ZAMBEZIFLODEN ZAMBEZIFLODEN - SAFARI OCH FORSRÄNNING I TOPPKLASS
www.expedi�onsresor.se
SAFARI OCH FORSRÄNNING I TOPPKLASS
Text & foto: LinnĂŠa Grahn
Äntligen Afrika Det var e� förväntansfullt gäng som träffades på Arlanda lördagen den 26 september. På Heathrow, London anslöt även Rolf och gruppen blev komple�. Det stundande äventyret �ll e� exo�skt Afrika och en resa a� få uppleva den gigan�ska Zambezifloden kunde börja. I takt med mellanlandningar i Johannesburg och Harare blev flygplanen allt mindre och värmen allt mer påtaglig. Vår resa skulle komma a� börja och sluta med skumpa, däremot skumpa av helt olika slag. Lä� bleka men glada stapplade vi ut ur flygplanet i Kariba e�er en något skumpig resa i eget chartrat flyg för vidare transport �ll Hornbill Lodge, det var skönt a� vara framme. Där väntade härliga bungalows med öppen och vacker utsikt, en god middag och givetvis en läskande öl vid poolen. Med andra ord e� härligt ställe a� landa på e�er en lång resa. Vi rivstartade första kvällen med djupa samtal om blodmåne, rymden och universum. Det blev kvällens samtalsämne med anledning av den kommande na�ens unika fenomen där supermåne och blodmåne skulle ske sam�digt. Nästa gång samma chans ges är om 18 år! Men frågan var just det, gällde fenomenet även på södra halvklotet… Djupa frågor av de�a slag brukar inte uppstå förrän senare på resan, vart skulle de�a sluta…
Ut på floden Vid frukost mö�e vi våra lokala guider som de kommande dagarna skulle visa oss Zambezifloden på e� sä� som vi bara kunnat drömma om �digare. Vi hann knappt fram �ll floden där vi började med lunch och genomgång av paddelteknik innan Peter uppmärksammade första flodhästen. Första är all�d första, a� vi skulle komma a� se e� närmare tusental hade vi då svårt a� föreställa oss. Vi gav oss iväg på floden, med god hjälp av strömmen men ändå med rä� bra tempo för a� hinna fram �ll dagens na�läger innan mörkret skulle falla. Det var en hä�ig känsla a� äntligen komma ut på va�net, känna do�erna, den sköna flodbrisen och a� bara försöka ta in a� vi äntligen är i Zimbabwe, på Zambezifloden i en kanot, redo a� uppleva. Det är bra hä�igt! Dagen skulle helt utan förvarning komma a� toppas med tre ståtliga elefanter som plötsligt stod vid strandkanten bakom e� krön. Elefanter, dessa starka, lugna och harmoniska djur, endast e� fåtal meter bort. Vi sa� som stumma hela gänget, tagna av stunden och helt fascinerade av de�a djurmöte. Vi nådde fram �ll na�ens läger precis innan skymning och med e� naturligt samarbete kom tälten med utrustning snabbt på plats. Vilken lycka a� få sova i tält med väggar av myggnät och kunna njuta en stjärnklar himmel. Nu blev det inte så mycket stjärnor, däremot en starkt lysande måne som även agerade gemensam pannlampa under kvällen. Vackert så det gjorde ont. A� få vakna av solen som s�ger upp ur horisonten, dricka en kopp te/kaffe för a� sedan sakta glida ner längs floden, det är livet det. Här har klockan inte någon funk�on, vi anpassar oss e�er ljus och mörker, däremellan njuter vi djuren, naturen och a� bara vara. E�er någon �mme stannar vi �ll för en rejäl frukost, en stund senare är det dags för e� svalkande dopp med flodhästar på e� behörigt med ändå spännande nära avstånd. Självklart har guiderna ”krokodilrekat” innan doppen, inga bad djupare än knädjupt. Bäst det, för krokodiler ser vi �� som tä� och de är snabbare än vad man tror på a� försvinna ner i va�net och a� dyka upp från ingenstans. Dagen fortlöper i s�lla mak med plötsliga adrenalins�nna avbro� av flodhästar som dyker upp oväntat nära kanoten eller elefanter som betar vid flodbädden. Vid e� �llfälle blir det extra spännande, va�net är lägre än väntat och platsen kallas inte helt missvisande för Hippocity. Flodhästhuvuden dyker upp här och var likt grodorna & gummiklubban på Gröna Lund. Vi står på land och undrar hur vi ska sicksacka oss bort från de�a näste. Så länge vi gör rä� är det ingen fara menar Norman, bara a� följa e�er guiden. Snacka om fokus på a� göra rä� när krokodilerna lurar e� stenkast bort och visst gick det galant. Det är som a� Zambezifloden flyter ut och blir allt bredare desto längre nedströms vi kommer. Med silkeslen yta och en sagolik kuliss, smälter va�net samman med himlen i e� silvrigt harmoniskt dis. Tidigare under resan frågade vi Sascha om det finns något ord för stress på Shona. Han funderade en stund men kunde inte komma på något ord. Det går helt enkelt inte a� vara stressad i denna miljö och vi försöker få �den a� gå extra långsamt de sista kilometrarna innan vi är framme vid sista na�lägret i Mana Pools. Vi har tur, rik�gt tur! Som en bonus innan skymningen övergår �ll bäckmörker hinner vi med en kort safaritur med jeep, precis i lagom �d för a� se lejonhonor som spänt iak�ar si� nästa byte. Det verkade inte bä�re än a� en buffel hade kommit i sko�linjen för hungriga lejon. Så vi� vi såg kom buffeln undan, vad som hände senare under na�en vet bara lejonen. Vi sa med det tack och hej då �ll denna del av Zambezifloden, det var dags a� växla upp och ta del av e� Zambezifloden med mer tryck och fallhöjd längre uppströms.
Upp �ll Victoriafallen Med en �dig morgon var det dags för avfärd mot Livingstone och e� kärt återseende av de små fina charterplanen som vi bekantade oss med på flygningen �ll Kariba. A� få uppleva en start och landningsplats av torr röd sand mi� i ingenstans i Mana Pools naturreservat är en upplevelse bara det. Dagens flygning gick �ll Zambia och Livingstone för a� besöka Victoriafallen och bada i Devils pool. Fördelen med små flygplan är a� de är friare a� kunna flyga lite som de känner för. Det blev e� extra varv och en närmare �� på Victoriafallet när vi flög förbi. Vilket jubel! Det är så mäk�gt stort och nu är det ändå slutet på torrperioden, det är helt otroligt. Det fanns ingen �d a� förlora, en snabb incheckning på Avani Resort sedan raka vägen �ll Royal Livingstone, Livingstone Island och det beryktade doppet i Devils Pool, precis på kanten �ll va�enfallet. Vilken upplevelse, a� det ens är möjligt a� bada så nära kanten a� det ki�lar i magen. Vi rundande av badandet med en utsökt trerä�ers lunch på Livingstone Island, ön som få� si� namn av David Livingstone, läkarmissionären som förälskade sig i Afrika och mannen som sa�e Victoriafallen på världskartan.
Full fart på forsen Nervositeten inför sista dagen var påtaglig. Det stod forsränning i programmet och frågorna var många. Hur illa kommer det vara, visst är det inte rik�gt så hä�igt som på bilder och filmer som cirkulerar runt. Vi kan väl säga �ll guiden a� vi inte vill flippa? Vad gör man om man trillar i va�net? Frukosten sista dagen var onekligen lä� spänd och med mycket förväntan. Vad hade vi ge� oss in på? Dessa frågor som alla skulle bli besvarade med besked och trots en bitvis något hårdhänt flod så var det en grupp med stora leenden och trö�a kroppar som kom �llbaka �ll hotellet. För en dag, för några gav det mersmak, några fick så det räckte men alla var rik�gt glada a� de vågat och det var rik�gt, rik�gt roligt. Det är inte varje dag åldersspannet i en ra� är från 12-75 år, utan djupare e�erforskning måste det helt enkelt vara någon slags rekord. För e� gäng! Begreppet �d blir o�a diffust när man reser. A� resa med Expedi�onsresor innebär a� resa upplevelseintensivt och uppfa�ningen om �d blir omkastad. Tiden går rasande fort sam�digt som det känns länge sedan vi alla träffades på Arlanda. Vi upplevde mer än mycket på vår resa �llsammans på Zambezifloden, en resa som innehöll allt från s�lla lugn och harmoni �ll sprutande adrenalin. De�a knöt vi samman med en middag som vi avnjöt på det anrika Royal Livingstone, en trerä�ers middag som fullkomligt smälte i munnen och �ll de�a skumpa givetvis. Som det nämndes i inledningen, denna resa skulle komma a� både börja och sluta med skumpa. Vi avslutade med skumpa av den smakfulla bubbliga varianten i glas och med det e� firande av en lyckad resa. Stort tack �ll gruppen som alla bidrog �ll en lyckad resa och minnesvärd upplevelse.
ZAMBEZIFLODEN ZAMBEZIFLODEN - SAFARI OCH FORSRÄNNING I TOPPKLASS
www.expedi�onsresor.se
SAFARI OCH FORSRÄNNING I TOPPKLASS