GRAND CANYON MED EXPEDITIONSRESOR PÅ FARTFYLLD FORSRÄNNING
www.expedi�onsresor.se
PÅ PLATS l VEGAS När vi klev av planet på McCarran Airport i Las Vegas mö�e Jonas oss i en äkta partybuss med Las Vegas-känsla. Den heta ökensolen brände rejält, men som tur var fanns det e� go� utbud av kalla drycker i bussen som svalkade go�. E�er en rundtur längs ”the Strip” och e� obligatoriskt besök vid den berömda skylten anlände vi �ll slut �ll vårt hotell, det berömda pyramidformade Luxor.
Det var skönt a� få checka in, tvä�a av sig flygdammet och fräscha �ll sig lite innan vi träffades för en välkomstdrink i baren. Sedan var det dags a� sä�a sig �ll bords för en god trerä�ers -middag och lite go� vin. Den goda Zinfandeln i kombina�on med den långa flygresan och �dsskillnaden gjorde a� trö�heten segrade över de flesta av oss. Belåtna e�er middagen kröp vi ner i den stora hotellsängen för a� sova ut. Utanför våra fönster fortsa�e na�livet i staden som aldrig sover och neonskyltarna tävlade med varandra om a� lysa starkast, men det märkte vi inget av där vi befann oss i drömmarnas värld…
Vi startade söndagen med en rejäl lunchbuffé sam�digt som vi hade en genomgång inför dagens ak�viteter. Vi hann också med a� u�orska Las Vegas lite på egen hand, innan det var dags a� bege oss �ll North Las Vegas Airport där flygplanen väntade på oss, som skulle ta oss vidare �ll Marble Canyon. På flygplatsen fick vi väga in oss noga �llsammans med bagaget för a� inte planen skulle bli för tungt lastade. När vi sa� och väntade på a� få gå ombord på fick vi dock reda på a� e� rejält oväder hade dragit in över Marble Canyon och a� vi inte kunde flyga dit. De ändrade planerna innebar a� vi fick flyga �ll St. George i Utah istället där två minibussar väntade, för a� ta oss vidare �ll Marble Canyon.
Bussfärden tog cirka 4 �mmar inklusive middagsstopp på vägen. När vi kom fram �ll det lilla motellet i öknen träffade vi våra amerikanska guider som presenterade sig och gjorde en säkerhetsgenomgång och kort introduk�on om vårt kommande äventyr på floden. Med våra uthämtade va�entäta säckar i ena handen och vårt bagage i den andra drog vi oss sedan �llbaka för ännu en god na�s sömn i den amerikanska västern.
UT PÅ FLODEN Med spänd förväntan vaknade vi på måndagsmorgonen, om det var någon som var morgontrö� så märktes inte det, för det var e� gla� och taggat gäng som träffades i frukostmatsalen. På bensinmacken bredvid hotellet bunkrade vi upp med drycker av valfria sorter innan vi återvände �ll rummen för a� packa det sista i våra va�entäta säckar. Vid Lee's Ferry mö�e våra guider upp oss och delade ut våra flytvästar. Vi packade flo�arna och delade in oss i två grupper med Mar�n som lagkapten för den ena och Jonas för den andra. Sedan var det dags a� äntligen ge sig av på vår färd längs Coloradofloden.
Den första forsen Badger Creek Rapid passerade vi e�er bara några miles och nervositeten för forsarna släppte lite. Den klara morgonen övergick e�er e� par �mmar �ll regn. Vi tog oss igenom en del större forsar och det tjoades en hel del när va�net stänkte upp och sköljde över oss. Men vad spelar det för roll om va�net kom uppifrån eller underifrån. Vid Redwall Cavern gick vi iland för a� ��a på gro�an som också besökts av John Wesley Powell. Den varma sanden kändes skön mot våra bara och lite kalla fö�er. Powell påstod a� gro�an var så stor a� 50 000 personer skulle kunna äta middag i den sam�digt. Även om det kanske var en liten överdri� så var den enorm. Vid mile 41 gjorde vi stopp vid Buck Farm för vårt första läger. Vi slog upp våra tält, inredde de med tältsängarna och samlades sedan i ma�ältet för a� äta. Trots regnet hade vi ha� en bra dag men det gjorde a� vi kände oss lite frusna och mosiga så vi kröp in i våra tält och gjorde kväll rela�vt �digt.
Under na�en regnade det ganska ordentligt, men lagom �ll frukost klarnade det upp rejält så vi kunde äta och packa i lugn och ro. Innan vi gav oss iväg på floden gjorde vi en kort vandring upp i den bakomliggande dalen. Det var en fin tur med lugnande rofyllda va�endrag och en hel del växter och blommor. Förmiddagens färd på floden var ganska lugn med en del fina stopp. E�er lunch öppnade dock himlen sig och regnet fullkomligen vräkte ner över oss. E� åskoväder drog förbi rakt ovanför oss och det blixtrade och dundrade som bara den. Längs bergssidorna runt omkring oss sprutade det kaskader av va�en, lera och sten och en hel del ”nya” va�enfall dök upp. Även om vi �ll viss del tyckte a� det räckte med regn nu och en del av oss började bli lite kalla så var det otroligt mäk�gt a� uppleva dessa naturens kra�er. Det var ju bland annat så här som Grand Canyon bildades och det är få som har få� uppleva det. I e�erhand skulle vi inte vilja byta bort det för allt i världen.
Vid Cowboy Camp (mile 71) slog vi upp vårt andra läger vid floden och e�er bara någon �mme klarnade det upp lite igen. Vi sa� i våra tältstolar och umgicks, berä�ade historier och bara njöt av a� vara här. Mä�a på den goda maten, �llagad av våra guider, och lite go� a� dricka drog vi oss �llbaka för ännu en na� i tält vid Coloradoflodens strand.
FULL FART FRAMÅT Andra morgonen och tredje dagen på floden vaknade vi �ll lite klarare väder och det var skönt a� äntligen börja torka upp lite. På förmiddagen stannade vi �ll vid Phantom Ranch. Det en av de platser där man kan vandra ner �ll floden från Grand Canyon. Här använder man sig for�arande av mulor för postleverans. Solen värmde go�, så här passade vi på a� fylla våra magar med bröd, skinka, kalkon, avokado, ost, bröd, majonnäs, sallad, tomater, pepparrot, senap, kakor... ja det fanns ingen hejd på utbudet på den lilla buffén på stranden. Burken med Nutella verkade dessutom minska mer och mer e�er varje lunch. Kunde det vara så a� den amerikanska matkulturen började få e� fast grepp om gruppen?
Nu hade det klarnat upp ordentligt och äntligen kunde vi kasta regnställen. Åtminstone kom inte va�net uppifrån längre. Dags a� a�ackera några av dagens största forsar, Horn Creek, Granite, Hermit, Boucher och Crystal, eller ABC som det också kallas (Alive Below Crystal). Hela dagen gick i de stora forsarnas tecken och vi fick också lära oss a� det inte all�d är forsarna med de högsta graderingarna som bjuder på de största överraskningarna. Torsdagen gick i badets tecken. På förmiddagen stannande vi �ll vid Black Tail och tvä�ade av oss rejält. I den fina katedralliknande skrevan vid Black Tail tog dessutom Joe fram sin gitarr och underhöll oss lite. Vid det mäk�ga va�enfallet vid Deer Creek badade vi igen i det helt kristallklara va�net. Det var skönt a� bada och snabbt blev det uppenbart a� det inte krävs mycket för a� män ska bli pojkar och kvinnor ska bli flickor. Det poserades och fotograferades för fullt i va�enfallen.
Regnvädret hade nu lämnat oss och det kändes skönt a� kunna slippa regnstället och äntligen få njuta av den rik�ga ökenvärmen. Näst sista na�en bjöd Jonas på nypoppade popcorn och vi roade oss med a� spela amerikansk fotboll på stranden, vissa fick med sig minnen hem ifrån de�a, i form av rejäla blåmärken. Fläskkotle�erna vi fick �ll middag smakade rik�gt go� och det kändes overkligt a� vi sa� här mi� ute i Arizonas vildmark. Det var en magisk na� med stjärnljus på himlen och Coloradoflodens brus i bakgrunden, så långt borta man kan komma ifrån stadens larm och dit mobiltelefonens täckning inte når.
GRANDE FINALE Fredag och sista heldagen på floden. Förmiddagen bjöd bland annat på en av de längsta forsarna i Grand Canyon, Kanab Rapid, och andra kända och roliga forsar som Upset och Havasu.
Vid Havasu Falls stannade vi �ll och gjorde en liten vandring. Vi gick längs med kanjonen och upptäckte en fantas�sk lagun. Här inne var det ljummet, turkost va�en. Vi badade och lekte i de små forsarna. Tur nog hade vi varit förutseende och tagit med oss våra egenhändigt gjorda Dagobertmackor och lite kall dricka. En sämre lunchplats än denna var svår a� finna, och vi njöt av den strålande solen och den grönskande omgivningen. Lite senare sa�e vi oss än en gång i flo�arna för expedi�onens sista �mmar på floden. Stämningen var god och varje gång vi passerade varandra i flo�arna, eller andra flo�ar på floden, brast vi ut i e� stort och skallande ”BRÄNNVIN!”
Under de senaste fem dagarna hade vi bland annat upplevt åskoväder, hällregn och massor med forsar av varierande storlek och gram så vi hade blivit ganska härdade. Det började sprida sig en viss oro och spända miner i gruppen, när vi nu närmade oss den mest kända forsen på Coloradofloden. Har man bara hört talas om någon fors i Grand Canyon så är det just Lava Falls, och nu var det vi som var här. Flo�arna turades om a� ta forsen så a� vi andra kunde fotografera och komma med glada �llrop. Det var ju även fantas�skt skoj a� se våra kamrater bli rejält blöta. Med rop och sång från flo�en a�ackerade vi Lava Falls och visade forsen vem det är som bestämmer.
Med Tequila på stranden firade vi vid vårt sista läger vid Rock Chalk. Våra amerikanska guider serverade en rejäl stek, en av den godaste vi ä�t på flera år fak�skt, och njöt vår sista mål�d här. Tältsängar hade ställts upp på stranden som e� slags villaområde och vi sa� i mi�en av dessa och bara njöt. Stämningen var på topp, alla vara exalterade över alla de fantas�ska upplevelser vi ha� de senaste dagarna. A� solen visade sin bästa sida genom a� färga de majestä�ska klipporna runt oss röda var magiskt. Solen går ner och det blir stjärnklart i Colorado. Vi sa� under himlavalvet och bara njöt a� få vara här. Vid �llfällen som dessa är det ingen som är sömnig, det kändes fel a� sova bort de sista �mmarna och istället bara njuta för varje sekund.
TILLBAKA TILL CIVILISATIONEN Det kändes lite sorgligt a� behöva riva tältet för sista gången och packa flo�arna för avfärd. Men det var oundvikligt, nu var det �llbaka �ll civilisa�onen som gällde. E�er a� ha färdats i fem dagar och klarat av några av de största forsarna på Coloradofloden kändes den cirka 30 minuter långa färden �ll Whitmore Wash som rena rama barnleken och vi kom fram torrskodda. Här tog vi en sista gruppbild innan helikoptern flög oss �ll Bar 10 Ranch. Den korta flygturen var väldigt vacker och det var kul a� se floden och Grand Canyon i fågelperspek�v. E�ersom ovädret som inledde vår resa på floden hade försvunnit sedan några dagar �llbaka kunde de små flygplanen, helt enligt plan, ta oss �llbaka �ll Las Vegas. Det kändes lite kons�gt a� se Grand Canyon och Coloradofloden som varit vårt hem i fem dagar och fem nä�er försvinna bakom oss.
l ”Sin City” checkade vi in på e� av stadens mest luxuösa Hotel, Wynn. E�ermiddagen bestod av valfria ak�viteter, vilket innebar allt ifrån e� besök vid hotellets pool eller bar �ll shopping eller vila. Vid den gemensamma drinken innan middagen diskuterades det vilt om de olika strapatser vi varit med om på floden. Det kändes lite vemodigt a� vi snart skulle skiljas åt.
”Sista na�en med gänget” åt vi en fin och mycket god trerä�ers-middag med go� vin. Den underhållande och galna ljus- och va�enshowen i restaurangen bjöd dessutom på många skra� och ännu en dimension �ll ”sista na�en med gänget”. Sedan var det dags för kvällens huvuda�rak�on. Partybussen tog oss �ll Bellagio och Cirque de Soleils show ”O”. Det var en fantas�sk show med akroba�k som fick oss a� tappa hakan. Förmodligen trotsades en och annan fysisk lag under showen och va�entemat fick bli en fin inramning av vårt äventyr. Det blev en kort sista na� för �dig arla hämtade partybussen upp på hotellet och tog oss �llbaka �ll flygplatsen och flyget �ll Sverige. För några som valt a� stanna några dagar �ll e�er expedi�onen blev na�en längre…
På planet hem �ll Sverige sjönk vi ner i våra flygstolar och drömde oss �llbaka �ll Coloradoflodens skummande forsar, �ll åsk- och regnoväder med kaskader av lera och sten och �ll värmande sol och klarblå himmel. Om mäk�ga klippor och va�enfall, om a� sova på tältsängar under bar himmel och om a� färdas med flo�e genom de längsta forsarna i Grand Canyon. Och sist men inte minst, om det härliga och glada gäng med reskamrater som varit min familj i drygt en vecka. l våra minnen kommer expedi�onen a� leva kvar i resten av våra liv som en av de bästa och roligaste expedi�oner vi varit på. Det roligaste man kan göra med kläderna på helt enkelt…
GRAND CANYON MED EXPEDITIONSRESOR PÅ FARTFYLLD FORSRÄNNING
www.expedi�onsresor.se