SVALBARD 2011 PÅ EXPEDITION MED SKINNARMO & M/S STOCKHOLM
Äntligen Arktis Torsdag 9 juni, 2011 Oslo – Longyearbyen - Barentsburg Solen spred sitt ljus mellan molnen när vi flög in över Longyearbyen. Det var otroligt vackert och kändes nästan som om vi skulle landa i en sagovärd. I ankomsthallen på flygplatsen välkomnades vi av Jonas som redan var på plats, så nu var gruppen komplett. Att äntligen landa på Svalbard efter månader av väntan kändes otroligt skönt. Nu var vi här och äventyret kunde börja ”på riktigt”. På vägen in till byn gjorde vi ett kort stopp vid ”bykaia” för att lämna av våra väskor på M/S Stockholm, fartyget som skulle bli vårt hem i en vecka. I Longyearbyen finns det totalt ca 45 km väg och under vår transport från flygplatsen hann vi med att avverka cirka 6 av dem medan vi bland annat passerade MC-klubbens stuga, den gamla kolkajen, den nya ”bykaia” och byns värmeverk.
Man ska aldrig börja ett äventyr på tom mage, så en kolhydratladdning med hjälp av pizza på restaurang Kroa fick lägga grunden för en guidad tur genom Longyearbyen och en snabbvisit på Svalbard Museum. På museet fick vi lära oss om Svalbards historia och lära oss om bland annat kolgruvebrytning, isbjörnsjakt och valfångst. Väl ombord blev vi visade till våra hytter och under tiden vi seglade ut ur Adventfjorden och vidare västerut i Isfjorden njöt vi av vår första måltid ombord. Vid mynningen av Isfjorden svängde vi söderut in i Grönfjorden och vidare till det ryska kolgruvesamhället Barentsburg. På kajen blev vi välkomnade av Vitaly som visade oss runt i samhället och berättade om livet förr och nu. Efter att ha skålat i vodka i hotellbaren gick vi ombord på Stockholm igen med inhandlade souvenirer i fickorna och stämplar i passet och stävade norrut i riktning mot nya äventyr.
Norrut Fredag 10 juni, 2011 Hamburgerbukta – Björnfjorden (Smeerenburgbreen) - Virgohamna Efter att ha gått norrut längst Spetsbergens västkust under natten kom vi fram till vår första landstigning utanför civilisationen, Hamburgerbukta. Bukten som är namngiven efter den tyska staden Hamburg var hem för ett antal tyska valfångare på 1600-talet. Idag finns det inga valfångstmän kvar, men däremot tiotusentals Alkekungar som är den minsta av alkorna. De små söta fåglarna, som endast väger 150-175 gram, var väldigt generösa och lät oss komma bara några meter ifrån dem där de satt på stenarna och flög runt våra huvuden. Redan på vägen in till landstigningen välkomnades vi också av några knubbsälar som nyfiket simmade runt Zodiacen. Tillbaka på Stockholm serverades vi en underbar lunch i solen på akterdäcket. Medan vi njöt av den ryska borsten seglade fartyget i riktning mot Björnfjorden och den vackra glaciären Smeerenburgbreen. Framför glaciären fanns det fortfarande lite fastis kvar och när vi stod där på däck och spanade med våra kikare så låg den plötsligt där, vår
första isbjörn. Även om den var långt borta så var det ändå en björn. För de flesta av oss var det vår första isbjörn någonsin. Virgohamna fick stå som värd för eftermiddagens landstigning. Det var i just Virgohamna som bland annat Andrée startade med sin ballong expedition mot Nordpolen 1897 och när vi stod där bland ballonghusfästen och gasmaskiner lyssnade vi uppmärksamt på Olas berättelse om detta. På väg tillbaka till vårt moderskepp tog vi en liten tur med Zodiacen för att titta på knubbsälar som låg och solade sig på stenarna inne i viken brevid. Efter middagen ankrade vi i Raudfjorden där vi såg ytterligare isbjörn på isen. Två björnar på en dag måste bara firas med lite Gin & Tonic i salongen.
In i isen
Lördag 11 juni, 2011 Isen norr om Svalbard – Murchinsonfjorden - Alkefjellet Isbjörn! Vi gled i Zodiacern och smög oss försiktigt närmare. Lite snopna blev vi dock när vi upptäckte att det inte var en isbjörn. Det gjorde i och för sig ingenting för innan lunch blev vi kompenserade med lite valross i vattnet när vi stod på däck. Är det inte fantastiskt att dessa stora djur kan vara så smidiga i vattnet. Isbjörnar är inte så lätta att se så vi hjälptes alla åt att spana efter ”gula fläckar” hela dagen när vi kryssade i isen norr om Svalbard och senare ner i Hinlopen. Efter lunch hoppade vi i Zodiacen igen för en liten kryssning i havsisen och när vi satt där i gummibåten upptäckte vi några valrossar som vi smög oss på. Det var verkligen spännande och kul att kunna se dem så nära.
Efter att ha kryssat runt mellan öarna i Murchinsonfjorden några timmar för att leta efter mer isbjörn åkte vi söderut till Alkefjellet, en fågelklippa som är hem för upp emot 200 000 Spetsbergsgrisslor. Det gäller att hålla munnen stängd när man tittar upp, för det är fåglar överallt. Vår kapten Per körde ända upp till klipporna och det var smått orealistiskt att stå inne i denna svärm av fåglar. Klockan började till slut närma sig midnatt och det var dags att samlas på bryggan för att fira födelsedagsbarnet Robert. Vilken utsikt det var från bryggan där vi stod och skålade i Champagne och åt tortillasnacks. Grattis Robert!
Iskalla upplevelser
Söndag 12 juni, 2011 Isen norr om Svalbard – Polheim – Moffen - Woodfjorden Under dagen spenderade vi en hel del tid i isen norr om Svalbard för att spana efter isbjörn. Havet helt spegelblankt och en dimma lade sig som ett mystiskt täcke runt omkring oss. Det var otroligt vackert med den silverliknande omgivningen. På förmiddagen höll Jonas ett litet föredrag om valfångstperioden och sedan var det dags för alla tuffingar ombord att ta ett ”Svalbad” i det iskalla vattnet! På eftermiddagen var det dags för fika, men inte vilket fika som helst utan födelsedagsfika med Valross- och Isbjörnstårta. Eftermiddagens aktivitet var att gå iland vid Polheim för att besöka platsen som Nordenskiölds Spetsbergsexpedition övervintrade på 1872-73. Det var mycket intressant att se dessa nästan 140 år gamla
lämningar och att få höra berättelsen om expeditionen. Det var en vacker plats med en dramatisk historia. Innan middagen samlades vi i åter salongen för att ännu en gång fira Robert. Denna gång med lite rysk vodka och späck. Vid Moffen fick vi på avstånd se en fantastisk valrosskoloni. Sedan fortsatte spaningen efter isbjörn under kvällen och natten och till slut gav det resultat. Alla (nästan alla i alla fall) väcktes och gav sig ut på däck för att titta. Det var kav lugnt och alla stod tysta för att inte skrämma isbjörnen. Efter att vi hade tittat en stund gick alla till sängs igen bara för att bli väckta ännu en gång för att både isbjörn och vitval hade siktats samtidigt.
Närkontakt
Måndag 13 juni, 2011 Woodfjorden - Hamiltonbukta Trots att det hade varit en mycket lugn natt där vi låg i isen i Woodfjorden var det många av oss som var trötta på morgonen på grund av för lite sömn. Den intensiva midnattssolen gör helt enkelt att man inte ville gå och lägga sig. I råkarna runt fartyget simmade 15-20 vitvalar, ovanför våra huvuden blev måsar jagade av labbar och på avstånd sågs isbjörn passera. Efter frukost såg vi plötsligt en isbjörn på en av öarna i närheten av fartyget så vi satte kurs mot den för att komma lite närmare. Medan vi förberedde för att lägga i Zodiacen kom ännu en isbjörn simmandes framför fartyget. Det kändes som om allt jobb med att spana äntligen hade gett avkastning. När björnen hade klivit i land styrde vi vår Zodiac
närmare och fick en upplevelse på nära håll av ”kungen av Arktis” innan den vände rumpan till och stegade iväg på isen. På däck bjöds det på nybakta kanelbullar medan vi började segla ut ur Woodfjorden. Det dröjde dock inte länge innan vi såg ännu en isbjörn. Den stod vackert vid ett hål i isen och väntade på att en säl skulle dyka upp. Framme vid Hamiltonbukta landade lunnefåglarna på vattnet i närheten av Zodiacen och i den lugna bukten njöt vi av den fina glaciären och en storkobbe som bröt den helt släta vattenytan. När vi kommit tillbaka stod vi på däck och njöt av ölkorv och whisky. Bergen runt omkring oss speglade sig i vattnet och den intensiva solen spred sitt ljus över oss. Det var en magisk kväll som vi inte ville skulle ta slut.
Söderut Tisdag 14 juni, 2011 Ny Ålesund – Kongsbreen – Fuglehuken (BBQ) Ny Ålesund ligger i Kungsfjorden och var från början ett gammalt kolgruvesamhälle. Idag är det ett internationellt forskningscenter och en av världens nordligaste permanent bebodda samhällen. Det var också från Ny Ålesund som Nobile och Amundsen startade sina luftskeppsexpeditioner. Efter att Jonas guidat oss genom Ny Ålesunds historia gav vi oss ut på tundran bland purpurbräckor och renar, där Ola berättade allt om luftskeppsexpeditionerna. Mitt ute på tundran står också den välbevarade masten kvar som användes för att förankra luftskeppen i, som vi besökte. Innan det var dags att lämna civilisationen bakom oss igen passade vi på att handla lite souvenirer och snacks i butiken och skicka ett vykort eller två från världens nordligaste postkontor. Tanken var att vi skulle göra en Zodiackryssning framför Kongsbreen men på grund av för mycket is återvände vi och gjorde en kryssning med fartyget istället. Vår kapten Per manövrerade M/S Stockholm med säker hand. Det var en helt underbart plats med de stora isbergen runt fartyget och den blåa isen som knäppte och sprakade i vattnet. När vi öppnade upp dragkedjorna i halsen där vi satt och solade oss på däck var det var svårt att tro att vi befann oss nästan 79º N.
När Willem Barents upptäckte Svalbard 1596 namngav han norra spetsen på Forlandet till Fuglehuken eftersom det var så många fåglar där. De många gravarna från 1600-talet vittnade om att det också varit en plats för valfångst, men det verkade inte knubbsälarna bry sig om när de nyfiket simmade runt i vattnet. På grund av vind är det inte alltid säkert att man kan gå i land på Fuglehuken, men vädergudarna var definitivt på vår sida och det var helt vindstilla där vi satt och njöt av whisky och ölkorv och tittade på sälarna. När vi kom tillbaka till Zodiacerna hade besättningen gjort upp en lägereld och välkomnade oss på stranden med glühwein. Den grillade renytterfilén smälte som smör i munnen, men trots det tvekade de flesta av oss på vår kock Kjells kompetens när han plötsligt tog fram en ketchupflaska till de flamberade jordgubbarna. Vi blev dock snart överbevisade för desserten var helt sagolik. Ingen av oss ville åka tillbaka till fartyget där vi satt i kvällssolen och njöt kring lägerelden, men eftersom allting har en ände så fick vi till slut packa ihop och ta oss tillbaka till M/S Stockholm efter en fantastisk sista kväll i vildmarken.
Grande finale Onsdag 15 juni, 2011 Poolepynten – Longyearbyen När vi vaknade upp låg fartyget för ankar utanför Forlandet och Poolepynten. På stranden låg en grupp med valrossar som vi skulle hälsa på. Platsen har fått sitt namn efter Jonas Poole, en brittisk valfångstman som var på Svalbard i början av 1600-talet. Försiktigt närmade vi oss valrossarna utan att skrämma bort dem och på behörigt avstånd, men ändå väldigt nära, fick näsan, öronen och ögonen uppleva dessa enorma djur där de låg och kliade sig och bökade. I ett försök att klämma ur de sista solstrålarna och njuta av lugnet på Svalbard var det många av oss som passade på att sola på däck under tiden som vi seglade mot vår sista landstigning, Longyearbyen. I samband med fikat passade också Jonas på att ge en liten presentation om dykning i Antarktis och Arktis. Från bykaia transporterades vi till vårt hotell, Base Camp, som ligger mitt inne i Longyearbyen. Det är ett annorlunda och charmigt litet hotell byggt i gammal ”fångsthytte” stil med alla tillhörande detaljer.
Varje rum är som en egen liten ”hytte” med möbler byggda av timmer och drivved. Väggarna är klädda i gamla kaffesäckar och dekorerade med säl- och rävskinn och som hyllor tjänar gamla uppspikade trälårar. För att fira en fantastisk vecka tog vi oss senare på kvällen till Huset och deras fina vinkällare där Ola hade förberett ett bildspel över veckan som gått. Det var nästan svårt att förstå att vi hade varit med om allt det där på bara några dagar. Vår källarmästare för kvällen guidade oss genom en champagneprovning innan vi satte oss till bords för att avnjuta en fantastisk 6-rättersmeny. Temat var ”Svalbards smaker” och innehöll bland annat ren, pilgrimsmusslor, säl och massor av gott vin. Som en avslutning på kvällen utvärderade några av oss nattlivet i Longyearbyen, inklusive den obligatoriska ”Rulle-kebaben” framåt nattkröken.
Avsked
Torsdag 16 juni, 2011 Longyearbyen - Oslo En gemensam frukost och en prisutdelning till de modiga som hade badat tidigare i veckan fick börja dagen innan vi gav oss ut på egen hand för att utforska Longyearbyen och alla souvenirbutiker. Det kändes lite konstigt att vara tillbaka i civilisationen och vemodigt att vår expedition led mot sitt slut. En gemensam lunch på Kroa fick bli vår sista aktivitet tillsammans på Svalbard, för den här gången, innan taxin tog oss till flygplatsen och vi lämnade Svalbard för den svenska sommaren. Det var en helt fantastisk expedition som vi sent kommer att glömma.
Följ med Expeditionsresor på ditt livs äventyr. Sveriges främste äventyrare Ola Skinnarmo och den erfarne expeditions-guiden Jonas Sundquist tar dig till unika platser spridda över världen. De tar dig till platser där få människor tidigare satt sin fot, långt bortom civilisationens gränser. De låter dig upptäcka nya oändligt vackra miljöer och ger dig nya dimensioner på livet. De tar dig helt enkelt med på upplevelser du inte trodde var möjliga. Du reser alltid i små grupper. Alla expeditionsresor är väl organiserade och planerade in i minsta detalj. Expeditionsresors unika kontaktnät gör det möjligt att verkligen uppleva det stora äventyret som blir till ett garanterat minne för livet! LÄS MER PÅ WWW.EXPEDITIONSRESOR.SE
Foto: Ola Skinnarmo & Jonas Sundquist Text: Jonas Sundquist