7 minute read

FOTBOLLSMINNEN

Hallstahammars SK bildades 1906. HSK fotboll har sen dess haft upp­ och nedgångar i det svenska seriesystemet. Två säsonger i allsvenskan, 1931–32 och 1938–39, 25 säsonger i division 2 och dessa år får väl betecknas som topparna.

33 säsonger i division 3 och ett 30 ­tal säsonger i division 4 kan klassas som mer normalt för ett samhälle av Hallstahammars storlek. De 4–5 säsonger som HSK tillhört division 5 hoppas vi mer tillhör undantagsfall! Alla hoppas och tror att nuvarande lovande spelare skall nå serieseger inom kommande 2–3 år!

Redan i september 1955 blev jag uttagen att spela i HSK:s A­lag! Under åren 1955 till och med 1959 hade jag förmånen att representera klubben. Efter studier och spel i andra klubbar, återkom jag till HSK åren 1964 och 1965. Nya studier och arbetstillfällen gjorde att jag på nytt representerade andra klubbar för att senare från 1976 till och med 1994 åter representera HSK, då som tränare/ledare. Från 2007 och fortfarande träffas ett 30 ­tal HSK­veteraner två gånger i månaden i klubbstugan på Trollebo och pratar då ofta gamla minnen från flydda da´r.

Under de här åren har jag lärt känna så många trevliga och skickliga HSK­spelare/ ledare. På 1950 ­talet lockade matcherna större publikskaror än idag och givetvis fanns många av de gamla allsvenska HSK­spelarna på plats på Trollebo! Det var stort att hälsa och prata med

Eric Hammarström, Ivar Arvidsson, Nils Berggren, Gurra Berg, Stig Rabelius, John Östergren, David Karlsson, Knut Elverby, Sigge Andersson, Martin Söderström, Emil Reinholdsson och Gustaf och Gösta Arvidsson. Ja, vid bortamatch mot Vasalund på Skytteholms IP, kom t o m gamle storcentern Bertil Sköld tillsammans med Karl­Martins far, Karl ”Kula” Karlsson, in i omklädningsrummet och hälsade. Bild 1.

Det berättas att Kalle ”Kula” Karlsson hade ett emaljöga. Kalle spelade högerytter och vid en kamp med motståndarmålvakten ”plockade” Kalle ur emaljögat när de föll på planen. När båda reste sig, tittade Kalle på målvakten och sa: ”Titta vad du gjorde”!

Hallstahammars SK 1938, fotot är taget på Stockholms stadion den 12/6. Kval till allsvenskan, Hammarby IF - HSK 1–1 inför 14 975 personer. I returmatchen på Trollebo vann HSK med 2 – 1 och HSK var därmed klart för allsvenskan. Stående fr v Martin Söderström, Sigge Andersson, Bertil Sköld, David Karlsson, Axel ”Haga” Jonsson, Knut Elverby och Ivar Arvidsson, knästående fr v Gustav ”Gurra” Berg, Stig Rabelius, Eric Hammarström, Nils Skogman och John Östergren.

I HSK-ledningen på 1950 ­talet fanns något yngre fotbollslegendarer: Henry Åhlman, Bengt Meijer (uppväxt i Surahammar och som ung spelade i Djurgårdens A­lag i allsvenskan – ledde Djurgårdens interna skytteliga innan han lockades hem till Västmanland och Hallstahammar, där blivande frun Margateta, ”Maggan” Pettersson väntade), Evert Larsson, Bertil Ståhl, kassören ”Nappe” Andersson med flera. Bild 2.

I min första A­lagsmatch den 25 september 1955 mötte HSK IF Rune från Kungsör i division 3 Norra Svealand. HSK ställde upp med följande spelare:

Målvakt, Sten Landegren, backar Runo Berggren och Evert Larsson, centerhalv Åke Lyckstedt, ytterhalvor Bertil Arvidsson och Gunvar Andersson och i kedjan från höger, Stig Hermansson, Rolf Östgren, Kjell Jönsson, Leif Iwarsson och Bengt Meijer. Resultat: HSK segrade med 4–1!

Vid den här tiden spelades serierna fortfarande höst­vår. Det innebar att HSK i sista matchen i början av juni 1956, avslutade seriespelet mot Västerås IK på Trollebo. HSK behövde i sämsta fall 1 poäng för att undgå nedflyttning, medan VIK var piskade att ta minst en poäng för att klara sig kvar. Alla förstår redan nu att matchen slutade oavgjord.

Det är enda gången som jag varit med om att lagen gjort upp i förväg hur poängen skulle fördelas. Det visade sig emellertid att HSK var helt överlägsna VIK i spelet ute på planen. Tekniske och snabbe Ive Blomberg hade slagit sig in i HSK­laget under våren och han och jag hade rena lekstugan mot det tungfotade VIKförsvaret. Vi kom ensamma med VIK­målvakten Juhlin gång på gång och vi kunde ju inte rulla bollen utanför eller skjuta mitt på målvakten vid varje tillfälle. Vid ställningen 4–1 till HSK i andra halvlek, kom nyförvärvet från Surahammar, mer kände ishockeyspelaren Egon Persson, rusande från halva planen och i stället för att krama om oss, fick vi en ”avhyvling” för att vi hade gjort ett par mål för mycket!

Nåja, det ordnade ju upp sig. Åke Lyckstedt lät sig avdribblas några gånger och Sten Landegren i målet kastade sig åt fel håll vid tre VIK­anfall på slutet. Slutresultat 4–4 och alla var nöjda!

Spelåret 1956–57 blev en klang­ och jubelsäsong för HSK, som stod som seriesegrare i början av juni månad 1957. Lagledare var Ivar Arvidsson, tränare John Östergren, målvakter Karl­Martin Karlsson och Sten Landegren, backar Åke Avelin och Runo Berggren, centerhalv Åke Lyckstedt, ytterhalvor Bertil Arvidsson, Gunvar Andersson och Ingemar Berg, kedjespelare Sten­Olof Lagerqvist, Harry Olsson, Rolf Östgren, Lasse Berg, Erik Åberg, Leif Iwarsson och Ive Blomberg.

Från

1957

1959 våren­hösten 1958 avgjordes alla serier under tre säsonger. Detta för att möjliggöra omläggning till vår­höst serier i framtiden.

HSK:s lag i div 2 hösten 1959. Stående fr v Henry Åhlman lagl, Ingemar Berg, Bernt Eklund, Bo Sköld, Rolf Nilsson, Bertil Arvidsson, Gösta Pettersson. Sittande fr v Åke Lyckstedt, Hans eller Olof Hallstadius, Hans Hellström, Runo Berggren och Rolf Östgren.

HSK seriesegrare i division 3 år 1962. Stående fr v Helge Kihlström, Stig ”Svajen” Johansson, Bo Sköld, Kjell Ericsson, Mats Davidsson, Bernt Larsson, Kent Brännström. Knästående fr v Stig-Göran ”Stisse” Johansson, Börje Jönsson, Hans Hellström, Gösta Pettersson och Ove Öberg.

HSK hade de här åren en lyckad blandning av unga och äldre spelare. Efter tre omgångar hösten 1957 delade HSK serieledningen med Hammarby IF efter segrar mot Vasalund IF, Västerås SK och Surahammars IF. Det skrevs i tidningar om att HSK härnäst skulle möta Degerfors IF och Hammarby IF i tidiga s k seriefinaler. Hur det gick? Degerfors IF–Hallstahammars SK 10–0!!! Efter detta stora nederlag lyckades vi ändå spela 0–0 mot Hammarby IF och klarade oss till slut kvar i division 2! Bild 4.

En rad unga spelare tog plats i HSK:s A­lag de här åren. Hårdskjutande Ive Blomberg är redan nämnd, men det kom flera. Säkra och tuffa backarna Hans och Olof Hallstadius, brytsäkre centerhalven och backen Kjell Ericsson var skicklig i luftrummet och framgångsrik glidtacklare, Gösta Pettersson värvades från Ramnäs IF och spelade ett offensivt backspel till vänster, Ove Öberg kom från Virsbo IF och blev en förstärkning med sitt lyckosamma spel på vänster mittfält, bolltrollaren Bernt Eklund bildade ofta högerving med spelskicklige Sten­Åke Söderström. Från egna leden kom också stjärncentern Rolf Nilsson som efter ett par succéår flyttade till Trollhättan. Rolfs föräldrar och syskon flyttade närmare bestämt till Jonsered. I familjen fanns också brodern Bosse Nilsson, lovande både i mål och i utespel och lillebror Tor­Björn Nilsson som senare kom att tala om sig som en av Sveriges bästa fotbollsspelare!

Bosse Sköld hade varit stjärna i de flesta idrotter under ungdomsåren och när han väl satsade på fotbollen så blev han oerhört nyttig i HSK och senare i Karlstad. Unge Håkan Kihlström glänste ett par år i försvaret, innan han flyttade till Gävle och spelade allsvensk fotboll för Brynäs. Tekniske Börje Jönsson lyckades ibland slå sig in i laget liksom mer rutinerade handbollsstjärnan Ingemar Berg. Rutin i överflöd hade också centern Lasse Berg, som efter några lyckosamma år i allsvenska VSK, vände åter till HSK och var både framspelare och avslutare från sin centerposition bland alla ungdomar. Bild 5.

Från ungdomsleden rekryterades några år senare ytterligare bollbegåvade spelare. Bernt Larsson var en teknisk framspelare av rang, som efter några år fortsatte sin fotbollsbana i Mjölby och Motala, Kent Brännström med sitt dribblingskunnande på vänsterkanten satte ofta myror i huvudet på motståndarna.

Så den spelare som utmärkt sig mest av alla HSKare: Ove Eklund! Ove, lillebror till Bernt, hade det mesta som en spelare kan önska sig, han var snabb, framfusig, teknisk, duktig huvudspelare och hade en vänsterkanon som ofta resulterade i mål. Efter åren i HSK följde framgångsrika år i Åtvidaberg, 15 A­landskamper och så tre proffsår i Antwerpen, Belgien och ett år i Reims i Frankrike!

Flera spelare från klubbar i Västmanland lockades de här åren till framgångsrika HSK: Spelskicklige Stig ”Svajen” Johansson kom liksom Janne Järesten från VSK, målfarlige Ingemar Lagerhuldt kom från Virsbo IF, målvaktslejonet Hasse Hellström kom från Surahammar liksom tekniske och snabbe Sten­Olof Lagerqvist och energiknippet Egon Persson. Från Surahammar kom också tuffe, men tekniske Stig­Göran ”Stisse” Johansson, mer känd som landslagsspelare i ishockey och likaså hockeystjärnan Mats Davidsson, som med sin snabbhet och målfar­ lighet gjorde succé i HSK­fotbollen. Tekniska bröderna Raoul och Christer Jonsson kom från Köping. Deras far, Axel ”Haga” Jonsson, uppväxt i Haga Surahammar, var med och spelade upp HSK i allsvenskan 1938­39. Bild 6.

HSK:s lag i div 2 spelåret 1964. Stående fr v Leif Iwarsson, Bo Sköld, Mats Davidsson, Ove Eklund, Bertil Arvidsson, Bernt Larsson och Helge Kihlström lagl. Sittande fr v Olof Hallstadius, Kjell Ericsson, Hans Hellström, Ove Öberg, och Börje Jönsson.

Hur kom det sig att så många duktiga spelare kom fram under den här 10 års­perioden som beskrivits från 1957 till 1967? Var det en tillfällighet eller låg det idogt ledararbete inom ungdomsfotbollen och seniorfotbollen?

Säkerligen berodde framgångarna på delar av båda förklaringarna. Men ungdomsledare som Tord­Åke Eriksson, Leif Törngren med flera kan nog ta åt sig äran av att varit viktiga för ungdomarnas utveckling den här perioden. Samarbetet med ledarna på seniorsidan var också gott. Där har namn nämnts ovan, men även Helge Kihlström, Sune Bent, Göran Arvidsson, Gunnar Clavell och många fler svarade för mycket goda ledar­ och tränarinsatser.

Åke Lyckstedt och Bertil Arvidsson måste hyllas speciellt för sina spelar­ och ledarinsatser! Åke Lyckstedt spelade 322 och Bertil Arvidsson 291 seriematcher för HSK och är därmed nummer 1 och 2 i spelarstatistiken. Åkes centerhalvspel var beundransvärt och han var omtyckt och respekterad lagkapten genom sin personlighet och pondus. Bertil Arvidsson var en strateg av rang med sin teknik och blick för spelet. Även Bertil var mycket omtyckt och respekterad då han i omgångar även var tränare för HSK.

Det här var minnen från fotbollen i HSK på 1950 ­ och 60 ­talen. Både tidigare och senare finns förstås händelser med framgångsrika spelare och skickliga ledare. Men de minnena får berättas en annan gång. n