Hagebyhöga kyrka
Foto: Christer Elderud Tryckt med generöst bidrag från Claes och Greta Lagerfelts stiftelse Grafisk form & produktion: Fras och form Tryck: Larsson Offsettryck ISBN: 978 91 7962 178 3 © 2021 Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté www.svenskakyrkan.se
Hagebyhöga kyrka Jan Eriksson Med bidrag av Håkan Hallberg och inledning av Mikael Eriksson
Linköpings stifts kyrkor Korta vägledningar utgivna av Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté: Jan Eriksson, Mikael Eriksson, Robin Gullbrandsson, Anita Löfgren Ek, Gunnar Nordanskog, Eva Nyström Tagesson och Mattias Sörensen. Förutom författarna är vi ett tack skyldiga till Gunnar Almevik och Per Stobaeus för värdefull information.
Välkommen till Hagebyhöga kyrka! Mikael Eriksson
D
en medeltida kyrkan var både en gåta och en nyckel till densamma. Den var platsen för mötet mellan himmel och jord. I den skedde alla de riter som gav livet mening och förkla ring. När den byggdes var den färg sprakande och med åren blev den mer och mer stillsam både i färg toner och i gudstjänstformer. Det kan vara svårt att idag föreställa sig den betydelse som kyrkan haft för bygdens människor genom århund radena. Vi hoppas att denna kyrko beskrivning ska ge några perspektiv som ger rummet fler dimensioner. Under medeltiden hade helgonen en stor betydelse. Kyrkans eget skyddshelgon var sannolikt den helige Lars (Laurentius) eftersom han gestaltas i koret mitt emot bil den av Maria, Jesu mor. Hans attri but är halstret han håller i handen. Helgon har v anligen ett martyrredskap som kännetecken, det vill säga det föremål som användes när de led martyrdöden. S:t Lars är mest känd för berättelsen om kyrkans skatt: det sägs att när den romerske kejsaren under förföljelserna av de kristna försökte beslagta kyrkans rikedomar och vände sig till Lars för 4
S:t Lars på en målning i korvalvet från 1426.
att få tillgång till dem så hade han redan delat ut allt till de f attiga. Så när k ejsaren ville se kyrkans rike domar visade Lars fram de f attiga som bodde i staden. För detta bestraffades han genom att halstras (grillas) till döds. I Sverige var han
inriktning. Kyrkan blev kopplad till kungen men var samtidigt en kyrka som värnade om de fattiga. Församlingen var även engagerad i andra helgon. Det finns inte många lokala helgon i Sverige men under en period runt den heliga Birgittas tid kom det igång en rad helgonpro cesser. De var dyra att driva, vilket kanske var det främsta skälet till att så få nådde hela vägen. Kyrko herde Benedictus i Hagebyhöga var inblandad i en sådan process. Han hade fått uppdraget av biskopen 1469 att tillsammans med tre präster som arbetade i Vadstena samman ställa och undersöka de mirakler som uppstått runt den döda Kata rina, Birgittas dotter. Dessa kom sedan att bli grunden för Katarinas helgonförklaring. Katarinas mirak ler gällde främst hjälp till de sjuka.
ett av de mest dyrkade helgonen, bland annat är han skyddshelgon till Gamla Uppsala kyrka, vid s idan om den helige Erik och Sankt Olov. Genom att ha just Lars som skyddshelgon visade även den lokala församlingen vad de ville ha för
Sjukdom och fattigdom – något som har varit kyrkans arbete genom århundradena och är så fortfarande. Kanske skiljer sig inte människorna så mycket åt från tid till tid. Och av sikten med kyrkan är fortfarande att vara en säker tillflyktsort för dem som behöver stöd, vare sig det är andliga eller kroppsliga bekymmer. 5
Hagebyhöga kyrka Jan Eriksson
Hagebyhöga är en av de äldsta kyrkorna i stiftet och har bevarat sin karaktär så som den byggdes i början av 1120-talet med långhuset, koret med sin absid och tornet. På vindarna finns även stora delar av de ursprungliga takstolarna kvar och det är där som man genom träprover kunnat datera kyrkan. Hagebyhöga är inte bara en av de äldsta romanska stenkyrkorna i stiftet, det är också en av de största. Detta tillsammans med tornet antyder ett kungligt inflytande. Ursprungliga torn samtida med kyrkan är ovanliga under den tidiga medeltiden, de flesta roman ska torn är tillbyggda till en äldre kyrka. Troligen har kyrkan byggts vid en kungsgård här på platsen, med en vidsträckt utsikt över Vad stenaslätten och nära Aska härads äldsta tingsplats vid Askahögen i Aska by. Den strategiska platsen har gett kyrkan ett framträdande och tydligt uttryck i bygden. Kyrkans murar är uppförda av huggen kalksten med kvaderhugg na hörnkedjor. Murarna var från början putsade med ett följsamt kalkbruk, liknande den nuvarande putsen, men till stora delar kvader ritsad för att efterlikna större väl 6
huggna stenblock. De nuvarande fönstren togs upp på 1400-talet i samband med att valven slogs i kyrkan och de små ursprungliga fönstren hamnade då ovanför valven. Fönstren utvidgades till sin nuvarande storlek 1702. Kyrkan hade från början två ingångar; dels en portal i korets södra mur vilken var prästens egen ingång d irekt in till koret, och dels en större sydportal nära tornet för bygdens folk. Utanför den senare byggdes ett vapenhus på senmedeltiden. Detta revs 1831 då också sydporta len e rsattes med ett fönster och den nuvarande portalen togs upp genom tornet i väster. Tornmurens grundläggning är svag och når endast en dryg halvme ter ner i sandjorden. Denna brist orsakade snart sättningar med sprickor i tornmurarna som följd. Detta gjorde att man redan under medeltiden fick förstärka tornet, vilket gjordes genom kraftiga stödmurar på den södra och den västra sidan. Stödmurarna avsluta des uppåt genom att kalkstenarna höggs med en brant lutning utåt för att bilda ett takfall. Detta är nu täckt med blyplåt. På den norra sidan byggdes istället tornförstärk ningen som ett tunnvälvt magasin, säkert använt som tiondebod. Magasinet har en rundbågig portal
Utsikt mot Vättern. Tornets överdel byggdes om 1775 och fick sitt nuvarande utseende 1886. Urverket från 1775 ersattes av ett nytt 1964, men finns bevarat och uppställt i tornet.
med tympanonfält och putsen är kvaderritsad vilket visar att torn förstärkningen tillkommit tidigt. Från början fanns klockor i tornet och även inne i kyrkan där de hängde i takstolarna. Under sen medeltiden tillkom nya större klockor som istället fick hänga i en fristående klockstapel. 1775 genom förde stiftsbyggmästare G Beurling en ombyggnad av tornet då klockor na hängdes i en ny klockbock i tor net. Samtidigt sänktes tornmurarna nedanför de gamla ljudgluggarna och den romanska tornhuven er satte med den nuvarande lanterni nen efter tidens ideal. 1886 tillkom
järnstaketet på det övre takfallet vilket gör det möjligt att gå ut där för att njuta av den vidsträckta ut sikten över Vadstenaslätten ned mot Omberg och över Vättern mot Väs tergötland. 1886 tillkom också den förgyllda globen med korset som tornspira. Soluret på tornets södra sida sattes upp 1702. Sakristian med sitt tunnvalv är till kommen under senmedeltiden, en tid då sakristior byggts vid de flesta av medeltidens kyrkor. Genom en dendrodatering vet vi att den bygg des efter 1440 och troligen före 1500-talets början. Ingången in till sakristian i öster togs upp 1886. 7
Tornets tunnvälvda bottenvåning, som nu utgör vapenhus, har från början varit öppen mot kyrkan och bör ha varit avsett för kungen och kungsgårdens folk. Kyrkorummets karaktär präglas av de senmedel tida tegelvalven med sitt dekor måleri, samt bänkinredningen från 1800-talet. Om man tar sig upp på kyrk vindarna så kan något av kyrkans ursprungliga romanska karaktär fortfarande upplevas. Uppgången till tornet finns i det sydvästra hörnet av långhuset, under läktaren, där man via en stentrappa i tornmuren når upp till ett tornkapell. R ummet är upplyst av ett fönster i väster och i östmuren finns en altarnisch med en liten rundbågig öppning mot k yrkan. Härifrån har det v arit möjligt att följa mässan nere i kyrkan. I gluggen sitter fortfarande en del av en ursprunglig fönster båge av ek kvar och arkeologiska undersökningar visar att golvet i kapellet har varit täckt av ängshö. Kapellet har säkert varit avsett för kungen eller hans ställföreträdare på kungsgården. Bredvid altarnischen finns en dörröppning som lett ut till en läktare i långhuset, avsedd för kungen själv. I muren bakom finns en inmurad bjälke med en rad av spikar där kanske textilier hängt som draperat väggen. Av själva läktaren 8
Kapellet i andra tornvåningen. Genom öppningen i nischen kunde man se in mot kyrkorummet och koret innan valven byggdes.
finns nu ingenting kvar, men den har säkert burits upp av några pelare. Under kyrkans äldsta tid har tak stolen varit helt öppen och fullt synlig i kyrkorummet. De kraftiga bindbjälkarna vilar inmurade i långhusmurarna där murkrönen elegant fasats av för att sluta tätt mot yttertaket. Bjälkarna är deko rerade med en hyvlad profil i hör nen. Utmed den norra sidan ligger en så kallad styrplanka på bjälk laget. Den är huggen ur en större stock i en T-form där dekorativa bågformer sparats ut på undersidan mellan bindbjälkarna. Ytterligare
De medeltida murarna ovanför valven med inmurade bindbjälkar. Årsringsanalyser visar att virket till bjälkarna fälldes vintrarna 1118-19 och 1119-1120. Från början var kyrkorummet öppet upp till nock, men på undersidan av bjälkarna finns bevarade spikhuvuden som visar att det under en period fram till valvslagningen på 1420-talet hade ett platt innertak av bräder.
två liknande plankor har funnits men dessa saknas nu. Under 1200-talet, när de öppna takstolarna gått ur modet, fick kyrkorummet ett plant u ndertak av brädor. Inget av detta tak finns kvar och takbrädorna har nog använts som formvirke för valv slagningen. På undersidan av bjälkarna sitter en del av spikarna kvar från det äldre taket. De är ovanliga med dekorativt stora spik huvuden. Mellan valvkapporna på den södra sidan syns en av de ur sprungliga fönsteröppningarna, nu igenmurad.
Inne i kyrkan har det hängt klockor under 1100-talet. Urtag i bjälkarna för dessa visar att det funnits två klockor i långhuset, en i nordvästra hörnet och en i det nordöstra. Ytterligare en klocka har hängt i korets nordvästra hörn. På långhusvinden är takstolen någon gång utbytt, men i väster finns två ursprungliga stödben uppspikade. Takstolen har varit kryssad och stödbenen har stått lösa i grunda urtag i bindbjälkar nas översida. På korvinden under sakristians takfall finns ett parti av det medeltida spåntaket kvar, som 9
Den ornerade takfotsbrädan som förvaras på kyrkvinden.
var yttertak innan sakristian bygg des. Det är täljda ekspån som också kunnat dateras genom årsrings analys till 1440–70. Undertaket av täljda ekbrädor är däremot samtida med takstolarna, som på korvinden är bevarade från byggnadstiden. De enkla stödbenen och högbenen är huggna av ek i smäckra dimen sioner. Avtryck av takspån i kalk bruket på korets östmur visar att koret har byggts först och varit tak täckt när kyrkbygget sedan fortsatt med uppförandet av långhuset. Under senmedeltiden fick kyrkan en ny taktäckning av munk- och nunnetegel. Partier av detta fanns kvar på 1700-talet. På långhusvinden ligger en lång och vackert ornerad bräda. Den har tidigare varit återanvänd i yttertaket men är ursprungligen en 10
takfotsbräda som suttit i takfoten mellan yttermuren och takfallet. Ornamentiken är mycket välbeva rad och visar långsträckta drakar, skurna i plattrelief mot en försänkt svartmålad bakgrund. Ytterligare en takfotsbräda från kyrkan finns nu i Statens Historiska Museum. Hagebyhöga kyrka är mycket väl byggd och välplanerad i minsta detalj. Bygget har genomförts av skickliga hantverkare under en erfaren byggmästares ledning. Men vem var byggherre och beställare? Kyrkans storlek och formspråk talar för att det är en kunglig kyrka och med dateringen cirka 1120 bör be ställare ha varit kung Inge den yngre av Stenkilska ätten, död cirka 1123. Det är belagt att Stenkilska ätten ägt gods i området och det är naturligt att gårdens närhet till den centrala tingsplatsen, Askahögen, haft en stor
betydelse. Aska by ligger dessutom i Hagebyhöga socken. Säkert har stenkyrkan haft en föregångare, en stavkyrka i trä, men av denna har ännu inga spår hittats. För Hagebyhöga kyrka finns en tidig godsförteckning över k yrkans jordinnehav bevarad, vilket är ovanligt. Den är upprättad under 1300-talet och finns nu förvarad i Riksarkivet: ”I Herrens år 1298 grundade Fru Sigrid prästgård och bol till Hagebyhöga kyrka med alla tillägor därstädes. Och hon ägde själv hela byn på östra och västra si dan. Hon gav också en klockaregård på östra sidan om kyrkan. Hon gav också en åker som kallas tomt på södra sidan om kyrkan, den sträcker sig på längden på östra sidan till stenarna som kallas stengärdesgård och följer vägen på västra sidan. Hon gav också till prästgården en
åker bredvid kyrkan på västra sidan, den följer vägen”. Därefter följer en förteckning på de gårdar som donerats eller köpts till kyrkan. Det mesta av jorden låg i Hagebyhöga och grannsocknarna, men jord fanns också så långt bort som i Drättinge i Gammalkils socken. Som donatorer nämns Sune Brylling, Knut Folkesson och hans mor Ingrid, Svantepolk samt Nicolaus Dansson. Prästgården som fru Sigrid grun dade är Brustorp som ligger på slätten väster om kyrkan. Vem Sigrid var är inte känt men säkert kom hon från någon av de ledande familjerna i landet med koppling till kungasläkterna. Var kan då hennes gård ha legat? Mycket talar för att den kan ha funnits söder om kyrkan på det område som kallas 11
tomt i gåvobrevet. Området är också särskilt markerat på de äldsta kyrkorna och traktens h ögsta punkt.
Valv och valvmålningar
På 1420-talet slogs de tre tegelvalven i kyrkan. Det är ett sexdelat korsvalv och ett stjärnvalv i långhuset och ett enkelt kryssvalv i koret. Målningarna knackades fram under tjocka putslager vid en restaurering 1948. Målningarna visar växtrankor med parvis pla cerade klöverblad där rankorna följer bågar och valvribbor. Från slutstenarna högst upp växer det ut stiliserade träd med lövverk av k löverblad, hjärtan och andra blomstermotiv. I långhusvalven finns träden också i bågarnas krön och i ribbornas skärningspunkter. På stjärnvalvets runda slutsten finns en geometrisk figur med en bård av hjärtan. Valvribborna är bemålade med sicksackband, triangelbårder och spiralband. Färgskalan är enkel med rött (bränd terra) och gråblått (kimrök och vitkalk) i kombination med den vita bottenfärgen. I korvalvets valvkappor finns figur framställningar, bokstäver och inskrifter: 12
Stjärnvalvet och orgelläktaren. Valvens 1400-tals måleri överputsades 1701 men togs åter fram 1948.
I söder avbildas Sankt Lauren tius iklädd alba och dalmatica med sitt attribut halstret i höger hand och en bok i vänster hand. Där finns även ett stort L. Place ringen i söder kan innebära att Sankt Laurentius är Hagebyhöga kyrkas skyddshelgon och att ett sidoaltare i det sydöstra långhus hörnet varit invigt till helgonet. l I väster är bilden av Sankt Andreas iklädd livklädnad och korsfäst på ett X-kors. Intill honom är ett stort A. l I norr finns en bröstbild av jungfru Maria och ett m utsirat i ett flätverk. l
Interiör mot öster med dopfunt, kor och predikstol.
Över altaret i öster är ett Kristus huvud med korsgloria och under bilden står IHESVS. l På tribunbågen under Kristus bilden finns ett parti av en inskrift bevarad – se vidare om denna på sidan 18. l
Utöver texten fanns årtalet MCDXXVI, som Johan Hadorph noterade i sin resedagbok efter ett besök i kyrkan, sannolikt på 1680-talet. Detta utläses som 1426 vilket stämmer väl med tiden för valvslagningen. Hagebyhöga är en av många kyrkor som fick tegelvalv under 1400-talet. Hantverkarna
bör ha kommit från byggnads hyttan vid Vadstena klosterkyrka, där valvslagningen i klosterkyrkan påbörjades 1420. Valven har tro ligen slagits av Sune murmästare, död 1439. Klosterkyrkans mellersta östra valv har en dekor som är nära nog identisk med Hagebyhöga kyrkas valvmålningar. Målaren har säkert ingått i arbetslaget.
Inredning och inventarier
Den romanska dopfunten av kalk sten är troligen från tiden omkring 1200. Cuppan har en enkel dekor av en arkadindelning i flat relief. Foten nytillverkades 1948 då den 13
Detalj av 1600-talsdopskålen av tenn, av Petter Andersson i Norrköping.
åter togs in i kyrkan efter att ha varit utställd på kyrkogården s edan slutet av 1600-talet då kyrkan fick en ny dopfunt. Dopskålen i mässing med en geometrisk dekor är ritad av Erik Lundberg. I koret står en liten rikt dekorerad dopfunt av rödmålad polerad kalksten som är tillverkad vid Johan Anderssons verkstad i Vadstena cirka 1665. Den köptes in till kyrkan 1688. Den ingraverade dekoren visar fåglar, djur och växtmotiv. Dopskålen i tenn har en liknande dekor och är utförd av Petter Andersson i Norrköping. Det tredelade absidfönstret togs åter upp vid en restaurering 1948, under ledning av Erik Lundberg. Samtidigt flyttades altaret fram och altarringen i trären furu tillkom. Kalkstensgolvet är också från 1948, medan bänkinredningen tillver kades vid en renovering 1885–86. Krucifixet på altaret kommer från 14
Altaret med krucifix från Oberammergau. I bakgrunden syns absidens tredelade fönster.
Oberammergau i Bayern och är gjort 1930. Altaruppsatsen är sedan 1948 placerad på den norra sidan i långhuset. Den skänktes till kyr kan 1697 av ryttmästaren Niels Börjeson och är möjligen utförd av skulptören Lars Gabrielsson i Vad stena. Framställningen visar skulp turer av Kristus med världsalltet och därunder de fyra evangelister na omgivna av kolonnetter samt ett ramverk av snidade akantusrankor. Predikstolen är gjord av skulptö ren Olof Wiström. Den köptes till kyrkan 1713 och är rikt och vackert smyckad med snidade barockorna ment. På korgens ramstycken finns skulpturer av Kristus och de fyra evangelisterna. Den nu ursprungliga färgsättningen, grönmarmorerad med förgylld dekor, togs fram 1948. De två ljuskronorna i långhuset är skänkta 1716 och 1757 och den mindre kronan i koret 1937.
Detalj av predikstolen med evangelisterna Lukas (oxe) och Johannes (örn). Predikstolen är tillverkad av Olof Wiström i Vadstena och inköpt 1713.
På den södra långhusmuren hänger ett rikt skulpturerat epitafium från 1623, över häradshövdingen Nils Arvidsson Gyllenållon, med en målad bild av Kristus på korset. På ömse sidor om detta hänger ljus plåtar i mässing från 1600-talet med rikt driven blom- och fruktdekor och musselformad droppbricka. De två andra ljusplåtarna är av samma karaktär och även ljusarmen under läktaren är från den här tiden. Ljus armarna vid dopfunten är gjorda av Fongs Gelbgjuteri i Gränna 1937.
graveringar på den sexpassindelade foten. De visar S:t Anna med M aria och Jesusbarnet, kyrkofadern Hiero nymus, S:t Laurentius samt möjligen Jacob d.y. Vinkannan i b arockstil är från 1600-talet med graverarad bladdekor, men omarbetad 1754. Oblatask från 1704 och patén ungefär samtida. Sockenbudstyget innehåller en kalk från 1695 och patén från 1750-talet. Brudkronan i förgyllt silver med fodral i koppar är från 1752 men tillverkad av en äldre krona från 1600-talet.
Orgeln är byggd av Carl Elfström i Ljungby 1886 och är bevarad i ursprungligt skick med åtta stämmor, en manual och bihangs pedal. Samtidigt nybyggdes orgel läktaren. Kyrkans första orgel var från 1707 och byggd av orgelmaka ren J ohan Agerwall.
Kormattan är komponerad av Sigvard Bernadotte och utförd av Nils Nessims ateljé i Stockholm. En mässhake i svart sammet med silvergaloner är från 1758 medan övriga textilier är tillkomna på 1800- och 1900-talen. Två kollekt håvar är från 1700-talet. Ett be gravningsvapen från 1670-talet i tiondeboden är över ryttmästaren Arvid Nilsson Gyllenållon.
Av kyrkans silver märks framförallt en senmedeltida nattvardskalk med
15
Nattvardskalken med senmedeltida fot.
Flygbild över kyrkogården. Till höger i bild syns norra delen och samlingen av äldre gravstenar i kyrkogårdens nordvästra
Storklockan i tornet är från medel tidens slut. Lillklockan är gjuten av Måns Bengtsson i Jönköping 1613 av malm som samlats av för samlingsborna. Den har initialerna A.E.H.B.N.D. vilket syftar på kyrko herden Andreas Erici Helsingius och hans hustru Brita Nils Dotter, samt I H S: Iesus Hominum Salvator.
i tornen byggdes med en teknik som gjorde att krafterna från klockornas svängningar togs upp i flera steg.
Klockorna flyttades 1775 in till en ny byggd klockstol i tornet från en fri stående klockstapel på kyrkogården där de hängde tidigare. I ett kungligt påbud 1762 befalldes församlingarna att avskaffa klockstaplarna för att spara på trävirke i landet. Klockor hade från början hängt i tornen men när de större klockorna tillkom under senmedeltiden blev belast ningarna på tornmurarna för stora och de hängdes istället i fristående klockstaplar. 1700-talets klockstolar 16
När tornet byggdes om 1775 instal lerades också ett tornur som byggts av en klockmakare i Örberga. Detta ersattes av det nuvarande uret 1964 men det gamla urverket finns beva rat och uppställt i tornet. Det har ett lod som är en kolonn från ett av de medeltida fönstren vilka togs bort när tornet byggdes om. 1898 såldes en rad föremål till Statens Historiska Museum. Två bänkgavlar, den ena i ek och den andra i furu, har inristade bladknip pen, sk palmetter. De kan dateras till 1100-talet och då bänkinredningar inte fanns i kyrkorna under medelti den kan de ha varit till kungens eller biskopens sittplats i kyrkan. En stor
med den restaurerade medeltida kalkstensmuren hörn.
Sankt Annagrupp med Anna, Maria och Kristusbarnet är ett Lübeck arbete från slutet av 1400-talet. Där finns också ett krucifix, en skampall samt en kyrkkista av trä med tre lås.
Gravstenar och kyrkogård
Vid predikstolen ligger en gravsten över Brita Nilsdotter †1641 och hennes första och andra makar kyrkoherdarna Bengt Birgeri †1603 och Anders Erici Helsingius †1649. I koret finns en gravsten över Nils Arfvedson Gyllenållon till Med hamra †1611 och Barbro †1614 samt några av deras barn och barnbarn. Kyrkogården har kvar sin medel tida utbredning och är omgiven av en bogårdsmur. Åt norr och åt öster är det medeltida kalkstens murar som murats med kalkbruk varav nu endast mindre partier
återstår. Åt väster och söder är murarna från senare tid, så kallade halvmurar där jorden går upp till murkrönet på insidan av kyrko gården. Kalkstensstolparna vid in gången beställdes i Borghamn 1806. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns en samling äldre gravstenar, flertalet är från 1600-talet.
Inskriften i korvalvet Håkan Hallberg
På den östra valvbågen inne i koret finns en medeltida inskrift, till stör re delen med röd färg – det första ordet, där bara de två sista bokstä verna är helt synliga, med svart: MACVLATA NUDVM:MARTIN VM:LAZARVM:JACOBVM:PERE GRINVM På 1600- och 1700-talet har man kunnat läsa liknande inskriptio ner på korets alla fyra valvbågar; inskrifterna är nedtecknade, dels av Johan Hadorph i en resedagbok (UUB S30, 10r), dels i Hagebyhöga sockens första ministerialbok (C:1, sid. 103). Det visar sig, att det är fråga om två helt olika verser. Inget står i källorna om färgen, men man kan anta att det färgschema som 17
skönjs på den kvarvarande bågen är genomgående. Nedanstående re konstruktion av textens ordalydelse utgår i första hand från Hadorph: Söder: Rubigo Recedat Regina Rogata Väster: Casu Cecidisti Carne Cecata Norr: Dona Dotata
Öster: Manus Maculata
Decretum detur ne dormiat aut epuletur
Anno Domini MCDXXVI
hic gens Demoni villana sed Dedisti Achilles Plato Diana Muta decretum sanctorum collige cetum
Monstrat Manifeste
nudum Martinum Lazarum Jacobum peregrinum
Den röda texten förekommer i en vida spridd berättelse, ett exemplum, som användes i predikningar. Det återkommer på flera ställen i de bevarade predikningarna från Vadstena kloster: dels i en predikan för 4:e söndagen efter Trefaldighet, återfunnen i fyra handskrifter, dels i en för Midfastosöndagen, i två handskrifter. Den troligen tidigaste 18
Korvalvet med ett målat Kristushuvud (IHESVS) och delar av valvbågens inskrift MARTINVM:LAZARVM.
av de aktuella handskrifterna är skriven av prästbrodern Johannes Borquardi, som inträdde i klostret 1428 (UUB C330, 301r). I dessa pre dikningar förekommer berättelsen i utläggningar om de åtta barm härtighetsverken, varav ett är gäst friheten: En romersk senator satte upp en skylt över ingången till sitt palats: Decretum … Diana. ”Här skall inte enkelt folk från landet sova och äta utan bara sådana som Achilles, Platon och Diana.” Kristus visade sig i drömmen och förkunnade att han skulle stänga sitt himmelska palats för senatorn, eftersom denne inte tillät Kristus och hans vänner att gästa. Jungfru Maria inträdde och sade: Muta decretum … peregrinum. ”Ändra påbudet och samla helgo nens skara – den nakne Martinus,
Lazarus och pilgrimen Jakob.” Senatorn visade sedan gästfrihet så länge han levde. De fyra raderna är skrivna på leoninsk hexameter (rim detur – epuletur etc.). Den svarta texten börjar i det västra valvet och slutar med date ringen 1426 i det södra. Även här är det frågan om ett exemplum, som hör till de allra mest spridda under medeltiden. Det finns med i den kända samlingen Gesta Romanorum och förekommer bland Vadstena brödernas handskrifter på åtmins tone två ställen, bland annat i en volym skriven av Johannes Johan nis, i klostret från 1404 (UUB C 631, 166r–v). Det berättas om en kejsare, som med sin hustru fick en son men sedan tidigt dog. Sonen var hustrun mycket kär och de d elade säng, vilket ledde till att hon födde ännu en son med den äldre sonen som fader. Hon dödade den nyfödde, och fadern gav sig iväg. Sonens blod föll på hennes vänstra hand – där uppstod utslag, som inte gick bort. Kejsarinnan levde sedan ett gudfruktigt liv men vågade a ldrig bekänna denna synd; hon hade alltid en handske på vänster hand. Genom Jungfru Marias hjälp fick biktfadern henne att ta av handsken. Där syntes då fyra cirklar med bok stäverna CCCC, DDDD, MMMM och RRRR, runt varje cirkel texten
enligt inskriften: CCCC ”Du har fallit i olycka genom köttets förblin delse”. DDDD ”Gåvorna du fått har du givit åt djävulen”. MMMM ”Den befläckade handen visar det tydligt”. RRRR ”Rodnaden skall försvinna, när (himmels-)drottningen åkallas.” Kejsarinnan föll på knä, bekände allt och dog i frid efter några dagar. Säkert kan denna berättelse utläggas på olika sätt; det närmast liggande är väl i samband med en förmaning att man inte skall rädas att bekänna de mest gruvliga synder. Varför dessa latinska inskrifter anbringats i kyrkans kor vet vi naturligtvis inte. Kanske vi får nöja oss med att konstatera, att de ger ytterligare stöd både för dateringen till 1420-talet och för ett samman hang med Vadstena kloster.
Källor Hagebyhöga kyrkas inventarieförteckning (opublicerad) Hagebyhöga: Kulturhistoriska karaktäriseringar av kyrkor och begravningsplatser i Linköpings stift 2004-2007 (LiU Electronic Press) Linköpings stifts orgelinventering (GoArt) Riksarkivet SDHK Medeltidsbrev nr 1762 & 44725 UUB (Uppsala universitetsbibliotek) C-samlingen UUB S30 Johan Hadorph: Antiqvariska anteckningar under resor i Sverige och Danmark 19
Hagebyhöga kyrka