Mot Nordafrika! Nu var det dags! Tidigt på morgonen flög vi alla �ll Frankfurt där vi äntligen fick träffa hela gruppen och våra guider. Tillsammans flög e� gla� gäng vidare �ll Marrakech där vi skulle stanna första dagen för a� göra i ordning vår utrustning inför vårt äventyr. När vi landat och kommit ut med bagaget mö�es vi upp av Abderrahim, vår lokala guide som vi hade med oss under hela vistelsen i Marocko. Väl framme vid vår riad passade vi på a� dricka lite te och fräscha upp oss innan vi gick ut för a� äta en gemensam lunch. Genom krokiga kvarter och förbi spännande affärer kom vi fram �ll en restaurang där vi åt en lokal välsmakande lunch �llagad i en tagine, en marockansk lergryta, och severades �ll det goda smårä�er. Vi lärde känna varandra lite bä�re sam�digt som vi njöt av den härliga atmosfären på restaurangen och i Marrakech. Tillbaka på Riad Passali hade vi en genomgång med Peter inför vår expedi�ons nästkommande dag. Vi gick igenom upplägget och packade i ordning sovsäckar, liggunderlag och den övriga utrustningen vi skulle ha med oss upp på berget. Peter visade hur vi packade allt va�entä� och säkerställde a� alla hade rä� utrustning för äventyret. Vad hade vi ge� oss in på?! Det blev många skra� och allt gick bra. E�eråt avnjöt vi en god middag på hotellet och Alex pratade om morgondagen. Nu var det snart dags!
Upp i Atlasbergen E�er en god na�s sömn åt vi en gemensam frukost. En spänd förväntan låg i lu�en och humöret var verkligen på topp när vi gick ombord på den väntande bussen. Den tog oss �ll Imlil, beläget på knappt 1 800 m ö.h. där vår vandring �ll Nordafrikas högsta berg, Jbel Toubkal skulle ta sin början. Väl där lastade vi ur vår packning och tog på oss ryggsäckarna som var packade med det vi behövde under dagen. Resten av packningen fick åka med mulåsnor �ll vårt nästa läger. Mulåsnorna såg ut a� digna under våra packningar men gick ändå med lä�het och hade inga problem a� hi�a bra fo�ästen under vår färd. Vägen utanför byn blev smalare och ringlade sig uppåt längs bergssidan. Medan vi lämnade byn bakom oss bredde nya vackra vyer ut sig runt omkring oss. Vi vandrade vidare uppåt mot vårt första na�läger vid Azib n’ Tamsoult som ligger på ca 2 400 m ö.h. Längs leden passerade vi e� bergspass där guiderna dukade upp en lunchbuffé med färggranna grönsaker, marockanskt bröd, sardiner i olja och tomatsås samt annat go�. Det var verkligen härligt a� få si�a �llsammans i en så fantas�sk miljö och njuta av maten och den härliga känslan av a� äventyret hade börjat på rik�gt. Det skulle bli skönt a� komma fram och det dröjde inte länge förrän vi såg vårt na�läger och kunde installera oss i våra tält. När liggunderlagen och sovsäckarna var på plats samlades vi igen för a� stretcha �llsammans med Alex så a� vi inte skulle stelna �ll. Det var välbehövligt och helt perfekt innan vi samlades i vårt ma�ält för en god middag med många glada skra�. Vi pratade om allt möjligt och stämningen var på topp.
På allt högre höjd Nästa dag gick vi upp �digt �ll en god och mä�ande frukost. Vår käre kock Mohammed överraskade oss med vällagad mat under hela resan; det var väldigt uppska�at då vi behövde bra med energi under äventyret! Den här dagen skulle vi gå både längre och högre upp �ll vårt nästa na�läger vid bergets fot på 3 200 m ö.h. Ännu fler vackra vyer väntade och landskapet tog en mer högalpin form. Leden blev mer stenig men vi fick god hjälp av guiderna som hjälpte �ll när det var lite mer utmanande. På vägen passerade vi ännu e� bergspass på dryga 3 500 m ö.h. Däruppe mö�es vi av en man som sa� med en hink fylld med kallt va�en och olika sorters läskflaskor �ll försäljning. Christer bjöd alla som var törs�ga på läsk och vi avnjöt vår medhavda picknicklunch i strålande solsken och vid go� humör. Vi kände dock alla av den höga höjden och uppmuntrade varandra a� äta och dricka. E�er den stärkande lunchen fortsa�e vår vandring. Vi gick nu för första gången nedåt på andra sidan passet och vidare längs en dalgång �ll Refuge Toubkal på 3 200 m ö.h. Väl där stretchade vi �llsammans och laddade med vätska och god mat. Vi installerade oss i vår sovsal där vi alla skulle få några välbehövliga �mmars sömn inför toppna�en. När vi med ryggsäckarna färdigpackade inför morgondagens toppa�ack försökte somna var det flera som hade �ärilar i magen.
Till topps! Toubkal Det var mörkt när vi blev väckta innan tre på morgonen. Nu var det äntligen dags för målet med vår resa! Vi samlades för en gemensam frukost och glada �llrop blandades med gäspningar medan vi åt. E�er frukosten samlades vi utanför refugen för a� stämma av allt inför vår topptur. Alex tog �ll orda och sa några väl valda, peppande ord för a� hjälpa oss i vår färd. Det kändes bra och med go� förtroende började vi bes�gningen. Abderrahim och Peter gick först och vi e�er på e� led uppför mot toppen i mörkret som sakta försvann i takt med a� gryningen närmade sig. Steg för steg tog vi oss uppåt och stannade med jämna mellanrum för a� fylla på med energi och vätska. Leden gick över snöblock, snöfält och planade sedan ut för a� s�ga igen. Strax innan den brantaste delen tog vi på oss stegjärn för a� få extra grepp på det isiga underlaget – säkerheten först! Strax innan toppen tog vi en paus, drack varm blåbärssoppa och samlade ihop oss inför den sista biten upp på toppen. Humöret var på topp även om det var tufft och vi fortsa�e uppåt. Där låg den, toppyramiden! Vilken känsla när vi kom fram, vi hade nu bes�git Toubkal, Nordafrikas högsta berg! Vi skra�ade, tog bilder, njöt av solen och den milsvida utsikten. Underbart! Men som med alla bes�gningar så mindes vi a� toppen bara är halvvägs, och nu var det dags a� bege oss ner igen �ll vårt basläger och vidare ut ur dalen �ll vårt nästa na�läger. Med ny energi tog vi våra ryggsäckar och började vandra nedåt. Precis som på vägen upp så stannade vi ibland �ll för a� dricka och äta lite. När vi kom ner �ll baslägret var vi både glada och trö�a e�er dagens äventyr. Men dagen var långt ifrån slut! Väl på baslägret samlades vi och sedan fortsa�e vi en bit �ll innan vi åt lunch. Alla hade extra god ap�t och fyllde på ordentligt med energi. E�er en god kopp marockanskt te packade vi ihop våra saker inför vår nästa etapp. Vi skulle vandra vidare ner i dalen �ll e� pensionat i byn Aroumd. Pernilla och Veronica var snabbast av oss alla �ll Aroumd då de red på varsin mulåsna som rörde sig med säkra steg på de steniga s�garna. Sakta men säkert tog sig resten av de�a glada gäng ned mot bergsbyn och en trevlig överraskning i form av skjuts genom bebyggelsen. Vilken dag och vilka upplevelser! Upp i o�an och �ll toppen av berget för a� sen vandra hela dagen ned hit för a� få avnjuta en god vällagad middag och �llslut sträcka ut sig i en säng.
Åter �ll livliga färgstarka Marrakech Nästa dag fick vi sova lite längre och med nyfunnen styrka gick vi en liten bit genom byn ned �ll bussen som tog oss �ll Marrakech igen. Vi hade inte brå�om utan njöt av dagen och den trevliga turen under lummiga träd och genom fin natur. Tillbaka i Marrakech hade vi �d a� fräscha upp oss innan det var dags för en god lunch på Zeitoun Café som låg på det välkända torget Djemma el Fna. E�er lunchen fick vi gå på en guidad tur i den gamla staden, medinan, och dess trånga gator. Vi mö�es av en leende Ouidad, vår lokala guide i Marrakech. Hon var full av energi och tog med oss på en intressant rundtur. Hon berä�ade om stadens och Berberfolkets historia sam�digt som hon visade oss olika platser. Överallt var det människor som gick, cyklade eller �ll och med åkte moped i myllret i de trånga gränderna. Fina varor stod uppställda utanför affärerna och vi fick lära oss en hel del om vilka som bodde i vilka delar och se var deras kung bodde när han var på besök. Ouidad berä�ade om allt som skedde nu med Marocko och kopplade ihop det med hur det var förr. Vi hade många frågor och hon svarade oss var och en och all�d med inlevelse och e� stort leende. Under e�ermiddagen fick vi strosa runt själva och upptäcka staden innan en sista gemensam middag för a� fira vår lyckade expedi�on och skåla för fram�da äventyr. Vi fick återigen många goda skra� och vi åt och drack go�. Veronica, Lina och Peter bjöd på sina danskunskaper med e� stort leende på läpparna när de blev uppdragna av en dansös och vi andra sa� och hejade på. Som med alla turer kommer det e� slut och även denna gång blev det dags a� åka hem igen. När vi skildes åt dagen e�er var det mest glada miner även om det var tråkigt a� lämna denna fina plats, för med i bagaget hade vi både nya vänner och fantas�ska upplevelser.
www.expedi�onsresor.se