje år fastställdes en total exportkvantitet sulfitn1assa, vilken fördelades mellan de olika länderna enligt vissa norl11er. .Den förbättrade avsättningen av sulfit111assa föranledde SPS att under 1936 frigöra ökade kvantiteter för export, enligt vad S0111 n1eddelas i Cellulosaföreningens berättelse för nämnda år. l ) SPS-ländernas sammanlagda avsättning av sulfit, fallande under avtalet, torde sålunda ha ökats l11ed ol11kring 300.000 meterton jämfört n1ed 1935. I början av 1937 frigav SPS ytterligare en kvantitet sulfit111assa för export, varigenol11 i praktiken någon produktionsinskränkning för år 1937 icke var erforderlig. Avsättningen av under avtalet fallande sulfit ökades därined ytterligare 100.000 ton jämfört l11ed året förut. I)et försän1rade avsättningsläget mot slutet av 1937 och under 1938 föranledde el11ellertid SlJS att åter inskränka kvoterna. Denna inskränkning, som l11otsvarade 20 proc. av kapaciteten, trädde dock i kraft först I april 1938.

Det blev snart tydligt för exportörerna, att denna inskränkning ej var till fyllest, och i augusti beslöto de nordiska länderna, att total driftsinställelse skulle ske under åtta veckor under andra halvåret 1938 (det s. k. stagnationsavtalet). Sedermera utsträcktes driftsinställelsen till fel11ton veckor under perioden I juli 1938-30 juni 1939.

Avsättningen av under avtalet fallande sulfit l11inskades under 1938 l11ed omkring 550.000 ton j än1fört n1ed året innan.

Mellan de nordiska sliperiindustrierna bildades 1935 en salnn1anslutning benämnd l\tfechanical Pulp Suppliers (MPS) gällande likaledes perioden 1936/38. Varje land tillerkändes en viss exportkvot, vilken därefter fördelades på exportsliperierna i förhållande till deras kapacitet. Under 1936 rådde en inskränkning i produktionen l11ed cirka 10 proc., medan under 1937 någon obligatorisk produktionsinskränkning icke förekolll. Under 1938 återigen lnedförde de försvårade avsättningsförhållandena betydande inskränkningar.

N ågon motsvarande organisation på sulfatn1assans område fanns icke under den nu behandlade perioden, men tidvis förekol11 visst sal11arbete i prishänseende. Övergå vi så till pappersindustrien, ägde här före kriget ett ganska 1) Svenska cellulosaföreningens årliga berättelser föreligga i tryck men äro konfidentiella. Förf. har dock av Cellulosaföreningen välvilligt givits til1gång till dessa.

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

335

intimt sall1arbete rU111 mellan exportörerna i de nordiska länderna. 1 ) Redan 1927 tillko111 sålunda Capkonventionen, en sall1111anslutning 111ellan de svenska, finska och norska fabrikanterna av tunt, sliphaltigt sulfitpapper för IZina 111. fl. n1arknader. San1111anslutningen upprätthöll under nu ifrågavarande period mini111ipriser på alla marknader, där försäljning av ifrågavarande papper förekom. 0111 n1arknadsläget så påfordrade kunde produktionsinskränkning påbjudas.

IZraftpappersproducenterna ha en sa1111nanslutning benä111nd Scankraft, vilken 1936/38 oInfattade praktiskt taget alla svenska, norska och finska producenter. Avtalet utbyggdes 1936 genom åvägabringandet aven reglering av den engelska kraftpappersl11arknaden. Parter voro de nordiska och engelska tillverkarna å ena sidan sa111t de engelska i111portörerna och påsfabrikanterna å andra. Mellan de svenska, finska och norska producenterna av sn1örpapper k0111 1935 en sa111111anslutning till stånd benä111nd Scangreaseproof, uppbyggd på samma sätt som Scankraft. Sa111n1anslutningen fastställer på de olika ll1arknaderna l11ini111ipriser, varjämte produktionsbegränsning i händelse av behov kan obligatoriskt beslutas. De nordiska producenterna av sulfitomslagspapper träffade redan 1936 överenskommelse om gemensam111a priser på exportt11arknaden, men samn1anslutningell Scansulfit efter 1nönster av de äldre organisationerna kom till stånd först i april 1938. Slutligen är att för tidningspapper nä1nna Scannews, vilken sammanslutning har till syfte att företräda de nordiska exportintressena. Denna organisations verksamhet begränsas dock av det faktum, att de nordiska länderna icke i tidningspapper ha sanlina ställning på världsmarknaden SOln beträffande omslagspapper.

För sall1tliga dessa sammanslutningar på .pappersexportens område gällde, att i den mån produktionsinskränkningar tidigare företagits, desamma upphävdes med de förbättrade avsättnings111öjligheter, SOl11 inträdde under 1936, och under det goda året 1937 kunde produktionskapaciteten i stort sett fullt tagas i bruk. Redan mot årets slut var det emellertid tydligt, att läget förändrats, och organisationerna stodo redo med produktionsinskränkningar, SOl11 trädde i kraft under 1938 och tidvis voro synnerligen kraftiga. Under vissa perioder av året var sålunda den obligatoriska produktionsinskränkningen inolll 1) Uppgifterna aln samarbetet lnellan pappersprodl1centerna äro till en del hän1tade ur Hans Anstrins uppsåts Samarbetet inon1 Nordens skogsindustrier, publicerad i Svensk Trävaru- och Pappersmassetidnings årsnumn1er 1938.

INGEMAR GERHARD

Scankraft 65 proc., inon1 Scansulfit 75 proc. och inon1 Scangreaseproof 50 proc. Mot årets slut kunde ifråga Oln de två förstnälTInda organisationerna inskränkningarna mildras till 35 proc. Dessa tal äro dock nOlninella, och den verkliga inskränkningen för de olika papperen var något mindre än vad dessa siffror ge vid handen. 1 ) Liksom ifråga om massakonventionen konstateras ofta i årsredogörelserna, att papperssalTImanslutningarnas åtgärder haft ett fördelaktigt inflytande på prisbildningen. I 1/ilken utsträckning de i verk"ligheten inneburit en inskränkning av exporten torde vara olnöjligt att avgöra. San1ma är förhållandet i de fall, då minimipriser utan samtidig produktionsinskränkning upprätthållits.

Förädlingsgraden inom svensk skogsexport Detta avsnitt skall avslutas med några synpunkter på förädlingsgraden speciellt inom svensk skogsexport. Vad först beträf far vår stora produktion av ved, gäller liksOlTI för övriga skogsländer, att den icke blir föremål för någon export att tala om. Den obetydliga kvantitet, huvudsakligen av lövträ, som utföres lTIotsvarades för övrigt 1936/38 aven något större import. Även av oarbetade trävaror är den svenska exporten ganska obetydlig. Under 1936/38 representerade de endast 6 proc. av exportkvantiteten på trävaruområdet mot 30 proc. för världen i övrigt. Det oarbetade trä vi exporterade bestod av artiklar som" pitprops, stolpar, sparrar, bjälkar tTI. n1. Däretnot förädlades sågtimret i sin helhet inom landet, och vi hade som nälTInts t. o. m. en viss import härav.

Sveriges export av sågverksprodukter kännetecknades aven hög förädlingsgrad. Vår andel av världsexporten av enbart sågat barrträ uppgick sålunda 1936/38 till 12 proc. lnot 56 proc. av hyvlade trävaror och 29 proc. av lådämnen. Detta torde sammanhänga lTIed att Sverige på ttävaruexportens område är ett relativt gammalt land san1t även tned den höga industriella standard, som kännetecknar svenskt näringsliv. Hade icke importländernas handelspolitik hindrat, skulle säkerligen förädlingsgraden inon1 svensk trävaruexport varit annu högre.

IZarakteristiskt ar vidare det stora inslaget av massa och papper 1) Sveriges indus"triförbunds dets n1eddelanden nr 2, 1939, sid. 90.

för år 1938, Industriförbun-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

337

inoD1 svensk skogsexport. SåsolTI visats i annat sammanhang, utgjordes Sveriges export av skogsprodukter 1936/38 till bortåt två tredjedelar av dessa båda produkter efter råvaruåtgången mätt. Bland de större exportörerna överträffades denna andel endast av Norge. Åtskilliga faktorer ha medverkat till att vårt .land kommit att få sin skogsexport till större delen i så högförädlad form SOlU massa och papper. Till en början skall därvid pekas på att den svenska skogens avkastning synnerligen väl lämpar sig för dylik produktion. Detta dels på grund av att sedan urskogen blivit genomhuggen avkastningen till stor del utgöres av dimensioner mera lämpade för massatillverkning än sågning, dels också på grund av det trögväxande svenska barrträets för massaframställning synnerligen lämpliga fiber. Viktig är också den rikliga tillgången till vattenkraft inom det svenska skogso111rådet. Under 1936/38 kommo på papperslTIassefabriker, pappersbruk och pappfabriker drygt 40 proc. av den svenska industriens förbrukning av elektrisk energi. l ) .l\v betydelse är vidare, att Sverige så tidigt kOlTI i gång med tillverkning av lTIaSSa - världens första sulfitfabrik byggdes ju i vårt land. Sverige hade redan vid denna tidpunkt en väl utvecklad sågverksindustri lTIed företag, vilka voro i besittning av tillräckligt kapital och teknisk arbetskraft för att kunna bygga upp en massaindustri. Sverige kOlTI därmed även tekniskt att få ett försprång, och vi ha hela tiden hållit oss i toppen ifråga om teknisk utveckling.

Slutligen kan också pekas på att bland de stora barrskogsländerna Sverige har det mest industrialiserade näringslivet, om n1an bortser från Förenta Staterna.

Av den svenska exporten av massa är det emellertid blott en mindre del som går ut i forn1 av papper och papp. Under 1936/38 utgjorde papperets andel blott 22 proc., under det för världen i sin helhet n10tsvarande siffra var drygt 50 proc. Detta samlTIanhängde elTIellertid till stor del med Kanadas väldiga export av tidningspapper, och bortser Iuan från detta land, utgjorde papperets andel ungefär 30 proc. av hela luassaexporten. Även sistnämnda siffra låg ju icke obetydligt högre än den svenska, och av våra grannländer hade Finland en något större och Norge en betydligt större andel papper inom sin luassaexport än Sverige. Av viss betydelse torde vara, att en stor del av den svenska massaproduktionen äger rum i Norrland, ett område 1) SOS Industri 1936-1938, tab. 8.

22

INGEMAR GERHARD

mindre lämpat för pappersindustri. I motsats till luassafabriken är nämligen pappersbruket beroende av tillgång till isfri hamn, så att en kontinuerlig avsättning av produktionen kan ske. Endast få svenska pappersbruk ligga norr 0111 Dalälven.

Det rör sig dock här. endast OIU ett kvantitativt nlått, och funnes värdeuppgifter tillgängliga skulle troligen den svenska siffran ej bli så låg. Såsom Ohlsson framhåller, hade nämligen Sverige under luellankrigsperioden svårt att hävda sig i konkurrensen på tidningspappersmarknaden och marknaden för billigare papp - även på detta oluråde skedde sålunda en förskjutning lnot mera kvalitetsbetonade produkter.

Vi sluta detta avsnitt on1 skogens produkter ll1ed att erinra om att det lilla landet Sverige, som äger betydligt mindre än I proc. av världens skogar, på denna råvarubas på grund aven rad speciella förutsättningar för vilka ovan redogjorts och trots en lnycket stor inhen1sk förbrukning n10tsvarande 40 proc. av skogarnas avkastning kunnat utveckla sig till världens näst Kanada störste exportör av skogsprodukter. Kvantitativt motsvarade före kriget den svenska exporten 19 proc. av världsexporten på området. På grund av den höga förädlingsgraden måste Sveriges andel värdemässigt emellertid ha varit icke obetydligt större. Tillämpar man de av FAO för 1937 angivna medelpriserna, representerade den svenska exporten 1936/38 icke långt ifrån en fjärdedel av världsexporten av skogsprodukter.

AVD. IV. JORDENS PRODUKTER

I(APITEL

I.

Jordbruket i Sveriges utrikeshandel Utvecklingen fram till 1870

Jordbruket har intill senaste tid utgjort huvudnäringen för Sveriges befolkning. Ännu 1870 uppgick jordbruksbefolkningens andel av hela 'folkn1ängden till 72,4 proc. Därefter medförde emellertid industrialiseringen en nedgång, SOl11 till en början endast var relativ 111en som efter 1880 också blev absolut. År 1940 hade jordbruksbefolkningens andel sjunkit till 34 proc., och industrien försörjde ett större antal människor än jordbruket.

För huvuddelen av landets befolkning var sålunda före 1870 levnadsstandarden bestä1nd av jordbrukets avkastning. Och efterso111 för större delen av Sverige gäller, att jordbruket måste drivas under relativt ogynnsamma villkor ifråga om kEn1at och l11arkens beskaffenhet, förblev vårt land under denna tid ett i stort sett »fattigt» land.

Endast i förhållandevis ringa utsträckning kunde tillskott till livsmedelsförsörjningen erhållas utifrån - tvärtom medförde i äldre tid speciella omständigheter att en del av jordbrukets avkastning gick ur landet.

Så var förhållandet, när 1110t slutet av medeltiden källorna ge de första utförligare uppgifterna om den svenska utrikeshandelns 0111fattning och sammansättning. Stockholms export till Liibeck bestod sålunda 1not slutet av 1360-talet till 45 proc. av smör samt till 16 proc. av hudar och pälsvaror.l) Mot slutet av ,Gustav Vasas regering (1559) 2) visa vågböckerna, att produkterna från landets boskapsskötsel fortfarande svarade för en· betydande del av den svenska 1) Heckscher, Eli F., Svenskt arbete och liv, Stockholm 1941, sid. 64.

2) Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, del

I, Stockholm 1935, sid. SS. Även i det följande äro en rad uppgifter hämtade ur detta arbete (del II delvis i manuskript).

34°

INGEMAR GERHARD

exporten: fettämnenas andel uppgick till 25 proc. och hudarnas till 19 proc. Läggas härtill 4 proc. spanri111ål och n1jöl, kom sålunda ännu vid denna tidpunkt ine1110t hälften av Sveriges export från jordbruket.

Vi få naturligtvis hålla i n1innet, att de absoluta kvantiteter det här rörde sig om voro ganska oansenliga. Det totala exportvärdet har för 1559 beräknats till 1,14 n1ilj. mark örtug eller något 111er än I mark örtug per invånare.

Någon köpkraftsjämförelse med nutiden är givetvis icke möjlig, men det kan nä111nas, att vid denna tid en 1nark örtug motsvarade 6 gram silver, alltså något mindre än vad S0111 utgjorde en svensk krona vid övergången från silver- till guldmyntfot år 1873. Smörexporten har för denna tid uppskattats till 4.0-6 .0 proc. av landets produktion, under det spannmålsexporten icke torde ha utgj ort 111er än 0,25 proc. av skörden. 1 ) Jordbrukets och då i första hand boskapsskötselns stora andel av den svenska exporten san1manhängde 1ned ett vid denna tid karakteristiskt drag i det svenska jordbruket, nän1ligen soml11arbetenas stora betydelse. I skogen och på annan utmark funnos rikliga beten, och eftersom det gällde al1111änningar, var varje bonde givetvis ivrig att så långt l11öjligt utnyttja de1n. Resultatet blev en stor kreatursstock - det har beräknats att i förhållande till skördens storlek den under 15oo-talet var tre gånger större än på 18oo-talet. Genom att kreaturen under sin produktiva period voro ute på betesmarker långt ifrån gårdarna, kunde 111jölken i allmänhet tillvaratagas endast i form av smör. Inför vintern n1ed dess brist på foder ägde en stor nedslaktning rum, och tillgången på hudar blev riklig. De fria betena i skogslnarkerna ledde sålunda till en förhållandevis stor produktion av smör och hudar, och det är närmast en smaksak, 0111 man vill räkna dessa produkter som erhållna av jorden eller skogen. Såväl hudar SOlTI smör vara lättransportabla varor med relativt högt värde per viktsenhet och kOl11mo därför att spela stor roll såväl i den inre handeln som i utrikeshandeln, varvid i sist nän1nda fall det ej lninst gällde kronans skattesl11ör. Den relativt obetydliga exporten av spannmål utgj ordes likaså till stor del av naturauppbörd.

Importen bestod vid denna tid till betydande del av lyxvaror för konungen och hans hov, och som betalning användes helt naturligt gärna 1) Det svenska jordbrukets äldre ekonomiska historia, en skiss av Eli F. Heckscher, Ek. Tidskrift, 1945, sid. 199 o. f.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

34 1

sådana produkter, SOI11 kronan erhållit i sin naturauppbörd och som. lämpade sig för transport. På il11portsidan spelade endast två varor någon roll för befolkningens breda lager, näl11ligen salt och humle.

Under senare hälften av I soo-talet var saltet tidvis Sveriges största inlportvara. Den stora förbrukningen av salt hängde samman med förrådshushållningen, och den betydande inlporten av humle visade, att det krävdes l11ycket öl för att få ned den salta, rökta eller torkade Illaten. För de mera välsituerade spelade av samma anledning kryddorna en viktig roll. Någon import av betydelse av egentliga jordbruksprodukter ägde däre1110t ej rUlTI vid denna tid. Åtll1instone under Gustav Vasa levde sålunda de medeltida förhållandena i stort sett kvar på utrikeshandelns 0111råde. 1\10t århundradets slut tog el11ellertid en utveckling vid, som inom kort grundligt förändrade utrikeshandelns sammansättning. Den stigande exporten kom att grundas på näringar, som lågo naturligare till för vårt land än jordbruket, nänlligen dem S0111 utnyttjade våra tillgångar av högklassig järn- och kopparmalm och av skog. Sverige fick en rangplats på världshandelns område som leverantör av järn, koppar och tjära, och exporten av jordbruksprodukter krympte SamlTIan till· en obetydlighet för att sIllåningom helt upphöra. Mot slutet av 16oo-talet började Sverige i stället uppträda som il11portör på ol11rådet med en icke obetydlig nettoinförsel av spannmål. Redan 1685 utgjorde spannl11ålen 13 proc. av totalinlporten och var Sveriges näst textilvarorna viktigaste importvara. Ett stycke in på 17oo-talet hade dess andel av inlporten stigit till icke mindre än 27 proc. och stod därmed utan jäl11förelse fräl11st på den svenska ilTIportlistan. I spannmålen fick Sverige en vara, som för breda lager av befolkningen betydde ett visst avlägsnande från den autarki, som tidigare gällt.

Saltet, som visserligen icke är en jordbruksprodukt men väl ett livsmedel, var även under 16oo-talet en viktig inlportvara, l11en eftersom förbrukningen hade sina gränser, fick det nöja sig med en sjunkande andel i den stigande importen. Ännu nlot I soo-talets slut hade det utgjort 25-30 proc. av Sveriges hela import, men redan 1613 var dess andel reducerad till 13 proc. och sjönk sedan ytterligare, så att det i början på I70o-talet reducerats till ett par procent av totalil11porten. En liknande utveckling undergick en annan av 1500-talets stora importartiklar, humlen. I stället ryckte andra importvaror in och i första hand då såsom ovan nämnts spannl11ålen. Det måste dock

34 2

INGEMAR GERHARD

fralnhållas, att rubbningen i landets självförsörjning var ganska obetydlig. Enligt Heckschers beräkning nlotsvarade 1685 den svenska importens värde endast 1,25 riksdaler per invånare. Och härav utgjordes mycket av varor, som spelade någon roll endast för den begränsade del av befolkningen, som var köpare av lyx. Även under I7oo-talet lyste jordbruksprodukterna i stort sett med sin frånvaro i den svenska exportlistan. På in1portsidan utgjorde däre1110t livsmedlen den största posten fraln till I 790-talet, varvid spanninålen dominerade och ensam representerade 25-30 proc. av totali111porten. När den var som störst under 1780-talet representerade den upp till en åttondel av Sveriges hela förbrukning av spannmål. Den betydande ill1porten av spannmål hängde Sa111lnan 111ed att Sverige förlorat spanninålsproducerande Östersjöprovinser, framför allt Livland, varigenom en del transporter förvandlades från inrikes till utrikes handel, men också n1ed den mycket kraftiga folkökning, som ägde rum. Även av animaliska produkter föreko111 en nettoilnport, ehuru av lnindre betydelse. Slutligen bör kanske nämnas, att den stig3:nde inoln vissa befolkningskretsar återspeglade sig i en. under I700-talet stigande ilTIport av socker liksom av njutningsInedel SOln kaffe och tobak. , Sedan ilnporten av såväl spannmål som animalier kulminerat 1not slutet av I700-talet, började en nedgång som förde fram till ett läge olnkring 1820, då Sverige återigen i stort sett var självförsörjande ifråga om de viktigare livsn1edlen. Detta trots att landets befolkning på hundra år ökats lned 70 proc. Flera faktorer hade givetvis lnedverkat till denna ökning av jordbrukets avkastning, och Heckscher pekar på den stora nyodlingen, som i frälnsta rumlnet kunnat utnyttjas för produktion av havre, vid denna tid huvudsakligen använd som brödspannmål, samt vidare potatisodlingens genombrott. Särskilt tydligt synes sambandet mellan den ökade potatisodlingen och spannmålsimportens upphörande. Det stora genombrottet för potatisen tog nämligen sin början just under de första årtiondena av I8ao-talet.

Enligt av Heckscher anförda uppgifter1 ) steg potatisskörden 1nellan 1802 och 1820 ungefär fem och en halv gånger, och potatisen blev snart ett av de" viktigaste växtslagen.

1) Det svenska jordbrukets äldre ekonomiska historia, sid. 210. Jfr även Betänkande i utvandringsfrågan av G. Sundbärg (emigrationsutredningens huvudbetänkande) sid. 94 o. f.

343

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Det är lnärkligt i huru hög grad det jordbruket vid denna tidpunkt, alltså i början av 18oo-talet, dominerades av de vegetabiliska födoälnnena. Frainför allt i jämförelse 111ed 1500-talet hade i förbrukningen av kött och fläsk per invånare räknat skett en oerhört stor nedgång, lnöjligen till blott en fjärdedel, och för SInöret var nedgången ännu större. 1 ) Denna minskning av förbrukningen av animalier satte in n1ed full kraft redan under 160o-talet, lnen 17oo-talet visade en ytterligare nedgång. Flera faktorer samverkade till denna som representerat en viktig del av de utveckling. Den naturliga fria betena, blev sålunda i första hand tagen i anspråk för nyodlingarna, och i den mån övergång skedde från fäbodssystem till att hålla kreaturen hemlna, minskades tillgången till foder ytterligare. Även prisutvecklingen på de olika livsn1edlen synes i hög grad ha frälnjat övergången till vegetabilisk produktion.

Den självförsörjning, som nåtts under I82o-talet, hölls i stort sett fran1 till den genolngripande on1läggning av det svenska jordbruket, son1 tog sin början omkring 1870 och till vilken vi nedan återkomma.

Ifråga om brödsäden vägde sålunda import och export ganska jämnt, om man undantager det genom lnissväxt mot slutet av 1830-talet uppkOlnna importbehovet. Vid mitten av I8oo-talet uppstod ett hastigt växande överskott av havre, som därefter under en period var en av Sveriges viktigaste exportartiklar. Havren utgjorde vid dennatid icke i större utsträckning brödsäd utan hade blivit fodermedel och fann icke användning inom det svenska jordbruket, vars animaliska produktion ju var svagt utvecklad. Den förut omnälnnda tendensen till en gynnsaminare utveckling av priserna på vegetabilier än på anilnalier fortsatte ännu under 186o-talet och gav alltså icke anledning till någon övergång till animalieproduktion. Den inhemska produktionen av animalier räckte ej helt till för konsumtionen, utan regelbundet ägde en viss ilnport run1 av framför allt smör. Den synes ha uppgått -till olnkring I milj. kg per år, lnen siffran varierade -lnycket på grund av den hårdhänta behandling sn1öret var utsatt för i handelspolitiskt avseende. 2 ) Huvudleverantör var Finland, och särskilt vid n1itten av 184o-talet, då smörtullen nådde en orimlig höjd, smugglades ll1ycket finskt smör in i landet.

1) Det svenska j ordbrukets äldre ekonomiska historia; sid. 2 I r.

2) Montgornery, Arthur, Industrialismens genombrott i Sverige, Stockholnl 1947, sid. 35.

2

upp1.,

344

INGEMAR GERHARD

Om sålunda det svenska jordbruket under I8oo-talet fran1 till 1870 i stort sett gav en avkastning, SOlTI räckte för självförsörjning sn1öret utgjorde det enda viktiga undantaget - befann sig dock konsumtionen och därlTIed också inlporten aven rad produkter liggande utanför det svenska produktionsprogralTImet i stigande. Sålunda beräknas förbrukningen av socker ha ökat från 1,5 kg per inv. under 183o-talet till 7 kg under förra delen av I87o-talet, och av kaffekonsUlntionen skedde under SalTIma tid en fyrdubbling från 0,5 till 2 kg per inv.!)

Utvecklingen efter 1870 Den industrialisering av det svenska näringslivet, som ägde runl efter 1870, kon1 givetvis att i en mångfald hänseenden påverka den dittillsvarande huvudnäringen, jordbruket. Nya näringar växte fran1, och jordbruket var icke längre den självskrivne mottagaren av uppväxande arbetskraft. KomlTIunikationsväsendet inom Sverige byggdes ut, främst i form av ett nät av järnvägar, och sattes i förbindelse med de internationella handelsvägar över haven, son1 vuxit fralTI. Skogsindustrien hade redan vid århundradets mitt börjat skaffa Sverige de exportinkomster, som tillsalTImans lTIed en betydande utländsk upplåning tilläto en hastigt stigande ilTIport, vilken för första gången i Sveriges historia löste folkförsörjningen från de hårda band i vilka den hållits av det inhelTIska jordbrukets begränsade produktionsförlTIåga. Sverige hade börjat sin vandring från agrar- till industristat, från fattigdom till välstånd.

Den produkt på jordbruksområdet, som bäst lälTIpar sig för långa transporter och som ännu i våra dagar dominerar den internationella handeln på området, är ju spannmålen.. Det var också genOlTI en hastigt stigande spannmålsimport, SOlTI - Sverige började tillgodogöra sig de nya lTIöjligheterna att för folkförsörjningen utnyttja produktionen inonl onlråden, som ifråga om kliinat, jordtillgång m. nl. voro så nlycket bättre utrustade än Sverige. Redan under perioden 1871 -75 beräknades nettoskörden av vete och råg lnotsvara endast omkring 1) Montgomery, Arthur, genolnbrott i Sverige, 2 upp!. 1947, sid. 176. Jfr även elnigrationsutredningens förut nämnda huvudbetänkande, sid. 87. Av sistnämnda siffror återfinnas en del i vår tabell nr 74.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

345

80 proc. av förbrukningen, och tio år senare täckte nettoskörden av vete icke fullt· hälften av konsul11tionen - för råg var n10tsvarande siffra ungefär 70 proc. 1 ) I N orda111erika var uppodlingen av nya .områden och därn1ed produktionen i stigande, och överföringen gynnades av de hastigt sjunkande fraktkostnaderna - i början av 1880talet utgjorde frakten från Chicago till Liverpool för en quarter vete 6 s. n10t 16 s. femton år tidigare. 2 ) Den hastigt stigande införseln av spannn1ål påverkade givetvis i hög grad produktionsinriktningen inom det svenska jordbruket. Den ända fran1 till I86o-talet gynnsa111ma prisutvecklingen på vegetabilier vändes nu i sin 111otsats. De år 1888 införda spannInålstullarna, vilka efter en justering 1892 slutligen 1895 fastställdes så högt son1 till kr. 3: 70 per 100 kg, kunde endast 'borttaga en del av prisfallet och till någon del fördröja omläggningen till anin1alisk produktion. Utvecklingen påverkades för övrigt ej blott av den nya konkurrensen från billig transocean spannn1ål utan också aven med levnadsstandarden stigande efterfrågan på animaliska livsn1edel. Dessa representera ju i förhållande till de vegetabiliska en högre förädlingsgrad - via djurkroppen - och också ett högre pris.

Denna förskjutning inon1 det svenska jordbruket 1110t ökad anilnalisk produktion satte tydliga spår inom utrikeshandeln. Havreskörden fick i stigande utsträckning användning som foder åt kreaturen. Exporten av havre uppgick ännu under 1881-85 till 227.000 ton per år men hade fen1ton år senare praktiskt taget helt upphört och vändes därefter i ett importöverskott. 3 ) Animalieproduktionen byggdes el11ellertid upp ej blott på stigande inhemska skördar av fodermedel utan i ökad utsträckning på in1porterade råvaror. : Införseln av oljekakor steg hastigt, och värdet av fodermedelsimporten ökade från I milj. kr.

1871/75 till ol11kring 50 milj. kr. under åren närn1ast före första världskriget. Sedan den höga majstullen tagits bort 191 I skedde en oerhörd uppgång i denna il11port, som ju fraInför allt har betydelse för fläskproduktionen.

Den kraftigt ökade animalieproduktionen kon1 givetvis i första hand att tillfredsställa den vid denna tid snabbt stigande inhen1ska efter1) Montgolnery, A., a. a., sid. 253. _2) Ä111ark, Karl, Lantbruket under det nittonde århundradet, Stockhohn 1920, sid. 94.

3) Statistisk översikt, tab. 95 och 96.

INGEMAR, GERHARD

frågan 111en räckte också till för en ganska betydande export. Till en del betydde alltså detta, att den tidigare havreexporten ersattes med produkter, som representerade en högre förädlingsgrad. Särskilt kraftigt steg produktionen av mjölk, och vår handel med Sluör, som ännu under I860-talet karakteriserades av importöverskott, vändes påföljande årtionde i ett årligt exportöverskott på 1,7 milj. kg, en kvantitet S0111 under 1890-talet steg till 20 milj. kg.. Smöret hade därmed blivit en av våra viktigare exportartiklar representerande 12 proc. av totalexporten i värde räknat. Även produktionen av fläsk steg kraftigt, och under senare hälften av I88o-talet togs här upp en export på 5.000 ton per år, en kvantitet SOlU vid utbrottet av första världskriget stigit till det dubbla. Samtidigt ägde dock rUIU en betydande iluport av fläsk av annan kvalitet, det feta aIuerikanska, och före 1908 var det blott under enstaka år, som den svenska fläskexporten kvantitativt vägde över. Detta blev däremot regel fr. o. m. näIunda tidpunkt, om luan bortser från några av världskrigets år. Till fläskexpOrten kOln särskilt under 1870- och I880-talen en betydande utförsel av levande svin. Även för den stigande köttexporten gällde, att den först ett stycke in på detta århundrade vägde upp importen på on1rådet. Därtill kOIu emellertid en utförsel av levande djur, som på I870-talet var så betydande, att den flera gånger om vägde upp ilnporten av kött och näst smöret utgjorde vår viktigaste exportartikel på jordbruksområdet. 'Denna djurexport gick emellertid I880-talets utgång tillbaka.

Såsom väl redan framgått av det ovanstående, betydde för det svenska jordbruket utvecklingen efter 1870 icke blott en förskjutning från vegetabilisk till animalisk produktion utan också en kraftig höjning av avkastningen. Nyodlingsverksamheten blev visserligen av allt mindre betydelse och hade praktiskt taget helt avstannat vid tiden för det första världskriget,1) och jordbruksbefolkningen var i sjunkande. Förbättrade brukningsmetoder, växtförädling och ökad användning av importerade råvaror i form av konstgödsel och foderluedel medförde emellertid en ökad avkastning per hektar och ännu mer per inom jordbruket arbetande. För brukningsmetoderna spelade tillgången till nya lantbruksmaskiner stor roll.

1) I de båda nordligaste länen har dock en förhållandevis betydande nyodlingsverksamhet pågått även under de senaste årtiondena, gynnad genom statliga åtgärder.

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

347

Det första världskriget - liksom för övrigt också det andra 111edförde en forcerad utveckling av näringslivet inom en rad utomeuropeiska länder. Denna förskjutning av såväl jordbruks- SOl11 industriproduktion från Europa n10t »nya» länder hade kunnat iakttagas redan förut I11en fick nu en helt annan betydelse. På jordbrukets olTIråde kan noteras, att under kriget vetearealen i de europeiska länderna I11inskades med en femtedel, medan den fördubblades i Förenta Staterna och Kanada. Efter kriget fortsatte denna utvecklingstendens, och när den europeiska produktionen av livsnledel och industriella råvaror först år 1925 uppnått förkrigsnivån, hade Australien och Asien ökat sin produktion med cirka 20 proc., Nordan1erika l11ed 25 proc. san1t Sydan1erika och Afrika ännu 111er.t) Samtidigt hade också en utvidgning av produktionsprogramlTIet ägt rUlTI. Den nya kyl- och frystekniken gjorde det nu möjligt för jordbruksländerna på södra halvklotet att utan någon större kvalitetsförsälTIring sända även animaliska livs111edel genom det tropiska bältet till de stora industriländerna på norra halvklotet. Den konkurrens l11ed det europeiska jordbruket, SOl11 n10t slutet av I8ao-talet upptagits på de vegetabiliska livs111edlens oll1råde (frälTIst spannmål), fullföl jdes nu 111ed en framstöt på det animaliska med smör och kött som de Yiktigaste exportprodukterna.

Den europeiska livsmedelsproduktionen beräknades SOITI nämnts 1925 ha uppnått förkrigsnivån och fortsatte därefter att stiga i rask takt i samband med tekniska förbättringar inon1 jordbruket. San1tidigt tillfördes Europa ökade kvantiteter livsmedel fran transoceana länder. Men efterfrågan växte icke i kapp med produktionen. Folkökningen befann sig i hastigt avtagande, och förbrukningens förskjutning mot animaliska livsn1edel 111edförde en l11inskad efterfrågan på brödsäd. Lagren av vete voro fr. o. m. 1925 i stigande, och sedan 1928 givit en rekordskörd, inträdde 1929 ett starkt, internationellt prisfall på spannmål. En verklig krissituation skapades genom att till följd av kreditsvårigheter de stora spann1TIålslagren till en del kastades ut på marknaden och av san1ma orsak vissa av de spannmålsexporterande länderna tvingades realisera sin skörd så fort son1 1TIÖjligt utan att kunna välja den ur försäljningssynpunkt gynnSalTIl11aste tidpunkten. 2 ) Samtidigt sökte de spannmålsilTIporterande länderna Kock, Karin, Sveriges handelsekonomiska läge, Stockholn1 1934, sid. 28.

20 9.

2) lvfontgomery, Arthur, Svensk ekonomisk historia 1913-1939, sid.

INGEl\1AR GERHARD

genom i111portrestriktioner skydda egen produktion, och trycket av överproduktionen blev allt svårare. Redan 1930, hade läget utvecklat sig till vad som måste karakteriseras SOl11 en alh11än jordbrukskris, och denna kom i fortsättningen allt 111era att väsentligen erhålla sin prägel av den allmänna ekonomiska krisen 111ed efterföljande depression. I industriländerna medförde det sjunkande välståndet en kraftig nedgång i efterfrågan på animaliska livs111edel, och de jordbruksexporterande länderna drabbades icke blott härav utan också av den extrema protektionism, SOl11 utvecklades och SOl11 inonl importländerna medförde en växande inhemsk produktion. \lårt eget land utgjorde ett typiskt exe111pel härpå. Redan 1926 hade införts ett systenl 111ed utförselbevis för att göra tullskyddet på spannnlål mera effektivt, 111en det var först 1930, S0111 ett regleringssystem började byggas upp. Detta år infördes in111alningstvång för brödsäd och påföljande år en nlera direkt importreglering. Också sockerproduktionen blev 1930 delaktig av det statliga stödet i form av pristillIägg, vilket 1932 utvidgades till en fullständig reglering av den inhenlska sockernlarknaden. När prisfallet nådde de animaliska produkterna, utsträcktes regleringssyste111et 'även till dem. I-Iär infördes dels långtgående i111portförbud, dels exportprenlier och annat stöd åt exporten av SInör, fläsk och kött. Även fodermedel och ägg inrangerades i regleringssyste111et. År 1934 skedde en sa1110rdning och k0111plettering av de dittills vidtagna regleringsåtgärderna inom jordbruket. Man hade då nått fram till ett system, S0111 i stort sett avskärinade det svenska jordbruket från utländsk konkurrens och tillät produktpriser, som lågo väsentligt över världsmarknadens. Även ett konkurrerande livsll1edel som lnargarinet hade drabbats av regleringen och genom accis fördyrats tillräckligt för att förhindra ökad konkurrens nled smöret.

Regleringssysteinet innebar för det svenska jordbruket en stinlulans, som drev upp produktionen icke blott till självförsörjning utan på viktiga ol11råden därutöver ll1edförde överskott, S01n med betydande förluster delvis måste avsättas utomlands. Särskilt all1närkningsvärd var den ökning av brödsädesproduktionen, som ägde rutTI och som icke blott förde oss tillbaka till den självförsörjning, som karakteriserat förhållandena före 1870, utan också lät Sverige uppträda som exportör av spannmål, en roll SOl11 ju nled hänsyn till produktionsförutsätt'ningarna passade oss synnerligen illa. Även ifråga om smör

SVBRIGBS UTRIKESHANDBL

349

och fläsk drevs produktionen långt utöver det egna behovet, och överskotten måste med hjälp av betydande subventioner exporteras. Denna anin1alieexport betingades aven stigande import av fodermedel, liksom veteproduktionen hade ett ganska nära samband lued importen av konstgödsel. Det svenska jordbruket kom därmed att icke blott taga i anspråk inhen1ska produktionsfaktorer utan representerade också en förädling av importerade råvaror, SOlTI tydligen var direkt förlustbringande för landet och son1 kunde äga rurn endast i skydd av det omfattande regleringssysten1et.

Statliga åtgärder bruka SOlU bekant verka starkt frän1jande på lTIonopolbildningar, och det svenska regleringssystelnet på jordbrukets on1råde i början på I930-talet visade snart sådana verkningar. Inom få år växte upp organisationer, som kon11110 att kontrollera partihandeln lned olika jordbruksprodukter och inför vilka de enskilda, fristående företagen fingo allt svårare att hävda sin ställning. 1 ) Viktigast ha här blivit Svenska mejeriernas riksförening, grundad 1932, och Sveriges slakteri förbund, bildat 1933. Det kan tilläggas att statslnakterna direkt stödde organisationssträvandena genorn anslag i form av organisationsbidrag etc.

Den svenska jordbruksregleringen byggdes upp under I930-talets första år under trycket av jordbrukskrisens och den alhnänna depressionens verkningar. Den blev lnycket kostsam för såväl konsulnenterna SOlTI statskassan. lY1an skulle därför ha väntat sig, att den så snart SOln möjligt åter började avvecklas. Särskilt viktigt syntes vara att motarbeta överproduktionen av brödsäd liksolTI att bringa produktionen av Slnör i bättre överensstämmelse med avsättningsmöjligheterna inom landet. Åtminstone n10t 'slutet av I930-talet borde det, som Montgornery framhållit, »funnits utrymlue för en liberalisering av jordbruksregleringen. Och proble111et var så viktigt att det inte kunde avvisas. Det var i själva verket ett av våra allvarligaste ekono'n1iska problen1 vid tiden för krigsutbrottet. »2 ) Någon sådan tendens förmärktes emellertid icke trots en väl utvecklad högkonjunktur under de sista fredsåren.

Denna översikt skall avslutas 111ed några sif fror illustrerande den utveckling inom svenskt jordbruk och handeln med jordbruksprodukter, S0111 ägt rum efter 1870 och som i stora drag antytts här ovan.

1) Montgomery, Arthur, Svensk ekonomisk historia 1913-1939, sid. 357.

2) 11ontgo111ery, a. a., sid. 356.

35°

INGEMAR GERHARD

Jämförelse göres dels lned förhållandena under den sista »fria» perioden, alltså 1920-talet, dels n1ed det läge, vartill jordbruksregleringen förde under I930-talet.

SåSOll1 frall1hållits har det svenska jordbruket allt sedan I87o-talet kännetecknats aven starkt stigande avkastning. Den svenska skörden uppgick sålunda under perioden 1876/80 till 5,2 n1iljarder skördeenheter, en siffra SOln 1926/30 stigit med 65 proc. till 8,6 lniljarder och 1936/40 till 9,0 miljarder, vilken sistnämnda siffra betydde en ökning lned 73 proc. 1 ) Denna uppgång har icke byggt på någon arealutvidgning av betydelse. Ännu under 187°- och I880-talen hade visserligen nyodlingen en icke obetydlig omfattning och innebar frainförallt en olnläggning av den naturliga ängen till åker. Efter det första världskriget ha dären10t nyodlingarna varit så obetydliga, att de överträffats av den igenläggning av åkerjord, som delvis salnn1anhängt lned behovet av tOlTItmark kring. städer och samhällen. Den salnlnanlagda arealen åker och äng (sistnäl11nda n1ed hänsyn till skördeutbytet reducerad till en tredjedel) steg från 3,5 milj. har 1876/80 till 4,1 lTIilj. 1936/40.2) Uppgången l110tsvarar 17 proc. Den egentliga jordbruksbefolkningen i arbetsföra åldrar uppgick 1876/80 till 1,6 milj., en sif.fra SOlTI 1936/40 sjunkit till 1,2 lTIilj., motsvarande en nedgång med 25 proc. Den relativa nedgången var givetvis mycket större, och jordbruksbefolkningens andel av hela befolkningen sjönk från 72 proc. 1870 till 33 proc. 1940. lV10t en skördeökning på 73 proc. står sålunda en arealökning på endast 17 proc. och en minskning av arbetskraften lned 25 proc. Det betyder, att mellan 1876/80 och 1936/40 avkastningen per hektar steg 1ned närn1are 50 proc. och per arbetare räknat betydligt mer än fördubblades (uppgång 130 proc.).

Den stigande avkastningen från jordbruket fördelade sig mycket olika på olika produkter, och det kan vara av intresse att med några siffror belysa den viktigaste förändringen, nämligen den ovan on11) Jureen, Lars, Jordbruksproduktionen och Sveriges försörjning n1ed livsmedel, tab. 9: I (hänvisningen avser även en del i det följande lämnade uppgifter). Ifrågavarande arbete har utförts på uppdrag av 1942 års j ordbrukskon1mitte och avses att ingå i SOV. Vissa avsnitt ha utarbetats av K. O. Wahlfisk. När detta skrevs var arbetet ej utkommet från trycket, tnen förf. har välvilligt beretts tillgång. till n1anuskript och korrektur.

2) Jureen, a.a., tab. I: 2.

SVERIGBS UTRIKBSHANDBL

35 1

nämnda övergången från vegetabilisk till ani1ualisk produktion. Produktionen av viktigare livsn1edel1 ) representerade 1876/85 2.753 miljarder kalorier, en siffra SOl11 betydligt n1er än fördubblats till 6.422 ll1iljarder 1930/39. Härav utgjorde vegetabilierna vid periodens början 1.841 miljarder kalorier och vid dess slut 3.567 miljarder, alltså icke fullt en fördubbling. Samtidigt 1uer än tredubblades animalieproduktionen och ökade från 912 till 2.855 n1iljarder kalorier.

1\10t denna stigande avkastning från jordbruket har stått en växande befolkning. Antalet skördeenheter per invånare och år uppgick i slutet på I87o-talet till 1.156, en siffra SOl11 under senare delen av 1930-talet stigit till 1.427. Skördeökningen har sålunda icke blott motsvarat folkökningen utan därutöver medgivit en konsumtionsökning med 23 proc. Härtill kon1n1er en betydande kvalitetsförbättring hos flertalet produkter, vilket gör att 0111 man räknar on1 de viktigare livsn1edlen i kalorier, man per invånare erhåller en produktionsökning mellan 1876/85 och 1930/39 på icke mindre än 70 proc.

Vi ha ell1ellertid att räkna 111ed icke blott en stigande befolkning utan i sall1band 111ed stigande levnadsstandard också en ökad förbrukning per invånare. 1n01U den vegetabiliska livs1nedelsgruppen har konsumtionen härvid förskjutits mot de dyrare produkterna, från t. ex. potatis och råg n10t vete och socker. Ännu viktigare är emellertid den redan i flera samll1anhang olnnämnda förskjutningen mot animalier. Sistnämnda livsmedel representera ju en ökad. förädlingsgrad, som ställer sig relativt dyrbar, eftersom fyra fe111tedelar av fodermedlens kalorivärde gå förlorade. 2 ) I Sverige har konsumtionen av jordbruksprodukter (inkl. margarin) stigit från. 2.280 kalorier per dag och invånare under 1876/85 till 3.100 under Detta motsvarar en uppgång med 35 proc. 3 ) Även för denna konsumtionsökning har den stigande avkastningen från j ordbruket till stor del räckt till. Såsom tidigare olunämnts var Sverige före 1870 i stort sett självförsörjande på livsmedlens område. Efter nämnda tidpunkt inträdde en snabb förändring, och redan

1) Jureen, a.a., tab. 9: 4. Vegetabilierna representeras av 111 j öl av vete och råg, socker, sirap samt n1at- och fabrikspotatis, under det bland anin1alier medtagits kött och fläsk, konsumtionsmj ölk, slnör och ost.

2) Jureen, a.a., tab. 8: 3.

3) Jureen, a.a., tab. 10: 14.

35 2

INGEMAR GERHARD

för perioden 1876/85 har det beräknats,t) att jordbruksproduktionen inon1 landet motsvarade endast 79 proc. av förbrukningen, som alltså till 21 proc. byggde på illlport. I denna självförsörjningsgrad skedde fraln till 1930-talet icke någon större förändring, vilket alltså betydde att jordbruksproduktionen växte i takt med förbrukningen 111en att givetvis i absoluta sif fror importöverskottet blev allt större.

För I920-talet sålunda självförsörjningsgraden till 82 proc. och importens andel till 18 proc. Ifråga on1 vegetabilier utgjorde härvid försörjningsgraden endast 75 proc. n10t 94 proc. för anilnaliska jordbruksprodukter och i sistnämnda fall rent av 104 (alltså nettoex'port), om lnan bortser från Inargarinet. 2 ) I denna relation lnellan inhelnsk produktion och utrikeshandel medförde jordbruksregleringen under 1930-talet 111ärkliga förändringar.

Fralllför allt ökades den inhemska produktionen av spannn1ål, och produktionen av vegetabilier steg från 75 proc. av förbrukningen under I920-talet till 96 proc. under I930-talet. För den anilllaliska produktionen (med bortseende från margarin) höjdes siffran från 104 till 109, vilket alltså innebar att exportöverskottet ll1er än fördubblades.

Denna stegring av jordbrukets avkastning sedan I870-talet - och icke minst uppgången under I930-talet - representerar emellertid till icke obetydlig del en förädling av importerade råvaror i form av konstgödsel och fodermedel. Vegetabilieproduktionen under 1920talet motsvarade som nän1nts 75 proc. av den inhemska konsulntionen.

Utan hjälp av il11porterad konstgödsel hade siffran blivit 69 proc.

Ifråga om 6 proc. byggde sålunda konsulntionen på importerad råvara.

När jordbruksregleringen under I930-talet drev upp den vegetabiliska självförsörjningen till 96 proc. fördubblades den importerade konstgödselns betydelse och motsvarade 12 proc. av.den svenska vegetabiliekonsulntionen.

På sallln1a sätt byggde vår under I920-talet till 94 proc. uppgående självförsörjningsgrad på det anilnaliska on1rådet ifråga Oln 20 enheter på import av konstgödsel och foderlnedel. Utan hjälp av denna råvaruimport hade självförsörjningsgraden sålunda endast blivit 74 proc. Och när produktionens andel av konsumtionen steg från 94 proc. under 192o-talet till 95 proc. under I930-talet, skedde i själva verket 1) Jureen, a.a., tab. ro: 15.

2) Jureen, a.a., tab. ro: r2.

353

S\TERIGES UTRIKESHANDEL

en nedgång från 74 till 73 proc., 0111 man bortser från den nälnnda råvaruimporten. Dessa siffror illustrera tydligt vad som ovan fralnhållits, nän1ligen att den genom jordbruksregleringen uppdrivna produktionen under I930-talet till icke obetydlig del representerade en ökad förädling av importerade råvaror.

Slutligen skall nän1nas, att om nlan räknar bort den stigande importen av konstgödsel och foderlnedel, sjönk självförsörjningsgraden i Sverige ifråga 0111 jordbruksprodukter från 79 proc. 1876/85 till 71 proc. under I920-talet och steg endast till 79 pi oc. under I930-talet.

Trots oförändrad självförsörjningsgrad hade därmed Sverige för sin folkförsörjning i absoluta siffror räknat blivit i ökad grad beroende av inlporten. På övriga onlråden, där importen i stort sett lämnades fri, utvecklades den i betydligt snabbare takt, och särskilt under 1930talet var j ordbruksprodukternas andel av Sveriges totala inlport i sjunkande. Produkter av jordbruk och ladugårdsskötsel representerade sålunda under I87o-talet 43 proc. av Sveriges ilnport, en siffra SOlTI under I890-talet sänktes till 36 proc. nlen S0111 ännu under 1920talet stod vid 32 för att under I930-talet pressas ned till 22 proc.

Dessa produkters andel av exporten sjönk från 27 proc. under 187°talet till 9 proc. under 1930-talet. Samtidigt fen1dubblades Sveriges ilnportöverskott på olnrådet från 50 till 250 nlilj. kr.1) 4

1) Statistisk översikt, Stat. lnedd. ser. A, Band III : I, tab. 38 resp. SOS Handel 1945, sid. 22. Varugruppens salnmansättning överensstänl111er icke helt lned vad som här i fortsättningen betecknas som jordbruksprodukter.

23

354

INGEMAR GERHARD

Sveriges handel med jordbruksprodukter 1936/38 Man brukar skilja 1nellan areell produktion l11ed avkastning i förhållande till den produktiva ytvidden och lokal produktion, SOln fordrar endast helt Sll1å ytor, och där avkastningen väsentligen beror av läget?) 'fill den förra typen hör växt- och djurrikets råvaruproduktion och till den senare 111ineralrikets råvaruproduktion samt förädlingsindustrien.

Under benän1ningen jordbruksprodukter sa111manfatta vi i denna avdelning den areella produktionen i den 1nån den ger foder och livsn1edel. Vi 1nedtaga sålunda produkterna (ävensom alstren från på dessa uppbyggd förädlingsindustri) från åkerbruk (plantageodling ), med undantag för spånadsämnen och ,kautschuk, trädgårdsodling, boskapsskötsel, n1ed undantag för hudar och skinn, saInt fiske. 2 ) Skogsbruket faller givetvis helt utanför och har behandlats i den föregående avdelningen.

SOln synes motsvarar beteckningen jordbruksprodukter icke helt innehållet i detta avsnitt. Även de ur havet hälntade produkterna inrym1nas. Det kan elnellertid fran1hållas, att fisket SOln regel redovisas SOln binäring till jordbruket, och i båda fallen rör det sig ju 0111 en livsmedelsproduktion. Ifråga Oln en del produkter, t. ex. margarin, skulle det rent av erbjuda svårigheter att särskilja till vilken del råvaran hämtats ur jorden eller ur havet. Vidare får den reservationen göras, att när här medtagas samtliga produkter från trädgårdsodlingen, representera blomn10r och prydnadsväxter en liten grupp, SOln faller utanför beteckningen foder och livsn1edel. Ytterligare bör fran1hållas, att icke blott råvarorna utan också produkterna från följande förädlingsled medtagas. Ofta gäller handeln just dessa senare, t. ex. socker och sn1ör.

1) De Geer, Sten, Människans och näringslivets geografi, Stockho1n1 1928, sid. 138.

2) Begreppet jordbruksprodukter kan givetvis fattas i den vidare betydelsen, att de här uteslutna produkterna tnedtagas. Så har t. ex. skett i det av Internationella lantbrtlksinstitutet utgivna verket World 'rrade in Agricultural Products (H.0111 1940), vilket även omfattar spånadsämnen, kautschuk n1. m .. (a.a. sid. 19 ff.).

SVERIGES UTRIKESHANDEL

355

En nlångfald jordbruksprodukter ingår i den svenska utrikeshandeln, och vår handelsstatistik räknar på detta onlråde icke nlindre än alnkring 350 nUlnnler, i stort sett motsvarande avdelningarna I-IV. Den första fråga, sonl uppställer sig, är givetvis en lämplig gruppering av dessa hundratals produkter. En skiljelinje av betydelse går l1lellan sådana produkter, som äro föremål för någon. större produktion inorn Sverige, och sådana ifråga om vilka förbrukningen helt eller praktiskt taget helt bygger på import. En annan uppdelning, vilken· användes i föregående kapitel, kan göras n1ellan vegetabiliska och animaliska produkter, varvid de sistnälnnda representera en via djurkroppen företagen förädling av de förra. En tredje uppdelning kan göras nlellan närings- och njutningsInedel, ehuru gränsen här är nlycket oskarp och flertalet njutningsmedel representera visst näringsvärde och vice versa. Slutligen kan man skilja mellan råvaror och i olika grad förädlade produkter.

I det följande ha de olika lnetoderna kombinerats för att så långt nlöjligt få fram grupper med likartad san1111ansättning ifråga 0111 produktion, handel och konsumtion. Därvid ha produkterna salllnlanförts i sex huvudgrupper, nälnligen vegetabilier, fettråvaror, anilnalier, fisk, njutnings111edel och livslnedelsindustri. :F'ör innehållet i de olika grupperna redogöres närinare i de olika avsnitten. Här skall endast nämnas, att i den första gruppen, vegetabilier, rylllmas produkterna från svenskt åkerbruk1 ) och svensk trädgårdsodling j än1te de utländska 1110tsvarigheterna härtill. Sålunda t. ex. både vete och ris, äpplen och aprikoser. Den fjärde gruppen, njutningsllledel, innehåller också enbart vegetabiliska produkter, men såsonl rubriken anger ha här samlllanförts sådana, som icke äro att anse SOl11 näringsämnen. Dessa produkter ha också det gemensamt, att de icke alls eller endast i obetydlig utsträckning äro föremål för produktion i vårt land. Även i gruppen fettråvaror ingå vegetabilier, som före kriget i stort sett lågo utanför det svenska produktionsprogralllmet, 111en det rör sig här 0111 näringsän1nen och då i första hand råvaror för nlargarinproduktionen.

Gruppen fettråvaror rymmer en1ellertid också anilnaliska produkter, hämtade från såväl boskapsskötsel som fiske och valfångst. Margarinet självt - i den obetydliga utsträckning handel 111ed den färdiga 1) För de båda huvudgrenarna av jordbruket användas beteckningarna åkerbruk och boskapsskötsel, vartill kommer trädgårdsodlingen SalU en från jordbruket till övervägande del fristående näring.

INGEMAR GERHARD

produkten äger run1 - har placerats i gruppen anin1alier, son1 i övrigt olnfattar livslnedelsprodukter från boskapsskötseln, Oln n1an nu får använda detta ord även om höns och bin. Havets anilnalieavkastning har fått en egen avdelning, som föruton1 fisk rYlnmer olika skaldjur.

I den sista gruppen slutligen, livslnedelsindustri, äro san1lade produkter av högr.e förädlingsgrad med råvarorna hälntade ur de fem föregående grupperna. Gränsen är givetvis mycket oskarp. I svensk industristatistik räknas även produkter som t. ex. smör, socker och torkad frukt till livsmedelsindustrien. Här ha vi emellertid, delvis i anslutning till svensk handelsstatistik, dragit gränsen snävare.

A.

Varugruppens sammansättning Såsoln redan framgått av det föregående, behandlas i denna avdelning icke hela den vegetabiliska produktionen utan endast produkter i forn1 av foder och livsmedel från svenskt åkerbruk och svensk gårdsodling j älnte de utländska motsvarigheterna härtill.

Vad först beträffar produkterna från åkerbruket, bilda de vad som i dagligt tal kallas skörden. Den förut omnälnnda on1läggningen till anin1alisk produktion har lnedfört, att av skörden endast en n1indre del går till människoföda, under det huvuddelen genoln boskapsskötseln förädlas vidare till animaliska livsmedel. 'Oln man bortser från lagrings förluster och utsäde, uppgick den svenska skörden 1930/39 till 8,3 miljarder skördeenheter. Härav gingo till direkt förbrukning jälnte export knappt 1,3 miljarder skördeenheter lnotsvarande 15 proc. 1 ) Icke lnindre än 85 proc. av den svenska skörden fann sålunda under 193o-talet användning som foder. Eftersom åkerbruket som regel är förenat n1ed boskapsskötsel, blir större delen av skörden icke förenlål för försäljning och komlner alltså icke ut i handeln, varken den inrikes eller utrikes. Förhållandet kan illustreras av att enligt inonl livsn1edelskommissionen på grundval av ett o111fattande deklarationsnlaterial gjorda beräkningar2 ) år 1938 vegetabilierna för svenskt 1) Jureen, a. a., tab. 2 :2.

2) Kungl. Maj :ts prop. nr 280 till 1947 års riksdag, bilaga 2.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

357

jordbruk representerade endast 25 proc. av försålda produkter 1110t 75 proc. för ani111alierna.

Spannluålen intager en alldeles dOlTIinerande ställning inolu den del av skörden son1 saluföres. År 1938 representerade enligt den ovannäll1nda beräkningen spann111ål (j ämte en obetydlig post frövaror ) hela 62 proc. av totalinko111sten från vegetabiliska produkter. SOIU vi sett fick spann111ålen tidigt betydelse också för det internationella varubytet. \Ti ha här först och främst vete och råg, 111ed en yanlig tern1 betecknade S0111 brödsäd. Till huvudsakligen människoföda går också det in1porterade riset. Som fodermedel få dären10t räknas havre och korn liksOll1 den importerade n1ajsen. Till »övriga» slag av spannn1ål hänföras i anslutning till bl. a. den svenska handelsstatistiken också baljväxterna med ärter och bönor son1 viktigaste produkter.

För salutliga dessa produkter föreligga tillfredsställande svenska uppgifter över såväl produktion (skörd) SOITI handel. För de sex ovannälnnda sädesslagen finnes även god internationell statistik över produktion och handel, varvid närn1ast till hands ligger att använda de av Internationella lantbruksinstitutet i ROlTI publicerade uppgifterna. 1 ) Under beteckningen kvarnprodukter medtages nästa led i spannInålens förädling, nän1ligen lnjöl, gryn och kli. Endast två produkter äro här av större betydelse för den svenska utrikeshandeln, näll1ligen risgryn och kli. I den obetydliga utsträckning, SOlTI utrikeshandel förekoll1111er med de följande förädlingsleden, huvudsakligen export av knäckebröd, ha produkterna förts till gruppen livslnedelsindustri.

Till foderluedlen får luan som nän1nts räkna huvuddelen av all spann111ållned undantag för råg, vete och ris, och hit hör också kvarnprodukten kli. yTtterligare en grupp foderlTIedel spelar stor roll för utrikeshandeln, nämligen oljekakor och oljekakslnjöl. Här lnedtagas såväl dessa som övriga fodermedel, vilka senare ha relativt liten betydelse för utrikeshandeln.

Slutligen ingå bland åkerbrukets produkter också potatis och socker1) Annuaire international de statistique agricole 1939-40, Ronle 19-+0, ger som regel siffror för här ifrågavarande period (i936/38) och utgör huvudkällan för i denna avdelning använd internationell statistik rörande j ordbruksprodukterna. Viktig är också den förut omnänlnda av satnma institut utgivna World Trade in AgriculturaI Products. Dock ger denna icke siffrorna för år 1938 och berör produktionsförhållandenaendast ll1era i förbigående. Denna källa har utnyttjats för att belysa utvecklingen under 1930-talet åv världshandeln nled jordbruksprodukter.

35 8

INGEMAR GERHARD

betor. Dessa representerade 1938 1S resp. 20 proc. av det svenska jordbrukets inkolTIst av vegetabiliska produkter och voro i detta hänseende de enda av betydelse vid sidan av spannlTIålen. I båda fallen är utrikeshandeln obetydlig. I stället on1fattar den de följande förädlingsleden. En stor internationell handelsvara är sålunda socker, och tillfredsställande såväl svensk SOlTI internationell statistik föreligger över både produktion och handel med fördelning på bet- och rörsocker. Av potatisprodukterna är endast stärkelsen av nälnnvärd betydelse för den svenska utrikeshandeln. Övergå vi så till trädgårdsodlingen, kunna här urskiljas tre grupper av produkter, nälnligen frukter och bär, köksväxter och rötter samt blommor och prydnadsväxter. Den första av grupperna är förernål för stor internationell handel, och för de viktigaste produkterna ger lantbruksinstitutet uppgifter on1 handeln och delvis också on1 produktionen. För san1tliga tre grupper gäller, att såväl färska (levande) SOlTI torkade produkter n1edtagas, under det inlagda, syltade och konserverade föras under livsmedelsindustrien. I sistnälnnda fall utgöra givetvis frukt- och grönsakskonserverna den utan jämförelse viktigaste posten i utrikeshandeln.

I bilaga 2 återfinnes en uppställning över de nUlTIlner i handelsstatistiken, S 0111 de olika varugrupperna on1fatta. Givetvis ingår endast ett fåtal av dessa produkter i industristatistiken, och produktionsuppgifterna ha därför så långt n1öjligt kompletterats 1ned uppgifter ur jordbruksstatistiken och andra källor.

U trikeshandeln med spannmål Spannn1ålen kom redan mot slutet av 1600-talet att bli en viktig in1portvara för Sverige, och när mot slutet av 18oo-talet billig transocean spannmål i stora mängder tillfördes den europeiska 1narknaden, kOln en betydande del av vårt lands spannn1ålsförbrukning att bestå av i111porterad vara, till en början dock mest av europeiskt ursprung.

I det föregående har sålunda nämnts att under första hälften av 1880talet nettoskörden av vete täckte. icke fullt hälften av den svenska konsu111tionen och att för råg motsvarande siffra var ungefär 70 proc. Med övergången till animalieproduktion k0111 snart också i111porten av spannn1ål för foderändalnål att få betydelse, och fran1 till

SVERIGES UTRIKESHANDEL

359

193o-talet karakteriserades Sveriges utrikeshandel av ett betydande i111portöverskott av såväl brödsäd sonl annan spannl11ål. Därefter medförde emellertid jordbruksregleringen i sanlband med några 111ycket goda skördeår, att den inhe111ska produktionen av brödsäd drevs i höjden, så att den icke blott täckte förbrukningen utan medförde icke obetydliga överskott. Av för foder avsedd spannnlål, och då i första hand maj s, kvarstod däre1110t även under 193o-talet en betydande inlport.

Sådant var alltså läget under den här behandlade perioden 1936/38.

S0111 fra111går av tab. 46 uppgick Sveriges spannnlålsill1port till 240.000 ton per år 1110t en export på 75.000 ton. I1nportöverskottet utgjorde sålunda endast 165.000 ton, 1110tsvarande 5 proc. av konsu111tionen.t) Detta i111portöverskott hänförde sig enlellertid helt till den spannmål, SOl11 till övervägande del användes SOl11 foder, under det ifråga onl brödsäden (vete och råg) Sverige hade ett exportöverskott på 6.000 ton.

Vetet utgör jä111te riset det för ll1änniskan viktigaste sädesslaget och är också det, SOl11 har den största betydelsen för det internationella varubytet. Av världsproduktionen, vilken 1936/38 uppgick till 147 ll1ilj. ton,2) exporterades drygt 17 111ilj. eller närmare 12 proc. (j fr tab. 48). _ I denna exportkvantitet ingår även vetemjölet, SOl11 0111räknats' till vete. 3 ) De internationella vetetransporterna utgöras till knappt 20 proc. av ll1jÖl.

Europa (exkl. Sovjetunionen) producerade 1936/38 30 proc. av världens vete 111en förbrukade drygt 36 proc. Vår världsdel blev därnled destinationsorten för större delen av världshandeln 111ed vete, nämligen ifråga 0111 12 av de 17 nlilj. ton, SOl11 gingo i internationell handel. Den alldeles dOl11inerande lnottagaren var Storbritannien, vars veteinlport uppgick till 5,6 ll1ilj. ton per år, l110tsvarande en tredjedel

-f- inlport - export.

2) Denna liksom följande siffror för internationell produktion och handel lned spannmål hän1tade ur i\nnuaire international de statistique agricole 193940. En jänlförelse lned svensk statistik visar, att de av institutet TIleddelade uppgifterna över handeln nled spannmål överensstälnn1a med vår handelsstatistik, under det ifråga on1 den svenska skörden dylik överensstänllnelse föreligger endast för år 1936, under det för 1937-1938 institutet SOln regel ger något högre siffror, troligen beroende på att prelin1inära uppgifter använts.

3) Reduktionsfaktor 1,333. Denna användes av Internationella lantbruksin-· stitutet och 1110tsvarar 75 proc. utn1alning.

1) Konsumtionen fattas här genolngående = produktion

INGEIVIAR GERHA.RD

Tab. 46.

Sveriges produktion och utrikeshandel med produkter från åkerbruket 1936/38

[värde

Kvantitet (ton) Varuslag Prod.

Imp.

Exp.

I

Kons.

I Imp.

I

kr.):

Exp.

I

I

A. Spannmål

I

\Tete

I

Råg.

Korn I-Iavre. l\lajs Ris ÖvrigP) .

694· 157 3 66 .7 8 7 20 9.7 66 1. 2 7 2 .6 9 6 -

6°4.°4 2

SUl111na

I

I

(1.000

3-147-4 48 1

I

5 r. I 3 8 53. 2 57 69 2 .°3 8 9.3 1 3 65 6 3 62 .79 0 5. 2 °4 9. 201 18 5 20 9. 8 79 72 4° 18. 21 4 3. 8 5 2 1. 28 7. 0 5 8 2.143 128 144.3 2 9 16.33 1 144·457 12.200 1.9 18 12.200 604.206 1.9 6 5 8·5°7 8·343

8. 206 1 576 1

20j 77 6 1

14 1.9 8 7

1

239·9°5 74. 8 5.31 3.3 12 .5°0 3 2 .3 66 11.579

B. Kvarnprodukter Kli Risgryn. Övrigt

I

SU1111na

c.

35·974 4.3 2 5 275

3.74 2 13 2.144

162.4 6 3 I ! . I 20 595. 1 3 1

372 4.

1. 16 5 126

34 1 6 54 6

734·°39

4°·574

5. 8 99

7 68 .7 14

5. 66 31

893

Fodermedel Oljekakor. mjöl av

»

:}

Övrigt SUlnn1a

D. Socker och sirap E. Potatis Uvrigt 2 )

147.93 1 63. 2 °3

I

F.

13°.23 1 6808 597. 000

•

211.134 283. I 81 1. 8 33.739

-

20.663 161.575 11.899 } 28 5. 8 3 2 6.59 8 49·5°8 61. 283 .

7. 1 49 2.922 67-43 0 1.°55 2I8.23 2 ! 76.1°4

1

I

1. 68 5

8. 16 5 62 4

353. 262 28.3 16 \ 10·474

15. 1 7 1 1 755 297·597 6. 262 1 15 1 1.839. 8 50 5. 2 47 29.9 8 4

2.242 4 62 2.881

202 14 2.9 81 I

Källa: SOS Handel, Industri samt Jordbruk och boskapsskötsel 1936-1938.

Industristatistikens uppgifter om handelsförmalning ha kompletterats med Jureens uppskattningar av löneförn1alning. 1) Inkl. ärter, bönor och vicker. Viktigaste post utgör blandsäden. 2) Hö och halm, vitbetor, lnalt, stärkelse, gryn av annat än spannmål samt frö.

av hela världsill1porten. Denna väldiga in1port 1110tsvarade i runt tal 80 proc. av landets förbrukning av yete. Närn1ast efter Storbritannien SOIU importörer av vete följde Belgien l11ed 1.2 n1ilj. ton (70 proc. av förbrukningen), Tyskland n1ed 0.9 111ilj. ton (IS proc.), Italien med 0.8 milj. ton (8 proc.) och Holland n1ed 0.6 luilj. ton (60 proc.).

Sveriges irnport på blott 50.000 ton per år ter sig obetydlig icke blott

S\TERIGES UTRIKESHANDEL

i jänlförelse 111ed in1portörer av denna storleksordning utan också i förhållande till grannländerna: Norge 210.000, Danlnark 204.000 och Finland 97.000 ton. Under 192o-talet därelnot hade Sverige en vetein1port på betydligt över 200.000 ton per år.

De fyra stora veteexportörerna voro före kriget Kanada, Australien, Argentina och Förenta Staterna i nu nän1nd ordning. Deras san1111anlagda export uppgick till i runt tal 12 lnilj. ton per år lnotsvarande bortåt 70 proc. av världsexporten. För Kanada och . A . .ustralien utgjorde exporten två tredjedelar av produktionen, för Argentina en tredjedel Inen för Förenta Staterna knappa 5 proc.

Med denna lokalisering av exportörer och in1portörer av vete k0111ma huvudlederna för handeln lned vete att gå från An1erika och Australien till Nordvästeuropa. Den internationella vetehandeln försiggår till närinare 90 proc. till sjöss, och Hun11lun beräknar,1) att av dessa sjötransporter 1936/38 icke lnindre än 74 proc. gingo från de fyra ovannämnda storexportörerna till N ordsjöns halnnar.

För Sveriges vidkolnmande var 1936/38 Kanada den störste leyerantören, och därifrån kon1Ino 70 proc. av vår vetein1port n10t 20 proc. från Förenta Staterna och praktiskt taget resten (9 proc.) från Argentina. Den näst störste världsexportören, Australien, spelade däremot icke någon roll för den svenska veteilnporten under dessa år ( j f r ta b. 47). l\10t en årlig svensk veteilnport på 51.000 ton stod under denna period en något större export på 53.000 ton, vilken till större delen (57 proc.) inföll under 1936. Hela denna export gick till våra grannländer n1ed Tyskland, Danmark och Storbritannien son1 de största köparna (salnInanlagt 84 proc.) och i 'övrigt till Baltikun1, Finland och Norge.

Den andra brödsädessorten, rågen, kan i en helt annan grad än vetet sägas vara ett europeiskt sädesslag. I de transoceana länderna odlas sålunda endast litet råg, produktionen är koncentrerad till Europa inklusive Sovjetunionen, son1 före kriget svarade för 96 proc. av världens rågodling. Skörden uppgick 1936/38 till 47 n1ilj. ton eller knappt en tredjedel av veteskörden. De rågätande folken, till vilka Sverige hör eller åtIninstone har hört, producera i huvudsak sitt rågbehov själva. Den internationella handeln med råg är därför ganska 1) HUlnlull1, Johannes, Overs0iske transportproblelner, I(öpenhamn 1943, tab. 3.

362

INGEMAR GERHARD

Tab. 47.

Den svenska spannmålshandelns inriktning 1936/38 (ton) Yete

Land

I

I

I,

I I

Europa .. ·. därav Polen :1 » Nederländerna I » Ungern ·. » J ugoslavien . · . i\..sien ...... · . därav Britt. Indien. · .

Amerika. .... . ·. därav' Britt.Nordamerika » Förenta Staterna » Argentina. ·. Övr. utomeur. länder l ) · .

·

I

I

I

45 6 113 -

-

i

I övrigtl I I

Summa

ton

I

I LOOO I

kr.

I

I

I

- 8.292 39.5 21 5·747 19. 862 7.9 60 1.160 3. 60 3 - 2.242 2-4 10 754 1 147 7. 8 3 2 L0381 7. 68 5 8.606 8. 609 1.°7° 3 61 14.9 6 3 2.286!

2.7° 6 ,12.19 6 - 10·°45 10·°45 1. 62 5 29 2 18 5. 08 3 24. 2 7 8 11. 86 5 121.606 -- 2·3°6 37·94° 6.73 2 17·447 3 28.253 4. 147, 28r 118·534 13.35 6 I r. 702 101.668 28 3 55 3 48 337 I 18. 21 4 144·457 12.19918.693 239·9°4 3 2 .3 66

4. 562 1 6·349 2416 1.828 1681

l _i

-

Ris

Majs

Havre

I I

I

A. Import

Råg

I

1

-I

=1 -

5 0 .681 35.4 81 10·54° 4. 660 -

639 153 26 3 223

Summa 51.137

5. 2°4

3

B. Export

I

.

Europa ... .·. därav Norge. ·. » Danmark . . · . » Finland. · . » Baltikum . » Tyska riket. ... » Storbrit. o. Irland Övr. utolneur. länder1) · .

·

53. 2 5 6 1.268 16·574 2·°7° 3. 8 4 8 19. 199 9. 000

3. 81 7 12 9 41

9. 193 2·599 '2.895 3-4 26 -

1.943 3°7 99 106

I 81 34 Summa 53. 2 571 9. 201 3. 8 5 1 1 1

12 3 12 3 -

5 128 1

I

-18.3°1 4 11 -

-

=1

9 16 9 6·975 354 114

74. 6 9 0 11.5 2 7 499 4·4°7 19. 6 4 2 2.259 79 1 7·455 4. 16 4 725 26.273 5.3 8 4 9-4 60 1. 2 93 162 53

-1 8 ,4 151 74.8521 11.5 80 1

Källa: SOS Handel 1936-1938. I denna liksom följande tabeller med länderfördelning förekommer på grund av avkortningarna att totalsiffrorna lued en eller annan enhet avvika från de verkliga värdena (jmfr i detta fall tab. 46). 1) Inkl. ej specificerade länder.

liten och uppgick under här ifrågavarande period (inklusive råglTIjöl) till I n1ilj. ton, lTIotsvarande blott 2 proc. av skörden. För vetet var S0111 ovan nä111nts lTIotsvarande siffra 12 proc. Även kan näiTInaS att råg111jölet omfattar endast 10 proc. av handeln med råg n10t 20 proc. för vetet. Den störste exportören av råg var före kriget Sovjetunionen, och från detta land kom en fjärdedel av världens rågexport. Där-

SVERIGES UTRIICESHANDEL

efter följde Polen och Rumänien och en lång rad europeiska länder sa111t utanför Europa även Argentina och Förenta Staterna. Den transoceana handeln n1ed råg var dock ganska obetydlig. Till europeiska länder gingo 1936/38 drygt 95 proc. av världsiITIporten, och Europa inklusive Sovjetunionen levererade sa111tidigt 75 proc. av världsexporten (jfr tab. 48).

S 0111 framgår av tabell 46 uppgick den svenska rågskörden till 367.000 t011 per år under ifrågavarande period. Sanltidigt importerade Sverige 5.000 och exporterade 9.000 ton råg per år. Liksonl ifråga Oln vetet var det endast år 1936, SOln karakteriserades av exportöverskott, under det de båda övriga åren visade in1portöverskott.

Son1 synes olnfattar vår handel nled råg endast en obetydlig del av skörd och förbrukning. När exporten 1936 var som störst 1110tsvarade den dock 8 proc. av skörden, och när ilTIporten 1938 visade högsta siffran utgjorde den 2 proc. av rågförbrukningen.

Sin rågimport hälntadeSverige 1936/38 till bortåt 80 proc. från de båda största exportörerna, alltså Sovjetunionen och Polen. -Den svenska exporten av råg gick liksom vetet till våra grannländer, i första hand Finland, Danmark och Norge, vilka tre länder lTIOttOgo 97 proc. av denna export.

Länlna vi så brödsäden och övergå till annan spanninål, ha vi här två sädesslag av större betydelse för svenskt jordbruk, näITIligen korn och havre. Vad först kornet beträffar, uppgick världsskörden 1936/38 till 42 ll1ilj. ton och var sålunda av SalTIlTIa storleksordning som rågen.

För den internationella handeln har kornet däremot mycket större betydelse än rågen. Världsexporten uppgick sålunda under nu ifrågavarande period till 2,7 ll1ilj. ton motsvarande 6,5 proc. av skörden mot blott 2 proc. för rågen.

Under det rågen är koncentrerad till Europa (ink!. Sovjetunionen) har kornet vandrat över hela världen. Sålunda skördades 1936/38 bortåt 20 proc. av kornet i Asien och nästan lika mycket i Amerika.

Afrika bidrog ll1ed S proc., Sovjetunionen lTIed drygt 20 proc. och Europa i övrigt nled något mer än 3S proc.

Sanlt1iga världsdelar bidraga också till den export av korn, SOlTI går till Europa. Icke långt ifrån 90 proc. av all handel med korn 1936/38 var destinerad till europeiska länder och i första rlUTImet då Storbritannien och Belgien. En tredjedel av denna ilTIport hämtade vår världsdel från inhelTIska producenter med RUlnänien och Polen

INGEIVIAR GERHARD

Världsproduktion och världshandel med spannmål 1936/38 (milj. ton)

Tab. 48.

Område

I

r.

I

Vete

I

Råg

I

Korn

I Havre I

Majs

Ris t

i

Summa

Produktion:

Europa i Sovj etunionen I Nordamerika l ) I

ISydamerika Australien

l Asien

IAfrika

.

Världen II.

I

22,3 1 15,37 25,21 22,79 9,3 8 17,4 2 1,29 6,45 19,28 0,23 2 ) 0,76 0,92 8,53 0,25 4,65 0,35 17,3 83 ) 0,42 7,69 4 ) °A8 5 ) 0,00 2,17 0,3 1 3,49

Världen III.

I

Världen

1,43 1,5 1 0,06

117,60 24,82

47,°4

2,93 0,80

0,5° 0,22

6,35

0,13 0,08 0,00

0,29 0,08

0,°3 0,00

0,46 0,19

17,23

0,96

12,15

2,7° 2,89 1,14 0,4 2

142.

7

63,97

109,61 93,19

5 02 ,85

0,16 0,02 0,18

1,27 0,3 8 0,01 0,00

6,10

0,86 0,24 0,60

59,73 12,87 0,19 8,16

5,5° 86,85 5 ) 120,98 5,65 1,89 13,5 1

0,24 0,08 0,01

1,29 8,83 10,27 2,98

0,°4

7,45 0,72 0,14

9,95 1,5 1

2,7 2

0,78

10,94 8,3°

4°,93

0,9° 0,00

2,3 8 0,00

0,66 0,00

27,02

0,°4 0,00 0,00 0,00 0,00

0,14 0,00 0,01 0,08 0,°7

0,°9 0,01 0,00 0,00 0,02

9,26 1,67 0,00 0,°4 1,38 0,46 0,01 0,14 0,01 0,08

0,94

2,68

0,37 0,00 0,01

1,33 6,75 0,00 0,86

0,°5 1,20 1,38 0,°9 1,4 1 0,61 16,89

0,°9 3,3 1

0,33 5,39 0,10 0,46

1,54 0,19 7,21 1,26

0,7 8

II'091 8,24

4°,62

22,7 1 .16,89

25,7 1

22,57 1,20

17,4° 19,19 0,5 6

27,43 2,3 8 3,5 6 0,4° 59,7 8 1,65 6,13 1,57 0,20 0,13

14 8 ,3 8 9 1,7 8 I 12,08 16,09 2,7 1

7,63 84,79 5,°3 2,21

118,24 13,26

6 3,97 ! 10 9,7 6 193,13

I 5° 2 ,54

I

I<onsumtion:

Europa Sovjetunionen Nordamerikal ) Sydamerika Australien Asien Afrika Världen

12 7,4 6 9 2 ,98

Import:

Europa Sovjetunionen N l) Sydamerika I Australien Asien Afrika

IV.

0

. 14 6 ,97

Export:

Europa Sovjetunionen Nordamerikal ) Sydamerika Australien I Asien AJrika

19,44 1,°9 3,57 0,3 6

44,°4 39A6 29,4 2

53,26 3 8 ,7 1 24,27 7,21 1,85 17,65 3,68

0,15 0,00 0,39 0,00

. 146 ,63 \47,02

9,14 5,99 0,47 0,18 7,3 1

0,35 0,47 0,29

2,°5 14 2 ,03

1

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, ur tab. 73, 74, 6 , 79 och 80 salut 133, 134, 136, 137, 138 och 139. I vetet ingår vetemjöl

75,

7

SVERIGES UTRIKESHANDEL

son1 viktigaste leverantörer men i övrigt från Amerika, Asien, Sovjetunionen och Afrika saIllt till en mindre del även från Australien. För Argentina utgjorde exporten närrnare hälften av kornskörden och för Australien en tredjedel av densan1111a. Under det handeln Ined råg S0111 nä1llnts i huvudsak rör sig in0111 on1rådet Europa (inkl. Sovjetunionen), går alltså kornet i likhet 111ed vetet till betydande del över haven 111ellan kontinenterna.

Sveriges produktion av korn uppgick 1936/38 till 210.000 ton per år, och vår andel av världsproduktione11 var därmed mindre än ifråga on1 vete och råg. Sveriges utrikeshandel Illed korn var före kriget så obetydlig, att 111an nästan kan bortse från den. Den gällde en iIllport på 185 ton och en export på 72 ton. Däre1llot hade vi en icke al1deles obetydlig införsel aven kornprodukt, näIllligen Illalt, huvudsakligen hä1lltad från DanInark.

Världsproduktionen av havre uppgick 1936/38 till 64 n1ilj. ton eller ganska I11ycket I11er än skörden av råg och korn. För världshandeln har el11ellertid havren endast liten betydelse. Exporten uppgick under nän111da period till blott 0,8 I11ilj. ton per år, n10tsvarande icke mycket Iller än I proc. av skörden, en siffra ännu lägre än den vi funno för rågen. Havren användes till huvudsaklig del SOl11 foder i de länder där den produceras. Odlingen är koncentrerad till Europa (inkl. Sovjetunionen) och Nordanlerika, på vilka båda oll1råden före kriget föllo 97 proc. av totalskörden. Den obetydliga handel med havre, som ägde rUIn före kriget, gick till 84 proc. till Europa. Största leverantören var Argentina, som sände vår världsdel nästan hälften, av sin 1iIla havreskörd.

I Sverige omfattar havreodlingen en fe1ntedel av den odlade jorden och kon1n1er därmed frä1nst bland de fyra i vårt land odlade spannnlålsslagen. Skörden uppgick 1936/38 till 1.273.000 ton, eller lika nlycket som de tre andra slagen av spannmål tillsamn1ans. Under det ifråga om dessa sistnälnnda den svenska produktionen ligger långt under I proc. av världsskörden, representerar Sveriges havreskörd 2 ·proc. av totalskörden.

Under perioden 1936/38 hade vårt land en årlig import av 18.000 ton havre mot en på icke fullt 4.000 ton. och i riset risgryn. Här liksom i följande tabeller, där Internationella lantbruksinstitutets statistik användes, omfattar Australien ego Oceanien. 1) Ink!. Mellanamerika. 2) S. hemisfären. 3) Häri ingå ej Kina, Irak och Iran. 4) Häri ingå ej Kina och Irak. 5) Häri ingår ej Kina.

INGEMAR GERHARD

Havren hän1tade vi till större delen från Argentina, vilket land SOlTI nämnts är den störste exportören på området trots obetydlig egen produktion.

De hittills behandlade spannluålsslagen odlas i de kallten1pererade 0111rådena av världen. Detta gäller i viss mån också luaj sen, SOlU dock trivs bäst i ett VarlTItelupererat n1en icke tropiskt klimat. Till skillnad från de förut behandlade sädesslagen tillhör l11aj sen N ya världen.

Av världsproduktionen, SOlU 1936/38 uppgick till Ila milj. ton årligen, komn10 två tredjedelar (73 n1il j. ton) på An1erika. Även i södra Europa äger en ganska betydlig majsproduktion rum (23 n1ilj. ton).

Den an1erikanska och europeiska produktionen 1110tsvarade 1936/38 bortåt 90 proc. av världssköroen. l\1elIan produktion och export av maj s råder ett ganska ovanligt förhållande. Den utan järnförelse störste producenten är N ordalllerika. Här skördas betydligt Iuer maj s än i hela världen i övrigt.

Likväl uppstår här icke något exportöverskott. Den tendens i denna riktning, son1 Förenta Staternas handel lued majs visade före kriget, uppvägdes lner än väl av I(anadas nettoinförsel. Nordanlerikas maj sskörd förbrukas sålunda helt inoln området - i den mån export åt ett håll förekonlnler uppväges den av iluport från annat håll. Den stora majsexportören på är i stället Argentina. Av en totalexport på I I nlilj. ton årligen under 1936/38 Iuotsvarande 10 proc. av världsskörden k0111n10 bortåt 7 luilj. ton från Argentina. Detta land skördade endast 5 proc. av världens nlajs Iuen levererade 61 proc. 3:V världsexporten av denna vara. Övriga exportörer ay betydelse voro Förenta Staterna, Franska Indokina och några sydeuropeiska länder, främst Run1änien och Jugoslavien.

Liksom ifråga om övriga spannmålsslag är Europa den store illlportören. Vår världsdel stod 1936/38 SOlU mottagare till 84 proc. av världsin1porten av luajs, och vid sidan härav voro Förenta Staterna (9 proc.), Kanada (3 proc.) och Japan (.3 proc.) av betydelse. Av den europeiska nlajsimporten tog Storbritannien betydligt över en tredjedel, närluast följt av Tyskland, Holland, Belgien och Med Argentina SOIU den store majsexportören och de nordvästeuropeiska staterna som viktigaste inlportörer, blir handeln med n1aj s lTIer än ifråga Oln någon .annan av de viktigare handelsvarorna koncentrerad till en enda linje, näluligen från La Plata- till nordsjöhamnarna.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

HU111lul11 beräknar1 ) att för 1935/38 denna linje 0111fattade 63 proc. av världshandeln 111ed 111ajs. Majs utgör kvantitativt normalt ungefär en tredjedel av Europas i1nport från Syda1nerika och har större betydelse för sjöfartslinjerna 1nellan Syda111erika och Europa än något annat livs1nedel eller någon annan råvara. l\1aj sen ligger utanför det svenska produktion sprogra111111 et, och vår förbrukning bygger på "inlport. Under 1936/38 uppgick den årliga ilnporten till 145.000 ton eller betydligt l11er än sanltliga övriga spannmålsslag tillsammans. I Sverige likso111 annorstädes finner 1najsen sin huvudsakliga användning S0111 svinfoder. Vår huvudleverantör var helt naturligt världsexportören Argentina, från vilket land vi före kriget hälntade 70 proc. av nlajsi111porten. Leverantörer i övrigt av betydelse voro F'örenta Staterna, Jugoslavien och Ungern. De fyra ländernas andel av vår 1naj Si111port uppgick 1936/38 till 94 proc.

Det sjätte och sista bland de viktiga spannn1ålsslagen -är riset, S0111 utgör det asiatiska 111011SUll0111rådets speciella sädesslag. Odlingen av ris är till 96 proc. koncentrerad till Asien. Världsproduktionen uppgick 1936/38 enligt Internationella lantbruksinstitutets si f fror till drygt 93 milj. ton per år. Då är likväl den viktigaste risproducenten, Kina, ej 1nedräknad. För 1935/36 och 1936/37 har risproduktionen i Kina av institutet uppgivits till 48 1nilj. ton vardera året, och användes denna siffra, kan sålunda världsproduktionen av ris före kriget uppskattas till åtminstone 140 lnilj. ton. Riset konlnler därmed icke långt efter vårt viktigaste sädesslag, vetet, lned en skörd på 147 milj. ton (jfr tab. 48).

Koncentrationen av risodlingen medför en ganska betydande internationell handel med ris - under nu ifrågavarande period uppgående till 8,3 rnilf ton per år. Större delen av denna handel försiggår nlellan de asiatiska länderna. De stora exportörerna äro Burlna, SiaIn, "Franska Indokina, Indien saInt de japanska o1nrådena Korea och For1110sa. Från dessa områden kon11110 1936/38 drygt 90 proc. av Asiens risexport. Härav sta11nade en1ellertid gott och väl två tredjedelar inonl världsdelen, varvid den utan j älnförelse störste inlportören utgjordes av J apan lned Korea och Forl11osa S0111 huvudleverantörer.

Indien hade en risi111port S0111 något översteg dess export, och övriga 1) Humlum, J., Overs0iske transportproblemer, sid. 43 o. f. samt kartdiagram 1.

INGEMAR GERHARD

i111portörer av betydelse voro Brittiska Malacka, I-Iongkong och 'Ceylon. I(ina, den störste producenten, är självt importör och bildar därl11ed en l1lotsvarighet till Nordamerikas ställning på 1naj sens onlråde.

Av de asiatiska ländernas risexport var det SOl11 nänlnts före kriget endast en 1nindre del, 50111 nådde utanför världsdelen. Av sistnämnda 2, I ll1ilj. ton gick större delen till Europa, vars risil11port 1936/38 utgjorde 1,7 ll1ilj. ton nled Frankrike som den störste il11portören närlllast följt aven rad nordvästeuropeiska länder.

Av ris hade Sverige 1936/38 en årlig import av 12.200 ton, vartill komll10 4.325 ton risgryn. Inlporten av ris kom till ll1er än 80 proc. från Britt. Indien, som vi sett en av de stora asiatiska exportörerna och näst Kina världens störste risproducent.

Därl11ed äro de sex viktiga sädesslagen genol11gångna, och övriga äro av liten betydelse. De upptagas i tab. 46 under »övrigt» tillsalTInlans lned ärter, bönor och vicker. Sverige hade 1936/38 på detta område en liten import på 8.500 ton och en export av ungefär samma storlek. IZvantiteten 1110tsvarar knappt mer än I proc. av' den svenska skörden resp. konsunltionen.

I fråga on1 världshandeln med spann111ål skall här endast understrykas vad SOl11 väl redan framgått av' det föregående, nämligen Europas ställning som huvudmottagare av lasterna ifråga onl fenl av de sex viktiga spannl11ålsslagen - riset går därell10t huvudsakligen i handel l11ellan Asiens länder. Av de fenl övriga sorterna mottog Europa 1936/38 icke l11indre än i runt tal 80 proc. - av riset blott 20 proc. Lika karakteristisk är industriländernas stora andel av den europeiska spannnlålsilnporten. ,De tio stater och däribland Sverige, sonl i internationell statistik bruka räknas SOl11 Europas industriländer, stodo 1936/38 som n10ttagare till 87 proc. av vår världsdels import av de sex viktigaste spannmålsslagen. Storbritannien tog ensamt bortåt 40 proc. av Europas hela il11port av spannmål. Bland de tio länderna hade Sverige den minsta importen, och därtill kom att den ifråga onl brödsäden motsvarades aven t. o. 111. något större export.

För Sverige nlotsvarade nettoil11porten av spannl11ål knappt 6 proc. av förbrukningen. För övriga nio industristater var motsvarande siffra 2S proc. och för Storbritannien icke mindre än 70 proc.

S'VERIGES UTRIKESHANDEL

Utrikeshandeln med kvarnprodukter l)en del av spannll1ålsproduktionen, son1 är avsedd för mänsklig förbrukning, undergår son1 regel förll1alning n1ed l11jöl och gryn som de viktigaste produkterna och kli som biprodukt. Den internationella handeln n1ed dessa kvarnprodukter är ganska obetydlig. SOlU vi sågo i föregående avsnitt skedde dock före kriget 20 proc. av den internationella handeln n1ed vete i forn1 av n1jöl, och för råg var motsvarande siffra la proc. )\ven risgryn och kli äro fören1ål för ett icke alldeles betydelselöst internationellt byte. \1ad först brödsäden beträf far, upptogs i tab. 46 konsul11tionen 1936/38 till 692.000 ton per år för vetet och 363.000 ton för rågen.

Som framgår av tabellen äro siffrorna beräknade SOl11 SUlnlnan av skörd och ilnport minskad n1ed exporten. Vill n1an få fran1 den faktiska förbrukningen till lnänniskoföda 111åste hänsyn också tagas till utsäde, avrens, lagerförändringar och lagringsförluster san1t SOln djurföda an-vänd spannll1ål. I{varnarnas förn1alning avspeglar n1ycket nära den mänskliga förbrukningen.

Brödsädsförn1alningen utgjorde 1936/38 492.000 tOI1 vete och 192.000 ton råg per år. Förlnalningen visar endast sn1å variationer från år till år, vilket ju är naturligt lned hänsyn till att den avspeglar en på kort sikt relativt konstant förbrukning av lnjöl och gryn. 1 ) Utjämningen mellan förlnalningen och den kraftigt varierande skörden sker genon1 lagerförändringar, utrikeshandel samt spannmålens användning som foder. Praktiskt taget hela den ilnporterade mängden vete och råg gick under den här ifrågavarande perioden till förlualning, varför vetel11jölet kon1 att till 10 proc. och rågn1jölet till 2.,6 proc. bestå av in1porterad råvara.

SOlU fralngår av tab. 46 är Sveriges utrikeshandel ll1ed kvarnprodukter obetydlig, 0111 ll1an bortser från kli och risgryn, och son1 vi sett är detta fallet även 111ed andra länder. Huvudsakligen f rån Argentina härntade Sverige 1936/38 årligen 36.000 ton kli, 1110tsvarande drygt en fjärdedel av den,egna produktionen. Risgrynsimporten uppgick till 4.325 ton per år, vartill k0111 på ilTIporterat ris byggd inhell1sk produktion på 6.800 ton. Leverantörer vara i frän1sta rUlTImet Holland och Holländska Indien san1t Förenta Staterna, under 1) Förn1alningen av vete var under dessa år resp. 486,000, 496,000 och 494,000 ton och av råg 197,000, 196,000 och 184,000 ton.

37°

INGEMAR GERHARD

det riset SOlD förut nänlnts till nler än 80 proc. hä111tas från Britt.

Indien.

I övrigt är SOlTI synes handeln med kvarnprodukter försvinnande liten. Produktionen av lnjöl och gryn har 111ed en avrundad siffra angivits till 597.000 ton per år, och varken ilnport eller export av dessa produkter når på långa vägar upp till ens I proc. av denna kvantitet. Den nä111nda produktionen utgöres till 90 proc. av veteoch rågn1jöl sa111t i övrigt huvudsakligen av gryn och 111jöl av havre, korn och lnaj s. Av de sistnälnnda produkterna användes en del son1 foder.

U trikeshandeln med fodermedel Den svenska skörden användes, såsolTI redan i annat sanlInanhang 0111nänlnts, till icke 111indre än 8S proc. som foder åt kreaturen. Likväl räcker den inhelnska foderproduktionen långt ifrån till. Mot en inhenlsk årlig produktion 1930/39 av vegetabiliska fodernledel på i runt tal 7 ll1iljarder foderenheter stod en ilnport på drygt 500 nliljoner enheter. 1 ) EfterSOlTI ilnporten till större delen gäller nlycket högvärdigt foder, fra111träder dess betydelse bättre onl nlan i stället för foderenhet räknar i ton slnältbar äggvita. Den inhelnska foderproduktionen representerade 1930/39 690.000 ton smältbar äggvita och foderilnporten drygt 96.000 ton per år lnotsvarande 14 proc. av den inhenlska produktionen.

Sonl vi redan sett representerar spannnlålen ett viktigt inslag i inlporten av fodernledel. Majsimporten 1930/39 nlotsvarade sålunda i geno111snitt 170 nlilj. foderenheter per år utgörande en tredjedel av den totala foderilnporten?) Under sa111ma tid uppgick nettoi111porten av kli till 27,9 nlilj. enheter per år, vartill kOlnmo 19,3 nlilj. enheter från kli av inlporterad spannmål. N ettoinlporten av spannmålsprodukter gav sålunda under 193o-talet en fodernlängd av 218 nlilj. enheter, vilket utgjorde 43 proc. av hela foderilnporten.

Spannnlålsilnporten i övrigt kOlTI därenlot icke i nänlnvärd utstl:'äckBing till användning sonl foder. Införseln av vete och råg gick 1) ]

a. a., tabellerna

2: I

och

2

:4.

2) Endast en obetydlig del av maj sinlporten går till människoföda. Under 1936/38 uppgick sålunda förnlalningen till 8.900 ton per år motsvarande 6 proc.

av importen, varjän1te en obetydlighet på 100 ton användes vid tillverkningen av lnaltdrycker. Även den förmalda nlajsen utgjorde till betydande del foder.

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

37 1

praktiskt taget helt till fönl1alning, och den betydande. förbrukningen av vete och råg till foder kOln från den inhen1ska skörden. Av havreimporten gick troligen någon del till foder. Industristatistiken redovisar nän1ligen för 1936/38 aven total fönl1alning av 53.638 ton havre 13.735 ton som utländsk. Ilnporten uppgick e111ellertid, SåS0111 fra111går av tab. 46, till 18.200 ton per år, varför 0111kring 4.500 ton per år torde ha gått till foder, utsäde eller lagerökning. Av förlnalningen av havre utgjordes i runt tal 40.000 ton av svensk skörd, vilken kvantitet sålunda gick till 111änniskoföda. Den n10tsvarade endast 3 proc. av den svenska havreskörden, son1 sålunda före kriget till 97 proc. användes S0111 foder (givetvis bortsett från vad som gick till utsäde).

1111porten av· korn var SOln nän1nts obetydlig 1936/38. För111alningen beräknas enligt industristatistiken till drygt 7.000 ton per år, vartill k01111ner en husbehovsförn1alning, huvudsakligen i Norrland, son1 kan uppskattas till 35.000-40.000 ton per år. 1 ) Till hU111an förbrukning gå ytterligare de omkring 43.000 ton per år,2) som under perioden användes vid brännerier och bryggerier.

I ll1edeltal för 1936/38 skulle alltså ha gått till hunlan förbrukning 85.000-9°.000 ton korn per år nl0tsvarande drygt 40 proc. av kornskörden, som alltså till övervägande del användes SOln foder.

Vad slutligen blandsäden beträffar, redovisas denna icke separat handelsstatistiken, nlen utrikeshandeln lned denna vara torde vara lnycket obetydlig. Den inhen1ska skörden användes främst till foder.

Av,blandsäd förmaldes enligt industristatistiken under nu ifrågava rande period årligen blott 3.750 ton, och brännerierna använde enligt Accispliktiga näringar 4.900 ton. Den blandsäd SOln därrned gick till hun1an förbrukning nlotsvarade blott halvannan procent av skörden.

Samlnanfattningsvis kan konstateras, att den inhe1nska produktionen av spannn1ål och baljväxter under 193o-talet gav en årlig foder111ängd på i runt tal 1.700 n1ilj. enheter, under det importen av sa111111a produkter i for1n av nlajs och kli gav 220 n1ilj. för foderändal11å1. 3 ) Därtill kommo troligen 4-5 milj. enheter från havrei111porten.

Ifråga 0111 övriga ino111 landet producerade foder111edel spelar utrikeshandeln däre1110t ringa roll. Detta gäller ganska självklart bete 1) ]ureen, a.a., tab. 5: 3.

2)

3)

SOS Accispliktiga näringar 1936/37- 1938/39.

Jureen, a.a., tab. 2: I och 2: 4.

37 2

INGEMAR GERHARD

och grönfoder ll1en också hö och halm. Av sistnänlnda båda produkter hacle Sverige 1936/38 en årlig illlport av drygt 2.000 ton, fräl11st från Finland, saInt en export på bortåt 30.000 ton, huvudsakligen till Tyskland. Dessa kvantiteter äro försvinnande Sll1å i förhållande till den inhemska produktionen och konsunltionen. Sal11111a är förhållandet 111ed foderrotfrukterna, där, i den mån utrikeshandel förekommer, den är obetydlig.

Den l11est betydelsefulla foderin1porten utgöres i stället av produkter, S0111 före kriget lågo utanför det svenska produktionsprogramn1et, nä111ligen (förutolll n1ajs) oljekakor och 0ljekaksllljö1. 1 ) Nettoilnporten av oljekraftfoder representerade under 1930-talet 285 lnilj. foderenheter per år n10tsvarande 57 proc. av hela foderilllporten. Räknar lnan i stället äggviteinnehållet, representerade oljekraftfodret 1930/39 hela 82 proc. av foderin1porten.

Oljekraftfodret erhålles S0111 biprodukt vid utvinningen av oljor ur oljehaltiga frön och frukter, i frälnsta rU111111et jordnötter, kopra, sojabönot saInt lin-, bon1ul1s-, solros-, raps- och andra oljeväxtfrön.

Handeln gäller dels dessa frukter och frön, dels därur utvunna produkter och då i främsta rl1l11111et vegetabiliska oljor och oljekraftfoder.

När Sverige vid sidan av in1porten av oljekraftfoder kan redovisa en betydande egen produktion härav, bygger den sistnälllnda sålunda på inlporterade frukter och frön. De utvunna oljorna finna användning fran1för allt vid n1argarinfralnställningen, under det biprodukterna oljekakor samt oljekaksmjöl utgöra ett värdefullt kreatursfoder.

Sveriges import av oljehaltiga frukter och frön återkoll1111a vi till i ett följande avsnitt, fettråvaror, och behandla i detta san1111anha11g endast oljekraftfodret. 'lärIdshandeln n1ed oljekakor och oljekakslnjöl uppgick 1936/38 till 3,57 111ilj. ton. Härav kom hälften från Asiens länder lned l\1anchukuo och Indien son1 de båda stora leverantörerna. Av de asiatiska ländernas export stannade enlellertid drygt hälften inonl världsdelen, yarvicl Japan var den donlinerande importören. N ettoexporten från Asien kon1 därför att stanna vid 830.000 ton. Nästan lika stor eller 675.000 ton var nettoexporten från An1erika n1ed Förenta Staterna, 1) Skillnaden ll1ellan olj ekakor och oljekakslnjöl ligger i att de förra erhållas vid pressning av oljefröerna (-frukterna), det senare vid utdragning av oljan n1ed något lösningsmedel (extrahering). Oljekakorna innehålla i allmänhet 5-7 proc. fett, n1edan olj ekakslnj ölet praktiskt taget helt saknar fett.

SVERIGES

Tab. 49.

373

Sveriges utrikeshandel med vissa fodermedel 1936/38 Oljekakor

Länder

ton

I I

I I

Summa

Övrigt!)

m]o ton

ton

ton

!

I

I 1.000

kr.

I

A. Import Europa .. därav Dannlark .

Frankrike.

Afrika. därav Egypten Asien därav Britt. Indien '.

Amerika därav Argentina.

Australien »

Sum1na

B. Export Dannlark Finland Tyskland Övr. Europa2 ) Surn111a

.1

3 6 .06 7,5 29'455,81 5. 293,7 3.9 6 3,9' 22.65 2,2 997,3 85 8,0 65,6 13·7°3,3 13. 6 59,3 11.33 8 ,4 58.576, I 37 8 ,5 35 2 ,7 36,6 3 6 ,3 33·3°4,3 53. 261 ,6 19. 696 ,0 1.457,3 34. 160 ,1 18.612,0 1.4 13,5

7°. 81 7,0 27. 61 3,4 14. 626 ,9 13. 6 59,3 11. 33 8,4

9. 2 3 6 ,3 3. 6 4 1,8 2.006,9 1.356,3 1.039, I 1

59·3°7,3 8.0°3,3 33·377,2 4. 6 4 2 ,4 74.4 1 4,9 9.7 12 ,0 54. 18 5,6 7·°97,5 4,2 4,2 1,7 I6I·574,8 49·508,2 7· I 48,6 2I8.23 I >6 28·3 I 5,I

I

6.3 22 ,8 3°. 8 °7,2 67,4 9 82 ,9 15. 118,8 7°,6 3·773,5 2. 61 5,4 1.45 2 ,8 820,0 12.74 2 ,3 1.33 1,41 II.899,2\ 6I.283,7 2,9 22 ,21

37. 197,4 16.172,3

4.97 1,9 2.142,6 1.208,9 2.15 0 ,8

7. 84 1 , 71 14. 8 93,7 7 6 . I0 5}I! IO·474,2

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter med hänsyn till ursprungslandet ej specificerad import. De representera blott 0,1-0,2 proc. av inlportvärdet. 1) Ej spannnlål eller produkter därav. 2) Ink!. ej spec. länder.

Argentina och Brasilien som de största leverantörerna. En nettoexport av oljekakor och oljekaks111jöl visade slutligen Afrika nled 250.000 ton och Sovjetunionen lned knappt 100.000 ton.

Den saln111anlagda nettoexporten från Asien, Amerika, Afrika och Sovjetunionen uppgick sålunda 1936/38 till i runt tal 1.850.000 ton, och denna gick till Europa. Störste importör var Storbritannien l11ed en nettoilTIport på 600.000 ton, tätt följt av Danmark lnecl 580.000 ton, varefter k0111 Belgien lneel 290.000 ton, Holland lned 150.000 ton och Sverige nled 140.000 ton. Ilnporten gick sålunda i huvudsak till det nor dv ä steuropeisl(a »nle j eri0111råd et» .

Sveriges förbrukning av oljekakor och oljekaksfoder uppgick

374

INGEMAR GERHARD

1936/ 38 tab. 46 till 286.000 ton per år. 1 ) Den inhel11ska produktionen på grundval av il11porterade råvaror uppgick till 148.000 ton och ill1porten till 210.000 ton. Samtidigt ägde el11ellertid en export rum, huvudsakligen av 111jöl erhållet S0111 biprodukt vid den inhelllska oljeproduktionen, varför nettoimporten stannade vid som ovan nämnts i runt ,tal 140.000 ton. Den störste leverantören var, SåSOll1 fral11går av tab. 49, Amerika, n1ed 73.000 ton, varav det l11esta kon1 från Argentina. F rån Asien erhöllos 59.000 ton, son1 till större delen levererades av Britt. Indien, och från Afrika 14.000 ton 111ed i huvudsak Egypten SOl11 ursprungsland. I övrigt kom111o 65.000 ton från vår egen världsdel, i första hand n1jöl från Danl11ark och i andra hand kakor från Frankrike.

Den svenska exporten av oljekakor och framför allt sojamjöl stannade helt in0111 Europa. Hälften eller 37.000 ton gingo till Dant11ark, 16.000 ton till Finland, och i övrigt stodo som mottagare de västeuropeiska länder, SOl11 vi ovan funnit vara de stora förbrukarna av dessa produkter.

Slutligen bör nämnas, att i tab. 49 under »övrigt» foder upptagits en rad produkter som fisk- och valmjöl, gluten- och melassfoder, benprecipitat m. n1. Handeln 111ed dessa är av relativt liten betydelse och representerade 1936/38 ett importvärde på samn1anlagt I milj. kr. per år och ett exportvärde på 0,6 milj. kr.

U trikeshandeln med socker m. m.

Sockerbetorna representerade före kriget för det svenska jordbruket den näst spannn1ålen viktigaste produkten inom den saluförda delen av skörden. Enligt en tidigare citerad undersökning gav år 1938 spannn1ålen 62 proc. av jordbrukets totalink0111st från vegetabiliska produkter, och på andra plats följde sockerbetorna med 20 proc. Den internationella handeln med sockerbetor är obetydlig. I stället gå följande förädlingsled i handeln, nän1ligen råsockret liks0111 också raffinerat socker och sirap.

Socker kan utvinnas ur en hel del olika växter, men den ojäl11för1) Häri inryn1111es dock viss lagerökning. Vid krigsutbrottet uppgick reservförrådsnälnndens lager av oljekraftfoder till 65,000 ton, och även handelns lager voro sannolikt av övernormal storlek. (J a.a., § 2: 4.)

375

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

Tab. 50.

Världsproduktion och världshandel med socker 1936/38 (1.000 ton råsocker)

Område

I

Produkt on

I

I" I r - :IExport I Import!

Ro

Betsocker

I

Europa

38

6.0 1 2.27°

Sovj etu'nionen

Nord- o. Mellanamerika 1.357 Sydamerika Australien 4 Asien 13° .. . .. .. . .'1 Afrika

:1

Summa

socker

--I

I

Summa I I

6.03 8

5.33 6 2.226

2.27° 6.693 2.226

1.773 6.953 1.179

1.777 7. 08 3 1.179

-

I

I

:

I

I 1.°9 2 137 4.34 1 667 1.4 20 3. 2 7 6 77 6

tIon

I

3'5951 24 1 86

8.54 1 2.133 7. 2 3 1 1.800

533

443 5·957 93 6

9.799117.467127.266111.709111.4841

27.°4 1

2.15°

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 85, 86 och 15 2 .

ligt viktigaste fran1vinningen sker ur sockerrör och sockerbetor. \Tärldsproduktionen av socker uppgick 1936/38, SOlU fral11går av 50, till 27,3 111ilj. ton, varav två tredjedelar utgjorde rörsocker och en tredjedel betsocker. Det socker, S0111 utvinnes ur de båda växterna, har sa111111a kemiska sanu11ansättning. \7'äxtbetingelserna för de båda växtslagen äro e111ellertid högst olika.

Sockerröret hör närmast hel11111a i tropikerna, meclan sockerbetan kan odlas ga11ska högt upp i de ten1pererade bältena. Produktionen av rörsocker är av galumalt dattl111, medan fran1ställning av socker ur betor prövades i större skala först under Napoleons kontinentalspärr.t) Under r80o-talet förbättrades framställningsl11etoden avsevärt, och under en period kring sekelski ftet var världsproduktionen av betsocker betydligt större än produktionen av rörsocker. Därefter svängde ånyo utvecklingen, och särskilt under första världskriget fick produktionen av rörsocker, vilken ju sker utanför' Europa, ett starkt försprång. När efter kriget den europeiska sockerbetsodlingen ånyo kom i gång, uppstodo stora avsättningssvårigheter - såsom i ett föregående avsnitt olunäl11nts var läget liknande ifråga 0111 spannl11ålen och de europeiska sockerproducenterna tillgrepo olika restriktioner 1) J onaSSOl1, Ekonolnisk geografi lned varukännedom, 6 upp1., Stockholm 1946, sid. 96.

INGEMAR GERHARD

lTIOt i111porten. Detta blev i början av 193o-talet fallet även i vårt land. .A.. r 1929 var i Sverige sockerinlporten av ungefär SalTIma storlek sonl den inhenlska produktionen lnen sjönk därefter snabbt och uppgick under den här behandlade perioden till en obetydlighet på endast några få procent av konsu111tionen. Till denna utveckling återkomnla vi längre franl.

Betingelserna för de båda sockerväxterna äro sorn nänlnts mycket olika, något sonl franlgår av tab. 50. Under 1936/38 var sålunda produktionen av betsocker till 84 proc. koncentrerad till Europa inkl.

Sovjetunionen, och härutöver var Förenta Staterna den ende producenten av betydelse. Rörsockret därelTIot produceras i tropiska och subtropiska olnråden. Den störste producenten före kriget var sålunda i\sien, närnlast följt av 1\1ellananlerika. Dessa båda olTIråden levererade 70 proc. av världens rörsocker, och resten fördelade sig på Sydanlerika, Australien och Afrika i nu nämnd ordning. Bland enskilda länder voro de fyra största producenterna 1936/38 I(uba, Indien, Java och Fornlosa, vilka stodo för ungefär hälften av världens rörsockerproduktion.

Världshandeln lTIed socker bestänln1es franlför allt av det förhållandet, att äger rum inom de tätbefolkade storaförbrukningsonlrådena inonl norra telTIpererade zonen och därför nästan i sin helhet förbrukas inolTI resp. produktionsland. Rörsockret däreITIot - och det utgjorde ju före kriget två tredjedelar av produktionen - utvinnes inonl onlråden, där förbrukningen är relativt liten och ibland blir nästan betydelselös i förhållande till den starkt koncentrerade produktionen. Världens största sockerproducent Kuba förbrukar sålunda endast 5 proc. av sin produktion. SOlTI följd härav kom111er blott en obetydlig del av betsockret att gå i internationell handel IIumlulTI beräknar att för 1936/38 det härvid rörde sig onl endast 5 proc. av produktionen. Av rörsockret därenlot kOnllTIer större delen ut i världshandeln, enligt HUnllulTI 60-70 proc. av produktionen.

EfterSOlTI rörsockret utgör den större delen, kOlTI 1936/38 av sockerproduktionen i sin helhet en stor del att gå 11t i handeln, nälTIligen I I,7 nlilj. ton, lTIotsvarande 43 proc. av produktionen.

Den största kOlTI före kriget från Mellanall1erika och pppgick till 4,3 milj. ton motsvarande ITIer än en tredjedel av världsexporten. Ino111 detta olTIråde finns världens störste exportör, Kuba, och de båda andra storexportörerna äro Porto Rico och DOll1inikanska

SVERIGES UTRIKESHANDEL

377

republiken. Större delen av denna sockerexport från 1\1ellanan1erika gick till Förenta Staterna, en hel del dock till Nordvästeuropa.

Asiens exporterade 1936/38 årligen 3,3· mil j. ton socker, och de tre stora exportörerna voro här Nederländska Indien, Filippinerna och Forn10sa. Av denna sockerexport stannade en1ellertid två tredjedelar 1no111 världsdelen, varvid Japans il11port från Forlnosa var viktigast. Exportöverskottet från Asien kOl11 därför att stanna vid I, I 111i1j. ton, vilket var inindre än de 1,3 l11ilj. ton, son1 kon1111o från Oceanien (Hawaii) och son1 utgjorde 75 proc. av denna världs-" dels sockerskörd. l\1indre exportöverskott levererade Sydamerika och Afrika.

Världens störste sockerin1portör är Förenta Staterna, son1 1936/38 ensan1 1110ttOg 4,4 111ilj. ton, 1110tsvarande bortåt 40 proc. av världsilllporten. På andra plats följde Storbritannien n1ed 2,34 111ilj. ton.

De tio industriländerna i Europa jälllte Förenta Staterna och Kanada l110ttOgO före kriget 8 av de 11,5 milj. ton socker, som utgjorde världsilllporten. Sockertransporterna skedde enligt H ullllun1 till 96 proc. till sjöss och fördelade sig på flertalet viktiga sjöfartslinjer 111ellan Nordamerika och Nordvästeuropa å ena sidan och l\1e11anan1erika, Asien, Afrika och Australien å andra sidan.

Sveriges import av socker var SOl11 nämnts 1936/38 mycket obetydlig, särskilt i förhållande till läget tio år tidigare. Vår produktion av raffinerat socker och sirap uppgick, såson1 fral11går av tab. 46, till 283.000 ton, eller omräknat i råsocker 313.000 ton, 1nedan il11porten stannade vid 15.000 ton, varav ungefär hälften socker och hälften sirap. Omräknas även denna import till råsocker, 11,4 lnilj. kg, finner n1an att il11porten utgjorde knappt 4 proc. av den inhen1ska förbrukningen. Det bör dock observeras att il11porten av sirap, 7.500 ton, var betydande i förhållande till den svenska produktionen, son1 1936/38 uppgick till endast 13.100 ton per år. Den svenska sockeril11porten kon1 från Kuba och Storbritannien, vilket senare land också levererade sirapen. För Storbritanniens vidkoll1n1ande rörde det sig 0111 reexport av inol11 landet raffinerad vara.

Likson1 ifråga Oln spannmålen kan beträffande sockret konstateras, att Sverige före kriget helt skilde sig från övriga europeiska industriländer. Under det vår förbrukning av socker 1936/38 som nän1nts till endast 4 proc. byggde på ilnport, var 1110tsvarande si f f ra för övriga industriländer' 47 proc., eller 33 proc. 0111 endast nettoin1porten avses.

INGEMAR GERHARD

I

Av de tre produkter, SOln före kriget representerade 97 proc. av det svenska jordbrukets inkomst av vegetabiliska produkter, ha vi nu behandlat spanninålen och sockerbetorna. På tredje plats kOll1111er potatisen. Under det vid skördens försäljning 1938 av inkolTIsterna 62 proc. komn10 från spannmålen och 20 proc. från betorna, utgjorde potatisens andel IS proc. JOrn denna produkt kunna vi elnellertid i detta salnrnanhang fatta oss kort. På grund av hög vikt i förhållande till näringsvärdet lämpar sig potatisen ej för internationell handel i större skala. Aven världsproduktion 1936/38 på 233 lnilj. ton per år gingo endast något över I lnilj. ton på export. Den handel son1 förekon1 gällde huvudsakligen färskpotatis san1t till någon del sättpotatis.

Produktionen av potatis är liksom odlingen av betor koncentrerad till Europa inkl. Sovjetunionen, på vilket olnråde före kriget kornlno drygt 92 proc. av skörden. Vid sidan härav var potatisodlingen av någon betydelse endast i Alnerika, där 6 proc. av världsskörden togos upp. tryskland och Polen äro de båda stora potatisodlarna, och på dessa båda länder komn10 1936/38 bortåt 40 proc. av världens produktion av" potatis före kriget. De enda potatisexportörerna av betydelse voro elnellertid icke dessa länder utan Holland och Italien. Särskilt det förstnälnnda landet har specialiserat sig på export av tidig färskpotatis, och den årliga utförseln 1936/38 på 380.000 ton n10tsvarade IS proc. av landets hela potatisproduktion. För Italien var 1110tsvarande siffra olnkring 5 proc. Potatisilnportörer voro i första hand Storbritannien, Frankrike och Belgien.

Sveriges potatisskörd uppgick 1936/38, S0111 fralllgår av tab. 46, till 1,8 n1ilj. ton per år. Frånräknar lnan lagrings förluster och utsäde, stannade nettoskörden dock vid 1,4 milj. ton. Härav torde drygt hälften eller 780.000 ton ha gått till direkt förbrukning, varjä111te k0111111a I 17.000 ton till brännerierna och lika mycket till stärkelsefabrikerna. Resten eller i runt tal 400.000 ton förbrukades S0111 foder, 1110tsvarande 30 proc. av nettoskörden.l) Vår ilnport av potatis uppgick 1936/38 enligt tab. 46 till drygt 6.000 ton per år, l110tsvarande endast några pro l11ille av skörden. Störste leverantör var Estland, men även Lettland och Italien voro av bety1) Uppgifterna om bränneriernas förbrukning ur SOS Accispliktiga näringar, Oln stärkelsefabri1<:ernas förbrukning från livsn1edelskolun1issionen, salut uppgifterna on1 lagringsförluster, utsäde och direkt förbrukning efter Jureen, a. a., § 3: 5·

SVERIGES UTRII.cESHANDEL

379

,delse. På dessa tre länder kOlnlno 98 proc. av vår potatisin1port före kriget. Det kan i detta sanlinanhang nälnnas, att potatisn1jölet liksoln spannn1ålsstärkelse av olika slag i viss utsträckning- går i handel n1ellan länderna. Sverige hade här 1936/38 en in1port på 840 ton per år, n10tsvarande ett värde av 0,3 milj. kr.

Därmed äro behandlade salntliga produkter från åkerbruket av betydelse för Sveriges utrikeshandel. I tab. 46 finnes en rubrik »övrigt», och även däri ingående produkter äro o111nänlnda, dock med undantag för frö av olika slag, vilka utgöra den största posten. representerade 1936/38 ett in1portvärde av 2,3 111ilj. kr. per år med Danmark och Holland SOln största leverantörer. Exportvärdet för frö uppgick samtidigt till 1,6 l11ilj. kr., varvid Tyskland och Storbritannien voro de största köparna.

Utrikeshandeln med frukter och bär S0111 följd av höjd levnadsstandard och påverkad av vitaminläran var förbrukningen av frukt under 111e11ankrigstiden i starkt stigande.

Den internationella handeln ll1ed frukt fick i san1band härlned stor betydelse och uppgick n10t 1930-talets slut till åtskilliga miljoner ton. lVIångfalden frukter och bär kan givetvis indelas på olika sätt, n1en i detta fall synes lälnpligast att i enlighet n1ed Jonasson1 ) skilja n1ellan å ena sidan saftiga frukter, vartill nära ansluta sig bär, och å andra sidan nöt- och skalfrukter. I detta SalTIlnanhang föres torkad frukt till den sistnälnnda gruppen.

Vad först de saftiga frukterna och bären beträffar, kunna de i sin tur grupperas i kalltelnpererade, med äpplen och päron son1 viktigaste representanter, varn1ten1pererade, där citrusfrukterna spela största rollen, san1t tropiska frukter n1ed frall1för allt bananen tuen också ananasen son1 viktigaste produkter. Med denna uppdelning erhållas sålunda tre grupper, kalltelupererade, var111te111pererade och tropiska frukter. Som en. särskild grupp skulle n1an kanske även kunna beteckna en del på södra halvklotet anlagda fruktodlingar med skördetiden under annan del av året än inom de stora förbrukningson1rådena, industristaterna i Nordvästeuropa och N ordan1erika. Dessa på senare 1 ) Jonasson, Olof, Ekonoll1isk geografi 111ed varukännedoll1, 6:e upplagan, Stockholn1 1946, sid. 104 o. f.

1NGEl\1AR GERHARD

Tab. 51. Världens exportörer och importörer av frukt 1936/38 (1.000 ton) Länder

I I I

I I

Applen

Citrusfrukter

I I

Vindruvor

I

Bananer

I

I

A. Exportörer

I

13 81

Europa Sovjetunionen.

N. o. C. Amerika Sydamerika Asien.

Afrika Australien .

° 349 IS 25

Världen

643

7

1°9,

82 7

13°

9

° 3° 10

1.7 63 3 81

° 27° 2°3 497 202 IS 2. 01 4

195

1. 62 4 674 79 6 10 135 2°3 1.97 2 1

15 2 39 I°S 4 13 17 186 1

IS° 259 18

Russin

I Summa I

uj 4 60 I 78 7 60

2.580

3 29

77 6 3 15 4 11

27° 13° 118

1. 22 3 4 2.47 2 610 755 494 2°3 5.7 61

B. Importörer Europa. därav Storbritannien » övr. industriländer Förenta Staterna.

Kanada Övriga länder .

62 5 308 29 8

Världen

69 2 1

° 6 61

394 69 1 361 1

23 1

3·447 1.4 66 1.7 28 1.41 I 24 2 665

2.6°°1

3 1 51

5.7 6 5

1.

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 143-147,

149·

år tillkoD1na odlingar äro helt exportinriktade och bygga på lnöjligheten att i fruktbåtarnas kylrulll föra produkterna genom det varn1a bältet till norra halvklotet.

För att börja med den kalltenlpererade frukten, finnes för den viktigaste frukten, äpplen, statistik över såväl produktion son1 internationell handel, den förra upprättad av Förenta Staternas jordbruksdepartelnent1 ) och den senare ingående i den föru 01l1nän1nda publikationen från Internationella lantbruksinstitutet. Världsproduktionen av äpplen uppgick 1935/39 till 11,14 lnilj. ton. Vissa luckor finnas givetvis i denna statistik, S0111 dock enligt den amerikanska källan omfattar de viktigare produktionsländerna. Av världens äppelskörd kOlnrno 7,26 lnilj. ton på Europa och 3,12 lnilj. på Nordamerika, och dessa båda områden svarade därined för 93 proc. av världssiffran 1) Medeltal för 1935/39 publicerade i departelnentets skrift (stencilerad) Foreign erops and Markets, 29 sept. 1947, vol. 55 nr 13.

SVERIGES UTRIKBSHANDEL

(87 proc. av päronen). Av äpplena gingo 1936/38, sonl fran1går av tab. 5 I endast i runt tal 65°.000 ton per år i internationell handel, och exportkvoten utgjorde därl11ed före kriget knappt 6 proc., även det troligen en för hög siffra genolll att produktionsstatistiken (1935/39) är bristfälligare än handelsstatistiken (1936/38). Om den ,kallten1pererade frukten överhuvud taget gäller, att eftersolll produktionen till största delen äger runl i de stora fruktkonsun1erande industriolllrådena i Europa och den endast i liten utsträckning kOlnmer ut i internationell handel - ett förhållande analogt 111ed vad vi tidigare kunnat konstatera ifråga 0111 t. ex. betsockret. Den handel 1ned äpplen son1 föreko111nler har till 90 proc. Europa som n1ål (jfr tab. 5I) och kOlntner från 0111råden 111ed skördar vid en tidpunkt, då de nordeuropeiska äpplena ännu ej t110gnat eller årets skörd redan förbrukats. iDetta gäller sålunda världens tre största exportörer av äpplen, nänlligen Förenta Staterna, Kanada och Australien, vilka 1936/38 levererade drygt 70 proc. av världsexporten av äpplen. De viktigaste handelsrouterna för äpplen (liksom päron) gå sålunda från N ordanlerika och Australien till Europa, till någon del också från Sydan1erika och Sydafrika.

Annorlunda är läget för de varn1ten1pererade frukterna. Produktionsol11rådet ligger här utanför de europeiska industriländerna, och dessa stora förbrukare kunna därför icke såson1 ifråga om den kalltenlpererade frukten själva i huvudsak tillgodose behovet geno111 inhen1sk produktion. Världens störste odlare av citrusfrukter var före kriget Förenta Staterna, inonl vars gränser n10gnade hälften av världsskörden, vilken senare 1936/38 uppgick till 8,8 lnilj. ton. 1n0111 världsdelen Alnerika odlades 62 proc. av alla citrusfrukter (5,5 111ilj. ton), på andra plats följde Europa med 1,6 milj. ton (18 proc.) och Tned Spanien och Italien SOl11 de båda stora producenterna, på tredje plats Asien (1,1 nlilj. ton l110tsvarande 12 proc.) l11ed Japan och Palestina son1 don1inerande produktionsolnråden och på fjärde plats Afrika ll1ed 6 proc. av citrusskörden (0,5 11lilj. ton) ..

Sonl franlgår av tab. 5I uppgick världsexporten av citrusfrukter 1936/38 till 2 111ilj. ton per år, en kvantitet Iller än tredubbelt större än. äppleexporten och l110tsvarande 23 proc. av produktionen. Leverantörer voro de båda stora europeiska producenterna Spanien och Italien, vidare den ene av Asiens båda stora producenter, Palestina, san1t först på f j ärde plats den störste citrusodlaren, Förenta Staterna,

INGEMAR GERHARD

och slutligen Brasilien och Sydafrikanska Unionen. Från dessa sex oluråden konln10 före kriget 85 proc. av världsexporten av citrusfrukter. Mottagare voro de tio industriländerna i Europa jän1te I(anada, på vilka föllo något mer än 80 proc. av totalimporten. En liknande bild visar världshandeln n1ed en annan sydfrukt, näluligen vindruvor, SåSOD1 fralugår av tabellen.

Gå vi så över till de tropiska frukterna, finnes i tab. SI återgiven den internationella statistiken över handeln n1ed bananer. Vi ha här att göra med en produktion, som ligger helt utanför icke blott det europeiska utan också det norda1uerikanska industriolurådet, och en betydande handel är sålunda att vänta. Som synes uppgick också 1936/38 exporten av bananer till icke mindre än 2,6 luil j. ton per år.

Trots att produktionen av bananer är betydligt luindre än äppleskörden, representerar bananen en fyrdubbelt större exportkvantitet. De viktigaste bananproducerande länderna äro belägna i Mellanal11erika, varifPån också den största exporten sker (J aluaica, Honduras 111. fL). Även 1Vlexiko liks0111 några av de sydamerikanska republikerna äro betydande bananexportörer. Från dessa amerikanska producenter k01111110 1936/38 83 proc. av världens bananexport. Vid sidan härav voro endast Afrika l11ed la proc. (Kanarieöarna, Franska Västafrika och Ka111erun) sa111t :For1110sa (6 proc.) av betydelse.

S0111 nlottagare av denna bananexport stodo, SOlU luan kunde vänta sig, världens industriländer. Den utan jä111förelse störste banani111portören är sålunda Förenta Staterna, SOlU 1936/38 tog 111er än hälften av totalinlporten. På de tio europeiska industriländerna k01111110 28 proc. av il11porten, på Japan S proc. och på Kanada 3 proc.

De nordvästeuropeiska och nordamerikanska industrionlrådena togo där111ed 84 proc. av varldsill1porten av bananer.

Sveriges handel n1ed frukt belyses i tab. 52 och 53. l)en förstnä1unda behandlar färsk frukt, varav importen sonl synes uppgick till hela 85 111ilj. kg per år under 1936/38. Härav utgjorde, likson1 i den internationella handeln, den kalltenlpererade frukten en relatiyt blygsanl del, nälnligen 15 luilj. kg äpplen, 8 n1ilj. kg päron sanlt en del av 2 n1ilj. kg »övrig» frukt. Den svenska produktionen av äpplen har före 1936/38 uppskattats till 87 luilj. kg. 1 ) Importen l110tsvarade 1) Jureen, a. a., appendix VIII. I de angivna skördesiffrorna har ej gj orts någon reduktion för svinn etc. Ifråga on1 inhen1ska frukter och bär (från fruktträdgårdar) räknar J ureen lned ett svinn på 25 proc.

SVERIGES UTRIKESHA.NDEL

Tab. 52.

Länder

I lA.

Import

I

l

.,

I .1 1·l\luerika därav För. Stat.

Västindien » Argentina »

Päron

Citrusfrukter

Villdruvor

Bananer

Övriga

Summa

ton

ton

ton

ton

ton

ton

1-----;----

ton

kr.

373,2 1.134,2 22.4 6 3,8 3· 6 7S,2 29 6 ,4 5 2 4,4 11.134,0 13°,1 _I 11. 2 97,3 1.474,11 4,3 1.222,41 5 66 ,2 946,2 2·443,2 2 7 0,r[

5 66 ,2

I

94 6 ,2

I.S88,3

66,7

J.2r6,6

=1

2.323,9 270, r 11.964,8 1,9 11.086,2 1,9 5.57 8 ,6 1.357,7 10.199,8 9.673,si S·000,6 62 4,5 8.874,41 3. 688 ,7 3. 8 4 0 ,9 12,1 4. 166 ,0 I 20,9 b94,7 1. 2 9 1,7 7 01 ,S

-,

2g.234,7 12 499,2

69 2 ,S 12·777,4 45,8 12. 81 7,2 243,2

1. 2 93,4 5· 68 5,S

5·709,3 4.3 6 9,4 1. 0 9 6 ,4 3. 080 ,3

24°,2 10,2 59,1 4 6 ,1

3,8 2,4!

Colombia

Australien . . . . därav Austr.

Statsf.

Export

18,6

4.7 1 9,0 1.°4°,9 4. 18 3,3

Världen

B.

Applen

I

I Europa Italien : I därav ! }} Spanien .. \ I » N ederländ. I I IAfrika därav B. SydI afrika '1 Asien ./ därav Palestina i

I

Sveriges handel med färska frukter och bär 1936/38

733,4

21,91

5,0

18,61

IS.340,9il 8.I2 S,9I' 4 2 ·4 88 ,8i! 5.3 2S ,ol' 11.4 I 7,oi 1. 9 24,SI \

'1

28 4,°1

2,8

IS2,6\

3 6 ,8

0,21 1.55 2 ,91

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter lned hänsyn till ursprungslandet ej specificerad import. De representera blott 0;1-0,2 proc. av importvärdet.

sålunda före kriget endast i runt tal IS proc. av den inhe111ska konsU111tionen av äpplen. För päron var andelen betydligt större. Produktionen beräknas till 24 n1ilj. kg per år, varför ill1porten utgjorde 25 proc. av förbrukningen före kriget.

Leverantörer till Sverige av äpplen och päron voro, son1 fra111går av tab. 52, i frä111sta rummet Förenta Staterna (54 proc.) saInt vidare Australien, Argentina, Sydafrika och Italien i nu nän1nd ordning.

Endast en liten del av denna in1port kom från Europa, utan till 84 proc. härrörde den från utomeuropeiska producenter. Den erhölls till större. delen under de delar av året, då inhen1sk frukt icke fanns 1 n1arknaden.

Den större delen av Sveriges ill1port av färsk frukt består SOl11

INGEMAR GERHARD

näll1nts av sydfrukter. På första plats komn1a här citrusfrukterna 111ed en årlig i111portkvantitet 1936/38 på 42,5 1nilj. kg, 1110tsvarande hälften av hela färskfrukti111porten. Denna import härrörde till när111are 80 proc. från de stora producenterna vid Medelhavet, nä111ligen I talien, Spanien och Palestina, vilka vardera levererade i runt tal l l 111ilj. kg. Ilnporten från de båda sistnä111nda länderna on1fattade nästan enbart apelsiner (varvid dock n1ärkes ett betydande inslag av grapefrukt från Palestina), n1edan praktiskt taget hela den svenska citronilllporten k01n från Italien och utgjorde omkring en fjärdedel av totala införseln av citrusfrukter från sistnäll1nda land. \Tid sidan av de tre nä1nnda medelhavsländerna var Förenta Staterna en betydande leverantör, och även Sydafrika och Brasilien böra nän1nas.

Den näst citrusfrukterna 111est betydelsefulla sydfruktsi1nporten utgjordes av bananer, varav Sverige under nu ifrågavarande period ilnporterade 11,4 111ilj. kg per år. Praktiskt taget hela illlporten (90 proc.) härrörde från det n1el1anan1erikanska produktionso1nrådet med Västindien (frä111st Jal11aica) och Colo111bia SOl11 de största leverantörerna. .../\terstående la proc. av banani111porten k01111110 från Afrika. \Tindruvorna slutligen fingo under 111el1ankrigstiden sin andel av världshandeln n1ed färsk frukt kraftigt ökad, 111en de utgjorde likväl än11u 1936/38 en relativt liten handelsvara. Som fra1ngår av tab. 52 var också Sveriges in1port av vindruvor betydligt 111indre än ifråga 0111 qvriga hittills nämnda fruktslag och uppgick 1936/38 till 5,3 n1ilj. kg per år. Likväl n10tsvarade denna kvantitet närmare 3 proc. av yärldsilllporten, en andel icke obetydligt högre än vad Sverige kan uppvisa ifråga 0111 övriga slag av frukt. Leverantörer voro till 70 proc. europeiska länder, huvudsakligen Spanien och f-Iolland, och i övrigt Argentina och Förenta Staterna.

Den samlnanlagda svenska in1porten av färsk frukt uppgick 1936/38 till som nänlnts 85 111ilj. kg per år, motsvarande ett värde av 38,5 111ilj. kr. Denna i111port var även ur internationell synpunkt betydande. 'Det har i annat san1n1anhang nän1nts, att bland de tio industriländerna i Europa Sverige hade den 111insta in1porten av spannInål.

Ifråga om införseln av färsk frukt k0111 Sverige därell10t på sjätte plats bland dessa länder och på nionde plats bland världens samtliga f ruktin1portörer.

Sveriges export av färsk frukt är, S0111 fran1går av tab. 52, obetydlig och uppgick före kriget till endast 2 milj. kg per år till ett värde

SVBRIGBS UTRII{BSHANDBL

Tab. 53.

Sveriges handel med torkad frukt, nötter m. m. 1936/38 Torkade frukter

Länder

I A.

Russin, korinter ton

ton

I Nötter

Fikon, dadlar ton

Nötkärnor ton

I

ton

I 1.000 I

8.3 25,6 4. 8 39,0 1. 2 7 2 ,9 18 4,1 834,4 8.7 1 5,6 8·473,2 16,2

10.57 2 ,9; 3·433,81 3·579,0\ 1.745,4! 1.5 28 ,4 20.859,5: 18.113,0

Världen.

I

!

Export

kr.

I

Import

102,1 Europa 49 2 ,0 1,3 62 ,0 5'33 1 >31 337,6 3·°37,6 därav Italien 19,0 2.34 8,0 25,7 2.4 6 3,5 7°,8 )} 86,1 68 4,5 Spanien 118,6 94,2 3 80 ,11 5,5 12 5,5 Afrika I I 1,3 11,5 0,3 2,4 1 Asien' 89,2 1. 0 °5,2 1. 22 3,7 89,4 5,5 34,4 Amerika.

224,9 10.3 6 3,3 3. 08 4,6 3,7 14. 11 7,1 44°,6 därav Förenta 212, I Stat..

10.34 1,1 3. 08 4,6 13. 88 3,5 45 2 '71 16,5 1,8 18,3 Australien .

B.

I

Summa

tall

I

106,8

1

14,8

1

1

0,1\I

!

0,6;

2,3

124,6jI

97,5

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter hänsyn till ursprungslandet ej specificerad ill1port.

av 0,75 n1ilj. kr. Huvudsakligen bestod denna utförsel av lingon, son1 gick till Tyskland. Öyergå vi så till gruppen torkad frukt, nötter o. dy1., hade Sverige före kriget en betydande in1port härav, son1 fralTIgår av tab. 53. Den uppgick till 21 n1ilj. kg per år n10tsvarande ett värde av 18 lTIilj. kr.

Hälften av denna in1portkvantitet utgjordes av torkad frukt, vilken till 98 proc. levererades av Förenta Staterna. Även ifråga OITI russin var Staterna den utan j äll1förelse störste leverantören till Sverige (90 proc.). Därnäst följde Grekland SOITI huvudleverantör av s. k. korinter. I fråga on1 russinen finnas uppgi fter också on1 den internationella hancleln (tab. 5I), SOlTI utvisa att världsexporten uppgick till 328.000 ton per år under 1936/38. Den störste exportören var Grekland, närn1ast följt av Förenta Staterna och Turkiet, vilka tre länder stodo för drygt två tredjedelar av världsexporten. Russinexporten gick till drygt 85 proc. till Europa n1ed Storb-ritannien son1 störste köpare.

Sveriges import av nötter uppgick före kriget till 3,6 n1ilj. kg per år, varav två tredjedelar hälntades från Italien och resten andra 111edelhavsländer och från Förenta 'Staterna. Införseln av nöt-

INGEMAR GERHARD

kärnor don1inerades av Brittiska Indien (50 proc.), l11en även här var Förenta Staterna betydande leverantör. \1 ad slutligen fikon och dadlar 111. m. beträffar, kon1 n1er än hälften från Turkiet, IDen även Grekland var stor leverantör. Den svenska exporten på detta ol11råde var likson1 ifråga on1 färsk frukt obetydlig och uppgick, S0111 synes av tab. 53 till endast 125 ton per år till ett värde av 0, I 111ilj. kr. ·Slutligen skall i detta san1111anhang tilläggas, att den svenska i111porten före kriget av färsk och torkad frukt likso111 nötter o. dyl. till endast en tredjedel (32 proc. av kvantiteten och icke fullt 37 proc. av värdet) härrörde ftån Europa och alltså till större delen. hän1tades från uton1europeiska länder. Av ett i111portvärde på totalt 57 n1ilj. kr. representerade införseln från Förenta Staterna 16 111ilj., från Italien I I, från ·Spanien 6, från Palestina 4 och från Australien 3 111ilj. kr. Dessa fen1 länder levererade sålunda före kriget 70 proc. av Sveriges totala ilnport av frukter, bär, nötter o. dyl. l\lot en svensk in1port på 57 n1ilj. kr. stod en export på lnindre än I n1ilj. kr.

Utrikeshandeln med köksväxter, blommor m.

ffi.

I Sverige har den yrkeslnässigt bedrivna trädgårdsodlingen utvecklats från en relativt obetydlig binäring till jordbruket till en självständig näringsgren. Antalet yrkesutövare har från 1910 till 1930 fördubblats till drygt 20.000, en utveckling son1 ju står i stark lnotsats till vad son1 gällt jordbruksbefolkningen. Oln trädgårdsodlingens betydelse föreligger en beräkning avseende 1932, enligt vilken produktvärdet skulle uppgå till 183 lnilj. kr. San1111a år beräknades värdet av hela skörden av jordbruksprodukter till 899 111ilj. kr. gårdsprodukterna uppgingo sålunda nälnnda år till olnkring en felntedel av de skördade jordbruksprodukternas värde. Den för trädgårdsodling använda åkerarealen n10tsvarade dären10t endast någon procent av åkerarealen. Trädgårdsskötseln innebär en odling av helt annan intensivitet än jordbruket.

Enligt beräkning representera frukter och bär hälften av produktvärdet från trädgårdsodlingen, under det den andra hälften består av köksväxter, levande växter In. n1. Frukter och bär ha redan behandlats i annat salnl11anhang, och nu är det alltså den andra hälften av trädgårdsskötseln, som kOl11n1er ifråga.

SVERIGES U'fRII{ESHANDEL

\T ad först grönsaker och rötter beträf far, har den inhenlska produktionen beräknats a\T Jureen/) och på grundval av hans siffror får n1an för 1936/38 en genon1snittlig produktion av 129.000 ton, varav 80.000 ton från trädgårdar, växthus och bänkar och resten från åkern. 2 ) I jän1förelse härn1ed är in1porten relativt obetydlig. Den uppgick, son1 frall1går av tab. 54, till 7.300 ton köksväxter och rötter per år n10tsvarande ett värde av 2,7 n1ilj. kr.

Efter kvantiteten räknat spelade i denna in1port löken största rollen.

Införseln av lök 1936/38 uppgick till 3.700 ton per år, utgörande Iller än hälften av den totala in1porten på on1rådet. är för övrigt den enda köksväxt, för vilken finnes internationell handelsstatistik. Enligt denna 3 ) uppgick 1936/38 världsexporten av lök till 550.000 ton n1ed Egypten, Holland, Spanien och Indien 50111 de största exportörerna i nu nän1nd ordning. }"'rån dessa fyra länder kornlno före kriget 75 proc. av världens lökexport. 'rvå tredjedelar av lökexporten gingo till Europa n1ed Storbritannien SOlU den utan jän1förelse störste in1portören, vilket land före kriget 1110ttOg drygt 40 proc. av världsin1porten. Sveriges störste leverantör av lök var före kriget Egypten (42 proc. av vår in1port) lned Holland på andra plats - alltså de b[tda största exportörerna på on1rådet.

Oln löken repl-esenterade den största kvantiteten i Sveriges illlpGrt av köksväxter före kriget, kon11110 tonlaterna först efter värdet räknat.

Liksom ifråga on1 löken är in1porten av tonlater koncentrerad till tiden jan.-nlaj och k0111lner sålunda före den svenska skörden. Även i övrigt representerar i111porten av köksväxter i betydande utsträckning »vårprilnörer».

Under det Sverige till endast en tredjedel hän1tar frukten från Europa, visar i111porten av köksväxter och rötter en n10tsatt bild, i det den till två tredjedelar kon1111er från vår egen världsdel n1ed Holland S0111 den störste leverantören (25 proc. av totalin1porten), närlnast följt av Danlnark och Italien. Av den utolneuropeiska inlporten kommer huvuddelen från Afrika, n1ed tonlater från Kanarieöarna S0111 viktigaste post.

I detta sanlInanhang har även iluporten av hUll1le l11edtagits. 80n1 vi tidigare sett, utgj orde hUlnlcn i galllla tider en av Sveriges vikti1) J a. a., appendix VIII. 2) Härvid frånräknats 25 proc. svinn.

3) i\nnuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 1.:.1-2 .

INGEMAR GERHARD

Tab. 54.

Sveriges handel med köksväxter, blommor o. dyl. 1936/38 Köksväxter ton

Länder

A.

Humle

Blommor

ton

ton

ton

206,1

453,8 5·°4°,7 3.55 8,0 4°9,3 0,7 4 2 7,3 5 18 ,5 23 8 ,7 3°,7

Summa ton

I

I 1.000

kr.

Import

Europa därav i> )} )}

I)

4·°73,4 1.7°7,6 139,9 7 1 ,4 35 8 ,5 18,3

Tjeckoslovakien Belgien Danmark Tyskland Italien

375,1 2.116,2 -

Afrika.

Asien Amerika. \Tärlden

B.

Rötter

Export

93,2 I

.,'I

6.3 2 3,5 4,3

80,4 65,9 64,7 63°,5 62,8 9

66

.51

61 7,4

-

1°9,4 10,4 43,1 1.682,5

9·774,0 13·449,9 i 5.34 6 ,0 8.33 6 ,7 549,2 1.608,0 499,4 774>3 68 4,3 94 2 ,9 28 7,7 669,3 1 497,0 4 84,5 2.19 1,3 7 14,5 197,6 673,6 1. 8 3 8 499,1

,51

454,2 6,808.41 14.55 2 ,61 14.93 1 ,3 I

0,7

3 61 ,°1

9 8 3,4\

4 1 5,9

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter nled hänsyn till ur.sprungslandet ej specificerad inlport.

gaste in1portvaror, och n1ycket arbete har nedlagts på att göra Sverige självförsörjande på området genom anläggandet av hlu11legårdar.

Nurnera har hUlllien en blygsam plats inom folkförsörjningen. ;Den inhe111ska produktionen är såpass obetydlig, att Sverige icke är ll1edtaget i elen internationella produktionsstatistiken. Världsproduktionen av hU1111e uppgick 1936/38 enligt Internationella lantbruksinstitutet1 ) till 60.000 tOll, varav huvuddelen eller 41.500 producerades i Europa 1l1ed Storbritannien, 1'jeckoslovakien och Tyskland SOln de största . odlarna. Utanför Europa förekom111er hUl11leodling praktiskt taget endast i Alnerika. Av världsproduktionen på 60.000 ton gick före kriget en tredjedel på export,2) varav bortåt 90 proc. k01111110 från europeiska länder och resten huvudsakligen från Förenta Staterna.

Den störste exportören på olnrådet är Tjeckoslovakien, varifrån utgår en tredjedel av världsexporten, och närl11ast följa Tyskland och Jugoslavien. Den störste ill1portören återigen är Förenta Staterna följt av Storbritannien, Eire och Belgien. Sverige är en även ur interna1) Annuaire international de statistique agricole 1939--+0, tab. 98.

2) D :0, tab. 158.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

tionell synpunkt stor in1pol':tör 111ed en årlig kvantitet 193 6 /3 8 på 450 ton. Den svenska i111porten av hU111le kOlTI före kriget till 90 proc. från Tjeckoslovakien, det land S0111 levererar en tredjedel av världsexporten på otl1rådet.

Av växter, blo111lTIOr o. dyl. utgjorde Sveriges i111port, S0111 fra111går av tab. 54, före kriget 6.800 ton till ett värde av 10,5 milj. kr. Ilnportkvantiteten är S0111 synes ungefär densamma som för köksväxter och rötter, 111en värdet är fyra gånger högre. Den viktigaste posten består av bloll1sterlökar, 111er än hälften av i111portvärdet, me11 i övrigt fördelar sig denna i111port på ett stort antal olika växter, bloml11or, kvistar och blad, rötter 111. 111. Efter värdet räknat kommer denna i111port till 94 proc. från Europa, och störste leverantör är givetvis trädgårdsodlingens land fra111för alla andra, nän1ligen Detta land levererade ensa111t drygt 70 proc'. av vår hela il11port på detta 0111råde.

LiksOll1 ifråga 0111 frukt och bär är Sveriges export av köksväxter, lökar, blo1111110r o. dyl. obetydlig. Mot ett il11portvärde på 15 111il j. kr. står en export på endast 0,4 111ilj. kr.

B. FETTRAVAROR Fett utgör ett av våra viktigaste näringsl11edel och är av största betydelse för tillfredsställande av l11änniskans kaloribehov. Behovet av fett påverkas e111ellertid i hög grad av kliinatet, så att i kallare on1råden den större förbränningen kräver en förhållandevis större ll1ängd av det kaloririka fettet än i varmare klimat. lnon1 de tenlpererade zonerna, och särskilt då ino111 de kallare delarna av denl, k0111mer på grund härav människan att ha stort behov av fett. Eftersolll de stora, tätbefolkade industrio111rådena äro belägna inom den norra tel11pererade zonen, ha där uppstått väldiga förbrukningscentra för fett i olika former. Utom för näringsbehov finna fettän1netia en betydande teknisk användning, frä111st för framställning av tvätt111edel och ljus. Närlnast sal11111anhängande med industriländernas höga levnadsstandard men också med industriens råvarubehov överhuvud taget har även denna förbrukning av fett komlnit att bli särskilt stor inoln industriolnrådena på norra halvklotet. lno111 dessa on1råden äro emellertid möjligheterna för fettproduktion relativt begränsade, och i huvudsak anlitas endast den ani111a-

39°

INGEMAR GERHARD

liska 0111vägen. De växtätande djuren och då särskilt husdjuren få i tempererade trakter så gott son1 ensanln1a uppbära rollen S0111 fettalstrare. \Täxterna därenlot n1agasinera inon1 de telnpererade produktionsbältena son1 regel sin reservnäring i forn1 av kolhydrater, nlindre ofta i forn1 av äggvita och än lnera sällan son1 fett. l ) I tropikerna därelllot äro de energin1ängder, S0111 i forn1 av vär111e stå till växternas förfogande, oerhört nlycket större än i ten1pererade trakter och n1edge en stor produktion av växtfett. Detta innehåller per kg 9.400 kal. l110t endast 3.700 kal. per kg kolhydrat. 2 ) upplagras huvudsakligen i frukterna och särskilt i fröna. Även växtäggvita (S.500 kal. per kg) produceras under avgjort ogynnsanl1nare villkor i ten1pcrerade trakter än i tropikerna.

Detta förhållande att förbrukningen av fett såväl för näringsbehov son1 tor tekniskt bruk är 111ycket stor inon1 industriol11rådena på norra halvklotet 111cn produktionen av växtfett -koncentrerad till tropikerna, alltså 0111råden 111ed liten förbruk11ing av fett per invånare och delvis l11ed gles befolkning, ger förutsättningar för en 0111fattande handel l11ed fettråvaror. Till betydande del rör det sig härvid on1 produkter (frukter och frön), S01n förutol11 fett innehålla ll1ycket äggvita. De kon1111a där111ed icke blott att direkt bidraga till försörjningen l11ed fett S0111 näring och för tekniskt bruk utan ge också ett kraftfoder, SOlU väsentligt ökar industrion1rådenas egen produktion av anill1aliskt fett.

Enligt al11erikanska beräkningar3 ) uppgick före kriget (1935-1939) världsproduktionen av fett till bortåt 20 l11ilj. ton per år, varav I 1,4 lnilj. ton i for111 av vegetabiliska oljor och 8,2 ll1ilj. ton ani111aliskt fett inklusive fisk- och valolja.

Vad först de vegetabiliska oljorna beträf far, kunna de läl11pligen uppdelas i 111atoljor, pa1tnoljor och industrioljor. De förstnä111nda k0111111a i stor utsträckning direkt till användning S0111 födoä111ne och förbrukas till övervägande del in0111 det land där de fra111ställts.

1 ) Jonasson, O., Ekono111isk geografi n1ed sjätte upp1., 8tockholn1 1946, sid. I la.

2) OsvaId, Hugo, Växtodlingslära, del I, föreläsningar 1934-35 (stenci1.), sid. 8.

3) Utförda in0111 Förenta Staternas jordbruksdepartenlent av Office of Foreign Agricu1tural Relations on Foreign Crops and Livestock Statistics och publicerad 30 juni 1947 i departenlentets stencilerade tidskrift ForeIgn Crops and Markets (vol. 54 nr 26).

SVERIGES UTRIKESHANDEL

39 1

\lärldsproduktionen av n1atoljor uppgick före kriget till 6,3 111ilj. ton per år, varav endast en fjärdedel blev förell1ål för export. Dessa oljor f ral11ställas av bOlnul1sfrö, jordnötter, sojabönor, solrosfrö, oliver och sesal11frö n1ed betydelse i nu näl11nd ordning. Endast ifråga 0111 oliver förekoll1 någon europeisk produktion av betydelse.

Världsproduktionen av palll10ljor, uttryckt i ren olja, uppgick före kriget till 2,5 n1ilj. ton, och de fral11ställas av kokospalmens nötter (kopra), oljepalll1ens frö (paltllkärnor) och fruktkött (paln101ja) samt av babassukärllor. Paltl1oljorna utgöra till största delen råvaror för fettämnesindustrien, fran1för allt då vid frall1ställning av l11argarin 111en också tvål n1. 111., och de representera den största posten i världshandeln l11ed fettråvaror. Av den ovannän1nda produktionen på 2,5 111ilj. ton gingo n1er än 80 proc. på export n10t endast 25 proc. av 111atoljorna.

Industrioljorna slutligen fran1ställas huvudsakligen av raps- och linfrö men också av ricinus- n1. fl. frön, och årsproduktionen före kriget uppskattas on1räknad i ren olja till 2.. 7 n1ilj. ton, varav 2,3 ll1ilj. från lin- och rapsfrö. Ifråga 0111 båda dessa produkter spelade den europeiska odlingen före kriget en viss roll. 1noll1 vår världsdel producerades nämligen 20 proc. av rapsfröna och 7 proc. av linfröna.

Världsproduktionen av industrioljor uppgick 1935/39 SOl11 nämnts till 2,7 milj. ton per år, varav en dryg tredjedel exporterades. Den alldeles dominerande posten i denna export utgj ordes av linfrö och linolja. Övergå vi så till det anil11aliska fettet, intager sp1öret här första platsen. Son1 nän1nts bygger dock smörproduktionen i icke ringa utsträckning på kraftfoder från de ovannäl11nda oljehaltiga frukterna.

Sn1örproduktionen uppskattas för förkrigsåren till 3,4 n1ilj. ton per år (rent fett), vilket icke n10tsvarar mer än en sjättedel av den totala fettproduktionen. N ärl11ast följa ister med 2,7 milj. ton och talg ll1ed I,3 milj. ton. Detta anill1aliska fett frall1ställes S0111 nälnnts huvudsakligen ino1n de stora fettkonsu1nerande industrion1rådena inoln N ordvästeuropa och Nordalnerika, och det förbrukas till betydande del inom resp. land. Av den totala produktionen av s111ör, ister och talg var det sålunda före kriget endast lO proc., son1 gingo på export.

Helt annorlunda förhöll det sig lned det animaliska fett, SOl11 fiskoch valoljan representerar och som ofta går under benälnningen marina oljor. Produktionen av valolja, S0111 uppgick till 0,5 n1ilj. ton

39 2

INGEMAR GERH.A.RD

Tab. 55. Världens exportörer och importörer av oljehaltiga frukter och frön 1936/38 (1.000 ton) Varuslag

I Europa') I I

Asien

.1

A. Export

I I

Sojabönor.

Jordnötter Linfrö.

Kopra.

Bomullsfrö Palmkärnor .

Kokosnötter Ricinolj efrö .

Sesanlfrö Rapsfrö .

Solrosfrö Hampfrö

B. Import Sojabönor.

Jordnötter Linfrö.

Kopra.

Bomullsfrö Palnlkärnor.

Kokosnötter Ricinoljefrö .

Sesamfrö Rapsfrö .

Solrosfrö Hampfrö

I !

I 8,2 2.223,9 5,1 1. 01 3,7 3 2,2 3° 0 ,0 0,9 1.102,2 16,2 11 5,71

·1

:1

1

49,2

0,7 0,6 0,4 0,0

119;0 61,3 9 2,0

68,0

4°,3 0,4

31,2

5,7

1

1

5'1 51'21

7 1,5

1 I 993,3 5'°1

1. 2

1.861,5 1.362 ,9 S7°,4 662,9 7 1 7,2 3 2 ,7 94,9 54,7 67,1 73,2 23,9

! Nord- I Syd- I Austra- i Iamerika l amerika I lien \ 2

1 0,11 7 2 ,3 5 6 9,5 7 11 ,4 1,6

24,0, 19 2 ,01

45,0,

-I

0,9j

2-4 13,41

2,7j

7. 0 9 2 ,91 I.4 6 3,61

6,9

-

1,51 I,SI

114,3 1. 8 7 6 ,3

0,0

19 ,91

-I

-, ? I I 21,21 108,21

64,3 20,5 6,S 0,1

-

11,4 17,2 10,3

45,8 0,1 1,2 0,1 0,0 -

9,7

0,3 2,3

84,41 I. 0 33,6i

88,71

0'01

2. 26 7,7 2. 01 4,3 1.939,0 1.4° 6 ,6 81 5,8 7 8 9,0 201,5 18 9,4

-

0,0 0,2 222,9 0,0 -

3>3 0,0 0,0

137,3 7 8 ,4 7°,8

-

Olje-

I I

l l

3 1 7,51 S05,71 639,9i 886 .)!

l-l

I22,4j 355,11 8. 0,61 -I

79,S! l 61,81 I

7,41 29,71

2

41,0 12'31

-

t

226'41

9,95 0 ,81 3,4 18 , II

I

l 8II,21

I

23,4

6,9

27,7 5,0 118,2 0,2

-

-I 1,2 1 18,2 4 3,6 '31 524,81 12,4 25 6 ,5 3,5 1,0 1

33,443,9 25,4 6,6

I 0,°1 0,1

-

o,o!

99,71

35,5 0,3 3,S I,S 1.593,1 2, I 6,2 I 11,9 2,5

II

I

I

-

9,5

Summa

)

7 2 ,0

33,5

169,2 I

Afrika

I

- I 2. 18 7,7

2,3 2.028,0 33,7 1.966,2 22,6 1.3 6 4,2 2,2 816,2 -

4,6 -

0,0 1,2 -

739,5 172,8 19 2 ,7

3 06 ,31

648,8.

859,41 122,41

,81

33 2 69,1!

80,91

39 62,31 1100,5'°1 35,21 80'21 33,7\ 12,8j 42,8

66,61 9. 82 9,813,374,91

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 159-17°.

1) Inkl. Sovjetunionen. 2) Inkl. l\iellanalnerika. 3) Som omräkningstal ha använts de i World Trade in AgriculturaI Products på sid. 3 I 6 angivna. I fyra fall har komplettering måst ske nled av livsmedelskomnlissionen använda olnräkningstal.

per år, gick enligt den ovannän1nda amerikanska undersökningen praktiskt taget i sin helhet på export, och av fiskoljan exporterades i det närlnaste hälften.

En utförligare bild av världshandeln 111ed vegetabiliska fettråvaror

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

393

kan erhållas på grundval av den statistik, SOlU publiceras av Internationella lantbruksinstitutet i Ronl. 1 ) Föremål för internationell handel äro sonl regel dels själva de oljehaltiga frukterna och fröna, dels också den ur dessa erhållna oljan. Ibland, såsom ifråga 0111 kopra, kan en nlellanprodukt utgöra den viktigaste handelsvaran.

I sanlt1iga fall ger enlel1ertid den internationella handelsstatistiken uppgifter, och de i tab. 55 och 56 n1edtagna representerade före kriget enligt de förutnälllnda anlerikanska beräkningarna 98 proc. av världsproduktionen av vegetabiliska oljor och 97 proc. av exporten av desalnnla.

För att börja nled de oljehaltiga frukterna och fröna visar tab. 55 att yärldsexporten 1936/38 uppgick till i tal la luilj. ton per år, en kvantitet nlotsvarande ungefär världsexporten av maj s men icke ll1ycket nler än hälften av veteexporten. Det bör understrykas, att den sunlnlering av olika frön och frukter, SOlU vi här tillåtit oss, icke är helt korrekt med hänsyn till det varierande oljeinnehål1et i de olika produkterna. Genoln att låg oljehalt SOln regel kOlnpenseras av hög äggvitehalt, blir dock· skilllladen ur näringssynpunkt icke så stor, och såsonl redan ovan franlhållits representera dessa produkter en tillförsel av både fett" och äggvita, den sistnänlnda frainför allt tillvaratagen i fornl av foderkakor och foderlnjöl. I sista kolull1nen har en o111räkning till oljeinnehåll företagits, nlen dessa siffror avses blott i de fall så uttryckligen anges.

Den utan jäl11förelse störste producenten och exportören på Olnrådet är Asien. Där erhållas 60 proc. av världsskörden av oljehaltiga frukter och frön (efter oljeinnehållet räknat), och Asien levererar Iller än 50 proc. av den totala exportkvantiteten. Sålunda koturner praktiskt taget hela exporten av sojabönor och större delen av kopran och jordnötterna liksOlU av sesaln- och halnpfröna från Asien, som därtill levererar hälften av exporten av jordnötter och rapsfrö. Av denna export stannade närnlare en fjärdedel inonl Asien, men nettoexporten från världsdelen uppgick likväl 1936/38 till 3,7 lnilj. ton oljehaltiga frukter och frön. Även Afrika är, SOln synes av tab. 55, stor leverantör av dessa produkter. Av totalexporten på 2,4 nlilj. ton var det endast en obetydlighet, son1 stannade inom världsdelen, varför nettoexporten på 2,3 lnil j. ton nlotsvarade två tredjedelar av Asiens nettoexport. Den 1) Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. IS!, 159-181.

394

INGEMAR GERHARD

afrikanska exporten bestod till 94 proc. av de tre produkterna jordnötter (halva världsexporten) , pal111kärnor (90 proc. av världsexportcn) och b0111ullsfrö (70 proc. av världsexporten ).

Den tredje exportören av betydelse på detta 0111råde är Sydalnerika, vars nettoutförsel 1936/38 uppgick till 1,8 111i1j. ton. Den dominerande exportprodukten utgjordes av linfrö, varav Sydamerika och närnlast då Argentina levererade drygt 80 proc. av världsexporten. Även av ricinusfrö är Syda111erika - huvudsakligen Brasilien - huvudleverantör. I övrigt fran1går av" tabellen att från Oceanien k0111111er en del kopra.

N ettoexporten från de fyra nä111nda 0111rådena av oljehaltiga frön och frukter uppgick till i runt tal 8 nlilj. ton per år. Den store 1110ttagaren av denna export var Europa, vars i!1försel uppgick till olukring 7 111ilj. ton.

I luilj. ton gingo till N ordan1erika. I sistnälnnda fall voro endast linfrö sanlt jordnötter och kopra" av betydelse, under det i den europeiska ilnporten återfunnos sanlt1iga produkter 111ed jordnötter, linfrö och sojabönor son1 de kvantitativt största.

En något annorlunda bild företer handeln n1ed den ur frukterna och fröna erhållna oljan. Utvinningen av olja ägernälnligen runl icke blott i de länder, sonl producera frukterna och fröna, eller idein, SOln konsulnera oljan, utan i icke obetydlig utsträckning i ett tredje land, SOlU alltså ilnporterar råvaran och exporterar oljan. ,Ofta rör det sig härvid on1 de europeiska nloderländerna till de utolneuropeiska producenterna ay oljehaltiga frukter och frön. Sålunda kon1 före kriget drygt en tredjedel av oljeexportel1 från europeiska länder, SOln i huvudsak" byggde produktionen på ilnporterad råvara, och denna export gick till betydande del utanför kontinenten. SOln fran1går av tab. 56 1936/38 en betydande nettoexport av jordnötsoch linfröolja men också av pahnkärn-, bOlnullsfrö- och sesan10lja.

Den störste exportören av olja är dock Asien, den världsdel son1 också dOluinerar exporten av oljehaltiga frukter och frön. Utförseln uppgick före kriget till drygt 700.000 ton per år. De båda största artiklarna voro och pa1tnolja, omfattande tillsalnnlans i runt tal tre fjärdedelar av exportkvantiteten. Av stor betydelse var även sojaböns- och jordnötsoljan.

Den näst Asien störste oljeexportören var son1 nälnnts Europa (den från europeiska länder exporterade oljan stannade dock till största

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

Tab. 56.

395

Världens exportörer och importörer av vegetabiliska oljor 1936/38 (1.000 ton)

Yaruslag

I I Europa I 1

l

)

I

Asien

,

I I

Afrika

!

I Syd- ! AustraKord2 lien I amerika ) amerika.)

I

Summa

\

i

A.

Export Palmolja Kokosolja.

Jordnötsolj a Olivolja.

Linfröolj a .

Soj abönsolj a B omullsfröolj a Palmkärnolja .

Ricinolja Rapsfröolja .

Sesamolja.

Solrosfröolj a

I

I B.

15,2 60,1

239,7 288,5

-

255,4 0,8

0,0 0,2

I I

355,2 192,2 16 9,4

0,0

0,0

0,0

l

0,0

1,2

0,0

I

0,1

0,0

2,7

0,0

3,3

2S,8

128,41 °5,410 9,5 3 8 ,2 22, l

59,2 13,1

47,0

0,0

0,0

15,7 3,0 8,8

7,1 15,6 2,8

0,0

-

--

1,0

-

-

10,5

0,0

-

-

5 6 3,9

7 26 ,5

3 22 ,9

12,8

26,3

295,3 101,6

2,3

IS,9 17,2 4 6 ,3 19,0 9,0

189,8

1,8

-

5 0 S,1

17 6 ,3 5 8,1

3,9 0,9

1,0

47,4 4,3 12,3 7 2 ,7

25,6

0,5 1,6

2,4

4,4

347,8 17 6 ,4 182,5 101,1

1,5 0,1

-

83,8

0,6

4,6

2,7 69,2 28,6

JO, I

-

0,1

0,3

3 8 ,8

47,8 3 1,8

87,2 7 2 ,4

1,7 8,6

5 8 ,5 12,6

5,8 6,5 1,8

29,8 18, I

0,8

17 2 M

I

I

0,5 0,0

109,7

I

0,0

89,9

-

47,0

0,0

I

0,0

I

-

I

-

0,4

I

23,S 18,6 12,6

10'51 1.6S2,8

24,5 1,4

-

-

93,2 68,6

0,1

0,2

22,3

13,9

0,0

0,6

1,1

7,5

0,1

--

19,9 10,4

0,2

3,9

-

-

10,3

1,7 0,1

2,1

3,2 1,2 6,2

5,7 0,7 12,5

113,S 110, l

-

-

0,3

-

I

I I

51

5°,9 0,0

I

°,31

-

0,3 0,0

5,3 0,0

I 11'tport Palmolja Kokosolja.

Jordnötsolj a Olivolja.

Linfröolj a .

Sojabönsolja B omullsfröolj a Palmkärnolja .

Ricinolja Rapsfröolj a .

Sesamolja.

Solrosfröolj a

l

I

12 9,4

I

612,1

I

I .3 6,4 I

1

1

8,9

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 151, 17118r. 1) lnkl. Sovjetunionen. 2) lnkl. Mellanamerika.

delen inon1 världsdelen), och på tredje plats följde Afrika. Dessa tre världsdelar representerade 1936/38 icke n1indre än 98 proc. av världsexporten av vegetabiliska oljor. Den afrikanska oljeexporten don1inerades till 80 proc. av paln1oljan, n1en även utförseln av olivolja var betydande.

INGEl\1AR GERHARD

t

De båda stora in1portörerna av olja äro Europa och Nordamerika.

Den årliga in1porten uppgick 1936/38 till resp. 725.000 och 612.000 ton, vilket tillsal11111ans utgjorde 82,5 proc. av världsi111porten av vegetabiliska oljor. Det ovannä111nda förhållandet, att Europa bedriver oljefra111ställning i stor skala på grundval av ill1porterad råvarä icke blott för eget bruk utan också för export, kan illustreras av att efter kvantiteten räknat Europas 01jei111port n10tsvarade knappt 9 proc. av införseln av oljehaltiga frön och frukter, n1edan för N ordall1erika 1110tsvarande siffra var 55 proc. Dock är härvid att n1ärka att N ordal11erika självt är en 111ycket större producent av oljehaltiga frukter och frön än Europa, fral11för allt ifråga 0111 bOI11ullsfrö, där 1936/38 på Förenta Staterna kOl11mo 40 proc. av världsproduktionen. Det har för 1938 beräknats att av världsskörden av oljehaltiga frukter och frön efter oljeinnehållet räknat 10,8 proc. erhöllos i N ordal11erika n10t 6,7 proc. i Europa. 1 ) iDen störste 01jein1portören i Europa är Storbritannien, son1 före kriget tog närn1are 30 proc. av världsdelens in1port av vegetabiliska oljor. Av den nord- och centralan1erikanska in1porten gingo närlllare 80 proc. till Förenta Staterna. Sveriges andel av världsill1porten av oljehaltiga frön och frukter var 2,2 proc. och av vegetabiliska oljor likaledes 2,2 proc., vilket visar att i vår i111port fördelningen mellan råvara och halvfabrikat någorlunda n10tsvarade vad son1 gällde för världshandeln i sin helhet.

I jäl11förelse 111ed de vegetabiliska oljorna spela de 111arina en ganska liten roll.

Produktionen uppgick före kriget endast till drygt 0,8 I11i! j. ton 1110t I 1,4 111ilj. för de vegetabiliska oljorna. Bland de n1arina oljorna är valoljan utan jämförelse viktigast. För perioden 1936/38 uppgick produktionen till i runt tal 550.000 ton per år. 2 ) De båda stora deltagarna i valfångsten och producenterna av valolja voro Norge och Storbritannien 111ed en produktion på 0111kring 200.000 ton vardera. Dessa båda länder svarade därn1ed för drygt 75 proc. av världsproduktionen av valolja. Övriga länder av betydelse voro Japan och Förenta Staterna sal11t fr. o. 111. 1938 också Tyskland. Sistnäl11nda land har sedan gan1111alt varit den störste in1portören av valolja n1ed en årsin1port 1935/1937 på bortåt 200.000 ton.

1) HumlulTI, J., a. a., sid. 61.

2) Statistical Yearbook of the League of Nations 1937/38, Geneva 1939,

tab.

20.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 57.

Världsproduktionen och den svenska förbrukningen av fett Världsproduktion 1933-39

Varuslag 1.000

ton

%

I

I

I

Vegetabiliska oljor. l\larina oljor ls .f- eJ. r. Al., -4-,..., a Smör : : :

11.43° 81 7 '"

I"

I

397

:

:

5 8 ,2 4,2 ,-,

...

pr inv. kg

Sveriges förbrukning 1936-38 I 1.000

ton

5,4 0,4

83,3 18,2

r.

,..

9,3

174,5

T

I

0/ /0

I

47,7 10,4

pr inv. kg

13,3 2,9 ..... '"

:

19. 6 4 1

I 100,0 I

I 100,0 I

27,8

Källa: Världsproduktionen enligt beräkningar inom Förenta Staternas jordbruksdepartement publicerade i departementets tidskrift Foreign trops and Markets, vol. 54, nr 26. Siffrorna för Sveriges förbrukning enligt undersökning inom Statens livslnedelskommission överlälnnad till Kung1. Utrikesdepartementet i skrivelse av den 12 april 1946. Kvantiteterna räknade i rent fett.

Vad slutligen beträffar annat anin1aliskt fett än lnarina oljor, alltså i huvudsak SInör, ister och talg, höra dessa produkter så nära samman lned boskapsskötseln, att de länlpligen behandlas i det följande avsnit. tet tillsaln111ans 111ed övriga animaliska livsInedel.

I Sverige hade före kriget förbrukningen av fett en annan sam111ansättning än den vi ovan konstaterat för världen i dess helhet, och därtill var vår percapitakonstuntion flerdubbelt större än genomsnittsförbrukningen. SåS0111 fra111går av tab. 57, utgjorde 1935-1939 den genomsnittliga fettförbrukningen i världen 9,3 kg per person. I Sverige uppgick den däremot till icke mindre än 27,8 kg. Frainför allt spelade härvid SInöret stor roll. Det motsvarade en tredjedel av hela vår fettförbrukning, under det dess andel i världsproduktionen av fett endast var hälften så stor eller 17 proc.

En s'vensk förbrukade före kriget 9,3 kg s111ör per år, lnedan världssiffran var 1,6 kg. Även Sveriges förbrukning av marina oljor var relativt stor och nl0tsvarade drygt 10 proc. av den totala fettförbrukningennl0t endast 4 proc. i världsproduktionen. ...1\. andra sidan förbrukade vi relativt litet vegetabiliska oljor (48 proc. Inat 58 proc. i världsproduktionen) sanlt ister och. talg (8 resp .. 20 proc.). De absoluta svenska förbrukningss'iffrorna lågo dock genomgående högre än lnotsvarande världssiffror.

Av den svenska förkrigsförbrukningen på i runt tal 28 kg fett per inv. utgjorde 18 kg näringsänlnen, olnkring 4 kg gingo åt till

INGEMAR GERHARD

T·ab. 58. Sveriges handel med samt produktion och förbrukning av vegetabiliska och marina fettråvaror 1936/38 Införsel Oljeav fruk- innehåll ter o. frön 1.000 ton proc.

Yarus]ag

Handel med olja Oljeprod.

1.000

IInhemsk

förbrukImport Export ning ton r. 000 tall r. 000 ton Ir. 000 tall I

I

I

I

A. Vegetabiliska Sojabönor.

Jordnötter BOlnullsfrö Rapsfrö Kopra.

Linfrö Palmolja Oliv- o. sesalnolja Härdat veg. fett Ricinolja Ej spec. frukter och frön Summa

B. Marina

133,0

16

3,5

4°

-

1,3 33,7 44,4

35 63

0,5 21,2

33

14,6

0,4 8,3 1,4 1,5 0,4 2,8

-

-

--

-

-

-

--

-

-

-

-

45

1,5

...'19 ,-?\

4,5 0,6

-

-

-

3,3

2,9

21,3 1,4

28

-,

1

60,51

1,7 13,9 8

3

'41

19,3

18,7 5,1 0,6

5,5 0,8 0,0 0,0 8,5 0,0 0,01

0,9 21,0 16,0

0,01

0,0; 0,01

2,8

0,81

1,7 14,6

15,61

83,3

I

1,11

18,2

Källa: Undersökning utförd av Statens livs111edelskonuuission överlämnad till Kungl. Utrikesdepartenlentet i skrivelse av den 12 april 1946.

tvättmedel, och resterande 6 kg fingo teknisk användning. l ) Av de 18 kg, son1 förtärdes, utgjordes 9,3 kg av sn1ör, 7,7 kg av 111argarin och resterande I kg av ister, 111atolja n1. n1. 1n0111 den tekniska förbrukningen av fett krävdes den största kvantiteten för n1åleriarbeten, varefter följde ferniss- och linoleun1industrien och på tredje plats 1justillverkningen.

Sitt behov av fett i forn1 av vegetabiliska och 111arina oljor - det anilnaliska fettet behandlas son1 nämnts i följande avdelning - fyllde Sverige före kriget praktiskt taget helt genon1 in1port. Dessa oljor 1110tsvarade bortåt 60 proc. av landets totala fettförbrukning. S0111 fran1går av tab. 58, uppgick importen av oljehaltiga frukter och frön till 219.200 ton, varav sojabönorna representerade betydligt 111er än hälften. De båda andra stora posterna utgjordes av linfrö och kopra.

1) Dessa liksOll1 följande siffror bygga på en inonl Statens ll1ission företagen undersökning, SOln överlälnnades till Kungl. Utrikesdepartelnentet i skrivelse av den 12 april 1946.

SVERIGES UTRIKESliANDEL

399

Den genol11snittliga oljehalten växlade från 63 proc. hos kopran ned till 16 proc. hos sojabönorna och utgjorde i genon1snitt icke fullt 28 proc. Ur denna in1port av 01jeha1tiga frukter utvunnos 60.5°0 ton olja, varav en tredjedel från sojabönorna och lika I11ycket från kopran san1t den återstående tredjedelen huvudsakligen från linfröna.

Till denna inhe111ska produktion av 60.500 ton vegetabilisk olja k0111 en inlport på 38.400 ton I11en avgick en export på 15.600 ton. Den största såväl in1port- som exportposten utgjordes av kokosolja, varav handeln yägde ungefär jän1nt. DärelTIot hade Sverige ett betydande exportöverskott av sojaolja. Ifråga 0111 övriga oljor var exporten obetydlig. nlen il11porten ofta ganska betydande, särskilt ifråga 0111 jordnötsolja. Sammanställes den inhen1ska produktionen av vegetabiliska oljor n1ed in1porten och exporten av saI11111a produkter, erhålles för 1936/38 en årlig inhenlsk förbrukning på 83.300 ton, )l1otsvarande ungefär hälften av vår totala förbrukning av fett.

Av de I11arina oljorna var den inhen1ska produktionen före kriget så. obetydlig, att någon kvantitet ej n1edtagits. I industristatistiken redovisas blott ett par tiotal ton fisklevertran. Il11porten uppgick son1 synes före kriget till 19.300 ton per år och exporten till 1.100 ton.

Huvudsakligen rörde det sig här on1 härdat valfett avsett. för n1argarinproduktionen. Den inhen1ska förbrukningen på 18.200 ton I11arina oljor l110tsvarade drygt 10 proc. av vår totala fettförbrukning.

On1 inriktningen av denna vår utrikeshandel nled vegetabiliska och n1arina oljor är tab. 59 avsedd att ge besked. S0111 synes var Asien den störste leverantören av oljefrukter och innehade härvid alltså sal11111a ställning S0111 ifråga on1 världshandeln på on1rådet. Aven totalin1port på 219.000 ton hän1tade vi 152.000 ton, 1110tsvarande 70 proc., från Asien och av sistnälnnda kvantitet större delen, eller 132.000 ton, från l\1andschuriet. Sistnän1nda olnråde levererade före kriget 90 proc. av världsexporten av sojabönor, och dessa utgjorde som nä111nts större delen av vår i111port av oljehaltiga frukter. En annan stor asiatisk leverantör var Nederländska Indien 111ed 13.000 ton huvudsakligen kopra, en av våra tre stora in1portartiklar på on1rådet. N ederländska Indien är världens störste exportör av kopra.

Från An1erika hän1tade vi före kriget årligen 47.000 ton oljehaltiga frukter och frön, och' denna in1port bestod till största delen ay linfrö från Argentina. Samtidigt son1 odlingen av linfrö gått tillbaka på norra halvklotet, har den tagit fart i Argentina, S0111 193 6/38

400

INGEMAR GERHARD

Tab. 59. Inriktningen av Sveriges utrikeshandel med fettråvaror 1936/38 Frukter och frön ton

I I

A. Import Europa

I

därav Danmark Il Norge Afrika Asien. därav l\1andschuriet Ned. Indien. l) Britt. Indien Britt. Malacka Alnerika . därav Argentina Australien )

)

Världen.

Värde ("1.000 kr.).

Marina oljor ton

Veget. oljor ton

Summa ton

i

1.000

kr.

I 1.37°,0 28.84°,8 19. 021 ,5 11,6 13·737,0 6-449,6 2.17 6,6 12.186,0 1 4 '3 62 ,6 68 7,8 1.97 2 ,2 1. 28 4,4 296,0 160,3 83,4 151.955,3 8.13 2 ,1 889,2 13 2 ,4 16 ,3 131.5 2 7,1 13·749,6 12·779,4 97 0 ,21 5.823, I 1.895,5 3.9 7,6 1.75 8 ,1 3.°3 2 ,2 4.79°,3 102,0 4 6 .616 ,7 7,5 4 6 .7 26 ,2 43.94 2 ,2 43·947,1 4'91 18.5°3,9 18.5°3,9 1

1

2

1

24. 164',9 9. 6 47,0 6.894,0 83 1 ,7 3°,393,8 22. 2 °5,3 3. 62 4,5 2.°3 2 ,4 1. 62 3,9 10.225,9 9.7 28 ,6 4. 8 99,1

21 9 .161,81 3 8 ,3 8 7,81 19.33°,7 276. 880 ,3 7°.549,8 41.59°,1 19.7 6 4,3 9· 195,4

B. Export Europa därav Finland Norge I) Dannlark Utomeuropeiska länder )

'Världen Värde (1.000 kr.)

2,5 14.429,0 6.4 2 5,4 2. 82 7,6 2.55°,3 2,3\ 1.13 8,0 8 6,71 15.5 3,31 8,3 8. 60 3,81

1. 103,8 6,5 49,3 94,7 0,41

LII8,2!

334,8

15·535,3 6.43 1 ,9 2.87 6,9 2.645,"0 1.14 0 ,71 16' 7

08'21

8.260,0 3.47 1 ,8 1.7 2 3,5 1.4 2 3,2 67°,8 8.94 6 ,9

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter med hänsyn till ursprungsland ej specificerad import.

levererade ol11kring 80 proc. av världsexporten av linfrö. Ytterligare är i detta san1l11anhang att nän1na en in1port på 18.500 ton från Australien, bestående av kopra, saI11t 690 ton från Afrika utgörande jordnötter, en produkt varav ungefär halva världsexporten kon1I11er från nän1nda världsdel. Öyergå vi så till de vegetabiliska oljor, S0111 erhållas ur de ovan nän1nda oljehaltiga frukterna, uppgick såsom i annat sammanhang redan olTlnän1nts den svenska il11porten före kriget till 38.400 ton per år. SåS01l1 också nän1ndes framställes en betydande del av dessa oljor i Europa, och vår världsdel är näst Asien den störste exportören på

SVERIGES UTRIKESHANDEL

4 0r

0111 rådet. Detta förhållande återspeglar sig i den svenska ilnporten av vegetabiliska oljor, vilken till större delen, 29.000 ton, kom från Europa 111ed Danmark och Holland S0111 de båda största leverantörerna (san1lnanlagt 25.000 ton). Från den störste olj eexportören, Asien, hämtades 8.000 ton, och i övrigt var endast en införsel från Australien på 1.300 ton av betydelse.

Under det Sveriges export av oljehaltiga frukter före kriget var fullständigt betydelselös, hade vi i likhet lned åtskilliga europeiska länder en betydande export av den olja, SOln utvinnes ur de ilnporterade frukterna. Denna export uppgick 1936/38 till 15.600 ton 'per år och stannade till 93 proc. inoln vår egen världsdel, lned Finland, Narge och Dann1ark som de huvudsakliga köparna. \rad slutligen de n1arina oljorna beträffar, har redan påpekats att Sverige är en relativt stor förbrukare av dessa produkter. Såsonl fran1går av tab. 59 uppgick vår nettoin1port 1936/38 till 18.200 ton per år, varav två tredjedelar hälntades från den stora valfångarnationen Norge och den återstående tredjedelen från Dann1ark.

Sveriges import av vegetabiliska och lnarina oljor jän1te råvaror till de förstnä111nda uppgick före kriget till ett årligt värde av 7°,S milj. kr. Drages härifrån exporten av huvudsakligen vegetabiliska oljor, representerade denna varugrupp en nettoimport på i runt tal 62 111ilj. kr. Denna il11port bidrog direkt till bortåt 60 proc. av den svenska fettförsörjningen och gav därutöver, såsolTI i annat salnlnanhang Olnnälnnts, i forIn av oljekakor och lnjöl ett viktigt bidrag till den inhemska boskapsskötseln och där111ed smörproduktionen.

c.

ANIMALIER

Medan produktionen av växtfett och växtäggvita huvudsakligen har förlagts till tropikerna på grund av de gynnsaminare produktionsbetingelser, SOln där stå växterna till buds, sker huvuddelen av den anilnaliska produktionen av fett och äggvita inon1 de te111pererade zonerna. Orsakerna härtill äro flera.

Först' och främst gäller, att som regel anilnaliskt fett och äggvita är dubbelt eller flerdubbelt dyrare än n10tsvarande vegetabiliska produkter. Vi bortse härvid från de lnarina oljorna, vilka behandlades i föregående avsnitt och varav valoljan i prishänseenc1e är jämställd med eller rent av billigare än de vegetabiliska oljorna. Detta högre 26

4°2

INGEIVIAR GERHARD

pris för ani111aliskt fett och äggvita betingas fra111för allt av produktionsvägen via husdjuren, varvid c:a 80 proc. av foderlnedlens kalorivärde gå förlorade. 1 ) Förbrukningen av anin1aliskt fett och äggvita står därför i nära saln111anhang nled levnadsstandardens hö j d, och S0111 följd härav ha industriolnrådena ino111 Nordvästeuropa och amerika blivit de stora förbrukarna av dessa produkter.

Nu råder enlellertid - och så var tidigare i ännu högre grad fallet - ett nära lokalt samband rnellan produktion och konsulntion ay al1in1alier på grund av clessa produkters lättförstörbarhet. Bortser n1an från sInöret, kunna dessa produkter i stort sett fraktas över längre avstånd endast i frusen eller på annat sätt konserverad fornl. För en av de viktigaste produkterna, konsun1tionsllljölken, 0111öjliggöras för övrigt längre transporter ej blott av varans lättförstörbarhet utan också av den på gru11d av nästan go-procentig vattenhalt höga yikten i förhållande till näringsvärdet. Att sålunda större delen av aninlalierna konsu111eras inon1 den norra telnpererade zonen har lett till att produktionen i stor utsträckning förlagts till salnn1a on1råde, dels inom själva industrio111rådena, dels i angränsande onlråden, varvid i senare fallet i viss utsträckning transporterna konl1nit att falla ino111 utrikeshandelns 0111råde, t. ex. Dann1ark-Storbritannien.

Sonl ett ytterligare skäl för anin1alieproduktionens lokalisering kan fra1nhållas, att de viktigare husdjuren trivas bäst i de kall- och yar111te1npererade bältena, så att Ulan kan konstatera en påtaglig övere11sstä1nn1else 111ellan husdjuren och den stadigvarande vita befolkningen. 2 ) Detta återspeglas i att den huvudsakligen på export till de europeiska och an1erikanska industrioll1rådena baserade anitnalieproduktion, S0111 vuxit upp in0111 andra delar av världe11, k0111111it att förläggas till den södra telnpererade zonen, fran1för allt Argentina och Australien (ink1. Nya Zeeland). Världshandeln nled anilnaliska produkter komn1er sålunda att försiggå dels lnellan en rad europeiska länder, dels mellan de nän1nda producenterna på södra halvklotet och det europeiska industrion1rådet. .Det nordal11erikanska industrioll1rådet däremot försörjes huvudsakligen från den egna kontinenten, yilket endast i n1indre utsträckning leder till utrikeshandel. .

I Sverige bestänldes före kriget j ordbrukets inriktning i sto1 t sett av ovannätnnda förhållanden. I)en i san1band l11ed industrialiseringen 4

1)

Jureen, a. a., tab. 8 :3.

2) Jonasson, a. a., sid.

120.

SVERIGES UTRIK.ESHi\.NDEL

stigande levnadsstandarden har skapat en allt större inhelnsk 11larknad för anin1alier, och samtidigt ha avsättningsmöjligheter öppnat sig i de stora industriländerna i väster och söder. Detta har, såson1 0111nämnts i annat sammanhang, lTIedfört en olnläggning i det svenska jordbruket från vegetabilisk till anilTIalisk produktion, som tog sin början under I 870-talet, påskyndad av den hastigt stigande ilnporten av billig spannlTIål, och trots spann111ålstullar fortsatte fraln till början av 1930-talet, då jordbruksregleringen åter tenderade att föra utvecklingen i lllotsatt riktning.

Under den nu ifrågavarande perioden, närmast år 1938, erhöll det svenska jordbruket enligt livslnedelskon1111issionens tidigare onlnän1nda deklarationsundersökning endast en fjärdedel av sina inkomster från försäljningen av vegetabiliska produkter, under det de animaliska inbringade tre fjärdedelar. De båda huvudprodukterna voro nljölk och slaktdjur. lVIjölken har under de senaste decennierna utvecklats till den viktigaste produkten för boskapsskötseln inonl de stora industriolnrådena, vilka därför ofta bruka kallas storlnejerionlråden. Så har blivit fallet även inOlTI svenskt jordbruk. Mjölken inbringade 1938 54 proc. av försäljningsvärdet av animaliska produkter, och dess betydelse för det svenska jordbruket kanske ännu bättre belyses av att l11jölken gav 40 proc. av värdet av salnt1iga försålda jordbruksprodukter.

Slaktdjuren återigen representerade 42 proc. av försäljningen av anin1aliska prOdtlkter och 30 proc. av den totala försäljningen. Härvid sunl1nan ungefär lika luellan å ena sidan nötkreatur och hästar och å andra sidan svin. Slutligen är att näluna f j äderfäskötseln, son1 1938 svarade för icke fullt 5 proc. av den anilTIaliska försäljningen.

Beträf fande den svenska livsrnedelskonsumtionen föreligga för nlellankrigsåren intressanta som ge vid handen, att för 1936/38 en svensk av sina utgifter för livsmedel i genomsnitt-'använde 73 proc. till animalier och 27 proc. till vegetabilier. 2 ) För anilualierna fick han emellertid betala kr. 4: 38 per 10.000 kalorier 1110t endast I: 35 för samlua kalorinlängd vegetabilier. De förstnälnnda voro sålunda Iuer än tre gånger dyrare. De tre f j ärdedelar av livsmedelsutgifterna, SOlU åtgingo för aninlalier, gåvo endast 528.000 1)

Jureen, a. a., n1anuskripttabell.

2) Enligt andra beräkningar är andelen för animalierna något ll1indr:e.

ningslnedlen ingå ej i dessa siffror.

Njut-

'INGE1'IAR GERHARD

kalorier, under det den återstående fjärdedelen av pengarna gav fler kalorier eller 645.000, allt per invånare och år. Förhållandet illustrerar ganska tydligt vad S0111 ovan sagts 0111 sa111bandet l11ellan hög levnadsstandard och ani111alisk konsu111tion.

110tsatsen i prishänseende 111ellan vegetabilier och anin1alier blir för övrigt ännu starkare, 0111 111an i beräkningen n1edtager endast j ordbruksprodukterna och därn1ed län1nar en del i förhållande till näringsvärdet relativt dyrbara vegetabilier utanför. Av utgifterna för jordbruksprodukter använde en syensk 1936/38 hela 74 proc. på anin1alier och erhöll härför endast 426.000 kalorier, under det återstående 26 proc. gåvo 619.000 kalorier i vegetabilisk for111. ,SOl11 fran1gått av det föregående, kunna vi inom den anin1aliska produktionen räkna ll1ed tre huvudgrupper av livsInedel, nälnligen kött och fläsk, ll1ejeriprodukter "och ägg. De svarade före kriget (1938) tillsall1n1ans för 0111kring 75 proc. av det svenska jordbrukets kontantinkolnster, vilka alltså fördelade sig på vegetabilier och ani111alier på san1ma sätt S0111 den svenska livs1nedelsförbrukningen. Av tidigare nälnnda orsaker hade före kriget ani111alierna en liknande ställning inon1 allt jordbruk i de nordvästeuropeiska och nordarnerikanska industriolnrådena.

Utrikeshandeln med kött Köttet representerar som nänlnts en relativt dyrbar for111 för tillgodoseende av lnänniskans' behov av äggvita och fett?) Som regel kan. lnan därför konstatera en 111ed levnadsstandardens höjning ökad förbrukning av kött liks0111 också stora olikheter länderna e111ellan.

I Sverige har sålunda sedan I870-talet percapitakonsu111tionen av fläsk fördubblats. 2 ) Det kan i detta san1111anhang vara av intresse att anföra några konsumtionssiffror, utarbetade av N:F' 111en tyvärr avseende en något tidigare period. än den. här behandlade, nälnligen 1930/34. 3 ) De största förbrukarna av kött äro som nän1nts länder 1 YBeteckningen kött användes, när ej annat säges, för att beteckna "kött och fläsk".

2) Höijer, E., Sveriges jordbruk, 3:e upp1., Stockholm 1946, sid. 137.

3) The Relation of Nutrition to Health, Agriculture and Economic Policy, Final Repört of the Mixed COll1n1ittee of the League of Nations, 1937, II A. 10, sid. I I L

SVERIGES UTRIKESHANDEL

4°5

n1ed hög levnadsstandard och bland dessa först och frän1st de stora köttexportörerna Australien och Nya Zeeland. Förbrukningen där rör sig on1kring 100 kg per iny. och år. När111ast följa en rad industriländer på norra halvklotet, nä111ligen Storbritannien, Förenta Staterna, 'ryskIand, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike och Sverige. uppgår här till ll1ellan 40 och 60 kg, och i sa111111a klass ryn1111as köttexportörerl1a Dann1ark och Kanada. En betydligt lägre köttförbrukning uppvisa länder SOl11 Italien och Polen (15-20 kg), och sedan sjunker den tills n1an kon1n1er till Ostasiens folkrika jordbruksländer n1ed en förbrukning på 111indre än 5 kg per person.

I(öttet erhålles huvudsakligen från husdjuren och då i frä111sta rumn1et av nötkreatur, svin ,och får. Vad först nötkreaturen beträffar, hållas av de111 olika typer avsedda son1 resp. rnjölk-, kött-, och dragdjur. SåS0111 redan nän1nts k0111n1er ino111 industriområdena i Europa och An1erika mjölkproduktionen främst, och SOl11 ·följd härav d0111inera korna inon1 bestånden. lVlotsatsen är förhållandet ino111 de tätbefolkade asiatiska jordbrukarländerna, där nötkreaturen huvudsakligen få tjänstgöra son1 dragare, och i de länder in0111 södra ten1pererade zonen n1ed extensiv boskapsskötsel, S0111 lägga an på produktion av kött och hudar.

Svinet däremot hålles uteslutande för fläskets skull. Efterson1 det endast undantagsvis går på fritt bete, förek0111mer det ej i större 111ängd in0111 den extensiva boskapsskötseln på södra halvklotet utan uppfödes på spannmål, t11jölk och potatis i huvudsakligen länder 111ed intensivt jordbruk in0111 eller angränsande till de stora industrio111rådena.

Ay fåret finnas olika typer beroende på on1 aveln be4rives n1e,d hänsyn i första hand till köttet eller ullen. Det förstnämllda är SOl11 regel fallet i närheten av industrion1råden, där goda köttpriser erhållas, 111en produktion av fårkött kan också byggas på ett rationellt utnyttjande av n10dern frysteknik, son1 fallet är på Nya Zeeland. S0111 l-ege1 gäller dock, att på större avstånd från de köttförbrukande industriländerna »ullfåren» d0111inera. För all fåravel gäller, ,att den utnyttjar n1ark, son1 icke län1par sig för jordbruk eller annan boskapsskötsel. Fåraveln betecknas av Jonasson1 ) som den areella produktionens yttersta utpost.

I övrigt erhålles kött från praktiskt taget sa111tliga de 'husdjursarter 1) Jonasson, O., a. a., sid. 126.

40 6

GBRHARD

(ett 50-tal), son1 Inänniskan håller sig Ined, likson1 också genon1 jakt på vilda djur. De tre ovannän1nda arterna, nötkreatur, svin och får, äro eInellertid av don1inerande betydelse för köttproduktionen.

N ågon statistik över världsproduktionen av kött synes tyvärr icke föreligga. Internationella lantbruksinstitutet i Ronl gav visserligen 1938 ut en ganska diger volynl betitlad World Production in Meat, I11en där publicerade uppgifter 0111fatta endast dels kreatursbeståndet ino111 ett 40-tal länder liksonl antalet årligen slaktade djur inonl i stort sett sanlina områden, dels produktionen av viktigare slag av kött inon1 cirka 20 länder.

Förenta Staternas jordbruksdeparten1ent har enlellertid utfört vissa beräkningar rörande köttproduktionen i världen för perioden 1934/38 olnfattande 67 länder och i stort sett n10tsvarande världsproduktionen n1ed undantag för Kina. 1 ) Enligt dessa uppgick den. under nänlnda period till 31,8 n1ilj. ton, vilket utslaget på jordens befolkning (exkl.

IZina) skulle n10tsvara en genonlsnittlig förbrukning av i runt tal 20 kg per person. .LL\.v denna köttproduktion k0111 större delen eller ungefär två tredjedelar på Europa och Nordalnerika. Stora köttproducenter ha vi son1 nälllnts också inoll1 södra telnpererade zonen, frälTIst då Argentina och Australien (inkl. Nya Zeeland). I)e båda sistnä111nda olTIrådena producera icke blott för eget behov utan också för export, huvudsakligen till Europa. Slå vi sa111n1an de nälTInda olTIrådena, nänlligen Europa, Förenta Staterna, Kanada, Argentina och Australien, få vi ett 0111råde incHTI vilket före kriget enligt de amerikanska beräkningarna 75 proc. av världens köttproduktion (och konsu111tion) ägde run1.

Medelförbrukningen uppgick till 42 kg per person, under det för världen i övrigt köttkonsull1tionen stannade vid 7 kg.

Ytterligare skola vi använda de a111erikanska beräkningarna' till att illustrera den ovannälTInda olikheten i de köttproducerande nötkreaturens och svinens utbredning. För de tjugo i det an1erikanska n1ateria1et specificerade europeiska länderna sa111t Sovjetunionen och Nordutgjorde fläsket ungefär hälften av den totala köttproduktionen Inot endast 7 proc. i Argentina, Australien och Nya Zeeland.

Inom de sistnän1nda länderna var fåret en tre gånger viktigare kött1) Publicerade i den av Förenta Staternas j ordbruksdeparten1ent utgivna Foreign agricu1ture circular av den 17 febr. 1947 (stencilerad). För en del av länderna 1935/39 eller 1933/37 och för Sovjetunionen enbart år 1938.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

producent än svinet) vilket ju också stän1111er väl ll1ed detta djurs ställning inolll boskapsskötseln.

0111 världshandeln 111ed kött har Internationella lantbruksinstitutet utgivit en specialpublikation på drygt 400 sidor,1) n1en tyvärr innehåller den uppgifter endast t. o. n1. 1934. För perioden 1936/38 n1åste vi därför anlita de icke på långt när så utförliga tabellerna i institutets statistiska årsbok av år 1939/40) redan on1nän1nd i flera saml11anhang.

I äldre tider var den norn1ala forn1en för handel n1ed kött) att n1an helt enkelt lät djuren själva gå till bestän1n1elseorten. Även när det gällde sjötransporter) överfördes köttet ofta i levande tillstånd. })enna forn1 av köttransport fortlever i våra dagar i betydligt större utsträckning än lnan vore att tro. Visserligen ha de långa) interkontinentala transporterna av levande djur i stort sett försvunnit, n1en n1ellan närbelägna länder spela de fortfarande en n1ycket stor roll, särskilt ifråga Oln nötkreaturen. Vid internationell handel n1ed levande husdjur är det emellertid oftast omöjligt att urskilja i vilken utsträckning det rör sig on1 avels- eller n1jölkdjur och sålunda icke närnlast är fråga 0111 handelined kött. Man kan endast konstatera att ifråga Oln nötkreatur och svin det huvudsakligen rör sig Oln slaktdjur?)

Enligt lantbruksinstitutets årsbok 3 ) gingo 193.6/38 årligen icke 111indre' än 2)25 lnilj. st. nötkreatur och 2,15 milj. st. svin i internationell handel. :On1 n1an för nötkreaturen kunde räkna ll1ed en genolTIsnittlig slaktvikt av 400 kg per djur, skulle detta motsvara en kvantitet i det närll1aste lika stor SOlU världshandeln lued nötkött.

Och även 0111 n1an såsC)Il1 n1era sannolik räknar lned en lägre slaktvikt, exe111pelvis 300 kg, n10tsvarade före kriget handeln lned levande nötkreatur i runt tal 70 proc. av världshandeln n1ed nötkött. För svinen n10tsvara efter en slaktvikt av 85 kg4) transporterna av levande djur j) International Trade in Meat, Studies of the principal agriculturaI Products on the vVorld Market No. 2, International Institute of Agriculture. Ron1 1936.

2) Internationella lantbruksinstitutet har i sin .förutnän1nda specialpublikation uttalat (sid. 4), att ländernas handelsstatistik omöjliggör ett särskiljande av slaktdjuren från övriga djur, som gå i handel n1ellan länderna.

3) Annuaire international de statistique agricole 1939/40, tab. 198 o. 199.

4) I svensk handelsstatistik användas följande evalveringstal : tjur 550, oxe 525, ko 450, och kalv (ungnöt) 150 kg. I svensk export uppgick ll1edelvikten

408

INGEMAR GERHARD

ungefär en tredjedel av den totala handeln 111ed fläsk, inkl. skinka, bacon 111. n1. Även on1 djuren nun1era icke själva behöva gå över landgränserna utan få antita de 1110derl1a kon1111unikationsllledlen, är det ganska förvånande vilken betydelse transporterna av levande nötkreatur och svin fortfarande ha i förhållande till handeln llled kött från dessa djur.

Transporterna försiggå en1ellertid SOlU nän1nts nUlllera huvudsakligen endast n1ellan närbelägna länder. \Tad först nötkreaturen beträffar, skedde 1936/38 icke 111indre än en tredjedel av alla transporter från Irland till' Storbritannien. Den andre store europeiske i111portören av nötkreatur var Tyskland, S0111 erhöll delll från Dann1ark, Litauen och Österrike, och den tredje Italien l11ed Ungern och J ugoslavien SOln de båda viktigaste leverantörerna. Huvudvägarna för handeln nled levande kreatur äro därn1ed nämnda, men i övrigt försiggick handel i sn1ått l11ellan flertalet europeiska länder n1ed export bl. a. från Sverige. Denna intereuropeiska kreaturshandel oInfattade hälften av världshandeln på olllrådet. Utanför Europa gingo de största transporterna före kriget från Kanada och l\1exiko till Förenta Staterna, vidare i Sydan1erika fran1för allt från Argentina till Chile och i Afrika från närliggande olllråden till Sydafrikanska Unionen. I Asien slutligen gingo handelsvägar från Korea m. fl. on1råden till Japan, från Kina till Hongkong, från en rad asiatiska länder till Sovjetunionen och från Turkiet till Europa (huvudsakligen Grekland).

Handeln lned levande svin var till n1er än 70 proc. koncentrerad till Europa. De tre stora importörerna voro i nu nämnd ordning Österrike, Tyskland och Tjeckoslovakien, l110ttagande 1936/38 hela 90 proc. av den europeiska in1porten av levande svin. Av betydelse i övrigt var endast Storbritannien. De sex stora exportörerna voro Jugoslavien, RU111änien, Polen, Ungern, Danlnark och Tjeckoslovakien, saInt i övrigt bl. a. Irland och Sverige. Utanför Europa försiggick någon handel av betydelse nled svin endast från I(ina till Hongkong.

Denna handel n1ed levande nötkreatur och svin kan för 1936/38 beha l110tsvarat kanske något sådant S0111 850.000 ton kött. Den internationella handeln n1ed nötkött, fläsk och fårkött uppgick under av levande svin 1936/38 till 110 kg per dj ur. slagen är dock betydligt n1indre.

Slaktvikten för de olika djur-

SVERIGES U'fRIKESHANDEL

Tab. 60. Världshandeln med kött 1936/38 (ton) Länder

A.

!

Nötkött

I

Fårkött

Summa

19·4go 2g.280 I3·9 Io

5 0 .260 182.3 20 g1.7go

57 6 . 880 264.000 22g·4 80

7° 7. 820 110 460

I99·goo 9 8 .7 20

Exportörer

Argentina ..

Nya Zeeland .

Austr. Statsförb. jDannlark .

Uruguay .

Kanada.

Brasilien Polen . . .

Holland.

Irland. Övr. länder

5°7. 13° 5 2 .4°° 12 3.7 80

18 4 ,2 9

15·54° gO·4 80 6.000

°1

1. 1601

67·°4° 21.5 20 13·9 10

3 6 .5 60 3 2 . 66 °1 I 31.°7°1 I06.ogo!

1

25° 86.74 0 1

Världen

B.

I

Fläsk

68.660 5 8 .73 0

65° 1.7 60

4 8 .33 0

1·°3° 7·7gol

3 '35°1 200.620

541.43 0 1 344. 060

2

1. 8 7°.280

I

Importörer

I

Storbritannien .

Tyskland . . .

Italien ..

Frankrike . . . Övr. Europa.

Europa.

633.7 80 4 8 -4 2 °1

..

26·7°°1 18.66°1 33·54 0 6 J j

7

Förenta Staterna Övr. U tOlneuropa .

Världen

9 2 .6ro

1.

47. 060 !

3'75°1 2.I go

l

13·55°1

343·94° 20

J .424.44°

9. 010

:29. 860

3·54°1

5 0 . 63 0 1.63 0.880

OOI

4°·55° 73·33°1

95.5° 0 3°·45°

25.460

10

66.020

32.°7°

2.290

1°7. 6 9 0

57 0 . 800 ! 35 8 . 81 °1

1. 80 4.59°

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 200-203.

salnn1a tid, SåS0111 fran1går av tab. till i runt tal 1.865.000 ton.

Adderas de båda siffrorna - det nlåste dock än en gång understrykas att den förstnäInnda är lnycket osäker - skulle sålunda världshandeln Ined kött inkl. levande nötkreatur och svin ha uppgått till Olnkring 2,7 milj. ton. 1 ) Jän1föres denna sif fra nlecl den totala produktionen av kött, vilken före kriget uppskattades till 31,8 n1ilj. ton och varav,kanske 31 Inilj. kOlnlno på de nänlnda djurslagen, skulle sålunda 9 proc. av världens köttproduktion gå ut i den internationella handeln.

1) En dubbelräkning äger rUin i den ll1ån köttet av inlporterade kreatur går på export. Detta är dock endast i liten utsträckning fallet t. ex. i exporten från Sydafrikanska Unionen.

4 10

INGEMAR GERHARD

Vad först nötköttet beträffar, var före kriget, SåS0111 fran1går av tabellen, Argentina den alldeles dominerande exportören, som före kriget ensalnt levererade mer än hälften av totalexporten. Andra större expnrtörer voro Australien (inkl. Nya Zeeland), Uruguay och Brasilien. Från Sydall1erika och Australien kOll1lno före kriget 91 proc. av världsexportell av nötkött. Inom Europa voro Polen, Danmark och Holland av viss betydelse son1 köttexportörer. Deras san1111an1agda utförsel 1110tsvarade 5 proc. av vär1dsexporte11.

Den store 1110ttagaren av nötkött - likson1 ifråga Oln flertalet övriga jordbruksprodukter - var före kriget Storbritannien, vars i111port 1936/38 uppgick till 634 n1ilj. kg per år, n10tsvarande 72 proc. av den totala in1porten av kött. Övriga europeiska ill1portörer av betydelse voro 'ryskland, Italien och Frankrike. Handeln nled nötkött var före kriget till 87 proc. destinerad till Europa. Ilnportörer av betydelse utanför vår egen världsdel voro endast Förenta Staterna (40 mil j. kg) och Japan (13 ll1ilj. kg). Övergå vi så till' fläsket, utgjorde världsexporten härav 1936/38 541 milj. kg. Denna export dOl11ineras av bacon och skinka, lnedan transpo,rterna av färskt (eller fruset) fläsk intaga en n1era undanskymd plats. S0111 redan i annat san1n1anhang on1nälnnts, är svinuppfödningen koncentrerad till Nordvästeuropa och Nordalnerika. I de europeiska länderna med stor fläskexport är den nära bunden till 111ejeridriften, SOl11 lälnnar ett foder lälnpligt överskott av sktun111jölk, lnedan i Nordalnerika n1aj sen. utgör det viktigaste födoälnnet.

Dock förbrukas även i Europa stora kvantiteter fodersäd SOITI svinföda.

Son1 man kan vänta, äro de stora exportörerna av fläsk att finna i Europa och Nordamerika. Frän1st bland exportländerna 1936/38 k0111 Danmark l1led en utförsel av 184 milj. kg, varav blott 6 n1i1j. kg färsk vara. Denna export lTIotsvarade tre fjärdedelar av landets fläskproduktion. På andra plats följde Kanada lned en export på 87 n1ilj. kg, varav 6 nlilj. kg färsk vara. Övriga exportörer av betydelse voro i nu nämnd ordning Polen, Holland, Irland, Australien jämte Nya Zeeland sanlt Argentina. Från de nu nälTInda åtta exportörerna kOlumo 1936/38 80 proc. av fläskexporten, och SOIU framgår av tab. 60 voro de europeiska exportörerna störst.

Storbritannien är liksom ifråga om nötköttet den dOlninerande ilnportören och l1l0ttOg 1936/38 icke mindre an 447 l1lilj. kg 111otsva-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

4 11

rande bortåt 80 proc. av världsin1porten av fläsk. Av kvantiteten utgjordes blott 68 n1ilj. kg av färsk (frusen) vara. När111ast efter Storbritannien följde Tyskland n1ed en i111port på 47 l11ilj. kg, varav större delen färsk vara. Till Europa gingo 90 proc. av världshandeln 111ed fläsk, och utanför vår världsdel var Förenta Staterna den ende in1portören av betydelse. \1ad slutligen beträf far handeln 111ed fårkött, kan den ganska enkelt beskrivas SOl11 leveranser från Australien (inld. Nya Zeeland) sa111t i någon 111ån från Argentina till Storbritannien. De tre förstnälnnda on1rådena levererade 1936/38 icke n1indre än 94 proc. av världsexporten av fårkött, och Storbritannien 1110ttOg en ännu något större andel eller 96 proc. av världsi111porten av denna vara.

Sa111111anfattningsvis kan konstateras, att de största exportörerna av kött (av alla slag inkl. fläsk) äro länder inol11 södra ten1pererade zonen. Boskapsskötseln drives där extensivt på billig 111ark inom folkglesa ol11råden. Antalet djur är i förhållande till befolkningen stort, varför produktionen län1nar stora saluöverskott, vilka 111ed de använda djurtyperna vanligen taga for111en av kött. Från Argentina n1ed dess grannar Brasilien och Uruguay sa111t Australien jä111te Nya Zeeland kon11110 1936/38 två tredjedelar av hela världsexporten av kött. Exportörer aven annan typ äro länder inol11 de europeiska och norda111erikanska n1ejerionlrådena 111ed ett intensivt drivet jordbruk och angränsande till industriländer. Sådana exportörer äro Danl11ark, Irland, Holland och Polen ino111 det europeiska on1rådet och Kanada inon1 det an1erikanska. Dessa fe111 länder svarade 1936/38 för 23 proc. av världsexporten av kött. De här näll1nda representanterna för de båda exportörtyperna levererade före kriget i runt tal 90 proc. av det kött, SOl11 gick i internationell handel. Karakteristiskt är att för länderna på södra halvklotet exporten till 95 proc. bestod av nöt- och fårkött och endast till 5 proc. av fläsk. Från exportörerna på norra halvklotet kom därenl0t en 'export till 86 proc. bestående av fläsk.

Ifråga on1 importen av kött kan konstateras, att den till 90 proc. går till Europa n1ed i första Storbritannien S0111 l11ottagare.

Detta land il11porterar ensa111t i det närnlaste 80 proc. av· allt kött, S0111 går i internationell handel. Son1 vi sett i annat san1111anhang är detta land också en stor l110ttagare av de nötkreatur, SOl11 gå i handel rrlellan länderna. Övergå vi så till de svenska förhållandena, är vårt lands läge i stort

4 12

INGEl\1AR GERHi\.RD

Tab. 61.

Sveriges produktion av och utrikeshandel med animalier 1936/38

I

I Värde

Kvantitet (ton) Varuslag

I

Prod.

Kött. dära V nötkreatur » häst. » får. » fågel o. vilt Fläsk Levande djur.

16 5.495

3.7°° 13. 8 95 147. 200

Ägg

Honung.

:1

3

.

5 8 ,4 0 3 3 6 .575 57.4 00 1.945

I

1

1.849 4 11 115

I

16 7.946\ 13 8 ,4 18 , IL 150 4.3 2 7 14. 0 5 1 13 6 .335

(1.000

Jmp.

kr.)

Exp. 1

4. 28 4 1.149 611

1. 8 3 8 279 41

673 1. 8 5 1 2.49 8 2.{86

1.5 1 7 21.664 6.121

3°4. 281

9. 268

29. 62 3

3 1 4. 62 1.268 63 23.7 1 9 7 0 . 18 4 7. 6 34 6.884 14·75° 2 17 0 5 8 .2 35

14 2 98 4. 6 3 2 2

1.3°4 1.078 61

1. 88 4 1.226

8.14 812 1.997

695

4.621.000 93. 8 4 0 14. 000

Kons.

Exp.

I

° 1.479 1.3 2 3 2.33 8 13. 20 3 1.5 10 6·945

-

12

Jmp.

4.3° 0 1.3 2 9 86 5 62 7

137,5° 0 10·4°0

Summa kött och fläsk Mjölk och grädde Smör Animaliskt fett.

Margarin Ost

I

I

-

I

1

299

4°° 4·°33

o

37·479

54.445 2.006 1

46

16 45. 28 5 3·533 97 5 16 5.37 6 I

Källa: Produktionssiffrorna ur Jordbruksproduktionen och Sveriges försörjning med livsmedel av L. J ureen (manuskripttabeller) . Handelssiffrorna ur SOS Handel 1936-1938. För levande djur avser därvid kvantiteten levande vikt.

sett givet av vad ovan framhållits. Sverige tillhör det nordvästeuropeiska industriolnrådet och är som förut nämnts numera till den grad industrialiserat att det i den internationella statistiken räknas till Europas tio industriländer. Vår levnadsstandard har i salnband med industrialiseringen stigit till en hög nivå, och konsutntionen har förskjutits Inat anilnalier (motsvarande 75 proc. av livslnedelsutgifterna).

Den inhemska marknaden likson1 också angränsande länder och då frall1för allt itnportören nummer ett, Storbritannien, representerade före kriget en stor efterfrågan på anill1alier, däribland kött. Genaln att Sverige befinner sig inom ett av de två stora tnejeriolnrådena äro emellertid nötkreaturen av l11jölktyp. De läl1111a givetvis satntidigt avkastning i fortn av slaktdjur, men i länder av denna typ är produktionen av fläsk som regel lika viktig som samtliga övriga slag av kött tillsalnmans.

Detta läge bekräftas av tab. 61. Produktionen av nötkött uppgick i Sverige under 1936/38 till 137,5 tnilj. kg per år och av fläsk till

SVBRIGES UTRII{ESHANDEL

147,2 n1ilj. kg. Av fårkött var produktionen endast en obetydlighet på 3,7 milj. kg. IZöttproduktionen i övrigt utgjorde 24,3 milj. kg, varav icke fullt 14 milj. kg fågel och vilt och drygt 10 Illilj. kg hästkött. Den totala köttproduktionen (inkl. fläsk) var sålunda 312 ,7 ll1ilj. kg. Detta 1110tsvarade 50 kg per inv. S0111 j äll1förelse kall erinras OIU att världssif fran före kriget var 20 kg och den europeiska produktionen drygt 30 kg. Å andra sidan hade ett land son1 Dan1uark en köttproduktion på 120 kg per inv.

Såsonl redan i annat san1nlanhang franlhållits, har denna relatiyt stora svenska köttproduktion kunnat uppnås endast n1ed hjälp aven betydande import av dels kraftfoder, dels konstgödsel för den inhen1ska foderproduktionen. För aninlalieproduktionen i sin helhet har beräknats, att 0111kring en fjärdedel av produktionen bygger på iluport av konstgödsel och kraftfoder. 1 ) Sveriges utrikeshandel 1ued annat kött än fläsk är ganska obetydlig, och produktionen n10tsvarar i stort sett den inhemska efterfrågan.

Såsom framgår av tab. 61 uppgick 1936/38 vår köttin1port till 4,3 ll1ilj. kg per år. För exporten upptages en kvantitet av endast 1,85 nlilj. kg. Tages emellertid hänsyn också till handeln lueel levande djur, huvudsakligen export av nötkreatur och i111port av hästar, erhålles en iluportkvantitet på 5,8 milj. kg och en exportkvantitet på 5,9 luilj. Handeln väger sålunda praktiskt taget jämnt och 0111fattade före kriget en obetydlighet på 3,5 proc. av vår produktion och konsumtion av kött. Endast ifråga om fågel och vilt uppgick utrikeshandeln till luer än 20 proc. av den inhe1uska produktionen. ,Det bör dock annlärkas att produktionsuppgifterna för fågel och vilt äro luycket osäkra.

Av stor betydelse var därenlot den svenska exporten av fläsk. Sonl vi sett utgjorde det ett genolngående drag hos de europeiska exportörerna, att fläsket helt d0111inerade över köttet. Som fralugår av tabellen uppgick den svenska fläskexporten 1936/38 till 13,2 n1ilj. kg per år, och lägges härtill utförseln av levande svin blir den totala exportsiffran 16,1 n1ilj. kg, en kvantitet tredubbelt större än köttexporten. Fläskexporten utgjorde under dessa år något Iller än ro proc. av produktionen. Samtidigt hade vårt land en import på 2,3 ll1ilj. ton fläsk, huvudsakligen av annan kvalitet, nämligen det feta a1uerikanska fläsket.

1)

Jureen, a. a., tab.

10: IS.

INGEMAR GERHARD

Tab. 62.

Inriktningen av Sveriges utrikeshandel med animalier 1936/38

A.

Kött ton

Fläsk tOll

Länder

!Lev. diurl !

tOll

l

Smör1 ) tOll

35°,32.111,1 209,2 74 1 ,4 9,4 6,0 3,7 4 61 ,2

,sll

3o 3,4

111,3 474,0 4 2 ,7 806,1

-I

Argentina. . Övr. Utonleuropa

28,31

1.081'11 799,1 682,5 17 1,8 67,7\ SUll1111.a 1-")... '-3-37-'-7-1--' 4 2-9-9-,9-1'--1-.,-50-9-,9----'1--6-'

Export

I

Summa kr.

I 1.000 l

I,

1

' I I

1 Storbritannien o.

I I 12.899,2 I Irland.

Tyskland 180,3 60,2 Övr. Europa 60,8 U tonleuropa .

I

tOll

Imporl

Finland.

Baltikum .

Danmark . . . . Övr. Europa.\

B

Övr. 3 ) ton

Ägg2)

Sunllna 13. 202 ,71

i

-I

I

I -

I

26 9,5

441,3 1,4 17,8 4()8,81 1.37 8 ,5 0,8 4,3 1 7,8

-II

3.4 20 ,5 1 1.5 6 3,0 1-499,7 1 ,

1.°7 1 ,8 337,1 2.035,2 1 919'298' I

!

5·°75,3 2.293,0 3.3 81 ,2 1 7 .2 9 8,6

·

1

5,01

0,7 11.5 62 ,5 2.3 1 J93,7 64 2 ,7 4 6 .899,0 9 08 ,9 6.53 8 ,7 12.153,2 1. 714,3 1.873,0 33. 881 ,0 2,9 4. 1 4 2 ,81 3. 2 44,5 17 1,5 74 2 ,9 4°°,0 3,0 3 8 3,6 63 2 ,5\ 1

1. 8 49,71

1

6.945,21 23. 888 ,91 4. 0 3 2,51 7,3 16 ,11 84·447,1

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffran ingtt obetydliga kvantiteter lued hänsyn till ursprungsland ej spec. itllport. 1) Inkl. 111argarin. 2) Inkl. äggprodukter. 3) Ink!. nljölk, ost, honung, anitllaliskt fett.

Hur Sveriges utrikeshandel l11ed kött före kriget fördelade sig på olika länder fral11går av tab. 62. Vad först exporten beträffar, konstaterar 111an att Storbritannien var köpare av praktiskt taget hela den svenska fläskexporten (98 proc.). Det rörde sig härvid 0111 salt vara, vilken ju helt dOlninerar den internationella fläskhandeln. I övrigt är endast att nämna, att en lnindre kvantitet färskt fläsk (18o ton per år) gick till Tyskland. Ifråga 0111 exporten av annat kött liksom beträffande utförseln av levande djur stod däremot 1'yskland på första plats lned en andel på 85 proc. San1n1anfattningsvis kan därför sägas, att den svenska kött- och fläskexporten jän1te utförseln av levande djur huvudsakligen avsattes i Storbritannien och Tyskland.

Aven totalexport på i runt tal 22 n1il j. kg gingo till dessa båda länder icke ,mindre än 20,7 ll1ilj. kg, 1110tsvarande drygt 94 proc.

Sveriges in1port av kött och levande djur uppgick före kriget till 8,1 n1ilj. kg, varvid bland leverantörerna Finland kon1 frän1st ll1ed en kvantitet på 2,6 n1ilj. kg 111ed u11gefär hälften nötkött san1t i övrigt

SVERIGES UTRIKESHANDEL

fläsk, får- och hästkött, vilt nl. 111. På andra plats följde Argentina l11ed 1,9 n1ilj. kg, varav större delen salt fläsk och resten ligen fårkött. Även från Brasilien kon1 en del fläsk (0,5 Inilj. kg).

Slutligen är att nän1na införseln från Baltiku1n av frän1st färskt fårkött. De uppräknade länderna svarade 1936/38 för inel110t 80 proc. av Sveriges totala inlport av kött, fläsk och levande djur.

Utrikeshandeln med mejeriprodukter Sverige befinner sig S0111 nä111nts inon1 ett av världens två stora l11ejerio111råden, och l11jölkproduktionen utgör det svenska jordbrukets viktigaste inko111stkälla, n10tsvarande icke 111indre än 40 proc. av värdet av san1tliga försålda produkter. Dock är denna produktion i vårt land, SåS0111 i annat saln1nanhang konstaterats, till betydande del beroende av, utländskt foder och av svenskt foder' producerat I11ed hjälp av inlporterad kO,nstgödse1.

Mjölken utgör liks0111 grädden en svårtransportabel vara på grund av dels sin lättförstörbarhet, dels den i förhållande till värdet höga vikten (närl11are 90-procentig vattenhalt hos n1 jölk) . Handeln med färsk l11jölk och grädde rör sig därför S0111 regel endast över korta avstånd, och den internationella handel nled dessa produkter, S0111 förekol11111er, är fullständigt betydelselös. Först geno111 vidare förädling uppstå handelsdugliga produkter. I Sverige konsu1nerades under 1936/38 blott en tredjedel av 111jölken färsk (ink1. grädde).

Till två tredjedelar undergick sålunda l11jölken förädling, varvid tillverkningen av Sl11ör var av alldeles dOlninerande betydelse. 1 ) Snlöret utgör den stora' internationella handelsvaran på ll1ejerihanteringens område. _Av betydelse är också handeln n1ed ost, och i övrigt kan nän1nas kondenserad nljölk, torr111jölk och kasein, 'vilka senare dock representera en förhållandevis liten lujölkkvantitet. . Världsproduktionen av sluör uppgick enligt en i annat salnn1anhang citerad amerikansk beräkning före kriget (1935/39) till i runt tal 3.350 111ilj. kg. 2 ) Denna sif fra avser dock rent fett, och en olnräkning till smör lued 84 proc. fetthalt ger en kvantitet på i runt tal 4.000 111i1j . 'kg. Internationella lantbruksinstih,ltet har en produktionssta1) Relationen avser den till l11änniskoföda mjölken, alltså med bortseende från den till cirka 8 proc. av produktionen uppgående fodermjölken.

2) Foreign erops and 11:arkets 30/6 1947. .

1NGEl\IAR GERHARD

Tab. 63.

Världsproduktion och världshandel med smör 1936/38 (ton) Konsumtion Område

Prod.

1mp.

Exp.

I

Storbritannien Tyskland Danmark Holland.

Sverige Baltikum Irland.

Finland.

Polen Övriga Europa.

Europa.

Kanada.

Förenta Staterna Australien Övriga världen Världen.

.1

:1 :1

:1

.]

59 8 53·7°° 4 8 5. 60 5 5°6.7 6 7 84. 8 44 ° 28 15 2 .39 1 18 4. 2 33 101.000 27 54.95 6 85. 600 63 23.7 20 54. 66 7 ° 4 8 .6 4 2 320 21.600 62.9° 0 3°·233 ° I5· 01 9

?

4 1 4.933

:1 '1

° 8.254

10·737 17. 68 41

81 9 2.9 2 9

1.9 8 3 l.g88

2.1581232.249 33. 882 3 6 .77 1

•

\per lUV. kg

ton

53 8 .7°7 591.61 I 31. 8 7° 4 6 .°7 1 61.943 6. 02 5 4 1 . 620 15. 21 4 ?

11,41 7,9 8)5 5,3 9,9 1, I 14,2 4,2

?

1,9

4°5·5°3 1·494·°33 579. 1 4 1 345·347 1.7 2 7. 82 7

4,4

16 3. 2 3 6

14)6

762 .g08 133·3°9 280.978

5,9 12,6 0,2

3.067.6671618.9291618.3381 3.068.2581

1,4

16 4.4 00 7 6 1.9 6 7 3 6 3.4 00 28 3. 86 7

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 115 och 2°5. Bl. a. den svenska produktionssiffran för låg, eftersom lantsmöret ej ingår.

tistik o111fattande 37 länder. 1 ) För åtskilliga länder saknas uppgifter för något eller några av åren 1936/38, men Oln 111an försöker att med hjälp av angränsande årssiffror fylla luckorna, får n1an för nän1nda period en produktion på i runt tal 3.07° milj. kg per år. De angivna länderna torde sålunda representera 75-80 proc. av världsproduktionen. \T ad son1 saknas är icke blott vissa länder utan också helt eller delvis produktionen av lantsn1ör inom en rad av de lnedtagna lände"rna, bl. a. Sverige. När i det följande de olika producenternas betydelse anges, sker jälnförelsen n1ed den totalsiffra, som erhålles ur lantbruksinstitutets statistik.

Världens utan jämförelse störste producent av s111ör är Förenta Staterna, vars tillverkning 1936/38 uppgick till 762 milj. kg, motsvarande en fjärdedel av världsproduktionen. På andra plats följde Tyskland lned 507 n1ilj. kg och på tredje Australien (inkl. Nya Zeeland) lned 363 lnilj. kg. En årsproduktion på 150-200 lnilj. kg hade 1)

Annuaire international de statistique agricole, 1939-40, tab.

I

IS.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Frankrike, Sovjetunionen och Danmark saInt på 50-100 milj. Holland, Sverige, Belgien, Irland och Storbritannien i nu nämnd ordning.

Som synes ligga de stora producenterna dels inom de båda stormejeriområdena i Europa och Alnerika, dels hos några länder med stor boskapsskötsel inOlTI södra ten1pererade zonen och då i första hand Australien. Vid sidan härav är endast Sovjetunionen av större betydelse.

Av vä.rldens slnörproduktion gingo före kriget i runt tal 20 proc. i internationell handel, motsvarande on1kring 620 milj. kg. SåsolTI framgår av tab. 63 gick detta SlTIÖr till praktiskt taget endast två länder, nämligen Storbritannien och Tyskland. De mottogo 1936/38 icke mindre än 92 proc. av världsimporten av smör, varvid Storbritannien ensamt svarade för 78,5 proc. I sistnåmnda land utgjorde ilTIporten 90 proc. av smörkonsulTItionen, vilken var mycket hög och uppgick till I 1,4 kg per inv. I Tyskland däremot representerade ilTIporten endast 14 proc. av förbrukningen, vilken uppgick till 7,9 kg per lnv.

Exportörer av S111ör voro dels en rad europeiska länder, dels några länder på södra halvklotet. Bland de förstnämnda kan man urskilja ett på export inriktat produktionsområde bestående av de båda storimportörernas grannländer och då i främsta rU111met Danmark, Holland, Sverige, Finland, Baltikum, Polen och Irland. De nämnda länderna levererade 1936/38 mer än hälften av världens smörexport och 9S proc. av den europeiska exporten av SlTIÖr. Kvantiteten uppgick till 327 milj. kg. Av samma storleksordning var den australiska smörexporten, som uppgick till 232 milj. kg per år. För samtliga länder utanför Europa och Australien (ink!. Nya Zeeland) inskränkte sig exporten av slnör till 40 mil j. kg, motsvarande knappt 7 proc. av totalexporten. Främst kom här Argentina med en export på 9 milj. kg.

Som framgår av tabellen kännetecknas samtliga större smörexportörer lneel undantag för Baltikum och troligen också Polen aven betydande inhen1sk konsu111tion av varan. Det rör sig ju här Oln länder med hög levnadsstandard.

I Sverige uppgick mjölkproduktionen, såsom fralTIgår av tab. 61, före kriget till i runt tal 4,6 milj. ton per år, varav dock blott en: tredjedel konsulTIerades i färskt tillstånd. Den övervägande delen av lnjölken användes för framställning av smör, varav produktionen under nu ifrågavarande period uppgick till 94 milj. kg per år. Såson1 27

INGEMAR GERHARD

inledningsvis framhölls var sn1öret en viktig svensk exportvara redan under n1edeltiden och större d.elen av I50o-talet, och denna export blev ånyo av betydelse, när mot slutet av I8ao-talet det svenska jordbruket började förskjutas från vegetabilisk till anilnalisk produktion.

Redan vid sekelskiftet hade vårt land lyckats upparbeta betydande utländska lnarknader för s111ör, frä111st i Storbritannien, och efter ett avbräck. under och åren närll1ast efter första världskriget steg den åter och nådde 1929 upp till 25 milj. kg, därl11ed överstigande förkrigsexporten ganska betydligt. Därefter skedde en kraftig nedgång orsakad dels av den hårdare konkurrensen från vissa länder på södra halvklotet, och då främst Nya Zeeland, dels en minskad efterfrågan från de båda dOl11inerande köparna, Storbritannien och Tyskland. År 1932 hade Sveriges smörexport reducerats till 13,5 milj. kg, eller ungefär hälften av vad den varit tre år tidigare. Den uppgång S0111 därefter ägde rum och SOl11 för här ifrågavarande period förde upp exporten i det närl11aste till toppsiffran för år 1929, orsakades aven svensk dumping av stora n1ått, till vilken vi återkol11111a i annat san1l11anhang. För 1936/38 uppgick vår sInörexport till i runt tal 24 lnilj. kg, och SOlD fraingår av tab. 62 gick denna utförsel till 99,3 prot. till de båda stora ilnportörerna på området, Storbritannien och Tyskland. l)et n1ed s111öret hårt konkurrerande 111argarinet har lnecltagits bland anilnalierna trots att det härvid delvis rör sig 0111 vegetabiliskt fett. lIushållsn1argarin tillverkades före kriget i huvudsak av vegetabiliska fettäl11nen jämte härdat val fett, lnedan bagerin1argarin till avsevärd del bestod av ani111aliskt fett, S0111 är lä111pligast för detta ändal11å1. 1 ) 80111 frall1går av tab. 61 spelar utrikeshandeln l11ed lnargarin en försvinnande liten roll. Produktionen, S0111 för Sveriges vidkolnmande helt bygger på in1porterade råvaror, vilka behandlats i ett tidigare avsnitt, uppgick under 1936/38 till 58,4 l11ilj. kg. Under det sn1örkonsull1tionen under denna tid utgjorde 11,2 kg per inv., var l11otsvarande siffra för margarinet 9,3 kg. Såsom i ett senare avsnitt närmare skall beröras, påverkades konsulutionens fördelning mellan slnör och lnargarin av den under perioden gällande accisen på den sistnämnda produkten. Under 192o-talet hade prisdifferensen mellan Sl11ör och lnargarin blivit allt större med en ökad förbrukning av l11argarinet som följd, så att 1929 förbrukningen av detta blev icke 1) Cyren, Otto, Svensk kemisk industri, Stockholtn 1946, sid.

252.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

obetydligt större än s111örkonsun1tionen. Redan påföljande år medförde ett inträdande prisfall på smöret ombytta roller, och sederlnera har margarinet ej tillåtits nå upp till san1ma konsulntianssiffra som slnöret.

I detta sall1nlanhang skall i korthet beröras vår utrikeshandel med anilnaliskt fett, SOln visserligen ej utgör någon lnejeriprodukt, men vars användning nära ansluter sig det ovannämnda matfettet. I ett tidigare avsnitt (tab. 57) har visats, att det animaliska rettet representerar en relativt liten del av den svenska fettförbrukningen, blott 8 proc. 'n10t 20 proc. för världen i dess helhet. Enligt beräkning av statens livs111edelskolnmission1 ) uppgick 1936/38 den inhen1ska produktionen av animaliskt fett till 14.000 ton, varav 6.000 erhöllos från svin, 4.800 från nötkreatur och resten från hästar och lamm jämte benfett, destruktionsfett från självdöda eller kasserade djur m. m.

Handeln n1ed ani111aliskt fett är för Sveriges vidkom111ande relativt betydande och gav 1936/38 upphov till ett n1indre in1portöverskott, SåS0111 fraIngår av tab. 61. I111porten n10tsvarade n1er än hälften av den svenska konsulntionen och exporten inelTIot hälften av vår produktion. Den största in1portposten utgöres av talg, och de båda .viktigaste exportartiklarna äro ister och benfett. Stora leverantörer voro före kriget Tyskland, Holland, Danmark, Förenta Staterna och Argentina, från vilka k01111110 80 proc. av importen. Exporten stannade till drygt 90 proc. inom Europa med Tyskland, Polen och Holland som de största köparna.

Den näst efter s111öret viktigaste n1 jölkprodukten är SOl11 bekant osten. Världsproduktionen av ost kan i anslutning till Internationella lantbruksinstitutets statistik för 1936/38 beräknas till i runt tal 1.500 lnilj. kg, eller 111indre än hälften av sn1örkvantiteten. De båda största producenterna äro Förenta Staterna och Tyskland lned resp. 343 och 225 111ilj. kg per år under nu ifrågavarande period. Närmast följa 1ned en årsproduktion på 110-120 111ilj. kg Holland, Frankrike och I talien. Stora tillverkare äro i övrigt Australien, Grekland och Schweiz lned en årsproduktion på lägst 50 milj. kg. Varje land har sina specialiteter, grundade på berednings- och lagringssätt, .form, ålder o. s. v.

Av världens ostproduktion är det liksonl ifråga on1 SIllöret en knapp 1) Överlän1nad till Kungl. Utrikesdepartementet i skrivelse av den 1946.

12

april

420

INGEMAR GERHARD

femtedel, som går i handel mellan länderna. Under 1936/38 uppgick den årliga exportkvantiteten till 0111kring 280 milj. kg. Världens åtta stora ostexportörer voro i nu nämnd ordning Australien (inkl.

Nya Zeeland), Holland, IZanada, Italien, Schweiz; Frankrike, Dann1ark och Finland. Från dessa länder k01111110 före kriget 92 proc. av världens ostexport. Drygt hälften av totalexporten kom från Europa, och i övrigt voro endast Kanada och . A . .ustralien av betydelse.

Den store importören av ost är Storbritannien, som före kriget ensamt n10ttog mer än hälften av världsirnporten, nämligen 145 milj. kg. De fyra andra stora köparna voro Tyskland, Förenta Staterna, Belgien och Frankrike. På de nämnda fem staterna k0111n10 1936/38 hela 86 proc. av totalimporten. Europa stod som n10ttagare till 81 proc. av ostimporten, S0111 i övrigt "fördelade sig n1ed 10 proc. på Nordamerika, 5 proc. på Afrika och resten i huvudsak på Asien.

I Sverige är ostproduktionen relativt liten. Den uppgick sålunda 1936/38 till 36,6 milj. kg, motsvarande l11indre än 40 proc. av smörproduktionen. Men så har Sverige ej heller någon näl11nvärd export av ost, utan vår utrikeshandel kännetecknas tvärtom av ett icke obetydligt il11portöverskott, som under nu ifrågavarande period uppgick till närmare I milj. kg per år. Om Sverige därmed ej kunde räknas till de största ostimportörerna, var vårt land i alla fall en av de mera betydande. I förhållande till konsumtionen uppgick dock il11porten endast till några få procent. Av världens förutnäl11nda åtta stora ostexportörer är det endast fyra, nämligen Finland, Holland, Danmark och Sch\veiz, S0111 leverera större kvantiteter till Sverige. Dessa fyra svarade 1936/38 för inemot 90 proc. av vår ostil11port efter kvantiteten räknat. Den relativt lilla ostexport Sverige hade under dessa år gick fral11för allt till Tyskland.

Ytterligare mjölkprodukter, fastän av relativt liten betydelse, äro kondenserad mjölk, torrmjölk och kasein. Vad först den kondenserade mjölken beträffar, användes den i främsta rummet av chokladindustrien sa111t för skeppsproviantering. 1 ) Produktionen uppgick 1936/38 till 1.839 ton 2 ), och utrikeshandeln var så obetydlig som en import på 16 och en export på 3I ton, i sistnäl11nda fall huvudsakligen skeppsproviant. Produktionen av torr111jölk uppgick under samma Uppgifterna om dessa mjölkprodukter äro hämtade ur Svenska mejeriernas riksförening 1932/1942, Stockholm 1942.

2) Satntliga produktions uppgifter ur SOS 11ejerihanteringen, åren 1936-1938.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

421

tid till 539 ton, vartill k0111 en i111port på 26r ton med Holland som huvudsaklig leverantör. Ifråga om kasein slutligen, vilket i 1110tsats till övriga här behandlade produkter icke ingår i tab. 6r och 62, tillgodosågs förbrukningen före kriget praktiskt taget helt geno111 in1port.'

Den uppgick till 993 ton, huvudsakligen från Argentina, 1110t en inhen1sk produktion på endast 79 ton.

Utrikeshandeln med ägg Bland de fåglar, som I11änniskan tagit i sin tjänst som husdjur, spela hönsen den viktigaste rollen. Med stigande levnadsstandard har efterfrågan på fjäderfäskötselns produkter särskilt under innevarande århundrade varit i starkt stigande och produktionen på grund härav utvidgats. Det kött, son1 erhålles från hönsen, har berörts redan i annat san11nanhang, och i detta avsnitt behandlas endast huvudprodukten, alltså äggen.

En statistik över äggproduktionen i en rad länder publiceras av Internationella lantbruksinstitutet, men den visar alltför stora luckor och brister för att tåla en bearbetning. I en rapport till F AlO:s 1nöte iGeneve augusti/septe1nber 1947 finnas en1ellertid uppgifter för vissa länder. Härav fra111går att den utan jämförelse störste producenten av ägg är Förenta Staterna med en årsproduktion före kriget på 2.220 milj. kg, vilket medgav en större äggkonsun1tion per capita (r5,7 kg) än ino111 något annat land. När111ast Förenta Staterna fast på långt avstånd följde Kina l11ed 734 milj. kg och Sovjetunionen med 625 mil j. I dessa båda länder uppgick ko'nsumtionen dock endast till 1,7 resp. 2,7 kg per invånare. Övriga större äggproducenter vara Tyskland med 400 milj. kg, Frankrike Ined 390, Italien med 310 och Storbritannien l11ed 240 milj. kg. Stora äggkonsumenter per invånare räknat voro Kanada, Australien och Storbritannien, med en förbrukning överstigande I r kg per invånare.

Handeln med ägg gäller dels vara ino111 skal, dels äggprodukter, till en del i farIn av torkad vara. 1 ) Hur världshandeln fördelade sig på de båda forlnerna (räknat i råvara) är i avsaknad av statistik över handeln n1ed olika slags äggprodukter svårt att ange. Emellertid upp1) Samtliga följande uppgifter om internationell handel med ägg och äggprodukter uträknade på grundval av uppgifterna i Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 207 och 208.

4 22

INGEMAR GERHARD

gick 1936/38 världshandeln med färska ägg till i .runt tal 370.000 ton, under det handeln lned äggprodukter knappast kan ha överstigit en råvarumängd av 250.000-350.000 ton - då 111an ej känner till hur 'stor del SOl11 utgjordes av äggpulver, kan kvantiteten endast ungefärligt anges.

I interkontinental handel gick endast en liten del av de färska äggen, utan här dominerade fullständigt. Huvudexportör var 1936/38 Kina, från vilket land kon11110 icke n1indre än 88 proc. av totalexporten av äggp,rodukter. Europa stod son1 n10ttagare till 95 proc. av samtliga äggprodukter, son1 gingo i internationell handel, lned Storbritannien SOl11 störste köparen. Till detta land gingo 70 proc. av den totala handeln 111ed äggprodukter. Andra större köpare voro Tyskland 6ch Frankrike. Utanför Europa var Förenta Staterna den ende ilnportören av betydelse.

Handeln med ägg rör sig därelnot endast i obetydEg utsträckning lnellan kontinenterna. Europas nettoil11port av ägg var sålunda före kriget knappt 13 proc. av nettoinförseln av äggprodukter. Världshandeln med färska ägg försiggick 1936/38 till närl11are 80 proc. n1ellan de europeiska länderna. De båda största exportörerna voro Danmark och Holland, och betydande kvantiteter ägg utfördes också av Polen, Irland, Bulgarien, Jugoslavien, RUl11änien, Ungern och Belgien. De nän1nda nio länderna svarade 1936/38 för 92 proc. av Europas och 72 proc. av världens äggexport.

Europa stod före kriget S0111 n10ttagare till 94 proc. av alla ägg, son1 gingo i internationell handel. Den störste in1portören var liksom ifråga om andra animalier Storbritannien, S0111· ensa111t in1porterade 193.000 ton, 1110tsvarande mer än hälften av världsin1porten. På andra plats föl jde Tyskland, och större äggköpare voro i övrigt Schweiz och Tjeckoslovakien. Till de nämnda fyra länderna gingo 1936/38 88 proc. av den europeiska och 82 proc. av världsilnporten av ägg.

Den svenska äggproduktionen har huvudsakligen karaktär av binäring till jordbruket, och som sådan spelar den en ganska betydande roll för småbruket och de medelstora gårdarna framför allt i södra och mellersta Sverige. Fristående hönserier ryll11na endast några få procent av rikets hönsstalu och ha sin största betydelse som avelscentra. Av den svenska äggproduktionen kOlTIll1a norn1alt 75 proc. på Götaland, 20 proc. på Svealand och 5 proc. på Norrland.

SVERIGES UTRIKESHANDEL-

Under perioden 1936/38 utgjorde äggproduktionen i Sverige 57,4 111ilj. kg per år. Borträknas ett exportöverskott på 3,3 n1ilj. kg uppgick sålunda konsu111tionen till 54, I 111il j. kg, vartill kOll1mO en del in1porterade äggprodukter. Ägg utgör en vara, som är mycket känslig för pris- och inkolnstförändringar, och stigande reallön ökar kraftigt äggkonsulntionen. Enligt beräkningar1 ) har förbrukningen av ägg i Sverige stigit från 6,21 kg per 'inv. under 192o-talet till 8,08 kg under 193o-talet, en uppgång med hela 30 proc. på relativt kort tid. En jäl11förelse l11ellan 1920 och 1939 visar en uppgång med 60 proc., Iuen de båda åren äro ju i konjunkturellt hänseende icke helt jänlförbara.

Som redan frarngått av det ovanstående, hade Sverige före kriget en ganska betydande export av ägg. Den uppgick 1936/38 till drygt 4 l11ilj. kg per år. Samtidigt hade vårt land emellertid en il11port av ägg på 0,74 milj. kg, vartill kommo äggprodukter på 0,34 milj. kg.

Ett närmare studium av utrikeshandelns fördelning på årets månader ger besked on1 den olika karaktären av in1porten resp. exporten av ägg. Irnporten visar sig nän1ligen vara koncentrerad till månaderna februari-april, och salnbandet n1ellan denna import och de svenska påskvanorna ifråga om äggkonsumtion behöver knappast framhållas.

Exporten däremot försiggår under hela året, dock med en kraftig nedgång inför påsken och med ett maximUtl1 under högproduktionen på sornmaren och ett nytt vid årsskiftet, när en produktionsuppgång åter tager vid. Den svenska exporten av ägg n10tsvarade 1936/38 endast 7 proc. av produktionen. Den gick praktiskt taget helt till Storbritannien och Tyskland. Leverantörer av den svenska importen av ägg voro Danlnark och Finland, medan äggprodukterna komma från Kina.

Slutligen skall ytterligare en animalisk produkt beröras endast i förbigående. Av de båda insekter, som återfinnas bland tnänniskans husdjur, nän1ligen biet och silkesfjärilen, har endast det förstnämnda betydelse för svensk produktion. Den inhemska tillverkningen av honung uppgick före kriget till 1.945 ton,2) vilket n10tsvarade 97 proc. av förbrukningen. Resten, uppgående till 61 ton, ilnporterades, huvudsakligen från An1erika.

1) Jureen, a. a., § 4: 4.

2) Jureen, a. a., appendix VIII, tab. VIII: S.

42 4

INGEMAR GERHARD

D.

FISK OCH SKALDJUR

Havet är produktivt lika väl som jorden - om än icke i sam111a grad - och efterson1 världshaven utgöra drygt 70 proc. av jordytan, är det en oerhört stor produktion av växter och djur, som äger rU111 i havet. Endast en l11ycket obetydlig del härav utnyttjas av människan.

Ur brukningssynpunkt kan havet närmast karakteriseras som ett slags allt11änning. Endast den förhållandevis obetydliga stri111111a vatten utn1ed kusterna, son1 var j e land räknar som sitt territorialvatten, är son1 regel förbehållen resp. lands medborgare, varvid i alllnänhet privat fiskerätt för enskilda personer endast gäller l11indre vattenområden och därtiil ofta avser endast något eller några speciella fisken. Fisket inon1 floder och sjöar ligger dären10t i likhet med annan areell produktion (jord- och skogsbruk) SOl11 regel under enskild ägo.

Produktionen ino111 de olika havsområdena varierar i hög grad med vattenten1peratur, ljusn1ängd, djup och strömmar. De djupare och mörkare delarna av havet äro ganska tomma på liv, under det de grunda s. k. kontinentalsocklarna erbjuda n1ycket goda livsbetingelser för havets djurvärld. De rikaste fiskena försiggå just ino111 sådana ol11råden med deras »fiskbankar». Även inorn de hårdast utnyttjade fiskevattnen är det dock endast en ·obetydlighet av havets näringsproduktion, SOl11 l11änniskan tillgodogör sig. För att taga ett exempel kan nämnas, att man beräknat1 ) att i Kattegatt årligen produceras 24 milj. ton tång, sjögräs o. dyl., en kvantitet större än hela den svenska skörden. Av dessa växter leva en rad lägre djur såsom musslor, sniglar, lnindre kräftdjur m. fl., vilka uppskattas till en vikt av 6 l11ilj. ton. Av dessa djur bli i sin tur omkring I n1ilj. t011 årligen föda åt andra djur, och ofta är det ytterligare en etapp innan näringen tagit form av för människan n1atnyttig fisk. Att havet utnyttjas av ll1änniskan huvudsakligen endast för fångst av större fiskar kan närn1ast jä1nföras med Oln jorden användes blott för lejon- och tigerjakt.

Kattegatt ger en årlig produktion av som nälllnts 24 milj. ton växter, men fiskfångsten kan endast beräknas till 5°.000 ton, alltså blott någon av den förstnä111nda kvantiteten. Det har i annat san1n1anhang framhållits, att inolll jordbr.uket animalisk produktion är 1) Dansk saltvandsfiskeri, JvIortensen og Strubberg, Köpenhan1n 1935, sid. 13.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

dyrbar ur kalori synpunkt, luen detta är ett intet mot vad den kostar inoln havson1rådena.

Den n1ängd fisk, som årligen tages upp ur världens hav, sjöar och floder, torde enligt beräkningar ej uppgå till större kvantitet än högst 18 milj. ton. l ) Härav kOlnn1a två tredjedelar till användning S0111 D1änniskoföda, och av sistnämnda kvantitet beräknas de ätbara delarna av fisken utgöra 40 proc. Haven skulle med denna beräkning ge en årlig kvantitet livslnedel på i runt tal 4,8 mil j. ton, l110tsvarande något 111er än 2 kg per person. 80111 jämförelse kan erinras om att köttproduktionen i ett tidigare avsnitt beräknats till 20 kg per inv., och likväl representerar köttet efter torrsubstansen räknat endast 5 proc. av människans liVslnedelsförbrukning. 2 ) Man kan därför uttrycka saken så, att n1edan jorden årligen ger varje lnänniska 400 kg livs111edel, bidrager havet endast med 2 kg. Och då är likväl för jordens produkter räknat med en halt av torrsubstans motsvarande köttets, vilken halt är lägre hos fisken. Från havet kommer högst 0,5 proc. av de livsluedel lnänniskan förbrukar.

Fångsten av fisk försiggår praktiskt taget helt på norra halvklotet.

Här erhållas icke mindre än 98 proc. av totalfångsten, under det på södra halvklotet komn1a endast 2 proc. Även OIU det förefaller troligt, att i sistnälunda fall fångststatistiken t+ppvisar störr.e luckor, gäller det tydligen för fisken liksoln för övriga animalier, att produktionen till övervägande del är lokaliserad till norra halvklotet. Till en del äro orsakerna desamIna. Fisken är likson1 animalier överhuvud taget en lättförstörbar vara och måste åtminstone SOln färsk konsu111eras på icke alltför stort avstånd från fångstplatsen, alltså fraInför allt i länder 111ed kust eller öläge, när det gäller saltvattensfisken. Världens båda stora, tätbefolkade industrioluråden äro belägna på norra halvklotet på ömse sidor om Atlanten, och ifråga om Stilla Oceanen intages salUlua läge av Japan och västra delarna C3:v Förenta Staterna.

Det är givet, att vattnen intill dessa stora förbrukningsolnråden bli väl utnyttjade. Av världens fiskfångst komma 93 proc. på de norra 1) Denna likson1 följande utomeuropeiska produktionsuppgifter hämtade ur Fisheries, Report of the Technical Comn1ittee on Fisheries, submitted to the United Nations Interim COl11n1ission on Food and Agriculture (dat. 13 april 1945). Av NF publicerad fiskeristatistik, t. ex. i årsboken, är någorlunda kon1plett endast t. o. nl. 1935.

2) Pearson och Harper, Världshungern, Stockholm 1947, tab. 10.

INGEMAR GERHARD

delarna av Atlanten och Stilla havet (resp. 46 och 47 proc.). Även kan i detta sanlmanhang nämnas, att inom de tempererade delarna av världshaven utnyttjandet av fiskbeståndet underlättas av att antalet arter är relativt begränsat, nlen de olika fiskslagen finnas i gengäld i större l11ängder. I de varnla vattnen är därelTIot fiskfaunan så rik, att utnyttjandet av fångsten försvåras. Sonl vi i ett föregående sanlll1anhang funnit, gäller sanl111a för världens skogar, nänlligen att de tusentals olika träden försvåra exploaterandet av de tropiska skogarna, l11edan de nordiska barrskogarna erbjuda en nlycket stor fördel i att ett fåtal trädslag dominera bestånden.

Världens utan jäIl1förelse största fiskenation är Japan. Landet svarade före kriget för 20 proc. av världens fiskfångst, nlotsvarande en kvantitet av 50 kg per inv. Att fisket för Japan före kriget spelade en relativt mycket större roll än annan anil11alieproduktion sanlIl1anhängde givetvis med landets öläge Il1en också nled att fisken representerar ett billigare födoämne än köttet. Enligt anlerikanska beräkningar ger en arbetsdag en flerdubbelt större kvantitet fisk än kött.

En kalifornisk sardinfiskare producerar i genomsnitt 250 kg fisk per dag, under det av billigaste lTIaj sfläsk dagsresultatet ej når upp till Iller än 40 kg.

På andra plats efter Japan föl jer Förenta Staterna med en andel före kriget på I I proc. av världens fiskfångst. Detta l110tsvarar dock endast 16 kg per inv., under det för Japan motsvarande siffra som nälTInts var 50 kg. Övriga stora fiskenationer lned en års fångst överstigande' I Inil j. ton voro före kriget Sovj etunionen, Kina, I(orea, N orge och Storbritannien. De nämnda sju länderna producerade i runt tal 70 proc. av världens fiskfångst.

För det nordvästeuropeiska havsfisket föreligger en utmärkt, detaljerad statistik. 1 ) Detta fiske utnyttjar vattnen inom den kontinentalsockel, som finns kring hela norra Europa och de brittiska öarna, och till detta fiskeområde höra också Skagerack, Kattegatt och Östersjön. Här finnes den stora europeiska »fiskreservoaren», en av de tre rikaste i världen. De tio största deltagarna i detta fiske äro efter fångststorleken räknat Norge, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Island, Holland, Danmark, Sverige, Belgien och Finland. Den sam1) Bulletin statistique des peches lnaritin1es des pays du nord et de rouest de l'Europe. Conseil pern1anent international pour l'exploration de la lner.

Volume XXVI-XXVIII (1936-1938). Köpenhan1n 1938, 1939, 1944.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

1nanlagda fångsten för dessa länder utgjorde 1936/38 i runt tal 3.920 1nilj. ton; l110tsvarande närmare en fjärdedel av världsfångsten av fisk.

Norge kon1111er sorn oyan nämndes på sjätte plats bland världens fiskenationer, och fisket utgör en av huvudnäringarna för landet. I ännu högre grad gäller detta aln Island, som per invån9-re räknat uppvisar en fångstsiffra, SOl11 står långt framför varje annat lands, nämligen 2.500 kg. På andra plats följer New Foundland med 690 kg och på tredje arge ll1ed 410 kg. Dessa kunna betecknas SOl11 världens tre fiskenationer i betydelsen att fisket för den1 utgör en huvudnäring.

Därefter följa Japan 111ed 50 kg per inv. och Kana,da med icke fullt 50 kg.

Bland de tio ovannän1nda länderna i Nordvästeuropa kon1111er N arge visserligen först ifråga om fångstmängden men på fjärde plats, om man räknar 1ned fångstvärdet. Det fra111går av fiskeristatistiken, att 111edelpriset på fångsterna i stort sett faller, när 111an går från söder 1110t norr och n10t väster. Tager n1an länderna efter den ordning n1edelpriset på deras fångster anger, får 111an i sjunkande följd r:rankrike, Belgien, Dan111ark, Storbritannien, Finland, 'Sverige, Holland, Tyskland, Norge och Island. Medelvärdet per 100 kg 1936/38 varierade från 41 för Frankrike ned till knappt 4 för Island. Sverige låg något över medeltalet vid 20. 0111 man i stället för länder räknar 111ed' fångstfält, blir sambandet ännu tydligare, nän1ligen att ju längre 1110t norr n1an kon1111er, desto lägre värde representerar fisken. Förhållandet beror givetvis till stor del på fångsternas sa111111ansättning Inen också på att för ett livsmedel son1 fisk transportvägens längd till konsun1tionsorten i hög grad påverkar varans värde.

För de tio nä1nnda nationerna hade Nordsjön san1t vattnen norr och väster däro111 en alldeles dOlninerande betydelse och gåvo 82,5 proc. av totalfångsten. Från Nordsjön hämtades 35,1 proc. av fångsten, och 47,4 proc. gåvo Norska sjön, vattnen kring Färöarna, Island, Spetsbergen och Björnön samt Barents hav (jämte en liten kvantitet . fiskad vid ,Grönland och New Foundland). Övriga fiskevatten voro av långt Inindre betydelse. På Atlanten väster och söder om Storbritannien kon1n10 8,5 proc., på Skagerack, Kattegatt och Östersjön 6,4 proc. samt på sa111tliga övriga vatten 2,6 proc. För Sverige var fångstfördelningen dock en annan. Vårt land hämtade före kriget endast I l proc. av fiskfångsten från Nordsjön och avlägsnare vatten

INGElVIAR GERHARD

(kring Island). I stället var Sverige den största fiskenationen i Skagerack och Kattegatt, som lämnade 50-60 proc. av den svenska fångsten, och var jämte Tyskland den störste utnyttjaren av Östersjöns vatten, som före kriget gav ungefär en tredjedel av vår fångst.

Slutligen skall i detta sa111n1anhang nämnas, att det nordvästeuropeiska fisket dalllineras av två fiskslag, nämligen sill och torsk. Sillens andel är i avtagande, men den utgjorde dock före kriget (1937) 38 proc. av totalfångsten n10t 42 proc. före första världskriget (1913).

1'orskfisket däremot ökar i samn1a mån SOl11 de nordligaste fiskevatthen bli bättre utnyttjade, och torskens andel steg n1ellan de båda nämnda tidpunkterna från 26 till 27 proc. San11TIanlagt svarade de båda nän1nda fiskslagen 1937 för ungefär två tredjedelar av totalfångsten och illustrera därmed vad son1 tidigare sagts 0111 ett fåtal fiskslags dOlninerande ställning inolll de nordliga haven.

Drygt hälften av världens fiskfångster konsulneras i färskt tillstånd.

Enligt en uppskattning skulle före kriget den årliga produktionen av fiskkonserver ha uppgått till i det närmaste I l11ilj. kg och av saltad, torkad och rökt (beredd vara) till 1,3 milj. kg. 1 ) I den l11ån dessa beräkningar hålla streck, kan man räkna 111ed att ol11kring 55 proc. av fisken konsumeras färsk och 45 proc. konserveras på ett eller annat sätt. Den störste tillverkaren av fiskkonserver är Förenta Staterna, som före kriget svarade för en tredjedel av världsproduktionen på området. Av betydelse i övrigt vara Japan, Spanien, Kanada, Portugal och N arge. De nämnda sex ländernas andel av världsproduktionen av fiskkonserver beräknades före kriget till 84 proc. De båda stora beredarna av fisk (salt, torr och rökt vara) voro Sovjetunionen och N arge med 230 resp. 190 n1ilj. kg per år, tillsamillans motsvarande ungefär en tredjedel av världsproduktionen. Av betydelse i övrigt voro Holland, Storbritannien, Kanada, Island, New Foundland och Förenta Staterna. På de nälllnda åtta länderna komn1o kriget bortåt 60 proc. av fiskberedningen.

De största exportörerna av fisk äro Kanada, Island, New Foundland och Norge. Den årliga exporten av fisk och fiskprodukter beräknades före kriget till 2,3 milj. ton, motsvarande kanske 20 proc. av fiskfångsten. Huvudsakligen gäller denna handel ko!?-serverad eller beredd vara. Handeln med färsk fisk är på grund av varans 1) Ur den ovannämnda rapporten Fisheries, Report of the 'fechnical Committee on Fisheries, sid. 16.

SVERIGBS UTRIKBSHANDBL

lättförstörbarhet relativt liten och äger praktiskt taget rum endast lnellan mycket närbelägna länder. Till en del sker denna export av färsk genOlTI att fiskebåtar direkt från fångstfälten ilandföra fångsterna i utländska hamnar. Inom det nordvästeuropeiska fiskeområdet oInfattade dessa utländska direktlandningar före kriget dock endast omkring I proc. av total fångsten. På första plats k01n härvid Sverige lned en export i form av landningar på i runt tal 15.000 ton per år, 1110tsvarande 13 proc. av vår totala fångst av havsfisk. ...Ä..ven de isländska fiskarna använda i stor utsträckning denna forlll för export. Någon internationell statistik över handeln med fisk föreligger veterligen ej, varför endast dessa allmänna anmärkningar kunna göras.

För Sverige liksoln för övriga nordvästeuropeiska länder spelar havsfisket SOl11 nämnts en ganska betydande roll. Naturligtvis k01nn1er vårt land långt efter utpräglade fiskenationer som Island och Norge, men i förhållande till folkmängden har havsfisket för Sverige ungefär lika stor betydelse som för t. ex. Storbritannien. Fångsten uppgick 1936/38 till 119 111ilj. kg per år/) vilket 1110tsvarar 19 kg per inv. Härtill komnler sötvattensfisket, för vilket någon fångststatistik ej existerar men som enligt vissa beräkningar före kriget torde ha givit en årsfångst av i runt tal 15 milj. kg. I fortsättningen avses endast det svenska havsfisket, när ej annorlunda säges.

Av Sveriges långa kust är det endast en liten del, ungefär representerad av Bohuslän, som vetter mot de stora haven, och det är också endast från detta område, som svenskt havsfiske i egentlig nlening bedrives. Vare sig man räknar i kvantitet eller värde ger bohusfisket nler än hela det övriga fisket i vårt land. Av den ovannämnda totalfångsten på 119 l1lilj. kg 1936/38 kommo sålunda 72 milj. kg, 1notsvarande drygt 60 proc., från de bohuslänska fiskarna. En betydande del av denna fångst hemfördes dock icke till Sverige utan landades i utländska och då fraInför allt brittiska och danska hamnar. Som näl1lnts hade Sverige före kriget större utländska landningar än något annat land i Nordvästeuropa, och denna export kOll1 helt från bohusfiskarnas fångster. Oln bohusläningarna i vårt land äro ensa111111a aln att driva egentligt havsfiske, hindrar detta icke att även saltsjöfisket från övriga kustolllråden är av betydelse. Alldeles. särskilt gäller detta ostkustens strömmingsfiske.

1) SOS Fiske, årg. 1936- 1 938.

INGEIVIAR GERHARD

43° Tab. 64.

Sveriges utrikeshandel med fisk och skaldjur 1936/38 Färsk

Länder

I

I

I

I annan ton

sill ton

Skaldjur

1

o

I

3. 162

-

9 4. 60 9 1.2°3 53 6 14 6

1.6 1 9 3

• • • • •

Sumnla Värde (1.000 kr.) · ..

B.

I 2.{16

-

202 3

10.2°4 20.874 126 17 1 1. 16 3

-

ton

tOll

J

I

Summa

l

11.000

kLi !

I

I

I

I

A. Import Norge . . . · . · . · . I Island . . . · . · .. · .

Danmark · . · . · ..

Finland · .. Övriga Europa . . . · .

I Utomeuropa · . · ..

I annan ton

sill ton

I

I

Beredd

1

I

37 6 -

1·°°9 12 10

III

13 6 87 8

65 2

12

4.°4 1 I 9. 6 79 I 3 2 .54° 4. 2 93 I 57 6 884 7. 1 34 1 9. 21 4 1 3. 2 5 1 1.5 88

18·39.4 21. 89 2 6.37 8

8·374 5.g 86 j 2. 697 1 1.49 1 i

1.49 8 1.9° 0 1.026

1. 553 1.94 1

j

51. 129 I 22.°7 1

I

1

Export

! Tyskland

· ....

I Danmark

· .... · .

Storbrit. o. Irland . Övriga Europa . . .

Utolueuropa . . . .

· .

·

.

·. ·.

Sumnla Värde (1.000 kr.) · ..

12·°94 8.7 10 -

4.94 8 6

9 16 4. 6 °4 2. 18 7 1. 6 5 6 4

2 5 . 779 1 9. 396 1 4. 2 9 8 4. 88 7\

694 27 6

7 91

3 1.4 18 1. 228 1

3.

651 1

974

3

-I

48 65

86

IS

3°2 1

418 37 6 1

-I 132 25° 1

3. 81 91

13.7 1 4 13. 6 47 2.255 123 8. ,1.54°

2. 726 1 1

5531

i

39. 376 1 1°, 785 1 I

Källa: SOS Fiske 1936-1938 och SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna. ingå obetydliga kvantiteter i handelsstatistiken ej specificerade länder. SOlU sill har räknats sil], skarpsill och strömming.

Den fisk SOln helt don1inerar det svenska fisket är sillen, vartill vi detta samn1anhang räkna östersjöforl11en strömnling samt skarpsil-" len. Av den ovannämnda total fångsten på 119 n1ilj. kg utgjordes icke mindre än 74 luilj. kg av sill. Sillens andel uppgick därl11ed till 62 proc. mot endast 38 proc. för de förutnämnda tio nordvästeuropeiska länderna. Å andra sidan var torskens andel i den svenska fångsten endast 10 proc. mot 27 proc. för Nordvästeuropa. De båda fiskslagens salu1uantagna andel utgjorde före kriget drygt 72 proc. av den svenska fiskfångsten mot 65 proc. för Nordvästeuropa i dess helhet.

Sverige hade före kriget en betydande såväl import SOlU export av fisk. Som framgår av tab. 64 uppgick exporten till i runt tal 40 n1ilj. kg och inlporten till s"r lnilj. kg. Räknar n1an 0111 dessa kvantiteter till råvara med användande av 1,3 son1 evalveringstal för beredd

SVERIGES UTRIKESHANDEL

43 1

vara, ändras exporten endast obetydligt till 40,6 lnilj. kg, under det ilnporten ökas till 62,2 milj. kg. Landets förbrukning av fisk skulle där111ed lned hänsyn tagen även till insjöfisket före kriget ha uppgått till i runt tal 155 milj. kg, n10tsvarande 25 kg per inv. Exporten av fisk 1110tsvarade 1936/38 icke n1indre än 30 proc. av den inhe111ska fångsten och ilnporten 40 proc. av förbrukningen.

SOln framgår av tab. 64 bestod Sveriges il11port av fisk före kriget till övervägande del av beredd vara 1ned saltad och kryddad sill som den utan jälnförelse viktigaste produkten. Den beredda varan levererades till 93 proc. av Norge och Island, två av världens fyra stora fiskexportörer. Ifråga on1 den färska fisken stodo Norge och Dann1ark SOln de båda stora leverantörerna, n1en också Finland var av betydelse. Från dessa tre länder k0111n10 95 proc. av Sveriges färskfiski111port under 1936/38.

Exporten av fisk därelTIot utgj ordes till 87 proc. av färsk vara 111ed sill (j älnte skarpsill och strölnming) son1 den viktigaste posten. Av färskfiskexporten landade de bohuslänska fiskarna direkt i u.tländska han1nar en kvantitet, som på grundval av tillgängliga uppgifter kan uppskattas till 15 ll1ilj. kg. 1 ) Genom den ordinarie exporthandeln gick sålunda en större kvantitet eller 25 1nilj. kg. De stora köparna av färsk fisk från Sverige äro 1'yskland, Danmark och Storbritannien, vilkas andel av vår färskfiskexport 1936/38 uppgick till 8r proc. l\1an kan räkna n1ed att en betydande del av den svenskfångade fisk; som före kriget landades direkt i Danmark och son1 representerade större delen av vår fiskexport till detta land, gick vidare till Tyskland och Storbritannien. l\föjligt är att om tillräcklig hänsyn kunde tagas till detta förhållande, Storbritannien skulle åka upp på andra plats i tabellen son1 den näst Tyskland störste importören av svensk fisk.

Som synes var Sveriges handel 111ed fisk före kriget vad beträf far såväl il11porten SOlU exporten i hög grad koncentrerad till våra grannländer med Norge,. Island, Dan1nark och Finland som leverantörer . och Tyskland, Storbritannien och Danmark son1 köpare. I värde räknat var in1porten dubbelt så stor som exporten (ifråga Oln råvarukvantitet 50 proc. större), under det vår handel med anilnalier från jordbruket, såson1 konstaterats i ett föregående avsnitt, tvärtom representerade ett betydande exportöverskott.

1) Enligt SOS Fiske erhålles ett ll1ec1eltal på 14,6 ll1ilj. kg, I11en det fran1hålles geno111gående att landningsuppgifterna äro ofullständiga.

43 2

INGEMAR GERHARD

E.

NJUTNINGSMEDEL

Människan använder sig aven rad älnnen, som äro praktiskt taget utan näringsvärde, men SOlTI i gengäld ha en stimulerande verkan.

De innehålla som regel någon alkaloid eller alkohol men också glykosider eller flyktiga oljor. Dessa produkter ha i detta avsnitt samlnanförts under rubriken njutningsmedel. De äro salntliga av vegetabiliskt ursprung och ha även det gemensamt, att de icke alls eller endast i obetydlig utsträckning äro föremål för produktion i vårt land. 1 ) Till stor del höra dessa växter hemma i de tropiska och varmtelTIpererade produktionsbältena. De såväl för världshandeln som för den svenska in1porten viktigaste produkterna utgöras av kaffe, te, kakao, tobak, kryddor SaITIt vin och sprit. Före kriget representerade de för vårt lands vidkommande ett årligt importvärde av hela 92 milj. kr., utgörande 5 proc. av Sveriges totalimport.

Importen av kaffe Kaf febusken är i tropiska länder föremål för plantageodling i stor skala. Den härstan1mar från Afrika, men de viktigaste produktionsområdena äro belägna i Syd- och Mellanamerika. Kaffebusken, son1 egentligen är ett träd men i plantagerna hålles 2-3 n1eter hög, är l11ycket ömtålig och anspråksfull ifråga om temperatur, nederbörd o. dyl. och odlas vanligen på viss höjd över havet med större buskar eller träd som skydd mot sol och vind. Den mest odlade arten, arabiskt kaffe (Coffea arabica), blir lätt angripen av rostsvalnp och har därför på många håll fått vika för robustkaf fet (C. robustica ), vilken art är n1indre ömtålig lTIen också ger ett kaffe med fränare slnak.

En tredje art, liberiakaffet (C. liberia), ligger ifråga om såväl härdighet SOlTI slTIak mellan de två andra, men odlingen är förhållandevis obetydlig. Man känner till omkring sextio olika av kaffebuskar, 111en av de ursprungliga arterna äro endast de tre nän1nda föremål för storodling. av kaffe uppgick före kriget (1936/38), såsolTI framgår av tab. 65, till i runt tal 2.360 milj. kg. Härav kom huvud1) De i fortsättningen anförda uppgifterna om o. dyl. hämtade ur O. Jonasson, Ekonomisk geografi med varukännedom, samt Varulexikon, Livsmedel, utg. av KF.

433

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

delen på Sydalnerika, varefter följde Mellan- och Nordamerika. Den sa111111anlagda a111erikanska produktionen uppgick till 2.070 milj. kg, nl0tsvarande 88 proc. av hela världsproduktionen. Av resten kOll1mO 145 nlilj. kg (6 proc.) från Asien och 136 milj. (knappt 6 proc.) från Afrika.

13land de enskilda kaffeproducerande länderna konl111er Brasilien på första plats 111ed 60 proc. av världsproduktionen under nu ifrågavarande period. På andra plats följer Colombia (I I proc.), och av betydelse ino111 det alnerikanska produktionsområdet äro i övrigt Salvador, Guatemala, Venezuela, Mexiko och IZuba. I Asien är N ederländska I11dien den store producenten lned 84 proc. av världsdelens skörd. Ehuru huvuddelen av detta kaffe kommer från andra ostindiska öar än Java, brukar det gå under namnet javakaffe. Den andra alhllänt kända utomanlerikanska kaffesorten är nl0ckakaffet, I11en äkta sådant från Arabien är mycket sällsynt. I Afrika är Madagaskar den störste kaffeproducenten, men i övrigt förekoll1ma odlingar ino111 en rad länder sonl IZongo, Kenya, Angola 111. fl.

Endast en lTIindre del av kaffet konsumeras inOlTI de länder, där det produceras. Världsexporten uppgick, som synes av tabellen, till 1.694 l11ilj. kg per år 1936/38, 11l.otsvarande 72 proc. av produktionen. Av återstående 28 proc. förbrukades knappt hälften av producentländerna s j älva, efterso111 under dessa år icke obetydliga kvantiteter förstördes i prisstödjande syfte. Enligt uppgifter från Internationella lantbruksinstitutet rörde det sig härvid för Brasiliens vidkolTImande i medeltal 579 nlilj. kg per år under 1936/38, varav 338 milj. togos från skördarna under perioden och resten representerade en lagerlTIinskning. (fages hänsyn härtill konsumerades 1936/38 knappt 14 proc. av kaffeskördarna inom producentländerna.

Centralplatsen i världens kaffeexport intager givetvis storproducenten Brasilien, son1 före kriget utförde 868 lTIilj. kg per år, lTIotsvarande nler än hälften av världsexporten. De båda stora exporthamnarna äro Santos och Rio de Janeiro, vilka givit sina nalTIn till de l11est kända brasilianska kaffesorterna, santos- och riokaffe. På andra plats bland kaffeexportörerna kOll1mer Colombia, och i övrigt äro sa111t1iga de tidigare nälTInda producenterna av betydelse. Från de anlerikanska länderna kommo före kriget 84 proc. av världens kaffeexport - de hade sålunda icke fullt så stor andel härav som av produktionen (88 proc.). I Asien är givetvis Nederländska Indien den

om

INGEl\1AR GERHARD

434 Tab. 65.

Världsproduktion och handel med njutningsmedel 1936/38 I

Område

I

Kaffe ton

1.000

i I

Te 1.000

ton

II

Kakao ton

1.000

I

Tobak ton

1.000

i I

I

Vin milj. hl

I

I.

Produktion:

Europa Nordamerika Sydamerika .

Australien.

Asien Afrika.

Världen.

II.

Världen.

III.

I

:1

-

-

3°2,0 1.7 69,3 6,2

-

494,4 10,8

6,4

3,0 881,0

477,2

66,0

2·359,1

5°5,2

7 28 ,3

2.3 68 ,7

9,3 4 2 ,1

100,3

-

·Världen.

14°,0 5,8 13,6 0,8

577,0 7 16 ,3 12 5,4

63,7 178 ,0 3,0

145,3 13 6 ,3

12,4 237,6 1.181,5

36,2 0,1 0,0

5,5

0,3

1 °5,4 15 1,1

4°1,0 9,5

19,7

I

1. 6 93,5

I

7 20 ,6 84 2 ,7 3°,7 2,2

I

36 ,1 69,9

I

145,9 3 1,8

I

447,1

7 16 ,1

555,1

27 8,2

4°2,7 27 1,1

I 397,9 4 6,2 10, I

14,0 3,9 1,9

33,8

I

I I

181,0

I

I I I

1.7° 2 ,2

43 1 ,7

7°1,9

393,4 29 2 ,7

874,6 5 2 3,0 9 8,0

14,9

17,3 0,3 0,1

I I

I I

i

I

I I

I I I I

0,0 0,2

22,5 55 6 ,1

4,8 0,0 0,1 0,2 0,1 20,1

11,2 68,2

8,3

29,9

I

239,5 37,5 0,1

57,8 5,8 26,2

I

I

I

174,7 3,1 5,1 4 81 ,1

I

I

I, I

I

Import:

Europa Nordamerika Sydamerika .

Australien.

Asien Afrika.

IV.

I

-

Export:

Europa Nordamerika Sydamerika .

Australien.

Asien Afrika.

I I

I, I I

19,0

Konsumtion:

Europa Nordamerika Sydamerika .

Australien.

Asien Afrika.

Världen.

708 ,2

24 2,0

9°7,1 618,5

57,7 5,8

2,9

25,9 12 3,3

7 6 ,0 55,1

35,1

2.3 6 7,8

4 8 9,8

I

17,3 8,2

7 1 4,1

13,6 0,6 1,2

14,1

5,2 -2,7

I

15 2 ,5 6,1

8°3,3 5 6 ,7

I

2.3 6 9,7

i

5,9

I

179,9

Källa: Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. 89, 94, 95, 9 6, 97, IS0 153, 154, 155 och 157. Till Europa har Sovjetunionen räknats och i Nordamerika ingår Mellanamerika. Konsumtionen utgör summan av produktion och import minskad med exporten. Hänsyn till lagerändringar har ej kunnat tagas. Den negativa konsumtionssiffran för Afrika i fråga om kakao

SVERIGES UTRIKESHANDEL

435

store exportören och överträffas SOl11 sådan endast av Brasilien och Colon1bia. Produktionson1rådena i Afrika exporterade före kriget praktiskt taget hela sin kaffeskörd.

De båda stora in1portörerna av kaf fe äro Nordanlerika och Europa, som före kriget togo 92 proc. av allt kaffe, som gick i internationell handel. Bland de enskilda länderna k0111 härvid Förenta Staterna frä111st 111ed en l11edelil11port 1936/38 på i runt tal 820 milj. kg eller nära hälften av allt på den internationella marknaden omsatt kaffe.

Bland Europas länder var Frankrike den störste importören (186 milj. kg) tätt följt av Tyskland (177 milj. kg). På fjärde plats bland världens kaffein1portörer kon1 Belgien nled 50 milj. kg och på sjätte Sverige l11ed en nästan lika stor kvantitet eller 49 111ilj. kg, vilken sistnämnda kvantitet 1110tsvarade 3 proc. av världsimporten av kaffe.

Sverige är sålunda trots sin relativt ringa follG11ängd en av världens största kaffeinlportörer, vilket san1n1anhänger 111ed den höga percapitaförbrukningen. Den uppgick under nu ifrågavarande period till 7,8 kg per inv., en siffra SOl11 icke överträffades av något annat land.

Vill man göra en internationell jäl11förelse, kan nämnas att 1935/37 Sveriges förbrukning var 7,6 kg per person. Närmast följde Dannlark 111ed 7,5, Förenta Staterna nled 6,1, Norge med 6,0 och Finland med 5,6 kg. Frankrike var näst störste illlportör, I11en dess förbrukning stannade vid 4,5 kg, och Tysklands uppgick till 2,4 kg.

I Storbritannien var konsun1tionen av kaffe endast 0,3 kg per person. l ) Sveriges il11port av kaffe belyses när111are i tab. 66. Den uppgick till 48.940 ton till ett värde av 43 nlilj. kr. Endast en obetydlighet härav (75 ton) var rostat. I-Zostat kaffe nlister sin aron1 under en längre tids lagring, och världshandeln 111ed kaffe gäller därför praktiskt taget blott orostad vara. Sin kaffeimport hämtade Sverige 1936/38 till 94 proc. från de an1erikanska producenterna och då i främsta rum111et från Brasilien, sonl ensal11t levererade två tredjedelar av hela vår förbrukning. Dessa svenska köp motsvarade 4 proc. av Brasiliens totala kaffeexport. Det kan nänlnas att santoskaffet donlinerar på den svenska nlarknaden, I11en riokaffet har god avsättning bland folk lned uto111husarbete och går bäst i skogsdistrikt och skärberor dels härpå lllen dels också på att för vissa territorier produktionsuppgifter saknas. _Ä.. ven bör anluärkas att konsulutionen av kaffe i Sydamerika till mer än hälften utgjordes av partier, som bränts eller på annat sätt förstörts.

1) Statistisk årsbok 1947, tab. 316.

INGEMAR GERHARD

Tab. 66.

Sveriges import av njutningsmedel 1936/38 Te Kakao Tobak I Kryddor I Yill 0'1' Summa sprit I ton tall ton ton ton ton 1.000 kr. I -I- - - - - - - - - - - - - - - - - - ' - - - - I- - - ' - - - - - 1 Kaffe

Ii

l

Europa.

.1

24,{1

=1

-I _1\

87,3

-

1. 62 5,1:

-1

därav FrankrIke .\1 86 5,31 » Grekland » Portugal. » Turkiet 286,8: » Tyskland 1,8 26,71 » Italien » Storbrit. o. Irland -I I oj 49 II Afrika 1.000,71 ,08 5 :61 77:4!

Asien.

2.07 8 ,6 449,2 14 45,0 4 6 5,2 därav Nederl. Indien :1 1. 8 9 2 ,2 55,0 27,1 3 88 ,2 i » Britt. Indien 3 8 ,1 3 2 3,9 17,9 .1 Amerika 7,2 2.061,2 4·974,Ö: 45 ,7 82 ,8 därav Brasilien. .' 3 2 . 61 3,91 3,7 1.57 8 ,4 35 2 ,0; » Förenta Stat.

47,2 4.339,3'li Colombia ,'.1 2'7 08 '°1 -I » 28 3,31 » Västindien.

874,9 1 37_,11

-i

-I

-

-

_1

'I

-I

i

-I

1

-

-

1

1

Australien Världen Värde (1.000 kr.) .

49,4

-

-I

+12) 8. 81 9,6 26. 189,3!

13,0: 3-43 8 ,8 9. 6 55,71 .29,9\ 3 10 ,7, 4.7 80 ,41 -j 1.7 6 7,5 2,55 2 ,9 1 25,1 2.13 8,5 1 7,7: 29 2 ,5 1.602,91 3 1,0!

79 2 ,7 1.155,6 63,6: 222,1 1.13°,2\ I12,g: 35 6,9 3.872,41 72 I, I! 247,5 8.197,51 3 86 ,0\ 24 6 ,7 5.377,oi 2ö7,2il 2.23 8 ,21 I .249,81 17,6 53,444,3 _I 28,419,01 _I 0,1 10.720,91 i I -I 0,0 2.670,41 237 ,21 15,0 2.0 49 ,5 i -, 55,71

-I

1

1

48 ,939,41 45 6 ,61 6 ,281,91 7,144,71 L55 0 ,7! 9'453'6\1 91.82 9 ,9; . 43. 0 59,3,1.479,5 4. 0 ;2,1 i23.334,01 2.795,1117,149,9 ! ,1

Källa: SOS Handel 1936-1938. I totalsiffrorna ingå obetydliga kvantiteter för i handelsstatistiken ej specificerade länder.

gårdsområden.l) På andra plats bland kaf feleverantörerna till Sverige kOlTI före kriget Guatemala och på tredje Salvador. För båda dessa länder representerade den svenska kaffeexporten 6-7 proc. av deras totalexport av denna vara. Övriga leverantörer av betydelse voro Colombia och Nederländska Indien. Av återstående länder var det ej något, som kon1 upp i en genomsnittlig årsleverans av 1.000 ton.

Importen av te Världsproduktionen av te är, S0111 frall1går av tab. 65, nara nog helt förlagd till Asien. Teodlingen är i hög grad beroeride av tillgång till billig u1anuell arbetskraft, något SOl11 n1er än klin1atet bestälnt 1) Jonasson, O., Kaffet och kaffeIänderna, Stockholnl 1932.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

437

den nästan hundraprocentiga lokaliseringen till Asiens folkrika länder.

Tyvärr saknas proc1uktionsuppgift från det frälnsta teproducerande landet, I(ina, son1 i vår tabell upptagits endast lned exportkvantiteten.

Uppskattningarna av IZinas teskörd äro osäkra, n1en det antages, att den är av ungefär san1n1a storlek SOlTI världens i övrigt. Vågar man använda en sådan siffra för IZina (435 lnilj. kg), skulle världsproduktionen av te före kriget ha uppgått till något sådant SOln 930 milj. kg, varav 99 proc. franlställdes i Asien och den ringa återstoden i Afrika.

On1 n1an såluncla räknar Kina SOln världens störste producent av te, kon1n1er på andra plats Brittiska Indien n1ed olnkring 200 n1ilj. kg, varefter följa Ceylon (roa Ini1j. kg:s export jämte obekant inhelnsk konsull1tion), Nederländska Indien (75 lTIilj. kg) och Japan (50 milj. kg). På de nän1nda feln länderna kon1n10 före kriget 92 proc. av världens teprocluktion.

Under det kaffet, son1 vi sett, endast till liten del konsull1eras inom resp. proc1uktionson1råden, är det ifråga 0111 teet tvärtom så, att större delen förbrukas av producentländerna. Särskilt gäller detta Kina, som självt konstunerar n1inst 90 proc. av sitt te, om den ovannämnda produktionssiffran är riktig. Mot en salnmanlagd teproduktion i Asien och Afrika 1936/38 på 930 milj. kg stod en export på 410 n1i1j. kg. l\1an skiljer allt efter behandlingssättet av bladen på svart och grönt te, och i den internationella handeln dominerar det förstnämnda helt. Världens störste teexportör var före kriget Brittiska Indien lned en utförsel på i lnedeltal 156 ITIi1j. kg per år, lTIotsvarande drygt tre fjärdedelar av produktionen. På andra plats följde Ceylon 111ed S0111 redan ovan nä111nts 100 Inilj. kg, Nederländska Indien n1ed i runt tal 70 Inil j. och Kina ll1ed 40 mil j. kg. Den afrikanska teproduktionen exporteras praktiskt taget i sin helhet.

Den store ilnportören av te är Storbritannien, vars införsel 1936 /38uppgick till 226 lnilj. kg per år, lnotsvarande ITIer än hälften av vär1dsin1porten. London är tehandelns centruIn, och av den ovannämnda kvantiteten hade Storbritannien en reexport på 31 .milj. kg årligen.

På andra plats bland teilnportörerna följde före kriget Förenta Staterna med 39 n1i1.1. kg san1t vidare Australiska Statsförbundet och IZanada n1ed de i förhållande till ländernas storlek betydande kvantiteterna av 21 resp. r8 milj. kg. Övriga teilnpartörer lned en årlig införsel av 111inst 10 Ini1j. kg vora före kriget Sovjetunionen, Holland och Irland.

INGEMAR GERHARD

kan beredas även av andra växters blad än tebuskens. I Sydarnerika har sålunda l11ateteet blivit en daglig dryck för stora folkgrupper och även i någon utsträckning exporterats. Detta te består av de torkade och rostade bladen och unga grenarna aven buskartad växt, Ilex paraguariensis, och kallas också för paraguayte. Någon nä111nvärd konkurrens l11ed det asiatiska teet har dock n1ateteet ej kunnat bjuda.

I Sveriges import intager S0111 bekant teet en ganska blygsal11 plats.

S0111 fral11går av tab. 66 uppgick vår införsel 1936/38 till 457 ton per år, varav några få ton IYlatete. :Frånsett sistnä1Ylnda kvantitet k01Yl hela inlporten från Asien lYled Brittiska Indien S0111 huvudleverantör (72 proc. av hela tei111porten). Av betydelse i övrigt vora N ederländska Indien och IZina, S0111 vardera levererade 12 proc. av Sveriges import, saI11t Japan, vars andel dock inskränkte sig till 3 proc. Samtliga övriga länder svarade tillsa1Yll11ans för lYlindre än I proc. av den svenska tei1nporten efter kvantiteten räknat. Teet från Nederländska det s. k. javateet, anses i kvalitetshänseende underlägset te från Brittiska Indien och Kina och betingade också ett betydligt lägre inlportpris (kr. 2 35 per kg 1110t 3: 48 resp. 3: 30 för de båda andra länderna).

Det te, SOl11 förbrukas i Sverige, utgöres frä1Ylst av blandningar av svart te, som kon1ponerats av de olika firmorna och åsatts fantasina111n eller nalYln angivande ursprungslandet. _Percapitaförbrukningen av te i Sverige utgjorde före kriget endast 0,07 kg, vilken siffra kan jän1föras med motsvarande tal för England, 4,22 kg. 1 )

Importen av kakao lVIedan kaf fet till 90 proc. produceras i Amerika och teet till 99 proc. i Asien, är Afrika sedan några årtionden den störste producenten av kakao. Ännu i början av detta århundrade dominerade Sydal11erika och därvid främst Brasilien världens kakaoproduktion, men sedern1era har Västafrika ryckt fral11 som den störste producenten och svarade under 1936/38 för ungefär två tredjedelar av världsproduktionen. Denna förskjutning av odlingscentrum har inneburit att den s. k. ädelkakaon (från Criol1o-:-sorterna eller vanligen hybrider mellan- -Criollo och Forastero) ersatts av konsull1tionskakaon (från 1) Statistisk årsbok 1947, tab. 316.

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

439

Forastero- och Calabacillo-sorterna).l) Ädelkakaon är 111ycket mer fordrande än konsu111tionskakaon ifråga 0111 växtbetingelser och kännetecknas därtill av lägre avkastning.. I de nya produktionsområdena i Västafrika dominerar konsumtionskakaon fullständigt, och den beräknas ha utgjort omkring 90 proc. av all kakaoproduktion under' 193o-talet. Även i ädelkakaons gamla odlingsdistrikt i Sydamerika har produktionen av konsumtionskakao tilltagit. Denna kakaos lägre pris har gjort den till en konsumtionsartikel även för de breda folklagren, under det ädelkakaon hade karaktären av lyxprodukt.

IZakaoträdet ställer höga fordringar för sin trivsel: en årlig 111edelten1peratur av n1inst 24° C, en över året någorlunda jän1nt fördelad nederbörd ej understigande 2.000 n1111 m. nl. Dessa villkor fylla endast vissa tropiska kusttrakter, och blott tre tänkbara odlingsområden finnas, ett i Central- och ·norra Sydanlerika, ett i Västafrika san1t ett i Sydöstasien 111ed dess övärld. Av dessa var som nämnts det amerikanska viktigast fram till första världskriget, det afrikanska ger null1era större delen av kakaoskörden, under det med undantag för någon odling främst på Java och 'Ceylon det asiatiska icke tagits i bruk.

I Sydamerika dOl11inerar plantagedriften, under det i Afrika odlingen till största delen sker på av infödingarna ägda småbruk. Före utskeppningen från resp. produktionsområde undergå kakaobönorna en jäsningsbehandling (ferl11entering). Därigenom förlora de sin av naturen bittra sn1ak, samtidigt som vissa ämnen bildas, nämligen det rned kof feinet närbesläktade theobro111inet, vidare kakaorött samt en flyktig olja, son1 ger kakaosl11aken.

Världsproduktionen av kakao uppgick 1936/38, som fraingår av tab. 65, till i runt tal 730 milj. kg per år. Flärav kommo 480 milj. kg, motsvarande två tredjedelar, på Afrika, och av den återstående tred jedelen k0111 nästan allt på Syd- och Centralalnerika. Bland de enskilda länderna ledde ·Guldkusten med 35 proc. av världsproduktionen, varefter följde Brasilien med 18, Nigeria nled 14 och Franska Västafrika nled 7 proc.

Endast en 1nycket obetydlig del av kakaon konsun1eras inom resp. produktionsolnråden. De afrikanska producenterna exportera sålunda praktiskt taget hela skörden - i tab. 65 är exportkvantiteten för Afrika t. o. 111. något högre än produktionen, något som dock sam1) Denna liksom en del av de följande uppgifterna ur Kakaon i världshandeln, av Olof Jonasson, Caps halvsekelskrift, Göteborg 1945.

44°

INGEMAR GERHARD

n1anhänger n1ed att produktionsstatistiken företer luckor. Från de båda stora produktionson1rådena i Afrika och A111erika torde före kriget 96-{}8 proc. av den fra111ställda kakaon ha exporterats. De olika ländernas andelar av världsexporten bli därför i stort sett de.salnn1a SOl11 ovan angivits ifråga on1 världsproduktionen.

De båda stora' in1portörerna av kakao äro Europa och Nordanlerika ll1ed en införsel 1936/38 på resp. 400 och 270 ll1ilj. kg per år, 1110tsvarande sa111rnanlagt 93 proc. av världsproduktionen av kakao och 96 proc. av den kakao, SOl11 gick i internationell handel. Son1 den ojä111förligt störste avnämaren av kakao stod Förenta Staterna 111ed en import på i runt tal 260 n1ilj. kg, 1110tsvarande drygt en tredjedel av den nlarknadsförda kvantiteten kakao. Därefter följde Storbritannien l11ed 115 milj. kg, varav dock 6 l11ilj. reexporterades, Tyskland l11ed 77 Inil j ., HollanD med 65 111il j. och Frankrike med 44 mil j. kg.

Av dessa i111portsiffror kan 111an ej draga bestäl11da slutsatser 0111 storleken a,T percapitakonsullltionen i olika länder, eftersolll, i n10tsats till vad SOl11 gäller ifråga 0111 kaf fe och te, n1ed kakaobönan S0111 råvara byggts upp en industri 111ed tillverkning av kakaopulver och andra kakaoprodukter. Sålunda torde en betydande del av Hollands relativt stora i111port av kakaobönor ha utförts från landet i förädlad forn1. Dock är den internationella handeln med kakaopulver, kakaosmör, choklad o. dyl. förhållandevis obetydlig vid sidan av handeln 111ed kakaobönor. Siffrorna i tab. 65 avse endast den sistnänlnda produkten.

Sveriges ill1port av kakao uppgick, SåSOll1 franlgår av tab. 66, före kriget till i runt tal 6,3 milj. kg per år. Den bestod till drygt 98 proc. av bönor och alltså endast till knappt 2 proc. av kakaopulver. Afrikas andel av den svenska importen var 65 proc. och motsvarade sålunda dess ställning på världsmarknaden. Amerikas andel uppgick till 33 proc. med Brasilien SOI11 den dOll)inerande leverantören. Återstoden utgjordes huvudsakligen av det ovannä111nda kakaopulvret, son1 huvudsakligen levererades av Holland. Den svenska il11porten av kakaobönor representerade före kriget en högre kvalitet än den genol11snittliga. Medelpriset för il11porten från Afrika var lägst och uppgick till 60 öre kg, under det för de amerikanska kvaliteterna priserna varierade upp till kr. I: 03 för Venezuela och t. o. m. något högre för de mindre kvantiteter, som infördes från Indien.

Som redan i korthet anmärkts, ha i jämförelse n1ed kakaobönorna

SVERIGES UTRI1{ESHANDEL

44 1

de följande förädlingsstadierna ringa betydelse för utrikeshandeln.

Den svenska förkrigsinlporten på 90 ton kakaopulver per år nlotsvarade som nälllnts lnindre än 2 proc. av införseln av kakaobönor och utgjorde blott 6 proc. av den inhenlska produktionen av kakaopulver.

Sveriges inlport av choklad och konfityrer uppgick 1936/38 till blott 80 ton per år, nlotsvarande 0,6 proc. av den inhemska tillverkningen.

Däremot var inlporten av kakaoSlllör betydande och uppgick till 1.000 ton per år eller ungefär lika luycket SOl11 den svenska tillverkningen.

Denna produkt, som användes ej blott vid chok1adfranlställningen utan också till salvor, kel11iska preparat o. dyl., ingick i de vegetabiliska oljor, sonl behandlades i ett föregående avsnitt. Övriga här nänlnda kakaoprodukter återfinnas i avsnittet livsluedelsindustri.

Importen av tobak Tobaken är den viktigaste representanten för de alkaloida rök- och tuggväxterna. Handelsvaran tobak utgöres av de torkade och ofta på olika sätt beredda bladen av :t'-Jicotiana-växtens olika arter. Bland de mest odlade sorterna nlärkas virginiatobaken (N. tabacUll1), vilken är den viktigaste och läl11nar mestparten av den från Norda111erika härstamluande tobaken, n1arylandstobaken (var. n1acrophylla), sonl väl lä111par sig för täckblad till cigarrer, sal11t bondtobaken (N. rustica ), vilken förr odlades allnlänt i Europa men numera har sin största utbredning i östra l11edelhavsonlrådet, s. k. turkisk cigarretttobak.

Ehuru ursprungligen en tropisk, amerikansk växt, vars bekantskap världen i övrigt gjorde genom förn1edlan av Colunlbus och hans män, har tobaksocllingen spritt sig över stora delar av jorden och långt upp i de tempererade zonerna. Få växter ha förn1ått acklilnatisera sig sonl tobaken, SOl11 kan odlas från ekvatorn upp till 62° nordlig bredd, 1110tsvarande Sundsvalls läge. Den viktigaste och mest lönande odlingen försiggår dock det tropiska och de två varnltenlpererade produktionsbältena.

Världsproduktionen av tobak uppgick enligt Internationella lantbruksinstitutets sif fror (återgivna i tab. 65) till i genomsnitt 2.370 l11ilj. kg per år 1936/38. En1ellertid saknas därvid produktionssiffran

44 2

INGEMAR GERHARD

för IZina, och tages hänsyn även till Kinas tobaksskörd,t) torde världsproduktionen före kriget ha uppgått till drygt 3.000 1nilj. kg per år.

Den största producenten är Asien med 88r lnilj. kg enligt tabellen och troligen bortåt 1.600 111ilj. kg, drygt halva världsproduktionen, om hänsyn tages också till Kina. Därefter följa N ord- och Centralamerika med 7r6 milj. kg, varefter på tredje plats kommer Europa n1ed 30r milj. kg, tätt följt av Sovjetunionen 1ned 276 1nilj. kg. I övrigt producerades r 25 lnilj. kg i Sydanlerika, 66 milj. kg i Afrika 'och 3 lnilj. kg i Australien.

Av världsproduktionen av tobak 1936/38 var det endast en relativt liten del, SOl11 gick i internationell handel. Inräkna vi Kinas produktion, uppgick exportkvoten blott till 18 proc. Huvudsakligen berodde detta på att av Asiens väldiga produktion endast 9 proc. gingo på export, 1nedan n10tsvarande tal utgj orcle för N ord- och Centrala111erika 33 proc. och för Sydamerika 30 proc. I absoluta tal räknat kunde N ord- och Centralamerika 1936/38 redovisa· en nettoexport på 193 lnilj. kg, varefter följde Asien lned 78 lnilj. kg, Sydamerika llled 27 lllilj. kg och Afrika med 9 milj. kg. Denna sam111anlagda nettoexport på 307 Ini!j. kg gick nästan i sin helhet till Europa, SOln hade en nettoilnport på i runt tal 300 n1ilj. kg. För återstoden var Australien mottagare.

Bland enskilda länder var före kriget Förenta Staterna den utan jämförelse störste exportören av tobak lned en utförsel på 204 milj. kg, n10tsvarande närinare 40 proc. av världsexporten. I övrigt hade följande länder före kriget en årlig utförsel av 25-50 lnilj. kg tobak, nän1ligen Nederländska Indien, Grekland, Turkiet, Brasilien och Bulgarien. De nälllnda sex länderna representerade 1936/38 70 proc. av världsexporten av tobak.

Praktiskt taget hela nettoutförseln av tobak från Alllerika, Asien och Afrika gick sonl nämnts till Europa (exkl. Sovjetunionen). Vår världsdels egen tobaksskörd uppgick 1936/38 till drygt 300 111ilj. kg per år men förmådde icke täcka n1er än halva förbrukningen. En ungefär lika stor kvantitet måste alltså införas från övriga världsdelar. Men även inom Europa förekoll1 en betydande handel med 1) Internationella lantbruksinstitutet ger för Kina produktionsuppgifter t. o. n1. år 1937, vilka dock ej ingå i totalsiffran. För 1936/37 uppgick Kinas tobaksproduktion tiII i genon1snitt i runt tal 700 milj. kg.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

443

tobak, uppgående till olnkring 100 milj. kg och lued :Grekland och Bulgarien SOlU de båda storleverantörerna.

Den störste iluportören av tobak var före kriget Storbritannien lued en årlig införsel på 134 milj. kg, närmast följt av Tyskland med 97 111ilj. och Holland lued30 n1ilj. kg, en i förhållande till landets storlek anluärkningsvärd kvantitet.

Sveriges förbrukning av tobak byggde före kriget till 94 proc. på import. Den inhemska tobaksproduktionen, SOlU till 90 proc. sker inom I(ristianstads län, uppgick 1936/38 till i genomsnitt 479 ton per år och har under de senaste årtiondena befunnit sig i sjunkande. 1 ) San1tidigt hade Sverige, SOlU framgår av tab. 66, en iluport av tobak på 7. 145 ton per år. Tages också hänsyn till en obetydlig tobaksexport på 59 ton, uppgick Sveriges förbrukning av tobak före kriget till 7.565 ton per år, l110tsvarande 1,2 kg per inv. Vid en internationell jämförelse förefaller denna siffra icke hög. Hålla vi oss till 1935/37, var den svenska tobaksförbrukningen 1,4 kg per inv. luOt 1,2 i Norge och 0,9 i Finland. andra sidan hade Tyskland en förbrukning av 1,7 och Danmark 2,1 kg, Förenta Staterna 2,9, Holland 3,1 och Belgien 3,4 kg per inv.2) Den ovannälunda siffran för Sveriges genolusnittliga tobaksiluport 1936/38 på 7.145 ton innefattade i motsats till de förut nän1nda internationella siffrorna (ur tab. 65) icke blott råtobak utan också färdig- , fabrikat. Den oarbetade varan utgjorde emellertid icke luindre än 6.636 ton, motsvarande 93 proc. av hela importen. På grund av färdigfabrikatens högre pris var efter värde räknat råtobakens iluportandel något luindre eller 89 proc. Medelpriset per kg importerad råvara utgjorde före kriget kr. 3: 21 lUOt kr. 5: 22 för färdigfabrikaten.

Vad först beträffar den svenska importen av råtobak, .erhöllo vi härav från Förenta Staterna 1936/38 årligen 4.210 ton, luotsvarande 63 proc. av hela denna import. \fåra inköp från Förenta Staterna dOluinerades av billiga tobakssorter, och det geno111snittliga kilopriset utgjorde endast kr. 2: 33 per kg. Till en del förklaras detta dock av att ej endast blad utan också stjälkar ingingo i dessa leveranser.

1) SOS Accispliktiga näringar 1936/37-1938/39.

2) Statistisk årsbok 1947, tab. 316.

444

INGEMAR GERHARD

Värdemässigt utgjorde Förenta Staternas andel av Sveriges import Staterna avser av råtobak endast 46 proc. Importen från tobak för cigarrett-, rök- och tuggtobaks- samt snusfabrikation. På en betydligt högre nivå ligga in1portpriserna för de näst Förenta Staterna största leverantörerna (efter värdet räknat) av råtobak till Sverige, nän1ligen Grekland, Nederländska Indien och Turkiet. Tobaken från de orientaliska länderna användes företrädesvis för cigarrettfabrikation. Övriga leverantörer av betydelse voro före kriget . Västindien, Bulgarien och Brasilien. Från de nämnda sju länderna hämtade Sverige 1936/38 98 proc. av sin råtobak. För exportörerna representerade leveranserna till Sverige i regel högst 2 proc. av deras totalexport, för Kuba dock 3 proc.

Färdigfabrikaten spela som nämnts en relativt obetydlig roll inon1 den svenska tobaksilnporten, och de representera 111indre än 6 proc. av den svenska tobakskonsumtionen. Den inhelnska tillverkningen av tobaksvaror (huvudsakligen på grundval av importerad råvara) uppgick nämligen 1936/38 till 8.258 ton per år 1110t en i1nport av färdigfabrikat på 509 ton och en export på 2 ton.

Av färdigfabrikat är Förenta Staterna den störste leverantören till Sverige, om man räknar efter värdet, 1nen kvantitativt kommer DanInark på första plats. Att Förenta Staternas export kostade 6: 26 kr./kg Inat endast 2: 92 för de danska leveranserna salllmanhänger n1ed att i förstnämnda fallet cigarretter men i andra fallet röktobak utgör den viktigaste posten. I huvudsak cigarrettexporterande är även Storbritannien (ilnportpris 7: 53 kr./kg), lnedan Holland (illlportpris 3: 29 kr./kg) i likhet med Danmark 111est sänder röktobak. I övrigt kan näll1nas, att i den tyska exporten till Sverige cigarrer och cigarrcigarretter intaga främsta rumlnet, och ifråga 0111 den sistnämnda produkten stod Tyskland före kriget SOl11 huvudleverantör, vilket fördet höga priset av kr. 12: 63 för tobaksvaror från detta land.

De nu nämnda länderna levererade 1936/38 närmare 90 proc. av den svenska importen av tobaksvaror efter värdet räknat och drygt 90 proc. av kvantiteten. Om den svenska ilnporten av färdigfabrikat av tobak kan slutligen nämnas, att den 1936/38 praktiskt taget helt 0111händerhades av privata tobakshandlare, under det tobaksl11onopolets import så gott som uteslutande avsåg råvara.

Försäljningsvärdet för tobaksvaror uppgick i vårt land under

SVERIGES UTRIKESHANDEL

445

1936/38 till i runt tal 168 111ilj. kr. per år. l ) Härav k01111110 20 lnilj. kr., motsvarande icke fullt 12 proc., på de ilnporterade färdigfabrikaten. Största betydelse hade denna in1port för förbrukningen av cigarrer och röktobak, där den motsvarade 23 resp. 25 proc. av det inhelnska försäljningsvärdet.

Av det ovannämnda försäljningsvärdet på 168 lnilj. kr. kommer större delen eller 96,5 lnilj. (58 proc.) på cigarretter, därefter följer röktobaken lned 28 milj. (17 proc.), cigarrcigarretter med 18,5 milj.

(I I proc.), snus och tuggtobak med sa1111na belopp saInt cigarrer lned 6 milj. kr. (4 proc.). Räknar man däremot de förbrukade kvantiteterna tobak, rycker snuskonsulntionen upp på första plats och lnotsvarade före kriget drygt hälften av totalförbrukningen. Tidigare var snusets andel ännu större, och den stora förbrukningen av snus utgör något för Sverige karakteristiskt. Så gott som hela den svenska tobaksproduktionen går till snus. Mot en förbrukning av snus (och tuggtobak) på i runt tal 4.500 ton tobak per år under nu ifrågavarande period stodo 2.100 ton cigarretter, 1.3°0 ton röktobak, drygt 500 ton cigarrcigarretter och knappt 200 ton cigarrer. Förbrukningen av cigarrer är i sjunkande, under det cigarrettkonsumtionen är i stadigt stigande och ungefär tredubblats under 111ellankrigstiden. Förskjutningen från snus och tuggtobak lnot cigarretter får anses avspegla den stigande levnadsstandarden.

Importen av kryddor I vidsträckt 111ening äro kryddor alla sådana ämnen, S0111 tillsättas 111at eller dryck för att förbättra deras smale Med en sådan definition hänföras t. ex. också socker och salt till kryddorna. \Tanligen n1enar man emellertid n1ed kryddor endast växter eller växtdelar, SOl11 genom sitt innehåll av starkt luktande eller s111akande ämnen funnit användning för s111aksättning av födoämnen eller .drycker. I detta saml11anhang taga vi kryddor i sistnämnda be111ärkelse och begränsa oss ytterligare genoD1 att l11edtaga endast de kryddor, som under denna rubrik återfinnas i den svenska handelsstatistiken. En rad köksträdgårdsväxter, S0111 stå kryddorna nära SåSOlll t. ex. humle och peppar1) Denna liksom en rad övriga här återgivna uppgifter hämtade ur dels Svenska tobaksn1onopolets n1innesskrift I juni 1915-1940, Stockholtn 1940, dels Svenska tobaksn1onopolets verksamhetsberättelser för 1936, 1937 och 1938.

INGEMAR GERHARD

rot, ha behandlats tidigare tillsaml11ans lned övriga produkter från trädgårdsodlingen.

Sveriges import av kryddor i nu näInnd bemärkelse uppgick 1936/38 till 1.550 ton årligen Ined ett värde av i runt tal 2,8 milj. kr.

Den viktigaste uppdelningen gäller tropiska och icke tropiska kryddor.

De förra äro av dominerande betydelse i den svenska kryddimporten och representerade före kriget nårmare 80 proc. av värdet. På första plats kom kardemumman med ett årligt in1portvärde av närmare I milj. kr., varefter följde kryddpeppar och annan peppar, vanilj och vanillin, kanel, nejlikor, ingefära och nluskot.

De tropiska kryddorna ha utgj ort en starkt bidragande orsak till den koloniala verksamhetens utveckling. Allt ifrån 1200-talet och ett gott stycke in i nyare tid spelade kryddorna inom hushållningen särskilt för de högre samhällsklasserna en helt annan roll än i våra dagar. Detta stora behov av kryddor sammanhängde Ined det stora inslaget av torkad och saltad föda i dåtidens 1nathållning. Även användes kryddor förr i stor utsträckning SOl11 lnediciner.

Av de tropiska kryddorna äro de flesta hem1nahörande i Ostasien med dess övärld, de ostindiska öarna. Afrika har ej lämnat någon viktigare krydda, även om odling av några kryddsorter nUInera förekommer där, och från Amerika i stort sett endast vaniljen, kryddpepparn och den spanska pepparn. Från Asien komlna däremot 'svart- och vitpeppar samt långpeppar, muskot och Inuskotblomma, kryddnejlika, äkta kanel (apoteksvara), kassiakanel, kardemumma och ingefära, för att nämna de i anslutning till den svenska importen viktigaste.

Av de icke tropiska kryddorna voro i den svenska in1porten senap och saffran viktigast lned ett årligt importvärde 1936/38 på vardera omkring 225.000 kr. Kvantitativt var skillnaden stor, eftersom imför senap låg vid kr. l: 49 per kg mot kr. 134: 36 för saf fran. I motsats till övriga här nän1nda kryddor vilade Sveriges förbrukning av senap till stor del på inhemsk produktion, främst av vitsenap i trakten av Landskrona. För icke tropiska kryddor återfinnes i handelsstatistiken även en diversepost innefattande anis, stjärnanis, fänko1, koriander och kum1nin, ·ävensom lagerblad och lagerbär, representerande ett årligt importvärde under nu ifrågavarande period av icke fullt 200.000 kr.

N ågon internationell statistik över produktion och handelIned

SVERIGES UTRIICESHANDEL

447

kryddor synes icke finnas. Vi få därför inskränka oss till några ord on1 den svenska importen, vars ursprung belyses i tab. 66. S0111 väntat är Asien den störste leverantören n1ed 721 ton, motsvarande närinare hälften av totalil11porten. I värde räknat var Asiens andel ännu något större eller 52 proc. De båda stora leverantörerna äro här Brittiska Indien och Nederländska Indien, varvid det förstnämnda on1rådet representerar det större il11portvärdet och det sistnälnnda den större kvantiteten. Förhållandet saml11anhänger lned att Brittiska Indien levererar nästan hela vår il11port av den dyrbara karden1ull1n1an (kr.

6 : 44 per kg), under det all muskot och muskotblol11111a (kr. 2: 43 per kg) och det mesta av kanelen (kr. o: 82 per kg) och pepparn kommer från Nederländska Indien.

Från Amerika erhöll Sverige före kriget årligen 250 ton kryddor, huvudsakligen elllanerande från Västindien, son1 tillfredsställer nästan hela vårt behov av kryddpeppar.' Kryddin1porten från Afrika uppgick till 113 ton per år och rymde större delen av kryddnejlikorna och en god del av ingefäran. Från europeiska länder slutligen erhöllos drygt 440 ton kryddor med ll1alen senap från Storbritannien, saffran från Spanien och Frankrike san1t vanilj och vanillin från Tyskland son1 viktigaste poster.

Importen av vin och sprit Fralllställningen av alkoholhaltiga drycker är icke på salllina sätt som de tidigare behandlade njutningsmedlen ifråga on1 råvaran bunden till en bestäl11d växt. I första hand förs givetvis tanken till vindruvan, SOl11 i de stora vinproducerande länderna utgör den don1inerande råvaran. lVlen vin görs också av andra råvaror, i vårt land av frukt, i Polen av björksaft, i Afrika av vattenl11elon, på Söderhavsöarna av sockerpah11ens saft o. s. v. På saml11a sätt gäller för spriten, att den visserligen i stor utsträckning destilleras ur druvvin (konjak), men i Sverige var under 111ellankrigstiden potatisen den dOl11inerande råvaran, och i åtskilliga länder utgjorde olika slag av spannmål det viktigaste utgångs111aterialet. Fran1för allt ifråga 0111 spriten kan man därför icke såsom för andra njutningsmedel särskilja av i främsta rUl11met klil11atiska orsaker bestämda produktionsområden och följa utförseln därifrån till de viktigare konsun1tions-

INGEMAR GERHARD

områdena. 'fvärtom kan man 0111 än med VISS överdrift säga, att varje land har sin sprit utgången från lämpliga inhe1nska råvaror.

Detta gäller som nän1nts i n1indre grad vinet, där dock produktionen sträcker ?ig långt utanför vindruvornas odlingsområde.

Vad först vinet beträffar, ger Internationella lantbruksinstitutet uppgifter över såväl produktion som internationell hande1. 1 ) Ifråga om produktionen anges, att den avser druvvin, och detsan1ma torde i stort sett gälla handelssi f f rorna.

Den äkta vinrankan (Vitis vinifera) är en urgammal kulturväxt av västasiatiskt-europeiskt ursprung, SOl11 numera allmänt odlas i den norra var111tempererade zonen jorden runt - i den södra är odlingen obetydlig. lV1an beräknar de odlade sorternas antal till icke 111indre än omkring 1.4°0, vilka skilja sig från varandra huvudsakligen genom frukternas utseende och sn1ak. f'rukterna förtäras till en del i färskt eller torkat tillstånd (druvor och russin behandlades i avsnittet frukter och bär) 111en användas huvudsakligen till beredning av vin. Internatione1la lantbruksinstitutet beräknar, att 1936/38 odlingsarealen för vindruvor uppgick till on1kring 8,2 1nilj. har, varav drygt 7 ll1ilj. utnyttjades för vinberedning.

I världsproduktionen av vin intager Europa, såson1 fra1ngår av tab. 65, en dominerande ställning. Aven total produktion 1936/38 på 181 lnilj. hl k01n1110 140 milj., n10tsvarande bortåt 80 proc., på vår egen världsdel. Nära san1manhängande härmed var Afrikas produktion av 20 milj. hl, vilken huvudsakligen ägde rUI11 i Algeriet, och Asiens på I 1nilj. hl n1ed Turkiet och Cypern som de största producenterna. Detta sammanhängande produktionsområde, omfattande södra Europa och övriga medelhavsländer, representerade före kriget icke långt ifrån 90 proc. av världens vinproduktion. Vid sidan härav var endast den an1erikanska produktionen på sammanlagt omkring 20 milj. hl av betydelse med Argentina, Chile och :Förenta Staterna som största producenter. Kanske bör också den sydafrikanska produktionen på 1,4 milj. hl nän1nas.

Inom Europa var före kriget Frankrike den störste vinproducenten 111ed en årlig tillverkning av 53 milj. hl. Lägges härtill produktionen Algeriet och Tunis, stiger kvantiteten till 70 111il j . hl, l110tsvarande 1) Annuaire international de statistique agricole 1939-40, tab. R9 o:h

ISO.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

449

närn1are 40 proc. av världsproduktionen. På andra plats kommer Italien med en förkrigsproduktion på bortåt 40 n1ilj. hl och på tredje Spanien lned 16 milj. hl. Andra stora vinproducenter äro Rumänien, Portugal (inkl. Madeira), ,Grekland, Ungern och Tyskland. Dessa åtta länder producerade 1936/38 133 lTIilj. hl vin, lTIotsvarande ungefär tre fjärdedelar av världsproduktionen.

Dessa stora europeiska vinproducenter konsu111era själva huvuddelen av vinet. Den ende store vinexportören var före kriget Algeriet, som aven produktion på 16,1 n1ilj. hl utförde 13,4 l11ilj., motsvarande en exportkvot på 83 proc. Även övriga afrikanska vinproducenter utförde en betydande del av sin produktion, nälTIligen 40 proc. Av produktionen utanför Afrika var det 1936/38 därelTIot endast 3 proc., som gingo i internationell handel. Italien var härvid den störste exportören n1edl 1,6 milj. hl, varefter följde Spanien lned 1,4 n1ilj. (avser dock åren 1934/35), Frankrike med 0,9 n1ilj., Portugal med 0,8 milj. och IGrekland med 0,4 milj. hl.

Frankrike var samtidigt världens utan jämförelse störste vinimportör och lnottog 1936/38 årligen 13,7 milj. hl, n10tsvarande närn1are tre fjärdedelar av allt vin i internationell handel. Det rörde sig härvid huvudsakligen on1 vin från de franska besittningarna i Afrika och då i första hand Algeriet. Detta importvin betingade endast en bråkdel av det pris, son1 Frankrike samtidigt betingade sig för sin egen vinexport, och användes för övrigt delvis för fralTIställning av konjak, SOln sedan exporterades. Även om en annan vinexportör, gäller att landet före kriget samtidigt hade en mångdubbelt större import av vin av billigare typ. Övriga större vinimportörer voro före kriget Schweiz, Storbritannien, och Holland med en införsel varierande i nu nämnd ordning från 0,9 ned till 0,1 lTIilj. hl. Europa stod 1936/38 son1 lTIottagare av 91 proc. av allt vin, som gick i internationell handel. Utanför vår världsdel var Förenta Staterna det enda land, S0111 hade en vinimport överstigande 0, I lTIilj. hl, alltså en kvantitet närmast jälnförlig med Hollands och dubbelt så stor som Sveriges.

Som fralTIgår av tab. 66 uppgick Sveriges ilTIport av vin och sprit 1936/38 till 9.450 ton, varav 5.640 ton utgjordes av vin till ett värde av 10,5 milj. kr. Självt tillverkar Sverige SOlTI bekant icke druvvin, och även fr41nställningen av fruktvin är obetydlig. Av den svenska vinförbrukningen 1936/38 utgjorde vårt eget fruktvin nämligen en29

45°

INGEMAR GERHARD

dast 12 proc., och k0l1sun1tionen byggde sålunda till 88 proc. på den ovannälnnda importen.

Vinet köpte Sverige I936/38,till övervägande del" (70 proc. av kvantiteten) på fat till ett lnedelpris av I kr. litern, under det för buteljerad vara priset var omkring 3 : 75 litern. Nän1nas kan även, att starkvinerna under lnellankrigstiden förlo'rade terräng till de svaga vinerna men likväl 1936/38 utgjorde två tredjedelar av den svenska förbruk. nlngen.

Feln länder äro av betydelse SOln leverantörer av vin till Sverige.

Den största kvantiteten hämtade vårt land 1936/38 från Portugal, nälnligen 1.77° ton. Huvudsakligen gällde det härvid på fat införd lTIadeira och portvin, och 'medelpriset utgjorde endast kr. I: 44 per kg. Svenskarnas smak för madeira är utpräglad, och före kriget gick av Madeiras hela vinexport fjärdedelen och ibland upp elTIot hälften till Sverige. Om Portugal sålunda ifråga 0111 kyantiteten är vår störste vinleverantör, kommer Frankrike främst, on1 111an räknar i värde. Från detta land in1porterade vi 1936/38 årligen i runt tal 1.5°0 ton vin, till övervägande del buteljerad vara, representerande ett importvärde av 4,5 milj. kr. Medelpriset var här drygt 3 kr. per kg, och bordeaux, bourgogne och champagne utgjorde de viktigaste inslagen. Ännu dyrare var emellertid importen från Tyskland, som kostade bortåt 4 kr. per kg. Den var till 90 proc. buteljerad och bestod huvudsakligen av rhenskt och n10sel. De båda övriga leverantörerna av betydelse voro före kriget Italien och Spanien. Från det förstnämnda landet kon1 till större delen VerlTIut, till ungefär hälften buteljerad och lTIed ett importpris av I: 43 per kg, och från Spanien i handelsstatistiken SOlTI »spanskt» rubricerat vin, huvudsakligen på fat och till ett pris av kr. I: 28 per kg. De ovannälnnda fem länderna levererade 1936/38 87 proc. av Sveriges vinin1port efter kvantiteten räknat representerande 96 proc. av ilTIportvärdet.

Under det vinkonsu111tionen i Sverige före kriget till 88 proc. byggde på importerad vara, spelade för förbrukningen av sprit importen en relativt blygsalTI roll. Såsom nämnts förekoll1mer spritfabrikation i praktiskt taget alla länder med användande av lämpliga inhemska råvaror. För Sveriges del var under mellankrigstiden denna råvara potatis, under det för konsumtionsändalTIål cellulosaspriten var av liten betydelse (6 proc. av brännvinstillverkningen ) .

Sveriges in1port av sprit uppgick 1936/38 till 3.817 ton. Under

SVERIGES UTRIKESHANDEL'

45 I

SalTIma tid utgjorde den inhelTIska förbrukningen av spritdrycker 33,7 111ilj. volymliter. De båda Inåtten äro ej fullt jänlförbara, efterson1 det dels föreligger en mindre skillnad mellan liter och kg, dels importen till större delen är mätt i en högre alkoholhalt (50 proc.) än den i Sverige konstunerade spriten (42 proc.). Onl hänsyn tages härtill, kan man räkna med att förbrukningen av spritdrycker i Sverige före kriget till 86-87 proc. byggde på inhemsk produktion och till 13-14 proc. på itnporterad vara. Av totalförbrukningen av spritdrycker 1936/38 på 33,7 milj. liter utgjordes 26,8 milj., motsvarande 80 proc., av brännvin. Återstoden' var huvudsakligen eau de vie. Övriga spritdrycker utgjorde tillsamtnans blott 4 proc. av den svenska förbrukningen av sprit.

Importen av spritdrycker uppgick sonl nämnts 1936/38 till 3.817 ton per år, motsvarande ett värde av 6,66 milj. kr. l\1edelpriset var kr. I: 75 per kg. De båda stora leverantörerna voro Frankrike lned 1.945 ton, huvudsakligen konjak, till ett medelpris av kr. 2: 60 per kg, och Baltikum (främst Estland) med 1.329 ton till det billiga priset av 21 öre per kg. I övrigt levererade en rad länder mindre kvantiteter av sina speciella spritsorter, nän1ligen Storbritannien visky, Spanien och Holland (san1t framför allt Frankrike) likör, Västindien rOln, N ederländska Indien arrak m. m.

45 2 F.

INGEMAR GERHARD

UTRIKESHANDELN MED PRODUKTER FRAN LIVSMEDELSIND1JSTRIEN

Son1 livsmedelsindustri kan givetvis betecknas all förädling i större skala av de ätbara råvaror, som k01111ua från jordbruk och fiske.

Detta gäller sålunda fraluställningen av mejeriprodukter, mjöl, socker, slakteriprodukter, sprit, tobaksvaror IU. 111. I svensk industristatistik äro också sådana tillverkningar upptagna inom gruppen livsITIedelsindustri. )Härha \Ti enlellertid, delvis i anslutning till den svenska handelsstatistiken, dragit gränsen för livsmedelsindustrien åtskiJligt snävare och i detta avsnitt sammanfört ett antal produkter av högre förädlingsgrad, vilka ha det gemensamt att de, Iuöjligen bortsett från vissa konserver, ha nlycket liten betydelse för det internationella varubytet. De här behandlade ·produkterna framställas S0111 regel i närheten av konsumtionsorten.

Son1 framgår av tab. 67, representerade dessa produkter 1936/38 i den svenska utrikeshandeln ett importvärde av samnlanlagt 8,9 milj. kr., varav drygt hälften kOIu på konserverna, och ett exportvärde på 3 lTIilj. kr. Produkternas andel av Sveriges utrikeshandel uppgick till knappt en tredjedels procent. Någon internationell statistik på detta för världshandeln relativt betydelselösa område torde icke finnas, och i det följande skall endast Iued några ord beröras de olika gruppernas innehåll.

Vad först spannmålsprodukterna beträffar, utgjordes de viktigaste posterna i importen av majsflingor från Förenta Staterna sa111t kex och hundbröd från Storbritannien. Utförseln av spannIuålsprodukter representerade en kvantitet på drygt 1.000 ton och bestod huvudsakligen av svenskt knäckebröd för Förenta Staterna och en rad andra länder. Även sockerprodukterna visa övervikt för exportkvantiteten.

Utförseln bestod huvudsakligen av luelass för Polen, Holland och Storbritannien och införseln av maltsocker från Schweiz sanlt druvoch stärkelsesocker och stärkelsesirap från Tyskland och Förenta Staterna. kakaoprodukterna var däreITIot ilnporten störst. Det gällde här choklad och konfityrer från i fräITIsta rUlTIlnet Storbritannien Iuen också Holland och Förenta Staterna. SåSOIU i annat saluluanhang omnälnnts representerar denna import en obetydlighet i jäITIförelse med den på in1porterade råvaror grundade inhemska tillverkningen.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 67.

Sveriges utrikeshandel med produkter från livsmedelsindustrien 1936/38 SpannSocker- Kakaomålsprod. prod. prod. tOll tOll ton

A.

Import

Europa · . ... därav Holland . » Storbrit. o.

Irland. .. » Frankrike. » Portugal.

Förenta Staterna. .

Kanada · ... Övriga Utomeuropa

I

Köttprod.

KonserDiverse ver

ton

ton

24 1 32

774 63

63 6

145

5°

°

101

33 13 -

4 28 8 -

69

57

3° 8

25° -

Summa

435

1. 02 9

Europa ·...

Förenta Staterna. Övriga Utomeuropa

24 8 780 24

3-44 1 -

Summa

1. 0 7 0

B.

453

13 -

144

ton

ton

1.3°2 2

47°

17° 58 -

II

55 3°1 645 1·433 3 08 1.694

7°4

257

4.7 6 3

16 I

-

71 13 6

-

4°° 46 7 100

3-4431

941

18 1

99 8 1

° 3

5

3 91

Summa

I

r 1.000

kr.

3.5 68 14 8

4·9°9 194

85 6

1.1°4 7 8.6

54 -

39 8 645 1.94 1 4 29 1.7 16

734 1.5 86 1.161 64 1

539

7.7 2 7

8.902

5

4. 181 1.261

1.3 6 5 1.3 81 21 5

Export

1

-

13° 91 5. 6 3 2

1

3.°4 6

Källa: SOS Handel 1936-1938. I summan ingår i handelsstatistiken ej specificerade länder med obetydliga kvantiteter.

Även ifråga om köttprodukterna var endast importen av någon betydelse. Det gällde här köttextrakt o. dyl. samt såser med Kanada, Storbritannien och Tyskland som leverantörer.

Slutligen ha vi gruppen konserver. Denna in1port- på 4.760 ton med ett värde av drygt 5 milj. kr. representerar till största delen ett lyxinslag i svensk livsmedelskonsumtion. Vi återfinna här sardiner och andra fisk- och skaldjurskonserver från frän1st Portugal, Kanada och Japan, ananas-, grapefrukt- och andra fruktkonserver från Förenta Staterna, Japan och en rad andra länder, sparrisburkar från Förenta Staterna och en rad icke närInare specificerade konserver från fraInför allt Frankrike. Mindre lyxbetonad var införseln av köttkonserver från i första hand Argentina. Den svenska exporten av konserver bestod före kriget främst av fisk;- och skaldjursinläggningar (bl. a. skarpsill i forln av sardin och ansjovis) med Förenta Staterna som den störste lTIottagaren.

454

INGEMAR GERHARD

G.

SAMMANFATTNING

Sveriges införsel av jordbruksprodukter uppgick 1936/38, såsom fral11går av tab. 68, till ett värde av 354 milj. kr. per år mot en utförsel på 135 lnilj. kr. Dessa produkter utgjorde därn1ed 18,2 proc. av Sveriges totalil11port under dessa år och 7,6 proc. av exporten, motsvarande 13, I proc. av hela utrikeshandeln.

Illlporten på jordbruksområdet domineras av sådana produkter, som i stort sett falla utanför det svenska produktionsprogrammet. Några sif fror ur tab. 68 kunna illustrera detta förhållande. Den största importgruppen utgjordes av njutningsIlledel 111ed 92 milj. kr. Som vi sett förelåg här praktiskt taget ingen konkurrens med svensk produktion, utan dessa produkter frambringas som regel under helt andra klimatiska förhållanden än de svenska. Två tredjedelar av denna il11port hän1tades 1936/38 från Amerika och Asien med Brasilien som störste leverantör, och den europeiska delen av importen kom huvudsakligen från den sydliga delen av kontinenten med Frankrike son1 viktigaste ursprungsland. På samma sätt gäller om den näst största il11portgruppen, produkter av trädgårdsodling med frukter son1 viktigaste post, att den till större delen härrörde från varmtempererade och tropiska produktionson1råden. Mindre än hälften av denna import kOln från Europa, och inom vår egen världsdel var det sydliga Italien den störste leverantören. Även den betydande importen från Holland konkurrerade endast i 111indre utsträckning med svensk produktion, eftersolll det här ofta rörde sig om leveranser under icke säsongtid i Sverige (t. ex. vårprimörer ). På salnma sätt gäller aln den tredje stora importgruppen, fettråvaror, att före kriget produkterna lågo utanför det svenska produktionsprogralnmet. Större delen av importen hälntades från Asien och Sydamerika. I den betydande utsträckning dessa råvaror låga till grund för margarintillverkningen, erbjödo de dock givetvis hård konkurrens med en annan svensk dukt, nälnligen smöret.

De nän1nda tre största importgrupperna innehålla konsun1tionsvaror eller, såsom ifråga aln fettråvarorna, utgångsmaterial härför. De sistnän1nda lämna såsom viktig biprodukt kraftfoder, och de båda i storlek närmast följande in1portgrupperna, spannmål och foderlnedel, innehålla huvudsakligen foder för den svenska boskapsskötseln. I den förstnämnda ingingo visserligen vissa kvantiteter brödsäd, 111en dessa

455

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

Tab. 68.

Länder

A.

Sveriges utrikeshandel med jordbruksprodukter 1936/38 (1.000 kr.)

Spann-

Foder-

mål

medel

II

Prod. av

I

trädg. odl.

I råvaror I

Fisk och skal-

Kött

och fläsk

djur

Njut-

ningsmedel

Övrigt

Summa

Import

Europa . 7. 8 4 8 I därav Danmark I 1.016 I J) Holland I 1. 143 1 l l) Norge 14 l) Frankrike 34 » Italien I Afrika SI Asien.

2.7 8 7 därav Kina 24 >} Britt. Ind. 1. 6 77 >} N eder1. Ind. 759 Amerika 27.3 1 4 därav För. Stat. 4·499 >} Argentina 15. 26 5 >} Brasilien 57 8 Australien I 1

9. 2 3 6 34.2751124.165 3. 6 4 2 700 9. 647 4 2 9·434 5.9 82 21 5 ° 6.8941 202 2.007 97 6 18 3 11.045 14 1.35 6 3·979 83 2 8.003 5.°9 6 30·394 245 84 4. 6 4 2 3 82 493 90 9.7 12 24.7 88 57 2 16.19 2 7.°9 8 1.822 93 6 9781 2 3. 286

\T ärlden l ).

B.

Fett-

22.205 2.°3 2 3. 62 5 10.226 4 13 9.729 74 4.899

6. 06 5 138 28 211 3 2 24 13 4 3.144 74 2 1.730 57 8 -

97 20.101 26. 18 9 14·557 14 2 .533 2.697 472 2.216 20.5 28 38 356 660 2.014 19. 6 97 8·374 100 437 16.245 933 13. 82 3 12 9. 6 5 6 1.156 229 12.628 I 3. 8 7 2 42 10.135 344 8.19 8 84 1 55. 68 7 304 394 23. 26 9 -

-

2.238

5·377 1.596 53·444 9 2 3 10.7 21 2 - 28.4 19 56

I

10.97 6

3 10·347 6·549 13 6 .773 3. 02 5 37. 08 7 1.149 3 6 .795 134 31. 6 97 261 8·5°5

100 22.°7 1 91. 8 3 0 22.4 19 354.145

Export

IEuropa . därav Storbrit. o. Irland >} Tyskland >} Norden.

Utomeuropa . . .

1.17 8

8.260 29.532 45.379 10.180

245 13.55 8 131.211

2 1.209

147 606

7·306 -

359 49

401 21.755 21.57 2 . 1.433 209 6.5 2 4 23·704 3. 81 9 6. 61 9 949 9 6 3.54 6 67 1 76 553

13 28 15 1

12·408 10.47 1 1.304 5·579 4. 21 9 40

54

4. 802 5. 11 3 1.5 06 1.9 8 9

Världenl).

Källa: SOS Handel 1936-1938. 1) Inkl. ej spec. länder.

motsvarades ay en t. o. m. något större export. N ettoilnportell dOlninerades av n1ajs, oljekakor och oljekakslnjöl.

Vi finna sålunda att de felTI största ilnportgrupperna innehålla produkter, SOln i stort sett falla utanför det svenska produktionsprogran1met. Till större delen ror det SIg om konsulntionsvaror eller råvaror, son1 enclast kräva industriell bearbetning för att bli dylika, till mindre delen Oln råvaror för svenskt jordbruk i forn1 av foder

51.4 2 9 46.791 24.75 1 3.43 2

456

INGEMAR GERHARD

åt kreaturen. Huvudsakligen äro dessa produkter av vegetabiliskt ursprung.

De båda största grupperna på exportonlrådet därenl0t utgöras av anil11aliska produkter. Som vi sett representera aninlalierna i runt tal 75 proc. av det svenska jordbrukets inkomster av försålda produkter, och här uppstodo under nu ifrågavarande period stora överskott av franlför allt snlör och fläsk. En dylik export var för Sverige ganska naturlig under tidigare skede, då vårt land hade jordbruket som viktigaste näring, l11en dess kvarstående i ett så industrialiserat land, som Sverige var under 1930-talet, utgjorde en anmärkningsvärd företeelse.. Det kan som jämförelse pekas på att den del av anil11alieproduktionen, som icke hindrades av näl11nvärda svenska inlportrestriktioner, produkterna från fisket, för 1936/38 uppvisade ett kraftigt il11portöverskott.

Den ovannänlnda inriktningen av den svenska inlporten av jordbruksprodukter återspeglas i att efter värdet räknat 60 proc. av införseln kom från Utonleuropa. För övrig svensk import utgjorde Utol11europas andel endast 27 proc. Exporten av jordbruksprodukter däremot var helt inriktad till våra grannländer, och Utonleuropas andel var lnindre än 3 proc. 1110t drygt 25 proc. för övrig export.

SVERIGES 1JTRIKESHANDEL

457

KAPITEL 3.

Betingelserna för den svenska utrikeshandeln med jordbruksprodukter I det föregående kapitlet ha vi försökt att ge en bild av Sveriges utrikeshandel med viktigare jordbruksprodukter 1ikso111 av förhållandet l11ellan å ena sidan import och konsul11tion och å andra sidan export och Vidare ha vi, så långt tillgängligt statistiskt n1aterial tillåtit, satt in den svenska utrikeshandeln n1ed jordbruksprodukter i dess internationella sal11n1anhang. Därvid har erhållits en bild av produktionens och konsumtionens lokalisering liksonl varuströl11111arna 111ellan olika områden, med särskilt aktgivande på Sveriges ställning SOl11 il11portör eller exportör ifråga 0111 de olika varorna varugrupperna.

Vi gå nu vidare och skola försöka beskriva de viktigare faktorer, son1 före kriget voro bestämn1ande för världshandeln 111ed jordbruksprodukter och då särskilt för den svenska utrikeshandeln på oll1rådet.

Till en del ha dessa faktorer berörts redan i de föregående avsnitten, och det gäller nu att SalTIl11anfatta och utfylla bilden.

A. LOKALA OLIKHETER PA TILLGANGSSIDAN Det fran1hölls i inledningskapitlet, att produktionsfaktorernas ojäll1na fördelning över jordytan lTIedför, att de olika ländernas utrustning blir n1er eller lTIindre ensidig. Då dessa produktionsfaktorer därtill äro n1ycket litet rörliga lTIel1an länderna, ha vi .här en av huvudorsakerna till det internationella varubytet. I första hand skola vi nu undersöka hur världshandeln med jordbruksprodukter, och då speciellt den svenska utrikeshandeln på detta on1råde, påverkas av ländernas olika utrustning n1ed de naturtillgångar, son1 bruka sal11111anfattas SåSOl11 den prin1ära produktionsfaktorn jord. Härvid avse vi områden använda för åkerbruk (plantageodling ), boskapsskötsel, trädgårdsodling och fiske.

INGEMAR GERHARD

Kvalitativa och kvantitativa olikheter i tillgången på jord De lokala olikheterna i tillgången på jord kunna vara av kvalitativ eller kvantitativ art. \lad först beträffar ,de kvalitativa är jorden (vi bortse tills vidare från fiskevattnen) av luycket olika beskaffenhet, och dess produktionsförluåga företer stora variationer. I stort sett kunna de naturbetingade förutsättningarna för variationerna i jordens produktion samluanfattas i fyra grupper, nämligen värlne, fuktighet, jordart och jordn1ån samt höjd- och lutningsförhål1anden.1 ) Av dessa äro klin1atfaktorerna värtl1e och fuktighet bestämmande för den organiska produktionens lokalisering i stora drag.

Saluspelet mellan värlue- och fuktighets förhållandena skapar nämligen jordens olika kliluatbälten. Dessa återspeglas i produktionsbältena, inon1 vilka den naturliga vegetationen till stor del av människan ersatts med av henne förädlade kulturväxter och vilka bälten därför kunna uppdelas i ett stort antal jordbruksregioner.

'Omkring ekvatorn finnes ett varn1t, nederbördsrikt område, det tropiska produktionsbältet. Det kan också kallas kolonialvarornas område. Detta bälte avgränsas på båda sidor av de olukring vändkretsarna löpande torrdödsbältena med mycket liten nederbörd i förhållande till den starka avdunstningen och som följd härav ökenartad karaktär. Utanför dessa båda bälten ligga de två nederbördsrika telupererade produktionsbältena. De uppdelas vanligen i varm- och kallten1pererade delar, de förstnämnda betecknade sorn sydfrukts- och de sistnämnda som spannn1ålso111råden. Vid polerna slutligen ha vi nederbördsfattiga kölddödsbälten. IVIellan de olika bältena finnas övergångsbälten, och därtill räknar luan för sydöstra Asiens vidkomInande lned ett särskilt monsun- eller risområde (ej bälte). Det kanske börann1ärkas, att även om de här nämnda bältena i allmänhet låta sig väl urskiljas inon1 de olika kontinenterna, lnedför fraInförallt den högst olika. topografien betydande förskjutningar i gränserna mellan bältena, vilka därför icke få uppfattas SOlTI parallella linjer.

Jordens produktionsförmåga varierar mycket inon1 de olika bältena Iuen kan i stort sett karakteriseras sotn sjunkande, när n1an går från varmare till kallare trakter - om vi bortse från torrdödsbältena. I J

1) Dessa uppgifter liksom den följande uppdelningen i produktionsbälten ansluta sig till vad Olof Jonasson utvecklat i en rad arbeten, bl. a. i Ekonomisk geografi med varukännedom, sid 20 o. f.

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

459

tropikerna stå sålunda oerhört lnycket större energimängder i forln av värme till växternas förfogande än i de tempererade produktionsbältena. Om sanltidigt vattentillgången är säkrad, kan inom det tropiska bältet produktionen bli enorm och fortgå utan avbrott. Per ytenhet är produktionen under ekvatorn flera gånger större än i nord1igare och sydligare trakter. Sockerröret producerar såluncla på Cuba och Java per har en fyrdubbelt större mängd socker än vad sockerbetan kan åstadkomma i Europa. 1 ) Den ringa energitillförseln l11edför, att dekalltempererade olnrådena i stort sett få inrikta sig på kolhydrater (säd och rotfrukter). Redan äggviteproduktionen ställer sig avgjort ogynnsammare i tempererade trakter än i tropikerna, och i ännu Inycket högre grad gäller detta växtfettet (9.400 kalorier per kg nlot 3.700 kal. för kolhydrat). )(tterligare skall i detta samlnanhang blott franlhållas, att klimatet ej endast bestälnnler avkastningens storlek utan också gränserna för de olika växtslagen. En arts utbredning 1110t kallare trakter begränsas av två "värmekrav" : dels måste ett visst antal dagar överskrida en viss l11axilnitelYlperatl1r, dels måste ett visst antal dagar överskrida en viss nlinimitemperatur. På samma sätt finnas "köldkrav", som begränsa utbredningen lnot varmare trakter. Z ) Dock ha växtförädling och förbättrade bruknings1netoder under de senaste decennierna vidgat de gränser, SOl11 naturen dragit för de olika växterna.

J ordens stora produktionsför111åga inOlll det tropiska bältet medförde ej någon hårdare konkurrens för <;le te111pererade bältenas jordbrukare så länge de tropiska odlingarna i huvudsak voro inriktade på produkter, SOln ej lämpligen kunde fralllställas på andra håll, t. ex. kaffe, te, kakao, kryddor o. dyl. Nunlera användes jorden inonl det tropiska och för övrigt också inonl de varnltempererade bältena för produktion, S0111 direkt konkurrerar med de kallte111pererade onlrådenas jordbruk. Så är t. ex. fallet nled socker, fettråvaror för rnargarinfra1nställning, fodernledel för animalisk produktion m. 111.

Det nänlndes ovan att produktionsbältena kunna uppdelas i jordbruksregioner, som var och en karakteriseras av viss produktion.

1) Exen1plet liksom uppgifterna aln förhållandet nlellan vänne och produktion ur Hugo OsvaId, Växtodlingslära, del I, föreläsningar 1934-35 (stencil.).

2) Enquist, Fr., Sambandet mellan klin1at och växtgränser, Geo1. fören. förhandl., 1924, sid. 208; san11ne förf. Studier över samtidiga växlingar i klilnat och växtlighet, Svensk Geografisk Årsbok 1929.

INGEl\1AR GERHARD

Villn1an gå i detalj, blir antalet dylika regioner l11ycket stort. Sålunda räknar Jonasson enbart för Europa med över tvåhundra regioner. 1 ) Dessa kunna givetvis san11nanföras i större ol11råden. För Sveriges vidkommande brukar man vanligen räkna lned fem olika produktionson1råden.

När det gäller v'ärldshandeln n1ed jordbruksprodukter äro två regioner inom det kallte111pererade produktionsbältet av särskilt intresse, nänlligen de båda s. k. storlnejerionlrådena, det ena beläget i Nordvästeuropa och det andra i Nordostamerika. Det förstnänlnda utgöres i stort sett av det stora europeiska industriområdet, ol11fattandeStorbritannien, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien, Österrike, Tjeckoslovakien, Tyskland och Sverige. Givetvis samInanfaller onlrådet ej lned de angivna landgränserna, utan av t. ex. l.4'rankrike och Italien kunna endast de norra delarna räknas till området, av 'fjeckoslovakien endast västra delen, av Tyskland endast södra och västra delarna, av Sverige endast den sydliga delen o. s. v. På utrikeshandelns område nlåste nlan emellertid räkna Ined hela länder, och de tio nälnnda bruka i internationell statistik sanl111anföras under beteckningen Industrieuropa i Inatsats till Agrareuropa. Det nordostanleri.kanska storindustriella 01nrådet olnfattar en rad hamnstäder på ostkusten sonl JVlontreal, Boston" N ew York och Philadelphia sanlt sträcker sig inåt kontinenten franl till Inom dessa båda storlnejerionlråden råder ett kli 111at, SOl11 är särdeles gynnsalnt för mejerihantering och för sådan växtodling, SOl11 står i sal11band härnled. Det 111ilda och fuktiga klinlatet gynnar sålunda odling av rotfrukter och gräs. Att nötkreaturen trivas mycket väl i detta klimat har redan i annat san1manhang nänlnts. Denna kvalitet hos jorden in0111 de europeiska och anlerikanska storindustriella 0111rådena får sin stora betydelse på grund av de speciella efterfrågeförhå11anden, sonl där råda. Vi återkol11111a härtill i ett senare sa111111anhang, nlen redan nu kan pekas på de utomordentligt goda avsättnings111öjligheter, sonl här finnas för produkter S0111 nljölk och grädde, SIllör, färskt kött, grönsaker, prydnadsväxter nl. ffi.

'Sa111111anfattningsvis finna vi sålunda, att i kvalitativt hänseende 1) Jonasson, O., Agricultural regions of Europe, Reprint frol11 the Economic Geography, March 1925, Vol. I, nr. I. 2) Jonasson, O., Jordbrukets beroende av det geografiska marknadsläget, Kungl. Lantbruksakadenliens handlingar 1930, häft. 8, sid. 18.

SVERIGES UTRII{ESHANDEL

j orden företer stora lokala olikheter. N är lnan betraktar lnindre regioner, falla ofta olikheter i jordart och jordmån liksom i höjd- och lutningsförhållanden lnest i ögonen, 111en ju större on1råden det gäller, desto 111era dominerande ställning få kliInatfaktorerna värme och fuktighet och deras samspel, kliinatet, n1ed den från ekvatorn lnot polerna avtagande produktionsförnlågan hos jorden.

Jorden företer elnellertid ej blott kvalitativa utan också kvantitativa Den är n1ed andra ord nler eller lnindre knapp inoln olika länder per invånare räknat. Nu utgör SOln bekant jordbruksproduktionen ett typiskt exempel på vad SOln brukar betecknas som den avtagande avkastningen. För varje ny arbetare, som sättes in på ett visst jordområde, erhålles en mindre produkt än för den närmast föregående. I länder, där jorden är mycket knapp (t. ex. de ovannäl1lnda storindustriella alnrådena liksom också Kina och Indien) drives jordbruket intensivt med stor arealskörd n1en liten produktion per arbetare. Däremot leder riklig tillgång på j ord (en rad "nya" länder) till ett extensivt jordbruk lned n1indre skörd per ytenhet men stor avkastning per arbetare. Detta förklarar att i Europas industriländer skörden per ytenhet som regel är betydligt större än i de transoceana länder, där de naturliga förutsättningarna för jordbruket äro större.

Förhållandet lnellan befolkning och jordbruksareal i en rad länder fran1går av tab. 69. Som synes räknar Sverige på viss jordbruksareal färre invånare än flertalet industriländer lnen å andra sidan lnångdubbelt fler än de stora transoceana jordbruksolnrådena.

Jordtillgången per invånare är givetvis av stort intresse" det gäller att belysa lokala olikheter i tillgången på denna produktionsfaktor, och har också betydelse för de olika ländernas ställning som Inom sådana ilnportörer eller exportörer av jordbruksprodukter. länder, där en stor eller kanske övervägande del av befolkningen sysselsättes inOln andra näringar än jordbruket, ger en1ellertid en jämförelse n1ellan hela befolkningen och tillgången på jord icke någon bild av knappheten på den sistnälnnda faktorn inOlTI resp. lands jordbruk:. Här är en jälnförelse n1ellan jordtil1gången och antalet inom jordbruket sysselsatta av större intresse.

En intressant belysning av de lokala olikheterna i knappheten på jord, återspeglad i antalet jordbruksarbetare per 1.000 har, ger Colin

INGEMAR GERHARD

Tab. 69.

Invånare per hektar jordbruksareaP) Land

Argentina.

Nya Zeeland.

Kanada.

Austr. Stats!.

Eire.

Spanien.

För. Stat ..

Danmark.

Frankrike.

Ungern

lnv. per har

0,1 0,2 0,4 0,5 0,6 0,6 0,9 I, I

1,2 1,2

vissa länder 1936-1938 Land

Sverige. Österrike Tj eckoslovakien .

Sch-weiz Italien Storbrit. och N. Irland Tyskland Nederländerna Belgien.

Egent1. Japan.

lnv. per har

1,3 1,6 1,8 1,9 2,0 2,4 2,6 3,7 4,5 7,2

J<älla: Uppgifterna beräknade ur tab. 285 och 294 i Statistisk årsbok 1939.

1) Aker, trädgård och ständig äng.

Clark.1 ) Genoln att beräkna jordbruksproduktionens värde per arbetare får han salntidigt fram en bild av den sjunkande avkastningen.

Härvid utgår han från Internationella lantbruksinstitutets produktionsuppgifter för 1934-1935 (för en del länder 1933--1934) och räknar om kvantiteterna till värden lned användande av 111edelpriser, vilka som regel 1110tsvara vad Förenta Staternas jordbrukare i lnedeltal erhöllo under 1925-1934. De erhållna totalsumn1orna lninskas med värdet av använda gödningsmedel liksom med värdet av utifrån erhållet foder.

Av ·Clarks undersökning framgår, att de fyra länder, som uppvisa den största jordbruksproduktionen per arbetare, äro Zeeland, Australiska statsförbundet, Argentina och lJruguay i nu närnnd ordning. Salnma fyra länder ha den största jordtillgången per arbetare, dock att Nya Zeeland, som kom111er på första plats ifråga 0111 produktiviteten, kommer på tredje plats räknat efter jordtillgå11gen.

De fyra nämnda länderna äro ensamma Oln att inom sitt jordbruk producera för lninst 1.000 doll. per arbetare, och till nästa nation, Staterna, som kommer på femte plats ifråga aln både produktion och j ordtil1gång per arbetare, är steget ganska stort -- 'värdet 1) Clark, Colin, The Conditions of Econolnic Progress, London 1940, sid.

240 o. f. jälnte tab. vid sid. 244; samme förf., The Economics of 1960, London 1942 , sid. 33 o. f.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

uppgår till 661 doll. per arbetare. Därefter följa en rad länder ll1ed sjunkande jordtillgång per arbetare och därmed son1 regel också 111inskat produktvärde ned till Japan n1ed 120 och Kina n1ed endast 46 dollars produktion per arbetare. Skillnaden mellan Nya Zeelands produktivitet på 2.444 doll. per arbetare och Japans på 120 är enorn1, n1en så sysselsättas i förstnämnda fall på 1.000 hektar endast 7 arbetare mot 868 i sistnämnda. Q'm n1an på ett diagran1 n1ed 10garitn1isk skala prickar in de olika länderna med hänsyn till produktion och jordtillgång per arbetare, ligga punkterna ganska väl samlade kring en rak linje med en lutning av nästan exakt minus 0,5. Viktigare undantag äro Sovjetunionen och Kina, som ha en n1indre produktion än vad man kunde vänta av jordtillgången (blott 88 resp. 46' doll. per arbetare), något son1 för det förstnämnda landets vidkol11mande till en del förklaras av den stora nedslaktning av boskap, SOI11 ägde rum under första femårsplanen. Å andra sidan visar som redan nämnts Nya Zeeland en högre produktion än vad man kunde vänta av jordtillgången, och samn1a är förhållandet med 'Danll1ark, Holland och Belgien. Son1 synes rör det sig här om länder l11ed synnerligen välskötta jordbruk.

Sverige ligger såsoln enda land exakt på den räta lin j e, som representerar det genomsnittliga förhållandet lnellan jordtillgång och produktion per arbetare, men vi ligga relativt långt ned. Vårt land räknar nämligen hela ISO manliga arbetare per 1.000 hektar, och produktionen stannar vid 0111kring 400 doll. per arbetare. 1 ) I detta sal11manhang skall slutligen nälnnas, att detta förhållande mellan jordtillgång och produktion per arbetare givetvis gäller också för olika delar av Sam111a land. CJark har i sitt diagrain placerat in uppgifter också för Förenta Staternas nio stora jordbruksregioner, och även dessa punkter ansluta sig väl till den ovannämnda räta linjen. För samtliga dessa regioner rör det sig Oln en jordtillgång och produktion per arbetare, som ligger betydligt över Sveriges.

Mot denna internationella bakgrund skola vi nu försöka placera in den svenska jorden. Sverige är beläget inom det kal1tempererade produktionsbältet med den nordligaste delen av landet utgörande ett 1) Det kanske bör annlärkas, att i Sver.ige liksom i vissa andra länder jordbruksarbetarna under en del av året sysselsättas i andra näringar och då främst skogsbruk. Detta påverkar givetvis i sänkande riktning n1ängden jordbruksprodukter per arbetare.

INGEMAR GERHARD

övergångsoluråde till kölddödsbältet. Landets nordliga läge lnedför att värluetillförseln är relativt liten, och fraluförallt i de n1ellersta och norra delarna av landet begränsar detta i hög grad jordens produktionsförmåga.

Belägenheten inom den nordligaste delen av det kallten1pererade produktionsbältet begränsar icke blott produktiviteten utan i hög grad också produktionsprogrammet för svenskt jordbruk. l)tanför detta falla givetvis det tropiska och de båda varmtempererade proc1uktionsbältenas produkter sådana son1 kolonialvaror, de viktigare fettråvarorna (för vegetabiliskt smör och kraftfoder), sydfrukter, maj s och ris. 11en också de för de kalltempererade bältena karakteristiska odlingarna falla för större delen av vårt land utanför produktionsprogramluet. Detta gäller t. ex. veteodlingen. Från de relativt gynnsamma betingelserna i sydligaste delen av landet bli jordbrukets villkor allt hårdare, när man går mot norr, och odlingsgränsen nås för den ena växten efter den andra. Den nordligaste delen av Sverige brukar räknas till arktiska barrskogsprovinsen och saknar praktiskt taget jordbruk.1 ) Skörden från det svenska åkerbruket består huvudsakligen av spannmål, rotfrukter och hö (jämte bete). Den svenska skörden fann under 1930-talet till 85 proc. användning SOlU kreatursfoder, och endast I S proc. gingo till direkt förbrukning inkl. export.

1non1 spannn1ålsproduktionen representerade havren (fodersäd) en lika stor kvantitet SOlU de övriga sädesslagen salulnantagna. Medräknas blandsäd och korn, blir fodersädens roll dominerande.

På grundval av dels denna inhemska foderproduktion, dels ilTIport av fodermedel drives i Sverige en betydande boskapsskötsel, och åtminstone den sydligaste' delen av vårt land brukar inräknas i det nordvästeuropeiska stormejeriområdet. Som vi sett ger denna produktion upphov till exportöverskott av frätnst smör och fläsk.

En likhet med stormejeriområdena erbjuder i vårt land också den tilltagande trädgårdsodlingen. Antalet yrkesutövare inom denna näring har stigit från 9.800 enligt 1910 års folkräkning till 22.700 enligt 1940 års, en utveckling motsatt jordbruksbefolkningens kraftiga tillbakagång. Trädgårdsskötseln representerar en synnerligen intensiv odlingsform. Städernas väldiga efterfrågan på livsmedel leder till stor knapphet på närliggande jord för fralTIställning av sådana pro1) Jonasson, O., Europas och Nordamerikas j ordbruks regioner, Ymer, årg.

192 7,

häfte 3, sid.

231.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

dukter, som äro skrymnlande och lätt förstörbara och son1 därför icke tåla längre transporter utan att taga skada. Delvis redan inom stadens onlråde 'brukar därför den första odlingszonen förläggas, karakteriserad av växthus och blol11sterodling. Närl11ast utanför följer grönsakszonen, son1 rymnler också bär- och fruktodlingar. Son1 exenlpel kan nän1nas, att Stockholn1 och Södertälje l11ed förorts0111råden innehålla 68 proc. av hela trädgårdsarealen inonl Stockhohns stad och län, 74 proc. av arealen för de på åkern odlade trädgårdsväxterna och 90 proc. av arealen för trädgårdsväxter under glas nlen därelllot. endast 27 proc. av hela åkerarealen. 1 ) Den yrkesnlässiga trädgårdsodlingen koncentrerar sig sålunda i zoner runt städer och andra befolkningscentra.

Den här synnerligen knappa jorden utnyttjas genolll en odling, vars höga intensitet kan belysas av att trädgårdsodlingen i Sverige tager i anspråk endast någon procent av åkerarealen, medan trädgårdsprodukterna beräknas uppnå ett värde motsvarande on1kring 20 proc. av åkerbrukets produkter (skörden) .2) Slutligen skall i detta samnlanhang också pekas på att de topografiska förhållandena och äganderättsförhållandena gen1ensan1t bidraga till den stora förekolnsten av småbruk inonl svensk j ordbruksproduktion. Storskiftet under 17oo-talet och enskiftet under förra århundradet undanröjde visserligen den tidigare fantastiska uppsplittring, son1 berodde på ägoblandning grannar elllellan, lnen någon ändring i äganderättsförhållandena innebar detta ju icke, och S6 proc. av Sveriges åkerareal ingå i brukningsdelar på högst 20 har. 3 ) Att denna stora förekomst av s111åbruk till en del sanlinanhänger lned de topografiska förhållandena fran1går av att slättbygderna i genolnsnitt ha större brukningsdelar än skogs- och dalbygder. De sn1å brukningsdelarnas produktivitet är betydligt lägre än de störres. Detta kan belysas av att i Sverige 1939/43 för jordbruk med en åkerareal överstigande 20 har jordbruksprodukterna kunde franlbringas till en kostnad motsvarande 92 proc. av deras saluvärde, för brukningsdelar på 10-20 har 1) Betänkande med utredning och förslag rörande produktions- och avsätt.. ningsförhållandena inon1 trädgårdsnäringen, SOV 1938 :5, sid. 12 o. f.

2) Sonesson, Nils, Trädgårdsodlingen i Sverige, Stockholm 1935, sid, 203.

Beräkningen avser år 1932 och bygger delvis på ett ganska osäkert material men torde ge en riktig bild av storleksordningen. Uppgifterna anföras av och trädgårdsutredningen (SOU 1938 :5, sid. 14).

3) Nanneson, L., Rationalitetsvariationer inon1 det svenska jordbruket, SOV 1946 :47.

3°

INGEMAR GERHARD

till saluvärdet, under det för mindre jordbruk produktionsko.stnaden låg över saluvärdet, för den n1insta gruppen på 2-5 har vid 124 proc.

För brukningsdelar överstigande 50 har utgjorde nä111nda år arbetskostnaden endast 38 proc. av produkternas avsaluvärde, en siffra SOl11 steg när brukningsdelens storlek sjönk för att nå upp i 77 proc. för den 111insta gruppen på 2-5 har..

Som synes nå inom svenskt jordbruk brukningsdelarna närheten av optimal storlek redan i storleksklassen 20-30 har. I nom den 111ast n1irtdre gruppen, 10-20 har, är förräntningsprocenten 3,9 för att i gruppen 20-30 har stiga till 6,0, en siffra son1 därefter ökas endast obetydligt till 6,4 för den största gruppen innehållande brukningsdelar över 100 har. För femårsperioden 1939-1944 är för denna största grupp förräntningsprocenten rent av lägre än för brukningsdelarna på 20-30 har. Detta överensstä111111er ganska väl med en rad internationella beräkningar, anförda av Clark1 ), enligt vilka för Danmark och Schweiz brukningsdelar på 15-3° har visat den högsta förräntningen. För Storbritannien ligger dock den optilnala storleken betydligt högre eller vid 60 har. Det kanske än en gång bör understrykas att även on1 i Sverige redan brukningsdelar på 20-30 har ge en förräntning i närheten av det optimala, är mer än hälften av den svenska åkern uppdelad på brukningsdelar understigande 20 har. ·Den speciella for111 av jord, son1 fiskevattnen utgöra, skall 0111nämnas endast n1ed några få ord. SåsolTI frall1hölls redan i det avsnitt, där utrikeshandeln 111ed fisk behandlades, varierar produktionen' ino111 olika havsområden i hög grad. Den växtlighet, varpå havets animaliska produktion grundar sig, är riklig blott inonl de grundare 0111rådena. Eftersom enligt beräkningar endast on1kring fem procent av världshaven ha ett djup understigande 200 ffi, utgör "fiskearealen" en relativt begränsad del av de väldiga havso111rådena. ·De viktigaste fiskena försiggå i anslutning till de grunda s. k. kontinentalhyllor, SOlU till varierande 0111ge kontinenterna. SåSOlU också 0111nämndes är havsfisket helt koncentrerat till de nordligare delarna av världshaven i anslutning till de tätbefolkade områden, som kanta N ordatlanten och norra Stilla havet.

Det nordvästeuropeiska havsfisket utnyttjar den kontinentalhylla, son1 löper runt hela norra Europa och de brittiska öarna och som av Nordsjön jän1te angränsande vatten en väldig fiskreservoar, 1) Clark, eolin, The Conditions of ECOn0111ic Progress, sid. 270 o. f.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

en av de tre rikaste i världen. I förhållande till detta. fiskeo111råde har el11ellertid Sverige ett sä111re läge än Norge, Island, Storbritannien och Dann1ark. Av vår långa kust är det endast en liten del, Bohuslän, sonl vetter 1110t denna fiskreservoar, och även de bohuslänska fiskarna ha en relativt lång väg dit. Före kriget hänltade Sverige därför endast I I proc. av fiskfångsten från Nordsjön och avlägsnare vatten, och en betydande del härav landade bohusfiskarna direkt i utländska han1nar.

I stället var Sverige den största fiskenationen i K.attegatt och Skagerack, varifrån 50-60 proc. av den svenska fångsten hämtades, san1t jälllte Tyskland den största utnyttjaren av Östersjöns vatten. Av särskild betydelse var, att de vatten, SOl11 Sverige utnyttjade, ej ge någon för saltning lämplig sill. I)å san1tidigt efterfrågan på saltsill är 111ycket stor i vårt land, har beredd sill k0111nlit att utgöra det d01ninerande inslaget i Sveriges import av fisk 111ed de bättre belägna länderna Norge och Island son1 huvudleverantörer. Det kan nälllnas att bohusfiskarna sommaren 1945 upptogo sillfiske på Nordsjön just n1ed tanke på att skaf fa råvara för sillsaltningen.

Olikheter i tillgången på arbetskraft och kapitalutrustning Ovan ha nu behandlats de stora lokala kvalitativa och kvantitativa olikheter ifråga onl produktionsfaktorn jord, S0111 förefinnas och SOll1 på tillgångssidan äro i hög grad bestämInande för jordbruksproduktionens lokalisering. Ifråga 0111 de övriga prilllära produktionsfaktorerna kunna vi fatta oss ganska kort. En hel del har ju frall1gått redan av det föregående.

Vad först arbetskraften beträffar, är här av särskild betydelse den elastiska kooperation, S0111 föreligger nlellan jord och arbete. F"ör att åstadkom111a en viss produktlnängd kan inon1 rätt vida gränser jordarealen 111inskas, om i stället arbetarantalet i tillräcklig utsträckning ökas, och vice versa?) De lokala olikheterna i tillgången på jord kon1111a därför att till viss del utjä111nas av olikheterna i tillgången på arbetskraft. Liten jordtillgång per invånare betyder ju sa111tidigt många arbetare per ytenhet. Resultatet blir att tätbefolkade länder driva ett mera intensivt jordbruk än länder n1ed glesare befolkning och där111ed också erhålla större hektarskördar. Bland de tätbefolkade länderna föreligger emellertid skillnad mellan sådana för vilka jord1) Akern1an, G., Kon1pendiulTI i produktionslära, sid. 17 (stenci1.).

INGEl\1AR GERHARD

bruket utgör huvudnäring (t. ex. Kina och Indien) och sådana, där andra näringar utvecklats i sådan grad, att jordbruket sysselsätter endast en nlindre del av befolkningen. I förra" fallet blir utnyttjandet av jorden synnerligen intensivt med låg gränsproduktivitet per arbetare SOl11 följd och på grund härav också en låg levnadsstandard. I senare fallet däremot kOl11bineras arbetskraften l11ed andra naturtillgångar än jord eller med kapital i form av industriell produktion. F"öljden blir en nlindre intensitet i jordens brukning - på grund av efterfrågeförhållandena, vartill vi återkoll1ma längre fram, blir den likväl relativt intensiv - och en större eller nlindre del av landets behov av livs111edel tillfredsställes genonl inlport. IZanske bör det dock härvid erinras 0111 att endast en del av den internationella handeln 111ed jordbruksprodukter härrör ur lokala olikheter av kvantitativ karaktär.

För flertalet produkter äro de kvalitativa olikheterna (klinlatet) av större betydelse.

En viktig företeelse i detta sal11manhang utgöra de nlånga länder, S0111 under mellankrigstiden befunno sig på den långa vägen från agrar- till industriländer och vilkas arbetskraft sålunda var stadd på vandring från jordbruket till vad SOl11 brukar kallas sekundär och tertiär produktion. De nya, fran1växande näringarna representera därvid en högre produktivitet, för arbetskraften åskådliggjord gen01TI en högre lönenivå. Överflyttningen går enlellertid långsan1t, och under en avsevärd tidrymd karakteriseras läget av ett i förhållande till övrig produktionsutrustning alltför intensivt jordbruk l11ed en låg produktivitet och därmed också låg levnadsstandard för den sysselsatta arbetskraften. Ofta förlänges övergångstillståndet genol11 statliga åtgärder till skydd för det tillbakagående jordbruket.

Sverige utgör ett typiskt exempel på detta förhållande. Ur internationen synpunkt brukar med en l11ycket stark generalisering1 ) den europeiska kontinenten karakteriseras son1 rik på arbetskraft, fattig på naturtillgångar och l11ed medelmåttig kapitaltillgång. För Storbritannien däremot betecknas arbet"skrafttillgången som n1edel111åttig, naturtillgångarna liksom på kontinenten SOl11 knappa I11en kapitalutrustningen SOl11 riklig. Givetvis förete länderna på den kontinenten sinsenlellan så stora olikheter, att karakteristiken passar l11ycket illa för nlånga av denl. I Sverige rådde emellertid vid nlitten 1) Enke, S., and Salera, V., International Econon1ics, N e"Vv York 1947, sid.

29 o.

f.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

av förra århundradet det läge, S0111 enligt ovan karakteriserar den europeiska kontinenten. Tillgången på arbetskraft var nlycket riklig och hade nledfört en ansvällning av jordbrukets underklasser lned låg levnadsstandard; av naturtillgångarna utnyttjades endast jorden sa111t en "liten del av nlal111tillgångarna, under det den alldeles övervägande delen av 111ahntillgångar, skog och vattenkraft låg outnyttjad. Slutligen var kapitaltillgången snarare knapp än l11edelmåttig.

Den utveckling i form av industrialisering, som därefter ägt rU111, har e111ellertid fört fram till ett läge under nu ifrågavarande period, SOln särskilt för' arbetskraftens vidkolTIlnande när111ast synes överensstäm1na 111ed Storbritanniens. Ianspråktagandet av nya naturtillgångar liks01n tillkon1sten aven betydande kapitalutrustning har skapat nya sysse1sättnings111öjligheter och under n1edverkan av bl. a. en1igration och sjunkande nativitet vänt överflödet i en på många on1råden ganska kännbar brist.

Fral11förallt för jordbruket har denna utveckling tett sig S0111 en alltt11er svårartad brist på arbetskraft. Jordbrukets andel av befolkproc. 1940, alltså en ningen har sjunkit från 72,4 proc. 1870 till nedgång till nlindre än hälften. I absoluta tal har jordbruksbefolkningen sa111tidigt nedgått 111ed 840.000 personer. Även 0111 kooperationen nlellan jord och arbete är ll1ycket elastisk, kräver en förändring i de proportioner, i vilka iessa produktionsfaktorer k0111bineras, förändringar av driften, 'vilka äro särskilt svåra att geno111föra för de i Sverige så talrika mindre brukningsdelarna. Den högre proinonl de fral11växande nya näringarna har för jordbruket gjort arbetskraften icke blott. knappare utan också dyrare, något S0111 ju ytterligare försä111rat konkurrensläget gent emot länder, där uppgången i levnadsstandard icke varit lika kraftig SOlD i Sverige.

Trots att sålunda jordbruket u11der 1936/38 kände sig lida aven svårartad brist på arbetskraft, var det i s j älva verket ur rent ekonol11isk synpu11kt en alltför stor del av Sveriges arbetskraft, S0111 sysselsattes in0111 j ordbruket. Detta gav nänl1igen sina utövare en väsentligt lägre inkonlstnivå än vad som gällde för befolkningen i övrigt. en del var denna olikhet troligen skenbar och uppvägdes av de lägre levnadskostnaderna på landsbygden, naturaförmåner upptagna till lågt värde nl. 111., men trots detta var jordbruksbefolkningens levnadsstandard icke obetydligt lägre än övriga" befolkningsgruppers.

Detta innebär att överflyttningen av arbetskraft från j ordbruket till de nya

47°

INGEMAR GERHARD

fran1växande näringarna släpat efter och att j ordbruket under den period, som här behandlas, bedrevs mera intensivt än vad S0111 1110tiverades av dess produktivitet i förhållande till övriga näringar.

SåSOll1 i ett senare samlnanhang skall beröras, har överflyttningen fördröjts av statliga åtgärder, av vilka de första i fortn av spannl11ålstullar k0111mo endast ett fåtal år efter det vårt land fått lnö jlighet att i större utsträckning tillgodogöra sig den högre produktiviteten inom andra länders jordbruk i form aven hastigt stigande brödsädesimport. Ur Clarks undersökning har redan anförts, att vid mitten av I930-talet det svenska jordbrukets intensitet kännetecknades av ISO l11anliga arbetare per 1'.000 hektar, en siffra högre än t. ex.

Danlnarks och Frankrikes. Av samma undersökning fra111går att för ett galll1nalt industriland som Storbritannien överflyttningen av arbetskraft från jordbruket nått så långt, att vid samma tidpunkt endast 70 arbetare sysselsattes per 1.000 hektar. 'rrots en folktäthet tner än tiodubbelt större än Sveriges sysselsätter sålunda Storbritannien inon1 jordbruket per ytenhet mindre än hälften så mycket arbetskraft son1 Sverige. 1 ) Vad slutligen kapitalutrustningen beträffar, har den ganska olika betydelse för åkerbruket och för boskapsskötseln. I förstnälllnda fall kan med kapitalets hjälp under vissa förhållanden: en ll1ycket långt driven mekanisering av produktionen äga rJlm. Brukningsdelarnas storlek saInt de topografiska förhållandena ha naturligtvis härvid viss betydelse, tnen framförallt inverka lokala olikheter i den relativa knappheten på arbetskraft och kapital. Ur internationell synpunkt2 ) brukar kapitaltillgången betecknas son1 riklig i Förenta Staterna och Storbritannien samt medelmåttig i "nya'" länder som Kanada, Argentina, Australiska statsförbundet och Nya 2:eeland. 1n01n SalTIlna områden är tillgången på arbetskraft knapp, dock n1ed undantag för Storbritannien, där den brukar betecknas S0111 medelmåttig. Produktionsutrustningen i dessa länder karakteriseras sålunda aven relativt rikligare tillgång på kapital än på arbetskraft. nian kan härav vänta sig en relativt stor insats av den förstnämnda faktorn vid jordens bru1) Jfr dock vad ovan sagts on1 den svenska jordbruksbefolkningens arbete in01TI skogsnäringen.

2) Enke and Salera, a. a., sid. 29.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

47 1

kande. Detta bekräftas aven undersökning, citerad av Clarkl), SalU dock tyvärr avser ett så tidigt år sonl 1913. Den visar, att nälllnda år endast i fenl länder kapitalinvesteringen i jordbruket översteg 1.000 doll. per sysselsatt arbetare. 2 ) Dessa länder vara i nu näDlnd ordning Storbritannien, .i\rgentina, Australiska statsförbundet, Kanada och Förenta Staterna med siffror varierande från 1.710 ned till 1.130 doll. Alltså just de länder, vars kapitalutrustning är riklig i förhållande till tillgången till arbetskraft. I tabellen 3 ) följa närmast Frankrike och Sverige med resp. 565 och 540 doll.

Spanien och Italien med resp. 285 och 215 dol1., de sistnämnda representerande billig arbetskraft och liten kapitalinvestering. j\nnu 111ycket lägre investeringsvärden skulle givetvis de tätbefolkade asiatiska 0111rådena visa, om siffror funnas tillgängliga. SOln illustration kan nämnas, att i början på 193o-talet beräknades, att med traktor det skulle kosta 10,4 kinesiska doll. att ploga upp ett hektar, medan sanl111a arbete 1ned buf fIa r utfördes för 4 doll. En quintal ris produceras i Japan (1927) nled en mängd arbetskraft motsvarande 4,6 arbetsdagar och i IZina (1921 - 25) 4,55 dagar luen i Staterna blott 0,3 dagar (1934).4) För boskapsskötseln spelar kapitalet en i viss lnån annan roll än för åkerbruket. Sålunda har mekaniseringen endast en ganska begränsad betydelse för boskapsskötseln. Kreaturen själva liksOlU ladugårdsbyggnaderna representera en1ellertid S0111 regel betydande investeringar. I övrigt skall här endast pekas på en intressant företeelse, nälnligen tendensen hos länder med stor knapphet på jord att förvandla boskapsskötseln till något aven livsnledelsindustri grundad på arbetskraft och kapital och med endast liten insats av jord. Behovet av kreatursfoder fylles därvid till betydande del genoDl ilnport.

1) Undersökningen utförd av Lord Stan1p och publicerad i Journal of the Royal Statistical Society, juli 1919.

2) I användas pundvärc1en, vilka av Clark räknats om till "international units", d. v. s. dollars n1ed en köpkraft 1110tsvarande genomsnittet för åren 1925-1934.

3) Clark, Colin, The Conditions of Econolnic Progress, sid. 270.

4) Clark, Colin, 1'he Conditions of Economic Progress, sid. 262 (tab.) och 265 o. f.

47 2

INGEMAR GERHARD

Sammanfattning För att SalTIlnanfatta det sagda ha vi kunnat konstatera, att j orden företer stora lokala olikheter. 1\11 en del äro dessa av kvalitativ art, varvid särskilt klin1atet (värme och nederbörd) är av betydelse och i hög grad bestän1lTIer lokaliseringen av de olika växter och djur, son1 ingå i jordbruket. Klimatet lTIedför också en i stort sett från ekvatorn IUOt polerna sjunkande produktionsförluåga hos jorden. Jord111å11, jordart, höjd- och lutningsförhållanden spela givetvis också roll. De lokala olikheterna äro en1ellertid också av kvantitativ art. Jordtillgången per arbetare är härvid av största betydelse på grund av den sjunkande avkastning, SOlU uppträder vid intensifierad drift. Även brukningsdelarnas storlek ha betydelse för produktiviteten. De lokala olikheterna i tillgången på övriga priluära produktionsfaktorer, arbetskraft och kapital, äro också av betydelse för jordbruksproduktionen.

Riklig tillgång på arbetskraft medför sålunda intensivare odling, karak.. teriserad av ökade hektarskördar men sjunkande avkastning per arbetare. Brist på arbetskraft i k0111bination lued riklig tillgång på kapital leder till en hög grad av mekanisering inon1 åkerpruket. Man finner att inom ett område en viss produkt framställes n1ed endast bråkdelen av den arbetskraft, SOlU kräves inolu ett annat område.

Bland dessa faktorer är det för utrikeshandeln med jordbruksprodukter av särskild betydelse dels att kvalitetsolikheterna hos jorden luedföra en luycket sträng lokalisering av fralTIställningen av vissa produkter (t. ex. kakaobönor), dels att de kvantitativa olikheterna i jordtillgången leda till en stor livsmedelsproduktion per invånare ino111 vissa länder och en liten inOlTI andra. I.(örhållandet skärpes genolu att vid riklig jordtillgång betydande kapitalinvesteringar ofta ytterligare höja produktionsresultatet, medan vid stor knapphet på jord livs111edelsproduktionen ytterligare minskas på grund av att arbetskraften överflyttas till andra, n1era produktiva näringar.

Det är givetvis on1öjligt att lued en· san11uanfattande siffra ge annat än en ungefärlig bild av de olika ländernas ställning till livslnedelsproduktionen. Clark har eluellertid härvid gjort en beräkning, som erbjuder mycket av intresse?) Såson1 redan i annat satnmanhang otTInä111nts omräknar han de producerade kvantiteterna livsmedel till värdesummor med tillälupande av ett enhetligt prissysten1. Därefter 1) Clark, Colin, The Conditions of Econo111ic Progress, sid. 249 (tab.) o. f.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

473

kan lätt uträknas per j ordbruksarbetare i de olika länderna. Vidare utgår 'Clark ifrån att fullgod föda representerar ett visst årligt värde (60 doll.) per inv. JVlultipliceras sistnä111nda sif fra 111ed förhållandet 111ellan totalbefolkningen och den sysselsatta delen därav, visar produkten hur ll1ycket livsmedel, som i varje särskilt land n1åste produceras per arbetare för att den angivna näringsstandarden skall uppnås. Slutligen ger en jämförelse ll1ellan denna siffra och hur mycket S0111 i verkligheten produceras per jordbruksarbetare vid handen hur stor del av resp. lands befolkning, S0111 l11åste ägna sig åt j ordbruket för att den angivna livsn1edelsstandarden skall uppnås av hela folket. Givetvis bortses vid detta räkneexe1npel från de ändringar i produktiviteten per invånare, som skulle bli följ den, 0111 en dylik förskjutning av befolkningen l11ellan jordbruket och övriga näringar verkligen k0111 till stånd.

Clarks beräkningar visa nu, att för ett land som Nya Zeeland endast 6, för Australien 10 och Argentina 12 proc. av befolkningen skulle behöva ägna sig åt jordbruk för att hela befolkningen skulle erhålla den önskade standarden av 60 doll. livs1nedel per inv. och år. Son1 1110tsats kan nän1nas att för länder son1 Japan, Sovjetunionen, Indien och Kina en dylik livsmedelsproduktion icke på långa vägar skulle kunna uppnås ens on1 befolkningen till 100 proc. ägnade sig åt jordbruket - för Japan skulle i sådant fall produceras för 0111kring 40 doll. livs111edel per inv. och i de övriga länderna för mindre än 30 doll.

Vi ha e111ellertid största intresse icke blott av livsn1edelproduktionens storlek utan också av dess sa1nmansättning inoll1 olika 0111rådell. I det föregående har detta belysts med produktions- och handelssiffror för varugrupp efter varugrupp så långt uppgifter funnits tillgängliga.

En sammanfattande bild av exportinriktningen inoll1 olika områden är tabell 70 avsedd att ge. De kvantitativa uppgifter, som där sa111manställts, omfatta samtliga liv?medel, som ingå i Internationella lantbruksinstitutets statistik, och torde i huvudsak n10tsvara världsexporten av livsmedel. De avse liksoll1 tidigare årsmedeltal för perioden 1936/38.

Den störste och samtidigt mest n1ångsidige exportören är som synes Amerika med en årlig utförsel före kriget av 33,5 lnilj. ton n10tsvarande bortåt 40 proc. av världsexporten. Av världshandeln l11ed spann1nål kommo 1936/3846 proc. från Amerika, som också levererade 41-43 proc. av totalexporten av socker och frukt. N jutningsn1edlen

INGEMAR GERHARD

474

1.000 ton)

Tab. 70. Världsexporten av livsmedel 1936/38 (årsmedeltal I

Område

I

Al1ima-1 FettSpannI FraktIl mål lier I råvaror

I I

I Summa

I

3 28 3 25

9 86 10 5

5. 8 5 8 8.053

1.34 2

653

1.09 1

13.9 11

78 1.13 6

3 68 2·475

208 1.7 2 3

59 4·949

4. 802 28.662

3. 2 9 8

1. 21 4

2.843

1.93 1

5. 008

33.4 6 4

1.178 7 60

7. 6 5 6 2.99 6 23 0 10 7

745 2.13 0 26

3. 2 7 6 77 6 1.4 20

23.3 18 8.3 60 5.73 6

4

23 1 14 1 849 16

7

137

1.594

7·999

4.4 28

15. 1 74

5.49 2

11.708

86.3 8 3

3,8 11,4

17,3 14,4

18,5 26,2

5,0

6,0

3,9

5,9

8,4 0,9

9,3

15,2

3 1,7

44,7

8,9

11,9

9,3

16,1

8,4

7,4 33,8

1,8

0,5

25,6

2,4 16,3

3,8

37,7

3 1,4

4 2 ,3

5,6 33,2

Amerika

46,1

4 1,2

27,4

18,7

35,2

4 2,8

3 8 ,8

Asien i\.frika.

Australien Sovjetunionen

24,6

14,7 9,5 2,7 0,0

5,2 3,2 19,2 0,3

5 0 ,5 19,7 1,5 0,7

13,6 3 8 ,8 0,5 0,0

28,0 6,6 12, I 1,2

27,0

100,01 100,01

100,01

100,0

1.5 88 4.7 2 4

1.3 8 4 1.15 2

1.159

I Europa . . . . .

6.3 12

2.53 6

1·977

Förenta Staterna. Övr. Amerika

3·494 15. 6 7 6

595

Amerika

19. 1 7 0

Asien Afrika.

Australien Sovj etunionen

10.23 2

Världen.

41.5 82

I

nings-I Socker medel

I

A. Kvantitet Industrieuropa2 ) Agrareuropa

Njut- :

1.557 2.988 1.3 2 3

223

818

754 5 88 1

B. Procenttal Industrieuropa 2 ) Agrareuropa Europa Förenta Staterna. Övr. Amerika

Världen.

3,7 7,2 3,2

100,01 100,0/ 100,01

6,8

9,7 6,6 1,8

Källa: Uppgifterna samnlanställda ur Annuaire international de statistique agricole, tab. 133-192, 198-208. De omfatta samtliga livsmedel, som ingå i Internationella lantbruksinstitutets statistik. 1) Ink!. grönsaker. 2) Storbritannien m. N. Irland, Frankrike, Schweiz, Belgien, Holland, Sverige, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Italien.

komIno till 35 proc. från Alnerika, frän1st då kaffe och tobak. Av animalieexporten var Amerikas andel 27 proc. med Argentina som den dominerande exportören, och ifråga om fettråvaror utgjorde exportandelen 19 proc.

Närmast Alnerika följde före kriget Asien lned en export på 23

SVERIGES UTRIKESHANDEL

475

111il j. ton nl0tsvarande 27 proc. av världsexporten. Viktigast var här utförseln av fettråvaror, där . A.siens andel före kriget utgjorde drygt 50 proc. Sockerexporten kOlTI till 28 proc. från Asien och av spannl11ålen 25 proc. (huvudsakligen ris). I övrigt bidrog värlclsdelen ifråga med 15 proc. av fruktexporten och 14 proc. av utförseln av njutningsnledel 111ed te S0111 den d0111inerande produkten. Ifråga onl anil11alier var därernot andelen så obetydlig SOl11 5 proc. och gällde huvudsakligen äggprodukter.

De båda nämnda världsdelarna, Alnerika och Asien, stodo före kriget för ungefär två tredjedelar av världsexporten av livsl11edel efter kvantiteten räknat.

Den återstående tredjedelen delades mellan Europa, Afrika, Australien och Sovjetunionen. Europas andel gick före kriget till 16 proc., och SOl11 fraIngår av tabellen dominerades denna export av anilnalier jämte frukt och grönsaker, representerande den huvudsakliga produktionsinriktningen inolll det europeiska storl11ejerionlrådet. Av världsexporten av animalier var J::uropas andel sålunda hela 45 proc. och av frukt och grönsaker 32 proc. Även kanske bör nämnas en andel på IS proc. av spannl11ålsexporten, vilken huvudsakligen k0111 från Agrareuropa.

Från Afrika k0111mo 1936/38 la proc. av livsll1edelsexporten med njutningsnledel (främst vin och kakao) och fettråvaror SOln de viktigaste inslagen och å andra sidan mycket låga andelar för spannmål och anill1alier. Australiens andel av livslnedelsexporten uppgick till knappa 7 proc. nled bortåt 20 proc. av ani111alieexporten saInt i övrigt 12 proc. av socker- och 7 proc. av spannlllålsexporten. Vad slutligen Sovjetunionen beträffar, uppgick dess andel av världsexporten av livsmedel till knappt 2 proc. och bestod huvudsakligen av spannnlåL En något annorlunda bild erhålles, 0111 111an i stället för ton räknar i värde. En specialundersökning utförd av NF1 ) ger nlöjlighet att beräkna livsmedelsexportens värde under 1937 för de olika här nämnda onlrådena - däremot kan någon uppdelning på varugrupper ej företagas. l\1an finner härvid att vid räkning i värde Europas andel nler än fördubblas till 34 proc., under det de övriga områdena få sina andelar i lnotsvarande grad nlinskade - dock med undantag för Australien, vars siffra ökas från 6,6 till 7,1 proc. Livsl11edelsexporten från Amerika och Asien, som kvantitativt representerar 66 proc. av världsexporten, reduceras till 49 proc., när l11an räknar efter värdet. De 1) 1"'he N etwork of World Trade, tab. 3 och 7.

1NGEIVIAR GERHARD

båda 0111råden, son1 vid värderäkning få sin andel ökad, nän1ligen Europa och Australien, äro de enda för vilka anilTIalierna representera det största inslaget i exporten. För den europeiska exporten kon1lner härtill, att även andra platsen intages av relativt dyrbara produkter, nälnligen frukt och grönsaker.

Oln vi slutligen skola ägna några san1111anfattande ord åt Sveriges läge på livsn1edelsproduktionens område, kan konstateras att vårt land enligt Clarks ovan anförda beräkningar skulle behöva i runt tal 40 proc. av sin befolkning för att uppnå 6o-dollarsstandarden. Bland de medtagna' europeiska länderna visa endast 'rjeckoslovakien, Estland och Polen ett högre procenttal. En låg siffra visar därelTIot Danlnark med 22 proc. och står därn1ed i san1111a klass som Förenta Staterna och I{anada. Siffror under 30 ha IIolland, 'fyskland och Storbritannien, varefter följa Schweiz lTIed 30, Frankrike lTIed 33 och Belgien när111ast Sverige med 36.

SåS0111 framgår härav liksom av vad tidigare anförts, äro produktionsbetingelserna på jordbrukets o111råde för Sveriges vidko111111ande förhållandevis dåliga. Detta gäller klimatet, son1 i hög grad begränsar produktionsprogrammet. Det gäller vidare jordtillgången, som är liten vare sig n1an räknar per invånare eller per jordbruksarbetare. 1\1er än hälften av åkerarealen är uppdelad i brukningsdelar, som ligga väsentligt under den optin1ala storleken. \liktigt är också att industrialiseringen borttagit den rikliga tillgången på arbetskraft och i stället gjort denna knapp och dyrbar, något som endast till en mindre del 1110tverkas av att den representerar en genomsnittligt lnycket hög kvalitet. lVIekaniseringsmöjligl1eterna äro begränsade såväl på grund av brukningsdelarnas storlek som de topografiska förhållandena. På plussidan skall emellertid antecknas, att tekniken inoln svenskt j ordbruk befinner sig på hög nivå ifråga OITI både brukningsn1etoder och standarden på växter och djur.

Det resultat vi här kon1mit till rörande de ogynnsalnma produktionsbetingelserna för jordbruket i vårt land synes i huvudsak salnn1anfalla med vad som anföres av 1942 års jordbrukskol11lTIitte. I sitt mot slutet av 1946 utgivna betänkandel ) har utredningen visserligen endast ägnat åtta sidor åt det svenska jordbrukets kOl1kurrensförlTIåga 1) Riktlinjer för den fran1tida jordbrukspolitiken, Betänkande avgivet av 1942 års jordbrukskommitte, Del. I, SOV 1946 :42.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

477

förhållande till det utländska, n1en utredningens inställning är fullt klar, SåSOl11 framgår av följande (sid. 35): "Ett ofrånkomligt faktu111 är, att dessa (de naturliga produktionsförutsättningarna ) i flertalet av de länder, son1 i större skala uppträda S0111 exportörer av jordbruksprodukter på världsn1arknaden, äro gynnsal11111are än vad fallet genomsnittligt är i Sverige. Detta gäller ej blott de klinlatiska förutsättningarna utan även de topografiska förutsättningarna för drivande av sådana jordbruk, där möjligheterna till l11ekanisering och annan rationalisering äro tillvaratagna i största luöjliga utsträckning och där följaktligen produktionskostnaderna kunna hållas på lägsta möjliga nivå. l1ärtill kOllliller det förhållandet, att åtnlinstone i vissa av ifrågavarande länder den alltllänna inkomstnivån och levnadsstandarden för närvarande ligger och åhllinstone rätt lång tid fral11åt måste antagas kOln111a att ligga under den svenska, och att till följd härav dessa länder åtminstone tills vidare kunna räkna 111ed lägre arbetskostnader än det svenska jordbruket. Enligt jordbrukskon1n1ittens uppfattning kan l11an icke räkna l11ed att det svenska j ordbruket på lång sikt skall bli i stånd att genom större skicklighet och insikter hos jordbrukarna eller genom insatser av vetenskapsmännen på växtförädlingens och husdjursavelns onlråde helt utjämna det handikap, son1 det svenska jordbruket sålunda har på grund av sämre naturliga produktionsförutsättningar m. rn."

Sonl en konsekvens härav uttala i en reservation1 ) kommittens båda nationalekonol11er, professorerna E. Lundberg och l. Svennilson, att vid förkrigstidens prisrelationer den sal11hällsekononliska vinsten av en 111inskning i jordbruksproduktionens storlek skulle vara väsentlig.

T första hand borde I11an inrikta sig på att genolnföra en salumanslagning av lnindre jordbrt)k Iuen också söka få till stånd en nedläggning av åkerareal i sådana fall, då betingelserna för jordbruk på dessa arealer äro synnerligen ogynnsamma.

Så länge vår levnadsstandard var bunden till de ogynnsan1ma produktionsbetingelserna för det inhemska jordbruket, var Sverige ett fattigt land. De med industrialiseringen fral11växande nya näringarna ha visat en högre produktivitet, och genoln import har även en förbättring av livs111edelsförsörjningen lnöjliggjorts.

1) D :0, Del II, SOU 1946: 46, sid. S12 O. f.

478

B.

INGEMAR GERHARD

LOKALA OLIKHETER P A EFTERFRAGESIDAN

Internationella jämförelser I det föregående avsnittet ha vi funnit, att tillgången på jord företer 111ycket stora lokala olikheter i såväl kvalitativt S0111 kvantitativt hänseende. Av jordens landareal beräknas endast 7 proc. länlpade för jordbruk liksom endast 5 proc. av världshaven ha tillräckligt djurliv för att fiske skall löna sig. Även mellan de för jordbruk (liksOlTI fiske) länlpade områdena föreligga stora kvalitativa olikheter i anslutning till klilTIat, topografi och jordnlån, varigenoll1 fralTIför allt för växternas vidko1111nande en utpräglat lokal begränsning åstadkoll11nes. ··De kvantitativa olikheterna å andra sidan kunna uttryckas sonl förhållandet mellan folkmängd och för jordbruk lämpad jord, varvid de lned jordtillgången sammanhängande lokala olikheterna i livs111edelsproduktionen per invånare skärpas genom att en rad tätbefolkade länder med väl utvecklat lläringsliv sysselsätta endast en l11indre del av arbetskraften (och kapitalet) inom jordbruket.

De stora lokala olikheterna i tillgången på jord medföra sålunda för de olika länderna högst olikartade förutsättningar för livs111edelsproduktionen och detta ifråga Oln produktionens såväl storlek son1 sanlmansättning. Det gäller nu att undersöka i vad nlån även efterfrågan på jordens produkter uppvisar lokala olikheter. I inledningskapitlet franlhölls, att som regel faktorerna på efterfrågesidan förete betydande internationella olikheter gällande konsumenternas såväl relativa värc;1eringar SOln köpkraft. Dessa olikheter i efterfrågan kunna i vissa fall sam1nanfalla nled variationerna på tillgångssidan och därlned mer eller lnindre utjämna dessa, i andra fall däremot gå i 1110tsatt riktning och öka förutsättningarna för internationellt varubyte. Ett exell1pel på förstnänlnda fall utgöra de variationer i efterfrågan, som innebära en anpassning till tillgången på produktionsfaktorer. Till en del är detta ett utslag av efterfrågans nornlala reaktion inför priset. De produktionsfaktorer, av vilka tillgången är riklig, bli relativt billiga och därmed föremål för en ökad efterfrågan. I stor utsträckning äro el11ellertid olikheterna i efterfrågefunktionerna· inonl de olika länderna utan sanlband n1ed vederbörande lands produktions.. förutsättningar, och detta gäller särskilt de många behov, sonl till.. kOll11na genom stigande civilisation och levnadsstandard och som bli i

SVERIGES UTRIKESHANDEL

479

så olika grad täckta beroende på de stora internationella olikheterna i, köpkraft. Dessa olikheter i efterfrågan kunna i ett fall rikta sig lnot produktionsfaktorer på vilka tillgången är stor, men i ett annat fall öka knappheten på en redan förut endast ll1ycket sparsanlt föreko111111ande faktor.

Vad nu speciellt beträf far den efterfrågan, S0111 härleder sig ur 111änniskans behov av föda, företer den nlycket stora lokala olikheter ifråga onl såväl storlek (per inv.) som inriktning. lVlänniskan behöver föda för tre ända111ål, nämligen för att uppehålla livsfunktionerna, för att producera energi och för att uppföda sin avkomllla. \lad först beträf far den näring, sonl åtgår för livsfunktionernas uppehållande, brukar den anslås till ungefär 1.000 kalorier per dag?) Är tillförseln av föda ll1indre, råkar individen snart i ett läge, då på grund av svält organismen icke längre kan fungera. Å andra sidan brukar vad S0111 erhålles utöver 1.000 kalorier per dag betecknas sonl produktiv kaloriförbrukning och disponeras av kroppen för alstrandet av den energi, som den dagliga sysselsättningen kräver. Viktigast äro här de första hundratalen kalorier över det kritiska I.ooa-strecket, varefter så slnåningo en nlättnadspunkt nås, så att icke 111ycket ll1era vinnes, när kaloriförbrukningen går över 3.000 (produktiv förbrukning 2.000).

De här nämnda siffrorna äro endast ungefä.rliga nlede1tal, och bakonl dem dölja sig betydande individuella och lokala olikheter.

Sålunda beror den kalorimängd, SOll1 åtgår för att hålla uppe kroppstemperaturen, av klimatet, bostadens beska f fenhet, klädedräkten, graden av utonlhusvistelse ln. 111. På samIlla sätt varierar energiåtgången 111ed arbetets art, arbetstidens längd o. dyl. Av betydelse är härvid den nedgång i kaloribehovet, S0111 industrialiseringen lnedfört. 2 ) Denna har nän1ligen flyttat arbetet inonlhus, förkortat arbetsdagen, ersatt kroppsarbetet nled maskindrift och kraftigt utvidgat de yrkesgrupper, sonl ha stillasittande arbete (kontor o. dyL), n1ö jliggjort bättre uppvärmning och beklädnad,. genonl ett väl utve,cklat k0111111unikationsväsen l11inskat behovet att färdas till fots o. s. v. Tendenserna i 1110tsatt riktning äro obetydliga, men kanske 1) SvärdströlTI, K. F., Livsn1edelskris och politisk blockbildning, Ekono111isk Revy nr 5, 1947.

2.) Nutrition, NF, Geneva 1937. Svensk, förkortad uppJaga: Näringsfrågan, slutlig rapport avgiven av Nationernas förbunds blandade kOlnmitte för närings frågan, Stockholm 1938.

INGElVIAR GERHARD

likväl bör nänlnas det ökade intresset för sport och utevistelse under fritid liksOlll den stigande kroppsstorleken. Nativitetslledgången återigen har rninskat näringsåtgången för avkolll1uans uppfödning (anlning).

Denna nedgång i kaloribehovet inolu industriländerna har enlellertid ej nledfört någon nedgång i konsulutionen utan tvärtoln åtföljts aven stigande kaloriförbrukning. Under det livsnledelsförbrukningen.. räknad i torrsubstans, före kriget icke visade några större lokala olikheter utan varierade blott från 246 kg per capita och år för }\sien och Afrika till 250 för Sydalnerika, 256 för Nordarnerika, 260 för Australien och 265 för Europa,1) representerade denna föda stora olikheter ifråga om kaloriinnehåll. Sålunda beräknas för Asien den produktiva kaloriförbrukningen 2 ) före kriget ha uppgått till endast 1.100 per individ och dag lnot 1.900 i Europa och Amerika och nler än 2.000 i de västeuropeiska industriländerna. 3 ) För Sverige uppgick den 1936/38 drygt 2.200, en siffra dubbelt så hög sonl Asiens. 4 ) Den över hela jordklotet någorlunda lika stora livsmedelsförbrukningen lnätt i torrsubstans avslöjar sålunda betydande lokala olikheter återspeglande levnadsstandarden, när lnan övergår till att lnäta födans kaloriinnehåll. De bäst ställda länderna ha per invånare en produktiv kalori förbrukning Iner än dubbelt så stor som de sämst ställda. .;\'nnu större bli enlellertid olikheterna, 0111 man går vidare och tager hänsyn icke blott till kaloriinnehållet utan också till halten av vitaminer, ll1ineralsalter o. dyl. Den lnoderna födoän1nesläran har visat, att kroppen har behov icke blott av energialstrande föda (vars effekt nlätes i kalorier) utan också av skyddsän1nen rika på vitaminer och Inineralsalter för att säkerställa ett optimuln av hälsa, kroppsutveckling och lnotståndskraft lnot sjukdolnar. 11'ör livslnedelsförsörjningen gäller lned andra ord ej blott ett kvantitets- utan också ett kvalitetsproblem.

För liten tillförsel av kalorier leder SOln nämnts till svält, men under1) Pearson, F. A., and Harper, F. A., The World's Hunger, svensk övers.

Världshungern, Stockholm 1947. Tab. 8, sid. 22.

2) Den totala kaloriförbrukningen n1inskad lned 1.000 nlotsvarande vad son1 åtgår för livsfunktionernas uppehållande.

3) World Food Situation 1946, Off. of Foreign Agricultqral Relations, U. S. Departnlent of Agriculture, \Vashington 1946. Medeltal för 1933/341937/38.

4 ) Jureen, a. a., Inanuskripttabel1.

SVERIGES lJTRIKESHANDEL

skott på skyddande födoä111nen förorsakar bristsjukdo111ar trots riklig tillförsel av kalorier.

Nu förhåller det sig elnellertid så, att skyddsän1nena S 0111 regel representera betydligt dyrare kalorier än de huvudsakligen energialstrande livs111edlen. Till stor del går skiljelinjen här lnellan anin1alisk och vegetabilisk kost. Den sistnämnda representerar i stort sett billiga kalorier i form av frainförallt spa11nlnål, lnänniskans utan jän1förelse viktigaste livsmedel, l11en också vegetabiliskt fett och socker. Den ani1naliska kosten därelnot i forn1 av n1jölk och olika 111ejeriprodukter, kött, ägg, fisk 111. 111. representerar dyrbara kalorier ll1en innehåller samtidigt rikligt lned skyddsän1nen. Salnma är fallet nlcd en del dy'rbarare vegetabilier såso1l1 frukt och grönsaker.

En viss uppfattning om födans kvalitet kan lnan sålunda erhålla genon1 att undersöka storleken av det anilnaliska inslaget. Till en början skall då framhållas, att de anilnaliska produkterna utgöra en ganska liten del av världens livsn1edelsförsörjning. I torrsubstans räknat uppgick före kriget för hela världen den genolnsnittliga förbrukningen av föda till något över 250 kg per individ. tlärav utgjordes 185 kg av spannmål, 45 kg av andra vegetabilier saInt endast 23 kg av animaliska produkter, varav I I kg lnjölk (jämte produkter därav), 10 kg kött, I kg fisk och I kg ägg. Vegetabilierna d0111inerade därmed till 9 I proc., och på ani111alierna k0111lno endast 9 proc.1) Räknar man i kalorier blir anilnaliernas andel större) 111en den stannar ändock så lågt SOlTI vid 20 proc. 2 ) Denna konsulntion är lTIycket ojä111nt fördelad. I Asien utgöra sålunda animalierna endast 5-8 proc. av kosten och i Afrika 10 proc. För Sydamerika är därelnot andelen 20-30 proc., för Europa 25, för Nordal11erika 30-35 och för Australien 40-50 proc. Även kan nämnas, att inOln Europa stora olikheter råda, så att för de i väster och nordväst belägna länderna animaliernas andel är mer än dubbelt så hög SOl11 för resten av Europa. Vi konstatera sålunda en mycket låg förbrukning av anima-

1) Världshungern, sid. 24.

2) Rapport till Third Session F AG Conference Geneva 25 aug. 1947, Food

and Agriculture Organization of the United Nations, Livestock Products Revie\v, Part I, Meat Products (C47!I3 stenc.). Beräkningarna innefatta ej fisk och ägg, vilka ju spela en ganska underordnad roll bland animalieprodukterna, och avse förkrigsläget.

INGEMAR GERHARD

lier i Asien och Afrika och en mycket hög i Nordvästeuropa, N ordamerika och Australien.

En kvalitativ förbättring av födan äger en1ellertid rUlTI icke blott genom ökad förbrukning av animalier utan också genom att frukt och grönsaker få större utrymme. Vill man taga hänsyn härtill liksom till att i konsumtionen ingå icke blott närings- utan också njutningsmedel, finner man en gemensam nämnare endast i värdet av de förbrukade produkterna. En bild av levnadsstandardens höjd ger därvid redan den s. k. livsmedelsprocenten, alltså livsmedelskostnadernas andel av hushållsbudgeten. Ett mycket on1fattande undersökningsmaterial föreligger i detta hänseende från en mängd länder, och det ger i stort salnma bild, nälnligen vid stigande välstånd en sjunkande livsmedelsprocent och samtidigt en förbättring av födan, till en början kvantitativt n1en därefter allt lTIera kvalitativt. F'rån de svenska undersökningarna kan nämnas, att 1932/33 i vårt land följande del av inkolnsten användes för inköp av jordbruksprodukter: lantarbetare 41 proc., arbetare 26 proc., lägre tjänstemän 22 proc. och medelklassen 13 proc. lVIedtagas såväl födo- som njutningsämnen varierade andelen från 52 proc. för lantarbetarna till 23 proc. för medelklassen. 1 ) Funnes undersökningar för högre inkomstskikt, skulle ännu lägre siffror erhållas.

Från Förenta Staterna finnas sålunda uppgifter avseende år 19292), enligt vilka livsmedelsprocenten varierade från 50 för den lägsta inkomstklassen ned till 2 proc. för den högsta.' I förstnämnda' fall utgjorde medelinkomsten 211 doll. och i sistnämnda 25.100. 1'rots den sjunkande livsmedelsprocenten voro i dollars räknat livslnedelsutgifterna per person mer än femdubbelt högre i den _högsta inkomstklassen, nämligen 550 doll. mot I0S i den lägsta klassen. hela landet var livsmedelsprocenten nämnda år 21 och förbrukningen 163 doll. per inv.

Efterfrågan på livslnedel varierar en1ellertid ej blott mellan de olika inkon1stklasserna inom ett land utan också de olika länderna emellan. Enligt av Clark salTIlTIanställda uppgifter 3 ) varierade sålunda 1) Wahlfisk, K. O., Livsmedelskonsu111tionen inom olika socialklasser, iamiljetyper och landsdelar. Ingår som kap. 7 i a. a. av Jureen.

2) Ur America's Capacity to Consume, sid. 87-88. Uppgifterna anförda av Colin Clark i The Economics of 1960, sid. 42 (tab.).

3) Clark, Colin, The Conditions of Economic Progress, tab. sid. 249. De konsumerade kvantiteterna äro omräknade till värden på basis av priser, son1 1925-1934 betalades till de amerikanska producenterna.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

yärdet a\T livsmedels förbrukningen per invånare före kriget från 16 doll. i ett fattigt land S0111 Kina och 22-23 doll. i länder SOlTI Japan och Sovjetunionen upp till 50-60 doll. för de nordvästeuropeiska industriländerna och }""örenta Staterna san1t nådde för de "nya" jordbruksländerna värden på 70-90 doll. per inv. l ) lJppgifterna innefatta endast näringsn1edel. Hade njutningsInedien lnedtagits, skulle säkerligen dif ferenserna ha blivit ännu mera utpräglade. ' Vi kunna sålunda konstatera lnycket stora lokala olikheter i efterfrågan på jordbruksprodukter. Å ena sidan ha vi fattiga länder såsom de asiatiska nled en efterfrågan, sonl inskränker sig till billigaste Inö jliga föda, vilken för stora delar av befolkningen representerar en lnycket låg produktiv kaloriförbrukning. Billigast ställer sig sonl regel den lokala produktionen av spanninål, son1 också på ett lnycket en del lnåste dock spannmålen ensidigt sätt dominerar kosten. hämtas från olnråden utanför landets gränser, och SåS0111 vi i ett föregående avsnitt kunnat konstatera, utgör riset den enda stora in1portvaran på livsn1edelsområdet för Asiens länder. I övrigt bestänl111es livsmedelsförsörjningen i stort sett av de lokala produktionsbetingelserna. SåsorTI av tab. 71 uppgick år 1937 Asiens ilnport av livsmedel till endast 0,4 doll. per inv. Världsdelen rynln1er 53 proc. av världens befolkning, men dess andel av livlnedelsllTIporten uppgick nälnnda år till endast 7,5 proc. efter värdet räknat. Denna Asiens ilnport består av relativt billiga produkter. De i tab. 72 S3.1TIlTIanställda kvantitetsuppgifterna över livsll1edelsimporten utvisa en andel för Asien på 15,5 proc. IZ vantitativt är sålunda l\siens andel av världsinlporten av livsInedel dubbelt så stor som efter värdet räknat. 2 ) Det billiga riset dominerar helt, och 66 proc. av den internationella handeln nled denna produkt gå till asiatiska länder. I övrigt äro endast två produkter av nämnvärd betydelse, nämligen socker och fettråvaror med en andel för 'Asien på resp. 19 och, 17 proc. Det rör sig ju i samtliga tre fall om vegetabiliska produkter av typen billiga energialstrare. Av frukt och grönsaker, njutningslTIedel och animalier 1) Det bör observeras att värdena bygga på de förstahandspriser, som producenterna erhålla, och därför ligga mycket lägre än budgetundersökningarnas värden, som återspegla detaljpriserna.

2) Kvantitetsberäkningen i tab. 72 avser perioden 1936/38 och ej samtliga livslnedel, som ingå i 1937 års värdesiffra. Detta torde dock ej nämnvärt påverka jämförelsen.

INGEMAR GERHARD

Tab. 71. 'Utrikeshandeln med livsmedel inom olika områden 1937 (doll. per inv,) I I

Område

Import

Balans

Export

+-

I

I-I-n-d-u-st-n-.e-u-ro-p-a-) - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 1 - 1 , - 2 - ; 1

15,2

Förenta Staterna

4,0

7,3

2,0

12,5

3,3

12,7 6,1

, 3°,3 33,2 39,2

7,2

33,9

Il

2,1

I

1',8 0,4

5,7 5.. 7 o,g

1,7

3,2

0,2

0,5

0,5

1,1

3,0

2,7

I

Summa I{auada

.

I Argentina, Uruguay, Paraguay l

.LL\.ustralien

,

3,9

.

I

Summa

I

Övr. Latinamerika Agrareuropa (exkl. Sovjetunionen) Afnka .

I Sovjetunionen 'I'

I

1Världen. . . .

. . . . . . .

.su.m.m.a.1

]<älla: Uppgifterna beräknade ur The Net,vork of World Trade, tab.

5,3 -

9,2

+ 17,6 + 29,3 -1- 33,1

+ 26,7 --I- 3,6

+ + + + +

3,9 0,5 1,5

0,3 0,6

0,3

3 och 7. l) Storbritannien m. N. Irland, Frankrike, Schweiz, Belgien, Holland, Sverige, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Italien.

2,

är dären10t Asiens importandel nlycket låg - endast 3-7 proc. på ett olnråde ryn1n1ande mer än hälften av världens befolkning.

Liknande är förhållandet med Sovjetunionen san1t större delen av Afrika. I förstnälnnda land uppgick livslnedelsilnporten 1937 till endast 0,2 doll. per inv. och i Afrika till 1,7 doll. Sistnälnnda siffra är påverkad av att såväl inonl norra som södra delen av världsdelen on1råden finnas n1ed ett relativt väl utvecklat näringsliv. Siffran är likväl låg i jämförelse med Europa, Amerika och Australien. Sanllnanfattningsvis kan Asiens, Sovjetunionens och Afrikas ställning inom världshandeln 'med livsmedel karakteriseras av att dessa områden rYlnnla 68 proc. av jordens befolkning men mottaga endast 12 proc. av världsimporten av livsn1edel efter värdet räknat och knappt 19 proc av kvantiteten.

Sonl lTIotsats ha vi industrio111rådena i Europa och N ordanlerika liksom de jordbrukso111rådena i An1erika och Australien. Dessa ha genomgående en 111ycket högre levnadsstandard än

SVERIGES UTRIKESHANDEL

världen i övrigt. Enligt Clarks beräkningar1 ) funnos 1935- 1 93 8 sexton länder med en inkolTIst överstigande 300 doll. per jnv. Bland dessa återfinna vi Förenta Staterna och åtta av de tio industriländerna på den europeiska kontinenten, nämligen i nu nämnd ordning Storbritannien, Schvleiz, Sverige, Frankrike, Tyskland, Österrike, Hollancl eckoslooch Belgien. De båda övriga industriländerna, Italien och vakien, konlnla betydligt längre ned på inkonlstskalan. Över 300strecket ligga vidare Nya Zeeland och Australiska statsförbundet..

IZanada, Argentina och Uruguay sall1t inolTI Europa Dannlark (inkl.

Island) och Eire. Sonl jälTIförelse kan näiunas att enligt salunla beräkning ll1edelinkolusten för Agrareuropas länder uppgår till 100- 1 5° doll., för Sovjetunionen till olnkring 100 och för Kina till knappt 50 doll.

De sexton länderna med en luedelinkoll1st överstigande 300 doll.

1110tsvara sonl synes just de europeiska och amerikanska lndustrionlrådena sall1t de all1erikanska och australiska jordbruksexportörern:l inom de telnpererade produktionsbältena, tidigare karakteriserade SOl11 rika på naturtillgångar och med en nledehnåttig kapitalutrustning.

Förbrukningen av närings- och njutningsmedel är inonl dessa 0111råden stor - det har redan i annat sanlmanhang nänlnts att den för de nordvästeuropeiska industriländerna och Förenta uppskattas till 50-60 doll. (förstahandspris 1925-1934) per inv. och år och för de nänlnda jordbruksländerna till 70--9° doll. SOlTI jämförelse kan nän1nas, att lned den vid beräkningarna använda prisnivån 60 doll. anses nlotsvara en fullgod (optimal) kost. InOlTI dessa onlråden kOlnmer befolkningen i stort sett upp till denna siffra. Det betyder icke endast en hög kaloriförbrukning (omkring 3.000 per dag eller Iner) utan också en hög kvalitet på födan. De billiga, energialstrande vegetabilierna och då i främsta rUlTInlet spannnlålen ha ersatts lned värdefulla skyddsämnen, och inslaget av anilTIalier är stort. Förhållandet kan belysas av att i kinesens knappa kost ingå 228 kg spannn1ål per år nlot endast 149 kg i tyskens diet och 90-100 kg i engelsn1annens. Å andra sidan är kinesen praktiskt taget utan mjölk och SInör, under det tyskens årskonstuntion uppgår till 123 kg mjölk och 9 kg sn1ör och 1) Clark, eolin, The Econoluics of 1960, tab. efter text. S01i1 vanligt räknar härvid Clark i dollars n1ed en köpkraft motsvarande genolnsnittet för 19251934. En dylik dollar definieras som 1. U. (international unit). Vid den ovannämnda inkomstberäkningen utgår han från 2.500 timmars arbete per år.

INGEMAR GERHARD

Tab. 72.

Världsimporten av livsmedel 1936/38

i l

Spannmål

Område

i

I I

I

A.

Kvantitet 10.258 223

2. 62 4!

92 1 2.257!

71 75 2 1

1

4. 626 3, 447

1.9 1 2

Övr. Amerika

2·994

83°1

4·9°6

2.297

3751

1.9°9

7.4 86 1. 28 7

554 21 4

280j 106; 21 I

2.5 20 21 7

Asien ..

I

.Australien

I

i

Sovjetunionen

Il B.

I Agrareuropa I Europa.

I

I

i I

! i

I I I

72

1

31

1

Procenttal

I Storbritannien . . . .

I Sverige .

I Övr. Industrieuropa2) I lndustrieuropa . .

I I

577 6

9

2.5 8 9

1

24,7 1,2 28,9

3 1 ,7 57,2

1

8,9 1 66,1

Förenta Staterna Övr. Amerika

.·1

Asien.. ..

Afrika Australiell Sovjetunionen Världen

..

18,2 3,1 0,5 0,2,.

239 1 136 1

531

4. 282

61,31 . 0,11 17,6j 79,0,

4,5 1

1,51

59,31 18,81 29'51 7,1 2,8 .

0,9 0,4

1.45 8

I I

45 1

83 9I 1

82 3\

20.1681 8621

25.1 5°1

3. 1 7 1 I 4 6 . 180 42 41 3. 595

1

3. 6051

1

6.5141

52.694

1

1·359'

5. 120

177 23 6 SI 28

2.15°

13. 16 7

1.5 15

594 2' 510

534

86 1

15. 01 5

5·359

1::;1

10,8 1,3 4 8 ,3

37,6

2.

34;1

9. 8 79' 6. 08 71 15.9 661

1.19 8 161

1

54'81

10,7

..

1

I

·1 41.2091 7·794

Världen.

i

1. 467 1

197 92

I

I 2·444 46 3 5. 6 5°

23.5 60 ; 4. 2 741 3.3 8 3; 8.5571 3. 235 1 I I . . . . . ! 3.6811 2731 35 2 \ 64\ _1.7201 _ 10.277 3·5°8 1

I

Summa

1

Ii

95

Industrieuropa .

j

;

Socker

I I

Europa.

I lI Förenta Staterna

! ! !

nmgs.medel

I

1. 2

13·°79

I

!

Anima-I Fett.råyaror lier

l )

I

Storbritannien l Sverige . . . . . . . .

I Övr. Industrieuropa2 )

i

I Frukt I

1.000 ton)

57'°1 60.41

1

213 1

11.4 8 51 85. 1 441

20J 23,71 I 1,°1 °'7,2°1 29,5 27,61 54,2

I

11,5

5,1

80,5

68,5

65,5

3 1 ,3

61,9

5,6 3,2

9,7 3,0

22,4 3,0

3 1 ,4 13,2

11,6.

8'81

12,7

25,4 1

44,61

18,7

16,8 1,4 0,6 0,0

3,3 4,4 0,9 0,5

18,7 4,7 0,7 -

15,5 3,0 0,6 0,3

100,°1 100,°1

100,°1

100,Oj

6,5' 2,5 0,5 1,2

100,°1 100,01 100,°1

3,71

7,7

7,1

1

Källa: Uppgifterna sammanställda ur Annuaire international de statistique agricole, tab. 133-192, 198-208. De omfatta samtliga livsmedel, som ingå i Internationella lantbruksinstitutets statistik. 1) lnkl. grönsaker. 2) Frankrike, Sch,veiz, Belgien, Holland, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Italien.

SVERIGES

en engelsman i den högsta inkomstklassen (10 proc. av befolkningen) förbrukar 177 kg mjölk och 16 kg smör. En får nöja sig med luindre än 6 kg kött och fisk årligen n10t 6r kg för en tysk och 93 kg för den välsituerade engelsmannen. Kinesens fruktkonstllntion stannar vid knappt 7 kg mot tyskens 43 o. S. v. l ) Ino111 det ovannämnda olurådet, ungefärligen lnotsvarande de sexton länder i vilka n1edelinkomsten överstiger 300 dol1., förefinnes sålunda per invånare räknat en efterfrågan på livsInedel, SOlU är betydligt . större än inolu övriga delar av världen. Den är dessutoll1 i hög grad inriktad på de högre kvaliteterna och representerar därmed en luycket betydande del av världskonsulntionen av anilnalier liksolu också av dyrbarare frukt och grönsaker.

1\10t denna stora efterfrågan på livsn1edel står för de ovannälnnda jordbruksländernas vidkominande en ännu 111ycket större produktion.

Sålunda kan nän1nas, att för Nya Zeeland livsmedelsproduktionen är r65 proc. större än den inhemska förbrukningen, för J)anlnark 93 proc., för .l\ustraliska statsförbundet 64 proc., för Argentina 33 proc. och för Kanada 17 proc. större. 2 ) InOlTI dessa länder 111edför sålunda den stora förbrukningen av livs111edel en partiell utjälTIning av den stora tillgången och föranleder icke någon ilnport ifråga om de produkter, son1 liggainom resp. lands produktionsprogram. Eftersom länderna ifråga äro belägna inom det kalltempererade produktionsbältet, uppstår dären10t importbehov ifråga om den del av efterfrågan, SOln riktar sig lnot produkter från de varlntempererade och tropiska produktionsbältena. Medan den inhelnska produktionen tillgodoser behovet av framförallt spannlTIål och animalier kommer ilTIportbehovet huvudsakligen att gälla njutningsmedel och socker (tropiska produkter), vegetabiliska fettråvaror och sydfrukter samt sådan spannmål, som ligger utanför produktionsprogran1met, t. ex. ris. Såsoln framgår av tab. 72 når sålunda Australien endast ifråga om njutningsInedel och frukt upp till 0,9 proc. av världsimporten, och närn1ast följer socker lTIed 0,7 proc. De båda sistnämnda varugrupperna (frukt och 1) Ur specialundersökningar för resp. länder. Uppgifterna sa1l11uanställda av Colin Clark i tab. sid. 4J, The Economics of 1960. För Storbritannien finnas två konsulutianssiffror avseende vardera JO proc. av befolkningen belägna i botten resp. toppen på inkolustskalan.

2) Clark, Colin, The Conditions of Economic Progress, tab. sid. 249. Såväl produktion SOlU konsulntion mätt i 1925-1934 års priser.

INGEMAR GERHARD

socker) utgöra de viktigaste inslagen i Kanadas i111port, sonl härav erhåller 3,9 resp. 3,5 proc. av världsinlporte11. För Argentina jä111te Uruguay och Paraguay slutligen representera sydfrukter och njutningsll1edel de viktigaste varugrupperna inon1 inlporten.

Den höga levnadsstandard, sonl råder i dessa "nya" länder, 111edför att importen av livsrriedel per invånare räknat blir ganska betydande, trots att den i stort sett begränsas till varnltenlpererade och tropiska produkter. Såson1 fra111går av tab. 71 uppgick den 1937 till ett värde av 7,2 doll. per inv. mot endast 0,5 doll. för _Asien, Sovjetunionen och" Afrika. Då el11ellertid dessa jordbruksländer äro glest befolkade och tillsalnnlans år 1937 räknade endast 37,5 milj. inv. eller nlindre än 2 proc. av världens befolkning, kommer deras livslnedelsimport att väga ganska lätt inom världshandeln med dessa produkter. })en representerade nämnda år endast 4,2 proc. av världsilnporten av nårings- och n j utningsmedel efter värdet räknat.

Industrieuropa och Förenta Staterna Aven helt annan betydelse för världshandeln med livs111edel blir den stora efterfrågan per invånare inom de europeiska och nordalnerikanska Dels rör det sig nälnligen härvid onl tätbefolkade länder, vilkas höga befolkningssiffror ge en 111ycket stor total efterfrågan på livsnledel, dels är S0111 regel den inhemska livslnedelsproduktionen otillräcklig, varför efterfrågan lnåste tillfredsställas genonl inlport icke blott ifråga onl tropiska och var"lntelnpererade produkter utan i icke obetydlig utsträckning också ifråga 0111 de kalltempererade, som ligga inom industriländernas eget produktionsprograin. Härvid föreligger emellertid en betydande skillnad lnellan det nordamerikanska och det europeiska industriområdet. Det förstnälnnda tillföres stora mängder livsmedel från kalltempererade och till en del också varlntenlpererade j ordbruksdistrikt utan att produkterna behöva passera någon landgräns och därined falla ino111 utrikeshandelns område. Detta salnlnanhänger ju med Förenta Staternas storlek. I Europa däremot falla som regel även kortare transporter, t. ex. från Dan111ark och Holland till Storbritannien, under den utrikes handeln. Förhållandet återspeglas i att (tab. 71) Förenta Staternas livsmedelsilnport 1937 endast uppgick till 7,3 doll. per inv., en sif fra endast obetydligt högre än de "nya" ländernas, lnedan för

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Industrieuropa n10tsvarande värde var n1er än dubbelt så högt eller 15,2 doll. per inv.

En bild av de olika ländernas självförsörjningsgrad på Jivsln:edelsproduktionens område ge Clarks förutnämnda beräkningar. 1) A y dessa fran1går att vid lnitten av 1930-talet Storbritannien var det land, som för sin livslnedelsförsörjning stod i största beroendet av ilnporten.

Den inhen1ska produktionen motsvarade blott 39 proc. av konsun1tionen. På långt avstånd följde Belgien n1ed 74 proc., och på tredje plats kon1 Schweiz lned 81 proc. I en tät klunga följde så och Frankrike lned i båda fallen gI proc., }"örenta Staterna lned 92, Sverige lned g6 och Tjeckoslovakien n1ed 98 proc. Sistnälnnda siffra gällde också Japan, det enda industrilandet utanför Europa och Norrtan1erika. DärIned äro nälnnda salntliga i Clarks tabeller ingående länder, S0111 uppvisa n1inus i livsmedelsförsörjningen, och de utgöras av nio av världens tolv industriländer. De övriga äro Holland, Italien och Österrike, varav endast det förstnämnda landet ingår i tabellen och visar en livslnedelsproduktion, SOln med 3 proc. överstiger konsumtionen. Det holländska näringslivet har ju också ett starkt inslag av trädgårdsodling.

Som synes bygga de europeiska och nordan1erikanska industriol11rådena en icke obetydlig del av sin livslnedelsförsörjning på in1port.

Denna kom111er givetvis att i första hand bestå av tropiska och varn1telnpererade produkter, vilka i regel ligga utanför resp. länders produktionsprogran1. Industrion1rådena kräva elnellertid en stor tillförsel j älnväl av de livsInedel, som framställas inoln det kal1tempererade produktionsbältet. Trots intensiv brukning olnöjliggör den lilla ,tillgången av jord per invånare en tillräcklig produktion ens av de livsInedel, Son1 enligt vad vi sett utgöra huvudprodukterna inom dessa olnråden, nämligen anilnalier jän1te grönsaker och frukt. I ännu lnycket mindre utsträckning kan t. ex. spannmålsbehovet fyllas. Son1 nälnnts ske transporterna av dess kalltelnpererade produkter för det nordalnerikanska områdets vidkon1111ande som regel ej över landgränser, vilket däreluot vanligen är fallet ino111 det europeiska industriolurådet.

Sammansättningen av livsmedelsimporten till Industrieuropa och Förenta Staterna belyses närmare i tab. 72, vars kvantitetsuppgifter omfatta samtliga livsInedel, som ingå i Internationella lantbruksinsti1) Clark, eolin, The Conditions of Economic Progress, tab. sid. 249.

49°

INGEMAR GERHARD

tutets statistik. För att börja 111ed produkter från i huvudsak det kal1tempererade olnrådet, lnottog Industrieuropa som synes 1936/38 icke mindre än 79 .proc. av världsilnporten av anilnalier och 57 proc. av spannmålsilnporten. För Förenta Staternas vidko111nlande voro 1110tsvarande .tal endast knappa 6 resp. 5 proc. Övergå vi till varIntenlpererade och tropiska produkter, blir olikheten lnellan de båda ol11rådenas il11portandelar betydligt nlindre. Av fettråvarorna gå sålunda 57 proc. till Industrieuropa nlot 10 proc. till Förenta Staterna. De11 sistnälnnda siffran blir för övrigt större, 0111 kvantiteterna onlräknas till råvara, efters0111 Förenta Staternas il11port till huvuddelen sker i fornl av olja, under det Europa fräl11st I110ttager oljehaltiga frön och frukter. Ifråga onl frukt, huvudsakligen var111telnpererade och tropiska produkter, utgjorde Industrieuropas andel av världsimporten före kriget 55 proc. 1110t 19 proc. för Förenta Staterna, och ifråga onl de tropiska njutningsIlledien var skillnaden ännu 111indre eller 60 proc. för Industrieuropa och 22 proc. för Förenta Staterna. Vad slutligen sockerinlporten beträffar, var Förenta Staternas ilnportandel rentav den större och uppgick till 3 I proc. lnot 28 för Industrieuropa. Detta samnlanhänger enlellertid nled ett tidigare redan 01TInä111nt förhållande, nälTIligen att sockret för Förenta Staterna representerar en tropisk produkt (rörsocker), under det vitbetan faller inoDl det europeiska produktionsprogra111met och för en rad länder ger en inhemsk onl också lned lnånga skyddsåtgärder 0111gärdad sockerproduktion.

Sålunda kan konstateras, att Industrieuropa 1936/38 nlottog icke 111indre än 54 proc. av världshandeln nled livs1uedel och att dess importandel inonl varje huvudgrupp nled undantag för sockret översteg 50 proc. Av de 85 milj. ton livsnledel, SOlTI under denna period årligen gingo i internationell handel, voro icke mindre än 46 lnil j. ton destinerade till de tio industriländerna i Europa. Därvid stod Storbritannien SOlTI ensaDl mottagare av 20 nlilj. ton. Denna Industrieuropas livsmedelsi111port hade på grund' av sitt stora inslag av dyrbarare produkter 50111 anil11alier, frukt och grönsaker sal11t njutningsmedel ett högt värde per viktenhet. Efter värdet räknat utgj orde ol11rådets andel av världsinlporten av livs111edel (1937) 60 proc. 1110t som näl11nts 54 proc. efter kvantiteten räknat.

Förenta Staterna 1110ttOg icke fullt12 proc. av världsi111porten' av livsn1edel 1936/38 1TIed höga andelar på on1kring 20--30 proc. för

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Tab. 73.

o lnra e

49 1

överskott och underskott i handeln med livsmedel inom olika områden 1936/38 (1.000 ton) I

Spann· mål

i F rukt') !

I

Anima· lier

I

Njut-

Fett·

1

I råvaror I

nlngsmedel

S ock er

I I

S umma

!Mili . dolJ.1

!

1937

I

i

Industrieuropa 2) - 21.9721- 2.890 -2.565 -7. 80 3 - 2·9°7 -- 2. 185 - 4 0 .3 22 - 2.847 Förenta Staterna + 1.5 82 -87 2 - 161 - 1.°9° -99° - 3.54 6 - 5·°77 -7°11 Övr. Amerika . . -+ 12.682 + 1.873 + 1.000 + 2. 02 4 + 1.5 62 + 3·434 + 22·575 064 Agrareuropa . . + 1.°43 + 800 + 1.°95 - 1.13 2 + 52 - 3 19 + 1.539 ++1. 611 1 Asien. 'j + 2.74 6 + 62 4 -49 + 5. 13 6 + 5 68 --1- 1.126 + 10.15 1 + 53°!

I + 2.79 1 Australien .

828 -I- 147 -25 + 1·334 + 5. 226 + 33 8 + 15 1 Afrika 54 6 + 35 + 2·779 + 1. 894 + 24 2 + 5.7 66 + 223 :1 + 27° -21 + 137 + 1.3 81 SoYjet -27 -I- 9 8 -37 1. 2 3 1 + 49

+.

,Världen . . . . . 1

+.

+ + 3731 + 2051 + 146 1 + 1591 +

1

1331

+ 2231 + 1. 2 391

-7331

.'Källa: Uppgifterna bygga ifråga om kvalltitetsuppgifterna på Annuaire international de statistique agricole 1939-4°, tab. 133-192, 198-208 och beträffande värdesiffrorna på The Net,york of World Trade, tab. 2, 3 och 7. 1) Inkt. grönsaker. 2) Storbritannien m. N. Irland, Frankrike, Sch,veiz, Belgien, Holland, Sverige, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Italien.

tropiska och varmtempererade produkter S0111 socker, njutnings111edel och frukt och i n10tsats härtill endast 5-6 proc. för spannmål och anin1alier. Liksom ifråga Oln den europeiska importen gäller, att efter värdet räknat in1portandelen blir större, näl11ligen i detta fall drygt IS proc. år 1937.

Tillsaminans mottogo Industrieuropa och Itörenta Staterna 1936/38 årligen 56 milj. ton livsIlledel motsvarande två tredjedelar av världsimporten. Efter värdet räknat var deras andel (1937) ännu högre eller drygt 75 proc. Dessa on1råden rYlnn1a endast IS proc. av världens befolkning.

I ett tidigare samn1anhang, då de lokala olikheterna på tillgångssidan behandlades, belystes med såväl kvantitets- SOl11 värdesiffror livsmedelsexporten från olika on1råden. Det kan nu vara av intresse att salllmanställa dessa uppgifter med de ovannämnda importuppgifterna för att därmed erhålla en bild av varuströn1marna på livsn1edelsom·· rådet. Detta har skett i tab. 73, S0111 för olika delar av världen visar föreko111sten av över- och underskott i handeln 111ed livsInedel såväl kvantitativt SOl11 värdemässigt.

Först och frän1st kanske bör anlnärkas, att för världen S0111 helhet

49 2

INGEMAR GERHARD

dessa balanser givetvis taga ut varandra. Likväl visar vår tabell ifråga OIU kvantiteterna exportöverskott för sanltliga varugrupper men tvärtonl importöverskott för den totala värdesiffran. Detta är ett genonlgående drag för internationell statistik. F"ullständigare uppgifter gå nänlligen att erhålla från det i regel nlindretal länder, SOl11 exportera en vara, än från det flertal, sonl i111portera den. Skillnaden är dock icke stor - för hela världshancleln lned liVSInedel uppgår den son1 synes till 1,24 nlil j. ton, vilket betyder att av exportens 86,38 milj. ton en bråkd,el på 1,4 proc. ej återfinnes i ilnportstatistiken.

Störst är differensen för animalierna, där den uppgår till 3,3 proc., något sanlinanhänger Iued svårigheten att ge riktig vikt åt den i stycketal angivna handeln lued levande djur.

Vad återigen angår det importöverskott, SOITI uppstår vid värdeberäkningar, beror detta på att i. handelsstatistiken värdet vid gränsen noteras. Exportvärdena räknas sålunda fob Iuen importvärdena cif, och världen son1 helhet erhåller ett inlportöverskott 1110tsvarande fraktkostnaderna i vidaste bemärkelse för den internationella handeln.

Enligt beräkningar uppgingo transportkostnaderna för världens utrikeshandel år 1938 till 12 proc. av exportens värde. 1 ) Det stämmer ganska väl härmed, att tabellens importöverskott på 733 Inil j. doll. luotsvarar 12,9 proc. av livsmedlens exportvärde, vilket nälnnda år uppgick till 5.669 milj. doll.

Av tab. 73 fralugår nu, att vare sig lnan räknar i kvantitet (1936/38) eller i värde (1937) ha endast två områden, nämligen Industrieuropa och Förenta Staterna, en nettoimport av livsnledel. Skillnaden mellan de båda 0111rådena är dock stor. För Industrieuropa uppgår denna nettoi111port enligt tab. 71 till I 1,2 doll. per inv. nl0t 5,3 för Förenta Staterna. IZvantitativt är differensen ännu större, i det livsmedelsinlporten i förra fallet uppgår till 159 kg per inv. nlot 38 kg i sistnämnda.

SalU synes (tab. 73) gäller Industrieuropas importöverskott salutliga varugrupper, n1edan Förenta Staternas begränsar sig till de varnltelTIpererade och tropiska produkterna. Ifråga on1 spann111ål har Förenta Staterna däreITIot exportöverskott, och handeln med aninlalier är så obetydlig, att nlan kan bortse från den. det stora underskottsområdet Industrieuropa (40 lnil j. ton) 'och i mindre utsträckning Förenta Staterna (5 milj. ton) gå livsmedelstransporterna från överskottsområdena inoDl övriga delar av 1) The N etwork of World

sid. 16.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

493

världen. En stor skillnad föreligger i sistnän1nda hänseende ll1ellan å ena sidan de jordrika "nya" länderna inon1 de ten1pererade produktionsbältena och å andra sidan de tätbefolkade tropiska ol11rådena. I förra fallet blir det tillgängliga exportöverskottet trots hög inhen1sk förbrukning stort per invånare räknat, i senare fallet litet trots låg levnadsstandard och livslnedelskonstllntion. Sålunda levererade 1937 Australien (tab. 71 ) ett exportöverskott på 33 doll. per inv., Kanadas uppgick till 18 doll., och för de icke-tropiska jordbruksländerna i Sydamerika (Argentina, Paraguayoch Uruguay) var siffran 29 doll. per inv. För saintliga dessa jordrika länder inon1 det telnpererade produktionsbältet uppgick exportöverskottet 1937 till i genolnsnitt 27 doll. per inv. Som n10tsats härtill stå de tropiska jordbruksländerna i Sydan1erika n1ed ett exportöverskott på S doll. per inv., AJrika lnecl 1,5 och Asien 111ed 0,5 doll. per inv.

Afrikas vidkolnlnande nå de nordliga och sydliga delarna av landet upp till ett exportöverskott på 2,6 doll. per inv., och för . A . ..sien representerar Sydostasien den högsta siffran lned 1,6 doll. i exportöverskott per inv. Agrareuropas exportöverskott var något högre eller 3,9 doll. per inv.

I övrigt ger tab. 73 upplysning om vilka olnråden son1 leverera de olika livslnedlen till Industrieuropa och Förenta Staterna. Den dOlninerande spanninålsleverantören är SOln synes A111erika, 111edan animalierna kon1n1a från Agrareuropa, Sydalnerika och Australien. Största exportören av fettråvaror är Asien, men också Alnerika och Afrika äro av betydelse. De båda sistnä111nda världsdelarna ge de _största exportöverskotten av njutningsmedel n1ed Asien på tredje plats. Den störste sockerexportören är Mellanamerika närmast följt av Australien och Asien. Vad slutligen frukten beträffar, konliner det största exportöverskottet från An1erika, varefter i nu nän1nd ordning följa Agrareuropa, Asien och Afrika.

Slutligen kan nälnnas att av Industrieuropas och Förenta Staternas san1manlagda i111portöverskott på 45 n1ilj. ton (1936/38) till ett värde av 3.550 milj. doll. (1937) den störste leverantören var övriga Alnerika. Dess andel uppgick till bortåt halva kvantiteten (48 proc.)

Inen utgjorde blott 38 proc. av värdet. Närn1ast följde Asien n1ed 22 proc. av kvantiteten och 19 proc. av värdet och Afrika 111ed 12 resp.

8 proc. Även- Sovjetunionens export visade en högre kvantitativ andel eller 3 proc. 1110t knappt 2 proc. av värdet. Motsatt var förhållandet för Australien, vars exportöverskott representerade I I .proc. av kvan-

494

INGEMAR GERHARD

titeten och 12 proc. av värdet, sa111t fran1förallt för Agrareuropa, vars kvantitativa andel på blott 3 proc. n10tsvarades aven värdenlässig andel på icke lnindre än 22 proc., var därined Agrareuropa den näst Amerika störste leverantören av livsInedel till världens underskottsolnråden. I ett tidigare salnmanhang ha berörts orsakerna till dessa stora variationer i lnedelpriset på livsnledelsexporten från olika områden.

Sverige Sveriges läge ifråga 0111 efterfrågan på livs111edel frarngår i stort sett av vad redan anförts om Industrieuropa, varav ju vårt land utgör en del. Ett särdrag utgör dock det nordliga läget, S0111 särskilt för Norrlands vidkommande kräver en st.or kaloriförbrukning vid utearbete, något som återspeglas i det stora inslaget av fett fläsk i konsumtionen. Även kan nämnas, att socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar visa en betydligt högre kaloriförbrukning för landsbygds.;. än för stadshushål1. 1 ) Här inverkar icke blott den större utevistelsen för landsbygdens befolkning (jordbruks- och skogsarbete) utan också vad i ett tidigare samn1anhang anförts Oln industrialiseringens tendens att i flera hänseenden n1inska kaloribehovet,_ något som ju frainförallt får betydelse för stadsbefolkningen.

Den viktigaste faktorn bakoln efterfrågan på livsrlledel i Sverige var dock den höga levnadsstandard, son1 vårt land åtnjöt under den nu behandlade perioden 1936/38. Enligt Clarks förutnän1nda beräkningar2 ) 'funnos före kriget (1935/38) sexton länder och däribland Sverige, SOln nådde över en,årsinko111st av 300 doll. per inv. Sveriges siffra var därvid 367 doll. och överträffades endast av åtta länder.

En annan beräkning av Clark3 ) utvisar, att vid n1itten av 1930-talet livsmedelsförbrukningen i Sverige uppgick till 48 doll. per iny. (n1ätt i 1925-3-4 års förstahandspriser ), varvid vi lågo i nivå lned Storbritannien och Tyskland (49 doll.).

Redan dessa, på grund av sin natur dock endast n1ycket ungefärliga, internationella beräkningar ge vid handen en hög standard ifråga on1 1) Wahlfisk, K. O., Livsmedelskonsumtionen inon1 olika socialklasser, fa111ilj etyper och landsdelar (Jureen, a. a., § 7: 2).

2) Cla'rk, Colin, The Econolnics of 1960, tab. vid sid. 118.

3) Clark, Colin, The Conditions of Ecollon1ic Progress, tab. vid sid. 249.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

495

livsluedelsförbrukningen i vårt land. De bekräftas av svenska undersökningar. Sålunda uppgick 1936/38 förbrukningen i Sverige1 ) till i 3.215 kalorier per inv. och år. Amerikanska beräkningar över kaloriförbrukningen 1933/34-1937/38 i tjugo europeiska länder 2 ) ge icke något land en så hög siffra. Närn1ast k0111111er Danlnark lued 3.200, Schweiz med 3.150 och Finland n1ed 3.100. Det bör dock nämnas, att den aluerikanska undersökningen för nälunda period ger Sverige siffran 3.000, varigenom Sverige skulle k0111n1a på fjärde plats bland de tjugo europeiska länderna.

Av den svenska totala kaloriförbrukningen på i runt tal 3.200 per inv. luotsvara 2.200 vad SOlU i ett tidigare samluanhang betecknats S0111 produktiv kaloriförbrukning. Storleken av denna förbrukning belyses kanske bäst av att före kriget, såso111 ,i ett tidigare salumanhang nän1nts, den produktiva kaloriförbrukningen beräknades till endast hälften eller 1.100 per individ och dag i Asien och till 1.900 i Europa likson1 också i N ord- och Sydaluerika.

LivslTIedelsförbrukningen i Sverige är emellertid hög icke blott ur kvantitativ utan också kvalitativ synpunkt. Det har i ett tidigare san1n1anhang fran1hållits, att storleken av det animaliska inslaget i kosten utgör ett användbart n1ått på dess kvalitet. Av den ovannämnda svenska kaloriförbrukningen 1936/38 på 3.215 per inv. och år komn1o 1.768 motsvarande 55 proc. på vegetabilierna och sålunda 45 proc. på anilnalierna. SOlTI j ämförelse kan erinras om att. tidigare anförts, att anin1alieinslaget i kalorier räknat före kriget utgj orde 5-8 proc. i Asien, 25 proc. i Europa och endast för Australien nådde upp till en så hög siffra som 40-50 proc. Även ur kvalitativ synpunkt stod sålunda före kriget den svenska livsmedelsförbrukningen i nivå med de bäst situerade länderna., Det har redan i annat sammanhang framhållits, att den svenske konsulnenten, 1936/38 i genomsnitt fick' betala kr. 4: 38 pr 10.000 kalorier anin1alier mot endast kr. I: 35 för samma luängd 'vegetabilier. 3 ) Det betyder att den större delen av konsumtionsutgifterna - enligt olika beräkningar varierande mellan 60 och 73 proc. - går till animalier, under det den mindre delen ger fler kalorier vegetabilier. Härvid äro givetvis ej medräknade njutnings1) Jureen, a. a., manuskripttabell.

2) World Food Situation 1946. U. S. Department of Agriculture. ton 1946, tab. XXI. 3) J a. a., ll1anuskripttabell.

Washing-

INGEMAR GERHARD

Tab. 74.

Arsförbrukningen per capita i Sverige av vissa livsmedel m. m.

1801-1940

I I I

l

Arligen

Vete

Råg

kg

kg

1801/10

7

18II/ZO

8

1821/3 0 18 3 1 /4 0 18 4 1 /5 0

83

I

10 II

1851/60 1861/7 0

12 16 18

I 1871/80

24

188r/90 1891/00 19 01 / 10 19 21 /3 0 193 1 /4 0

35 51 66 92 1°3

I

93 95 98 100 115 119 13 1 13 6 12 5 117 80 56

Potatis kg

28 61 155 18 7 208 24° 24° 262 23 8 233 253 17 12 ) 15 82 )

Kaffe

Te

Socker l )

kg

hg

kg

0,9 1,2

I 0,6 0,9 1,5 1,7 2,3 3,0 4,1 5,9 6,8 7,6

0,08 0,11 0,18

1,3 1,7 2,4 3,8 5,0 7,7 10,6 16,1

Brännvin l

Öl

Vin

Tobak

1

1

kg

I I

I I

I

4°,0

12,5 9,8 11,1

0,35 0,4 0

23,0

7,5 7,4 7,2

0,60 0,80

37,0 48,8

4,4 4,4

10,5 11,0 16,8 21,8

0,4 0,4 0,8 0,6

0,7 0,8 1,1 1,1

23,4 24,4

0,7 0,6

1,3 1,5

23,9 23,7

0,7 0,9

1,4 1,4

l{älla: Uppgifterna för åren 1801-1910 äro hämtade från Betänkande i utvandringsfrågan av G. Sundbärg (emigrationsutredningens huvudbetänkande), sid. 87. För efterföljande år ha siffrorna för vete, råg och potatis beräknats inom Livsmedelskommissionen, medan övriga hämtats ur Statistisk årsbok 1946, tab. l8J. 1) Råsockervärde. 2) Avser nettokonsumtionen och ej direkt jämförlig nled tidigare siffror, som avse en bruttokonsumtion innefattande även utfodring n1. m.

I11edlen, vilka ju äro av vegetabiliskt ursprung och intaga ett betydande utryn11ne i den svenska. konsumtionen. l\T jutningsmedel i forln av kaffe, te, kakao, tobak, kryddor och drycker Inatsvarade 1936/38 ett konsulntionsvärde av icke mindre än 703 milj. kr. eller nästan lika n1ycket SalU samtliga vegetabilier.

I hur gör grad denna stora och på hög kvalitet inriktade livslnedelsförbrukning i Sverige är en följd av industrialiseringen och den i san1band härlned höjda levnadsstandarden fran1går aven jäInförelse lned förhållandena under tidigare perioder. I tab. 74 ha samInanställts uppgifter rörande årsförbrukningen per capita 1801-1940 av vissa livsmedel. Som synes har konsumtionen av vete femtondubblats från 7 till 103 kg per capita, samtidigt som rågförbrukningen sjunkit från 83 till 56 kg. Förskjutningen från råg lTIot vete är ett u;ttryck för kostens kvalitativa förbättring. Samtidigt är det intressant att kon-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

497

statera, att den totala brödsädesförbrukningen befann sig i stigande från 90 kg 1801/10 till det dubbla eller 183 kg 1901/10. Därefter har den åter sjunkit till 159 kg 1931/40. San1ma förhållande har tidigare konstaterats på ett internationellt n1aterial, nä111ligen l11ed stigande levnadsstandard till en början stark ökning av billiga energialstrare 50111 spannmål men därefter allt lTler förskjutning n10t de dyrare ani111aliska kalorierna, en förskjutning SOl11 småningom leder till absolut tillbakagång för vegetabilierna. Kanske ännu tydligare återspeglar sig detta i förbrukningen av potatis, vilken redan på 18so-talet nådde i närheten av sin toppsiffra och efter 187o-talet gick tillbaka. Son1 ol11nä111nes i en not till tab. 74 äro siffrorna för n1ellankrigsperioden ej direkt jän1förbara l11ed siffrorna för tidigare år. Man ser eIneIlertid, att nedgången i potatiskonsu111tionen fortsatte även under n1ellankrigsperioden och sjönk från 171 kg per inv. under I 92o-talet till IS8 kg under 1930-talet.

En n10tsatt bild visa de övriga varorna. Sålunda har förbrukningen av socker under perioden ifråga stigit från I till 49 kg per capita. l::ör njutningsn1edlen finnas ej fullständiga serier: n1en n1an kan konstatera en ll1er än tiodubbling av kaffeförbrukningen sedan 183°talet, en tiodubbling av tekonsulntionen sedan 186o-talet och en l11er än fördubbling av öl- och vinförbrukningen sedan 1850-·talet. En kraftig nedgång visar däremot brännvinsförtäringen. Slutligen kan noteras, att efter en ökning under 18oo-talet förbrukningen av tobak under de senaste årtiondena gått tillbaka. Detta salnmanhänger med en förskjutning från tugg- till röktobak, vilken senare representerar en l11ycket n1indre kvantitativ förbrukning. Även sistnämnda förhållande representerar väl en kvalitativ förbättring av levnadsstandarden.

En saml11anfattande bild av utvecklingen sedan 1876/85 ger on1stående tablå, son1 i kalorier visar konsun1tionen av j ordbruksprodukter (ink!. lnargarin) per dag och invånare.1 ) Son1 synes "befann sig den totala förbrukningen liksom i ännu högre grad den animaliska delen därav under hela tiden i stigande, under det den vegetabiliska delen nådde sitt maxin1un1 redan i början av innevarande sekel och under mellankrigsperioden gick ganska kraftigt tillbaka. It'ör hela perioden sjönk vegetabiliernas andel från 76 till 56 proc., salntidigt SOl11 anin1aliernas nästan fördubblades från 24 till 44 proc.

Ett betydligt rikligare jämförelsematerial står till buds, on1 n1an vill 1) Jureen, a. a., tab.

10: 14.

INGEMAR GERHARD

I 1876/851 Vegetabilier . .

Animalier ..

. . ..... . . . ....

Summa

I.73° 55° 2.280

188619511896/19051 1906/151 1920/291 193 0 /39

1.820 610

I

2·43°

I.990

I.94° 830

I

2·77°

I

99° 2.g80

I

1.860 I.I90

I.730

3·°5°

I 3. 100

I.37°

inskränka sig till mellankrigsperioden. En bild av utvecklingen från 1920 till 1936/38 är tab. 75 avsedd at,t ge. Det förstnämnda året har satts lika lned 100, och jämförelsen bygger på 1939 års priser. Det bör observeras, att indextalen återspegla total förbrukningens utveckling. Son1 jän1förelse har längst ned införts en sifferserie utvisande folklnängdens stegring under sanlnla tid.

Först och frän1st kan konstateras, att förbrukningen av födo- och njutningsän1nen från 1920 till 1936/38 stigit med 21 proc., samtidigt som folknlängden ökat blott 7 proc. Förbrukningen har sålunda stigit tre gånger hastigare. Denna ökning är elnellertid enbart kvalitativ.

Kaloriförbrukningen per capita visade under lnellankrigsperioden icke någon utpräglad tendens vare sig till ökning eller lTIinskning. Elasticitetsberäkningar ge vid handen, att den sammanlagda kaloriförbrukningen per capita under denna tid i stort sett var opåverkad icke endast av inkolnst- utan också av prisförändringarna. För kaloriförbrukningen erhålles nämligen för 1921-1939 en priselasticitet på 0,08 för salntliga livsmedel och Ininus 0,01 för jordbruksprodukter. InkolTIstelasticitet för SalTIlna period är för samtliga livsInedel 0,07. och för jordbruksprodukter nlinus 0,04. DärelTIot finnes ett tydligt positivt sanlband nlellan pris- och inkolnstnivå och den i värde uttryckta livslnedelsvolylTIen. För ovannälnnda period erhålles sålunda härvid en inkomstelasticitet på 0,28 och en priselasticitet på 0,21.1 ) Det betyder att under lTIellankrigsperioden en realinkomstökning på t. ex. 10 proc. ledde till en ökning av livsmedelsvolYlnen och därmed också livsmedelsutgifterna lned 2--3 proc., medan en allnlän prissänkning för livsllledel nled 10 proc. lnedförde 'en ökning av livsmedelsvolymen ll1ed 0111kring 2 proc. och sänkte livsll1edelsutgifterna lned olnkring 8 proc.

Denna förskjutning i. efterfrågan på livsInedel under ll1ellankrigsperioden n10t högre kvaliteter inom ramen för en oförändrad kalori1)

Jureen, a. a., appendix XIV, Statistisk efterfrågeanalys.

SVERIGES UTRIK.ESHANDEL

Tab. 75.

Förbrukningen av olika livsmedel (Index

1920 =

Varuslag

499

Sverige 1920--1938

IDO)

19 20

I

I JO, IM"""]

gryn, bröd.

IPotatis, ärter o. bönor ITrädgårdsprod. m. m. ,Sydfrukter m. m . . . . !Socker, sirap, honung.

'1

I

II 104

97

100

94

88

79

100

IOS

128

13 8

100

12 9

222

293

100

122

145

16 5

I07

II6

II9 13 2 104

I

I

Vegetabilier

IOO

Kött och fläsk. l\1jölk Matfett lOst lÄgg iFisk.

100

114

13 0

100

10 5

Ila

160

I

18 5

26 5

106

128

153

100

I

87

95

114

IOO

I I

100

-I

jödo- och niutningsäwz,nen

. . . . . . . . . ·1

I

IOg

I22

I30

IOO

Io8

I20

I27

100

84

1°4

109

100

89

108

109

100

81

85

97

IOO

87

IOI

Io6

IOO

I02

II5

I

100

1°3

1°4

\

·1

Niutningsä1nnen Sum1na

133

100

Kaffe, te, kryddor Drycker.

IITobak ..

Folkmängd.

113 13 1

100

Suwz,n1,a li'iJsn1.edel

85

100

I

Källa: Siffrorna beräknade på grundval av Jureen, a. a., tab. VIII:

rorna avse volynlen räknad i

1939

I2I 1°7 I I.

Siff-

års priser.

lnängd kan studeras i tab. 75. lYfan lägger först märke till att endast ifråga Oln två livsmedel förbrukningen sjunkit under perioden ifråga.

Dessa äro spannn1ål (n1jöl, gryn och bröd) och potatis (jämte ärter och bönor). Per räknat är nedgången under periöden icke n1indre än 2 I resp. 26 proc. Som l110tsats står förbrukningen av sydfrukter o. dyl., S0111 under denna relativt 'ko'rta period nästan tredubblats, och ostkonsu1l1tionen, S0111 stigit n1ed 165 proc. En ökning 111ed n1er än 50 proc. visa socker, n1atfett och ägg' och med ll1inst 30 proc. trädgårdsprodukter saInt kött och fläsk.

Under det förbrukningen av' vegetabilier under l11ellankrigsperioden steg l11ed 19 proc. och av anin1alier 111ed 30 proc., var uppgårigen för njutnings111edel blott 6 proc., vilket betydde en praktiskt taget O'för-

5°0

INGEMAR GERHARD

percapitaförbrukning. Efter den kraftiga stegringen under hade tydligen en viss lnättnad nåtts redan ,;id tiden för första världskriget.

Den stora och ur kvalitativ synpunkt alltjän1t stigande efterfrågan på livsmedel, som fran1går ur de ovan givna förbrukningssiffrorna, har givetvis komluit att allt n1er gå utöver de lnycket begränsade produktions förutsättningar, sonl Sverige har på on1rådet och för vilka i ett tidigare avsnitt redogjorts. Resultatet lnåste bli att under någorlunda fria handels förhållanden en betydande del av denna efterfrågan tillfredsställes genom ilnport. Detta n1åste först och frälust - liksom för Industrieuropa i övrigt - gälla de varn1ten1pererade och tropiska produkterna, vilka ju helt falla utanför produktionsprogrammet för svenskt jordbruk. Även ifråga on1 kallten1pererade produkter måste e111ellertid på grundval av vad ovan anförts om de dåliga produktions-förutsättningarna - frainförallt klimat, liten jordtillgång och dyrbar arbetskraft - en betydande in1port väntas, i likhet med vad som ovan konstaterats för övriga europeiska industriländer. Med hänsyn till det svenska j ordbrukets förskjutning n10t anilualisk produktion jämte trädgårdsodling bör detta in1portbehov närluast avse spannluål.

Såsom redan ovan omnälnnts beräknade Clark vid n1itten av 1930talet Sveriges grad av självförsörjning på livsn1edelso111rådet till 96 proc. Av intresse är en1ellertid att erfara hur självförsörjningen ställde sig under den relativt fria handel, SOlTI rådde under senare delen av 1920-talet. Beräkningar ha här utförts av Jureen. 1 ) Av dessa framgår att lnot slutet av 1920-talet den inhen1ska produktionen av livsInedel täckte endast 77 proc. av konsun1tionen. Bortser luan från den produktion, SOIU byggde på in1port av fodermedel och konstgödsel, var självförsörjningsgraden blott 65 proc. I detta förhållande lnedförde jordbruksregleringen en fullständig förändring. Självförsörjningsgraden drevs upp, så att den för 1936/38 uppgick till drygt 96 proc. Denna ökade självförsörjning kunde en1ellertid genon1föras endast lned hjälp aven stigande ilnport av fodermedel och konstgödsel.

Bortses det från denna ilnport, steg självförsörjningsgraden blott från 65 till 79 proc.

Vill n1an fullfölja denna undersökning för enskilda varugrupper, finnas endast tioårsluedeltal tillgängliga) avseende 1920-talet resp.

J 8oo-talet

1) Jureen, a. a., Kap. försörjningsgraden.

ID,

Förändringar i konstuntionsvolyn1en och i själv-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

50r

I 930-talet.

Dessa "isa för I 920-talet en svensk självförsörjningsgrad ifråga 0111 livs111edel på 8r proc. n10t 92 proc. för 1930-talet.

För enbart jordbruksprodukter1 ) ökades sal11tidigt självförsörjningsgraden starkare eller från 86 till 100 proc. För de anin1aliska jordbruksprodukterna innebar detta en fördubbling av överskottet från 4 till 9 proc. (sj älvförsörjningsgrad r04 resp. r09), samtidigt son1 försörjningen n1ed vegetabiliska jordbruksprodukter steg från 75 till 93 proc. I sistnälnnda fall utgjorde de märkligaste förändringarna höjningen av självförsörjningsgraden för lnjöl, gryn och bröd av vete och råg från 69 till 93 proc., san1t av socker och sirap från 62 till 87 proc. För grönsaker och rotfrukter kvarstod däremot självförsörjningsprocenten vid oförändrat 95, och för frukt och bär sjönk den från 65 under 1920-talet till 54 under 1930-talet. 1,1argarinförbrukningen byggde under båda årtiondena oförändrat till endast 3 proc. på inhen1ska råvaror. Slutligen kan nä111nas, att ifråga 0111 de utanför alla dessa beräkningar liggande njutningsll1edlen, nän1ligen kaffe, te, kryddor, tobak och drycker, självförsörjningsgraden sjönk från 55 proc. r92o/29 till 52 proc. 1930/39.

Vi kunna sålunda konstatera, att den under 1920-talet relativt låga självförsörjningsgraden ifråga on1 brödsäd, socker, frukt och njutningsn1edel för de båda förstnämnda produkternas vidko111111ande under 1930-talet till nära nog full självförsörjning, n1edan den ifråga Oln frukt och njutningsmedel tvärtom sjönk. För n1argarinet gällde oförändrat, att det i huvudsak fran1ställdes av inlporterade fettråvaror. De ani111aliska jordbruksprodukterna slutligen fralllställdes redan under 192o-talet i överskott, och detta sistnän1nda fördubblades under påföljande årtionde. ])ärvid byggde dock produktionen på en stigande ilnport av bl. a. fodermedel.

Det är denna nya, av jordbruksregleringen orsakade situation ifråga on1 Sveriges läge på livsmedelsförsörjningens område, som återspeglas i våra tabeller för perioden 1936/38. Vi återkolllma härtill i nästa avsnitt, där överföringshindren behandlas, men det kan redan nu pekas på att den svenska livsmedelsin1porten har en san1111ansättning., S0111 i hög grad avviker från Industrieuropas och från vad 111an kunde vänta l11ed hänsyn till produktions- och efterfrågeförhållandena in0111 landet. I{vantitetsuppgifterna i tab. 72 utvisa, att under 1936/38 Sveriges andel av Industrieuropas sockerilnport var blott 0,3 proc.,

1) Innefattar bl. a. ej lnargarin och trädgårdsprodukter.

5°2

INGEMAR GERHARD

av anin1aliein1porten 0,2 proc. och av spannn1ålsilTIporten 0,9 proc. I sistnän1nda fall rörde det sig dock fra111förallt OITI lTIaj s för den inhe111ska ani111alieproduktionen, och i den n1ån brödsäd importerades stod härelTIot en t. o. n1. något större export. Däremot uppgick vår andel av fruktin1porten till 2,2 proc., av njutningslTIedlen till 2,1 och av fettråvarorna till hela 5,4 proc. Sistnämnda inrymde ej blott lTIargarinråyaror utan också det för svensk ani111alieproduktion så viktiga kraftfodret.

c.

ÖVERFÖRINGSHINDER

Vi ha i de föregående avsnitten konstaterat stora lokala olikheter i såväl tillgång S0111 efterfrågan på livsn1edel, de förra närmast SalTImanhängande lTIed kvalitativa och kvantitativa skillnader i jordtillgången, de senare varierande i frän1sta run1n1et 111ed inkolTIsten. Ett större och ett lnindre underskottsolnråde, Industrieuropa resp. Förenta Staterna, ha kunnat konstateras på livslnedelsolnrådet. 1\11 dessa båda underskottsområden gingo 1936/38 efter kvantiteten räknat två tredjedelar av all internationell handelined livsmedel. Värden1ässigt uppgick 1937 deras andel till icke lTIindre än 75 proc., medan deras andel av världens befolkning var blott 18 .proc. De representerade ett ilnportöverskott på drygt 45 111ilj. ton resp. 3.550 lnilj. doll.

Det största överskottsolTIrådet å andra sidan utgj orde An1erika (exkl. Förenta Staterna), vare sig man räknar i värde eller kvantitet.

På andra plats följde efter värdet men efter kvantiteten Asien. Dessa tre stora överskottsområden svarade för närinare 80 proc. av Industrieuropas och Förenta Staternas livsmedelsunderskott i värde räknat (icke fullt 75 proc. av kvantiteten). Därefter följde Australien lned 12 proc. och Afrika lned 8 proc. Sovjetunionens andel stannade vid lnindre än 2 proc., allt i värde räknat.

Redan i det föregående har ganska ofta framskymtat, att den faktiska utrikeshandeln icke motsvarat vad n1an kunde vänta sig S0111 resultat av tillgångs- och efterfrågeförhållandena. Det har också i åtskilliga sådana fall hänvisats till inverkan från handelshinder av olika slag. Vi skola nu i detta avsnitt ägna upplnärksamheten åt de överföringshinder av olika slag, som hade större betydelse för den internationella handeln lned jordbruksprodukter under den period vi här behandla, alltså 1936/38.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

5°3

l\/lan kan, såsom framhölls i inledningskapitlet, principiellt skilja rnel1an två slag av överföringshinder, nän1ligen dels transportkostnader, dels handels- och valutapolitiska åtgärder. Vid den fullkolTIliga frihandel, som ofta figurerar sonl en förutsättning i utrikeshandelsteorien, inträder givetvis transportkostnaden ensanl son1 störande lTIOment i varornas förflyttning länderna enlellan. U'nder lnellankrigstiden förlorade elnellertid transportkostnaderna sin tidigare ställning sonl det dominerande hindret för internationellt varubyte. Delvis berodde detta på att transportväsendet utbyggdes, förbättrades och förbilligades nlen framför allt på att nya hinder av icke ekonolnisk art fralnträdde, huvudsakligen på det handelspolitiska onlrådet. Under den period, SOlTI vi här behandla, hade redan tullarna hunnit bli betraktade som relativt beskedliga hinder i jämförelse 11led de kvantitativa regleringar, valutarestriktioner ITI. n1., sonl vuxit franl i handelspolitiken. De senare medförde, att det internationella varubytet allt lner avlägsnades från vad det skulle ha varit, onl det bestämts endast av lokala olikheter i produktionskostnader, transportläge och efterfrågan. Icke minst gjorde sig denna utveckling gällande på det område vi nu behandla, nämligen ifråga on1 jordbruksprodukterna.

Resultatet blev en förskjutning från livsn1edel och i någon lnån också från industriprodukter mot råvaror, vilka 1938 komnlo att utgöra den största gruppen i världshandeln. BakolTI denna förskjutning låg dels en ökad självförsörjning på livslnedelsproduktionens område, dels en av handelshindren ökad marknadslokalisering av industrien. Överföringshinder av annat slag representera de n10nopolistiska nationella och internationella avtal, som under mellankrigstiden spelade en icke obetydlig roll på utrikeshandelns olnråde. Tyvärr föreligger ett mycket ofullständigt material för belysande av denna faktor.

Transportkostnadernas inverkan Transportkostnaderna i vidaste bemärkelse få givetvis Inycket olika betydelse för olika varor,' beroende på deras värde per viktenhet liksom på graden av lättförstörbarhet, ömtålighet o. dyl. l\..v särskild betydelse är härvid transportkostnadens förhållande till förädlingsgraden. För flertalet produkter gäller, att de kunna förekomina i internationell handel i olika förädlingsstadier. På textiloInrådet omfattar sålunda varubytet hela serien från spånadsälnnet till det färdiga

INGEMAR GERHARD

plagget, på bergshanteringens olnråde från den nybrutna lnalmen till den färdiga ll1askinen och på skogsprodukternas olnråde från den oarbetade massaveden till det finaste skrivpapperet, för att nu nän1na några exempel. Som huvudregel dock med lnånga undantag gäller härvid, att stigande förädlingsgrad betyder sjunkande transportkostnad. Det drager t. ex. en betydligt större transportkostnad att exportera lnassaveden än pappersmassan. I motsatt riktning verkar dock differentieringen av frakttaxor l11ed hänsyn till varans värde.

För den internationella handeln, som efter kvantiteten räknat till 75--80 proc. går sjövägen, har sistnämnda förhållande fått ökad betydelse genon1 linjefartens framträngande under mellankrigsperioden på trampfartens' bekostnad. I linjefart äro nälnligen frakterna i likhet lned järnvägstaxorna i högre grad differentierade efter godsets handelsvärde. l ) Livsmedlen skilja sig elnellertid ur transportsynpunkt från flertalet andra varor. Sålunda tillåta de som regel ,längre transporter endast i ett visst för varje produkt bestälnt förädlingsstadiuln. Den ovannämnda för andra varuområden karakteristiska handeln lned en produkt i en serie förädlingsstadier förekommer sålunda praktiskt taget ej på livsmedelsområdet. Spanninålen är en internationell handelsvara men endast i l11indre utsträckning lnjölet och knappast alls brödet. lVrjölken är icke internationell handelsvara liksom ej heller vitbetan eller sockerröret - därelnot äro sll1öret och sockret det. Exelnplen kunna lnångfaldigas. Man får lued anledning härav för varje produkt en ganska stel uppdelning lnellan den förädling, son1 lokaliseras till exportlandet, och den S 0111 äger rU111 i irnportlandet. Lokala olikheter i transportläget n1edföra därför vanligen ej för livsmedlen olikheter i förädlingsgraden för de produkter, son1 gå i internationell handel. Av samma anledning kunde den under 1930talet av flertalet stater bedrivna självförsörjningspolitiken icke i någon större utsträckning syfta till sänkt förädlingsgrad ifråga om importen av livsmedel, något S0111 på övriga varuområden utgjorde ett viktigt inslag i den förda handelspolitiken. Givetvis finnas undantag, så att t. ex. kunna importeras antingen som frö och frukter eller som olja, och på vissa håll kan nlan välja n1ellan att införa slaktboskap eller kött. I n1ånga fall blir en sänkning 1.) Ehrnrooth, N. G., Handelns transport- och förpackningsproblenl.

111ersiell Handbok, Stockholm 1947, sid. 387 o. f.

1(0111-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

av förädlingsgraden dock möjlig först genom att n1an går utanför livsmedelso1urådet och i stället för livs111edel importerar t. ex. k011stgödsel och foder111edel. Även i det förädlingsstadiulu, SOlU bäst lämpar sig och S0111 ofta är det enda möjliga för längre transporter, utgöra elnellertid livsmedlen vanligen svårtransportabla produkter. Minst gäller detta dock vegetabilierna, vilka också redan tidigt blevo före111ål för ett icke obetydligt varubyte. Härvid rörde det sig mest 0111 produkter 111ed högt specifikt värde av typen kryddor och andra njutningsmedel och där de bristande inhemska produktionsförutsättningarna icke gällde jordens kvantitet utan dess kvalitet (kliluat).

För den stora n1assan av befolkningen hade denna internationella handel knappast någon betydelse, utan livsmedelsförsörjningen blev med nödvändighet bestämd av de lokala resurserna, alltså huvudsakligen animalisk bland herdefolken och slnåningo111 övergående till vegetabilisk med jordbrukets utveckling. Det förekoln 111arkerade säsongväxlingar i födoämneskonsulutionen, och fruktansvärda blevo luissväxtårens följder. Endast något tiotal n1i1 från hungersnödens trakter kunde överflöd på spannmål råda. De lokala olikheterna i tillgångs- och efterfrågeförhållandena gjorde sig fullt gällande.

Först industrialiseringen, som revolutionerade icke blott produktionen inon1 en rad områden utan i minst lika hög grad transportväsendet, n1edförde en ändring häri. Ångmaskinen togs i bruk för komluunikationsmedlen både till lands och sj öss och tillät snabba och billiga transporter, varför även massgods började gå 111ellan länderna.

På livsmedels01urådet blev det därvid givetvis i första hand fråga 0111 den utan jä111förelse viktigaste produkten, spann111ål. Ännu under 1936/38 utgjorde spannmålen i den internationella handeln en nästan lika stor kvantitet som samtliga övriga livsmedel tillsan1111ans. Även om denna handel huvudsakligen korn att gå sjövägen betydde icke blott ångbåtarna utan också järnvägarna ll1ycket, nä111ligen för transporterna från de vidsträckta produktionsområdena till exporthall1n.

Ani1ualiernas inträde som massgods i internationell handel skedde långt senare. Detta skedde i saluband 111ed frys- och kylteknikens genolubrott u11der innevarande århundrade, ett oluråde på vilket icke 1uinst l11ellankrigsperioden uppvisade stora framsteg. Detta öppnade sa1utidigt vägen för internationella transporter av frukt och grönsaker.

Av särskild betydelse har här blivit utvecklingen av specialbyggt ton-

50 6

INGEMAR GERHARD

nage n1ed kylanläggningar. Dessa fartyg ha Inöjliggjort en omfattande handel lned livsmedel på distanser, SOln icke kunna uppnås i landtrafik och son1 förr voro förbehållna ett fåtal artiklar av typen kryddor och ädelstenar. 1 ) Innan kylningsförfarandet uppfanns, måste t. ex. färskt kött försäljas några få dagar efter slakten. Det köldbehandlade köttet dären10t kan i kylrum utan att taga skada förvaras tillräckligt länge för att även de längsta transporter skola medhinnas. Köttrouten \Vellington-Southampton sträcker sig I 1.000 och fruktlinjen 4.500eng. Inil. Även ömtåliga livsmedel kunna n1ed specialtonnage föras från det södra tempererade produktionsbältet gen01TI det tropiska bältet liksom också från sistnämnda 0111råde upp till de stora underskottson1rådena ino111 det norra kallte111pererade bältet. 'Och detta till en kostnad, som icke på långt när utplånar de fördelar i produktionshänseende, son1 dessa olnråden på södra halvklotet och ino111 tropikerna ha i förhållande till underskottson1rådena på norra halvklotet.

Denna utveckling av transportn1öjligheterna för till att börja 111ed hållbara vegetabilier såsom spannn1ål Inen därefter också ömtåliga livsmedel såsoln animalier och frukt har givetvis haft den största betydelse för Sveriges såväl livsmedelsförsörjning son1 jordbruk.

Redan inledningsvis framhölls hur öppnandet av de stora transportvägarna för spannmål för Sveriges del på IS70-talet för första gången tillät en livslnedelsstandard, som låg över vad de inhelnska produktionsbetingelserna medgåvo. Redan i början av IS70-talet täckte den svenska skörden av ·vete och råg endast 80 proc. av den inhemska förbrukningen, och tio år senare var siffran för vete icke fullt 50 proc. och för råg ungefär 70 proc.

I denna avdelnings kap. I har redan redogjorts för hur denna nya konkurrens med billig, in1porterad spannnlål tillsalTIlTIanS med en lned levnadsstandarden stigande inhemsk efterfrågan på animalier n1edförde en förskjutning av det svenska jordbruket lnot anin1alisk produktion. Den svenska skörden kom i allt större utsträckning att användas som foder, och därtill kom en allt större import av oljekakor, n1ajs n1. m. Mot slutet av I920-talet hade ett läge uppstått, då det svenska jordbruket tillgodosåg hela den inhemska efterfrågan på animalier (exkl. lTIargarin) och därutöver gav ett icke obetydligt 1) Ehrnrooth, a. a. sid. 388.

Stockholnl 1948.

J fr

även av salnnle förf.: Transportväsen och

SVERIGES UTRIKESHANDEL

5°7

exportöverskott, samtidigt S0111 försörjningen lned vegetabilier till en tredjedel byggde på import.

Likson1 järnvägarna och ångbåtarna under senare hälften av 18oo-talet helt förändrade den europeiska spannlnålsproduktionens konkurrensläge, medförde under mellankrigsperioden det specialbyggda tonnaget lned kylanläggningar ett nytt läge för anin1alieproduktionen. Även på detta område utsattes nän1ligen därtned Europa för konkurrens från transoceana alnråden 111ed n1ycket ett tidigare gynnsan1111are produktions förutsättningar. Såsonl satnn1anhang on1nämnts fingo de transoceana livsm.edelsproducenterna under det första världskriget och åren därefter ett betydligt försprång.

Vid n1itten av 1920-talet hade Europa nått förkrigsnivån på livsnledelsproduktionens on1råde, och stegringen fortsatte därefter i rask takt. Den allt hårdare konkurrensen ledde till ett prisfall, SOln blev katastrofalt, när efter 1930 det sjunkande välståndet i Industrieuropa nledförde en kraftig nedgång i efterfrågan på anilualiska livsInedel.

På kort tid nådde nlan ned till' priser, son1 vid fri handel skulle ha förvandlat vårt land från exportör till in1portör också på det anin1aliska olnrådet. En viktig faktor i denna utveckling voro son1 nä111nts de tekniska förbättringar, S0111 tilläto tusenn1ila transporter även av ö111tåliga anilnalier.

I övrigt skall 0111 Sveriges transportläge endast fral11hållas att geografiskt sett vårt land visserligen är en halvö Inen i ekononliskt hänseende snarare måste betraktas SOlU en ö. Före kriget gingo sålunda icke mindre än 99 proc. av Sveriges såväl ill1port son1 export över haven (tågfärj etrafiken inräknad). Över svenska ha111nar sökte sig praktiskt taget hela importmängden och tre fjärdedelar av exporten. Resten av exporten gick i form av lnalm ut över norsk han111 (Narvik). Ifråga om animalieexporten var transportläget ju 111)'cket gynnsamt på grund av närheten till världens två största ilnportörer på 0111rådet, näInligen Storbritannien och rfyskland. I fråga 0111 ilnporten av jordbruksprodukter hade Sverige i stort sett samlna läge son1 det stora underskottsområdet Industrieuropa i övrigt, yarvid dock den långa kustlinjen och de relativt korta avstånden utgjorde en fördel.

508

INGEMAR GERHARD

Handels- och valutapolitiska hinder Salntidigt son1 det internationella varubytet underlättats genoll1 att transportväsendet byggts ut, förbättrats och förbilligats, har en verkan i nlotsatt riktning utgått från överföringshinder av annan art. De handelspolitiska hindren ha blivit allt svårare och detta icke minst på j ordbruksprodukternas område.

När under senare hälften av I8oQ--talet internationell handel n1ed livsInedel kom i gång i större skala, dröjde det icke länge förrän en rad länder på den europeiska kontinenten genon1 tullar sökte skydda det inhelTIska jordbruket för den nya konkurrensen lned i första hand transocean spannn1ål. En tysk tariff lade sålunda 1879 kraftigt höjda tullavgifter på spannlnål,l) och en i F'rankrike två år senare utfärdad n1åttlig tull fick snart vika för höjda avgifter på vete, andra cerealier och mjöl. Även Italien, Österrike-Ungern och Schweiz beredde vid denna tid skydd åt sitt jordbruk. I första hand riktade sig åtgärderna som nälnnts mot spannn1ålsimporten, Inen ofta gällde de också anin1alier i den forn1 de då brukade transporteras n1ellan länderna, nämligen som levande boskap. För Sveriges del äro i detta sammanhang att nälnna de år 1888 införda spannmålstullarna, vilka efter en justering 1892 slutligen 1895 fastställdes så högt som till kr. 3: 70 per 100 kg.

Länder son1 Storbritannien, Danlnark, Holland och i stort sett också Belgien stannade däremot utanför den protektionistiska rörelsen på jordbrukets 0111råde. De tillgodogjorde sig därmed fullt ut den billigare transoceana spannmålen, samtidigt son1 deras egen jordbruksproduktion försköts lnot animalier, grönsaker och frukt.

Mot slutet av I8oo-talet började världspriserna på jordbruksprodukter att hastigt stiga, och i samband härmed blevo nya protektionistiska åtgärder på området allt ovanligare. Icke heller efter första världskriget inträdde någon 'skärpning av jordbruksprotektionismen i Europa, utan man kan säga, att det läge, som uppstått vid n1itten av I8go-talet (då konjunkturuppsvinget kOlTI) , i stort sett rådde, när under senare hälften av IQ2o-talet de första tecknen på en ny våg av handelsrestriktioner på jordbrukets on1råde kunde iakttagas.

1) Denna likson1 en rad av de följande uppgifterna hämtad ur NF:s Nutrition, Final Report of the Mixed Committee of the League of Nations on the Relation of Nutrition to Health, Agriculture and Econoluic Policy, Geneva 1937. Svensk förkortad upplaga Näringsfrågan, Stockholm 1938.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

5°9

Bakgrunden till detta nya läge har redan i a1111at sa111111anhang berörts. Det första världskriget hade nledfört en forcerad utveckling av näringslivet och då icke 111inst livmecielsproduktionen i en rad transoceana länder, och dessa länders exportnlöj ligheter utsträcktes nled specialtonnagets hjälp till även färska ani111alier. Den europeiska livsmedelsproduktionen uppnådde olnkring år 1925 förkrigsnivån och fortsatte därefter att stiga i rask takt i san1band lued tekniska förbättringar inom jordbruket. Men efterfrågan växte icke i kapp l11ed denna stigande tillförsel från europeiska och transoceana producenter.

Folkökningen i det stora västeuropeiska i111portonlråclet befann sig i hastigt avtagande, och trycket av överproduktion på livs111edelson1rådet blev allt svårare. Denna jordbrukskris k0111 att kraftigt skärpas av den. all111änna ekononliska kris med efterföljande depression, sonl utvecklade sig under 193o-talets första år och 50111 i de livs111edelsil11porterande länderna l11edförde en kraftig nedgång i efterfrågan på dessa produkter, fral11förallt då på de dyrare anilnalierna. En ytterligare nedgång i livsmedelsexporten orsakades av att den extre111a protektionism, SOl11 utvecklades i importländerna, 111edförde en växande inhe111sk produktion.

Den nya vågen av handelsrestriktioner på livs111edelso111rådet kan spåras tillbak; till mitten av 192o-talet. Tyskland återvann 1925 full självständighet på tullområdet och införde samlua år höga tullar på liVSIlledel, tullar S0111 ständigt höjdes under de följande fyra åren.

Samma år lade Italien ånyo tull på vete, och även denna tull höjdes i fortsättningen i flera onlgångar. De franska tunarna på jordbruksprodukter höjdes 1926 och 1927, och förstnämnda år införde Sverige ett systern med utförselbevis för att göra tullskyddet på spannmål tuera effektivt.

Det var dock först i sa1uband med den allmänna depressionen fr. o. 111. 1930, S0111 handelsrestriktionerna på livsInediens 0111råde togo fart och erhöllo de nya former, SOlU k01nn10 allt föregående tullskydd att te sig som synnerligen moderata överföringshinder. Nu blevo kvantitativa restriktioner, importlicenssystem med eller utan avgifter, valutaregleringar och clearingavtal alhnänna företeelser och gåvo staterna n1öjlighet att ofta långt in i detalj reglera det internationella varubytet. Den i nästa avsnitt följande redogörelsen för den svenska jordbruksregleringen ger en god provkarta på vad som kunde åstadkommas på 0111rådet.

51 0

1NGEl\1AR GERHARD

Gellon1 dessa åtgärder skapades kraftiga barriärer 1110t den internationella handeln n1ed jordbruksprodukter, och försörjningen kon1 inOln de olika länderna att allt 1nera präglas av de lokala produktionsbetingelserna. Världsprisnivån bröts sönder, och i agrarIänderna förbilligades livsInedIen i förhållande till andra produkter, under det i industriländerna de tvärtoln kraftigt fördyrades. 0111 tDan utgår ifrån den relation, SOlU år 1929 rådde 111ellan partipriserna på livsl11edel och på övriga produkter (1929== 100), hade år 1933 livs111edlen sjunkit till 87 i Dann1ark, 80 i Förenta Staterna, 76 i Kanada och 66 i Australien. 1 ) En n10tsatt utveckling ägde run1 i de europeiska industriländerna, där livslnedelspriserna 1933 lågo vid 112 i Schweiz, 119 i Tyskland, 125 i Frankrike och och 126 i Italie11.

Endast Storbritannien höll sina gränser relativt öppna och noterade siffran 95.

I hur hög grad den nya vågen av jordbruksprotektionisll1 under 1930-talet lyckades brolnsa upp den internationella handeln 111ed livs111edel skall belysas 111ed några siffror. 1'i11 en början kan härvid fran1hållas, att livsmedlen drabbades hårdare än övriga varugrupper.

Enligt en specialundersökning av NF 2) avseende åren 1928, 1935 och 1937 sjönko livsn1edlens andel av världshandeln efter värdet räknat från 25,6 proc. 1928 till 23,9 proc. 1935 och 22,5 proc.' 1937. Under samn1a tid reducerades industriprodukternas andel betydligt 111indre eller från 38,8 proc. 1928 till 37,4 proc. 1937, under det råvaror och halvfabrikat ökade frårf 35,6 till 40.,1 proc. Där111ed hade råvarorna blivit den' största varugruppen i världshandeln, och livs111edlen hade gått starkt tillbaka. Att den autarkipolitik, S0111 behärskade I 930-talet.. framförallt k0111 att inrikta sig på livsmedelsförsörjningens olnråde är icke så 111ärkligt. Varje land har ju här vissa 111öjligheter, när ekono111iska synpunkter ej längre avgöra produktionens inriktning. Därenlot är det svårare att skapa ersättning för råvaruilnporten - syntetiska produkter kunna endast i mycket begränsad omfattning ersätta oljefält, kolgruvor, lualtnfyndigheter m. 1n.

Hur stark tillbakagången i världshandeln n1ed livsl11edel var räknat absoluta siffror framgår av tab. 76, son1 ger in1port- 'och export1) Nutrition, Final Report of the Mixed COD1n1ittee of the League of }'T atians on the Relation of Nutrition to Health, Agricu1ture and Ec.onolnic Policy, sid. 215, tab. IV. 2) The N et\vork of World rrrade, tab. 6.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

511

Tab. 76. Utrikeshandeln med livsmedel 1928, 1935 och 1937

I I

Import

Område

,

1928

1937

A.

o

o

o

o

•

o

Europa ..

Staterna Kanada, Argentina . Övr. A.merika .

2.4 8 3 2.853 60 5

1.629

509411

3.3 16

103

7°1 160

I Förenta

}\.merika.

Asien . . .

Afrika ..

Australien.

Sovjetunionen ..

Världen . . . . .

B.

1·439 24 8

4 12 1.19 1

2181 633

29 1

1.2°5

401541

2.808

75 1 1 1.602

200161 1. 8 47

I

37 2

17°

23 8

I

829

1.°3 1

1.4 11

302611

I

1.

2 93 8

1 l

31 -491

47 8 2T2 39 1 291

480 26 4 62 I

1.

304

I.9 18 26 5' 87 2 637

644

SIS

1

9 65

26 7 749 9°2

206

775 1-4 6 9 1. 01 7

1. 354 1

.j

I

I

Milj. doll.

Storbritannien. . Övr. Industrieuropa.

IAgrareuropa

:1:937

1935

I

I

l

I

Export

1935

1

311

4;2 4 91 87 1

60 402 1

8. 301 1

3 1 ,5 28,9

14,3

1.

365

1. 774 i

1

74°!

399!

I 3 20 1

1.010'

591

8o!

4. 485 1

506691

I

487 1 4 001I

I

!----------------------·-·---.-I

01

9016°1

5 01 °5

Procenttal

4,9

4,5

14,5,

91 4' 1 14,T 16,7 1

·1

64,9

6 5 '°1

6 4 '91

33,8/

35,71

II

12,0

13,71

15,1 I

9,3

Storbritannien. . Övr. Industrieuropa. ,.A:-grareuropa .

27,1 3 1 ,2

6,6 .

I

I Europa . .

Förenta Staterna Kanada, Argentina. Övr. Amerika.

.,

3,9 4,1

3 1 ,9 28,2

3,1 3,41

5,0

I

I 4,6j

.

4,71

3 ,2\ 15,9 '

1

33,sl "

I

3'21

17'71 12,.3

14,31· 11,51

4,71 15,41 I T,21

3,7

I

I

,3!

Amerika.

20,0

20,2

22,0

39,3'

30,41

31

Asien .LL\.frika Australien.

Sovjetunionen.

10,5 3,2 0,9 0,5

.9,4 4,1 0,7 0,6

7,5 4,1 1,0

15,7 5,2

16,51 8,91

17,8i 8,6!

0,5

5'°1 T,OI

7,21 1,31

1,4j

roo,ol

100,01

100,°1

100,°1

100,°1

100,0;

Världen

"

:1 .j

I

7,11

Källa: Uppgifterna beräknade ur The Network of World Trade tah. 2, 3 och 7.

Värdena angivna i »gaulla» gulddollars för 1928 och »nya» för 1935 och 1937.

51 2

INGEMAR GERHARD

yärdena i n1ilj. »gan1Ia» gulddollars för år 1928 och »nya» för 1935 och 1937. 1 ) SOl11 synes nedgick världsimporten av livs111edel från 9,2 lniljarder doll. 1928 till 6,4 n1iljarder 1937. Ilade värdet mätts i »nya» gulddollars för båda åren hade nedgången blivit ännu kraftigare, nän1ligen från 15,5 till 6,4 miljarder doll. Till större delen berodde denna nedgång på ett kraftigt prisfall på livsl11edlen.

Bakon1 dessa totalsiffror dölja sig el11ellertid stora olikheter de olika länderna en1ellan. Under det sålunda Europas andel av livsl11edelsil11porten, SåSOlll framgår av tab. 76, stod praktiskt taget oförändrad vid 65 proc. åren 1928, 1935 och 1937, var utvecklingen ll1ycket olikartad n1ellan å ena sidan Storbritannien och å andra sidan övriga Europa. Storbritannien ökade sin andel av den europeiska livsllledelsimporten från 42 proc. 1928 till 49 proc. 1935 och 1937, varför alltså på det övriga Europa samtidigt kOln en från 58 till SI proc. minskad andel. Av nedgången i Europas livsn1edelsilllport från 1928 till 1937 på 1.790 l11ilj. doll. k0111 huvuddelen eller i runt tal 1.470 n1ilj. doll. på industriländerna, men procentuellt var nedgången 111ycket kraftigare för Agrareuropa.

Den andra stora nedgången gällde Asien, vars andel av livs111edelsilllporten reducerades från 10,5 proc. 1928 till 7,5 proc. 1937. Störst var här tillbakagången i Japans in1port.

Av den totala nedgången i livsn1edelsi111porten n1ed i runt tal 2,8 l11iljarder doll. från 1928 till 1937 k0111 sålunda större delen eller 2,3 111iljarder på Europa och Asien. Däre1110t reducerades dessa två världsdelars livsn1edelsexport 111ed endast 1,2 111iljarder doll. Även i procent räknat var nedgången större i importen än i exporten. För Amerika var utvecklingen den l11otsatta. För denna världsdel sjönk livsmedelsilllporten 1928-1937 n1ed 0111kring 420 milj. doll. men exporten n1ed 1.500 n1ilj. A111erikas andel av världsexporten av livsmedel reducerades därmed från i runt tal 40 till blott 30-31 proc.

Ifråga 0111 Afrika och Australien slutligen är att nälllna, att de båda under denna tid ökade sin andel av världshandeln 111ed livsInedel och detta ifråga 0111 såväl importen SOl11 exporten.

Självförsörjningssträvandena under I930-talet n1edförde sålunda icke blott en kraftig nedgång i den internationella handeln 111ed livsluedel utan också en förskjutning i dess inriktning n1ed nedgången i den europeiska livsmedelsimporten och den amerikanska livsmedels1) The

of World Trade, tab.

2,

3 och 7.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

exporten som de mest karakteristiska dragen. En annan sida av samma sak. var ·Europas stigande och Amerikas sjunkande andel av världsproduktionen av livsmedel. Enligt en beräkning av N 1.:(1 ) steg Europas andel av världsproduktionen av primära livsmedel från 37,5 proc. 1929 till 4°,0 proc. 1935, medan Nordamerikas andel under samma tid sjönk från 21,0 till 18,8 proc. Denna förskjutning skulle givetvis kunna belysas i detalj med exempel från olika grenar av jordbruket. Här skall emellertid endast omnämnas, att för den viktigaste handelsvaran, vetet, arealen i de fyra stora exportländerna Argentina, Kanada och Förenta Staterna samt Australien minskades från 47,8 milj. har i medeltal 1926/30 till 38,8 milj. 1934, samtidigt som de europeiska importländerna ökade vetearealen från 19,6 till 21,6 milj. har. 2 ) Det nämndes ovan, att den starka nedgång, som under 1930-talet ägde rUIn i värdet av världshandeln med jordbruksprodukter, till stor del orsakades av det kraftiga prisfall, som drabbade dessa produkter. Detta kan illustreras Ined några intressanta uppgifter ur det redan i andra sammanhang omnämnda arbetet World Trade in Agricultural Products från Internationella lantbruksinstitutet i Rom. Dei tab. 76 anförda värdesiffrorna räknade i dollars med oförändrad paritet visade en nedgång i världsimporten av livsmedel med närmare 60 proc. från 1928 till 1937 och med drygt 30 proc., om rnan räknar med under resp. år gällande dollar. Lantbruksinstitutets i tab. 77 anförda sif fror ge emellertid vid handen, att den volymmässiga nedgången endast utgjorde 4 proc. från 1929 till 1937. Prisfallet på de i världshandeln ingående jordbruksprodukterna uppgick enligt samn1a tabell till hela 55 proc. Det bör anmärkas, att jän1förelsen något påverkas av att, såsom i annat sammanhang framhållits, lantbruksinstitutet som jordpruksprodukter även räknar spånadsämnen, kautschuk m. In. Begränsar man sig till de produkter, som i denna undersökning inrymts under begreppet jordbruksprodukter, . inträder en1ellertid icke någon större förändring än att volylnsiffran blir 94,5 i stället för tabellens 95,9.· Man skulle i så fall från· 1929 1 ) Nutrition,. Final Report of the Mixed Committee of the League of Nations on the Relation of Nutrition to Health, Agriculture ancl Econoll1ic Policy, sid. 214, III. 2) D :0, sid. 223, tab. XI.

33

INGEMAR GERHARD

Tab. 77. Världshandeln 1929-1937 uppdelad på jordbruksprodukter och övriga produkter (1929 = 100) Värde År

193° 193 1 193 2 1933 1934 1935 193 6 1937

Jordbruksprod.

75,9 55,1 39,4 35,2 3 2 ,9 33,3 3 6 ,7 43,1

I I

Värde per volymenhet

Volym Övriga prod.

Jordbruksprod.

82,2 5 8 ,0

94,6 97,2 89,9

37,5 34,8 34,4 34,$ 3 8 ,2 48,0

9°,3 88,0 90,6 9 2,2 95,9

I

Övriga prod.

]ordbruksprod.

88,5

80,2 5 6 ,7

75,2 62,3 65,6 7°,4 75,9 80,1 94,0

43,8 39,0 37,4 36,8 39,8 44,9

I I

Övriga prod.

9 2 ,9 77,1 60,2 53,0 4 8 ,9 45,8 47,7 5 1,1

I

Källa: yvorld Trade in. Agricultural Products, International Institute of Agriculture, Rom 1940, sid. 2. I jordbruksprodukter inräknas här även spånadsämnen, kautschuk m. m.

till 1937 få en volymmässig nedgång i världshandeln med jordbruksprodukter på 5,5 proc. mot ett värdefall på 30 eller 60 proc., räknat i dollars lned förändrat, resp. oförändrat guldinnehåll. I sistnänlnda fall gäller jämförelsen 1928 och 1937, men hade liksom vid volymberäkningen 1929 tagits till basår, skulle nedgången ha blivit ännu något större.

Siffrorna i tab. 77 åskådliggöra tydligt det välkända förhållandet, att dåliga tider taga sig uttryck i arbetslöshet inom industrien och i kraftiga prisfall på jordbrukets område. Den internationella handeln med jordbruksprodukter - sistnämnda begrepp taget i lantbruksinstitutets vidare bemärkelse - sjönk under 193o-talet icke något år mer än 12 proc. under 1929 års volym. Föi- övriga i världshandeln ingående produkter skedde däremot en volymmässig nedgång med hela 38 proc. för 1932 och med 34 proc. för 1933- Redan från 1929 till 1930 sjönk prisnivån för de i världshandeln ingående jordbruksprodukterna med 20 proc. mot 7 proc. för övriga internationella handelsvaror. Denna differens stod sig i fortsättningen, och när den lägsta prisnivån nåddes 1935, hade jordbruksprodukterna pressats ned till endast 37 proc. av 192 9 års prisnivå mot 46 proc. för övriga produkter. Värdemässigt sjönko inom världshandeln jordbruksprodukter och övriga produkter i ungefär samma takt, men i förstnämnda fall berodde nedgången främst på sänkta priser, i sistnämnda fall på

SVBRIGES UTRIKESHANDEL

l11inskad volyrn. Förhållandet ger ett viktigt bidrag till förklaringen varför de prisstödjande åtgärderna fingo så stor betydelse på jordbruksprodukternas ol11råde. \Tågen av protektionism på jordbrukets oll1råde under 1930-talet k0111 givetvis att i hög grad beröra även Sverige. Å ena sidan utsatte den fallande prisnivån i de exporterande agrariänderna det svenska jordbruket för ökad konkurrens på hemmanlarknaden, och å andra den svenska aninlalieexporten av icke blott detta prissidan fall utan också en rad handelsrestriktioner vidtagna av ,,-åra utländska kunder.

Den svenska jordbruksregleringen Vårt land höll sig SOln bekant i stort sett utanför de självförsörjningssträvanden, son1 karakteriserade flertalet länders handelspolitik under 1930-talet. Dock med ett viktigt undantag, nän1ligen jordbruksregleringen. Denna utgjorde ett lnycket märkligt avsteg från de grundsatser, som i övrigt voro vägledande för svensk handelspolitik.

Det är här icke platsen att diskutera den politiska bakgrunden till ifrågavarande åtgärder, utan i detta sall1manhang skall endast lä111nas en redogörelse för hur denna reglering växte fran1, så att den uncler nu ifrågavarande period, alltså 1936/38, i stort sett kom att avskärma det svenska jordbruket från utländsk konkurrens och tillät produktpriser, som lågo väsentligt över världslnarknadens. I regleringen ingick även ett oskadliggörande av den - delvis av regleringen själv fram.kallade - överproduktion, som hade kunnat framkalla prisfall.

En blygsan1 förelöpare till den svenska jordbruksregleringen utgjorde, såson1 on1nämnts, det av 1926 års riksdag införda systel11et med utförselbevis för brödsäd. Det innebar, att den SOlU exporterade vete eller råg fick ett utförselbevis, som gav honom rätt att tullfritt ill1portera en motsvarande kvantitet brödsäd eller. att - under vissa förhållanden - få beviset inlöst med det tullbelopp, sonl skulle ha utgått om spannluålskvantiteten ifråga hade importerats. Efter juli 1937 gällde ändrade bestäl11111elser, men med tillkoll1sten av brödsädesregleringen i egentlig mening hade systemet med utförselbevis mist nästan all betydelse, och vi övergå därför till näll1nda reglering. 1 ) 1) De följande uppgifterna om jordbruksregleringen bygga till betydande del på Jordbrukets prisregleringar av Hj. Ekengren och I-L I-Iagander, Stock-

516

INGEMAR GERHARD

Av största betydelse var härvid det s. k. inn1alnlngstvånget, SOl11 infördes år 1930. Det innebar, att kvarninnehavare, son1 vid sin förl11alning använde utländskt vete eller utländsk råg, var skyldig att även använda svensk vara i sådan onlfattning, at.t denna under resp. förl11alningsperiod uppgick till viss fastställd procent av totalförmalningen (den s. k. inl11alningsprocenten). För fran1ställningen av veten1jöl gällde dessutol11, att det svenska vetet skulle uppgå till viss procent av varje för sig förn1alt veteparti (n1inil11iprocepten). Ehuru inmalningstvånget som sådant innebar en il11portbegränsning, infördes även en direkt importreglering med licensgivning beträf fande vete och råg san1t produkter därav.

Inmalningsprocentens höjd har växlat under årens lopp. Vid dess fastställande har hänsyn tagits såväl till tillgången på inhen1sk brödsäd SOl11 till skördens kvalitet. För vete var inlnalningsprocenten under nu ifrågavarande period 90 proc., under febr.-juni 1937 dock 80 proc.

Minil11iprocenten låg i all111änhet 10-15 enheter lägre. För råg varierade under denna period inn1alningsprocenten ll1el1an 90 och 98 proc. l11ed undantag för de ovan angivna lnånaderna 1937, då den låg vid 70 proc. Det kan i detta san1111anhang erinras on1 att i ett föregående avsnitt beräknats, att vid för1nalningen 1936/38 vete till 10,0 och råg till 2,6 proc. utgjordes av utländsk vara. Det vill sålunda synas S0111 on1 import av vete under nu ifrågavarande period företogs så långt bestä111melserna om inmalningstvång ll1edgåvo, 111edan detta icke alltid var fallet ifråga om råg. För lnjölkvaliteten har ju tillsatsen av glutenrikt importvete haft stor betydelse.

Brödsädesregleringen under 193o-talet omfattade en1ellcrtid .även andra åtgärder än de nälnnda.. Sålunda beslöt riksdagen år 1931 införa ett statligt inlösningsförfarande, enligt vilket en förening (Svenska spannmålsföreningen u. p. a. bestående av landets handelskvarnar ) enligt avtal med staten förband s'ig att till av Ktlngl. 1\1aj :t fastställda priser inlösa den råg och det vete av kvarngill kvalitet, SOl11 fanns kvar vid viss tidpunkt. Detta inlösningsförfarande 111edförde icke blott en kraftig ökning av vetearealen utan också att brödsäd, SOl11 annars skulle ha använts som foder, på grund av de gynnsal11111a inlösningspriserna hembjöds till föreningen. fylldes i stället ho1111 1938, och Statliga stödåtgärder för jordbruket i Sverige sedan 1930, suppl. till Svenska Handelsbankens Index, mars 1939. I övrigt ha anlitats Jorclbruksekonoll1iska uppgifter, kungl. propositioner n1. 111.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

genon1 in1port av billigare foder eller av annat foder. Denna utveckling tillsan11TIans med goda skördeår 1932-1934 lnedförde en väldig lageransvällning hos spannn1ålsföreningen. Stora kvantiteter brödsäd l11åste l11ed betydande förluster exporteras eller efter denaturering försäljas till djurföda.

Detta föranledde 1936 års riksdag att upphäva inlösningsförfarandet (son1 alltså upphörde i och med 1935 års skörd) och i stället införa bestän1111elser 0111 stödköp, vilka uppdrogas åt det SamlTIa år bildade Svenska spannn1ålsaktiebolaget. De inhe111ska brödsädespriserna skulle därefter i princip bestäl11111as av den fria prisbildningen, In en genon1 stödköp skulle häftiga prisfluktuationer saI11t alltför låg prisnivå förhindras. SalTIn1a riksdag beslöt att avsätta en viss del av spannlTIålslagret son1 ett beredskapslager. Det kan nämnas att de statliga lagren av brödsäd jämte. handelskvarnarnas ingångslager hösten 1939 (detta års skördeöverskott ej medräknat) utgjorde 0111kring 400 n1ilj" kg vete och råg. 1 ) Inlösningsförfarandet hade SOlTI nämnts n1edfört betydande förluster. För att n10tverka den stimulans till öknjng av i synnerhet veteodlingen, son1 inlösningsförfarandet innebar, och för att erhålla n1e.del för förlustens täckande införde 1934 års riksdag en veteavgift, som skulle uttagas i samband n1ed förmalningen av svensk och utländsk vara. Den varierade under nu ifrågavarande period mellan 0,5 och 2,5 öre kg. Även infördes bestäm111'elser 0111 införselavgift för 111jö] och gryn av vete san1t vissa produkter därav. Denna avgift (4 öre kg) tillko111 för att ilnporterade produkter icke skulle kOlTII11a i ett gynnSalTIlTIare prisläge än inOlTI landet f rall1ställda, vilka senare ju voro belastade av veteavgiften. Från denna införselavgift gavs emellertid i sin tur befrielse. vid in1port för industriellt ända111ål eller för framställning av vissa varor (l11akaroner) för export, så att införselavgiften icke skulle fördyra råvaran för vederbörande förbrukare. Övergå vi så till sockerregleringen, kan näITInaS att flera förslag 0111 stöd åt den svenska sockerproduktionen behandlades vid riksdagarna i slutet av 192o-talet. i frågan fattades dock först av 1930 års riksdag, son1 anslog n1edel för utbetalande av pristillägg för inhelnska sockerbetor. Vid 1932 års riksdag olTIlades stödet åt sockerbetsodlingen och erhöll härigenon1 sin definitiva utfarn1ning. Karakteristiskt för regleringen av socker111arknaden var, att avtalen mellan 1) Jureell, a. a., § 3: 2.

5 18

INGEMAR GERHARD

svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget (till en början två skilda företag) grundades på förutsättningen att viss ersättning skulle utgå till betupptagarna. 'De direkta bestä111111elserna 0111 arbetslönerna intogos dock i betodlingskontrakten 111ellan odlarna och bolaget.

Gentemot odlarna förband sig sockerbolaget att för sockerbetorna betala visst pris, beräknat lned utgångspunkt från ett grundpris på betor lned 16 proc. sockerhalt med visst tillägg för stigande sockerhalt. I gengäld för sina åtaganden tillförsäkrades bolaget av staten ensaJnrätt över importen av socker. Sockerregleringen har i inneburit att den svenska marknaden avskurits från beroendet av världsll1arknaden.

Såväl brödsädes- som sockerregleringarna gällde onlråden, där den svenska försörjningen tidigare till betydande del hade byggt på import.

Regleringarna kunde därför inskränkas till en serie ilnporthindrande åtgärder. Den åstadkomna prisstegringen ökade slnåningoln den inhemska produktionen, så att på sockrets olnråde i det närlnaste full självförsörjning uppnåddes och på brödsädesodlingens o111råde tidvis rent av ett besvärande överskott uppstod. På animalieproduktionens område hade däremot vårt land redan från början en icke obetydlig export, och regleringarna måste därför få en ganska annorlunda karaktär. Den önskade prisnivån kunde icke uppnås genoln att stänga ute importen, utan åtgärder måste vidtagas för att i någon fornl oskad-' liggöra de under regleringens fortgång allt större produktionsöverskotten eller rättare sagt förhindra att dessa verkade sänkande på producentpriserna. omfattande var härvid lnjölkregleringen, sonl ju gällde det svenska jordbrukets utan jän1förelse viktigaste saluprodukt. Den infördes av 1932 års riksdag lnen fick sin mera definitiva utforlnning påföljande år. I sina huvuddrag innebar denna reglering, att exportpriset på sn1ör stqddes genom upptagandet av nljölkavgift på saluförd lnjölk och grädde. De erhållna lnedlen lnöjliggjorde i fornl av pristillägg för exportsmör för mejerierna att betala ett högre pris för lnjölken än som betingades av priserna på exportsInöret. På så sätt kunde man elin1inera eller åtminstone begränsa det dOlninerande inflytande, SOln exportsmöret under fria lnarknadsförhållanden hade på den inhemska prisbildningen på (och lnjölkprodukter). Elnellertid gick mjölkregleringen ett steg vidare, i det den avsåg även en utjämning av priserna på produktnljölk och konsu111tions111jölk. När

SVERIGES UTRIKESHANDEL

5I 9

mjölkregleringen infördes 1932, uppgick det av mejerierna vid invägningen betalade priset för produktlnjölk till endast 8,8 öre mot 20 öre för konsulntionslnjölk. Genolll pristillägg för exportsrnör skulle sålunda det inhen1ska sn1örpriset upprätthållas och genom prisutjälnningsbidrag för produktmjölk prisfall på konsutntionslnjölken motverkas. Principiellt fastslogs emellertid att lnjölkregleringen i första hand skulle stödja slnörpriset, för vilket fixerades ett minilniläge., son1 1933 var kr. 2: 30 per kg och sedan successivt höjdes till kr. 2: 75 vid 1937 års riksdag. ·Detta pris skulle upprätthållas inoln landet hur lågt än världsn1arknadspriset (och därined exportsmöret) komme att sjunka. När regleringen i sin nya f OfIn började tillämpas 1933, var världslnarknadspriset för slnör kr. I: 30, varför ett pristillägg på I kr./kg var erforderligt.

För att Injölkregleringen skulle bli effektiv kompletterades den n1ed en rad åtgärder. Sålunda infördes en importreglering för mejeriprodukter kon1binerad lued upptagandet av införselavgift. Huvudregeln ifråga 0111 denna avgift var, att den skulle uttagas med samma belopp, S0111 skulle ha utgått vid en saintidig export av 1110tsvarande svensk vara. De ll1edel sOln inflöto tillfördes mjölkregleringen.

Vidare vidtogos åtgärder för att fördyra margarinet, så att det höjda s111örpriset icke skulle lnedföra en förskjutning av konsun1tionen 1110t lnargarin. Margarinaccisen betraktades sålunda som ett led i n1jölkregleringen. Den lnaximerades till 50 öre/kg, och den faktiskt uttagna accisen varierade från 20 öre/kg under större delen av 1936 upp till 45 öre/kg under 1938. De influtna accisluedlen tillfördes n1jölkregleringen och fingo användas icke blott för utbetalande av pristillägg för exportsmör utan också 'för den inhen1ska utjän1ningen lnellan priserna på produkt- och konsumtionsmjölk.

Son1 ett ytterligare led i mjölkregleringen ingick en skatt på kraftfoder i form av införselavgift på utländskt oljekraftfoder och accis på inhelnskt foder av lnotsvarande slag. Motiveringen var att det vore rimligt att den n1jölkproduktion, som byggde på importerat kraftfoder eller på kraftfoder, SOln framställts ur utländsk råvara inOln landet, i högre grad än övrig lnj ölkproduktion borde bidraga till genolllförandet av mjölkregleringen. Ett ytterligare lnotiv för skattens införande var att luan härigenon1 ville bereda ökad användning av inhemska foderlnedel.

Slaktdjuren representera för det svenska jordbruket den näst

520

INGEMAR GERHARD

n1jölken viktigaste avsättningsprodukten och k01111110 givetvis att inlem111as i jordbruksregleringen. En förelöpare var härvid den i februari 1930 utfärdade kungörelsen rörande den export av nötkreatur för slakt till Tyskland, son1 enligt överenskom111else fick ske 1110t lägre införselavgift än eljest. I)ylik export tilläts nu endast efter tillstånd av lantbruksstyrelsen. Nästa kungörelse k01n i noven1ber 1932 och gällde baconexporten till England. Nän1nda land hade san1n1a höst infört en koritingentering av fläskimporten, vilken blev av avgörande betydelse för fläsk1narknaden under de följande åren. I)en engelska kontingenteringen innebar en nedskärning av den svenska utförseln till Storbritannien till så småningo111 hälften av vad SOlTI tidigare hade exporterats.

Den n1era definitiva regleringen av den svenska kött- och' fläskmarknaden k0111 1933. Åtgärderna voro av två slag, dels i111portbegränsande, dels exportfrämjande, lned det gemel1san1n1a syftet att befria den svenska marknaden från pristryckande överskott.

I1nporten blev genom denna reglering beroende av tillstånd från svensk 111yndighet (under här behandlade period statens jordbruksnämnd), och den svenska n1arknaden avskärrnades där111ed från utländsk konkurrens.

Införseltillstånd lälnnades endast i 111indre omfattning för nötkött och fläsk och endast för sådan in1port, SOl11 kunde betraktas SOl11 111era regelbunden. A111erikanskt fläsk var dock undantaget från irnportregleringen, och dellsan1111a var något 111indre sträng beträf fande fårkött, vid vilken i1nport dock en särskild licensavgift utgick.

Den viktigaste åtgärden berörde elnellertid exporto111rådet och utgjordes aven reglei·ing av baconexporten till Storbritannien. engelsk sida hade bestämts att svensk export av bacon skulle 111edges endast under förutsättning att den beviljade kvoten också levererades.

Detta krav n1edförde en centralisering av den svenska exporten, SOl11 uppdrogs åt Svenska exportslakteriernas förening. Vid förlust i sa111band 111ed exporten erhölls pristillägg ur en särskild fond" jordbrukets prisregleringsfond, men i gengäld skulle eventuella vinster inbetalas till samma fond. Motsvarande förhållande tillämpades för övrig förekommande mera sporadisk export av fläsk till andra länder än Storbritannien samt vid export av nötkött i syfte att avlyfta pristryckande överskott från den svenska marknaden.

För finansiering av denna slaktdjursreglering erhöllos medel från

SVERIGES UTRIKESHANDEL

521

flera olika håll. Ovan har redan omnämnts att överpriser vid baconexporten till England skulle inbetalas till prisregleringsfonden, och dit gingo även de licensavgifter, som upptogos vid import av slaktdjur samt kött och fläsk. Ytterligare lnedel erhöllos geno111 en slaktdjursavgift, som upptogs för kött och fläsk. Överpriser från baconexporten till England tillförde emellertid regleringen n1edel i sådan utsträckning, att under nu ifrågavarande period slaktdjursavgift endast behövde utgå för tiden I mars - 31 december 1936 och då n1ed 2 kr. för större nötkreatur och svin och med I kr. för andra nötkreatur.

Slutligen erhöllos också införselavgifter för n1ajs, havre m. fl. foder111edel. Dessa införselavgifter avsåga att å ena sidan fördyra utfodringen i syfte att hämma slaktdjursproduktionen och å andra sidan gynna den inhelllska fodermedelsodlingen. Slutligen läll1nades också statliga bidrag till slaktdjursregleringen. Samtliga medel inflöto till jordbrukets prisregleringsfond. .LÄ..ggregleringen gick liksom slaktdjursregleringen fram på i huvudsak två olika vägar. För det första skyddades den inhemska produktionen mot konkurrens från utlandet genom reglering och begränsning av det andra sökte ll1an att från den svenska 111arknaden in1porten. avlyfta Uppkoll1111ande överskott. Importregleringen beslöts av 1934 års riksdag, och enligt denna fingo ägg (sedermera också vissa äggprodukter) ej införas utan tillstånd av myndighet (under den här behandlade perioden jordbruksnäll1nden) , som berättigades föreskriva, att licensavgift skulle utgå isainband n1ed importen. Denna avgift skulle bestäl11mas så, att äggproducenterna fingo nöjaktigt pris utan att detta blev för konsull1enterna oskäligt. Vidare skulle enligt kungörelsen eftersträvas ett i möjligaste mån stabilt pris. Licensavgifterna fixerades ursprungligen till högst 30 öre/kg, n1en i decelnber 1936 höjdes n1axilnibeloppet till 50 öre/kg. På exportsidan n1edförde Tysklands kontingentering av äggimporten 1933 en svensk kungörelse i lnaj salnl11a år Oln att utförsel till ej fick ske utan särskilt tillstånd. :Följande år, alltså 1934, fick exportregleringen generell giltighet. Vidare bestämdes att äggexporten skulle stödjas genoln pristillägg i de fall, då utlandspriset var lägre än priset på den svenska marknaden. Pristillägget maxin1erades till 30 öre/kg, en siffra som därefter höjdes successivt till 60 öre/kg för nu ifrågavarande period.

I gengäld skulle exportör avstå mellanskillnaden, för det fall priset på exportmarknaden efter vissa avdrag översteg ihlandspriset. För

522

INGEMAR GERHARD

regleringens genomförande fingo användas dels ovannänlnda införselavgifter för ägg och äggprodukter, dels i mån av behov 111edel, S0111 inflöto genonl den ovannämnda kraftfoderskatten och geno111 införselavgifterna på andra fodermedel.

Såsom redan framgått av det föregående rycktes även fodern1edlen in i jordbruksregleringen. Detta blev ganska tidigt en nödvändig konsekvens av de övriga regleringarna på jordbrukets onlråde. De billiga il11porterade eller av importerade råvaror fral11ställda fodermedlen möjliggjorde nämligen en sådan ökning av tionen, att regleringarna kunde äventyras. För mjölkproduktionen var härvid oljekraftfodret och för fläskproduktionen majsen viktigast.

En ytterligare motivering för regleringen av fodermedelsimporten var, att den gav stöd åt den inhemska foderväxtodlingen och n1öjliggjorde bättre priser för dessa produkter. 11'odern1edelsregler1ngen genolnfördes successivt med början sommaren 1933 och bestod huvudsakligen i en begränsning av den utländska fodertillförseln, dels genoDl licensförfarande, dels genom avgifter. Den år 1933 införda skatten på oljekraftfoder har redan ol11nämnts. I decel11ber Sall1ma år följde en kungörelse om att majs, havre, kli m. fl. foder111edel icke fingo importeras utan tillstånd av statens spannmålsnänlnd. lJen slutliga kungörelsen i ämnet utfärdades dock först i augusti 1935. C;runderna för utdelande av införseltillstånd avveko något från varandra beträffande olika varuslag. majs och kli företogs i alhnänhet icke någon nedskärning i de kvoter, som angavos i ansökningarna, och havre fick importeras i den 111ån den avsågs för gryntillverkning.

Därel110t medgavs endast i undantagsfall import av foderhayre, och särskild bestämmelse fanns onl att dylik havre skulle färgas med eosin-lösning. Beträffande vicker, pelusker och övriga baljväxter lämnades inlporttillstånd i allmänhet blott i den lnån varorna voro avsedda för utsäde. En särskild införselavgift för dessa fodermedel fastställdes av 1934 års riksdag. Avgiften erlades till tullverket i sanlnla ordning som tull. Under åren 1934-35 utgick därjämte avgift på kli, vare sig det var importerat eller av inhenlskt ursprung.

I övrigt kan i detta sa1nmanhang nämnas en förordning av år 1933 onl skyldighet för havregrynskvarnarna att använda svensk havre för viss del av totalförmalningen. Tillverkningsprocenten varierade under nu ifrågavarande period mellan 10 och 85 proc.. I anslutning härtill utfärdades våren' 1933 förbud mot att utan tillstånd importera havre-

SVERIGES UTRIKESHANDEL

gryn och havremjöl. Dylika införseltillstånd ha endast undantagsvis lämnats. År 1936 slutligen fastställdes vissa bidrag för export av svenskt foder, i första hand havre.

Ovan har i stora drag redogjorts för den jordbruksreglering, S0111 under 1930-talet byggdes upp i Sverige och som verkade med full kraft under nu ifrågavarande period, alltså 1936/38. Såsom redan i tidigare avsnitt antytts, hade denna reglering ett mycket stort inflytande på Sveriges utrikeshandel med jordbruksprodukter och gav denna en storlek och salnmansättning, som i hög grad avvek från vad som skulle ha blivit fallet, om endast ekonomiska faktorer fått göra sig gällande.

Direkt utövade sålunda jordbruksregleringen sin verkan på importen, där en tidigare stor införsel av viktiga produkter som t. ex. spann111ål och socker stoppades upp. Jordbruksregleringen ledde till att på de on1råden den on1fattade den svenska marknaden i stort sett avskärmades från utländsk konkurrens.

En stark inverkan på den svenska utrikeshandeln hade vidare den inhemska prisstegring, som jordbruksregleringen möjliggjorde. Denna lnedförde för det svenska jordbruket en sti111ulans, S0111 drev upp produktionen. Allt större överskott uppstodo, vilka n1åste avföras från marknaden, och i betydande utsträckning blevo de n1ed hjälp av subventioner exporterade. Den betydande svenska export på livsmedelson1rådet under 1936/38, som vi kunnat konstatera i det föregående, byggde sålunda till stor del icke på ekonolniska faktorer utan var en följd av jordbruksregleringen. Detta förklarar att under nu ifrågavarande period Sverige i flera fall uppnådde exportkvantiteter, som aldrig tidigare förekommit i landets utrikeshandel. SOlTI exempel kan nämnas exportöverskottet på smör 1938 uppgående till i runt tal 29 milj. kg och exportöverskottet av ägg samma år uppgående till 93 milj. st. En annan följd av denna genom jordbruksregleringen åstadkomna prisstimulans åt jordbruket var den trots in1portreglering och införselavgifter ökade införseln av fodermedel.

Övriga svenska importrestriktioner 'Den under 1930-talet genomförda jordbruksregleringen representerade som nälnnts ett stort avsteg från Sveriges i övrigt under mellankrigsperioden i stort sett frihandelsvänliga politik. Elnellertid var vid

INGEMAR GERHARD

sidan härav under perioden 1936/38 det huvudsakligen Iran tiden före första världskriget kvarstående tullskyddet långt ifrån betydelselöst. En r.elativt stor roll spelade nämligen tullarna just på det olnråde vi nu behandla, alltså ifråga onl jordbruksprodukterna.

I förhållande till flertalet länder har det svenska tullskyddet varit l11ycket måttligt. Det stora inslaget av specifika tullar har därjälnte y'id stigande prisnivå autolnatiskt minskat tullarnas betydelse. Av tnlluppbörden1 ) under år 1936 härrörde' 84 proc. från kvantitetstullarna, och efter importvärdet räknat utgjorde de kvantitetstullbelagda varorna icke mindre än 79 proc. av importvärdet av samtliga tullplik6ga varor. 2 ) SOlTI följd av kvantitetstullarnas dOlninerande ställning sjönk tulluppbörden från drygt 19 proc. av de tullbelagda varornas värde i början av 1930-ta1et till 17,7 proc. under 1936/38. Under sistnänlnda period utgjorde tulluppbörden endast 9,4 proc. av tota1inlporten.

De svenska tullarna äro som regel differentierade med· hänsyn till bearbetningsgraden. Sålunda äro råvaror i alhnänhet tullfria, halvfabrikaten merendels åsatta en jämförelsevis låg tull, lnedan för de färdiga konsumtionsvarorna tullen ofta är relativt hög. Den i detta avsnitt behandlade gruppen jordbruksprodukter består till stor del av ks>nsumtionsvaror, och Inan skulle kanske vänta.' att detta är anledningen till att tullarna fått relativt stor betydelse för inlporten av dessa produkter. Så är emellertid ej fallet, utan tvärtoln återfinnas flera av de viktigaste tullfria inlportgrupperna konsumtionsvaror inom denna grupp. Som exempel kunna nämnas fisk, en rad färska och torkade sydfrukter som apelsiner och vindruvor, torkade äpplen och päron jämte s. k. blandad frukt, huvuddelen av tobaksvarorna m. m.

I själva verket voro av de 349 positioner inom handelsstatistikens grupper I-IV, som i stort sett 1110tsvara vad sonl här sanl111anfattats under begreppet jordbruksprodukter, år 1936 icke mindre än 129 tullfria nlot 220 tullbelagda. För importen i övrigt stodo endast 345 tullfria positioner mot 1.329 tullbelagda. }-<'örhållandet kan även illu1) Med tulluppbörd avses här genon1gående den under visst år debiterade tulluppbörden. Uppgifter on1 dess fördelning på olika nun11ner i statistisk varuförteckning publiceras årligen i SOS Handel.

2) Dahlgren, E., Beräkningar rörande relationen mellan tulluppbörd och in1partvärde med särskild hänsyn till år 1936, Stockholtn 14 febr. 1947 (stenciL). Även några av de följande uppgifterna äro beräknade på grundval av denna källa.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

525

streras av att nän1nda år efter inlportvärdet räknat jordbruksprodukterna till 53 proc. varo tullfria, vilket endast till 45 proc. var fallet 111ed den övriga il11porten.

Att trots detta jordbruksprodukterna i vårt land före kriget drabbades av hårdare tullar än importen i övrigt salnmanhänger med att, såson1 i annat sanlinanhang konstaterats, det i ett stort antal fall gäller produkter, son1 icke fran1ställas inom Sverige. Det rör sig alltså på detta område i stor ut'sträckning 0111 finanstullar , och dessa äro som regel betydligt högre än skyddstullarna. Sålunda belöpte sig år 1936 den relativa tullbelastningen för de finanstullbelagda varorna i den svenska i111porten till hela 33,6 proc. av il11portvärdet I11at endast 14,7 proc. för övriga tullbelagda varor. 1 ) Bland jordbruksprodukterna återfinna vi viktiga finanstullar fran1förallt inol11 gruppen njutningsll1edel. År 1936 tulluppbörden för tullbelagda jordbruksprodukter icke nlindre än 33,3 proc. av i111portvärdet 1110t endast 15,4 proc. för tullbelagd övrig il11part. Härtill kon11ner att under nu ifrågavarande period in1porten av åtskilliga jordbruksprodukter drabdades av andra pålagor än tullar, t. ex. skatt på tobaksvaror liksom på vin och spritdrycker och accis på margarin.

Tullarnas betydelse för i111porten av jordbruksprodukter kan san1'belysas av att under perioden 1936/38 den debiterade tulluppbörden l110tsvarade IS proc. av importvärdet av samtliga dylika produkter (såväl tullfria som tullbelagda), under det för importen i övrigt .tulluppbörden stannade vid 8 proc. Jordbruksprodukterna representerade under denna period endast 18,2 proc. av totalimporten luen gåvo i I11edeltal per år en .tulluppbörd på 53 n1ilj. kr. mot 129 111ilj. för hela den övriga inlporten.

Denna alltllänna översikt skall k0111pletteras 111ed litet utförligare uppgifter för .några viktigare i111portgrupper, son1 under den behandlade perioden stodo utanför jordbruksregleringen.

Vad först tobaksvarorna beträffar, ha dessa ju redan betecknats som i stort sett tullfria. I stället äro de föremål för en hård beskattning, vilken ju för importen har betydelse sorn 0111 pålagan haft formen aven finanstull. Geno111 riksdagsbeslut 1914 infördes i Sverige ett statligt tobaksl11onopol, som trädde i verksamhet påföljande år. Den inhen1ska fabrikationen är förbehållen l11onopolutövaren, men inlporten av färdigfabrikat har lämnats öppen för såväl yrkes1) Dahlgren, a. a. sid.

10.

526

INGEMAR GERHARD

mässiga utövare av tobakshandel son1 resande till riket. En logisk följd av fabrikationsmonopolet är, att ilnporten av tobaksråvaror (n1ed betydelselöst undantag) är förbehållen n10nopo1et. Inhel11sk tobaksodling kan i vårt land utövas av den S0111 så önskar lnen står under statlig kontroll. Även om il11porten av tobaksfabrikat under den nu behandlade perioden principiellt stod fri för envar, gällde dock för densamn1a vissa föreskri fter. Y rkesl11ässig tobaksil11portör hade sålunda att erlägga en licensavgift, son1 utgjordes av den på varan belöpande tobaksskatten med tillägg av ett belopp, som i princip skulle 1110tsvara vad 1110nopolet pålade tobaksvara med sa111111a priskurantpris för täckande av sina on1kostnader och sin vinst. Licensavgiften jnbetalades av importören till monopolet, son1 i sil) tur inlevererade den i avgiften ingående tobaksskatten till statsverket men behöll återstoden SOl11 en inkomst. I den i11ån denna inko111st ledde till vinst på monopolets verksamhet, k0111 den till sin huvuddel det all111änna till godo, eftersom staten var ägare till 29 av aktiekapitalets 30 milj. kr. Importtull i vanlig l11ening utgick under nu ifrågavarande period endast för elen icke yrkes111ässiga införseln av tobak med resande till riket, och tulluppbörden representerade den obetydliga SUl11n1an av 23.090 kr. per år. ',Det totala försäljningsvärdet av tobaksvaror i Sverige uppgick 1936/38 till i genol11snitt 168 l11ilj. kr. per år. I-Iärav korn Ino 148 n1ilj. på tobaksmonopolet och 20 milj. på tobakshandlarnas il11port.

Belysande för hur hård beskattning tobaksvarorna under denna tid voro utsatta för är, att i handelsstatistiken sistnä111nda import var upptagen till ett värde av blott 2,7 milj. kr. Statens inkol11ster av tobaksmonopolet utgjorde 1936/38 i medeltal 95 milj. kr. per år, varav 1,6 milj. utdelning från stamaktiekapitalet.

Det andra svenska statsmonopolet på njutningsn1edlens ol11råde om,fattar vin och sprit, och det utövas av det år 19I7 tillko111na Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen. Såväl vin son1 spritdrycker voro under perioden 1936/38 dels i likhet med tobaken förelnål för en hård beskattning, dels också belagda med höga finanstullar . Det kanske bör erinras om att i annat sammanhang beräknats, att under den nu behandlade perioden Sveriges vinförbrukning till 88 proc. bestod av importerad vara, medan ifråga 0111 spritdryckerna detta var fallet endast med 13-14 proc. av förbrukningen. 'fulluppbörden för vin och spritdrycker utgjorde 1936/38 icke mindre än 50 proc. av deras

SVERIGES UTRIKESHANDEL

52 7

ilnportvärde, varav för vinet 42 och spriten 62 proc. Dahlgren uppräknar i sin förut citerade undersökning för år 1936 de fyrtio högst tullbelastade 111era betydelsefulla importvarorna, och bland dessa återfinna vi tio olika slags vin och spritdrycker.

Kolonialvaror och kryddor äro också viktiga objekt för de svenska finanstullarna. På första plats kOlnn1er här kaf fet, S0111 under den behandlade perioden gav en tulluppbörd mer än dubbelt så stor som någon annan vara. Kaffetullen utgjorde under dessa år drygt 12 proc. av hela den svenska tulluppbörden, och den motsvarade SI proc. av kaffets in1portvärde. Ett liknande förhållande lnellan tull och in1portvärde gällde för te och kryddor, nälnligen 46 resp. 47 proc.

För de olika kryddorna varierade tullsatserna n1ellan 50 öre och 25 kr. per kg. kakao slutligen utgick under den behandlade perioden en tull, SOl11 1110tsvarade i runt tal 25 proc. av importvärdet.

Där1ned äro omnä1nnda salntliga produkter, SOl11 i denna undersökning sammanförts under rubriken njutningsmedel. för dem är SOl11 synes, att under nu ifrågavarande period införseln var belagd 1ned stora pålagor, vare sig dessa nu hade forI11en av finanstullar eller skatter eller bådadera.

Gå vi så över till den stora importgruppen frukter och bär, ingå här viktiga varor, S0111 under den behandlade perioden voro tullfria.

Detta gäller sålunda den viktigaste importvaran på 0111 rådet, apelsiner, vidare grapefrukter saInt torkad frukt av alla slag jämte russin.

Finanstullar gällde dären10t sådana varor S0111 bananer och citroner, korinter, fikon, dadlar saInt en rad nötter och nötkärnor. I verkligheten hade dessa tullar säkerligen viss skyddsverkan för den inhelnska fruktodlingen. I ännu lnycket högre grad gällde detta givetvis tullen på färska äpplen och päron, vilken utgick såsoln finanstull lned 10 öre kg under den tid svensk frukt ej beräknades finnas i lnarknaden men såsom skyddstull n1ed 20 öre kg under SOlnmar- och höstmånaderna. En liknande säsongdifferentiering av tullen gällde även andra frukter och bär såsom vindruvor, plomtTIon, körsbär och jordgubbar.

För hela gruppen ätbara frukter och bär lnotsvarade tul1uppbörden 1936/38 13 proc. av importvärdet.

För trädgårdsprodukter i övrigt rådde i Sverige under den behandlade perioden ett icke obetydligt tullskydd. En redogörelse för de olika tullsatsernas utveckling fral11 till år 1937 har utarbetats av Frukt-

528

INGEMAR GERHARD

och trädgårdsutredningenl), l11en det skulle föra för att här ingå på den mångfald tullar det här rör sig 0111. Det kan e111ellertid närnnas, att 1936/38 tulluppbörden l110tsvarade 35 proc. av i111portvärdet av köksväxter, 111edan för rötter l110tsvarande siffra var IS proc. och för blo111mor och prydnadsväxter 19 proc.

Livsmedelsindustriens produkter spela, SåSOl11 i ett tidigare sa111111anhang visats, en ganska underordnad roll i Sveriges inlport. S0111 regel voro dessa produkter under den nu behandlade perioden starkt tullskyddade, och särskilt gällde detta den dominerande gruppen, nä111ligen konserverna. I den förut 0111nä111nda förteckningen på de år 1936 återfinner 40 högst tullbelastade handelsstatistiska man sålunda tre olika slag av frukt- och grönsakskonserver nled en tull l110tsvarande 50-80 proc. av importvärdet. F'ör hela Sveriges konservi111port, sonl 1936/38 uppgick till drygt 5 nli1 j. kr., utgj orde tulluppbörden 1,9 l11ilj. kr. nl0tsvarande 37 proc. av importvärdet.

För livsn1edelsprodukter av kakao, socker och kött var under de nä111nda åren tullskyddet något lägre men uppgick dock till i gen0111snitt 32-33 proc. av inlportvärdet. Hela Sveriges irnport av produkter från livs111edelsindustrien hade 1936/38 ett värde av 8,9 milj. kr. per år, och tulluppbörden uppgick till 3,0 nlilj. kr. 1110tsvarande drygt en tredjedel av importvärdet.

Vidare kan anmärkas, att den betydande inlporten av fisk och skaldjur under den nu behandlade perioden var praktiskt taget tullfri.

För enstaka specialiteter som äkta kaviar och ostron utgick visserligen tull, men denna var av finanskaraktär, och skyddstull fanns endast för en speciell vara, nämligen spillånga. Sveriges totala il11port av fisk och skaldjur hade 1936/38 ett värde av 22,1 l11ilj. kr. per år, nlen tulluppbörderi stannade vid ett så obetydligt belopp som 0,2 nlilj. kr. l110tsvarande mindre än I proc. av irnportvärdet.

Sonl synes utgjorde under den nu behandlade perioden jordbruksregleringen visserligen det kraftigaste och nlest iögonfallande hindret för in1porten av jordbruksprodukter till Sverige, men vid sidan härav var det huvudsakligen från tiden före första världskriget kvarstående tullskyddet för ett stort antal jordbruksprodukter säkerligen av icke ringa betydelse för den svenska inlporten av resp. produkter. Vad återigen exportsidan beträffar, drabbades den svenska utförseln av 1) Betänkande avgivet av Frukt- och trädgårc1sutre<.iningen, SCJD 1938 :5, kap. 3 salnt bilaga 6.

SVERIGES UTR1E'.ESHANDEL

52 9

jordbruksprodukter under nu ifrågavarande period våra avnäll1arländer av hårda ill1portrestriktioner av olika I redogörelsen för den svenska jordbruksregleringen har redan ornnän1nts huru n1ed hjälp av exportsubsidier av olika slag de inhelnska överskotten kunde placeras på utlandslnarknaderna i till och 111ed större utsträckning än under norlnala förhållanden. l=:ör de produkter, SOl11 icke fingo dylikt stöd, erbjöd exporten SOl11 regel sto:-a svårigheter. Särskilt var detta fallet 111ed de11 största varugruppen på exportsidan utanför jordbruksregleringen, nämligen fisk och skaldjur.

Monopolistiska avtal Slutligen skall i detta saml11anhang pekas på att ;lven 111onopolistiska nationella och internationella avtal i viss 111ån påverkade utrikeshandeln 111ed jordbruksprodukter under den nu behandlade perioden.

Sedan gammalt ha de viktigare handelsvarorna på detta olnråde periodvis varit föremål för en n10nopolistisk prispolitik från producenternas sida n1ed produktionsinskränkningar, upplagring san1t tiH och n1ed förstörelse av de färdiga produkterna S0111 verksan1ma åtgärder.

Mest bekanta äro kanske Brasiliens -- världens dominerande kaffeexportör -åtgärder för stöd åt kaffepriset. .Alltsedan år 1902 har den brasilianska regeringen vid upprepade tillfällen sökt att stabilisera och höja kaffepriset genon1 att inskränka exportutbuclet. Sålunda infördes under perioden 1902--1912 förbud 1110t nyplantering av· kaffebuskar, och fr. o. 111. år 1906 kompletterades denna åtgärd med upplagring av kaffe i stor skala under goda skördeår. I)essa lager såldes under år, då skörden var under l11edehllåttan. Genon1 dylika åtgärder lyckades Brasilien i stort sett att stabilisera och delvis också höja kaffepriset.

En ny forl11 erhöll denna politik 1923 genolll att Brasiliens viktigaste kaf feprovins Sao Paulo fastställde ett "norn1alpris" på kaf fe. ,Oln världsn1arknadspriset gick under detta, fingo producenterna läluna kaffet till statliga lager och erhöllo betalt av staten. När det internationella kaf fepriset återigen steg över det brasilianska norn1alpriset, skedde utförsäljning från de statliga lagren. l\nordningen hade !ill början ur producenternas synpunkt god verkan, och 'under femårsperioden 1925-29 låga kaffepriserna väsentligt högre än tidigare.

Eftersom nyplantering icke längre var förbjuden ledde ell1ellertid de 34

53°

INGEMAR GERHARD

goda priserna till en ökad produktion, och när därtill komn10 två goda skördeår så nära varandra som 1928 och 1930, svän11nade lagren över alla bräddar och hela anordningen bröt san1111an. ·1 juli 1930 1110tsvarade de brasilianska kaffelagren världskonsumtionen under ett helt år.

Brasiliens monopolistiska politik hade därtill berövat landet en del av exportmarknaderna. Under den ovannälnnda perioden 192 5-29 111inskades sålunda Brasilienskaffeexport n1ed 4 proc., ll1edan övriga kaffeproducenter i genolTIsnitt ökade sin export J11ed 23 proc. När kaffepriset 1931 hade sjunkit så lågt, att hela Brasiliens ekonomiska läge var hotat, gjordes ånyo försök att höja det. Nyplantering av kaffebuskar blev återigen förbjuden, och en exportavgift infördes P[.l kaffe. De inflytande medlen användes för statliga uppköp av kaffe, och denna anordning var i kraft under den här behandlade perioden 1936/38. Det av staten inköpta kaffet blev till större delen förstört - uppbränt - och det beräknas att under 193o-talet Brasilien på detta sätt förde omkring en tredjedel av hela sin kaffeproduktion ur 111arknaden.1 ) Det kan tilläggas att i novelnber 19401'he Inter-A111erican Coffet: Agreement k0111 till stånd med representation icke blott för producentutan också konsumentintressena, de sistnämnda förkroppsligade ·i Förenta Staterna, världens störste kaffeilnportör. Även teet var föremål för utbudsbegränsning. International Tea Restriction Scheine tillämpades på en större del av världsproduktionen och exporten och var därtill nlera restriktiv än Brazilian Cof fee Defense. En j älnförelsevis begränsad exportkvantitet och ett relativt högt pris på te under åren 1933-1936 anses huvudsakligen ha varit en följd av denna överenskonlmelse, vilken samtidigt något hejdade den ill1periala tendensen i världshandeln med te. Från 192 9 till 1937 steg exportvolyn1en för kaffe n1ed 4 proc., under det den ifråga onl te sjönk med 8 proc. I guld räknat sjönk under satnma tid 111edelpriset på kaffet i världshandeln 111ed i runt tal 70 proc. n10t lnindre 50 proc. för teet. Räknat i under resp. år gällande dollar, nedgick exporten av te från 1929 till 1937 111ed endast 16 proc. mot 46 proc. för kaffet. 2 ) Den största internationella handelsvaran på jordbruksprodukternas 1) HUlnlun1,

J., Kulturgeografisk atlas, sid. 34 o. f.

2) Uppgifterna beräknade på grundval av World Trade in Agricultural Pro-

ducts, kaffe sid. 346-347, te sid. 366-367.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

53!

område, vetet, har också varit föremål för en monopolistisk prispolitik från producenternas sida, dock icke under den här behandlade perioden.

En kanadensisk vete-pool försökte sålunda under perioden 192 4-3° reglera vetepriset i uppåtgående riktning på den internationella marknaden. Poolen bröt emellertid samman under ett fruktlöst försök att med hjälp aven jättelik upplagring av vete i kanadensiska silos hejda det med 1930-talets jordbrukskris samn1anhängande prisfallet på vete.

En internationell veteöverenskommelse gällde åren 1933-35 innebärande att" exportländerna underkastade sig viss begränsning av utförseln mot att importländerna lovade sänka vetetullarna. Liksom ifråga om kaffet uppstod under det andra världskriget en internationell överenskommelse rörande vetet, 1'he International \Vheat Agreen1ent av år 1942, olTIfattande de tre största exportörerna Kanada, Australien och Argentina, vidare Storbritannien i egenskap av störste importör samt Förenta Staterna. Även ifråga om en rad andra jordbruksprodukter har monopolistiskt samarbete mellan producenterna tidvis ägt rum. Beträffande sockret träffades sålunda redan 1931 en överenskommelse, den s. k.

Chadbourne plan, gående ut på att om sockerpriset sjönk under viss nivå, kvotering skulle tillämpas och produktionen inskränkas. I verkligheten komlTIo importrestriktionerna i olika länder att medföra en större inskränkning än vad man förutsatt i överenskommelsen, och densalTIma trädde ur kraft I sept. 1935. En svaghet i denna överenskomn1else hade varit att importländerna ej varit med. Den nya överenSkOlTIlTIelse, som trädde i kraft I sept. 1937, omfattade 21 länder mot tidigare endast 9, och bl. a. voro Storbritannien och Förenta Staterna denna gång lTIed. Enligt överenskommelsen inrättades ett internationellt sockerråd. Det har framhållits 1 ) att den nya överenskomo1elsen medförde en stabilisering av sockermarknaden och som viktigaste resultat kunde uppvisa en begränsning av den »imperialisering» av världshandeln, son1 i så hög grad fruktades aven rad sockerexporterande länder liksom av så många andra livsmedelsexportörer.

I övrigt kan i detta sammanhang citeras vad Montgolnery fralTIhål1er,2) nämligen att under 1930-talet bestyrka den galTIla erfarenheten, att ingenting verkar så främjande på lTIGnopolbildningar som statliga åtgärder för att begränsa konkur1) World Trade in AgriculturaI Products, sid. 172.

2) Montgomery, A., Svensk ekonomisk historia 1913-1939, sid. 358.

53 2

INGEMAR GERHARD

rensen. Och på dylika statliga åtgärder uppvisade' som bekant I930-talet en rik provkarta icke minst på jordbruksprodukternas OlTIråde. Även i Sverige ledde j ordbruksregleringen till lTIonopolartade sammanslagningar bland producenterna, vilka kommo att kontrollera en mycket stor del av partihandeln med viktiga jordbruksprodukter och medförde att enskilda, fristående företag fingo allt svårare att hävda sin ställning. 1 )

1) Montgomery, A., Svensk ekonomisk historia 1913-1939, sid. 357.

533

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Bilaga

J.

Skogens produkter i svensk industri- och handelsstatistik Industri Handel

Varugrupper

I

1937

lA.

Trävaror (barrträ)

I.

Oarbetat trä . . . .

I

.... Sågverksprodukterl) Sågade .

I-Iyvlade.

B.

.5 10- 22 , 53°,535-47, 555,535-47, 555,'7 26-4 1 ,747 53 2-34, 537 557-59, 5 62 557--59, 5 62 · 5 23-29, 53 1 54 8-54, 55 6 54 8-54, 55 6 77 6- 82 · 535-3 6 5 60- 61 745, 78 3 5 60- 61

Pappersmassa

1Vlekanisk massa . .

Cellulosa, sulfit, oblekt blekt . sulfat, oblekt blekt.

c.

712-17,722 -:25

62 7- 28 63°-3 1 62 9 633-34 63 2

.602-03 . 6 °5-06 . 6 °4 .608-09 . 60 7

62 7-28 63°-3 1 62 9 633-34 63 2

Papper och papp

,65 8- 61 Omslagspapper . . . . . . . 633-36 65 8- 61 Smörpapper och pergalnyn 63T1:2 662-63 1662-63 Tidningspapper 619 ,644 644 Ljustrycks-, perganlent' och kondensatorpapper Finpapper .

649-57, 649-57, · 62 4-3 2 , 63 8-4 0 664- 66 664-66 Övriga slag papper . · 618, 620-2 3, 643, 645-4 8, 643, 64 1 -4 2 667-68 667-68 Papp

D.

.610-17

Övriga produkter

Oarbetat

(inhenlskt) (utländskt) Sågat lövträ (inhemskt) .. 53 8-4° '""---

816 2), 81 7 81 9 2 ),820 818 822 2 ), 82 3 821

85 2 :1:2 :3:4 853: 2 :3 837 840, 853: 1 :4 843-5 1, 854 -55 83 6, 83 8 -39, 84 1-4 2 , 85 6-57 82 7-3 1, 833 -34, 835: 2

I I

-

563=65

!566

718- 1 9 720 - 21 74 2 , 74 6 743

1) För hyvlade trävaror nominellt mått. 2) Den i handelsstatistiken angivna kvantiteten avser våt vikt och reduceras till hälften för att motsvara torr vikt.

INGEMAR GERHARD

534 Varugrupper

I

I

Industri I93 6

Arbeten av trä Faner enkel, inh. träslag \ 544 » » » utI. f Faner kryss, barrträ . 545 » » björk .. » » andra slag.

Dörrar · . . 547 K vast- och gardinkäppar 557 Träull . . . . . . · . .. .59 8 Möbler ..... · .... 5 61 - 62

:}546

Övriga snickeri- och trä- 54 8-5 6 , arbeten. · .. .558- 60 , 5 6 3-7 0 , 57 2-7 6 , 57 8-79, 59 2-94, 59 6,599-600 Träfiberplattor. .. · . 595 Pappersavfall. . · . I) Arten av papper . . . .. · . 664 Tapeter.

Påsar och kuvert . .653-54 Övrigt ...... . .. 65 1 : 1-5 2, 655-57, 660-63

I

I937

I

193 8

569

56 9

57°

57°

57 1

57 1

57 2 58 5 62 3 5 80- 81

57 2 58 5 62 3 580- 81

573-79, 5 82 - 8 4, 5 86-95, 597-601 ,

573-79, 5 82 - 8 4, 5 86-95, 597-601 ,

I

Handel

I 75 8 759 760

759: 1 7 61 78 5 7 89 754 774, 790, 79 2 , 794, 79 899 74 8 , 7 6 3-7 2 775, 7 86- 88 79 1 , 793,

6°3-°4, 61 7- 19, 621, 62 4- 2 5 620 1)

795-97 6°3-°4, 61 7- 19, 621, 624-25 620 835: 1 826 I)

692 681-82 677-80 , 68 3-8 5, 688-9 1

69 2 681-82 677-80 , 68 3-8 5, 688-9 1

1) I industristatistiken finnes endast uppgift om inköpt avfall.

859-61 862-63 86 7 -77 I

I

535

SVERIGES UTRIKESHANDEL

Bilaga

2.

Jordens produ.kter i svensk handelsstatistik Handel

Varugrupper

I.

Vegetabilier A.

Produkter från åkerbruk

Spannmål (omalen) . 170-18r , Kvarnprodukter . 182-194 Fodermedel. . 359-372 Potatis . 106-107 Socker och sirap. . 283-288 Övrigt (hö och halm, vit- 100-101, betor, nlalt, stärkelse, 122-123 gryn av annat än spann- 195-201, mål salnt frö) .209-226

B.

IV.

Beredd sill

Kräft- och skaldjur

V.

Animalier

,a) Kött, fläsk och fett Fläsk." . .24-26 Kött. · 12- 23 Levande dj ur . · I-II Animaliskt fett.

'1244-250, 253- 2 54, 25 6- 2 59

68: 1:2, 274 .69, 70 . 64-67 . 71 , 72 . 73

.4°-4 2 .3°-39, 43-45 .27-2 9, 4 8-49, 52-53 · 29: I, 46--47 50-51, 54-59 .60-63

Njutningsmedel

Kaffe Te Kakao: Tobak.

Kryddor Vin och sprit.

.203-208 .260-273,297 · 25 1- 2 5 2 ,255 VI.

I

Handel

Fisk och skaldjur

Färsk sill » annan fisk .

annan fisk.

Fettråvaror

Frukter och frön.

Vegetabiliska olj or .

Marina oljor

m.

b) l\tlejeriprodukter Snlör (ink!. margarin) Ost Mjölk, grädde . c) Ägg (äggprod.) d) Honung

Produkter från trädgardsodling

a) Frukter och bär, färska 124-134 torkad frukt, nötter ln. m. . 135-152 b) Köksväxter ln. m. .109:1-118 c) Rötter . 102-105 d) Humle. . 121 e) Blommor och prydnadsväxter . 85-99

II.

Varugrupper

Livsmedelsindustri Spannmålsprodukter ..

Sockerprodukter Kakaoprodukter Köttprodukter Konserver.

Diverse

· 153, 154 · 155: 1 : 2 .295- 2 9 6 .35 2-35 8 .15 6- 169: 2 .3 2 7-35 1

.3°3-3 0 7 .2 89-29 2 .29 8-3° 2 .279-282 .3 1 4-3 21 .293, 294, 308-3 1 3

LITTERATURFÖRTECKNING .A.nnuaire international de stat1'stique agrico!e 1939-40. Institut international d'agriculture, Ron1 1940. .A nnuaire international de st.atistique forestiere 1933-35. Volu111e I Europe et U. R. S. S., Vol. II Alnerique, Rom 1936 resp. 1938. .A nstrin, H., Papper och massa i svenskt folkhushåll, Stockhohn 193-+.

- - Samarbetet inon1 N ordens skogsindustrier. Svensk Trävaru- ocb Pappersn1assetidnings årsnu111n1er 1938.

44splund, C. G., Om den ke111iska och mekaniska tränlasseexportindustrien i Sverige och dess betydelse i internationellt Bankårsbokcn 1937, Stockholn1 1936.

Bonow, Mauritz) Staten och jordbrukskrisen, Stockhohn 1935.

- - Vårt jordbruk i krig och fred. Svensk ordning och nyordning, Stockholm 1943.

Bro o 111, hall's Corn Trade Year Book 1939) International Grain Trade Statistics

by G. P. Broomhall, Liverpool 1939. des pays du n01'd et de l' ouest de B'ltlletin statistique des peches l'Europe. Conseil pern1anent international pour l'exploration de la n1er.

Vol. XXVI-XXVIII (1936-1938), Köpenhan1n 1938, 1939, 1944.

B öös, Gunnar) Ett skede av svensk handelspolitik, Stockholn1 1939.

Cederwall, Gustav) Jordbruk och industri. Särtryck ur Social årsbok 19431944, Stockholm 1944.

Charnberli1z, Edward, The Theory of Monopolistic Con1petition, Can1bridge 1938.

Clark, Colin) The Conditions of Econon1ic Progress, London 1940.

- - The Economics of 1960, London 1942.

COl'nlnercial Policy in the Interwar Period, League of Nations, Geneva 1942.

Cyren, Otto, Svensk kemisk industri, Stockholn1 1946.

Dahlgren, Einar} Beräkningar rörande relationen mellan tul1uppbörd och i111portvärde med särskild hänsyn till år 1936, Stockhol111 1947 (stencil).

De Geer, Gerard) Sveriges naturrikedomar, Stockhohn 1946.

De Geer, Sten, Människans och näringslivets geografi, Stockho1n1 192 8.

Det enskilda skogsbruket år 1945. SOS, Skogsstyrelsen, Stockhohn 1947.

Efterfrågan på Jordbruksprodukter och dess känsliighet för pris- och inkolnstförändringar. SOU 1940: 16, Stockho1n1 1940.

Ehrnrooth} 1'1. G.) Handelns transport- och förpackningsprob1en1, handbok, del I, Stockhohn 1947.

- - Transportväsen och världsekonon1i, Stockh01111 1948.

SVERIGES UTRII(ESHANDEL

537

Ekengren) Haganc1er) Jordbrukets prisregleringar, Stockholm 1938.

Enke-Salera) International Economics, N evv York 1947. .Enquist) Fr.) Salnbandet mellan kliInat och växtgränser. Geologiska föreningens förhandlingar, 1924.

Studier över san1tidiga växlingar i klilnat och växtlighet, Svensk Geografisk Årsbok 1929.

Europe)s trade). League of Nations, Geneva 1941.

Fisherics) Report of the Technical Con1mittee on Fisheries, Washington 1945.

Foreign Agriculture Circular) Office of Foreign Agricultural Relations. United States Departlnent of Agriculture, Washington 1947.

Foreign Crops and Mar/cets. Office of Foreign Relations. United States Departn1ent of Agriculture, Washington 1947.

Forestr}, and forest products) World situation 1937-1946. Food and Agriculture, Organization of the United Nations, Stockholtn 1946.

Gerhard) Ingcnzar) 11-ultilateralislnen i Sveriges utrikeshandel, SOU 1945: 30, bil. I, Stockholm 1945.

- - Världshandeln, Utrikespol. institutets broschyrserie, Stockholn1 1944.

Grottian) TF",) Holz - Holzverbrauch und Holzerzeugung der Welt in der N achkriegszeit, Leipzig 1938.

- - Die Ulnsatzn1engen i111 Weltholzhandel 1925-1938. Silvae Orbis nr 3, Berlin-Wannsee 1942.

Gård/und} Torsten} Industrialismens samhälle. Den svenska arbetarklassens historia. Stockholln 1942.

Göranson) Gustaf) Sveriges trävaruexport. Orientering kring exportproblelnen, Stockholm 1946.

H aberler} Gottfried} Der Internationale Handel, Berlin 1933.

H a1nmarskjöld B' Det svenska jordbrukets fran1tida on1fattning. Föredrag hållet vid N ationalekonon1iska föreningens förhandlingar 1946, Stockho1n1 1947.

H a11l1narskjöld} D.} Konjunkturspridningen, StockhoItn 1933.

H eckscher) Eli F.) Den svenska e'xportens historia. Orientering kring exportproblen1en, Föreläsningsserie vid Handelshögskolan i Stockholm, h01111 1946.

Det svenska j ordbrukets äldre ekonolniska historia. Ekonomisk Tidskrift nr 3, 1945, Stockh01n1 1945.

- - Svenskt arbete och liv, Stockhol111 1941.

Sve'riges ekonolniska historia från Gustav Vasa, del I: I och I : 2, Stockholm 1935 resp. 1936. (Del II delvis i lnanus.)

-- -- Sveriges fraIngångsrikaste handelsföretag, Historieuppfattning, Stockholn1 1944.

Hernod} Torsten,} Cellulosaexportens probleln. Orientering kring exportproblemen, Stockholm 1946.

- -. Något Oln cellulosaindustriens utveckling. Studier i svenskt näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholm 1942.

HU1nlu1n Johannes) I<.ulturgeografisk atlas, 2 uPP1., Köpenhan1n 1947.

- - Overs0iske Transportproblemer, Köpenhamn 1943.

-- -

J

J

J

INGEMAR GERHARD

Högbo1n} Ivar} Några linjer i svensk materiell utveckling, Studier svenskt näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholnl 1942 .

- - Världssjöfarten, Stockholm 1934.

International Trade in Certain Raw Materials and Foodstujfs by Coul1tries of Origin and Consumption, Nationernas Förbund, Geneva 1939.

International Trade in lY1eat. Studies of the principal agricultural products of the World markets n:o 2. International Institute of Agriculture, Rom 1936.

International Trade Statistics 1936, 1937 och 1938, League of Nations, Geneva 1937, 1938 och 1939· Iversen) Carl) International Capital Movetnents, IZöpenhanl11 1935.

Jonasson} Olof} Agricultural Regions of Europe. Reprint fronl the Economic Geography, n1ars 1945, vol. I, nr I. - - Ekonomisk geografi med varukännedom, 6:e upp!., Stockhol111 1946.

- - Jordbrukets beroende av det geografiska 111arknadsläget. Särtryck ur Kungl. Lantbruksakademiens Handlingar och Tidskrift. Häfte 8, 1930.

- - Kaffet och kaffeIänderna, Stockholnl 1932.

- - Kakaon i världshandeln, Göteborg 1945.

- - Mejerihanteringens avsättningsförhållanden. Svenska 111ejeritidningen, nr 13, 1933·

Lars) Jordbruksproduktionen och Sveriges försörjning 111ed livsmedel.

Vissa avsnitt utarbetade av K. O. Wahlfisk. Arbetet har utförts på uppdrag av 1942 års jordbrukskomtnitte n1en ännu ej (okt. 1948) utkommit från trycket. Förf. har beretts tillgång till ll1antlskript och korrektur.

KielIand) Gabriel) Fra fri valuta til clearing, Oslo 1945.

Kock} Kanin) Skogsbrukets och de skogsförädlande industriernas betydelse för folkhushållet. SOU 1938: 53, Bil. A., Stockholm 1938. _. - Sveriges handelsekonomiska läge, Stockholn1 1934.

K onju1'tkturläget hösten 1937} våren 1938 och höstert 1938) IvIedd. från Konjunkturinstitutet, ser. A: I-A: 3, Stockholnl 1938.

Kragh) Börje) Svensk Penningpolitik 1914- 1942 , Lund 1943.

Kungl. prop. nr 280 till 1947 års riksdag, bil. 2; prop. nr 266 till 1938 års riksdag.

Källströ1n) V,) Svensk Utrikeshandel, Konltnersiell handbok, del I, Falun 1947.

Köstler) J oset} Die Holzversorgung der Erde als Rohstoffproble111 der Weltwirtschaft. Weltwirtschaftliches Archiv, J ena 1940.

Lange} Gunnar} Jordbruk och livsmedelsförsörjning i ett internationellt fredssystem. Riktlinjer för en världsfederation, Stockholn1 1945.

Len1,kin) Raphael} Valutareglering och clearing, Stockholnl 1941.

Lodewick} K. E.} A Study of Pulpwood Conversion Factors. Pulp and Paper Industry, vol. 18, nr 10, 1944.

Lundberg} Erik} Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet. Medd. från Konjunktur"institutet. Ser. B: S, Stockholm 1945.

- - Några huvuddrag i den internationella ekonomiska utvecklingen under mellankrigsperioden, Studier i ekonomi och historia tillägnade Eli F. Heckscher, Uppsala 1944.

SVERIGES UTRIKESHANDEL

539

Lundgren) Thorstcn) Trämassa. Svenska Handelsbankens Index 1932, Stockholm 1932.

Lundquist} Ludz,'ig) Pappersexport. Orientering kring exportproblelnen, Stockho1111 1946. ontgo111ery) Arthur) Industrialisnlens genombrott i Sverige, I och 2 upp1., Stockholm 1931 resp. 1947.

The rise of modern industry in Sweden, Stockho1n1 1939.

Svensk ekononlisk historia 1913-1939, Stockho1n1 1946.

Sveriges export mellan krigen. Orientering kring exportproblenlen, Stockho1n1 1946.

193o-talet i Sveriges ekonolniska historia, Studier i svenskt' näringsliv tillägnade Jacob Wallenberg, Stockholn1 1942.

M ortensc'J1, og Strubberg) Dansk Saltvandsfiskeri, Köpenhamn 1935.

Myrdal) Gunnar} .Tordbrukspolitiken under omläggning, Stockholtn 1938.

Af öller) ](risti.an) Nordisk Samhandel, Köpenhamn 1942.

N anneSOH) L.) Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket, SOU 1946: 47, Stockholm 1946.

N anneson-Nilsson- Y tterborn) J ordbruksekonon1i, Stockholn1 1946.

National Inc0111e of S'ZCJeden 1861-193°. Lindahl, E., Dahlgren, E., Kock, K., Del I och II, Stockholtn 1937.

The N etwork of HlorId Trade) League of Nations, Geneva 1942. lV ordin) Sven-Erik) Studier av den svenska kol- och koks trafiken år 1937.

Geographica nr 17, Stockholn1 1945.

N äringsfrågan. Slutlig rapport avgiven av Nationernas Förbunds blandade kOlnn1itte för näringsfrågan, Stockholtn 1938.

Ohlin) , B.) Interregional and International Trade, Cambridge 1935 (second printing) .

-- - Staterna och världsekonolnien, Stockholn1 1937.

Ohlsson) IrLgvar) Statistisk undersökning av den skandinaviska (svenska) pappers- och pappexportens struktur och' betingelser 1921-1939. Manuskript 1943. ons and Fats: Production and International Trade. Part I and II. International Institute of Agriculture, Rom 1939.

Ol1:n) C.-E.) Trävaruproduktion och trävaruhandel, Åbo 1933.

Olsson) H el1ner) Jordbrukspolitiken under krisen, Stockholm 1945.

Osvald) Hugo) Växtodlingslära. Del L Föreläsningar hållna vid Lantbrukshögskolans institution för växtodlings1ära (stencil).

Palander) Tord} Beiträge zur Standortstheorie, Uppsala 1935.

Pearson-Harper} The World's Hunger, svensk övers. Världshungern, Stockholn1 1947.

PerSSOl'L) Den svenska skogen, Stockholm 1940.

Produ,ktions- och avsättningsförhållandena in011t trädgårdsnäringen. Betänkande avgivet av Frukt- och trädgårdsutredningen. SOU 1938: 5, Stockhol111 1938.

Rapporter till F.AO för 1nötet iGeneve aug./sept. 1947, del I och II.

INGEMAR GERHARD

54°

Raw Materials and Foodstuffs) Production by Countries 1935 and 1938, League of Nations, Geneva 1939.

Reinhold} G.) Die Papierho1zversorgung der Erde, Berlin 1927.

The Relation of Nutrition to H ealth} Agrieulture and Eeollomie Polie}'} Final Report of the Mixed Committee of the League of Nations, Geneva 1937. of FVorld Trade 1937-1938. League of Nations, Geneva 1938, resp.

1939·

Riktlinjer för den, franttida jordbrukspolitiken.

Betänkande avgivet av 1942 års jordbrukskommitte. Del I, II och III, SOU 1946: 42, -+6 och 61, Stockholm 1946.

Rurzeberg} L.} Trade in Forest Products behveen Finland and the United States of i\.n1erica, Helsingfors 1946.

Sjöströnl) A.} Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871-1919.

Tull- och traktatkomlnittens utredningar och betänkanden XIV. SOU 1922: 41, Stockho1n'1 1922.

S kogsb}'gdcns arbets- oeh levnadsvillkor del I och II. SOS, Socialstyrelsen, Stockholm 1937-38.

Snzedslund} Kurt) Världens tidningspapperskonsun1tion per capita år 19361939, Pappers- och Trävarutidskrift för Finland, Specialnu111111er 1942, Helsingfors 1942.

-- - The World's Paper Trade in 1937, Helsingfors 1939. D:o 1938, Helsingfors 1941 (stencil).

- - Världens pappershandel 1936 och 1937, Helsingfors 1938.

Sohl1nan) R.) Svensk-franska handelsavtalet, Svensk Utrikeshandel nr 14, 1945.

- .- Italiensk handelspolitik och de svensk-italienska handelsförbindelserna, Svensk Utrikeshandel nr I, 1943.

S onesson} Nils} Jordbrukets fran1tid, Stockho1n1 1943.

-- - Trädgårdsodlingen i Sverige, StockholIn 1935.

Statistieal }7 ear-B ook 1938/39 och 1941/42, Nationernas Förbund, Geneva 1939 resp. 1943.

Statistisk årsbol, for N arge 1940} Oslo 1940.

Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 187°-1915.

Komn1erskollegiun1, Stat. medd. ser. A, Band III: I, Stockho1111 1919.

Statliga stödåtgärder för jordbruket i Sverige sedan 1930. Supplelnent till Svenska Handelsbankens Index ,mars 1939, Stockho1n1 1939.

Stensgård} Axel} Svenska jordbrukets utveckling ur exportsynpunkt under de sista 50 åren. Svensk Exports jubileumsnumn1er 1937· Stockhohn 1937.

Stock1nan) Sven K.) Studier rörande den svenska utrikeshandelns kvantitet år 1938, Stockholm 1942.

- - Transithandeln vid import till Sverige l11ed särskild hänsyn till år 1935, Norrköping 1938.

Streyffert) Thorsten) Den skogs ekonomiska teorien, Stockholn1 1938.

- - Världens barrskogstillgångar, Stockholm 1931.

Econolnie et COl11merce Mondiaux du Bois. Intersy1va, Berlin-\Vannsee 1939·

SVERIGES UTRIKESHANDEL

54 1

Streyffert) Thorsten) Den norrländska skogsindustriens råvaruprob1e111 (tidningsartikel i Dagens Nyheter 7 februari 1947).

St}'relseberättelse för Svenska Ägghande!sförbundet) förening u. p. a., för år 1936, 1937 och 1938.

Sundbo711,) I'var) Bör I11an eftersträva ett fritt internationellt varuutbyte? Festskrift för Svenska IlandeIsagenters förening 1944, Stockho1n1 19-+-+.

- - Diskussionen om en nordisk valuta- och tullunion, N ordens serie nr 19, Stockholn1 1944.

- .- 11est-gynnad-nationsklausulen i nutidens handelsavta1. Handelshögskolans i Göteborg skriftserie, Göteborg 1946.

- - Modern handels- och valutapolitik. Riktlinjer och tendenser. Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen, XXIX, Lund 194I. .-- -- Sveriges kapitalimport från Frankrike 1870-191'4, Studier i ekononli och historia tillägnade Eli F. Heckscher, Uppsala 1944.

-- --- Utrikeshandelns grunder. KOl11n1ersiell Handbok del I, Falun 1947.

Svennils01'l') Ingvar) Strukturella inslag i de senare årens ekononliska utveckling. :Nledd. från Konj unkturinstitutet, ser. B: 1, Stockholn1 1939.

- - Till frågan 0111 det industriella fran1åtskridandet i Sverige, Stock1101n1 1942 .

Svensl, Trä'varu- Tidn1:ng och Pappersnzassetidnin.g) årsnumren 1937, 1938 och 1939, Stockho1n1 1937-39· Svenska Cell'l-t!osaförening en) Styrelsens och revisorernas berättelser för år 1936, 1937 och 1938 (konfidentiella).

Svenska ivIejeriernas Riksförening 1932-1942) Stockholn1 1942.

AB Svenska Tobaks11'Lonopolets verlcsa'nz!tet år 1936, 1937 och 1938. Styrelsens förvaltningsberättelse och revisorernas berättelse. Stockholn1 1937-39.

- -- Syenska Tobaksl11onopolets 11innesskrift I juni 1915-1940. Stockhohn 1940.

S'vensl?a Trä'varuexportföreningen) P. 11. ang. arbetet på den europeiska trävarun1arknadens sanering under 1930-talet och bildandet av ETEC, Stockholm 1943 (stencil).

- Centralstyrelsens berättelser till Svenska Trävaruexportföreningens ordinarie vårmöte den I I mars 1937, den 9 mars 1938 och den 16 n1ars 1939.

- - Statistiska tabeller över skilda länders export och import av sågade eller hyvlade trävaror för åren 1929-1938 (stencil). ,Sveriges Industri. Dtg. av Sveriges Industriförbund, 3:e upp!., 8tockhol111 1948.

Sveriges Industriförbunds stjwelsebe1'ättelser för åren 1936, 1937 och 1938.

Industriförbundets meddelanden nr I, 1937, nr 2, 1938, och nr 2, 1939.

Sveniges Lantbruksförbund 1917-1942, Stockholm 1942.

Sveriges Officiella Statistik) Accispliktiga näringar 1936/37-1938/39, Fiske 1936-1938, Handel 1905-1938, Industri 1936-1938, Jordbruk och boskapsskötsel 1936-1938, Mej erihantering 1936-1938.

Sveriges POl1lologiska Förenings Årsskrift 1944) Stockholn1 1944.

Sveriges Slakteriförbund 1933-1943) Stockholm 1943.

54 2

INGEMAR GERHARD

Sveriges 'Utrikeshandel efter kriget) Medd. från Konjunkturinstitutet ser. B: 7, Stockholm 1947.

S'0'årdströ11t) K. F.} Livsmedelskris och politisk blockbildning.

Ekonon1isk Revy nr 5, 1947.

- -Sveriges fåravel och försörjning n1ed ull, Stockhol111 1941.

Tu'/ls},ste1nets verkningar i Sverige före Del I och II. Tulloch traktatkolnmittens utredningar och betänkanden XXXVI. SOU 1924: 37 och 38, Stockholm 1924.

LTndersökning angående skogsavverkningen år 1937. Statistiska Meddelanden ser. l\.. Band V: 6, Stockholn1 1940.

Utredning rörande skogsnäringens ekono1'niska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft, del I och II. Stockholn1 1938 resp. 1943.

Erland} Utvecklingslinjer inom svensk skogsindustri, Stockhol111 1946.

T7 arulexikon) Livsn1ede1, utg. av KF, Stockholm 1942. liVedel) Sigfrid) Något om margarin. Uppsats i Harald Nordenson 60 år, Stockholm 1946.

TVik) Harald} Norrlands export 1871-1937. Geographica nr II, .Uppsala 1941.

AB Vin- och S pr·itcentralen 1917-1942} Stockho1111 1942.

VinelI} T.) Svensk-tysk handel under clearingåren, Svensk Utrikeshandel nr 8, 1942 .

Viner) J acoD} Studies in the Theory of International Trade, London 1937.

World Food Situation 1946. Office of Foreign Agricultura1 Relations. U. S. Department of Agriculture, Washington 1946.

Production and Prices 1936/37. N ationernas Förbund, Geneve.

TfT orld Production in M eat. International Institute of Agriculture, Ron1 1938.

H/orld Trade in Agricu!tural Products} International Institute of Agriculture.

Ron1 1940.

Year-Book of World Tim,ber Trade) Ed. 1938, Bryssel 1938.

Aker1nan) Gustaf} Mjölkregleringen, Stockholm 1937.

-- - Om den industriella rationaliseringen och dess verkningar, SOU 193 1 : 42, Stockholnl 1931.

- - !(ompendiun1 i produktionslära 1947/48 (stenci1.).

AkerrJl.an) Åke} Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser san1t dess inriktande efter kriget. Utredning verkställd av 1942 års jordbrukskolnmitte. .SOU 1946: 39, Stockhohn 1946. Ål1zark) Karl) Lantbruket under det nittonde århundradet, Stockholm 1920. Årsbok för Sveriges Riksbank 1944.

Atgärder till den svenska exportnäringens frä11'tjande. Betänkande avgivet av 1938 års exportutredning. SOU 1938: 42, Stockholm 1938. Äggmarknaden före och under försörjningskrisen. Jordbruksekonomiska uppgifter, februari 1946. Öm,an) Erik} Cellulosaindustrien jänlte träsliperi, Stockholm 1944.

Förkortningar: SOS SOU

=Sveriges officiella statistik. =Statens offentliga utredningar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Förord ..

Inledning

5 7 Internationella prisjämförelser

Avd.

I.

15

Sveriges utrikeshandel Allmänt. . . . . . . . . . . .

Utrikeshandeln före 1850 .

Den moderna utrikeshandelns uppkomst.

Läget 1936/38 . . .

Avd.

II.

M ultilateralismen i Sveriges utrikeshandel Det multilaterala systemet .

Källnlaterial och beräkningsmetoder . . . . . .

Det multilaterala systemets utveckling fram till 1930 Multilateralismen i Sveriges utrikeshandel fram till 1930 l\Iultilateralismens tillbakagång under 1930-talet . . i Sveriges utrikeshandel 1936/38

Avd. III.

Skogens produkter i Sveriges utrikeshandel

Kap.

Kap.

I.

2.

Skogen i Sveriges utrikeshandel Utyecklingen fram till 1850 . . . . . . . . . . . ..

Den nya tiden bryter in. . . . . . . . . . . . . ..

176 180

Sveriges export av skogsprodukter 1936/38

195

A.

Trävaror' Varugruppens sammansättning Den svenska trävaruexporten 1936/38 Världshandeln med trävaror. .

197 . 202 208

B.

Pappersmassa Varugruppens sammansättning 214 Den svenska exporten av pappersmassa 1936/38 217 Världshandeln med pappersmassa 223

C.

Papper och papp Varugruppens salnmansättning . . . . . . .. 228 Sveriges export av papper och papp 1936/38 .. 231 Världshandeln med papper och papp.

235

D.

Övriga produkter och sammanfattning

243

E.

Sveriges import av skogsprodukter . . .

246

INGEMAR GERHARD

544

Sid.

Kap. 3.

Sveriges ställning på världsmarknaden för skogsprodukter Grunder för beräkningen . . . . .

Världsexporten av skogsprodukter .

Världsimporten av skogsprodukter Sveriges andel av de olika marknaderna.

Kap. 4.

248 250 255 258

Betingelserna för den svenska exporten av skogsprodukter Lokala olikheter på tillgångssidan . . . . . . ..

Olikheter i skogsareal . . . . . . . . . . . . ..

Olikheter i tillväxt- och kvalitetsförhållanden Olikheter i exploateringsmöjligheter .

B. Lokala olikheter på efterfrågesidan Efterfrågan på ved . . . . . .

Efterfrågan på trävaror . . . . .

Efterfrågan på pappersmassa . .

C. F örädlingsgraden i världshandeln tned skogsprodukter. . . . . . . . . . . . . . . .

Handeln n1ed trävaror . . . . . . . . . . ..

Handeln med massaprodukter . . . . . . ..

Förädlingsgraden inom svensk skogsexport .

A.

Avd. IV.

J ordens Kap.

l.

2.

316 318

326 336

produkter i Sveriges utrikeshandel

Jordbruket i Sveriges utrikeshandel Utvecklingen fram till 18 7 0 Utvecklingen efter 18 70

Kap.

262 263 269 275 287 289 300 308

Sveriges 1936/38

handel

med

..•...........

339 344

jordbruksprodukter

.

Vegetabilier Varugruppens' sammansättning 'Utrikeshandeln med spannmål Utrikeshandeln nled kvarnprodukter U trikeshandeln med fodermedel . . .

Utrikeshandeln med socker m. m. .

Utrikeshandeln med frukter och bär .

Utrikeshandeln med köksväxter, blommor nI. B. Fettråvaror.........

C. Animalier.................

Utrikeshandeln med kött. . . . . . . .

Utrikeshandeln med mejeriprodukter.

Utrikeshandeln med ägg.

D. Fisk och skaldjur.

E. Njutningsmedel Importen av kaffe Importen av te . .

354

A.

356

. 358 369 370 374 379

386 . 389

lll.

401

. 404 415 421 424

. 43 2 43 6

SVERIGES UTRIKESHANDEL

545 Sid.

F. G.

Kap. 3.

Betingelserna för den svenska utrikeshandeln med jordbruksprodukter A.

B.

C.

Bilaga

I.

Bilaga

2.

Importen av kakao. . . 438 Importen av tobak . .

441 Importen av kryddor. .

445 Importen av vin och sprit .

447 Utrikeshandeln med produkter från livsmedelsindustrien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 452 Sammanfattning 454

Lokala olikheter på tillgångssidan . . . . . . tillK v alitativa och kvantitativa olikheter gången på jord. . . . . . . . . . . . .

Olikheter i tillgången på arbetskraft och kapitalutrustning . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning . . . . . . . . . ..

Lokala olikheter på efterfrågesidan Internationella jämförelser . . . . . .

Industrieuropa och Förenta Staterna.

Sverige . . . . . . . . . . . . . . . Överföringshinder . . . . . . . . . . . . . .

Transportkostnadernas inverkan. . .

Handels- och valutapolitiska hinder.

Den svenska jordbruksregleringen . Övriga svenska importrestriktioner . .

Monopolistiska avtal . . . .

457 458 467 472 478 488 494 502 503 508 515 523 529

Skogens produkter i svensk industri- och handelsstatistik 533

J ordens

produkter i svensk handelsstatistik

Litteraturförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

535 53 6

dO 'ribu'ifJn

25

r