1 minute read

Gunder Häggs löparsaga tog

Gunder Hägg anses vara landets främste medel- och långdistanslöpare genom tiderna. Han fick sitt genombrott 1940 i Östersund när han som 21-åring besegrade hela den svenska löpareliten på 1500 meter. På hösten fick han representera Sverige vid Finnkampen i Helsingfors, där för övrigt Tyskland (!) ställt krav och deltog som tredje part i kampen. Gunder Hägg vann 5000-metersloppet. Och snart tog karriären fart.

Åren 1941–1945 satte han inte mindre än 15 individuella världsrekord på distanserna från 1500 till 5000 meter. Sommaren 1943, mitt under brinnande världskrig, gjorde han en bejublad turné i USA där han vann sju av åtta lopp. Publiken kom var helst Gunder Hägg sprang. Idrottsarenorna fylldes till sista platsen. Alla ville se honom springa. Mot konkurrenter eller ensam mot klockan. Och för arrangörerna blev det stora publikintäkter.

Vid ett lopp på Tunavallen i Eskilstuna 1941 visar det sig att Gunder Hägg tagit betalt för att springa, vilket inte var förenligt med den tidens hårda amatörregler. Hägg stängdes av tio månader.

Han var fri att tävla igen 1942 och under tre månader satte han tio världsrekord! Nästan ett världsrekord i veckan. Två år senare avslöjade en tidning det många redan visste. Gunder Hägg och hans löparkollegor fick ”pengar under bordet” när de sprang sina lopp. Senare i livet bekräftade Gunder Hägg detta i en radiointervju och berättade att han oftast fick 800-1000 kronor för varje lopp. Ibland mer.

Vid tävlingarna i Hallstahammar 1945 blev det ett jämnt lopp på 3000 meter mellan Gunder Hägg, MAI, och Erik Ahldén, KA 1. På sista varvet gjorde Ahldén ett försök att gå om Hägg, men kom bara upp jämsides. Vid ingången till sista kurvan var Hägg metern före, men i mål skilde bara en bröstlängd till Häggs fördel. Båda klockades för samma tid. Allt enligt ett referat i Västmanlands Folkblad dagen efter tävlingarna.

Deltog vid tävlingarna gjorde också lokala friidrottsprofiler som Roland Ridderström, 4:a på 1500 meter, och Sven Hagman, fyra i kulstötning.

Gunder Hägg belönades med en rysk tekanna i silver och en askkopp i form av en stor mutter tillverkad av Bultfabriks Aktiebolaget. Troligen också då en penningsumma i all hemlighet. Prisutdelare var disponent Hans von Kantzow.

–Nu får det vara sluttävlat för i år, sa Hägg till tidningens utsände efter loppet och packade ner sina priser. Sluttävlat för alltid skulle det senare visa sig. Tidningens utsände kunde också berätta om speakerns lilla fadäs när han glömde att stänga av mikrofonen då han en stund före loppet ropade till en funktionär ”Gå in och väck Hägg.”