Foto & text: Na� Kricak
Äntligen framme i norra Kaukasusbergen Vi började äventyret med a� flyga �ll Moskva där vi e�er en kort väntan fortsa�e �ll Mineralnye Vody och sedan med buss �ll vårt hotell i Kislovodsk. Vi checkade in på hotellet och hoppade däre�er bums �ll sängs. Utvilade och förväntansfulla vaknade vi upp i spastaden Kislovodsk. Vi spenderade en heldag här för a� få lugn i sinnet och förbereda oss inför den kommande utmaningen. E�er en god frukost gav vi oss ut på sightseeing �llsammans med vår lokala kontakt. Vi besökte bland annat Narzannaya Gallery där vi fick prova a� dricka flera olika typer av mineralva�en, kalla som varma. E�er a� ha bekantat oss lite med staden sa�e vi oss på en uteservering för en god lunch. Kaukasusköket har verkligen utsökt mat! Resten av dagen gick åt �ll a� växla pengar, gramjakt av utrustningen och genomgång av expedi�onen. E�er en skön sovmorgon sa�e vi oss i en minibuss, �llsammans med våra lokala guider Dmitry och Barbara, som tog oss hela vägen �ll Base Camp. Bussen tog oss ”off road” med stup på sidorna som mycket snart glömdes bort på grund av dess ljuvliga vyerna. En oförglömlig och vacker färd. E�er ca 3 �mmar kom vi fram �ll Emmanuel Glade, 2 500 m ö.h. Vi etablerade vårt basläger i bergshy�orna och e�er en gemensam lunch gjorde vi en kortare acklima�seringstur för a� få igång benen och kroppen. En stund in på vandringen började det regna och flera kängor blev blöta, men dem torkade vi snabbt i bastun som fanns i Base Camp.
Från jä�esvampar �ll High Camp Första rik�ga acklima�seringsvandringen på berget tog oss �ll de superhä�iga ”stone mushrooms”. Vandringen dit var sagolik och tog oss förbi boskapsmarker, blomsterängar, porlande bäckar och fascinerande klippforma�oner. De svampformade stenarna, som var upp �ll 5 meter höga, stod uppradade på en platå på cirka 3 100 meters höjd. Trots a� vi kände av a� det var tunnare lu� på denna höjd kunde vi inte motstå a� hoppa runt på ”jä�esvamparna”. Vi åt en sen lunch när vi kom �llbaka �ll baslägret och precis när vi sa�e oss vid bordet fick vi vara med om e� mäk�gt extremväder, hagelkorn stora som pu�ekulor föll ner över Base Camp. Ingen i lägret hade någonsin se� så stora hagelkorn. Det var pännande a� få� vara med om och vi var tacksamma a� ha tak över huvudet under uppvisningen. Nästa dag hade vi en längre och tyngre acklima�seringsdag. Nu var det dags a� lämna de grönare delarna för den alpina zonen på berget med packning på ryggen. Vi bar upp ungefär häl�en av vår utrustning för a� lämna den över na�en och få mindre a� bära dagen e�er. Den sista biten tog oss genom stenig morän bredvid Mikelchiran Glacier innan vi kom fram �ll High Camp, 3 800 m ö.h. Här fick vi njuta av utsikten av Elbrus och Kaukasusbergen. Nu var vi rik�gt nära toppen. E�er a� spenderat e� par �mmar i det högsta lägret var det dags a� återvända, samma väg, för en sista na� i baslägret.
E� steg närmare toppen Nu skulle vi göra om samma sak som �digare dag. Samma väg upp �ll High Camp. E�er �dig frukost sa�e vi på oss ryggsäckarna för högre höjder. Vi vinkade ”Do svidaniya!” (hejdå) för nya äventyr. Uppe på High Camp togs vi emot med många leenden trots a� lägret var fullsa�. Vi fick vänta på vår tur för vår första gemensamma varma lunch på denna höjd. E�er lunchen gjorde vi oss hemmastadda i vår nybyggda bergshy�a. Kommande dag gjorde vi en acklima�seringstur, där vi testade vår utrustning inför toppbes�gningen, �ll Lenz Rock och kom upp �ll cirka 4 600 m ö.h. Nu började vädret växla allt mer, den ena minuten var det strålande sol och vinds�lla, medan nästa kra�ig blåst och snö. Helt enkelt fullt normala förhållanden i höga berg. Vi ägnade mycket �d åt förberedelser och gick igenom bland annat klä�erteknik, och räddningstekniker på glaciär. Den lediga �den som blev över lade vi på reflek�on, tankar kring allt vi hade lärt oss, förberedelser, op�mering av utrustning och inte minst vila.
Mot toppen av Europas högsta Väckarklockorna ringde strax e�er midna� och alla gjorde sig klara för e� toppförsök. Vi samlades runt matbordet för kvällsmat innan starten. Klockan 02.00 stod vi utanför vår bergshy�a redo med stegjärnen på. Nu var vi äntligen på väg! Vi hade de bästa förutsä�ningarna, vinds�lla nästan hela na�en/dagen, soligt, blå himmel, vackra vyer och bra underlag under våra stegjärn. Vi gick sakta, väldigt sakta men det gjorde också a� vi sparade vår energi �ll senare då vi verkligen skulle komma a� behöva den. Strax e�er a� solen gå� upp nådde vi Lenz Rock. Härifrån hade vi den mentalt tuffaste utmaningen - a� ta oss �ll ”The Saddle” över den mäk�ga glaciären. Vi började bli ordentligt slitna, men alla klarade höjden bra, och så länge vi bara var trö�a kunde vi fortsä�a kämpa oss upp mot toppen. Målrakan �ll väs�oppen bestod av näs�n�ll 300 ver�kala meter, så kändes det iallafall när vi stod där nere och ��ade upp på den snöklädda bergsväggen vi hade kvar. Över oss var himlen vackert blå och solen sken för fullt. Vi gick nu bara några få steg längs de fasta repen innan det var dags a� ta paus igen. Några steg �ll och paus. Så höll vi på ända �lls vi kom hela vägen upp �ll Europas högsta topp, Mt. Elbrus på 5 642 meters höjd. VI KLARADE DET! VILKEN UTMANING, VILKET ÄVENTYR! Det var otroligt vackert uppe på toppen, utsikten över Kaukasus var verkligen magisk. Men vi var fak�skt bara halvvägs. Vi knäppte några toppfoton, njöt av vyerna och började däre�er sakta ta oss nerför berget. Det tog oss cirka 12 �mmar a� nå toppen. Nu återstod det cirka 7 tuffa �mmar innan vi kunde andas ut och fira på rik�gt. Många av oss tyckte det var jobbigare a� ta sig ner än a� gå upp, iallafall hårdare för kroppen. Men med nya kra�er lyckades vi �ll slut komma ner �ll High Camp igen. Och nu kom den rik�ga lyckan. VI KLARADE VERKLIGEN DET!!! HURRA!!!
Tillbaka �ll civilisa�onen Om vi någon gång i livet borde få sovmorgon så var det väl ändå idag. Men nej då. Redan kl. 07.00 ringde klockan sin glada melodi. Vi hade en �d a� passa i Base Camp för strax e�er lunch blir nämligen va�net i floden vi kör igenom för starkt för terrängbilarna. Trö�a, men otroligt glada och tacksamma packade vi ihop vårt hem och sa farväl �ll de människor vi lärt känna under vistelsen i High Camp. Vi hade nu påbörjat vägen hem e�er e� väl lyckat äventyr, men vi var inte hemma ännu. Framför oss väntade e� par �mmars vandring i en terräng där lårben lä� kan knäckas om man är oförsik�g. Väl nere i Base Camp åt vi en sista lunch på berget, betalade bärarna och lastade in vårt bagage i minibussen som skulle ta oss �llbaka �ll Kislovodsk. Tillbaka i Kislovodsk fick vi en e�erlängtad dusch innan vi gjorde något annat. Vi kände oss som nya människor e�er en stund under rinnande varmva�en. Sista dagen på resan cyklade vi på rik�gt roliga mountainbikes�gar i Kislovodsk stora park. Ännu e� otroligt äventyr hade nu kommit �ll si� slut och det var dags a� åka hem med e� STORT äventyr rikare i bagaget. ”Jag kan ärligt säga a� de�a kommer jag aldrig glömma. Inte för a� vi klarade det, utan pga. gruppen, vilket fantas�skt gäng. Oavse� väder och trö�hetsnivå så har skämten aldrig slutat. Humöret har hela �den varit på topp och det känns nu som a� vi är e� sammansvetsat gäng som kan klara det mesta. Ni är alla fantas�skt fina och starka människor.” -Na�