Fotobok - Kilimanjaro 2012

KILIMANJARO MED EXPEDITIONSRESOR TILL AFRIKAS TAK 2012

"Go Simba just go go Simba just go I remember when we walked on the slopes of Kilimanjaro the sun was shining the air was thin on the slopes of Kilimanjaro Go Simba just go go Simba just go I remember when we reached the beautiful top of Kilimanjaro the sun was shining the air was thin on the top of Kilimanjaro Go Simba just go go Simba just go Now I'm back in my hometown million miles from Kilimanjaro I will be back one day on the top of Kilimanjaro where the sun always shines Everything's gonna be alright everything's gonna be alright Go Simba just go go Simba just go to the top of Kilimanjaro"

MED EXPEDITIONSRESOR TILL AFRIKAS TAK 2012

Sverige - Kilimanjaro

DAG 1, 9 FEBRUARI 2012 Den 32 gradiga kvällsbrisen värmde skönt när vi klev av planet på Kilimanjaro International Airport. Trots att den långa flygresan kändes ganska kort så var det ändå skönt att komma fram och sätta ner fötterna på fast mark.

Den obligatoriska passagen genom pass- och visumkontrollen gick förvånansvärt smidigt på den lilla flygplatsen som gav intryck av att vara allt annat än internationell.

Bussresan till Kilemakyaro Lodge, vårt hem för de första två nätterna i Tanzania, gick genom den kolmörka natten och mot den stjärnklara himlen skymtade Kilimanjaro i siluett.

På lodgen fick vi en lättare middag inramad av färsk frukt och nypressad vattenmelonjuice. Det var precis lagom som en sen middag.

En stunds avkoppling och samkväm runt middagsborden hann vi med innan det var dags att dra för myggnäten runt sängen och slumra in i djup sömn, och sova av sig flygresan.

Mzuri sana (Mycket vackert)

DAG 2, 10 FEBRUARI Materuni Waterfalls Vilken fantastisk utsikt vi vaknade till. Där låg det mitt framför oss, Afrikas högsta berg. Morgonsolens strålar lyste upp berget mot den klarblå himlen och den vita, snötäckta toppen nästan bländade oss med det reflekterande ljuset. Det kändes som om det var så nära att vi kunde ta på det. Som om inte det var nog fick också denna fantastiska utsikt tjäna som kuliss för vår första frukost i Tanzania, som vi givetvis åt utomhus i det strålande solskenet.

Bussresan till Materuni tog ca 1 timme på ganska skumpiga vägar, så det var skönt att få sträcka på benen lite under vandringen till själva vattenfallet. Man kan inte låta bli att bli imponerad av bussarna och hur smidigt de hanterade alla möjliga hinder, branta uppförsbackar och hårnålskurvor på vägar som vart obetydligt större än ko-stigar.

Det var en vacker och omväxlande natur och solen hettade ordentligt.

Väl framme vid vattenfallet var det många av oss som slet av sig kläderna och hoppade i för att bada. Vattnet var ganska kyligt, men det gjorde inget, för det var skönt att svalka av sig lite.

Vi spred ut oss på klipporna och i gräset längs bergssluttningen för att äta våra lunchboxar. Givetvis tog vi också chansen att ta den första gruppbilden innan vi vände om och vandrade tillbaka till bussen, där vi erbjöds chansen att smaka lite bananöl.

Tillbaka på Lodgen fick vi lite egen tid att plocka med utrustningen och koppla av innan det var dags för genomgången inför den kommande veckans aktiviteter och expeditionens huvudmål, bestigningen av Kilimanjaro.

Efter middagen, som bestod av barbecue utomhus, bjöd dessutom Annelie på en liten fotokurs där vi fick lära oss det mesta om komposition, slutartider och vikten av rena objektiv.

Under natten var vi många som lite nervöst drömde om bergsvandringar och framgångsrika toppbestigningar.

Mambo poa (Jag är ok)

DAG 3, 11 FEBRUARI 2012 Moshi - Machame Gate (1 800 m ö.h.) - Machame Camp (3 000 m ö.h.)

Idag var det dags att äntligen starta vårt äventyr mot toppen av Kilimanjaro. Efter en god och fruktig frukost hoppade vi alla förväntansfullt in i bussen som skulle ta oss till Machame Gate.

Vi packade upp liggunderlaget och sovsäcken för första gången och bonade in oss i våra tält innan vi slog oss ner till bords för vår första middag på berget.

Vår plan att börja extra tidigt visade sig ge resultat, för vi var först på plats, vilket innebar att vi hade regnskogen för oss själva. Äventyret kunde börja! Det var otroligt vackert att vandra genom den tropiska och gröna omgivningen.

Idag firade Expeditionsresor 1 år och detta ville självklart Jonas fira, så han bjöd oss på gåslever och tomatmarmelad som alla tacksamt tog emot! Det kändes lite extra lyxigt! Mätta och belåtna var det dags att leka intervjuleken. Det var ett bra sätt att lära känna varandra, och det var många roliga frågor och mycket rolig information som framkom.

När vi hade gått några timmar i djungeln var det dags att stanna för lunch, så vi satte oss ner och öppnade våra lunchpaket. Det är inte varje dag man äter lunch i djungeln.

Vi kände oss alla starka och vandrade på med ett bra tempo tills vi nådde vårt första basläger på 3 000 meters höjd strax efter 6 timmar.

Vi lyckades få den bästa platsen i hela lägret, med en otrolig utsikt över regnskogen som vi just passerat igenom.

Annelie introducerade oss även in i andningens värld med hjälp av en liten andningskurs och workshop. Detta skulle visa sig vara mycket tacksamt och till stor hjälp under dagarna som följde.

Hakuna matata (Inga problem)

DAG 4, 12 FEBRUARI 2012 Machame Camp - Shira Camp (3 800 m ö.h.)

Vi slog upp våra ögon till fågelkvitter, sol och frisk luft; ett trevligt morgon vaknande. Nu väntade gemensam frukost. Toastbröd, frukt, majsgröt och kaffe/te, vilken god start på dagen!

Dagens vandring letade sig uppåt genom skägglavskog med blå himmel. Vi stötte på träd som nästan såg ut som det hade spindelväv eller sockervadd på sig; en väldigt vacker och annorlunda miljö.

Stundtals fick vi snirkla oss igenom en del smala och klippiga partier och då och då stannade vi till för att fylla på batterierna med vätska och energi.

Fram på eftermiddagen gav skogen efter för mer klippor och buskar med lite mer stigning. Vi hade nu kommit upp på lite höjd och så ofta vi kunde stannade vi till och såg oss omkring över den fantastiska utsikten.

Efter ungefär 5 timmar var vi framme vid Shira Camp som var beläget på 3 800 meters höjd. Shira Camp är ett ganska stort läger och har t.o.m. en helikopterplatta, som några var snabba med att inspektera.

Från lägret lyckades vi se en glimt av toppen innan den försvann i dimman. Vilket berg!

Vetskapen om att vi var på väg och och att vi skulle stå på toppen om några dagar gjorde att det pirrade till lite extra i magen. När vi i vanlig ordning installerat oss i tälten väntade mat och trevligt ”häng” i mässtältet. Ett gäng satte igång med att spela Trivial Pursuit vilket bidrog till glada miner och mycket skratt!

Dag två på berget var till ände och nu var det dags att sova och ladda batterierna för morgondagen, som är en av bestigningens längsta.

Kila kitu sawa (Allt är ok)

DAG 5, 13 FEBRUARI 2012 Shira Camp - Lava Tower (4 600 m ö.h.) - Barranco Camp (3 900 m ö.h.)

På dagens agenda stod sten och sand. Trots att vi lämnade den växtrika naturen bakom oss var det ett otroligt vackert landskap som vi vandrade igenom under förmiddagen. Det är konstigt egentligen att en stenöken kan vara så tilltalande.

Sex modiga tog sig an utmaningen och följde efter vår lokala guide Elias när han försvann upp längs bergväggen. Här krävdes klättring med händerna, spännande! Det var några spända ögonblick men väl uppe på bergstoppen var alla glada!

Vädret tvekade lite hela dagen och kunde inte riktigt bestämma sig för om det skulle vara sol eller dimma, och när vi efter några timmars vandring stannande för lunch började det bli lite molnigt med några regndroppar.

Längs vägen ner från Lava Tower till Barranco Camp kom en del grönskande natur tillbaka igen. Hela dalen ner till lägret är fylld av jättekorsörter som ser ut som kaktusar.

Annelie och Jonas berättade där om två olika rutter vi kunde välja för att ta oss till dagen slutmål, Barranco Camp. Den lite längre gick via Lava Tower och den kortare turen gick direkt ner till lägret. Större delen av gruppen valde att gå via Lava Tower.

Lava Tower ligger på 4 600 meters höjd och är precis vad det låter som, ett torn av lava som skjuter 130 meter rätt upp i skyn. Här gavs möjligheten till ytterligare klättring upp till toppen av Lava Tower.

I Barranco Camp var hela gruppen samlad igen och i vanlig ordning väntade en god middag. Lägret låg på 3 900 meters höjd vilket är till vår fördel enligt principen gå högt, sov lågt. Man började känna av att luften var tunnare, men med hjälp av Annelis andningstips gick dagens vandring i princip smärtfritt eftersom vi alla visste hur vi skulle andas djupt och kontrollerat.

Det var en lång och händelserik dag och variationen i landskapet var slående och otroligt vacker.

Imara kama samba (Jag är stark som ett lejon)

DAG 6, 14 FEBRUARI 2012 Barranco Camp - Karanga Camp (4 000 m ö.h.)

När vi vaknade denna morgon var det kallt och det hade bildats frost på tältet under natten. Efter frukost väntade dagens första etapp med lite brantare partier uppför Barranco Wall. Det krävdes att man hade koll på vart man satte sina fötter, men det var en otroligt häftig passage med en fantastisk utsikt.

Efter att ha kommit en bra bit på vägen ner igen blev det stopp, det var en kvinna klädd i rosa som hade fått problem. Vi kämpade på med en omkörning och till slut var vi förbi. Nu väntade ytterligare en brant backe uppför innan vi nådde Karanga Camp.

Förmiddagens vandring var ganska kort, men trots det så var det skönt att komma fram till lägret. Under eftermiddagen fick vi förmånen att lyxa till det lite med vatten och tvål. Det var uppskattat! Vädret erbjöd sol och ingen vind, så många utav oss lyckades med en heltvätt av oss själva. Det var gudomligt!

”Simba” hade utlovat att vi kunde vänta oss en överraskning efter middagen, vilket vi alla såg vi alla fram emot! När vi ätit färdigt tog vi oss ut ur tältet där alla bärare och ”Simba” hade förberett tre sångnummer för oss. ”Simba and friends” presenterade dom sig som, och vilket uppträdande. Där stod de sjungandes och klappandes ”No women no cry” medans vi andra gjorde så gott vi kunde för att hänga med.

Från lägret hade vi en fantastisk utsikt över toppen i den stjärnklara natten. Nu började vi få ”känning” och spänningen steg. Efter detta fantastiska uppträdande var det inte svårt att somna med ett leende på läpparna.

Pole pole (Sakta sakta)

DAG 7, 15 FEBRUARI 2012 Karranga Camp - Barafu Camp (4 600 m ö.h.) - Uhuru Peak (5 895 m ö.h.)

Dags för den sista frukosten innan bestigningen. Dagens vandring bestod av några få timmars vandring för att lagom till lunch nå vårt basläger Barafu på drygt 4 600 m ö.h. Eftermiddagen innehöll ingen vandring utan fokuserade på vila, packning av våra dagsryggsäckar och mental laddning.

Efter tips från Annelie och Jonas om hur vi bäst skulle klä oss för sista biten mot toppen organiserades och anpassades väskor och kläder inför topp-attacken.

Det blev en tidig middag för att vi skulle kunna lägga oss tidigare och vara redo för den kommande nattens äventyr. Det var inte så lätt att somna när man visste att toppen var så nära.

Klockan 23.00 vankades avgång, nu var det dags! Pannlamporna på och lätt packning med energi, vatten och ett extra plagg med. Det var kolmörkt ute och nu skulle vi äntligen påbörja vår attack. Alla var laddade.

När vi kommit en bit på vägen ser vi att vi inte är ensamma om detta äventyr, för uppför berget slingrade sig en ”lysmask” av pannlampor från andra grupper som också var på väg mot toppen. Det var dock väldigt vackert med alla lampor längs bergssluttningen. ”Pole pole” tog vi oss uppför.

Efter någon timmes vandring började gruppen att delas upp i mindre grupper. Alla var fokuserade på sitt, att komma upp. Jonas och Annelie checkade av med oss så vi alla mådde bra. Vi gick och gick och det var ganska jobbigt att inte ha något ljus, men efter några timmars vandring i rent mörker börja det äntligen ljusna och det gjorde att det kändes lite lättare. Det var en tuff väg men alla kämpade på tappert.

Solen började sakta men säkert gå upp och spred sitt orangeröda ljus över horisonten. Nu började vi närma oss kraterkanten och Stella Point, den första ”officiella” certifikatspunkten på Kilimanjaro. Yippie, nu har vi klarat oss så här långt. Här valde några att stanna medan andra, med Stella Point i ryggen, fortsatte mot den absoluta toppen. Efter ytterligare drygt 40 min var vi framme vid Kilimanjaros topp, Uhuru Peak, 5 895 meter över havet.

Vilken lättnad! Vilken seger! Vi hade klarat det! Några av oss fällde en tår av lycka över att ha lyckats med bestigningen. Efter att vi knäppt de obligatoriska bilderna på toppen var det dock dags att bege sig neråt igen, lagom omtumlade.

Nere i Barafu Camp droppade folk in med jämna mellanrum, men alla med ett glatt leende. Kilimanjaros topp var besegrad. Nu hade vi gjort oss förtjänta av några timmars vila innan vi fortsatte ner till Mweka Camp.

Asante sana (Tack så mycket)

DAG 8, 16 FEBRUARI 2012 Barafu Camp - Mweka Camp (3 100 m ö.h.)

Efter att fått vilat upp oss några timmar började vi vandra nedåt. Det kändes dock bra att lämna det vackra berget bakom sig.

Vi plockade snabbt höjdmeter nedför och när vi kom fram till Mweka Camp på 3100 m ö.h. hade vi färdats nästan 2800 meter sedan i morse.

Vandringen nedåt gick först genom sten, för att senare övergå till mer växtrika områden. Den steniga terrängen liknade en uttorkad flodbädd och var ganska jobbig, men med bergets erövrande färskt i minnet fanns det ingenting som kunde stoppa oss.

När vi kom fram till lägret bjöd Jonas på öl, Coca Cola och Gott & Blandat. Wow! Det hade vi verkligen gjort oss förtjänta av.

Det tveksamma vädret gjorde oss sällskap igen och den gråa dimman som varvades av lättare regn gjorde att luften kändes frisk och lätt att andas. Det blev nästan som en belöning på något sätt.

Det kändes lite sorgligt att det här skulle bli vår sista natt på berget.

Lala salama (Sov gott)

DAG 9, 17 FEBRUARI 2012 Mweka Camp - Mweka Gate (1 600 m ö.h.) - Moshi Den sista dagens vandring gick på stampade stigar genom regnskogen.

Vandringen kändes lätt och vi höll en god fart. Den gröna omgivningen öppnade stundom upp sig och släppte igenom solens strålar som värmde skönt mot våra ansikten.

Vid ett ställe hittade vi en lian och ett gammalt träd som vi klättrade upp i och passade på och fota varandra i olika poser. Plötsligt prasslade det till i träden. Det var några apor som valt att förgylla vår vandring.

När vi slutligen kom fram till Mweka Gate gjorde försäljarna sitt bästa att bli av med sina souvenirer till allehanda olika priser, och prutandet var i full gång.

Jonas och Annelie hade gått lite före oss andra och var redan klar med registreringen när vi kom fram, så vi kunde åka tillbaka till Kilemakyaro Lodge utan någon vidare fördröjning.

Precis efter vi kommit tillbaka till lodgen och checkat in på våra rum öppnade himlen sig och det började hagla hagel stora som stenkulor.

Det var i sista sekunden!

Mätta, nyduschade och i rena kläder var det sedan dags att säga hej då till våra lokala bärare och guider. På gårdsplanen utanför lodgen sjöng de Kilimanjarosången för oss, och vi andra gjorde så gott vi kunde för att hänga med.

Vi vinkade adjö och tackade våra personliga bärare lite extra innan vi samlades i restaurangen igen för att få våra bevis för vår erövring av Kilimanjaro, de officiella Kilimanjarocertifikaten. Vilken känsla!

På eftermiddagen var det några som valde att åka in till den lokala marknaden, medans andra av oss var nöjda med att bara ta det lugnt och pyssla lite med utrustningen. Innan middagen samlades vi i baren och firade med en kall Kilimanjaro.

Dawa (Medicin)

DAG 10, 18 FEBRUARI 2012 Moshi - Nairobi För de som var morgonpigga erbjöd Annelie ett yoga pass vid polen innan frukost. Det såg verkligen ut att behövas, för det fanns en och annan stel led i gruppen.

Efter frukosten var det dags att packa in oss i bussen igen, denna gång för att styra vår färd mot Kenya och huvudstaden Nairobi. Efter ca 2 timmars forcerande i lördagstrafiken kom vi fram till Arusha, där vi stannade till för lite proviantering inför vår färd genom Afrikas inland.

Vi gjorde också några försök att växla till oss Kenyanska Schilling, men utan någon vidare stor framgång.

Med påsarna fulla med snacks, läsk, vatten och godis fortsatte vår färd norrut under tiden som vi passerade genom lokala byar och Afrikas vida slätter.

Det var en lätt surrealistisk känsla att se folk gå omkring precis överallt. Långt ute på savannen dök det upp nya människor hela tiden från ingenstans. Massajer i skynken och med trästavar som vallade sina getter, skolbarn i uniformer på väg till lördagsskolan, kvinnor och män med stora knyten på huvudena och en och annan zebra. Elias och Jonas hade fullt upp med att berätta vad vi såg längs vägen.

Vid gränsen till Kenya gick det ganska fort och smidigt att ta sig igenom, så innan vi visste ordet av var vi på väg mot Nairobi igen.

På en gång märktes det en liten skillnad i omgivningarna på den Kenyanska sidan, jämfört mot den Tanzaniska. Det var svårt att sätta fingret på vad det var, men det kändes lite mer ”strukturerat” på något sätt.

Avsaknaden av matställen gjorde sig dock påmind och det hann bli ganska sent innan vi hittade ett matställe där vi kunde få lite lunch.

Elias och Jonas ordnade mackor och fat med färsk mango, apelsiner och bananer.

Mätta och belåtna fortsatte vi så de sista timmarna till Nairobi, Östafrikas mest befolkade stad, där vi checkade in på Hilton Hotel och preecis hann med en snabbdusch innan hotellets transfer tog oss vidare till restaurang Carnivore, och vår fantastiska avslutningsmiddag.

Dawa betyder medicin, och var också namnet på vår honungs- och vodkabaserade välkomstdrink som fick inleda den underbara måltiden, som innehöll allt från lamm och struts till krokodil. Givetvis fanns det rätter för våra vegetarianer också.

När vi kröp ner i de stora hotellsängarna tog det inte många sekunder innan vi somnade in och drömde om Massajer och zebror.

Nairobi - Sverige

DAG 11, 19 FEBRUARI 2012 Tidigt på morgonen stod de två safaribussarna och väntade utanför hotellet, redo att ta oss till den välkända Nairobi National Park, världens enda nationalpark av detta slag som gränsar till en huvudstad.

Det tog bara någon minut efter det att vi hade kört in i parken innan vi såg vår första giraff. Sedan rullade det bara på. Zebror, gaseller, antiloper, babianer, bufflar, lejon, strutsar, impalas, gamar, krokodiler, och mycket, mycket mer. Kamerorna fick jobba hårt för att föreviga alla dessa exotiska djur.

Efter den händelserika förmiddagen och den fantastiska safarin så kändes det helt rätt att fylla på energi igen med hjälp av en rejäl

pizzabuffé, innan eftermiddagens fria aktiviteter. Uppenbarligen var det några som fick lite dåligt ”kalorisamvete” efter all pizza så dom bestämde sig för att spendera eftermiddagen på tennisbanan på tennisklubben strax utanför stadens centrum.

Tyvärr är det ju så att alla expeditioner har ett oundvikligt slut, och så även denna. Efter en lättare sista middag på hotellet tog hotellets transferbuss oss till Nairobis internationella flygplats, som är uppkallad efter Kenyas landsfader Jomo Kenyatta. Där sjönk vi ner i våra flygstolar och vinkade adjö till Östafrika och ett fantastiskt äventyr på Kilimanjaro och i Kenya.

VILL DU SKIDA FRAM BLAND SKRUVISEN TILL NORDPOLEN, LIGGA UNDER EN STJÄRNKLAR HIMMEL I NORDÖSTRA MONGOLIET, SE AFRIKAS SAVANN BREDA UT SIG UNDER DIG NÄR DU BESTIGER KILIMANJAROS TOPP, FORSA FRAM PÅ COLORADOFLODEN GENOM GRAND CANYON, ELLER SVISCHA FRAM PÅ SKOTER ÖVER SVALBARD? DÅ ÄR EXPEDITIONSRESOR NÅGOT FÖR DIG. VI TAR GÄRNA MED DIG PÅ DITT LIVS ÄVENTYR, TILL FOTS, TILL HÄST, I KANOT, I GUMMIBÅT ELLER PÅ SKIDOR. Vi vill att våra Expeditionsresor ska vara mycket mer än en resa. Det handlar om en upplevelse för livet.

Du behöver inte vara en proffsäventyrare för att följa med. Vissa av våra resor är visserligen mer fysiska och du behöver träna upp formen något innan, medan andra av våra resor går i ett betydligt lugnare tempo och passar de flesta av oss.

Det vi vill är att du ska få vara med om en fantastisk upplevelse. Samtidigt vill vi sätta ytterligare guldkant på upplevelserna. Scrambled eggs på Nordpolen, eller en iskall gin och tonic ute i mongoliska vildmarken är en lika viktig ingrediens som att våra resor är säkra och välplanerade.

Res tillsammans med några av våra mest kända äventyrare, så som Ola Skinnarmo eller Annelie Pompe.

Det som kännetecknar alla våra reseledare är kärleken till äventyret, vildmarken och glädjen över att få dela upplevelserna med dig. Äventyret blir så mycket bättre då. Troligtvis det bästa du upplevt.

Expeditionsresor AB Ynglingagatan 12 113 47 STOCKHOLM SWEDEN +46 8 540 254 40 info@expeditionsresor.se

© 2012 Foto: Jonas Sundquist, Annelie Pompe Text: Mercedes Lundström

www.expeditionsresor.se