FUNKIS VÄRLDEN
våren 2013
D A N K R A M S T E TEMA ARB Amelia berättar om sitt
SOMMARJOBB. Vi tar en titt på NYTTAN med ARBETSHJÄLP-‐ MEDEL. Vi har kollat hur arbetshjälp-‐ medel fungerar i praktiken och HUR MAN GÅR TILLVÄGA. Och så frågar vi oss om hur det ser ut med olika
ARBETSMARKNADS-‐ ÅTGÄRDER. Vi kikar närmare på olika STÖD och RESURSER, hur REGERINGEN arbetar med frågorna och vad som är PÅ GÅNG. Vi kikar på NYTTAN med att ta en PRAKTIKPLATS och om OLIKA VÄGAR till att skaffa sig ARBETS-‐ LIVSERFARENHET. Vi tipsar om FORTBILDNINGSKURS som går på distans till hösten.
Innehållsförteckning Jag vet vad jag gjorde förra sommaren ......................................................................... 4 Statens stöd till personer med nedsatt arbets-‐förmåga ........................................ 5 Så här fick jag praktikplats ............................................................................................... 12 Det här är nyttan med arbetshjälpmedel .................................................................. 13 Albertinas besök från Vitryssland ................................................................................ 16 Att vara synskadad förälder med synskadat barn ................................................. 17 Recension av Trubbel ......................................................................................................... 18 Det här händer under sommaren ................................................................................. 20
Nästa nummer! Nästa nummer kommer ut i slutet av sommaren. Funkisvärlden kommer att fyllas med sommarjobbarnas egna artiklar. Vad det blir återstår att se!
Tidigare nummer av Funkisvärlden Våra tidigare nummer av Funkisvärlden hittar du här: www.issuu.com/funkibator
Stöd Funkibator ideell förening Gå med i Funkibator ideell förening, medlemskapet är kostnadsfritt. www.funkibator.se/forening/bli-‐medlem
funkibator ideell förening
Ledare Hejdå Funkibator! Välkommen till Funkibator ideell förening. Funkibator ideell förening tar nu över verksamheten som vi haft i vårt Arvsfonds-‐ projekt. Projektet som vi kallade för Funkibator. Det som vi kommer att göra i föreningen blir nytt, häftigt, spännande och precis som vanligt. Vi fortsätter med kultur-‐kvällar, tidnings-‐ produktioner, utbyten, volontärer, sommarjobbare med mera. I det här numret kommer vi fokusera på arbetsmarknadsfrågor inom funktionsnedsättningsområdet. Vi kommer att ta del av hur statistiken ser ut, vilka resurser som finns och hur man går tillväga för att komma närmare ett arbete. Oavsett hur man går tillväga så är arbetslivserfarenhet en viktig bit i vägen till ett jobb. Det kan man till exempel få genom praktik eller sommarjobb. Funkibator ideell förening kommer även i år att ta emot sommarjobbare. Det är ett omtyckt samarbete som vi har tillsammans med Växjö kommun. Om du är nyfiken på hur det är, på riktigt, så läs Amelias artikel om sitt sommarjobb hos oss. Trevlig vår och sommar! Pia Hammargren med hela Funkibatorgänget
Bilder som används i det här numret kommer ifrån bildbanken på Nätverket SIP.
Jag vet vad jag gjorde förra sommaren Förra sommaren fick jag sommarjobb hos Nätverket SIP. Trots att jag fått sommarjobba här fler gånger hade jag ingen aning om vad jag skulle få göra. Jag kände ändå ingen oro eftersom något jag lärt mig om SIP är att de har ett mycket nytänkande och flexibelt arbetssätt. Första gången som jag var på SIP så fick jag hjälpa till att hålla i utbildningar för folk som var nybörjare med datorer och digitala medier. Det passade mig utmärkt eftersom de är mina intressen och lätt kan bli uttråkad om det inte finns någon flexibilitet i jobbet. Vi fick även göra grupper bland sommarjobbarna där vi fick lära ut något vi var bra på till varandra. Det var ett bra sätt att samla allas kunskaper på. De flesta verkade trivas lika bra som jag på SIP och jag kan nog säga att vi alla hade väldigt roligt. Vi fick lära oss saker inom till exempel spelutveckling (som jag är intresserad av) till att vara ute i och ha trevligt. Vi fick vara med på skattjakter, klä papperskorgar, bada i Växjösjön, fika med andra sommarungdomar med mera. Sommaren 2012 fick vi göra en tidning där alla fick göra det som de var bäst på. Vi fick lära oss intervjua, både varandra och andra. Jag som tycker om att skriva fick intervjua olika människor och sedan skriva artiklar och reportage om det. Andra fick göra det som passade dem bäst. Men vi hade allihop trevligt tillsammans och jag tycker att man fick en bra erfarenhet innan man slutar skolan och ger sig ut i yrkesvärlden. Om man bor i Växjö kommun så kan man söka sommarjobb på SIP, antingen genom kommunen eller direkt på SIPs hemsida. Om man bor i en annan kommun så kan SIP hjälpa till att fråga den kommunen om lön och så vidare. Annars kan man få arbeta ideellt, utan lön, under sommarlovsveckorna. Text: Amelia Thordin
Statens stöd till personer med nedsatt arbetsförmåga Tänk dig en värld där alla får fullt utlopp för sina kunskaper och förmågor. En drömvärld tänker du Per Rosqvist som undersöker om hur statens stöd säkert, det kan nog de flesta vara ser ut till personer med nedsatt arbetsförmåga. överens om. Men om vi avgränsar oss till Sverige och tittar på hur arbetsmarknaden ser ut i landet finns det mycket som kan göras för att komma närmare ett sådant idealsamhälle. Att alla skulle kunna jobba utifrån sina förutsättningar, oavsett arbetsförmåga, skulle inte bara betyda mycket för de som vore anställda. Det säger sig självt att om alla ges möjlighet att dra sitt strå till stacken ökar förutsättningarna för att samhället ska må och fungera bra. Det är ett välkänt faktum att arbetslösheten är högre bland personer med nedsatt arbetsförmåga än bland övrig befolkning. För att den här gruppen ska kunna arbeta på samma villkor som andra går staten in med olika typer av stöd. De går bland annat ut på att kompensera arbetsgivare för anställda med nedsatt arbetsförmåga. I dagsläget är dessvärre många arbetsgivare negativt inställda till att anställa folk med
nedsättning -‐ och många känner överhuvudtaget inte till de insatser staten kan erbjuda.
Vad kan då staten erbjuda? Det finns olika typer av stödåtgärder som erbjuds arbetsgivare som anställer personer med nedsatt arbetsförmåga. En del insatser går ut på att ge ekonomiskt stöd i syfte att kompensera för att en anställd har lägre produktivitet på grund av exempelvis nedsättning. Vissa av de här stöden är tillfälliga rehabiliterande åtgärder och ges därför bara under en begränsad tidsperiod. Andra ekonomiska ersättningar av det här slaget är inte avgränsade i tid och avsedda för personer med långvarigt
bestående nedsättningar. En annan typ av stödåtgärder är anställning, praktik eller andra former av sysselsättning i den offentliga verksamheten. Sådan sysselsättning är reserverad för personer med nedsatt arbetsförmåga. Även de här insatserna kan dels vara rehabiliterande arbetsträning, dels vara en långsiktig sysselsättning som personen i fråga har tills vidare. En annan möjlighet för personer som har nedsatt arbetsförmåga kan vara att arbeta på ett socialt företag. Ett viktigt syfte med sociala företag är att få personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden att, utifrån deras individuella förutsättningar, integreras i arbetslivet. Både arbetstagare och arbetsgivare kan få stöd för hjälpmedel som behövs för att någon med nedsättning ska kunna utföra de arbetsuppgifter som
efterfrågas. En arbetstagare med nedsättning kan i introduktionsfasen av en anställning träna på att utföra arbetsmomenten under ledning av specialutbildad personal från Arbetsförmedlingen. En del kan under sin anställning behöva hjälp av en arbetskamrat för att utföra vissa moment. Arbetsgivaren kan få pengar för att täcka de merkostnader som uppstår till följd av detta. Om man på grund av en nedsättning behöver längre tid för att utbilda sig (det kan gälla allt från grundskola till eftergymnasiala utbildningar) kan man få ekonomiskt stöd. Personer som har nedsatt arbetsförmåga och är under 30 år kan få pengar och andra rehabiliterande insatser som är avsedda att öka deras arbetsförmåga. Av: Per Rosqvist
Vill du veta mer? Här följer några länkar för dig som vill veta mer: Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam.: www.handisam.se På regeringens sida kan du hitta information om vad som görs inom området. Insatser för arbetssökande med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga: http://goo.gl/2JQb7 På Arbetsförmedlingens webbsida kan du söka dig vidare på vilken stöd och service som erbjuds för dig med funktionsnedsättning: www.arbetsformedlingen.se
Funktionsnedsättningsrörelsen deltar i demokratijakten Demokratijakten är ett återkommande projekt i regi av Nätverket SIP. Verksamheten går ut på att institutioner i samhället presenterar dilemman som de vill att samhällsintresserade ungdomar får en skoldag på sig att utreda och ge sin syn på. De här samhällsdiskussionerna redogörs i form av uppdrag som fördelas mellan grupper av samhällsstudenter från gymnasieskolor i Växjö. Den senaste upplagan av Demokratijakten genomfördes den 24 oktober på självaste FN-‐dagen. En av uppdragsgivarna var Handikapprörelsens Idé-‐ och Kunskapscentrum i Kronobergs Län (I&KC). I&KC är en paraply-‐ organisation för länets funktions-‐ nedsättnings-‐organisationer. I&KC presenterade en påhittad
situation där en rullstolsburen person ber sin assistent att hjälpa honom att utföra olagliga/olämpliga saker som att få tag på droger, snatta och vara otrogen. Dessutom fick studenterna köra hinderbana i rullstol. Deltagarna tyckte temat var roligt och intressant. De uppskattade att göra någonting praktiskt – en givande variation till traditionellt teoretiska samhällslektioner. I&KC tyckte det var bra att se den här fiktiva situationen få så många och kreativa lösningar. Organisationens verksamhetsledare Jan Karlsson tror
Bild på det vinnande laget i Demokratijakten hösten 2012.
att andra funktionsnedsättnings-‐ organisationer kan ha nytta av det här sättet att lösa problem. Han ser det som positivt att ungdomarna tog sig an det här utan kunskaper om hur funktionsnedsättningsrörelsen ser ut. -‐ Det är roligt att de inte har förkunskaper och på så sätt hittar nya vägar in i det, säger Jan Karlsson som är verksamhetsledare på I&KC. Han tror att det är svårt att hitta en lösning på en sådan situation under en dag. -‐ Det blir väldigt slumpartat vem man får tag på och inte, och resultatet kanske blir därefter. Om man gör
detta som ett längre projektarbete kan man ringa någon i februari och bestämma träff med samma person i april. Jan tror att den ultimata problemlösningsmetoden skulle vara att studenter jobbar med en sådan här fråga som ett större projektarbete. Detta skulle ge en kombination av ungdomlig kreativitet/nyfikenhet och djupgående analys/granskning. Av: Per Rosqvist Demokratijakten kommer att gå till hösten 2013 igen. Håll utkik!
Arbetssökande med funktionsnedsättning För alla människor är det betydelsefullt att ha arbete. För folk med funktionsnedsättning kan ett arbete ha ett extra värde eftersom det motverkar en upplevelse av utanförskap och bidrar till att individen blir mer självständig. Inom arbetslivet är det inte tillåtet att diskriminera personer med funktionsnedsättning. Okunskap om de funktionsnedsattas förmågor tros vara en orsak till att arbetsgivare inte är benägna att anställa nedsatta. Människor kan ha nedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador och sjukdomar, syn-‐ eller hörselskador, medicinska tillstånd eller mentala nedsättningar. För att första gången få inträde till arbetslivet är det viktigt att arbetssökande personer med nedsättning får rätt stöd. Det kan behövas hjälpmedel för att kunna
utföra ett arbete på arbetsmarknaden. Hjälpmedel skriver Arbetsförmedlingen ut. De ska kompensera en nedsatt arbetsförmåga och kan se ut på många olika sätt. Det
kan handla om en fysik anpassning av arbetsplatsen, en anpassning av ett datorprogram eller en mobilapplikation som exempelvis gör det enklare att strukturera upp sin arbetsdag. Hjälpmedlen kan utveckla förmåga, uppväga förlorad förmåga och förbättra nedsatt förmåga. Har man en nedsättning har man också rätt till att få anpassade arbetstider. Lönebidrag är en form av redskap som Arbetsförmedlingen använder sig av i syfte att få ut folk med nedsättning i arbetslivet. En anställning med lönebidrag ska vara som en vanlig anställning med samma förmåner som övriga arbetstagare och med en avtalsmässig lön. Den enda skillnaden är att Arbetsförmedlingen betalar en viss del av den anställdes lön. Bidraget ska bara täcka de uppgifter personen inte kan utföra på sin arbetsplats, resterande del av lönen ska arbetsgivaren stå för. Bidragsnivån sätts i samarbete mellan arbetsförmedlingen, arbetsgivaren och facket. Bidragsnivån sätts efter personens arbetsförmåga i förhållande till arbete som individen utför. Efter fyra år går bidragstiden ut och då ska helst arbetsgivaren ta över och betala en full lön. Vissa undantag kan göras och lönebidraget kan förlängas om funktionshindret är något som inte kommer att försvinna eller förbättras.
Du som har en funktionsnedsättning kan söka hjälp hos Arbetsförmedlingen.
För att få den hjälp som någon med nedsättning behöver och är berättigad till måste arbetsförmedlarna sätta en funktionshinderkod på den arbetssökande och den arbetssökande måste acceptera denna. Koden är endast synlig för dem som arbetar på Arbetsförmedlingen. Koden är ett sätt för arbetsförmedlare att tolka olika begrepp och olika hinder. Den omfattas av tre kategorier och det är fysiska, psykiska och medicinska hinder. Koden baseras på utredningar som utförs av arbetspsykologer, socialkonsulenter, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Det kan vara svårt att ha en nedsättning och göra allt ensam, till
exempel finna arbete utan Arbetsförmedlingens hjälp. Det är även viktigt att Arbetsförmedlingen kommer in tidigt i personens liv inför det framtida arbetslivet. Något som är viktigt att känna till i sammanhanget är att personer med nedsättning har möjlighet att byta arbete och ta med sig sitt lönebidrag till nästa arbetsgivare. Som arbetsgivare är det viktigt att vara beredd att satsa på människan och våga anställa någon med nedsatt arbetsförmåga.
Det är viktigt att utöka medvetenheten om vad det innebär att anställa någon med en nedsättning. Okunskapen hos arbetsgivare måste bearbetas och det måste finnas en gemensam betydelse angående arbetets innebörd och kunskap om nedsättning hos båda parter för att de ska kunna förstå varandra. Detta gör arbetsförmedlarens arbete extra viktigt -‐ det vill säga att finnas där som stöd och att vara en mellanhand mellan arbetsgivare och den anställde. Av: Katarina Lundin
Sök till en unik fortbildningskurs: Distanskursen Funktionsnedsättning i det nutida samhället Distanskursen Funktionsnedsättning i det nutida samhället är en fortbildningskurs på 50% som går under höstterminen 2013. Det är en kurs som Grimslövs folkhögskola gör i samarbete med Nätverket SIP. Just nu tar vi emot anmälningar till höstens omgång. De som går kursen är bland annat personer som är verksamma inom funktionsnedsättningsområdet som exempelvis handläggare, företagare, föreningspersoner, anhöriga och eldsjälar. För mer information kika på: www.grimslovsfolkhogskola.se/sarskildakurser/funktionsnedsattning
Så här ska arbetslösheten minskas bland folk med nedsättning Regeringens grundläggande arbetsmarknadspolitiska utgångspunkt rörande personer med nedsättning är att alla människors färdigheter ska tas tillvara på arbetsmarknaden. Alla arbetsföra individer ska ha möjlighet att jobba utifrån sin egen arbetsförmåga. Trots regeringens ambitioner är det sedan länge så att arbetslösheten bland folk med nedsättning är högre än bland befolkningen i stort. Regeringen har utarbetat en strategi för hur nedsättningspolitiken ska genomföras 2011-‐2016. I den här strategin har man för den här perioden satt upp ett antal mål för de olika nedsättningspolitiska områdena. Regeringen har lagt fram två huvudmål vad gäller arbetsmarknadsområdet:
förslag på hur de här insatserna bör förändras, förenklas och förbättras för att folk med nedsättning ska komma mer till sin rätt på arbetsmarknaden. Regeringen verkar också för att man inom den offentliga sektorn börjar anställa folk med nedsättning i större utsträckning. Regeringen kommer bland annat genomföra följande:
Arbetslösheten bland människor med nedsättningar ska minska arbets-‐ sökande som har nedsättning ska på ett effektivt sätt matchas till lämpliga lediga jobb.
Underlätta för sjukskrivna att komma ut i arbete
För att de här målen ska kunna uppnås genomför man under perioden ett antal arbetsmarknadspolitiska insatser. I början av året slutfördes på regeringens initiativ den så kallade FunkA-‐utredningen. FunkA-‐ utredningen har granskat och analyserat de stödinsatser som görs för att underlätta för folk med nedsättning att skaffa och behålla ett arbete. Utredarna har tagit fram
Verka för att arbetsmiljön förbättras i landet, vilket bland annat gynnar personer med nedsättning Fortsätta satsningen på sociala företag Sprida kunskap om psykiska nedsättningar Sprida kunskap om positiva exempel där folk med nedsättning är anställda Myndigheten För Handikappolitisk Samordning (Handisam) har nyligen tagit fram en rapport där man
utvärderar hur regeringens arbete med att uppnå de nedsättningspolitiska målen har gått hittills. När det gäller arbetsmarknads-‐ politiken anser Handisam att det görs många insatser för att förbättra villkoren på arbetsmarknaden för personer med nedsättning. Detta ser myndigheten positivt på. Handisam
framhåller dock att det i nuläget inte har gjorts tillräckligt omfattande uppföljningar och analyser av de här insatserna för att det ska vara möjligt att avgöra vilka effekter insatserna har i praktiken. Av: Per Rosqvist
Så här fick jag praktikplats Under 1970-‐talet sökte jag arbete. Gick ett halvår på Värendskolan. Där fick vi reda på att Växjö kommun behövde en telefonist. Vi viste att Växjö lasarett hade sådan telefonväxel som Växjö kommun skulle ha. Sagt och gjort, vi knallade dit och förhörde oss om jag kunde få sitta där 4 timmar 3 kvällar i veckan i 2 månader. Man hade inget emot detta eftersom min lärare var närvarande samtidigt. På detta viset låg jag ju ett steg före de två telefonister som kommunen redan hade. Min handläggare på Arbetsförmedlingen ordnade så att jag kunde börja praktisera på kommunen i oktober 1974. På den tiden kallades det Företagareutbildning. Denna utbildning gick man på ett företag i sex månader. Detta innebar att jag fick möjlighet att visa, trots
Gun berättar att en praktikplats kan vara en väg in till ett jobb eller ge arbetserfarenhet inom det området du vill jobba inom.
funktionshinder var jag inte sämre än någon annan, i vissa fall tvärtom. Under tiden man gick företagareutbildningen fick man även betalt, tror det var 800 kronor. Samtidigt som man gick denna utbildning så han man även berätta om sig själv. Man var så att säga sin
egen reklampelare. Denna utbildning i sin tur medförde att jag fick anställning 1 juli 1975. Jag och även andra som fick förmånen att genomgå denna utbildning hann ju även att märka vilka hjälpmedel man hade behov av. Man fick ju även möjlighet att tillsammans med sin handläggare möjlighet att visa arbetsgivaren att man var en god och social person plus att man var skattebetalare som vilken medborgare som helst. Arbetsgivaren fick även under denna tiden
information om lönebidrag och vilka hjälpmedel Arbetsförmedlingen kunde hjälpa till med. Med detta vill jag inte ha sagt att informationen är bristfällig, men jag tyckte nog att man fick en viss förmån när man fick komma ut snabbt och känna sig för i arbetslivet. Man hade mer hjälp av sin handläggare förr än vad man får i dag, de hinner ju inte. Det skulle nog behövas ett nytänk när det gäller arbetsmarknaden och funktionshindrade. Av: Gun Lagerpohl
Det här är nyttan med arbetshjälpmedel Staten erbjuder många olika typer av arbetsmarknadsinsatser för personer som har nedsättning. Vissa typer av nedsättningar leder till att man behöver hjälpmedel för att arbeta effektivt, eller kanske för att kunna ta ett jobb överhuvudtaget. Statistik från Statistiska Centralbyrån visar att drygt var femte person av de som har ett arbete är i behov av hjälpmedel för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga fullt ut. Ibland är arbetshjälpmedel den enda stödåtgärd som behöver vidtas. När det handlar om arbetshjälpmedel är det viktigt att man genomför tester för att ta reda på vilken produkt som passar bäst för den enskilde individen innan ett hjälpmedel köps in. Detta är dock inte aktuellt om brukaren på eget initiativ kommer med önskemål om ett visst hjälpmedel. Det är även av stor betydelse att man som brukare får möjlighet att komma med synpunkter, om det är motiverat att byta ut ett
hjälpmedel. Vanliga orsaker till att ett hjälpmedel behöver bytas ut är att ens arbetsuppgifter har ändrats, att produkten blivit föråldrad eller helt enkelt att hjälpmedlet har slitits ut. Att få ett arbetshjälpmedel är en komplicerad process. Utprovning, inköp och uppföljning av hjälpmedel i samband med arbete, sköts för närvarande av både Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan. Vilken myndighet man ska vända sig till varierar beroende på vilken arbetslivssituation man befinner sig i och på hur omfattande funktionshindret är. Många personer som är i behov av hjälpmedel i arbetet vet inte om det är Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan som är rätt myndighet i just det egna fallet. Från funktionshinderrörelsens håll anser man att det är Arbetsförmedlingen som sitter på den bästa kompetensen på området. Om det är arbetsplatsen eller redan befintlig utrustning på arbetsplatsen som ska anpassas är det arbetsgivaren som ska ansöka om hjälpmedel. Om hjälpmedlen utgörs av kringutrustning som den anställde behöver ligger däremot ansvaret på arbetstagaren. Det är dock alltid arbetsgivaren som ska se till att det hela tiden råder en god arbetsmiljö på jobbet. Som anställd har man idag rätt till arbetshjälpmedel fram till det att man fyller 67 år. Det är många som är kritiska mot att staten på det här sättet missgynnar äldre människor,
och inte låter deras arbetsförmåga komma till sin rätt. En kille som behöver hjälpmedel för att arbeta effektivt är Per-‐Erik ”Pelle” Eriksson som är anställd som handledare/mentor i Galaxhopen, ett projekt inom Nätverket SIP. Pelle har grava läs-‐ och skrivsvårigheter, som bland annat medför problem för honom med att ta till sig långa texter. -‐ En lång text får jag inget sammanhang av. Jag förstår inte innehållet i den, berättar han. Pelle använder bland annat datorhjälpmedel som rättstavningsprogram och talhjälpmedel som läser upp texten på skärmen. Utan den här typen av hjälpmedel skulle Pelle visserligen klarat av att jobba, men arbetet skulle tveklöst gå långsammare. För Pelle var det inte aktuellt med vägledning för att hitta lämpliga hjälpmedel – han har tillräckliga kunskaper själv. -‐ I mitt fall visste jag vad jag ville ha, så jag talade om vad jag ville ha och hur jag ville använda det. Då var det inga tveksamheter.
Pelle anser sig visserligen ha fått de hjälpmedel han efterfrågat, men handläggningstiderna för att få ett arbetshjälpmedel är orimligt långa. -‐ Det tar en himla tid, konstaterar han sakligt. Min iPad, som var det senaste, hjälpmedlet som fick jag nästan vänta ett halvår på. Pelle är långt ifrån ensam om att ha behövt vänta länge på hjälpmedel. Den här typen av problematik skapar bekymmer på olika sätt för den enskilde. Att behöva vara ute ett halvår i förväg när man söker jobb är givetvis en klar nackdel. Dessutom kan stora svårigheter uppstå om man av någon anledning får behov av arbetshjälpmedel under en pågående anställning. Många produkter som är avsedda för en avgränsad målgrupp är av marknadsekonomiska skäl oproportionerligt dyra, men det är inte alla hjälpmedel som kostar skjortan. En del hjälpmedel som man kan komma över för en billig penning, appar till handhållna enheter, är som Pella köper in själv för att slippa vänta på beslut från Arbetsförmedlingen. -‐ Man vill inte vänta hela tiden, speciellt när det bara handlar om någon tusenlapp eller två. Att göra som Pelle är ofta ett smart drag. Om man köper in ett någorlunda
billigt hjälpmedel, som man kommer att använda i arbetssyfte, kan man tjäna ekonomiskt på inköpet. Hjälpmedlet i fråga kan ju faktiskt innebära extra klirr i kassan i form av lön. I en tidigare artikel redogjorde jag för den så kallade FunkA-‐utredningen, som på regeringens uppdrag har utrett det statliga stödet för personer med nedsatt arbetsförmåga, samt vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra de här människornas villkor på arbetsmarknaden. I början av 2013 var utredningen klar, och nu ligger förslag på riksdagens bord om att förenkla, förbättra och förkorta processen för att skaffa arbetshjälpmedel. Ett av förslagen går ut på att Arbetsförmedlingen tar över hela hanteringen av arbetshjälpmedel, och att Försäkringskassan alltså inte ska vara delaktig. Man framför också att Arbetsförmedlingen bör förkorta handläggningstiderna genom att effektivisera ansökningsprocessen. Utredarna anser också att den övre åldersgränsen på 66 år för rätten till arbetshjälpmedel bör avskaffas. Sammanfattningsvis kan det vara ganska omständigt att få rätt till arbetshjälpmedel, men man kan alltså skönja en ljusning. Av: Per Rosqvist
Albertinas besök från Vitryssland Jag heter Albertina, jag är 25 år och jag är funktionsnedsatt. Jag är blind och rullstolsburen. I höstas var några från Vitryssland här för att titta på hur jag har det. Alla som var på besök jobbar för en organisation som kämpar för funktionsnedsattas personers rättigheter i Vitryssland. De jobbar för att göra deras liv bättre och förändra människors inställning till personer med funktionsnedsättning.
Albertina tog emot besök från Vitryssland.
De var här för att se hur vi har det i Sverige. I Vitryssland har de med funktionsnedsättning det väldigt svårt. De tyckte att det var jätteroligt att se hur jag har det och de blev glada över att jag har så bra hjälpmedel. Jag visade till exempel min stå-‐stol, min tak-‐lift och mitt handfat. Det är ett handfat som man kan höja och sänka så att jag kan komma intill. Vi pratade både engelska och svenska under besöket. De hade en kvinna som översattes på ryska. Hon hette Tanya. Det bästa med att vara i Sverige tyckte de var att komma hem till mig. Det kändes jättekul! Av: Albertina Fredros
STV-tips för dig med ”vass humor” Just nu visas korta humoravsnitt på SVTplay om ”Brukaren och assistenten”. Humorn är vass och brukaren försätter sin personliga assistent i pinsamma situationer. www.svtplay.se
Att vara synskadad förälder med synskadat barn Den första oktober 1982 blev min sambo Roger och jag föräldrar till vår dotter Maria. Själva såg vi inte det som något stort problem men det var desto fler seende som gjorde det. Bland annat läkaren som skulle förlösa mig. Han sade rent ut till mig ”ta bort fostret, det kan ju också bli synskadat”. Jag blev både arg och ledsen, men samtidigt sporrade det mig ytterligare. Dagen Maria skulle födas vägrade jag ta emot hjälp av den läkaren jag hade haft, de fick helt enkelt ordna fram ett betydligt trevligare och fördomsfriare alternativ. Maria fick ligga på primaturavdelningen för tidigt födda barn och det var på sätt och vis bra för oss som nyblivna föräldrar och för Maria. De hade fantastisk personal och barnläkarna värmde ända in i själen. Det var lugnt och stilla utan stress. Man fick ta den tid man behövde på sig med sitt barn. Sköterskorna visade oss lugnt och metodiskt hur vi skulle sköta vår lilla dyrgrip. De behandlade oss inte annorlunda trots vår synnedsättning. När Maria var elva dagar fick hon lämna kuvösen vilket underlättade skötseln av henne. Vi passade nu på att rulla i väg Marias lilla babysäng till Ögonmottagningen på lasarettet. Läkarna konstaterade då att hon hade både grön och gråstarr på sina ögon. Hennes pupiller var och är ovanligt små. Vi enades om att när Maria var två månader skulle hon sövas ned så läkarna kunde undersöka henne lite bättre. Den 24 oktober, dagen hon egentligen skulle fötts, skrevs Maria ut från primaturavdelningen i Växjö. Nu började ett helt nytt liv för oss och vår dotter. Ett liv där vi hade stort ansvar för en liten skör och ömtålig individ som var helt beroende av sina
nyblivna och oerfarna men förväntansfulla föräldrar.
Händelserik och spännande tid Det första jag gjorde när vi kom hem med Maria var att låta våra två labradorer nosa lite på henne. De måste ju veta att det kommit en ny liten valp i flocken. Labradortiken Tyra tog snabbt på sig ansvaret för att vakta och skydda den nya familjemedlemmen. Labradorhannen Bonzo fick stå lite vid sidan om och se på. Vi köpte säng direkt åt Maria, klädde spjälarna nedtill med färgglatt tyg, men inte i för skrikiga färger. De första två dagarna gjorde vi precis som vilka nyblivna föräldrar som helst. Vi gick flera gånger och lyssnade att
Maria andades och jag steg upp flera gånger om nätterna. Kommunen ordnade så vi fick nio timmars hemtjänst i veckan. Den hjälpen bestod av städning och lite hjälp med Maria. Jag var själv väldigt tydlig i mitt påpekande att vi skulle sköta Maria så mycket som möjligt eftersom det är vårt barn. Eftersom hon som vi är synskadad är det extra viktigt att få
närkontakt med föräldrarna. När vi skulle ta upp Maria ur sängen, tvätta henne, klä henne, lägga henne i vagnen och gå ut eller när jag skulle amma henne så pratade vi alltid lugnt och stilla till henne och ganska ofta sjöng jag för henne. Detta är mycket viktigt att tänka på när man har barn med nedsatt syn eller som är blinda. Av: Gun Lagerpohl
Recension av Trubbel Barnboken om Trubbel, valpen som vill bli ledarhund. Text: Anna Bergholtz Bild: Emmalill Frank Från Vombat förlag
Betyg: 3
Trubbel är ett busfrö till hund. Det är därför han kallas Trubbel. Han tycker dessutom att hans syskon är duktigare än han själv. Varför ens försöka? Folk säger till honom att han är hopplös trots att han är jättebra på att hoppa. Men när han får möjligheten att bli ledarhund gör han sitt bästa, trots att han först inte förstår vad ordet ledarhund betyder. Trubbels historia är inspirerad av Bergholtzs egen ledarhund Duncan. Historian berättas från Trubbels perspektiv – det är han som är berättarjaget – och språket flyter på bra och är lättläst. Man läser i lätt nerförsbacke med solen i ryggen.
Dessutom tror jag det är första boken jag läst från ett hundperspektiv, i alla fall på väldigt länge. Boken riktar sig till barn som befinner sig i lågstadieåldern, eller möjligtvis det som kallas barn i alla åldrar. Vi får lite moralisk uppfostran och feministiska budskap. Tekla, den enda honan i syskonskaran Trubbel tillhör, tycker inte om att dömas efter sitt utseende och beskrivs av Trubbel som ”smartast av oss alla”. Hon är, trots ställningstagandet, den enda av hundarna som i bokens teckningar har ögonbryn. Franks teckningar är annars fina och bidrar till att också lite mindre barn kan uppskatta boken, även om de nästan 70 sidorna kanske är i längsta laget för de minsta om de inte får läshjälp. Skildringen av Trubbels uppväxt och utveckling har en fin sensmoral och både försoning och saknad tas upp på ett vackert sätt. Det är förstås ingen överraskning att Trubbel klarar sig till slut, men resan dit är ändå trevlig och läsvärd. Av: Ola Claesson Mer info www.hundentrubbel.se
Sommarjobb! – Är du intresserad? Funkibator har sommarjobbsplatser för dig som går på gymnasiet och som är mellan 16 – 19 år och som har en funktionsnedsättning. Det här är ett samarbete mellan Växjö kommun och Funkibator ideell förening. Vill du veta mer så kontakta Pia på Funkibator: pia.hammargren@funkibator.se
Det här händer under sommaren Det kommer hände en del inom Funkibator ideell förening under sommaren. Här kommer några exempel. Funkibator ideell förening kommer att ta emot ungdomar för sommarjobb. Den här sommaren kommer vi bland annat göra tidning, testa film, göra aktiviteter med andra sommarjobbsungdomar från andra projekt och föreningar. Funkibator ideell förening kommer under sommaren ha ett internationellt utbyte med en organisation från Belgien. Vi kommer träffa ett gäng ungdomar från Belgien som kommer
till Växjö. Nästa år så åker vi till Belgien och hälsar på dem. Under sommaren kommer vi ha fortsatt fritidsverksamhet för yngre ungdomar med NP-‐diagnoser med Pierre Bignolas. Det här är ett samarbete mellan habiliteringen och Funkibator ideell förening. Vi kommer att ta emot nya volontärer från Europa som kommer till oss för att jobba under ett år.
Prova på ridning för dig med funktionsnedsättning Den 10 april mellan 10 till 15 bjuder Vuxenhabiliteringen in till prova på ridning för dig med Funktionsnedsättning. Här finns personal med erfarenhet av ridterapi, personlift/lyftskynke för att underlätta på och avstigning från hästen för dig som behöver det. Mer info och anmälan sker till Ester på Vuxenhabilteringen 0470 – 588 796 / ester.hellberg@ltkronoberg.se
Häng med oss på Facebook På Facebook uppdaterar vi det senaste som händer inom Funkibator ideell förening: www.facebook.com/funkibator