En tidning om m채nniskan i samh채llet
Det h채r h채nder!
Redaktören har ordet Tanken med den här tidningen är att ge en bild av hur det är att leva med funktionsnedsättning i dagens Växjö. Här finns allt från exempel på hur vardagslivet kan se ut till redogörelser för hur funktionsnedsättningsfrågorna hanteras på det kommunalpolitiska planet. Jag har blandat personporträtt av människor med funktionsnedsättning med artiklar om anställda på Nätverket SIP som inte själva har en funktionsnedsättning. Jag som skriver detta är själv blind sedan födseln, så jag har förstahandserfarenheter av vad funktionsnedsättning kan innebära. Allteftersom det här verket har vuxit fram har jag fått en större helhetsbild av de möjligheter och den drivkraft som finns inneboende i oss människor,
oberoende av vår fysiska eller psykiska status. Givetvis kan en funktions-‐ nedsättning begränsa vad en person kan eller har glädje av att göra. En blind person tittar inte på stjärnor, och musik intresserar inte någon som är döv. Men det omvända är ju fullt möjligt! Om jag skulle läsa personbeskrivningarna var för sig skulle jag inte kunna avgöra om de här individerna har funktionsnedsättningar eller inte.
Och förresten - Nätverket SIP? Vad är det? Högkvarteret för Nätverket SIP (samhällsförändring i praktiken) ligger i Växjö. Det mesta av det som görs på SIP sker i projektform. I regel genomförs de här projekten av en eller några få projektledare. Det här innebär alltså stora möjligheter för varje enskild person inom SIP att själv vara den som förvandlar en projektidé till verklighet. Inom SIP finns det egentligen inga riktlinjer för vilken inriktning projekten ska ha – det är individerna inom organisationen som avgör vad som ska finnas på agendan. Den gemensamma idén för alla projekt är att det som sker på SIP ska göra världen till en bättre plats att leva på. Förutom att slå vakt om de grundläggande värderingarna om alla människors lika värde och ett demokratiskt tankesätt jobbar man aktivt för att värna om hållbar ekologisk utveckling. En del av projekten utvecklas till varaktig verksamhet i form av föreningar och företag. Det ska vi återkomma till längre fram i tidningen. Jag önskar er en trevlig och givande läsning! Växjö hösten 2012 Per Rosqvist Foto: Cecilia Forss
Vem står bakom tidningen? Initiativ och skribent av tidningen är Per Rosqvist. Tidningen är en produktion av Funkibator som är en del av Nätverket SIP. Tillsammans med Galaxhopsprojektet har vi tagit fram reportage, text och bilder.
Pia Hammargren - Så här utvecklas Funkibator Pia Hammargren arbetar som projektledare i såväl Funkibator som Galaxhopen. Dessutom är hon ordförande i den ekonomiska föreningen PIX som Nätverket SIP driver. Hon håller sig framme lite varstans, och ser till att vara påläst om det mesta som sker på SIP. -‐ Jag vill mer ha reda på lite om mycket än tvärtom, säger hon. För Pia var det inget snack om att SIP var rätt plats för henne när hon stiftade bekantskap med organisationen. -‐ Jag attraherades utav det här att man jobbar genom sitt engagemang, säger hon glatt. Jag tror att det som är grund-‐ förutsättningen för att jobba på SIP är att man har ett engagemang för det man gör -‐ ett engagemang för att våga testa saker och våga göra nya saker, och dom egenskaperna faller ganska bra på plats här. Tycker du att SIP har utvecklat dig som person, och i så fall då på vilket sätt? -‐ Jag har lärt mig att ta för mig mera -‐ att våga ta plats även när det kan kännas lite oprövat och lite obekvämt, och att man då och då vågar testa dom här nya, läskiga sakerna.
Pia sitter i rullstol och det är naturligt för henne att på olika sätt jobba med funktionshinderfrågor. Hon sysslar inte bara med renodlade funktionshinderprojekt, utan ser också till att funktions-‐ hinderperspektivet integreras i den andra verksamheten som görs på SIP. -‐ Exempelvis: idag jobbar jag med Funkibator. Det är ju ett renodlat projekt inom funktions-‐ nedsättningsområdet. Sen har vi ett projekt som heter Globala Kronoberg som jobbar med internationella frågor. Dom har i sin tur börjat jobba med funktionsnedsättning som en integrerad del i sin verksamhet, det
vill säga att de riktar in sig på internationellt arbete inom funktionsnedsättningsområdet i Europa. Sen har vi ett projekt som vänder sig till gymnasieungdomar och högstadieungdomar som fokuserar sig på sex-‐ och samlevnadsfrågor, och där har de också tagit in funktionsnedsättning som en integrerad del. Och detta är bara några exempel utav allting som händer i huset eller på Nätverket SIP som jag känner att jag har varit med och påverkat. Vad tror du att SIP kommer att utvecklas till i framtiden? -‐ Det som jag vet med största säkerhet är att det inte kommer se ut som det gör idag, för SIP har
konstant utvecklat sig. Och jag kan säga att när jag började på SIP för några år sen var vi den här lilla verksamheten. Vårt största projekt var en folkhögskolekurs som vi hade tillsammans med Grimslövs folkhögskola, som hette Samhällsentreprenörerna, och då hade vi aldrig kunnat drömma om att vi skulle göra ett stort ESF-‐ projekt eller att vi skulle ha flertalet arvsfondsprojekt på gång i huset. Eller att vi skulle ha återkommande kommunverksamhet i huset och så vidare. Foto i reportaget: Kristine Horn-‐ Sällström
Sofie Sjöstrand - Så sköter hon SIP Sofie Sjöstrand jobbar som verksamhetsledare och ordförande i föreningen Projektor. Hon har två övergripande arbetsuppgifter: att ansvara för att de pågående projekten flyter på som de ska samt att ge förslag på hur projekten kan utvecklas till det bättre. Förutom det övergripande jobbet som verksamhetsledare i Projektor är hon ledare i det enskilda projektet Galaxhopen. Som person är jag väl ”control freak”, skrattar hon. Jag tror det är därför jag passar bra för det här jobbet. Jag tycker om att ha ordning och reda -‐ att ha koll på grejer. Jag gillar att utveckla olika system, förbättra saker, ta fram rutiner och informera andra. Och det är mycket det som är mitt jobb här -‐ att hjälpa till att skapa bra rutiner så att vi kan jobba effektivt, och så att alla vet vad de ska göra och var allting finns och hur processerna ser ut. Det är mycket sånt. Uppdraget som verksamhets-‐ utvecklare består huvudsakligen av två saker: att ansvara för att saker blir gjorda, och att fundera kring nya tankesätt och arbetsområden som kan föras in i verksamheten. Här är det inte bara fråga om att komma med egna förslag, utan det handlar också om att stötta andra som har nyskapande idéer.
-‐ En ledares uppgift är ju att finnas där och se till att andra vet vad dom ska göra. Ofta är det ju så att folk kommer till mig och har en idé, och då är det ju min roll mer att hjälpa dom att förverkliga de idéerna än att det är jag som ska komma på idéerna själv. Jag har ju jobbat här med olika projekt ett tag, så jag har ju mycket erfarenhet av det och kan komma med feedback och tips när man jobbar i projekt eller skickar in projektansökningar och liknande. Din tid på SIP -‐ hur har den utvecklat dig som person? -‐ Ja du... jättemycket. När jag började här, för sex år sen någonting, då jobbade jag med utbildningar här på SIP, och var projektassistent. Då var det så att folk sa: gör det här. Så gjorde jag så. Och sen allteftersom så har man ju både fått mer ansvar och sen själv också insett att man kan
ta ansvar själv över sin egen situation och saker man tycker. I vilket uppdrag på SIP har du som person haft mest påverkan? -‐ Det var när vi startade samhällsentreprenörsutbildningen som vi drev för några år sen -‐ att jag var med där och utvecklade den och dom metoderna som vi jobbade med där. Det är nog en av dom sakerna. Mycket av det vi jobbade med i det projektet lever fortfarande kvar idag. Det här med internutbildningar till exempel, eller hur vi jobbar med grupper och hur vi jobbar med film, video och media och alla de här bitarna. Det var mycket sånt som vi startade med, eller i alla fall utvecklade och förfinade under den kursen -‐ sånt som har blivit SIP-‐metoder som vi fortfarande jobbar med. Kursen påverkade SIP väldigt mycket och gjorde också att SIP växte. Det var mycket mer personal, mycket mer aktiviteter och mycket mer medie-‐ uppmärksamhet. Det var ett väldigt viktigt utvecklingssteg för SIP. I det hade jag en viktig roll. Vad tror du SIP kommer jobba med framöver, och vilken roll tror du man kommer spela i samhället? -‐ Jag tror nog att SIP kommer fortsätta utvecklas och vara en aktör i samhället som är trovärdig och inspirerande och nytänkande. Det har varit en ganska lång resa
att gå från att vara en liten förening som är "dom är unga, och de gör lite små projekt och så där" till att vara nånting som ses som en stor och stark organisation från andra myndigheters håll till. Andra organisationer ser oss som stora och dom ser oss som starka och dom ser oss som stabila, och inte bara nåt gäng med ungdomar som gör lite roliga aktiviteter ibland, utan att vi gör verkligt stora insatser och projekt som påverkar många människor. Det är den riktningen jag hoppas att vi ska fortsätta gå och bli större. Det behöver inte betyda att man har jättemycket större lokaler eller finns på så många fler orter eller har mycket mer personal, utan det handlar nog bara om ett långsiktigt arbete, och om att man fortsätter ha bra resultat och gör nya saker som är spännande för andra. I vilket uppdrag på SIP har du som person haft mest påverkan? -‐ Det var när vi startade samhällsentreprenörsutbildningen som vi drev för några år sen -‐ att jag var med där och utvecklade den och dom metoderna som vi jobbade med där. Det är nog en av dom sakerna. Mycket av det vi jobbade med i det projektet lever fortfarande kvar idag. Det här med internutbildningar till exempel,
eller hur vi jobbar med grupper och hur vi jobbar med film, video och media och alla de här bitarna. Det var mycket sånt som vi startade med, eller i alla fall utvecklade och förfinade under den kursen -‐ sånt som har blivit SIP-‐metoder som vi fortfarande jobbar med. Kursen påverkade SIP väldigt mycket och gjorde också att SIP växte. Det var mycket mer personal, mycket mer aktiviteter och mycket mer medie-‐ uppmärksamhet. Det var ett väldigt viktigt utvecklingssteg för SIP. I det hade jag en viktig roll. Vad tror du SIP kommer jobba med framöver, och vilken roll tror du man kommer spela i samhället? -‐ Jag tror nog att SIP kommer fortsätta utvecklas och vara en aktör i samhället som är trovärdig och inspirerande och nytänkande. Det har varit en ganska lång resa att gå från att vara en liten förening som är "dom är unga, och de gör lite små projekt och så där"
till att vara nånting som ses som en stor och stark organisation från andra myndigheters håll till. Andra organisationer ser oss som stora och dom ser oss som starka och dom ser oss som stabila, och inte bara nåt gäng med ungdomar som gör lite roliga aktiviteter ibland, utan att vi gör verkligt stora insatser och projekt som påverkar många människor. -‐ Jag tror nog att SIP kommer fortsätta utvecklas och vara en aktör i samhället som är trovärdig och inspirerande och nytänkande. Det har varit en ganska lång resa att gå från att vara en liten förening som är "dom är unga, och de gör lite små projekt och så där" till att vara nånting som ses som en stor och stark organisation från andra myndigheters håll till. Andra organisationer ser oss som stora och dom ser oss som starka och dom ser oss som stabila, och inte bara nåt gäng med ungdomar som gör lite roliga aktiviteter ibland,
utan att vi gör verkligt stora insatser och projekt som påverkar många människor. Det är den riktningen jag hoppas att vi ska fortsätta gå och bli större. Det behöver inte betyda att man har jättemycket större lokaler eller finns på så många fler orter eller har mycket mer personal, utan det handlar nog bara om ett långsiktigt arbete, och om att man fortsätter ha bra resultat och gör nya saker som är spännande för andra. Finns det någonting du har jobbat med som du har märkt att det kunde gått bättre, som du har lärt dig saker av? -‐ Jo, det har funnits många såna grejer. Och sen tror jag också lite att vi är många här som ställer väldigt höga krav på oss själva. Så jag tror nästan alltid att vi alla när nåt projekt avslutas tänker att saker kunde gått bättre. Och jag tror det är hälsosamt, tillägger hon ödmjukt. -‐ Det finns inget projekt som vi har haft som jag tycker att vi misslyckats med totalt, att något gick helt åt skogen. Utan jag tror bara att det har funnits mer eller mindre grad av att känna att man kunde gjort saker annorlunda. Det finns alltid nånting. I vissa projekt finns det många grejer man kunde gjort, och i vissa finns det bara någon enstaka sak kanske. Och det
är ju lite det som är tanken med projekt också -‐ att man testar nånting. Sen efteråt vet man -‐ nästa gång man ska göra det här -‐ då ska vi göra på ett annat sätt. Men ni har utvärdering som en naturlig del av projekt-‐ verksamheten? -‐ Ja, det är ju en jätteviktig bit. Både att man utvärderar för sig själv, och att man skickar ut rapporter eller skrivelser eller liknande. Man sammanfattar sina lärdomar. Men utvärderar gör vi alltid, även om våra finansiärer inte har bett oss att göra utvärderingar. Vi tycker det är viktigt att berätta för andra vad vi gör, speciellt när vi får pengar -‐ ibland statliga pengar som skattebetalarna betalar. Avslutningsvis -‐ för att återknyta till dig själv -‐ kan du ge exempel på nånting hos dig själv som du tycker du är bra på? -‐ Jag är envis. Det har varit väldigt viktigt för mig. Ibland kan det vara lite jobbigt, men för det mesta är det väldigt nyttigt att vara lite envis, för det betyder att man inte ger upp när saker blir svårt. På samma sätt är jag väldigt bra på organisering, vilket jag tror har kommit mycket till nytta. Både i det här jobbet och privat. Jag gillar att samla in och sortera saker, och sen strukturera om dom
och så där. Det kan vara både typ en äggkoppssamling hemma eller min dotters leksaker, eller här. Det kanske kan vara tidrapporter eller bokföringspapper eller vad som helst. Sen mer som person så upplever jag mig i alla fall som glad, positiv och även humoristisk. Det blir roligt att gå till jobbet helt enkelt? -‐ Man har kul. Det bästa ordet för att beskriva mig tror jag är att jag
är lite nördig så där, skrattar Sofie. Jag kan bli nördig på mitt jobb och kan verkligen gräva ner mig i grejer. Det kan jag tycka är lite kul att vara som person. Det blir i och för sig så att man kan mycket om vissa utvalda ämnen, men man kan ju bli expert på det. sättet på saker om man verkligen sätter den sidan till. Mer info: www.sip.se Foto i reportaget: Pierre Bignolas
Funkibatorbutiken - hjälpmedelsbutiken I Växjö centrum finns en butik som erbjuder hjälpmedel till funktionsnedsatta och andra som helt enkelt vill ha prylar för att göra livet lättare. Butiken drivs av Nätverket SIP som ett socialt företag. Butiken har också till syfte att erbjuda praktik och arbetsträning till personer som kommer till Nätverket SIP från exempelvis Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. En fördel med att välja Funkibatorbutiken framför de ordinarie hjälpmedels-‐ leverantörerna är att kunderna får möjlighet att titta, känna och prova innan de kommer fram till vilken produkt man vill ha. Dessutom kan man vända sig till butiken om en
vara går sönder, istället för att behöva skicka in den direkt till leverantören. Ibland är det svårt för de enskilda brukarna att hålla sig uppdaterade om vilka hjälpmedel som finns på marknaden. -‐ Det är inte alla som vill leta runt på internet efter rätt produkt. Många vill att en organisation som SIP ger en förslag, säger Camilla Gjörloff som själv har handlat i butiken. Dessutom är det ju en säkerhetsrisk att lämna ut sina kreditkortsuppgifter online till leverantörers webbutiker.
Något som är unikt för den här butiken är att man kostnadsfritt erbjuder hemkörning och montering av hjälpmedel inom Växjö kommun. Om en person vill köpa en produkt som inte finns i det ordinarie sortimentet gör butiken en särskild beställning av just en sådan vara. Funkibatorbutiken erbjuder även kostnadsfri hemkörning av varor för kunder som bor inom Växjö kommun. Mer info: www.funkibatorbutiken.se
Volontärverksamhet - Vill du resa ut i världen? Om Nätverket SIPs volontärverksamhet Nätverket SIP driver ett internationellt projekt vid namn Globala Kronoberg. Man koordinerar internationella projekt, både utomlands och här hemma. Globala Kronoberg sammanför organisationer som vill ta emot utländska volontärer med personer som i sin tur vill åka iväg och frivilligarbeta utomlands. Som volontär i en förening i ett annat land får man massor av nya erfarenheter och möjlighet att ta del av en ny kultur. Dessutom är volontärtjänstgöring en bra
merit inför framtida jobbsökeri. Och sist men inte minst får man nya vänner och ett fantastiskt år att minnas tillbaka på. Även SIP tar emot volontärer. En av dem är Zsuzsanna Kácsor-‐ Macska från Ungern. Hon har jobbat som volontär i drygt ett halvår. Zsuzsanna gillar att syssla med funktionshinderfrågor, och det var det området hon ville engagera sig i när hon sökte volontärtjänst utomlands. Zsuzsanna är själv blind och vill lära sig mer om hur personer med funktionsnedsättning har det i andra länder. Dessutom vill hon helt enkelt uppleva den svenska kulturen och sättet att leva. Zsuzsanna har en ledarhund, Woggy. Woggy hjälper henne att smidigt och obehindrat ta sig fram i omgivningarna. Som blind upplever Zsuzsanna både fördelar och nackdelar med svenskars attityd till personer med funktionsnedsättning. Här i Sverige blir hon på ett annat sätt än i Ungern behandlad som en vuxen, självständig individ. Här har vi å andra sidan en hårdare attityd till ledarhundar än i hennes hemland. I Sverige finns inga tydliga regler för när man får och när man inte får ha med sig sin hund. I Ungern är det däremot reglerat att ledarhundar i stort sett ska välkomnas överallt.
Det är viktigt att uppmuntra andra personer med funktions-‐ nedsättning att ge sig iväg utomlands på volontäruppdrag. På samma sätt är det bra att funktionshinder-‐organisationerna får upp ögonen för vilka möjligheter det innebär att själva ta emot utländska volontärer. -‐ Det här är ett av mina viktigaste uppdrag, berättar Zsuzsanna. En förening har mycket att vinna på att ta emot en eller flera volontärer.
Det menar Camilla Gjörloff som är projektledare i Globala Kronoberg samt i Galaxhopen -‐ ännu ett projekt inom SIP-‐paraplyet. Förutom att få extra arbetskraft och nya idéer till sin verksamhet ger det också föreningen ett internationellt perspektiv som många organisationer saknar.
Mer info: www.sip.se/projekt/globala-‐ kronoberg Fotografier i reportaget: Lora Stefanova.
ÖKV - Sprid info genom Öppna Kanalen Växjö Öppna Kanalen Växjö (ÖKV) är en ideell förening som via TV-‐sändningar sprider samhällsinformation samt info om de organisationer som är medlemmar i föreningen. Man sänder lokalt i Växjö kommun. ÖKV har ungefär 3 500 tittare per dag och når ut till 22 000 bostäder. 2014 får man rättigheter att sända via Comhem och Kanal Digital -‐ alltså kommer ÖKV att kunna få betydligt fler tittare i framtiden. Nätverket SIP är medlem i ÖKV och har ett eget rum där för att producera och sända eget material. Man får sända en gång i veckan. SIPs kontor innebär att man får ett naturligt kontaktnät med de som jobbar där, och snabb hjälp med hur produktionen kan gå till. ÖKV utgör en värdefull länk mellan SIP och den stora allmänheten. TV-‐ sändningar är också en viktig metod för att påverka samhället och upplysa beslutsfattare om hur saker och ting kan förbättras. All produktion som SIP gör på ÖKV läggs ut på hemsidan samt på organisationens Youtube -‐ respektive Bambuserkonto. Det är inte all produktion som sänds ut i TV. Ett annan tanke med ÖKV är att ge folk på SIP utbildning i mediaproduktion. Därmed får SIPs personal den viktiga erfarenheten av att på ett professionellt sätt skaffa fram info och sprida ett budskap till externa målgrupper. Mer info: www.okv.se
Malin Kind - Var med och påverka den kommunala tillgängligheten Malin Kind har det politiska uppdraget som tillgänglighetsansvarig på Växjö kommun. Hon sitter i kommunstyrelsen och är ordförande i kommunstyrelsens samverkansråd för funktionsnedsatta. Dessutom är hon gruppledare för Centerpartiet i Växjö. I bagaget har hon en KY-‐utbildning som vårdare på Kunskapsutveckling Syd. Förutom tillgänglighet jobbar hon med landsbygdsfrågor. Malin har alltid tyckt om att jobba med personer som har funktionsnedsättning i någon form.
-‐ Jag började läsa för att jag skulle bli undersköterska. Men sen när det blev dags att välja kände jag nej, jag vill nog gå inom handikappomsorgen. Jag ville mer kunna få jobba just inom skola och inom den biten och se utveckling och framsteg av dom här barnen.
Du kände att du hade en betydelse där, att du betydde något för dom?
-‐ Innan jag började med politiken jobbade jag närmast på Kungsmadskolans gymnasiesärskola som elevassistent. Det var ett mycket intressant och mycket givande jobb, fortsätter hon. Man såg hur dom här eleverna utvecklades. Dom är så himla goa.
-‐ Ja, jag gjorde nåt meningsfullt. Det fanns ett syfte med att jag var där. Nu jobbar Malin halvtid, men vill vidga sina vyer och återuppta arbetet som personlig assistent. Men hon gillar också sitt jobb som tillgänglighetsansvarig och ser det som en stor utmaning. -‐ Det finns så mycket att göra. Det är ju en apparat runt allting. Hur allting ska funka, man ska få
kontakt med alla förvaltningar och allt ska löpa på. Det är en jätteutmaning det här området, absolut. Jag hade hoppats att saker och ting gick fortare än vad det gör inom vissa områden. I vissa fall kan det vara väldigt långa processer. Vad, lite mer exakt, är det som du gör i egenskap av tillgänglighetsansvarig? -‐ Med våra ansvarsområden är det som så att vi ska bevaka dom här frågorna. I och med tillgänglighetsjobbet håller jag ju i samverkansrådet. Där träffas vi så att vi har möten minst fyra gånger per år plus ett årsmöte där vi träffar de olika handikapp-‐ organisationerna som är med. De framför sina synpunkter. Då får man försöka se vad man kan göra för att det ska bli bra, hur man ska komma fram med dom här frågorna inom det här området. Kommunstyrelsens samverkansråd jobbar till stor del med frågor som överlappar flera politiska nämnder. -‐ Vi fixar med såna möten -‐ träffas och diskuterar. Vi försöker förstå varandras problem för att sen kunna gå vidare och kunna hitta en lösning på problemet.
Jobbar ni också med att försöka överbrygga eventuella motstridiga intressen mellan olika funktionshindergrupper? -‐ Ja, det är ju lite syftet med samverkansrådet -‐ att det sitter representanter från olika organisationer som har olika funktioner. Får du mycket synpunkter själv som person, eller får du saker från handikapporganisationerna? -‐ Mycket är ju via handikapp-‐ organisationerna, men det är vanligare att man får höra enskilda synpunkter när man möter folk än att dom ringer eller mejlar. Dom som är i samverkansrådet är väldigt aktiva och kommer med bra synpunkter och tankar och idéer, tillägger Malin. -‐ Det är ju dom som är proffsen i det här sammanhanget. Foto i reportaget: Arkivbild från Centerpartiet
Jörgen Tagesson - Jobbar för fritid Jörgen Tagesson är fritidskonsulent på barn-‐ och ungdomshabiliteringen på Landstinget Kronoberg. Jörgen är utbildad fritidspedagog och har tidigare jobbat inom såväl skola som barnomsorg. Som fritidskonsulent jobbar Jörgen med att få ut funktionsnedsatta barn och ungdomar i fritidsaktiviteter. -‐ Det kan vara autism, Aspergers syndrom, ADD, utvecklings-‐ störningar av olika grader, olika rörelsenedsättningar. Det är både ett kontorsjobb med bland annat journalskrivning och telefonsamtal, men även ett praktiskt arbete för att träffa de aktuella barnen och ungdomarna, förklarar Jörgen. -‐ Vi ser över möjligheter till en bestående aktivitet. Det har blivit mer och mer fokus på hälsa och vikten av att röra på sig och vara igång. Jörgen jobbar också mot föreningar och andra arrangörer av
olika typer av gruppverksamhet för att barn med funktionsnedsättning ska bli integrerade i det "hobbyutbud" som finns i samhället i stort. Jag rundar av med att fråga Jörgen om vad som fick honom att börja jobba som fritidskonsulent. -‐ Jag var trött på mitt tidigare jobb och tyckte det här var en utmaning: att utveckla fritiden för en mindre grupp i samhället som på flera sätt kommer i skymundan och ibland glöms bort.
Lars-Åke Johansson - Yrkesvalet har blivit en livsstil Lars-‐Åke Johansson har under 30 års tid drivit företaget Bilinredarna i Växjö, som bland annat sysslar med inredning och anpassning av bilar för rörelsehindrade.
-‐ Jag jobbar enbart med bil-‐ anpassning, men har en viktig rådgivande funktion när det gäller val av rullstol, parkeringsutrymme, trafiksäkerhet, körkortsvillkorning med mera. Dessutom tillhanda har jag information om gällande regelverk för bidrag och liknande. Nyligen har Lars-‐Åke även dragit igång företaget Funka för livet, som skapar mötesplatser för folk med funktionsnedsättning. Man arrangerar föreläsningar, mässor och seminarier riktade mot den här målgruppen. Som om inte det vore nog har han tillsammans med Växjö Trafikutbildningar startat en uppkörs skola för folk med funktionsnedsättning. -‐ Jag är en vanlig person med stort intresse för teknik och nya utmaningar, säger Lars-‐Åke när jag ber honom beskriva sig själv. Han vill hela tiden ha många järn i elden för att kunna smida nya projekt och verksamheter. -‐ Många ser mig främst som en "byggare" och inte som en "förvaltare". Livskvalitet är ett viktigt ord för mig. Man lever nu, framhåller Lars-‐Åke entusiastiskt. Han stödjer även funktions-‐ nesättningsverksamhet som han inte själv håller i. Han har finansierat de rullstolar som Växjö handbollsförening använder. Lars-‐ Åke ser också till att lyfta fram
organisationer som på något sätt har varit goda förebilder i de här frågorna. -‐ Vi sponsrar Växjö Vipers nya arena för att de på ett fint sätt har sett till att personer som är rullstolsburna har full tillgänglighet i hela arenan samt fina platser i arenan för att kunna se/följa innebandyn (10 platser med plats för assistent). Man märker fort att Lars-‐Åke går in för sitt arbete med själ och hjärta. Han ser inte det han gör som ett jobb. -‐ Det har blivit en livsstil. Mina kunder ger mig så mycket tillbaka i form av tacksamhet och glädje. Man blir vänner för livet, konstaterar han. Vi ser att vårt arbete gör att våra kunder får tillbaka en del av sin livskvalitet. Bara det är glädje nog. Mer info: www.bilinred.se Foto i reportaget från Bilinredarna.
Mathias Jonsson - Mannen med sportsinne Mathias Jonsson jobbar som receptionist på gymmet Olympens träningscenter i Växjö. Ett av hans stora intressen i livet är idrott. Själv spelar han bordtennis och har även spelat rullstolshandboll. Han följer bollsporter i alla dess former, mestadels fotboll. -‐ Jag följer Premier League väldigt grundligt, påpekar han. Laget i hans hjärta har sedan barnsben varit New Castle United. Mathias följer även inhemsk idrott – då i första hand från Skåne eftersom han tillbringat större delen av sitt vuxna liv i Kristianstad. Favoritlaget är Kristianstad BFF i damallsvenskan. -‐ Jag följde dom i många år när jag bodde där nere. Jag följde dom från division tre tills de gick upp i allsvenskan, och känner en del av spelarna där nere och även tränaren. Och det är en väldigt trevlig klubb att komma och titta på. Det är en bra stämning och de spelar en trevlig fotboll och hela den biten. Nu har Mathias börjat etablera sig i Småland och Växjö. Han sitter som sagt själv i rullstol, och engagerar sig på olika sätt inom funktionshinderidrotten. Han är medlem i Växjö BKs sektion ”Kul med boll” som framförallt
vänder sig till personer med intellektuella och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Han sitter också i föreningens styrelse och är ledamot i Växjö handikappidrottsförenings styrelse. Vad gäller idrott för icke-‐ funktionsnedsatta finns det än så länge inget smålandslag som har fått hans hjärta att klappa. Mathias följer också funktionshinderidrotten på elitnivå, och har med glädje upplevt hur framförallt Paralympics under årens lopp har fått alltmer uppmärksamhet och mediebevakning. -‐ När jag var barn var det en kvart dom visade på TV, typ tre veckor efter att det var slut. Och nu visar dom ju dagligen repriser och reportage och sammanfattningar av dagen, och även en hel del direktsändningar. Jag tycker det är stort. Det måste
jag framhålla att det tycker jag är roligt. Mathias har, liksom hans två yngre syskon, fått sitt sportintresse från sina föräldrar som båda har hållit på med orientering.
Så hade det inte varit för dina föräldrar är det inte säkert att du hade varit intresserad av sport? -‐ Nej, alltså, det ligger ju i generna, konstaterar han sakligt. Foto i reportaget av Niklas Lundin
Björn Möller - En samlares historia
Björn Möller är en social och pratsam herre som bland annat jobbar på SIP med formgivning och reklamproduktion. Björn har inte alltid varit den sociala typen. För att råda bot på sin inbundenhet gick han en lära-‐ känna-‐dig-‐själv-‐kurs när han var i 35-‐årsåldern, vilket vände honom totalt. Idag är han den exakta motsatsen mot vad han varit innan. Som tystlåten utan kompisar såg han till att skaffa många intressen. -‐ Som tystlåten pojk så skaffar man ju annat när man inte har några kompisar. Och efter 20-‐25 år kanske man tröttnar och byter, men just nu, just nu exakt, så är jag ju nog mest jazzintresserad och rör mig i föreningens (alltså Växjös styrelses) närhet, genom att vara webbdesigner eller webbtekniker eller nåt sånt där, och gör deras
reklamsaker. Sen samlar jag ju, och har samlat skivor, men det har jag slutat med nu. Och sen mycket annat som rör just jazz. Och sen är det gamla bilar naturligtvis. Men jag gillar inte att meka med dem, utan jag får lämna bort bilarna. Så det blir ett lite dyrt kapitel. Men jag har ju tre-‐fyra bilar ibland. Men just nu är det väl bara två och en halv -‐ två bilar och en moped rättare
sagt, säger han lite roat. Det är väl just idag vad jag samlar på. För Björn har hans fritidsintressen, särskilt hans engagemang i föreningslivet, varit ett sätt att tvinga sig själv att träffa människor. Förutom arbetet i jazzföreningen har han varit aktiv i bilklubbar och i olika typer av kulturell verksamhet.
Att samla på saker har varit ett fortlöpande intresse i Björns liv, även om föremålen för hans samlarintresse har varierat över tid. Förutom skivor och gamla bilar har han bland annat samlat frimärken, vykort och kinesiska prydnadsföremål. Foto i reportaget av Kristine Horn-‐ Sällström
Anna Thilén -‐ Jag stöttar både personer och grejer Anna Thilén jobbar på Nätverket SIP. Hon gör sådant som för tillfället behöver tas tag i. -‐ Jag vet inte riktigt vad jag har för uppgift, men jag tycker jag är och petar i allting. Och jag har vansinnigt roligt, tillägger Anna med eftertryck. -‐ Det är nånting i den här miljön som jag trivs med.
Jag gillar att undersöka nya saker, så då valde jag SIP. Och sen lite krasst... det är promenadavstånd hemifrån. Det var så många saker som sammanföll i just Nätverket SIP.
Du är lite allt i allo kan man säga då?
Det verkar som att du verkligen har fått dina förväntningar motsvarade?
-‐ Jag jobbar med praktiska grejer, och med stöttning -‐ att stötta människor och stötta grejer. Varför valde du SIP? -‐ Jag är ju aktiv i föreningslivet på fritiden och då inom frivilligförsvaret. Och då tänkte jag "SIP, det ligger väldigt långt ifrån."
-‐ Oh ja, det har jag. Sen ska det bara bli spännande att se vad jag gör efter mitten på september, för det vet jag inte ännu. På fritiden gillar Anna att vandra omkring i naturen. -‐ Då är det inte bara runt Växjösjön, utan då är det slarva bort sig i Fyllerydsskogen i tre-‐fyra timmar bara för att det är så himla
skönt att gå där. Hon tycker också om att läsa böcker. -‐ Det är jag alldeles tokig i.
Och nästa dag är det lugnt och då är jag ute och går till exempel, eller plöjer igenom en bok.
Vad läser du för böcker?
Sen har jag ju då min lilla kärna av mycket nära vänner som jag umgås med givetvis.
-‐ Allt... skönlitteratur i första hand. Och sen försöker jag ju läsa en del på typ engelska för att inte tappa språket totalt. Men där blir det mer fackböcker, då inom beteendevetenskap i första hand. Är det något mer du gör på fritiden? -‐ Vad är det jag hinner göra på fritiden? Jag tycker inte jag hinner så mycket. Rätt vad det är fastnar jag i telefonsamtal med en människa som behöver prata av lite jämmer och elände och då tar det tre timmar och så blir det inte mer gjort den dagen.
Du verkar vara allmänt intresserad av att upptäcka nya aspekter av världen? -‐ Livet är alldeles för kort, och min stora sorg just nu är att jag begriper att jag inte kommer hinna undersöka och lära mig allting som jag vill. Det är lite jobbigt att tänka på. Men jag gillar att utsätta mig för nya grejer, nya upplevelser. Inte bergsklättring och såna här stora saker, utan möta nya människor -‐ fundera i nya banor kring nåt vanligt problem i vardagen.
Louise Larsson - Hon virkar gåvor Louise Larsson i Växjö har ett brinnande intresse för virkning.
-‐ Jag har hållit på flera år med att virka en massa grejer. Jag började med att göra ponchos för ett antal år sen och sen gör jag broscher och väskor. Det brukar jag göra under min fritid, berättar Louise. -‐ För några år sen gav jag till Erikshjälpen. Sen kom jag på att jag kunde virka till Funkibator, så dom har att sälja och får in pengar. Nu under sommaren har
jag virkat rätt många broscher och nån poncho till dom. Louise har också virkat grytlappar, handdukar och iPhonefodral. Ibland syr hon ihop flera virkningar så att de blir till lapptäcken eller väskor. Vad fick dig att börja virka från början? -‐ Det var så här att jag skulle hålla på med det på syslöjden i skolan. Jag gick på grundskolan. Så det var därför. Sen tyckte mina släktingar att det var så fina ponchos. Jag fick göra dom till folk jag kände. Vad är det du tycker är roligt med virkning? -‐ Det kreativt skapandet. Genom skapandet får Louise utlopp för sin fantasi. Hon är den givmilda typen. Hon ger bort sina virkningar, inte sällan som presenter.
Sebastian Månsson - Är hans dygn 48 timmar? Sebastian Månsson arbetar som arbetar som assistent till en medarbetare på SIP som har ett rörelsehinder. Han bistår med småsysslor som att hämta papper, hjälpa till med utskrifter och så vidare. Han har lätt för att lära sig nya saker – en egenskap som har givit honom väldigt många olika intressen. -‐ Om jag lär mig nåt väldigt snabbt så hoppar jag väldigt lätt över till nästa och nästa och nästa och nästa och nästa och nästa. Du tröttnar lätt på dina intressen? -‐ Ja, men sen kommer jag tillbaka till dom igen.
Vad gör du just nu, och vad skulle du vilja göra? -‐ Just nu är jag inne på att försöka leta upp en teatergrupp att kanske hoppa in i till hösten. Jag har ju aldrig pysslat med det i vuxen ålder. Och jag har alltid gillat det här med att stå och prata inför folk, prata med folk och spela roller överhuvudtaget. Skådis hade varit kul att ha som yrke. Det är ju kanske lite svårt, men inte omöjligt, säger han dröjande.
Vad har du sysslat med innan?
Om du tittar i kristallkulan, vad gör du i framtiden?
-‐ Ja, var ska vi börja? Jag har varit målvakt i fotboll, jag har spelat hockey, jag har gått på simhopp, gymnastik, spelat pingis, aikido har jag hållit på med… jag har hållit på med hur mycket som helst. Jag har hållit på med cykling, jag har hållit på med friluftsliv, jag är ute och paddlar kajak, jag vandrar… det finns inget stop.
-‐ Jag håller ju på rätt mycket med musik. Jag målar och en hel del såna här kreativa saker. Jag en del företagsidéer också. En del webbaserade saker, en del lite mer praktiska. Jag har inte startat nåt företag än, men det är ju mycket möjligt att det blir nåt av det. Och sen är det ju teatergrejen jag vill testa också. Så kristallkulan är väldigt stor.
Tidningssatsningar! Just nu satsar Funkibator på olika slags tidningar. Vill du vara med och skriva, göra reportage, intervjua eller ta kort? Ta kontakt med oss redan idag! info@funkibator.se