KONSTEN ATT LEVA ETT GOTT LIV!

”Everybody wants happiness – Nobody wants pain But you can´t have a rainbow – Without a little rain"

”Bland plutmunnar, pussel om livet och prunkande blomster. Vid en vägs ände och annans början. Låt det fortsätta knoppa, blomma, vissna och knoppas om. Låt ballonger alltid stiga uppåt, pussel fortsättas

Att få ur sig det som bubblade inombords efter den svåra sjukdomen blev vägen in i konstnärskapet. Idag bor hon på landet med barn, hund, katter, höns och sin obotliga sjukdom, samtidigt som hon njuter mer av livet än någon gång tidigare.

Vi sitter i hemma hos Madeleine i Förunda. Jag tittar ut på vidderna genom köksfönstret. Det finns ett rofyllt lugn, inne i huset och i utsikten. Förra året i mars såg hon fyra vargar gå förbi här. Huset är ett dödsbo hon köpte efter separationen för några år sedan. Hon har målat inne och satt in luftvattenpump, men det är fortfarande tofflor på som gäller i det drygt hundra år gamla huset. Ladan, den är full med saker där hon fortfarande fyndar någon liten sak.

– Det är mycket att göra på utsidan av huset, men det får ta sin tid. Att sitta i solen och njuta av en kopp kaffe är viktigare än att härja runt och fixa en massa. Trädgården tycker jag om, men mer för att njuta av den än att odla.

Livet startade i ett vanligt villaområde i Barkarby, på den här sidan av Stockholm. Hon höll på med hästar och gick ut med grannarnas och kompisarnas hundar. Drömmen om en egen hund kunde förverkligas när hon flyttade hemifrån. När hon var au-pair i Barcelona släppte hon blygheten och lärde sig kunna ta egna beslut.

Flyttlasset gick sedan till Västerås när hon var 21 år och tre år senare fick hon en dotter.

Sedan 2010 är hon diplomerad hundfrisör.

Hon hade kvar arbetet på ICA Maxi Hälla efter utbildningen, men det blev allt fler timmar med hundar i djuraffären. En dag satt hon i kassan på mataffären och kände, nu är det dags. Dagen efter sa hon upp sig och satsade fullt ut på ett eget företag, Västerås Hundfrisörer. Idag är de två som arbetar där och de är fullbokade sex veckor framåt. För många är hunden en av familjemedlemmarna och den behöver precis som vi tas om hand. Klippas, trimmas och badas. Det är ett kreativt yrke där det handlar lika mycket om att hantera människorna som hundarna. Hundintresset ledde också till att hon under några år hade en kennel med uppfödning och ett liv med resor till hundutställningar. Raserna var Petit Brabancon och Griffon bruxellois.

Livet som företagare är upp och ner, men jag tänker,

det löser sig alltid.

Under en period hände det väldigt mycket i hennes liv. Hon hade gått med ont i tänderna och i gommen en tid. Hon började blöda näsblod ofta. Hos läkaren får hon reda på att hon har en ovanlig form av cancer i en spottkörtel. Det precis efter att hon hade fått ett efterlängtat besked att hon var gravid igen. I stället för barn blir det en operation i Danmark där de har specialister för det här. Halva överkäken togs bort. Det var i november 2014. På det följer ett år med strålbehandling och sondmatning vilken togs bort när hon blev gravid igen.

Alla har vi våra problem i livet. Det spelar ingen roll vad de är eller hur små eller stora de är för andra. För de flesta av oss har vi fullt upp med dem. Madeleine får leva med att läkarna upptäckt nya metastaser i lungorna hos henne. De är ”inte så stora”, men som tur är växer de långsamt. Det fantastiska den här dagen är att jag trots det har ett möte med en av de mest levnadsglada och kloka personer jag mött under mina år med tidningen.

– Det handlar om att våga tänka, cancern är bara ett sidospår i mitt liv framåt. Vad har jag lärt mig av det här och vad kan jag lära mig?

Vilka möjligheter öppnar sig tack vare den här livsförändringen som jag ändå inte kan låta vara ogjord?

Naturligtvis fanns de där under flera år, de oroliga tankarna. Det var inte bara sjukdomen i sig utan att det påverkade företaget och allt hemma. Det blev ett liv i en bubbla som när den sprack hade massor av känslor och tankar som behövde komma ut. Det var där målandet började. Det blev ett sätt att uttrycka känslorna på. Första utställningen var Konst- och Kulturrundan 2022. Det var en helt ny värld för henne och hon betonar stödet och hjälpen hon fick av Anders och Susanna Geidemark.

Målningarna är i tusch i A4-format. Hon börjar med svart på den vita botten. Det finns en första tanke och sedan får det växa fram ”en berättelse” till pappret är fyllt. Efter det börjar arbetet med att färglägga. Hon är periodare vad gäller att sätta sig vid köksbordet och måla. Originalen har hon valt att behålla och i stället säljer hon signerade prints, med en till motivet passande text, för 400 kronor styck.

Genom att jag inte alla dagar orkar springa som vi människor tenderar att göra nuförtiden får jag extra tid att tänka och njuta av dagarna i livet.

Hon har aldrig varit en person som drömmer långt fram och med flytten till det egna huset för tre år sedan fick hon ett lugn i nuet. Hon är nöjd att kunna måla skapligt, träna skapligt och njuta skapligt av livet. Ibland rider hon på helgerna. I veckorna arbetar hon 75%. Det här förhållningssättet har öppnat för att våga nya saker i livet.

Jag hade aldrig sjungit i hela mitt liv. Grannen har ett band med ett gäng andra ”gubbar”, Tönsta Rockers, och jag frågade, får jag vara med och sjunga en kväll när ni repar? Du har ”ett jobb” sa de efter den kvällen. Jag som inte kan nynna kunde tydligen sjunga rock när jag tog i från tårna. Vi är nio personer i bandet och jag är så trygg med dem, här vågar jag leva ut musikglädjen. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så roligt!

”Bilden på framsidan kallar jag ’Bridge Over Trouble Waters’. Det handlar om att leva livet och vägen tillbaka efter sjukdomen. Att det hela tiden finns nya faror och utmaningar som lurar och lockar. Det handlar om stödet från vänner som hjälper en upp när man är på väg ner. Bron kan vara skör och bräcklig, men vi får aldrig ge upp tanken att ta oss över, eller att hjälpa andra att göra detsamma.”

Omslagsbilden på Här & Nu i sin helhet.

Precis som idrottsmän affirmerar framtida händelseförlopp brukar hon också göra det. Hon såg framför sig precis vilken man hon skulle vilja träffa, och en dag gick han förbi inne på gymmet. Hon bara kände, det där kan vara han. Den blyga hon kom fram igen och det tog tid innan hon tog ordentlig kontakt.

Som jag tränade, jag har väl aldrig varit på gymmet så ofta som då. Det visade sig att han bor i Strömsholm, men att vi hade gått på samma skola i Barkarby! Vi hittar på saker tillsammans, vi håller på med mitt hus och vi pratar. Vi pratar väldigt mycket. Det är rogivande för själen att vara avstängd från skärmar och i stället bara vara i varandras tankar och funderingar.

Vi lever i en värld som är märkligt utseendefixerad. Hon tycker det är synd om människor som fastnar i det och glömmer att leva. Hon vill vara en förebild för andra och att få oss att förstå att vi alla kan leva ett bra liv, oavsett hur vi ser ut. – Man kan inte göra andra nöjda, det gäller att bli sin egen bästa vän.

Hon poängterar att vi alltid har ett val, och det börjar med att välja vilka tankar vi tänker. Det första valet att göra är att välja vad vi läser och lyssnar på och tar in i huvudet. Du blir dina tankar, även om de inte är sanna. Många säger att man ska tänka, vad är det värsta som skulle kunna hända? Fast vad innebär det? Du börjar leta efter allt som kan gå fel och bli riktigt eländigt. Madeleine vill att vi vänder på det och säger, vad är det bästa som kan hända? Vår hjärna är som en målsökande robot och den leder oss oftast

Parasiten

Parasiten

”Den blodsugande jäveln som lämnar kala hjässor och ångest efter sig. Men ändå så fortsätter träden ändra färg utanför fönstret och bryr sig inte det minsta om att parasiten har ens livsnyckel i ett fast grepp.” till ett liv som är som våra tankar. Då skulle det här förändrade perspektivet, att vi börjar tänka på alla möjliga positiva utfall, kunna vara något som verkligen gör skillnad i våra liv.

Den blodsugande jäveln som lämnar kala hjässor och ångest efter sig. Men ändå så fortsätter träden ändra färg utanför fönstret och bryr sig inte det minsta om att parasiten har ens livsnyckel i ett fast grepp.

Madeleine kommer hela tiden tillbaka till det, fokusera på dig själv. Vi behöver växa som individer och utifrån att vi mår bättre och är starkare kan vi möta omvärlden bättre. När vi är starka, då kan vi också göra saker tillsammans och göra hela världen bättre. n

Vi stödjer